Lady Dahmer

Om kvinnor som gillar att städa och män som inte gör det
Alltså jag är verkligen helt ointresserad av folks personliga anekdoter och erfarenheter kring hushållsarbete. Jag skiter i om Kalle tar all tvätt eller lagar mer mat än just dig i just ert hem. Det är helt ointressant för det är inte så det ser ut strukturellt.
 
Jag hatar att debatten kring ojämställdheten alltid kokar ner till den nivån. Dessutom så är vi usla på att uppskatta. Vi tror oss ofta dela lika på medan verkligheten ser annorlunda ut. 
 
Kommer ni ihåg när Underbara Clara skrev om att det var skamligt för kvinnor idag att erkänna att de inte lever jämställt? Och att det i sin tur resulterade i att kvinnor inte vågar prata om det och därför pratar ingen och då tror alla att alla andra lyckats osv. 
 
Hon skrev bland annat: 
 
"Den här privatfeminismen har gått så långt att jag upplever att kvinnor mörkar hur ojämställda deras relationer är. Jämställda relationer har hög status – men eftersom de flesta av oss inte lever upp till detta ideal blir bristen på jämställdhet något vi försöker dölja. Det gäller att ge sken av att man har det jämställt. För annars skuldbeläggs man."
 
Det sistnämnda känner man ju igen: skuldbeläggandet. Hur man, om man är feminist och inte lever jämställt, ogiltigförklaras. Och vad detta sänder för budskap till övriga kvinnor är ju solklart: Är du inte jämställd så är du misslyckad.
 
 
 
Så vi intalar oss själva, letar efter kryphål, att vi är jämställda och att det bara är en slump att just JAG tar all tvätt och lagar all mat och bara en slump att just HAN meckar med bilen och klipper allt gräs.
 
En del går så långt att de hävdar att det handlar om intresse. Jo men jag är ju mer intresserad av att laga mat (och tvätta smutsiga kalsonger och dammtorka hela huset och skrubba toaletterna???). Som om det handlade om fritidsintressen. Som att det ens ska vara kul för att man ska genomföra det. Nähä lilla Kalle tycker ju inte det är roligt att tvätta mina nedsolkade trosor fulla av flytningar och mens nä men lilla gubben då ska han inte göra det för tihi jag tycker ju OM att städa.
 
Vilken jävla lyckträff ändå va? Att det är just kvinnor som gillar att städa och ta hand om hushållet. Man skulle nästan kunna tro att vi fostrats och formats till det. 
Somliga Förbannade Kvinnor

Det hade varit himla bra om kvinnor kunde sluta med detta, att framhålla hur jättejämställda just de och deras man är. Det finns inga jämställda förhållanden mellan män och kvinnor, såvida man inte kan lägga sin hjärna på hatthyllan innan man beträder hemmets tröskel. Och det är inte kvinnors fel eftersom de inte sitter på makten i ett patriarkat. Det är lite samma resonemang som att man inte vill vara ett offer. För det är en skam att inte vara en "stark kvinna". Ett offer är man om man blivit utsatt för något, mobbning, våld, förtryck osv. Det har inget att göra med hur stark eller svag man är. Svaghetsförakt är f ö jäkligt sunkigt. Vi behöver alla hjälp ibland. Och de som tror att de är där de är av egen förtjänst glömmer att de fått vård, kunnat gå i grundskolan och studera vidare med hjälp av allas våra gemensamma skattepengar. För att nämna några saker vi får ta del av pga att alla hjälps åt.

A

"Jag och min man är helt jämställda. Vi är två helt autonoma individer som utan influenser utifrån just valt att dela upp
det på detta unika vis av egen fri vilja. Det bara råkar vara jag som är bättre på pyssel och dammsugning och han som är bättre på bilar och att sätta upp hyllor. Vi är precis som alla andra jämställda par som består av två helt unika individer som inte påverkats någonting av samhälle eller kultur"

F

Jag tycker det är jättesvårt på grund av att jag har ocd och därför städar mer än de flesta gör (skurar, dammsuger, skrubbar toaletterna varje dag osv). Min man anser då att det sällan finns utrymme för honom att ta ansvar då han inte tycker att det behövs städas så ofta (vilket jag håller med om). Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta, dvs. om jag ska städa mindre och få ångest för att vi ska kunna leva mer jämställt.

Oavsett så känner jag mig som en förlorare redan på grund av att jag tänker så mycket på detta medan han spenderar noll tankeverksamhet på liknande tankar.

Linda

Så jävla bra skrivet!

Annika

Många tyckte jag var lite konstig som insisterade på att maken och jag skulle ha var sin tvättkorg. "Det där kommer du över när ni får barn." sa de.
Nu har bebisen också en egen tvättkorg.
OBS: Nej, vi är inte snöflingeparet som lever perfekt jämställt.
F: Tänker att det ÄR riktigt svårt att dela lika på hemarbetet även om det är en bra målsättning. Om det pga ocd blir svårt att dela lika på just städning så kanske han får låta dig hållas på det området medan han planerar och handlar mat/tvättar eller vad som nu passar er?

Somliga Förbannade Kvinnor

F
Jag vet inte, men för de flesta är det väl rätt normalt att man ställer in disken i maskinen, drar igång den när den är full och plockar ur den när den är klar, att man skurar badrummet en gång i veckan, byter soppåsar när de är fulla, torkar av köksbord och diskbänk efter att man lagat mat och ätit samt drar igång tvättmaskinen när det finns fulla maskiner och sen sorterar och viken ihop. Gör han ens det? Och om du behöver dammsuga 3 ggr i veckan så kan han ju ta en av de gångerna? Han kan även byta rent i sängen och hänga upp nya gardiner. Nånting får mig att tro att han överlåter allt på dig pga din sjukdom, vilket är ännu absurdare.

Somliga Förbannade Kvinnor

Annika
Ja det är svårt pga att män vägrar ta sitt ansvar.

Sarah

Jag tror många män tycker att gemensamma göromål inte rör dem. De tar hand om sin rena tvätthög men inte barnens eller lakan. De bäddar sin sida av sängen, tar bort sin egen tallrik, stoppar in sin kopp i diskmaskinen men ignorerar berget på diskbänken. De tycker att de delar på hushållsarbetet, men egentligen håller de bara undan efter sig själva på en tioårings nivå. Jag tror även att de lurar många kvinnor med den strategin. Eftersom kvinnorna inte behöver plocka upp efter männen tror de att männen gör lika mycket av arbetet och glömmer vem som tvättar handdukar, byter lakan, torkar skåpluckor, städar barnens rum, rengör badkaret etcetera i all evighet.

Lupus

Önskar att en hade fått en varningstext i samband med att en ingår ett förhållande med en cisman. Typ som texterna vid adoption av omplaceringskatter: "För att en man ska må bra kräver han tid, omtanke och massor av kärlek. Om du arbetar heltid samt har aktiviteter utanför hemmet flera kvällar i veckan eller ofta behöver resa bort bör du överväga om du över huvud taget ska skaffa en man. Det är lätt att gå på impuls när man ser en söt man, men kom ihåg att en man kan bli upp till 100 år gammal. Försök därför att tänka efter hur ditt eget liv kommer att se ut om 5-10 år. 20 år? Kommer du att resa mycket? Ha långa arbetsdagar? Egentid? Tänk i så fall igenom ditt beslut mycket noga. Passar en man in i dina framtidsplaner? Är du beredd att ta ansvar för en annan levande varelse i upp till 80 år? Har du tid? Ork? Om du inte tveklöst kan svara ja, avstå hellre. Tänk efter före."

Somliga Förbannade Kvinnor

Lupus
Bästa! 👊👏

Jennifer

Vi är inte jämställda hemma och det är något vi pratar om eftersom att vi båda strävar efter att vara det OCH det känns jäkligt skönt. Att vi både är villiga att kämpa och jobba för att leva mer jämställt i hemmet och föra vidare det till våra barn.

Hushållsarbetet delar vi väl rätt lika på, jag gör saker lite oftare men är inte lika noggrann. Min sambo gör inte sysslor lika ofta, men är väldigt noga av sig och lägger ner mer tid och energi på allt. Det som gör att vi inte är jämställda är att JAG är den som tar initiativ, får påminna, säga till, be om hjälp osv. Han är fan urkass på att ta egna initiativ men är världens "toffel" om man säger åt honom någonting. Han klagar aldrig heller, vilket jag gör konstant. Men just det här ansvaret tycker jag är jobbigt. Att vara den med koll, den som planerar, tar initiativ, kommer ihåg datum, fixar saker inför saker osv. Där tror jag jämställdheten brister i många hem. Det handlar inte om att dela det praktiska arbetet 50/50 om kvinnan måste påminna, fråga, säga till osv.

Majken

Fattar inte att så många av er orkar leva liv som bara väcker bitterhet och missnöjdhet. Misstänker starkt att ni ändå får ut massor av att leva era liv tillsammans med män, eftersom ni envisas med att göra just det. Man måste ju inte vara sambo/gift eller skaffa barn ihop med sin "förtryckare", för de flesta kvinnor i Sverige är det är helt fritt val.

Svar: usch det är så jävla unket att avfärda kvinnor som pratar om sånt de upplever som nedbrytande eller problematiskt som bittra och missnöjda, som om det vore nåt att skämmas för. Att man är missnöjd när man lever i en ojämställd relation och ett ojämställd samhälle är väl för fan rimligt?
Lady Dahmer

A

En persons (oftast mannens) egentid är oftast given vilket innebär att den andres egentid måste vara förhandlingsbar.
Exempel: Mannen har ett golfintresse och åker iväg med polarna för att spela. Under tiden är kvinnan hemma med barnen. När mannen kommer hem äter de middag och när han pustat ut tar han barnen och kvinnan ägnar sig åt sin scrapbooking. Kvinnans egentid och fritidsintressen kan först utövas efter att mannen är klar med sitt. I väntan på sin egentid ägnar sig kvinnan åt hushållet.

En persons (mannens) arbetstider styr familjens vardag
Exempel: Barnen kommer hem från skolan och strax efter kommer mamma hem. Barnen är hungriga, men får bara några mackor. Middagen ska vänta tills pappa kommer hem. Under tiden passar kvinnan på att göra några hushållssysslor. Familjen lever i ett slags vakuum, en väntan då tiden står stilla tills pappa kommer hem. Eftersom denna tid inte räknas som varken kvalitetstid med barnen eller egentid för kvinnan (om barnen är lite större) utan enbart en väntan så kan kvinnan likagärna passa på att ägna sig åt hushållet.

En relation där den ena är överordnad och den andre underordnad innebär mycket väntetid för den underordnade. Under väntetiden kan man ägna sig åt hushållet. Eftersom det oftast är kvinnan som är underordnad så är det hon som har mest väntetid och därmed också ägnar sig mest åt hushållet. Bara en teori.

laj

Jag skulle vilja tacka Ld och Sfk som gjort mig stark. Har grubblat de senaste på att kvinnor inte får känna sig bäst pga egna erfarenheter och hur det verkar vara generellt. Allt från olika killkompisar till pojkvänner. Det verkar väcka reaktioner och jag har alltid fått mothugg. Jag har alltid funderat på vad jag är bra på och när mina killkompisar alltid skröt så började jag också. Det uppskattades inte. Av någon anledning så var vi alla överens om att killarna alltid kom med konstruktiv kritik och jag fick alltid höra "du ska inte tro att du är något" eller tystnad. Vilket fick mig skämmas och sen sluta jag tänka på om jag var bra på något överhuvudtaget. Däremot kunde jag vara bra tjej. Kvinna. Så det började livet gå ut på och jag sa aldrig emot män. Men för några år sedan började jag läsa era bloggar och Ld, du öppna en ny värld för mig. Och Sfk, du satte ord på mina känslor och tankar. Har äntligen börjat protestera och förstå att jag inte är så dålig ändå. Är faktiskt mycket smartare än alla de kompisar jag hade (hehe).
Tystnar inte när pojkvännen försöker få en att tro att man är hysterisk eller tjatig. Göra fula grimaser mot byggarbetare när de visslar till en så de ser ut som frågetecken och så skrattar jag för de ser så tröga ut. Och idag ifrågasatte jag en gubbe som börja närma sig mot mig i tvättstugan. Han fick veta att han var obehaglig och skämmas. Äckliga gubbe.
Känns så otroligt skönt att sluta bry sig vad män tycker och bara tycka att man själv är viktig. Skiter i om män uppfattar mig som arrogant, det är de alltid mer eller mindre. Stort tack <3

Annika

SFK: Det är svårt till och med när man har privilegiet att ha en underbar man som försöker axla ansvaret. :) Det är det jag menar med att min man och jag inte är snöflingor opåverkade av uppfostran och omgivning och alltså får kämpa mot målet jämnare fördelning.
Och ja; det JAG som får hitta på strategier för att inte behöva ta typ allt ansvar/ha all koll, exempelvis egna tvättkorgar eller gemensam kalender i telefonen eller post-it och penna på kylen att skriva på när mjölken/smöret/blöjorna börjar ta slut.

Annika

A: Jag har aldrig riktigt tänkt på det viset, men spontant känns det som en jävligt bra teori. Eller två teorier är det kanske, den om given/förhandlingsbar egentid och den om väntandet?
Ska ta denna aspekt i beaktande i vårt vardagsliv! <3

Hanna

Jag tycker först och främst att det är så jäkla osolidariskt att hålla på och tjata om sitt eget. Även om man är en av ett par på tusen som lever 100% jämställt, eller vill leva i den föreställningen, kan man inte lyfta blicken lite och se att det är ett problem för andra kvinnor? Se att det finns ett system här, och att man behöver ruska om och ändra på det för att alla ska kunna få ta del av den paradislycka man funnit åt sig själv? Tycker oftast det som genomsyrar den typen av uttalanden är förnöjsamhet. Förnöjsamhet och självgodhet över att man lyckats ordna det så bra åt sig själv. Inte en tanke på vilka omständigheter som möjliggjort det. Möjligheten att leva jämställt går nämligen hand i hand med att ha det bra ekonomiskt, vilket definitivt inte är förunnat alla.
Nä, om man nu har det så bra ordnat i sitt liv att man slipper ta några som helst konfilker kring arbetsfördelning kan man använda den frigjorda tiden och energin till att stötta sina systrar.

A

Annika:
Jag tror att jag är inne på något här. Givetvis inte hela förklaringen, men en liten del av den iallafall.
Detta passa-påandet och "jag gör bara det här medan han är iväg" har jag hört många gånger från olika kvinnor.
Ett annat tecken på över- och underordning i relationer är också att den överordnade anses vara en färdigutvecklad
och solid person som inte går att ändra på medan den underordnade är den flexibla och anpassningsbara. Tänker alltid på detta när jag hör kvinnor säga "men han är sån" eller "men han kan inte sånt". Han kan inte och därför måste hon göra det.
Det finns liksom ingen logik i hur man utan problem kan förstå en monteringsanvisning från IKEA eller en bruksanvisning hur man installerar en TV, men inte förstår ett enkelt kakrecept. Tyvärr är det många kvinnor som köper detta.

Annika

Jag erkänner mig skyldig till både förnöjsamhet och personliga anekdoter om mina privilegier. Dock tycker jag nog att mina privilegier är relevanta att berätta om, när jag trots dem (och en hel del tankemöda) inte lever i ett jämställt förhållande. Visar liksom lite hur svårt det är att få till.
Ännu förnöjsammare skulle jag bli om kvinnor fick hälften av sina mäns pensionspoäng för tiden de är hemma och tar lejonparten av hushållsarbetet (jag jobbar deltid). Vore bra med om kvinnor fick ett underhåll värt namnet också (jag gör ju ingen karriär direkt med min deltid) i händelse av separation.

Annika

Och kanske att 30-timmarsvecka blev normen så männen hade tid att tvätta och städa efter jobbet? ;)
OBS: Jag skojade till det lite här; men tycker nog egentligen att det VORE en bättre lösning om männen lönearbetade mindre istället för att kvinnorna lönearbetade mer.

Annika

Mitt problem är nog att jag inte vet hur jag ska tänka kring just de där valen jag gör på grund av kvinnoindoktrinering men som jag faktiskt trivs med.
Typ att jobba deltid. Hade gjort det som singel också, tycker bättre om att ha tid än att ha pengar.
Eller tvätta. Tycker det är rätt trevligt att planera, sortera och särskilt att hänga den ute.
God mat, och alltså även att tillaga den eftersom jag inte är gjord av pengar. Lagar inte alla mål men är definitivt den som är mest engagerad.
Alltså val som är mina egna men ändå inte? Hur tänker ni kring sånt?

F

SFK: Det är sant det du säger, att mycket överlåts på mig på grund av min sjukdom. Samtidigt tar han många av de sysslor jag inte vill göra, som att tvätta och diska. Det är det här spontana städandet och plockandet som inte sker. Ofta måste jag be - kanske tjata- om det, vilket är bättre än för vissa kvinnor men samtidigt inte jämställt. Jag känner inte att det är jämställdhet om han gör hälften då jag måste tjata om det. Eller tänker jag fel? '

Annika: Vi har gjort så att han tar all disk/tvätt på grund av att de är de områden jag inte känner något behov av att ha att göra med. För mig behöver det inte vara 50/50, men jag skulle önska att han tog initiativ till städning/planering/tvätt osv. Även om vi skulle göra exakt lika mycket känns det fortfarande inte jämställt om jag måste be/tjata om det. Men precis som du säger är det jättesvårt, även om man försöker. Extra knepigt med ocd :)

Somliga Förbannade Kvinnor

laj
Kram ❤💜❤

Somliga Förbannade Kvinnor

F
Nej, du tänker verkligen inte fel. Kärlekskneget kallas det, emotional labour. Detta att vi måste FÅ dem att göra sin del, vare sig det handlar om hushållssysslor, ansvar för barnen eller känslomässigt stöd och omtanke. Och samtidigt måste vi få dem att sluta förakta oss som varelser av det kvinnliga könet, dvs göra dem medvetna om sin kvinnosyn och sen få dem att rannsaka sig själva och vilja göra nåt åt det. Inte konstigt att det är främst kvinnor som drabbas av utmattningssyndrom. Istället för att som nu, uppmuntras till att ha förhållanden med män (hela samhället är en stor heteroparad med avsikt att få oss att leva med våra förtryckare) så borde vi varnas och uppmanas att avstå. Det borde framställas som icke önskvärt, precis som homosexualitet gjort i alla tider.

Somliga Förbannade Kvinnor

Annika
Ja, precis så är det! Har också en "snäll man" (vafan det nu är, han våldtar och slår mig inte och kallar mig inte för h*ra? Visar grundläggande respekt och omtanke för det mesta?) Men det är jag som måste ligga på om det ska ske nån utveckling i förhållandet. Han tar aldrig upp problem vi har. Ska de lösas är det jag som får planera när jag ska ta upp det (för det måste göras vid rätt tillfälle när han är mottaglig) och sen måste jag förklara pedagogiskt utan anklagelser (för då slår han bakut) och försöka få honom att förstå och till sist är det jag som mer eller mindre måste skriva manus och instruktioner åt honom och se till att det efterlevs. Men han är snäll så då ska man ju vara jävligt tacksam liksom och gud förbjude INTE KLAGA (se obehagliga Majken svar t ex).

Somliga Förbannade Kvinnor

Hanna
Huvudet på spiken! Osolidariskt är ordet. 🙏👏💖

Sofia

Det börjar bli löjligt det här!
Jag tycker inte att det är särskilt roligt att städa, tvätta, dammtorka, m.m. Men jag gör hellre det än lagar mat eller bakar. Min man lagar 9 av 10 måltider och oftast alla 10...

Jag jobbar dagar, kvällar och helger och på kvällar och helger är han ansvarig över barn och allt som ska göras i hushållet.
Nej, han städar inte, tvättar inte, dammar inte, rengör inte toaletter, torkar inte golv (och allt annat inom städbiten), men han gör i princip allt annat - det som jag inte gör alls med andra ord.
Behövs det dammsugas gör han det.
Jag behöver inte tjata och gnälla.
Han ser gärna att jag träffar vänner och rider (mitt stora intresse).
Jag tycker inte vi lever ojämlikt.
Vi hjälper varandra i vardagen som en ska göra. Ibland är jag hemma och gör verkligen inte ett skit! För ibland behöver jag inte det. Jag kan vara jävligt lat i perioder och knappt orka tvätta barnen kläder. Möjligtvis plockat ur och i diskmaskinen, men ibland gör jag inte det heller.
Han kommer hem, ibland efter han har handlat, han har jobbat hela dagen, får laga mat, plocka ur och i diskmaskinen, plocka undan allt på matbordet, torka av alla ytor i köket och ta ut soporna medan jag lägger barnen.

Sofia

Barnen är inte hemma när jag inte gör ett skit (har egentid)! De är antingen hos en barnvakt eller på förskolan.
P.S. Förskolan vet om att jag jobbar kvällar & helger och lämnar på udda tider och låter barnen komma dit några timmar efter en jobbhelg. Jag har långa och obekväma arbetspass på helgerna. D.S

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofia
Vad är löjligt? Att kvinnor pratar med varandra om orättvisor för kvinnor i ett patriarkat och hur män utnyttjar kvinnors ansvarskänsla och empati?

F

SFK: ja, heteroförhållanden borde komma med en varningstext. Samtidigt har jag hört så många kvinnor säga till mig att jag borde vara tacksam eftersom han är så snäll (jämfört med vilka? han är hyfsat väluppfostrad, inte ett helgon liksom?). Även att jag borde vara tacksam att någon orkar vara med mig på grund av många års kämpade med psykisk ohälsa. Tidigare tänkte jag väl lite liknande, men sen hittade jag dig och LD och började tänka annorlunda. DET är jag tacksam för. Stor eloge till er som orkar kämpa och utbilda, det betyder mycket <3

En annan Sofia

Sofia: det är ju precis detta LD skrev om, det handlar kanske inte just om vad du och din man gör, utan mer om att lyfta blicken och se strukturer.

Dock ska jag erkänna att jag igår skrev en kommentar om att min man är feminist, men det var enbart för att en annan kommenterade och frågade om de männen ö h t finns. Jag vill passa på att flika in att jag givetvis ser det strukturella samhället och jag säger ofta att jag hatar män. För det gör jag. Jag hatar män och mäns position i samhället. Bara för att ens egen man råkar va feminist betyder det inte att förhållandet är jämställt eller att hela världen är jämställd.

J

Sarah- tror du har helt rätt i det och jag har sett att det beteendet börjar redan i förskoleåldern; när det kom till att städa undan leksaker när alla lekt plockade pojkarna enbart undan precis det dom själva lekt med inte en grej mer himla noggrann gräns hade dom. Medans flickorna glatt städade undan på hela bordet, tittade runt omkring och tog undan massor med saker dom inte ens rört.. lustigt hur det är bestämt redan där hur det kommer att se ut i livet. Sorgligt

Simone

Vi lever inte jämställt här hemma. Jag har ansvar för de flesta hushållssyslorna, förutom tvätten. Samhällsstrukturen är tydlig i vårt samboförhållande och de flesta klyschor passar in som handen i handsken. Jag kämpar dagligen med min roll som kvinna i vårt förhållande och kommer troligen behöva göra det till dagen jag dör.

Annika

F, SFK: Nej, det är just KOLLEN och ansvaret jag kämpar för att slippa. Initiativen också; att behöva påminna maken plocka ur diskmaskinen varje gång jag vill att han ska göra det vore ju typ lika jobbigt som att göra det själv.
Jag försöker vara noga med att uppmärksamma och belöna de tagna initiativen, töntigt kanske men ganska effektivt. Antar att det också är en form av kärlekskneg.
Och Majken har fel; så länge världen är orättvis och förhållandet ojämställt får man visst klaga, hur snäll karl man än har. :)

Hanna

Sofia: Jag tycker du exemplifierar exakt det som är så frustrerande med kvinnor som inte upplever någon vesäntlig ojämställdhet i sin relation. Det är väl fantastiskt att du hittat till ett så bra sammanhang som funkar för dig. Men kan du inte ha förståelse för andra kvinnors situation? Vara solidarisk med dem och inse att det finns ett strukturellt problem? Oavsett ditt individuella fall så finns det ju ett mönster, och det är inte till kvinnors fördel. Det borde man kunna kämpa mot oavsett om det gynnar en själv personligen eller ej.

H

Men jag gillar att tvätta, det är skönt att stå och vika tvätt, hänga den, mangla och greja. Det ger mig ro i själen. Men i mitt hus bor det 6 par och jag tror att jag är den enda tjejen som tvättar, alla andra hushåll så är det mannen. Vi har även trappstäd, där är det männen som städar :)

Svar: Jaha? Vad är poängen? Att du träffat ett par undantag?
Lady Dahmer

Maria

F,
Håller med dig. Tycker det är skitsvårt. Min sambo tycker inte det behövs städa lika ofta som jag gör, och när jag tar upp det kan han säga, "Men sluta städa, bara låt det vara! Det är ingen som tvingar dig att göra det..."
Vad fan ska man svara på det? :-/

Maria igen..

Däremot delar vi på projektdelen, han har mer koll på handling, presenter, födelsedagar, "tar hand om" gäster, men också det mer traditionellt manliga, typ bilen. Tvätten delar vi faktiskt på, han får ta sitt, och jag mitt.
Min tanke kring städningen är att vi faktiskt anlitar städföretag som får ta hand om den....

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog