Männen tjänar pengar på kvinnors ryggar
Jag tänker mycket på kvinnoskap, på kvinnors obetalda arbete, på kvinnors outtröttliga tålamod, på kvinnors vänskap och relationer och på hur vi liksom genom tusentals år hjärntvättats att vända oss mot varandra.
 
Mitt nya favoritkonto på Instagram, "Överflödet", som drivs av mina gamla favoritpersoner tillika glädjeflickor Lisa (Mondokanel) och Hanna (flickvänsmaterialet) skriver mycket om det. Om kvinnors arbete och mödor som aldrig uppskattats utan bara parasitats på, om kvinnors vänskap och relationer som osynliggjorts och hamnat i skymundan när männen tagit allt vårt fokus. 
 
Jag älskar det här stycket: 
 
Jag tänker att den kvinnan som är absolut minst värd är den gamla kvinnan, hon som inte längre kan föda fler barn. Hon är ingen kvinna och förtjänar därför enligt samhället inga kvinnoprivilegier eftersom ingen man kan respektera en generell kvinna han inte vill befrukta. Henne skiter vi i. Hon kan vara fattigpensionär, käka kattmat till frukost lunch och middag och ligga med bruten lårbenshals ensam utan att nån upptäcker det på tjugofyra timmar.
 
Den som fortfarande är fertil men har fött barn upplever en gradvis värdeminskning ju fler barn hon föder. Man pratar om henne som typ en samhällsparasit fastän det är samhället som parasiterar på henne. På samma sätt köper människor kvinnoskap när de köper städerskor, horor, barnflickor eller unnar sig att behandla serviceflickor illa. Att köpa kvinnoskap är att vilja köpa sig ett mansprivilegie för en tid. Att parasitera av kvinnoskapet som en vuxen som köper en mamma att suga på bröstet.
 
Jag tänker inte länka texten direkt för jag vill att ni läser igenom alla texterna, tror det är femton stycken. Men just det här stycket talar direkt till mig på så många sätt, kanske framförallt nu när jag har en slags begynnande ålderskris. Inte just fyrtioårskris utan större. Jag är gammal, jag blir gammal, jag åldras och livet rusar förbi mig och jag känner att jag inte åstadkommit nåt med mitt liv, att jag inte gjort nåt, att jag inte ÄR nåt eller nån. Denna "sanning" upprätthålls inte enbart av mitt eget självförakt utan av flera andra röster som gärna pratar om människor i siffror och kostnader.
 
Om man inte tjänar pengar så kostar man pengar. Om man inte har en karriär och en bra utbildning så är man en nolla. Inget värt. 
 
Men vadå inte åstadkommit nåt? Det har jag ju! Massvis! Jag vet ju det. Men jag kan inte känna det. Jag kan intala mig själv att wow kolla, jag har fött tre barn, skapat en fantastisk familj, byggt relationer med andra kvinnor, skapat flera stora plattformar för feministiska samtal, nått ut till tusentals och förändrat tankemönster och perspektiv. Jag vet att jag logiskt har gjort detta, ÅSTADKOMMIT massvis men det går inte in. Det känns om att jag ägnar mig åt självbedrägeri. Att jag lurar mig själv. Lurar mig själv att tro att jag är nåt. Att jag är nån. 
 
Förstår ni hur jag menar? 
 
Och jag vet ju att jag är hjärntvättad av det här kapitalistiska samhället. Och av att växa upp som kvinna i ett patriarkat där jag liksom alla andra lärt mig att värdera kvinnors bidrag och mödor som skit. Eller i bästa fall nån gullig liten hobby, som är ok att ägna sig åt på sidan av så länge det inte inkräktar på lönearbetet.  
 
Men anledningen till att texten talar till mig är ju det uppenbara: hur kvinnor ses som parasiter när det är vi som bär samhället och alla på våra axlar. Det handlar inte bara om mig utan om alla kvinnor. Vi föder barn. Vi föder fram barn och vi föder upp dem med vårt obetalda arbete. Vi bär männen, håller dem samman, relationerna samman, det praktiska samman medan han självförverkligar sig själv och tjänar alla de där pengarna som får hans värde och status skjuta i höjden på vår bekostnad. Männen klättrar upp, tar plats, på våra ryggar. Vi får ta dåligt betalda arbeten (och ändå göra 70% av allt hushållsarbete på sidan av) och prioritera bort löner och karriärer för vem ska annars ta ansvar för barnen? Vi har en startbana som är längre och snårigare och vi hamnar snabbt efter. Vi har inte en chans egentligen. Men det är vi som ses som parasiterna.
 
Om jag fått en swishbetalning för varje gång nån kallat mig för parasit eller ondgjort sig över att jag "lever på min man" så hade jag haft pensionen tryggad. Och det är inte antifeministiska män eller liknande som säger detta utan andra kvinnor, andra feminister, mina systrar som borde veta bättre men som liksom alla andra har en manstillvänd världsbild och värdegrund. Som liksom alla andra har en feministisk syn som utgår från en manstillvänd världsbild och värdegrund där vi inte duger om vi inte får betalt (eller tillräckligt betalt) och där vi kan köpa oss fria från förtrycket (om än för bara en liten stund) genom att parasita på andra kvinnor likt männen. 
 
Jag har sagt det förr: Det är inte jag som lever på min man. Det är han som lever på mig. 
 
 
 
Och jag tillägger: Det är inte jag som är parasitar på "skattebetalarna", det är skattebetalarna som parasitar på mig, min kunskap, mina tankar, mitt obetalda arbete. 
 
Jag är för övrigt så jäkla lyckligt lottad som har så många fantastiska kvinnor i mitt liv. Så ni får en bild på detta istället för en bild på typ mig och min man. 
Trine

Jag håller med dig LD! Men hur får man ens man/sambo att inse det? Hur har du fått din man att förstå det här utan att bli arg? Att män är parasiter och strukturella förtryckare utan att de tar det personligt? Min sambo var inte mogen för den diskussionen så nu har vi separerat.

Svar: Vi har pratat mycket i alla år och pratar mycket fortfarande, samt har haft i övrigt en mycket bra relation.
Lady Dahmer

Mannagrynet

Och jag är männen så tacksam för att de bygger och underhåller allt det som gör vårt liv så bekvämt. Alla dessa mansdominerade skitiga arbetsplatser: byggarbetsplatser, vägbyggen, rörmokeri, you name it. Har så otroligt stor respekt för alla killar och gubbar för att de orkar ägna sig åt sådant och helt enkelt få alla våra liv att gå ihop på ett bra sätt! Skulle kunna sjunga lovhymner om det varje gång jag hör grannen (herre i pensionsåldern) starta den enorma lastbilen i svinottan för att tjänstgöra som snöröjare.
Gäller även i det lilla: är jättetacksam för att maken sköter poolen, ser till att bilarna mår bra, är lika hemma i krypgrunden som i TV-soffan osv osv... jag ägnar mig åt det jag är bäst på, dvs relationerna, födelsedagar, pyssel hemma, koll på barnens scheman och när de behöver matsäck till skolutflykten, så gör han det han är bäst på. Vi är ett fantastiskt team med olika men jämlika roller och båda är lika tacksamma för att den andra tar hand om allt det som är precis lika viktigt som det man själv tar hand om. :)

Svar: sköter din man pollen och bilarna varje dag? Nej I dont think so. Ni är inte jämställda om du sköter allt hemarbete. Du är tacksam över männen inom skitiga arbeten? De får iallafall ordentligt betalt om vi jämför med det skitiga arbete som kvinnor utför: vården, hemtjänsten, barnomsorgen. I Segersäng där vi bor (medelklass villaområde med hus för fem miljoner styck) så bor det flera rörmokare, elektriker, hantverkare. Gissa hur många undersköterskor som bor här? (Som inte är gifta med en man som drar in fett med cash alltså)
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Det sista: "Det är inte jag som är parasitar på "skattebetalarna", det är skattebetalarna som parasitar på mig, min kunskap, mina tankar, mitt obetalda arbete." Ja fy fan. Att folk bara har mage att påstå att vi inte gör nåt för samhället, att vi är lata självupptagna parasiter när allt vi gör är med andras bästa i åtanke. Gratis dessutom, utan att begära en krona. Folk borde fan ta och skämmas. Eller som en av dina läsare skrev för ett tag sen: Det är inte konstigt att ingen tar er (LD och SFK) på allvar i er fettkamp så otrevliga som ni är. Nä just det, jag hade bara ett fettaktivistkonto med 15 000 följare, blev kontaktad av radio och tidningar varje vecka och fick mängder av kommentarer och DM varje dag från tacksamma människor som antingen fått upp ögonen för fettföraktet och börjat ifrågasätta sina föreställningar eller äntligen vågade visa sig bland andra i baddräkt och kortärmat. Får fortfarande DM om det. Men visst, bara förminska det obetalda arbete vi gör varje dag och påstå att det är skit som ingen lyssnar på. Folk borde ha smisk på bara stjärten.

A

Man kan leva på någons pengar eller så kan man leva på någon. Att leva på någon: exploatera personens ansvarskänsla,
initiativförmåga, omsorg, empati, sociala färdigheter, kunskaper, minne, pliktkänsla, kärlek, kropp osv.
Vad som är mest nedbrytande och utmattande för den drabbade kan man räkna ut med röven.

Svar: precis
Lady Dahmer

Anna

Instämmer till fullo! Jag fick för övrigt abstinens under de två dagar som du inte bloggade...

Angående mansdominerande, skitiga arbetsplatser: Dessa män kräver ganska bra betalt samt tar sig rejäla friheter som ex. hantverkare som inte bemödar sig med att komma i tid, inte hör av sig, brötar in med skor och smuts, dumförklarar kvinnan som bor i huset (installering av tvättmaskin, jag: men har ni inte glömt packningen? Blir dumförklarad av manlig rörmokare. Tvättmaskin sprutar vatten när jag startar den).

Liv

Du har i alla fall öppnat mina ögon och fått mig att förändra min syn på barnuppfostran, feminism, män osv. Jag är idag en mamma som är så jävla stolt över sin savage till dotter. Hon är precis så som hon ska vara: stark, smart, ickeförtryckt och jobbig! Jag och min 2 åriga dotter tackar skiten ur dig!

Me

Tycker att din kamp för att kvinnan ska inse sitt förtryck, hur vi behandlas, hur vi ska stå upp och säga ifrån. Din kamp för att föra kvinnor närmare varandra och göra hål i alla myter om kvinnor, din kamp mot tjockföraktet, din underhållning och dina tankar i hur man uppfostrar barn. Du och allt du gör kan inte mätas i pengar. Du är mäktig.

Me

Tycker att din kamp för att kvinnan ska inse sitt förtryck, hur vi behandlas, hur vi ska stå upp och säga ifrån. Din kamp för att föra kvinnor närmare varandra och göra hål i alla myter om kvinnor, din kamp mot tjockföraktet, din underhållning och dina tankar i hur man uppfostrar barn. Du och allt du gör kan inte mätas i pengar. Du är mäktig.

Liv

Bra txt! Men Är det mer ok att köpa sig fri från de här betungande kvinnogörat om vi får män att utföra det, blir det mindre problematiskt att köpa städtjänst av killar? Bara en fundering såg nån statistik på att det faktiskt är fler killar än tjejer som jobbar med städ? ( flyttfirmor som städar bidrog till statistiken)
Vad är skillnaden med barnomsorgen, parasiterar vi även på kvinnorna/männen där för att kunna lönearbeta?
Obs genuina frågor, vet verkligen inte svaren men nyfiken på dina tankar

Mannagrynet

Vi upplever oss som jämställda fast vi väljer att inte definiera det i de termerna som ett självändamål utan huvudsaken för oss är att driften av huset rullar på och ingen av oss blir slutkörd. Vi har lagt upp det som så att vi båda gör det vi är bättre på och/eller mer intresserade av. Jag har 0 trädgårdsintresse så då gör maken det mesta i trädgården samt att han projektleder den, behöver jag hjälpa till där så säger han väldigt tydligt vad som ska göras så jag inte råkar gräva upp våra dyra lökar när jag rensar ogräs :D han har lite mindre intresse av att t.ex. plocka inne samt tvätta så då gör jag det mesta av det. Vi är måna om att båda får ungefär lika mycket fritid efter att alla hushållssysslor är gjorda, det är den andra ledstjärnan i hur vi delar upp saker. Vi är väldigt nöjda med vår lott båda två, sen om folk tycker det är jämställt eller ej är oss egalt. (Poolen kräver skötsel varje dag plus en massa inlärning av kemikalier, PH-balans och allt det där som jag inte vill lära mig) :) vi har liknande jobb och liknande lön så det behöver vi inte heller fundera på.

Svar: Fast hushållssysslorna är inte en hobby. Vem tycker det är kul att diska och tvätta? Det är nåt som behöver göras. Argumentet "vi gör det vi är mest intresserade av" är ett skrattretande men tyvärr ack så vanligt.
Lady Dahmer

Mannagrynet

Tillägg, med det sagt så tycker jag att jämställdhet hemma är en jätteviktig fråga som är viktig att lyfta, bl.a. så borde det vara pensionsgrundande om man väljer att vara hemmafru!

Savanna

Angående män som gör skitiga arbeten vs kvinnor som gör skitiga arbeten:
Fick en chock idag när jag läste Aftonbladet om de här sopgubbarna som gått i strejk pga för låg lön. Hallå eller? De tjänar 35 000 kr i månaden på ett arbete som kräver noll utbildning! Och dom bara "detta är oacceptabla förhållanden".
Och sen finns det undersköterskor som pluggat i 1,5 år och tjänar runt 20 000! Alltså vad fan!

Svar: Precis. Att lyfta fram dem som några jävla hjältar är ju lite absurt med tanke på just det du nämner.
Lady Dahmer

Anna

Savanna: Precis! Jag har arbetat som sjuksköterska i snart tio år (tre års högskoleutbildning) och jag tjänar 29000 kr/mån. Och undersköterskorna som sliter ut sina kroppar för skitdålig lön, medan sopgubbarna vägrar tömma soptunnan om den inte är vänd med handtaget mot dem vid tömning. Och vill sjukvårdspersonal strejka så är det samhällsfarligt och vi blir anklagade för att vara själviska.

J

Trine- jag känner med dig och förstår verkligen din frustration.. Jag sitter lite i samma sits själv nämligen med en sambo som vägrar förstå feminismen, som är helt upphängd på "inteallamän" osv.. Jag tycker att det är såå otroligt trist att inte kunna prata om dessa saker med sin egen sambo. Jag har börjat fundera mer och mer på om det kan funka i framtiden när det är såhär? Kan man funka som ett par om man tycker helt olika om detta? Jag skulle vilja träffa en kille som åtminstone fattar detta och är öppen- vill förstå.. Men finns dom ens??

J

Vet att det är fult att känna avundsjuka men kan verkligen göra det när jag ser LDs man el Karin "kajjans" t.ex. Måste vara så himla underbart att ha en man som man kan prata feminism fritt med utan att det blir bråk. En som förstår el åtminstone vill lyssna och förstå det är viktigt. Såna män verkar vara så sällsynta så jag undrar verkligen på riktigt vart man hittar dom? Haha. Obs unnar verkligen såklart, önskar bara att många fler var Så!

Sofia

J: ja de finns! Så tråkigt att din sambo inte vill lyssna. Jag blev feminist sent i livet (pga ingen pratade om det när jag växte upp, och det tog lång tid för mig att se strukturer). Tack och lov hade min man fått upp ögonen för allt nåt halvår innan mig, tack vare hans lärarutbildning. När jag sen gick samma utbildning klarnade allt och vi är numera absolut feminister båda två.

I början när jag fortfarande var "nybörjare" minns jag att jag var med om en situation på stan. Visste inte riktigt vad jag skulle tycka om det, men det gnagde lite. Jag berättade för min man som blev helt tokig och sa "det där är så jävla typiskt män. Nej, du kände helt rätt, sådär har ingen rätt att göra. Gud vad jag tycker synd om kvinnor som måste utstå sån där skit. Han är ju en sån som överhuvudtaget inte sett strukturerna i samhället". Jag stod helt tyst, förvånad och ännu mer kär.

Helt ärligt, om min man inte blivit feminist i samma veva som jag, så hade jag nog gjort slut. Hade inte stått ut med någon som var helt "blind".

XX

Kan vi prata om det här med att män verkar vara superstjärnor på att prioritera sina jäkla "hobbies" också? Utan att ha det minsta dåliga samvete. Jag räknar mig själv som feminist och vi har mycket diskussioner i ämnet här hemma. Jag har även utbildat sambon en hel del, fått upp hans ögon för diverse saker. Men - stort MEN - när det kommer till det där jävla hobbiesarna så låter jag av någon jäkla anledning hans gå före mina. Har velat börja träna en längre tid men så har det varit sambons båt som behövt lagats (vilket tog flera veckor) och det ena och det andra. Och jag tänker "lika bra att han gör det, annars kommer han sura för att han inte kommer ut och fiskar och då får jag hantera den surheten"... Blir så less! Vad är det här för himla tankevurpa? Jag fattar ju att jag borde skita i om han surar, men jag pallar inte. Det är liksom enklare att prioritera ner mina behov.

Svar: AHHHHH JA! Och det gäller allt, inte bara hobbies utan utegång och annat utanför jobbet. Typ när mannen vill ut med polarna o ta en öl. Det är ju helt självklart, medan kvinnan oftare ber om lov eller låter bli för att inte belasta stackars lilla pappa. Jag faller själv i det där. I martyrskapet. Inbillar mig väl att han ska läsa tankar och en vacker dag ba "men du älskling, det var länge sen du var ut? Ska inte du och Anja hitta på nåt i helgen?". Kommer ju aldrig hända men men...
Lady Dahmer

XX

Och just ja - älgjakt? Vad fan är det? Helt okej att män (majoriteten) drar iväg från hem och jobb i en vecka i sträck för att uggla på en stubbe ute i skogen. Jag skulle vilja se den förskolepersonal som inte skulle ifrågasätta att en mamma åkte iväg en vecka, medan ungen gick på förskola, för att ligga i en solstol vid medelhavet. Men det är väl inte lika "fint" att vila i en solstol som på en jäkla stubbe... /MVH Bitterfitta

J

Sofia- tack för svar- då finns dom nånstans därute då tydligen, frågan är bara vart :) som sagt dom är sällsynta tyvärr. Jag har alltid tänkt att det kan berika ett förhållande två emellan att man inte alltid tycker lika, att det kan vara roligt och lärorikt med en sambo som har olika åsikter- tills jag öppnade ögonen för feminismen. Jag börjar känna att det är riktigt jobbigt att vara tillsammans med nån som inte har samma inställning i det. Sen bidrar det också att vi gått längre och längre isär politiskt öht- han till höger och jag till vänster. Att så mycket saker ska bli till bråk, det blir ju det för en vänstersyn och en högersyn så att säga är ju så olika sätt att se saker! Så ja frågan är ju om man kan fortsätta tillsammans då.

XX- känner igen mig i det du skriver om hobbys. Min kille har typ tusen sådana (jakt,skytte,fiske osv) och jag vet inte hur många timmar jag sammanlagt lyssnar på prat om detaljer kring vapen el liknande, fast jag egentligen är 0 intresserad. Men hur ofta har han lyssnar ordentligt på mig om feminism el liknande? Inte lika vanligt förekommande.. varför är det så självklart alltid att män och deras intressen ska få mest plats?

Sara

Det här var ett så sjukt bra inlägg!!! Så Sjukt Bra.

Sen vill jag bara bemöta någon ovan om att sopåkarkonflikten har många bottnar och att det naturligtvis är för jävligt i sig vad lönerna är t.ex. inom vårdyrken. Men jag lovar - just sopåkarna är INTE bara några gnälliga sizzys, det här är fråga om företag som aldrig borde ha vunnit upphandlingar, om arbetsplatser där det pågått all möjlig skit (även kriminell från arbetsgivarens sida). Lönerna är naturligtvis det som man går ut med offentligt, men jag lovar, det har pågått allt möjligt otäckt bakom kulisserna i den branschen som har gjort att sopåkarna till slut lackat. Lite ot, men ville bara säga det. :-) Som sagt, skriver under på vartenda ord i inlägget!

Suna

Sara, det är hur som helst,olagligt att strejka, just nu för dom. De har valet att byta arbete.

Trine

Tack för all feedback! Det är fler som verkar ha få sina män att fatta feminismen och männens skuld utan att ta det personligt. Roligt att LD:s man tillhör de få mogna männen.

Mannagrynet

Haha ja vi gör i alla fall så gott vi kan, som sagt så länge vi båda känner att vi har ett bra arrangemang som funkar så är det ju bra anser vi :) och jagar gör vi tillsammans, klart roligast så!

Sara

Suna: vilket tydligen ett helt gäng gjort med tanke på att de har sagt upp sig i protest. Men jag ska inte kapa tråden mer med detta, är generellt helt med på vad som står i inlägget!

Malin

Du och jag är lika gamla. Jag har liksom du börjat känna av det. De värsta tankarna är ju när man inser att vi inte kommer nå målet. När vi lägges i jorden så är männen fortfarande lika överlägsna kvinnor. Kommer barnen få uppleva äkta jämlikhet? Barnbarnen? Fy fan va tungt det känns i bröstet.

A

I den bästa av världar så har alla sina egna boenden och sina egna inkomster och delar lika på allt ingen lever på ingen. Verkligheten står i en bjärt kontrast. Tyvärr så är det oftast kvinnans omdöme och handlingar som får felaktig fokus. Känner inte LD men det är många kvinnor som hamnar mellan stolarna. Hela problematiken är att man inte lyfter just denna ganska tabubelagda del i skolan, man talar sällan om hur hårt utgången för just kvinnor blir om de inte skaffar en rejäl utbildning eller får ett jobb som gör att de kan leva självständigt.
Jag är själv gift och pluggar vidare och vill själv befria mig från just denna position där jag ses som "under" min man. Även om vår relation bygger på respekt och tillit och att vi stöttar varandra så finns beroendet där outtalat. Självständighet borde vara mer eller mindre än självklarhet men det är svårt när det finns olika klyftor mellan olika grupper. Tycker mest synd om de invandrarkvinnor som låses in hemma och kontrolleras av hedersnormer eller de kvinnor som växer upp hos missbrukande föräldrar eller skuldtyngda föräldrar. Därför borde en feministisk paroll vara just "Självständighet för alla kvinnor". Sen måste lönerna ändras nu. Attityden mot kvinnor måste också ändras markant, kvinnor är inga hjälplösa offer utan många vill och kämpar för sina liv.

My

Det är sån jävla mansnorm den här hetsen kring att en måste lönearbeta för att duga.... Hu. Kryper i hela kroppen på mig.

Mikaela

Det här med att männen gör det dom är bra på (typ bilen, husgrunder osv), det är för min del så bara för att jag som flicka aldrig fick lära mig sånt. Det var liksom bestämt sedan barnsben att jag skulle vara intresserad av det mamma sysslade med. Så jag hamnade snett och i underläge redan från början.

Fanny

LD, kan du inte skriva lite om din syn på sopstrejken som nu pågår ur ett feministiskt perspektiv? Jag menar jag tycker att de ska ha bra betalt, men de beter sig som att arbetsgivaren kräver att de ska dö för att de ska gå upp i arbetstid till 7 timmar om dagen istället för sex timmar.
35 000 kr i månaden är deras genomsnittslön och jag har inget emot själva summan, men varför görs det ingen strejk för undersköterskor eller personal på äldreboende. Det är MINST lika slitsamt som sophämtning, det är fler timmar till mindre lön.
Helt plötsligt när alla manliga sopstrejkare strejkar så har de en massa andra män bakom sig, när ska samma sak hända i de underbetalda kvinnliga yrkena?

Svar: ohh jag känner att jag saknar insikt i den frågan. Spontant känner jag att det är förjävligt att kvinnor inte kan ställa samma krav men problemet är ju tyvärr att kvinnor har ansvar för liv och att andra drabbas om vi drar. Ingen drabbas ju av att soporna inte hämtas. Ja det är ju otrevligt, men ingen dör liksom. Detta är ju en fördel som männen har, som gör att de kan bråka. Dock så hade kvinnor förmodligen inte protesterat ändå som sophämtare eftersom att skillnaden mellan män och kvinnor är just att vi tar hänsyn och män tänker på sig själva.
Lady Dahmer

Catten

Jag tänker på det Mannagrynet skriver. "Trädgårdsintresse". "Tidsåtgång".

Jag bor i eget hus med stor tomt. Att klippa gräsmattan tar lite drygt en timme. Det gör jag ca en gång / vecka. Lite oftare i början av sommaren när växtligheten är enormt snabb. Jag lägger ca en timme per vecka att trimma och hålla snyggt runt kanter. Övrigt pyssel med det som är utanför huset är kanske ca 1 timme per vecka.

Jag har aldrig tagit tid på det arbete jag gör inomhus, men jag är övertygad om att det tar längre tid än vad trädgården tar att sköta.

Jag har inte något direkt intresse av vare sig trädgårdsjobb eller inomhusjobb, men jag gör det såklart för att det måste göras.

Jag tror det är väldigt lätt att lura sig på att det som mannen (oftast) gör utomhus tar så väldigt mycket mera tid än det som kvinnan (oftast) gör inomhus.





Mannagrynet

Catten, du har säkert rätt i att det kan vara en fälla. Jag skrev dock även att vi är måna om att vi båda har tillräckligt med fritid när allt är klart, det tycker jag är en bra tumregel. Men vi tar även löpande hänsyn till varandras energinivå, har jag haft en körig dag på jobbet så tar maken tvätten och beordrar mig att sätta mig framför dataspelet, ser jag att han är slut så häller jag upp en öl åt honom och tar hand om disken. Jag ser oss som ett team som ställer upp för varandra, inte som två motståndare som vill komma så billigt undan som möjligt på den andras bekostnad. Men det förutsätter ju så klart att jag från början ser hur mån min man är att göra mycket i hushållet.
Sen är vi båda två välsignade eller förbannade med ett mindset som gör det i stort sett omöjligt för oss att sitta och koppla av om vi vet att den andra arbetar. Om jag är klar med allt mitt och han rycker ogräs så går jag ut och hjälper honom så vi kan vila tillsammans, och han är precis likadan. Det värsta är att vi är likadana när vi t.ex. semestrar hos våra föräldrar, vi rycker in och hushållsarbetar av bara farten i stället för att vila, så för att verkligen vila upp oss tvingas vi åka till hotell där vi blir uppassade :D

Yasss

Om du och din man väljer att leva på en lön för ert gemensamma arbete har väl ingen annan med att göra? Problemet är ju att ni uppenbarligen inte gör det fullt ut, och då har jag år efter år sett dig tala stundtals nedvärderande till kvinnor som du inte anser lever under värdiga förhållanden gällande den biten. Du har ju möjligheten att göra det du vill och brinner för, så vad gnäller du om? Nu tror jag ju inte att det ena utesluter det andra, jag bedriver utöver mitt avlönade arbete projekt och informativt arbete med ungdomar gällande beroendeproblematik, men det gör jag ju för att det är något jag brinner för. Jag har en blogg och ett Instagram-konto där jag löpande presenterar forskning blandat med min egen analys, men det är ju ännu mindre något jag tycker jag ska ta betalt för, wtf? Vad är det för fel på ett samhälle som ser sin högst frivilliga -och i grunden narcissistiska- verkan på sociala medier som något de förtjänar betalt för? "Jag har 15000 följare på ig" Ok, det finns mopsar som har 200k följare, så det är rätt intetsägande på alla plan. Jag vill inte trampa på dig, men de få texter du får ur dig nuförtiden är knappast så välarbetade att de inte hade kunnat produceras vid sidan av ett heltidsjobb. Nu behöver du ju inte jobba, ingen kräver det av dig, och du vill inte. Men säg det då istället, det blir så knasigt annars. "Skattebetalarna prasitar på mig". Eh? Du sitter knappast på någon exklusiv kunskap. Din trovärdighet som feminist är ganska låg, med tanke på att du prioriterar ekonomiskt överflöd framför ett jämställt ansvar för era barn, du i grunden säger att en kvinna inte kan göra det du gör OCH jobba, du köper kvinnor i sämre ekonomiska situation än du, du vägrar konsekvent att applicera nåt annat än det du känner för på din egen livssituation, samtidigt som du förhäver dig själv och den nåt så enormt i vissa lägen. Och nu kan du ju tydligen inte göra det du önskar och brinner för längre, tydligen sker det på bekostnad av ett "fuck you-kaptital". Nu anser att du ska ha eller förtjänar ekonomisk kompensation för texter ingen vill köpa. Antingen börjar du jobba och fortsätter, eller så slutar du bege dig som the epitome of entitlement och fortsätter blogga på den feta lön ni redan lever av. Det värker i hjärtat när jag tänker på ensamstående mammor som oavlönat och på bekostnad av sin egen karriär är hemma med barn och trippel-arbetar, och det faktum att NOLL av de som du tigger pengar av löpande hade skänkt till henne om hon startade en blogg om det. För det är inte värderat lika högt, hennes arbete och uppoffringar faller under det "normala". Och där sitter du, och kan inte avstå från någon av dina dyra vanor för att dina barn ska han rätt till sin pappa under några månader..... (Du skulle ju kunna hjälpa upp situationen genom att ta ett vik inom vården de månader det iaf skulle handla om, men du orkar ju inte det.) Jag tycker inte att du är en börda för skattebetalarna, vi har ett socialförsäkringssystem som inte skall värdera, utan finnas där utefter behov. Du är antagligen ingen ekonomisk börda för din man heller. Det är inte däri den befogade kritiken ligger imo. Du är bara extremt privilegierad , och sen har du mage att gnälla om att du är det. Och tycker att du förtjänar mer. Så verklighetsfrånvänd att det skriker om det. Känner du att du behöver mer pengar får du väl göra det vi andra gör för att ens överleva.

Svar: Jag vill börja med att säga att detta inlägg inte handlar om mig utan om alla kvinnor. Framförallt de som lönearbetar och sliter för låga skitlöner. Ditt inlägg har säkert ett par bra poänger och rimlig kritik mot mig men det liksom drunknar i personangrepp och antaganden om min person och förmåga. Du vet ganska lite om mig men du talar som om du gör det, som om du kan avgöra vilka vanor jag har (nej vi har inga dyra vanor) , vilka utgifter eller inkomster jag eller min man har, hur vi konsumerar eller vad för slags jobb jag kan eller borde ta. Ditt inlägg är fullt av förakt och missunsamhet och den rimliga kritiken blir svår at skilja ur men det är väl skitsamma för du är uppenbart mest intresserad av att spy av dig på mig.

.
.
För övrigt tar jag inte betalt för det jag gör. Det är det som är min poäng. Jag tar inte betalt och jag kräver inte betalt. Jag gör det jag gör för att jag, liksom du, brinner för det. För att jag vill. För att jag måste. HELT GRATIS. No strings attached.
.
.
Nej du kanske inte tycker att jag skriver tillräckligt bra och det må vara sant. Jag skriver ganska mediokert. Men jag skriver på ett sätt som folk förstår och som folk kan ta till sig. Det är därför jag fått stot publik och inte nån annan som är skarpare eller smartare eller skriver bättre eller vad det nu må vara. Jag skriver tillräckligt bra uppenbarligen. Och för många andra så har mina perspektiv och analyser betytt jävligt mycket. Vem är du att förminska det? Jävla antifeministiskt trams.

.
.
Att folk VILL stötta mig ekonomiskt är en helt annan fråga och det är nåt som sker frivilligt och som i sin tur underlättar för mig på sätt som du saknar insikt och förståelse i.
.
.
Jag kommer blocka dig nu för jag är helt ointresserad av att bli hackad på av nån som känner sig mer entitled. (ironiskt att du anklagar mig för detta). Du kan ju avfärda det som att jag inte kan ta kritik om det känns bättre, men då kan du komma ihåg att jag gett dig en plattform att leverera just den kritiken på. Samt bemött den.
.
.
sen har du för övrigt fel om att mina följare inte skänker till de som behöver det mer. Tvärtom vet jag av erfarenhet att de är sjukt generösa. Jag lyfter flera insamlingar VARJE MÅNAD som mina följare engagerar sig i och får tacksamma mail från de som fått hjälp.
Lady Dahmer

Catten

Mannagrynet, ja jag uppfattar också att du/ni lever i en väldigt bra och lycklig relation och att ni har hittat ett sätt att fördela allt på som fungerar toppen för er.

Jag vill bara komma med tankar runt att det nog är ganska lätt att fastna i fällan att mannen gör "mer". Man hör så ofta sånt som att "mannen byter ju däck", som att man byter däck varje dag....

Själv är jag uppvuxen med föräldrar som gjorde det mesta tillsammans. De jobbade i trädgården ihop och de styckade grisen ihop. De storstädade ihop och de plockade lingon ihop. Kanske lite ovanligt för att vara uppvuxen på 70- och 80-talet.

Eftersom jag lever i ett ensamhushåll är det omöjligt att veta hur jag och en eventuell partner skulle göra med de sysslor som finns här, inne och ute.

Monkan

jag tröttnade på att min fd sambo nästan inte gjorde nånting där hemma så jag bestämde mig för att bli jämställd med honom. Han tyckte dessutom själv att jag skulle slappna av och bli lite mer som honom. SÅ JAG BLEV DET!!!
Jag började helt enkelt göra lika lite som han. Det enda han gjorde var att diska och gå ut med soporna. han var totalt
fixerad vid disken och soporna och gjorde inget annat. Då fixerade jag mig vid matlagningen och att hämta posten då
jag tyckte att dessa två grejer motsvarade disk och sopor i tid och ansträngning och slutade göra allt annat. Jämställt och bra! två hushållsuppgifter var. Jag och han blev mer lika precis som han ville.
Det slutade med att lakanen inte blev bytta på ett halvår, lägenheten blev inte städad på över 1,5 år, växterna dog,
rena underkläder, strumpor och handdukar tog slut flera gånger, några räkningar gick till inkasso, saker i kylskåpet
och skafferiet låg och ruttnade, spisfläkten slutade suga, ugnen började ryka mm mm.
Vi levde i skiten i över 1,5 år och han nämnde det inte ens. Sen flyttade jag och lämnade honom med den äckliga
lägenheten.
Nu är jag gift och har barn med en annan man och det är mycket bättre men även om mannen gör saker så kräver han
igångsättning. inte i form av tjat eller påminnelser men jag måste starta upp nånting för att han ska göra nåt
till exempel om jag tar initiativ till att byta lakan så startar han en maskin tvätt eller om jag börjar diska så
börjar han röja i vardagsrummet. knäppt det också, men bättre än den förra iaf.

Sofia

Har inget att invända mot i inlägget men såg någon kommentar om att "hushållssysslor är ingen hobby" och att ingen tycker det är kul att städa och diska.. Jo, det finns folk som faktiskt tycker om att städa. Jag är en av dem. Det är avslappnande och roligt. Det må vara något som måste göras, men för mig är det mer nöje än nytta. Var bara tvungen att säga det!

Sen är det klart att många kvinnor som inte är som jag som går i den fällan och gör massa obetalt jobb de inte alls tycker är kul, men alla avskyr inte att städa och diska.

Svar: undra varför det inte finns några män som tycker det är kul och avslappnande att städa. Ett mysterium! ;-)
Lady Dahmer

e

Jag tycker att det är förjävligt hur skevt fördelat det är mellan män och kvinnor i relationer när det gäller hushållsarbete, ansvar för barn/föräldraledighet, vem som ges möjlighet till att skapa karriär inom familjen osv. MEN någonstans har ju ni valt att leva med en man ändå är mer värt än det, eller hur resonerar ni? Jag känner personligen att jag kommer aldrig till att finna mig i det så antingen får jag träffa en helt jämställd man (vilket jag inte tror existerar faktiskt, vad skulle han tjäna på att vara det liksom?) eller så får jag leva ensam. Och jag har valt det senare för nu, och det är jävligt stärkande ska ni veta. Det känns jävligt kickass att försörja sig själv till 100%, att kunna utvecklas hur jag vill på arbetsplatsen och privat, att göra exakt vad jag vill när jag vill, aldrig behöva känna att jag drar ett tyngre lass och sopar rent framför någon annans (man) dörr, att jag dubbeljobbar på arbetet och i hemmet, eller hamnar efter karriärsmässigt eller pensionsmässigt. Och framförallt att någon annans livsval inte kommer påverka mig ett skit. Jag behöver inte tänka att hela livet kommer förändras om någon bestämmer sig för att göra slut eller separera eller vad som. Finns en otrolig frihet i det.

Vad jag menar är bara, visst det är förjävligt hur det ser ut i samhället idag, men innan vi kommit längre ser samhället ut såhär, då får man ju laga efter läge och rå om sitt eget hus. Jag vill inte hamna i någon kvinnofälla och jag vill inte vara lågbetald och slita ut mig innan jag är 35. Jag har (inte därför såklart men det är som tack på köpet) därför utbildat mig på hög nivå och tjänar bra, och känner enorm frihet inför det.

Jag undrar bara av ren nyfikenhet, ni som tycker att det här är ett stort problem och är missnöjda med era livssituationer, varför har ni valt att leva tillsammans med män då? Vad är det som gör det mer värt, att försaka och försumma sig själv. Är det för "kärleken"? För barn kan man skaffa på egen hand faktiskt, så det kan ju inte handla om det. Svara gärna! (och utan påhopp tack)

Anna

Usch, vilket påhopp det där med att du tigger pengar. Vad gör i så fall Lamotte och Birro? Men det kanske är ok om man är journalist (och man). Men jämfört med dig skriver de ju totalt platta och ointressanta texter, bara klyschor och helt utan analys.

Svar: Alltså jag tror folk är ovana, iallafall i sverige, med den här typen av finansiering. Man kan se det som att jag istället för att upplåta plats åt företag som vill få min publik att konsumera genom mig istället skippar den mellanhanden och ber de som vill att crowdfunda mitt bloggande? Det är ju inget konstigt och det gör ju konstnärer, gamers, musiker och skribenter hela tiden.
Lady Dahmer

Mie

Mannagrynet: Utifrån vad du gör efter jobbet gissar jag att du inte har barn. Vänta tills den dagen maten ska lagas, ditt äldre barn ska ha hjälp med läxorna, ditt yngre barn tömmer ut sina leksaker på golvet som du precis har tömt och båda vill att ni ska leka tillsammans (men inte med samma sak). När de sen ryker ihop för femte gången så lovar jag att det är mer lockande att klippa en häck i trädgården ;).

Jag tyckte också att vi var jämställda innan vi fick barn, men jag tror det handlade mycket om att vi hade så mycket tid och lite hushållsarbete att det inte spelade någon roll.

Svar: åh ja att klppa gräsmattan är semester! På med en podd i öronen och så går jag saaaaaaaaaaakta
Lady Dahmer

Mannagrynet

Mie, maken har barn på halvtid och han tar hand om det allra mesta såsom träning och aktiviteter, underhåll av garderoben, meddelanden från skolan, utflykter osv osv. Jag har valt att inte skaffa barn och har extremt stor respekt för det i familjen. Självklart älskar jag min bonusdotter och engagerar mig mer än gärna i hennes liv, jag gillar att umgås med henne men det sker på mina villkor.
Att klippa gräset är bläää, försöker tänka att det är gratis motion men är inte den hurtiga typen för att vara ärlig :D

Mie

Mannagrynet: Jasså, för i dit första inlägg skriver du: jag ägnar mig åt det jag är bäst på, dvs relationerna, födelsedagar, pyssel hemma, koll på barnens scheman och när de behöver matsäck till skolutflykten, så gör han det han är bäst på.

Gissar att du inte är kvinna alls.



Sara

LD: Ursäkta att jag vevar på om detta (men kan tyvärr inte låta bli, jag lovar att sluta efter detta). Ang. strejk. Att strejka är ju en solidaritetshandling som inte nödvändigtvis har att göra med att bara "tänka på sig själv". Dessutom är det i regel facket som initierar strejken, det behöver verkligen inte vara en kvinno-/mansgrej utan är en stridsåtgärd som regleras i lag.

Rent historiskt har ju strejker förbättrat villkor för ALLA arbetare, inte bara för män. Och dessutom ofta varit förenade med skyhöga priser för de individer som gått i bräschen. Tänk t.ex. på Ådalen-skotten. Jag vill bara förtydliga att jag tycker det är helt ok att ha synpunkter på sopåkarsituationen (även om jag tycker strejken är rimlig kan man ju tycka olika), men just strejker i sig handlar inte om någon sorts egoism.

Och vad gäller strejker i kvinnoyrken, så var det faktiskt senast i december som Kommunal varslade om strejk för undersköterskor anställda i privat sektor pga usla villkor. Det var ca 1 000 personer som skulle tas ut i strejk, men det behövdes lyckligtvis aldrig (jag gissar att 1 000 pers är betydligt fler än de sopåkare som just nu strejkar, det rör väl sig högst om något hundratal va?). Nåväl, tack vare att Kommunal satte hårt mot hårt fick 40 000 anställda i privata vårdföretag löneökningar i som stod i proportion till Kommunals avtal. Varav undersköterskor fick en extra stor löneökning. Och vidare om strejker i "kvinnoyrken" i juli 2016 sade i princip samtliga barnmorskor på Helsingborgs lasarett upp sig i protest. 2008 strejkade 3 500 sjuksköterskor. Och så vidare...

Jag bara påpekar detta för att jag tycker att arbetares rättigheter är viktiga grejer och att strejker inte bara är ren egoism. Men nu ska jag sluta spamma kommentarsfältet! Fortfarande tycker jag att inlägget ovan är ett av dina bästa ever.

Mannagrynet

Mie, jag ser i och för sig ingen motsägelse i min första och senaste kommentar, som sagt jag pysslar om barnen på mina egna villkor och är bra på vissa saker - okej, säkert bra på det mesta! Men får välja vad jag vill engagera mig i och allt annat tar mannen hand om som han gjort redan långt innan jag fanns med i bilden :) Det är svårt att utveckla hela ens minst sagt komplexa livssituation i enstaka kommentarer över flera dagar men du är givetvis fri att gissa, det har jag inga synpunkter på! Blev felkönad under min uppväxt på grund att jag alltid såg ut som en kille (kort hår, nedärdvda kläder) men det gör faktiskt ingenting även om det skulle ske av illvilja vilket jag inte tror om dig.

Karin

Fyfan vad arg jag blir! De arbetare som är av manligt kön får alltså inte demonstrera eller strejka då eller?? fyfan vad smaklöst. Känns så jävla ONÖDIGT att ställa arbetare mot arbetare som ni gör här ovan i kommentarerna, om några ska kritiseras så är det ARBETSKÖPARNA, inte arbetarna som protesterar.
Vad är ni för klasshatare egentligen?

Svar: Det är det ju ingen som sagt! Men man måste kunna prata om hur kvinnor vs män agerar. Det är viktigt. Klassperspektiv i all ära men det är arbetarklasskvinnorna som drar kortaste strået.
Lady Dahmer

Mannagrynet

Förlåt att jag spär på offen, men var det inte så att sopåkarna faktiskt var i vild strejk? Finns ju regler även kring det och de bara la ner arbetet en dag i strid med fredsplikten, det var ju någon som hade fått kicken också innan alla "sa upp sig" eller blev avskedade. Så just dem har jag väl inte jättemycket sympati för även om jag förstår varför de strejkade. Så Karin, jo visst får alla demonstrera och strejka, men inte hur som helst?! Det är knappast klasshat att efterlysa de regler som arbetstagarnas organisationer förhandlat fram.

J

e- tror att varför dom flesta kvinnor ändå väljer att leva med en man är för att man ända sen barnsben blivit hjärntvättad av samhället om att det viktigaste i livet ska vara att ha en man och familj, till varje pris liksom. Det ska gå före karriär och annat självförverkligande. Tänk bara på hur dom flesta kvinnor känner vid en separation, dom blir förkrossande medans männen oftast rultar på med sitt liv som vanligt och ses med ny tjej månaden efter. Absolut vissa män mår dåligt men visar inte det men känns ändå som att dom går vidare mycket snabbare generellt. Jag tror att det har att göra med att dom lärt sig att vara självständiga i mycket större grad än kvinnor.

Jag tror att alla människor behöver kärlek i sitt liv för att må bra, däremot behöver det kanske inte vara från en partner egentligen?
Som du säger numera behöver man ju inte en partner ens för att få barn. Så vad ska vi ha männen till kan man fråga sig?

Emmet

J: Fast mig veterligen är det fastställt att kvinnor i regel får en bättre livskvalitet efter en separation, och män sämre. Och detta säger ju för övrigt det mesta om heteroförhållanden. Sen skaffar många män en ny partner väldigt fort, absolut, men det är för att de behöver en kvinna att parasitera känslomässigt på.

J

Emmet: jo det tror jag med att kvinnor mår bättre sedan eftersom dom ofta är i kassa förhållanden men syftade lite på hjärntvättandet samhället håller på med till kvinnor. Genom filmer reklam bland mycket annat så får man ju hela tiden budskapet att den riktiga kärleken är det enda man ska bry sig om som kvinna. Och går det inte vägen så känner man ju sig så misslyckad därav. Medans män inte har samma syn, dom blir mer uppfostrade att tänka på sig själva, sin karriär intressen osv att jag inte tror att dom bryr sig lika mycket. Så himla många förändringar i detta samhället som borde ske.

Sara

Fast Mannagrynet, ingen kritiserade väl sopgubbarna p.g.a vild strejk eller inte? Det kan man absolut ha åsikter om!

I mina sociala medier flödar det dessutom av vittnesmål och "sanningar" både åt ena eller andra hållet, vilket gör att jag under de senare dagarna haft väldigt svårt att värdera sopstrejken där jag innan var mer säker på att jag stod på gubbarnas sida. Dock, det här är kulmen på en väääldigt infekterad konflikt som pågått åravis, där förtroendet mot de arbetsgivare som vunnit upphandlingar legat i botten under en längre tid. Så sopgubbarna kan ha "fel i sak" som inte har facket i ryggen, men samtidigt kan det faktiskt vara så att de inte behandlats väl av arbetsgivarna. Oavsett om deras lön anses hög rent relativt eller ej. Att säga att man inte får vara missnöjd med en relativt "hög" lön som riskerar att sänkas, tycker jag är lite som att säga att vi i Sverige inte får ha feministiska ambitioner p.g.a kvinnoförtrycket i Afghanistan är värre än här. Är vi också bortskämda då? Min solidaritet ligger också stenhårt hos underbetalda grupper i vården, men just i detta fall har jag svårt att se hur just dessa grupper står mot varandra? För mig står snarare underbetalda vårdanställda mot t.ex. näringslivstoppar (som också i regel är män). Jag är helt med på att sopgubbarna kanske inte gör rätt som går ut i vild strejk, men jag tror inte att det kommer något gott av att generellt ställa arbetare mot varandra. Det faktum att en sopåkare tjänar som hen (han) gör kanske i framtiden kan lyfta andra arbetares löner? Snarare än att vi sänker varandra.

Därför ville bland annat jag problematisera synen på att strejk generellt handlar om att "tänka på sig själv". Dels stämmer det rent historiskt inte med den övervägande majoriteten av alla strejker, dels lyfte bl.a. jag flera väldigt aktuella exempel på strejker i kvinnoyrken som exempel på att strejk är ett viktigt verktyg som används i ALLA branscher. Jag håller med om mycket i hur män och kvinnor generellt agerar utifrån könsroller, men just i det här fallet stämmer det inte riktigt. Att vårdpersonal inte skulle kunna strejka p.g.a någon sorts kvinnligt betingad altruism är ju inte sant och det finns looads av exempel på när det strejkats/varslats/sagts upp i protest som stridsåtgärder.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog