Lady Dahmer

Mina ouppfostrade barn
Apropå uppfostran och barn och regler. Jag brukar tänka att jag fostrar olydiga barn. Jag fostrar trotsiga rebeller som lyssnar inåt, bestämmer själv och alltid ifrågasätter auktoritet.
 
Nu säger jag ”fostrar” men jag ”ofostrar” dem snarare. (Lämnar det åt vargarna hehehe)
 
Jag blir stolt och nöjd när de käftar emot, när de inte bara gör som man säger utan antingen skiter i't eller säger ifrån. (detta händer varje dag, minst tio gånger om) Jag blir stolt även fast det i just den stunden är så jävla frustrerande och jag tänker att fan kan ni inte bara göra som man säger nån gång? Måste allt vara en förhandling? Men jag finner mig snabbt. Jag känner trygghet i det.
 
Och nu kanske ni tror att det är flugornas herre som råder hemma hos oss? Att jag har två barn som inte kan vistas i möblerade rum? Att jag har sådana där barn som omgivningen suckar åt? Att de bråkar och slåss och ställer till scener? Att jag låter dem springa runt och skrika på restauranger. Svar nej.
 
Nu är jag mina barn mamma och tycker såklart att de är bättre än alla andras barn, men faktum är att de är både inkännande, empatiska, snälla, omtänksamma och lyhörda. De lyssnar när det gäller. (i farliga eller allvarliga situationer osv) De frågar alltid om lov innan de gör nåt eller går nånstans. De har aldrig fått ett utbrott i en affär. (ok nu ljuger jag för de fick ju ett utbrott, eller snarare en av dem blev arg och tjafsade, förra veckan för att hen inte fick köpa en grej på HM men i retrospekt så var det faktiskt mitt fel och jag som behandlade hen orättvist) De säger tack och förlåt. Kramas gärna. De förstår vad ''sluta'' eller ''stopp'' innebär. Delar med sig med sitt godis.
 
Men de är ju barn, med allt vad det innebär och ja det innebär att de pratar högt. Skriker ibland. (Pga pratar HÖGT) Tramsar. Har myror i rumpan. Och så vidare.
 
Och min erfarenhet av människor som stör sig på barn, som störs av barn, är att dessa har fruktansvärt höga förväntningar. Dvs de tycker att barn som inte sitter som små tysta ljus är ouppfostrade. Och fan ta barn som visar känslor, gråter eller blir arga eller kanske glada så de skrattar högt eller blir busiga. Det är ganska sällan det handlar om barn som härjar hämningslöst men i dessa människors ögon så är det precis det de ser. 
 
Nä jag säger som Underbara Clara: 

Jag inser att många ogillar barn och att behöva anpassa sig efter dem. Så kanske är det ändå enklast att ni får egna platser i samhället där vi slipper möta er. Förslag på sådana platser:

Vildmarken

Northlands nedlagda gruva i Pajala.

Nionde kretsen i Dantes inferno

Therese

Jag känner att jag lyckats med uppfostran när mina barn om någon frågar varför dom gör/inte gör något INTE säger "för att mamma sagt de" utan när dom säger "för att jag vet det/känner så/vet att det är rätt/fel"

Jag vill inte att mina barn tar på sig mössan för att jag sagt de utan för att dom fryser och förstår att mössan gör dom varma
Jag vill inte att dom är snälla för att jag sagt att dom ska vara de utan för att dom känner att de är rätt, för att dom vill det

Visa och guida visst, men jag vill inte att dom blint ska lyssna på mig och bara göra, jag vill att dom ska verkligen förstå och lyssna på sig själva

Skitsvårt ibland! Men vi har tex. Aldrig nå problem med mössa eller vantar, för våran 3åring fattar att de håller honom varm och han får känna efter och välja själv, jag vet ju liksom inte nödvändigtvis vad hans kropp känner!

Fått många kommentarer om det, hur vi kan få på honom mössa och vantar men de är ju enkelt, vi frågar och om han fryser/känner att han vill ha de så tar vi på och vill han inte så skitsamma (brukar ändå ta med, precis som med mina egna vantar och mössa)

Amelie

Kollar dokumentären The Red Pill och blir fan inte klok i huvudet på hur folk (däribland personer som kallar sig feminister???) kan tycka att den är BRA och höja den till skyarna? Har du sett den? Vad har du för tankar om den? Är det jag som är för trög för att fatta eller är den bara kass??

Ess

Enda gången jag stör mig på barn är när de går bandanas inne i en butik och river ner saker etc utan att föräldrar säger till. På tåg liknande, inga problem. OBS, jag jobbar i butik och ser dagligen detta problem med föräldrar som inte ens verkar bry sig om sina barns säkerhet. En olycka händer väldigt lätt och vi säger enbart till i förebyggande syfte, inte för att vara "elaka".

Hmm

Ess: Bara så du vet det så räknas inte dina erfarenheter här. Du vet det finns inga föräldrar som inte alltid gör sitt bästa.

OBS ironi!

My

De flesta föräldrar gör sitt absolut bästa Hmm. Att tro att man som utomstående är mer rädd om eller har bättre koll än föräldrar till specifika barn nämnda är naivt, idiotiskt rent ut sagt.

L

Visst, störs av högljudda/stökiga barn, men också av allt annat som är högljutt och stökigt, samt inser att det är mitt eget problem som jag själv måste hantera på ett eller annat sätt (t.ex. försöker oftast undvika miljöer där det förmodligen är just högljutt och stökigt). Men hur jobbiga jag än kan tycka att barn är så är det ju ingenting mot högljudda/stökiga vuxna, och då i synnerhet MÄN. Barn är ju barn liksom så det kan jag såklart ha både förståelse och "överseende" med, men alltså...VUXNA MÄN, särskilt i grupp, på t.ex. restaurang (eller annan valfri offentlig plats)...överröstar ALLT och ALLA, och skiter totalt i alla andra. Helt omöjligt att ens försöka ha en konversation, men inte fan är det någon som klagar eller ens säger till dessa (var på restaurang senast för nån vecka sen där en person i vårt sällskap påpekade att grannbordet med män bredvid var extreeemt högljudda, och undrade om personalen möjligtvis kunde be dem dämpa sig lite, alternativt att personen själv skulle säga till dem, men nä DET gick inte för sig pga mansgänget var ju GÄSTER...tydligen var inte vi det). Nä, vistas hellre i ett rum med 40 bråkiga ungar än med 4 gapiga män, alla dagar.

Hmm

My: Det är rent idiotiskt av dig att anta något om jag tror att de flesta gör sitt bästa eller inte. Men det verkar svårt att få in i din världsbild att det finns många förändrar som inte gör det.

Så nu en lektion i språk. Många är inte lika med det flesta. Många betyder att det inte är ovanligt men inte nödvändigtvis att det är det vanligaste.

Om du vet med dig att du inte är en av dem jag avser så finns det här inget skäl att ta det personligt då jag enbart har uttalat med, mycket medvetet, väldigt löst generellt för att garranterat ingen otillbörlig ska känna sig träffad.

Om du tror att det är ovanligt med slappa föräldrar, intervjua närmsta lärare och hör vad de tycker.

Dagens föräldrar är en hel curlad generation där många glömmer att vi lever i ett samhälle där man både har skyldigheter förutom sina rättigheter.

@L: Så två fel blir ett rätt? Bara för att de finns högljudda män, själv ser jag bara dem när de ska dra på fotboll, så ger det alla andra rätt att också bröla på? Eller menar du för att det finns ett problem som enligt dig är värre så ska vi ignorera allt annat tills det är löst?


*så himla trött på helgonstatusen vissa föräldrar kräver*

The Tess

Hmm

Kan du vara så rar och hålla käften om dina fördomar om dagens "hel curlade generation" föräldrar!

Du vet ju uppenbarligen ingenting om oss men jag gissar att du är en sån där skenhelig "det var bättre förr! Dagens ungdomar borde lära sig veta hut! Jamen på min tid serru" Kärring..
Kom in i framtiden, eller bli lämnad i forntiden med resten av dinosaurierna.

My

Hmm:

Hur många barn har du och finns det nåt ämne du inte är expert på med tanke på hur du konstant raljerar i princip alla kommentarsfält och alla ämnen?

Hmm

Så vill jag påminna om var den här rundan om slappa förädrar började.

Den började INTE med barn som krisar på tåg eller i affärer, Apoteket eller någon annan normal plats där hela familjer måste visstas oavsett hur dagens humörstatus ser ut för dagen, pga måste sköta vissa saker som inte kan skjutas upp.

Den började med Cissi på en hotellfrukost med TVÅ föräldrar som ignorerade sina barn när de lekte hela havet stormar. En familj där de kunde delat på sig för att lösa situationen på det vis som var smidigast för dem om det så var att de tog var sitt barn på var sitt håll och forsttte äta med det barnet men där det var borta från sitt syskon som kunde trigga hen, eller om en sv dem tog bägge någon annan stans så att de kunde leka och rasa då de uppenbarligen var färdiga med sin frukost och där sedan föräldrarna turades om att äta eller någon helt annan lösning.

En hotellfrukost där barnen är fördigätna är ett typiskt fall där det är taskigt att utsätta barnen för den miljön som inte är anpassad för dem. Tiden för långa mysiga hotellfrukostar för de vuxna får komma senare i livet när även barnen är med på att uppskatta det. Det kan skilja sig från dag till dag ifall det är en grej för dem men då får man ta dagen som den är. Jag kan gardantera att ingen vuxen i väst kommer dö av svält ifall de inte får i sig hela frukosten, och detta kommer från en som kämpar med vikten och måste vara noga att inte missa måltider.

PS LD Jag kan tycka från hur jag uppfattat hur DI beskrev det, att din svärfar var taskig som om han nu ville ha med hela familjen på sitt födelsedagsfirande och inte anpassade stället för både stora och små. Ni är i Stockholmstrakten och det finns garranterat ställen som har faciliteter där barnen kan gå undan och få vara barn ifall nu de vuxna vill sitta och äta i längre stunder. Man kan så klart socialisera barn och lära dem hur man ska vara och bete sig på restauranger men då får det vara under en tidsrymd som är anpassat efter deras ålder och tidslängd som de kan förväntas hålla fokus. Allt annat tycker jag inte är rättvist mot barnen.

Jag är uppvuxen med att det inte ställdes högre förväntning på mig än vad som var rimligt att klara av i den åldern kag var. Man såg till att det fanns lekar och annat skoj för barnen medan de vuxna satt kvar vid matbordet. Det tycker jag var sunt och rättvist och det har jag tagit med mig själv som måttstock när jag ska ordande tillställningar med blandade åldrar. Jag önskar fler gjorde detsamma för allas barns skull.

Svar: Vi var faktiskt på gotland och de ville gå till en speciell restaurang på kvällen. Man fyller sextio en gång i livet. Liknande situationer uppstår då och då och det är inte alltid man kan välja utan att välja bort helt. Självklart kommer mina barns behov först och det gjorde det även den gången. Jag ammade när det behövdes (N var 1,5 år) och vi gick tidigare än resten av sällskapet.
När det gäller cissis upplevelse så är det just UPPLEVELSE. Mitt inlägg riktas lika mkt till henne som till andra dvs att hon tolkat situationen utifrån sina egna behov och föreställningar. Jag tror inte det var så illa alls. Jag kan ha fel, men jag vet hur man ofta överdriver situationer när man är trött och less. (Och ska skriva ett blogginlägg).
Lady Dahmer

Hmm

&The Tess: Hur vet du om jag inte själv är en del av den generationen?

Men gissa på du och charmerande med att kalla folk för kärringar och annat invektiv. Där argumenten tar slut tar tillmälena vid. Och snälla du, sluta att sig snälla till mig. Jag är inte din "snälla" något alls.

Ska jag blåsa på dina små ömma tår nu?

@My: Helt rätt. Jag är expert på precis allt.

PS Att ha barn gör en inte till expert på allas barn, gäller alltså även dig bara så att du vet,så den frågan är helt irrelevant samt att jag har inga problem med barnen. Det är föräldrarna jag har problem med.

Antar att du aldrig gjort en orosanmälan för det verkar på dig som att du inte tror på något sådant som en dålig förälder.

My

Hmm:

Jag frågar för att du alltid är helt blank inför andras erfarenheter och åsikter och alltid ger dig in i diskussioner, oavsett ämne, med ett riktigt "jag vet bäst-sätt".

Jag är fullkomlig expert på att bli dömd som dålig förälder av exempelvis såna som dig trots att du tror dig kunna bedöma och "alltid har rätt" (du känns minst sagt icke ödmjuk). Jag hade också massa åsikter men blev ödmjuk när jag fick barn 2 som inte alls beter sig som alla andra barn trots diagnosfri, se inte ens det kan jag "gömma" mig bakom. Jag som förälder får helt enkelt stå ut med att individer vi möter drar slutsatsen att jag helt enkelt inte kan ta hand om mina barn, oftast pga att dom helt enkelt inte har kunskaper i frågan själva trots en massa tyckande.

Att prata om orosanmälningar pga att man upplever föräldrar slappa i uppfostran när man möter dem på en restaurang känns lite att ta i, och deraila samtalet. Självklart finns dåliga föräldrar; att slappa på en restaurang en gång eller två är knappast grund till orosanmälan. För det är väl det vi pratar om? Hur människor som möter föräldrar till stökiga barn tror sig veta att dessa föräldrar banne mig aldrig tar hand om barnen.

L

@Hmm: Vadå "ett rätt"? Som jag skrev så ja, jag störs också av högljudda barn, men det är ju MITT problem. Störs av en jävla massa andra saker också för den delen, men känns hyfsat orealistiskt för min del att förvänta mig att allt och alla ska anpassa sig efter just mina behov eller svårigheter att hantera olika störande moment. Däremot förväntar jag mig betydligt mycket mer av VUXNA män(niskor) än av barn, samt fattar att barn ej är robotar med bekväm on/off-knapp. Och högljudda, störiga män ser jag precis överallt, på restaurang, i kollektivtrafiken, i fikarummet, på gymmet, styrelsemöten, släktmiddagar osv (och nej, bor inte i nån udda avart till stad som befolkas av ovanligt hög andel störiga män), inte som att dessa bara kryper fram när det luktar fotboll (även om sådana evenemang verkar förstärka deras röv-beteenden). Generellt fett mycket gnäll-fokus på hur mycket barn (eller annat barn-relaterat, typ amning) "stör sin omgivning", samt noll förståelse för varken föräldrar (läs: mammor) eller hur barn funkar. Känns typ seriöst som att folk som klagar aldrig varit barn själva? Har själv noll barn, vill mest troligt aldrig skaffa och gillar inte ens barn i allmänhet (men inte direkt ogillar heller, är bara ointresserad av random människor öht), men känns ändå självklart att både acceptera och respektera barn (och allra oftast föräldrar med, dock utan helgonstatus). Barn är som sagt barn och att jag inte alltid, eller ens oftast, pallar med rätt normalt barnbeteende ser jag som mitt eget problem. Bröligt och stökigt mansbeteende anser jag däremot vara en olägenhet på allmänna platser, samt samhällsproblem. Vuxna män som ska vara så jävla smarta och överlägsna alla andra människor borde väl kunna fatta sånt själv och inte behöva uppfostras kan man ju tycka (hahaahahaha...iof tyvärr allmänt vedertaget, funkar inte). Barn kan absolut vara jobbiga, men män är 1000 ggr jobbiga samt gör att andra känner sig otrygga (en känsla som för mig aldrig någonsin framkallats av ett barn, hur överjävligt jobbigt barnet än varit).

Vad är din lösning på ditt 'problem jobbiga barn' då? Inte låta dem (eller föräldrarna) lämna hemmet innan de uppnått viss ålder/lydnad? Ha nolltolerans på offentliga platser mot barn som är som barn är? Böter eller fängelsestraff för 'lata/ignoranta/dåliga' (läs: maktlösa/trötta) föräldrar? Införa aga kanske?

My

Notera dock att det enbart är jag som är en dålig förälder. Min sambo, man, får medlidande blickar, pepp och snälla ord när han hanterar (eller snarare inte hanterar pga det är det bästa) vårt gemensamma barn.

Mkt klart, utöver en fråga om den man möters förväntan, också en man- och kvinnofråga. Barnhatare (förlåt, föräldrahatare) är ofta också kvinnohatare.

Hmm

My: Kvallificerat skitsnack att jag är helt blank inför andras erfarenheter. Om det är några här som är det så är det dem här som förespråkar att "ALLA" föräldrar "ALLTID" gör sitt bästa. Hur menar du att dina erefarenheter ska ha tolkningsföreträde här? Vem av oss två är det egentligen som säger att den ver bäst?

Jag har aldrig dömt dig. Du vet noll nada zipp i vilja situationer som jag "dömer" och bara för att jag chockar din världsbild med att berätta att dessa slappa föräldrar finns så betyder det inte att jag går runt dagligen och tror mig hitta dem. Otroligt fult av dig att anklaga mig för det. Men du håller åtminstone en konsekvent ful retorik mot mig.

Det är precis lika mycket deraila ang orosanälan, som jag så klart inte avser att ett restaurangbesök kan orsaka, som att du anklagar mig för att fara runt på diverse bloggar och vara expert på allt. Eller vänta nä, mitt var faktiskt att hålla sig till ämnet medan du blande in irrelevanta saker i ett försök att trycka till mig.

Och nej det är inte det jag pratar om. Jag pratar om valet som föräldrarna gjorde där och då inte hur jag gissar de gör annars. Jag är inte så kategorisk som både du och Tess tycks vara. Och den som hävdar att de inte kunde agera annorlunda i fallet som Cissi tog upp måste basket mig vara undantagens undantag.

Och en annan grej. Du framstår som lite annat än ödmjuk som förälder. Har du ens tänkt på hur stojiga bråkiga barn kan påverka andras barn till att må dåligt?

Allt har sin tid och plats. Barn som inte uppskattar att vara på en restaurang med de förväntningar som ställs på alla på ett sånt ställe, ska inte "torteras" att tas dit från första börja.

Vem av oss är det egentligen som är barnvänlig kan jag inte låta bli att undra.

Hmm

L: Min poäng i klartext. Varför ta upp andra fenomen som stör när vi pratar om ett annat?

Dum fråga ang lösning. Jag har aldrig hävdat att barn aldrig ska få synas eller vara jobbiga utan att förädrar inte ska släpa dit dem på ställen de helst inte vill vara när det inte är nödvändigt. Läser du ens vad jag skriver eller är det bara skönare att hitta på en rad med grejer som jag aldrig sagt eller tyckt? Kallas även att bygga någon en halmdocka.

Jag äskar barn. Det är föräldrarna som jag har problem med. Kan nog efter denna diskussion nästan säga att jag börjar avsky vissa strutsar till föräldrar.

My

Hmm:

Du ville berätta för mig vad jag inte är expert på och jag berättar för dig vad jag är expert på. Har du inte min erfarenhet av att pga en situation i offentligt rum få sitt hela föräldraskap bedömt som dåligt har jag definitivt TF.

Att slappa föräldrar finns har jag inte sett någon neka till. Att det däremot är vanligt och att du eller andra kan avgöra vem som är slappare än en annan via ett möte på offentlig plats en gång säger många av oss dock kraftfullt emot. Det stämmer inte. Du vet inget om den främling du möter.

Min upplevelse av att läsa dina kommentarer, överallt, är att du är väldigt klar med din sak oavsett vad andra säger och vad andra har för erfarenheter - i alla ämnen.

Valet? Jag antar att du tänker på valet om att ta med ett barn på restaurang eller "situation barnet inte klarar av"? Du vet om att ett barn kan klara ett restaurangbesök galant 9 av 10 ggr men den där tionde totalt flippa? Och det är då du möter dom och tror dig kunna veta vad det är för sorts föräldrar. Du vet också om att föräldrar har olika gränser för vad de anser vara ett okej beteende eller ej? Mina barn får inte ens gå ner från sina stolar vid restaurangbesök, det får kompisens... Mina barn får skrika när dom är arga, det får inte kompisens. Två saker som definitivt stör andra - olika nivåer av tolerans. Upplever, av läsningen, att de flesta har dålig koll på detta. För det mesta är det din förväntning av hur ett barn ska bete sig som utgör problemet. Du drar det ju tom så långt att hävda att föräldrar som tar med barn på restaurang, eller situation du bedömer att barnet inte klarar av (alltså din bedömning utan kunskap om specifika barnet), torterare barnet trots att du vet noll om vad barnet klarar av eller ej. Att ett barn beter sig "dåligt" när du ser det är inte = att föräldrarna är dåliga som tagit med barnet. Barn kan ha dåliga dagar. Dåliga tillfällen. Föräldrar kan ta kampen, eller skita i det. Dåliga föräldrar kanske alltid skiter i det. Bra föräldrar kanske skiter i det just där och då, när du ser.

Okej. Alltså. Vad ska jag med information om din fundering kring huruvida jag är barnvänliga till med? Jag kan ju knappast hindra dig. Go ahead.

Hmm

Charmerande forsätter ni vara. Nu kan jag lägga till listan över saker som ni hittar på om mig att jag är kvinnohatare också.

Men jag förstår att det gör ont att inte ha några riktiga argument som kan hålla sig till en generell diskussion så att det måste tas till hittepå diagnoser om er meningsmotståndare och hålla det hela på individnivå. Dvs ni för hela diskussionen om era förutfattade åsikter om mig, inte själva ämnet.

My

*av hur en förälder ska bete sig, inte barn då eftersom du ju inte har problem med barn bara alla dessa dåliga, slappa och torterande föräldrar.

My

Oj förlåt Hmm. Jag trodde inte att en generell reflektion skulle få dig att tro att du blev utpekad. Du får gärna dua mig, jag är en person.

My

Och jag har ett till barn, ett som inte är stojigt och bråkigt, som påverkas mkt av sitt stojiga och bråkiga syskon så jodå. Jag har mer än väl kunskaper om det. Vi måste dock leva ändå, i alla miljöer, och förväntar oss att bli bemötta med respekt trots det.

L

@Hmm: Vad var din poäng i klartext menar du? Ang "andra fenomen som stör": För att barn är människor och tydligen anses vara extremt störande och stort probem, och vuxna män är tydligen också människor men verkar inte alls anses särskilt störande (såklart är de mer störande än barn, men det är "helt okej" pga män får göra vad de vill). Den ena gruppen torde man ju kunna förvänta sig mer av pga vuxen, men ej av den andra, men ändå är det precis det många gör.

Fast nu har jag ju aldrig sagt att du sagt ett tyckt något av det där, det var bara en undran angående "Så två fel blir ett rätt? Bara för att de finns högljudda män, själv ser jag bara dem när de ska dra på fotboll, så ger det alla andra rätt att också bröla på? Eller menar du för att det finns ett problem som enligt dig är värre så ska vi ignorera allt annat tills det är löst? " - Vet var du ville komma med den kommentaren men verkade som att du anser bråkiga barn vara ett problem, och att det borde lösas, varför jag undrar hur du tänker att det skulle gå till? Har såklart ingen aning om du skrivit andra saker någon annanstans, eftersom jag bara hunnit läsa dina svar till mig i denna tråd.

Hmm

My: "Du ville berätta för mig vad jag inte är expert på och jag berättar för dig vad jag är expert på.."

Vad svamlar du om? Jag har aldrig sagt något om vad du är eller inte är expert på. Det var ju du som for på mig här.
" Har du inte min erfarenhet av att pga en situation i offentligt rum få sitt hela föräldraskap bedömt som dåligt har jag definitivt TF. "

Det där är en fråga som jag inte har berört. Inte alls. Varför skulle jag det? Du pratar om äpplen jag om päron. Bokstavligt talat. Du pratar om dem som dömer förutfattat. Jag pratar om att det finns slappa föräldrar. Två skilda fenomen.

"Min upplevelse av att läsa dina kommentarer, överallt, är att du är väldigt klar med din sak oavsett vad andra säger och vad andra har för erfarenheter - i alla ämnen. "

Ja det kan ju tänkas vara så att jag oftast tänker först och talar sen samt sällan stöter på någon som kommer med invändningar som talar emot det jag anser och att jag faktiskt redan har fått se de flesta sidor på annat håll så det som sägs är inget nytt utan saker som jag redan tänkt igenom.

Ang att det inte finns slappa föräldrar. Men visst är det det folk säger här. Att det i stort sett inte existerar några slappa förädrar. Har du verkligen läst samma trådar dom jag har.

Och visst kan ni protestera mot att jag kan oftast göra en korrekt bedömning men ni känner inte mig så ni vet faktiskt inte vad ni pratar om. He he.

Hela ditt exempel med barn och restaurang är irrelevant. Och jag orkar bara inte plocka isär mening efter mening som du skrev, men jag skulle kunna.

Ang min fundering om du är barnvänligare än jag får du själv ta ansvar för. Det är ju som anklagade mig för att vara barn och kvinnohatare. Kändes det inte så fint när du fick en dos tillbak själv fastän mitt bara var en fundering om hur det skulle kunna förhålla sig tillskillnad mot ditt regelrätta påstående att jag ÄR något och jag har gjort saker enligt dig om saker som du inte har en aning om.

My

Jag pratar om att du inbillar dig om att du vet vilka som är slappa och vilka som inte är det. Jag pratar om att det inte är så svart och vitt som du uttrycker det.

Jag tänker att de som skriver "alla" är väl medvetena om att det inte är så. Det är i alla fall den människosyn jag vill ha. Jag tror att du bara irriterar genom att sticka in näsan och säga det uppenbara; alltså att det visst finns dåliga föräldrar, och att alla inte alls bryr sig.

Jag protesterar för att jag gör det vilda antagandet att de som dömer ut mig också är helt säkra på att de har helt rätt ☺️ De har ingen aning om hur jag slåss för att vara den bästa för det barn jag får kämpa lite extra med. Det gör extremt ont i föräldrahjärtat att inte få hjälpa sitt barn när barnet är argt/ledset - men han vill inte ha hjälp. Nåt andra, som sagt, har enorma problem med.

Okej. Så vad är poängen med att hävda det vara irrelevant om du inte tänker säga varför?

Jag anklagade dig för inget annat än att inte vara ödmjuk och väldigt "mitt sätt är rätt oavsett..." Du tolkade en generell kommentar som riktad till dig, vilket jag kan förstå då den såg ut att vara riktad till dig med meningen den börjar med. Men det var den inte. Dos tillbaka? Du tänkte att dina eventuella funderingar skulle påverka mig?


Vi får nog helt enkelt komma överens om att vi ser på världen väldigt olika. Jag ser inte alls huruvida ett barns eventuella dåliga beteende och en förälders eventuella icke ork där och då är detsamma som att föräldern är dålig eller torterar sina barn. För dig tycks det vara glasklart.

Att barn inte ska leka hela havet stormar i en restaurang är trots det en självklarhet. Jag är dock inte så säker på att detta faktiskt är ett så enormt problem...

My

*är detsamma som att föräldern är dålig eller torterar sitt barn i och med att jag mkt väl skulle kunna vara föräldern du totalt dömer ut helt utan kunskap nog för sådan bedömning.

My

Och jag är helt säker på att alla föräldrar till barn som tillåts störa andra, oavsett vad andra anser vara störande, inte är dåliga eller slappa föräldrar som behöver orosanmälas.

My

Kom att tänka på detta med förväntningar. Har man barn och kliver in vart som helst i ett offentligt forum kan man DIREKT se vilka som tänker ge en sura blickar och tom kommentarer... Det kommer alltså inte spela någon roll alls hur jag eller mina barn beter sig under vistelsetiden - vi är redan dömda som störningsmoment. Jag skulle gissa att ett gäng av sådana människor deltar i dessa debatter om hur föräldrar och barn förpestar världen ☺️

Hmm

My: Nej jag inbillar mig inte det är du som inbillar dig att jag inte är duktig på att läsa personer. Du inbillar dig så mycket, läste jag nu, att du pissar på dig.

Ja men tänk på du, ang de som skriver "alla". Har du ens läste inlägget där LD möter Cissis inlägg? Och du jag har läst här flera gånger genom åren om detta och långtifrån alltid skrivit en rad om hur jag ser det, och åsikten att i storst sett alla alltid gör sitt bästa och att de aldrig själva stött på dessa slappa förädrar så de tror att de är väldigt ovanliga verkar vara den gängse åsikten här på bloggen.

Du har helt rätt. Jag vet inget om dig, precis som att du inget vet om mig, och jag har inte uttalat mig om din kamp heller. Jag har inte heller gjort några antagande om din person annat än det du själv skrev, men jag kan ju tillägga att dina kommentarer med piss och allt långtifrån har varit "mogna".

Poängen med att säga att det är irrelevant var just att låta dig veta att du än en gång utmålat ett hypotetiskt fall som inte håller, men att jag inte tänker lägga mer tid på att förklara för dig varför. Det verkar nämligen rätt fruktlöst samt att din piss kommentar med dina övriga påhopp fick mig att tappa lusten.

Du får nog gå tillbak och läsa alla kommentarer med adress Hmm igen. Du har anklagat mig för både det ena och andra förutom den kommentaren som var "generell" mot alla ang barn och kvinnohat. Att den inte skulle vara riktad till mig efter allt annat du skrivit till mig får du som du själv verkar förstå vara nästintill helt osannolikt.

Och du tänkte att dina anklagelser mot mig skulle påverka mig?

Du bygger mig en halmdocka ang föräldrars ork och tortera barn så det tänker jag inte bemöta.

Ang barn och hela havet stormar. Det vore ju fint om du då läst det första inlägget från LD för hon bemöter Cissi för det här är tröttsamt. Jag pratar om vad som faktiskt sagts av andra medan du pratar om vad du tror andra här sagt.

Och igen. MAN SKA INTE OROSANMÄLA FÖRÄLDRAR SOM IGNORERAR SINA BARN PÅ RESTURANG. Jag drog det på din spetts då vissa här har ett otroligt svart vitt tänk där antingen så är man en god förälder och inga dåliga föräldrar existerar. Inte ens de som agar sina barn låter det som på dem.

Din sista kommentar får du ta upp med dem som det kan beröra.

Somliga Förbannade Kvinnor

Det här snacket om att det finns dåliga föräldrar och det fattar visst inte vissa av oss. Pah! Växte upp med en svårt psykiskt sjuk mamma och en kontrollerande våldsam helgalkis till pappa, med pedofiltendenser dessutom. Men jävlar vilken pli han hade på oss när vi var bland folk. Annars blev det stryk och diverse vidriga bestraffningar. Bråkade vi i bilen slog han oss med knytnävarna där han kom åt. Men hade nån av er som snackar om dåliga föräldrar sett oss ute så hade ni aldrig kunnat ana det för vi höll oss i skinnet av pur rädsla. Och våldet var inget han visade för andra. det skötte han om när ingen såg. Så att anta att föräldrar är dåliga bara för att barnen kliver på sätena eller stör på operan eller sparkar på ryggstödet . det är bullcrap av det mest fördomsfulla slaget. För det går nämligen väldigt sällan att kasta en blick på en förälder i det offentliga rummet och säga "bra förälder" "nope, dålig förälder". Spelar ingen roll hur bra "människokännare man är för det funkar inte så.

Svar: Japp. Jag vill inte hänga ut min mamma men jag har ganska bra koll på kasst föräldraskap. Brukar tänka att barn som härjar (av glädje) ute är trygga barn som inte är rädda för sina föräldrar.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

L
Är glad att jag kan göra emojis med datorn så jag kan skriva det här: 👏👏👏🙏🙌👊🌹🌷💐

My

Min poäng exakt. Hmm kan inbilla sig vara så fantastisk på att kunna peka på vilka som är dåliga föräldrar men Hmm har ingen som helst aning - därför garvar jag. Och att jag pissar ner mig beror på att tre barn á 4kg styck med huvudomfång på 37cm styck passerar ut där nere inom loppet av 2,5 år. Moget? Kanske inte. Det är iaf min reella situation när jag skrattar högt, hårt och länge.

Jag ser också det svart-vita Hmm. Tydligt.

Säger jag att kommentaren inte var till dig är det så. Vad du vill göra med den infon är inte mitt bekymmer efter att ha sagt både förlåt och förklarat. Jag är klar med dig i denna fråga. Du tänker tro att du vet mer än du kan och du tänker vidhålla myten om att dåligt föräldraskap syns vid ett kort tillfälle i mötet med främlingar du inget vet om mer än det du tror av att se dem. Jag tänker vidhålla att du har fel. Massor av fel.

Hmm

L: Bråkiga män är ett problem. Det behöver lösas. Vore bra under relevant tråd tycker jag.

Jag tycker inte bråkiga barn borde lösas. Jag tycker föräldrar som tar sin barn till situationer som de inte kan hantera utan att ha en plan B i de fall det inte är nödvändigt att ha med barn, behöver lösas. Jag anser att många vuxna idag har orimliga förväntningar på sina barn och testar andras i omgivningens tålamod i onödan. Jag anser att många inte tycker att de ska vara en ledade vuxen längre och att barn helt orimligt med tanke på deras hjärnas utveckling ska klara alla sorters konsekvenstänk långt innan de är mogna för det. Jag anser att det finns föräldrar som ställer krav på skolan att de ska lära barnen hur de ska uppföra sig istället för att barnen får det hemifrån så att skolan kan ägna sig åt att lärs ut faktakunskap istället. Jag vet att föräldrar uttrycklingen ställer dylika krav på läraren ang deras egna barn.

Etc. Mao, jag vill kunna börja ställa krav på föräldrar som är slappa som verkar ha skaffat barn för det är något man gör inte för att de älskar dem och vill deras bästa. Etc.

Det har i alla tider funnits föräldrar som inte orkar bry sig om sina barn. Dessa syns nu bara mer för det har blivit "inne" att vara ego och göra allt på det vuxnas premisser om det så må vara att släpa med en tvååring på ett 15 h flyg till stekheta Thailand. Det finns bättre semestrar att åka på med en tvååring. Den som säger något annat ljuger.

Svar: Jag håller med om att det finns kassa föräldrar som skiter i dels sina barns behov och dels i sitt egna ansvar. Poängen är dock att man inte ser vilka dessa är utifrån en ögonblicksbild.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

My
Ja, det är häpnadsväckande. Ungefär som att tro att det går att se vem som är våldtäktsman och inte genom att kasta en blick på den. En människa är så otroligt mycket mer än det går att se av några minuter i det offentliga rummet. Fan, jag upptäcker nya sidor hos min man fortfarande efter 14 år. Att då tro att man kan se direkt om en förälder är bra eller dålig och hur den fostrar för att man ser den och dens barn i affären eller på operan (får vi inte glömma) ja det är så man får skrattkramp.

My

Btw Hmm, blöjor har jag redan. Blott 30 år gammal blev det min vardag! Kidsen tycker dom är hysteriskt roliga! Jag kan gärna länna mitt nummer för Swish-bidrag dock, inkontinensskydd för 30-åringar är inte gratis trots förlossningsskador. En kan ju tycka det är lite märkligt...


Nattinatti hörrni!

Hmm

Somliga förbannade: Men tänk den svindlande tanken att jag kanske faktiskt också kan känna igen ett kuvat barn.

Jag veeeet att det verkar vara en främmande tanke för dig, men det går att hålls två saker i huvudet samtidigt.

Hela min poäng med att orosanmäla var just för att påminna om din typ sv föräldrar. För du vill väl ändå inte påstå att de är ovanliga om än inte de flesta? Nä trodde inte det heller.

Svar: Skulle man kunna se på barn att de far illa så skulle få barn fara just illa. Barn är överlevare. De är experter på att maskera missförhållanden. Det är vanskligt att tro att man har koll.
Lady Dahmer

Hmm

My: Det var lite svårt att inte tro att din ursäkt var sarkastisk efter allt annat du skrivit till mig men jag tror på dig nu.

Ang pissa på dig så var det 1 otydligt varför du skulle göra det 2 rätt onödig information som var otroligt svår att uppfatta som något annat än nedlåtande ton. Framförallt med allt annat du skrivit. Du får faktiskt ta på dig den tolkningen från mig också.

Att förlossningsvården ofta är ett skämt är en fråga vi kan enas om. Så hade jag haft swish så hade du faktiskt fått ett bidrag från mig.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Nej, tror definitivt inte att du kan känna igen ett kuvat barn baserat på några minuter på operan eller var 17 du tycker dig se dem. Jag var inte kuvad i omgivningens ögon. Jag var välartad och snäll. Barn är sjukt bra på att dölja och uppträda normalt när de lever under såna förhållanden som jag gjorde. Inte alla självklart men det är en förmåga många av oss misshandlade barn utvecklar. Hoppa ner från hästen nu och kom och lek med oss andra i den komplicerade verkligheten.

Svar: Barn är överlevare. De lär sig snabbt att maskera missförhållanden.
Lady Dahmer

My

Hmm:

Det är okej. Har full förståelse för att det var otydligt varför jag urinerar när jag skrattar ☺️


Jag tycker att dina ambitioner är bra. Barn ska inte utsättas för onödiga miljöer, deras behov förtjänar att gå först (jag är en såndär förälder som gett upp livet pga barnen). MEN jag tycker inte att man ska döma så lättvindigt som du och många andra som kommenterat i frågan tycks göra/kunna göra. I min värld som förälder är saker så mkt mer än vad du beskriver... Vad är en olämplig plats liksom? Jag har mött folk som anser att mina barn inte ska vara med i affären och handla. Att dom sluppit förskola i tre och fyra år och därför varit med mig på affären det tyckte jag var viktigare (min tro är att förskolan inte är bra för barn under tre år) trots att dom kanske inte tyckte shoppingen var fantastisk och därför störde alla andra, osv osv. Det är liksom svårare än så... Även på restauranger, på flyg, tåg, buss och andra platser (opera lär inte vara ofta ☺️)

Hursom! Nu får det vara bra med både missförstånd och oeniga åsikter! Jag önskar dig god natt och en fortsatt bra sommar! Kanske vi möts igen ☺️

Hmm

Slutsatsen här då.

Jag har varken kallat My eller Somliga för slappa föräldrar. Jag har valt att inte ifrågasätta er bedömning om er själva. Jag har valt att tro att ni vet mer om vem ni är och vad ni är bra på än att jag skulle kunna veta bättre.

Ni har båda två gjort tvärtom. Ni har kallat mitt omdöme om mig själv för bull shit och att ni skrattar på er så hårt att ni pissar på er. Ni har omyndigförklarat min egen förmåga till självransakan samt hånat att jag vågar framhålla att jag är bra på något.

Ni har tagit min generella diskussion och lyft ned den till individnivå så att den mer handlar om mig och min person än ämnet i fråga. Allt detta utan att veta ni stort sett inget om mig och allt baserat på gissningar om mig ang saker som jag aldrig uttalat mig om. Ni har inte knappt ens baserat något av era påståden på det jag har skrivit utan bara spunnit loss och antagit att med ett uttalande så måste en annan åsikt aromatiskt följa med.

För allt vad ni vet så är jag kanske tom utbildad att göra personanalyser samt beteendevetarnskap. Kanske jobbar jag för minlitären med just dessa frågor, eller rekrytering etc på något privat bolag. Kanske har jag doktorerat i hur man läser kroppsråk, mm mm

Så för att fördöma mig och att jag är för snabb att döma på lösa grunder så är ni duktiga kålsupare själva. Vill minnas att jag påstått det om Somliga redan tidigare i andra frågor.

Natti natti!

My

Ja. Det är verkligen synd om dig som varit så utsatt Hmm... Toppen med en objektiv sammanfattning 👌🏻

Hmm

My: Tack och tack detsamma.

Hmm

Somliga: Ha ha, OSS andra. Du själv sitter ju inte bara på en käpphäst du har klättrar upp på en hel trojanskhäst och där får du sitta och sparka själv i hopp om att du en dag kan få den att springa.

Du försöker framstå som så ödmjuk och att du minsann gör fel allt som oftast men när allt kommer till kritan så har du aldrig fel och är blixtsnabb att tillskriva mig både den ena och andra egenskapen. Du vet alltid bättre om mig och vem jag är än jag själv gör.

Jag är bra på att läsa människor AFK. Bara för dig att tugga i dig. Faktum är att jag inte är så dålig på det i sociala medier heller, men där är det betydligt svårare, det är ett faktum.

Ugg, blev det jobbigt för dig nu? En människa som vågar stå för att den är bra på något och inte falskt hymlar med; Men lilla jag. Inte är väl jag värd någonting eller duktigare än de flesta på något. Raserades din världsbild nu? Att inte alla alltid är superdåliga på precis allt. Eller är det att du tror att jag hävdar att jag är bättre än du på något där skon klämmer? I så fall så får du nog tänka om för jag har inte jämfört mig med någon utan enbart sagt att jag är bra. Inte att jag är bättre. Att du inte tror dig vara bra på det är din bedömning om dig, inte min om dig. Skulle aldrig få för mig att tala om för dig en dylik sak.

Galopp galopp på dig!

Hmm

My: Min tack och tack detsamma var menat till din kommentar om trevlig sommar etc.

Men nej det är inte synd om mig....

Ska vi börja hela karusellen med att tillskriva mig saker som jag aldrig påstått igen nu?

Nä nu får det va!

My

Hmm:

Jag har aldrig påstått att du tycker synd om dig så det vore ju onödigt. Det är jag som tycker synd om dig efter din sammanfattning.

Ja nu får det verkligen va! Kommer verkligen inte palla ta hand om barnen idag!

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Nej, inget har raserats och inget är jobbigt förutom att min empati för dig gör ont. Jag känner din smärta ända hit. Ska försöka vara försiktigare med dig i fortsättningen (sagt med vänlig röst och inte nedlåtande). Jag förstår att jag sårat dig.

Hmm

L: Glömde. Du behövde inte läsa någon annanstans. Allt stod i denna tråd så det fanns ingen anledning till din rant.

My: Visst det var det du menade. Du lägge till en ok emoji efter orden att det var en obekriv sammanfattning. Så visst det var att du tycker synd om mig.

Sonliga: Nej då du har inte sårat mig. Det enda som jag gör är, håller fram en spegel till dig ang vad du skriver. Du behöver inte vara försiktig du ska bara sluta med att tro att du känner mig och berätta för mig vem och vad jag är. Du ska sluta med att säga att jag kunde varit en av dem som fick dig att gråta av skam. Sluta att säga att du vet bättre än jag hur jag är. Du ska sluta att tillskriva mig egenskaper så som att jag är fördomsfull när det inte finns något i det jag sagt som är just det. Du har fortfarande inte svarar i bad av det jag skrivit som skulle få dig att gråta om kag kom fram på stan och sade det till dig. Misstänker att det är för att det inte finns något. Du ska sluta att tro att dina dåliga kvalitéer är mina. Sluta att döma mig efter dig själv. Sluta med att bunta ihop mig med dina övriga mobbare vilket du gjort inte bara nu utan minst två gånger tidigare.

Kort och gott sluta med att tro att du vet något om mig annat än det jag har skrivit för dig att läsa.

Och när du ändå är i farten så misstänker jag att det finns en rad andra folk som önskar samma sak som jag.

PS. Gullig härskarteknik med att förminska det jag säger till att jag känner smärta och att du sårat mig.

Än en gång suger du på att läsa mellan raderna. Jag är trött på dig och din mobbarton när du far fram och försöker tysta dem som du vill få tyst på. Trött på att du berättar för mig hur fördomsfull jag är när det är dig själv du borde säga det till. Du missufattar att jag väljer att trycka tillbak dina absurda anklagelser och din statueringar av dina åsikter om mig som om de vore absoluta fakta med att jag skulle bry mig om vad du tycker om mig. Det har jag slutat med för länge sedan att bry mig om. Unjefär samtidigt när jag insåg att det inte spelade någon roll vad jag än sade så visste du alltid bättre om mig än vad jag själv gjorde.

Jag trycker tillbak dig och visar upp dina falska påståenden för alla andras skull. Dels för att det inte ska bli till en sanning och dels för att inte andra ska känna att de måste låta sig manglas över när din ådiktstrumma far fram över dem så att de kan bli överkörda.

Jag håller tex inte med E till punkt och pricka men ni har haft betydligt sämre tom mot hen än hen haft mot er. E har uttalat dig generellt, ni gjorde samma mot hen som mot mig och plockade ned hen till att handla om E s person och inte det hen sagt.

Så nej Somliga, du betyder inte så mycket för mig, men jag låter sällan någon som använder härskartekniker mm som argument stå oemotsagd.

Jag skiter i ifall du tror på att jag är bra på att läsa människor. Jag tänker bara inte låta dig säga att jag inte är det. Jag tänker avslöja dig varje gång du hittar på saker som inte är sant och försöker få dem att låta som sanningen genom en aggressiv retorik.

Jag tänker med andra ord inte tåla hur du väljer att tilltala mig ( vilket också är hur du tilltalar andra).

Jag tänker visa upp dig igen och igen så länge du håller på. Visa upp så andra förstår vad det är de stöter på.

Du är duktig på att predika för andra hur de ska vara och bete sig. En tanke vore att följa dina egna råd först innan du begär det av andra.

Så nej det du känner är inte min smärta för du gör mig inte illa.

Det du känner är att jag står stadigt som en fura och tänker inte låta dig rubba mig. Och det tänker jag visa andra att de inte heller behöver rubbas av dig.

Man skulle nästa tro att du har lite hybris och tror på din egen viktighet i mitt liv, men så kan det väl ändå inte vara? 😝

Hmm

Och när jag ändå har dig på tråden Somliga så har för leden var här en "anonym"som trots att hon berättar att hon hade PTS och led sv sviterna av hjärntvätt så att hon inte längre visste vad hon egentligen tycker eller var planterade åsikter ,där hon nästa bad om ursäkt för att hon vågade skriva, så var du och andra fullkomligt empatilösa mot henne och bemötte henne likt bulldozrar.

God fina fördomsfria du.

Hmm

Rättelser:

*OBJEKTIV sanning…

*Du har fortfarande inte svarar i VAD av det jag skrivit som skulle få dig att gråta om jag kom fram på stan och sade det till dig…

* Jag håller tex inte med E till punkt och pricka men ni har haft betydligt sämre TON mot hen än hen haft mot er.

*en "anonym"som trots att hon berättar att hon hade PTS och led AV sviterna av hjärntvätt…

*GODA fina fördomsfria du.

mm

Ylva

Hej , lyssnar på nya avsnittet av podden och måste säga att det var ett ok avsnitt men det är en sak jag stör mig på och det är när LD säger att det är ett preventivmedel att helamma , det är säkert det för vissa men absolut inte alla jag har själv blivit gravid 3 gånger trots att jag helammande alla gångerna!

Svar: Jag har för mig att jag säger att det inte är säkert. Men för många så funkar det så.
Lady Dahmer

Lena

Men det klart att man då och då möter föräldrar där man utifrån kan se att de borde hanterat situationen på ett annat sätt? Om man har en ettåring som för det mesta inte tycker om att sitta still och som gillar att kasta mat omkring sig så är väl restaurang inte det bästa stället. Vilket jag tror att de allra flesta föräldrar känner. Ibland stöter man på undantaget och då undrar man och så snackar man skit om personen efteråt (om man inte känner hen), men man konfronterar inte någon med att vara en dålig förälder. För att vara dålig förälder och låta barn löpa amok på restaurang är inte likställt. Förmodligen tecken på dålig hyfs eller bara på en sjukt dålig dag, men inte på att barnen far illa. Barn är oberäkneliga, det är det enda man vet med säkerhet. Dock kan jag tycka att det är synd att inte fler restauranger och hotellfrukostar har ett litet lekrum för barnen. Nånstans de kan ta vägen när myrorna kryper i baken och de tuggat färdigt sitt enda bett på mackan med extra mycket smör och inget annat pålägg... I Sverige ska man helst inte ha med barn någonstans, synd tycker jag.

Svar: De flesta ettåringar kastar mat och skriker. Men att få träna på sånt som ingår i vardagen är viktigt och där ingår det för många just restaurangbesök.
Lady Dahmer

Lena

LD: Jag vet inte om det ingår i vardagen med restaurangbesök för de flesta. För mig med en treåring och femåring ingår det dock INTE. Herregud... skulle fått krupp... Går ju inte ens att fika med dem i mer än tio minuter. Cappuccinon får man liksom ta i en shot. Och då har jag ändå barn som inte är vilda. Men det beror väl på vad man definierar som restaurang. Är det à la carte-finstället med dukar och kvällstid så är det inte rätt tid att öva med barna, i varje fall inte i Sverige där vi ogillar barn. För mig är nog restaurangbesöket snarare examensprovet än halkbanan om man säger så...

Svar: För oss är det en sån grej vi gör för att mysa till det. Antingen för oss som vuxna (och vi har ingen barnvakt att tillgå så om vi ska avstå från restaurangbesök för att vi inte får ta med barnen så kommer vi aldrig gå på restaurang tillsammans) eller för barnen. Häromveckan gick vi på kohpanjang. Mina två äldre tramsade lite och ena hade svårt att sitta still. Bebisen var mer svårroad och jag valde att gå efter att jag ätit klart. (Nu så sög personalen dock pga var långsamma o gav oss service efter folk som kom senare än oss, här kan ju även personalen ta lite ansvar o se till att barnfamiljerna får snabb service). Barnen pratar fortfarande om det. Som förälder vill man ge sina barn magiska stunder och där ingår det att vistas bland folk som kan bli störda. Iallafall för mig.
Lady Dahmer

Lena

LD: Absolut! Kohpanjang är väl ett toppenställe för barn, inga vita dukar och mycket att kolla på och uppleva. Nu blir det ju lite speciellt när du har två äldre och en liten för det klart att även om dina äldre barn kanske inte sitter helt still så kastar de inte mat omkring sig (antar jag). För mig blir det sällan restaurang med min man... oftare med tjejkompisar, men oftast inte alls. Jag skulle inte orka ta med mina barn på restaurang pga skulle inte hinna känna vad något smakar. Dock var vi utomlands med all inclusive nu i våras och då var det restaurang varje dag förstås. Men 1000 barn, så det kändes inte som att vi störde någon annan direkt. Barn kan ju dock tycka att IKEA-restaurangen också är att få äta på "restaurang" så kanske ska man fimpa finkrogen.

Svar: Jag tycker inte heller man ska släpa med barnen på finrestaurang och kan tycka att föräldrar tar för lite hänsyn till BARNEN när de sitter mer än det tar att kasta i sig en varmrätt. Men förstår också att det inte är svartvitt. Som den där gången vi firade svärfar som fyllde 60 på en fin restaurang med tre rätters och så bebisen. (N var 1.5 år då). Dock var personalen grym. De underlättade och försökte se till att N hade saker att pyssla med. Vi gick tidigare än de andra och lilla kusinen V fick gå ut en stund medan vi väntade på maten men ibland är det situationer man kanske själv valt bort men som man känner att man måste närvara på ändå.
Lady Dahmer

Lena

LD: Så är det absolut!

My

Tycker Lena uttrycker precis så som det är med orden "I Sverige ska man inte ha med barn någonstans..." och vidare orden "...i Sverige där vi ogillar barn". Det är, vad jag också upplevt, det absolut grundläggande synsättet på barn i det svenska samhället.

Mie

My: Det kanske beror på att barn i andra länder inte får springa omkring och störa andra ;). Har bott länge utomlands och varit ute och ätit mycket och kan inte minnas en enda gång som jag störts av högljudda barn. Om vi bortser från de minsta barnen är det ju inga bebisar vi pratar om utan barn som kan gå till skolan själva, ta ansvar för läxor, hålla sig lugna i klassrummet och på olika aktiviteter, välja sina egna kläder etc. etc. Dvs massor av saker som är svårare än att sitta still och äta mat på en restaurant.

Här finns det dessutom många uteserveringar med tillhörande lekplats och det är ju idealt om man vill gå ut som familj. Jag antar att det finns liknande ställen i Sverige.

My

Mie: Kanske. Jag behöver bara existera med mina tre barn i ett offentligt rum, utan att varken dom eller jag sagt ett ord, för att få suckar och kommentarer. Jag har befunnit med i enbart situationer där barn existerar i fem år, har heller aldrig upplevt barn som speciellt störande och tror därför att det här handlar mer om andras förväntningar på barn än barnen och föräldrarna i sig...

I offentliga rum utomlands tas mina barn alltid emot med glädje. Här suckas det. Det finns en viss skillnad, om än då eventuellt bara självupplevd.

Malin

Den här bloggen har för med sig mycket gott, men jag tänker ta en paus på obestämd tid.

Vad är det ni egentligen sitter och skriver... hur kan det vara feminism? Jag har nämligen fått höra precis det där om att flytta ut i vildmarken... av personer inom vården. Att jag hade en svårt utmattning orsakad av att ständigt vara utsatt för andras tjat och hot det spelade visst ingen roll... inte att öronen tar jävligt mycket stryk och att barnskrik framkallar stark ångest eller för all del att man vill går hem och skära sig i bitar när föräldrar för femhundraelftegången säger att man ska skaffa barn trots att man tydligt sagt att man är allvarligt sjuk eller för att man faktiskt blir arg och får svår smärta när främmande ungar sparkar på en. Jag kan visst anpassa mig efter barn, jag tyckte förut också om barn - men när anpassningen bara går åt ett håll då är det fel. Föräldrar är inte värda mer, föräldrar har samma skyldigheter som icke föräldrar, barn får inte slåss eller vara elaka mot mina hundar.

Och Somliga förbannade kvinnor... du skriver att folk sitter på din instagram och skriver att de inte vågar gå ut... ja det gör inte jag heller när mammaffian ska hålla på såhär...

Svar: Detta inlägg handlar om föräldraskap. Inte feminism. Tråkigt att du mår dåligt. Det gör jg med. Social fobi samt svår ångest. Men vi kan inte förvänta oss att samhället ska anpassa sig efter våra fobier eller triggers. Sen har jag nog inte sett nån försvara vare sig våldsamt beteende eller att man får vara elak mot djur men barn ÄR barn och där de befinner sig finns risk för stök och ljud.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Jag tror inte man håller på som du om man inte mår väldigt dåligt. Det är ingen människa som är det minsta harmonisk som startar konflikter med 20+ människor under en och samma kväll, ser personpåhopp i allt de skriver, kallar de för det ena otäcka efter det andra, skriver långa långa kommentarer om hur andra minsann inte ska få trycka ner dem och att andra är ute efter dem. Jag talar av egen erfarenhet. De gånger jag betett mig som du gjort nu har jag varit på gränsen till psykotisk. Det kanske inte du är men jag känner igen beteendet. Du beter dig inte friskt.
Men visst jag ska inte vara försiktig då utan säga vad jag tycker. Du är i vissa frågor fördomsfull, empatilös och självförhärligande. Vägrar att lyssna på andra med mer erfarenhet och kunskap än du, för du är säker på att du är den som har mest av båda sorterna. Du kan vara en beteendevetare och psykolog skriver du, och om du är det så borde du ha koll på att du inte kan ställa en diagnos eller göra en korrekt bedömning av varken barn eller vuxna utifrån en kvart i det offentliga rummet. Du borde ha så pass mycket kunskap och insikt att du vet att inte ens under en timme med djupgående samtal går att med säkerhet avgöra hur det står till. Särskilt inte med barn. Och särskilt inte när du tror att stökiga barn har slappa föräldrar och lugna barn är kuvade - det skulle innebära att alla barn har dåliga föräldrar. Eller så innebär det att du till skillnad från alla andra i hela världen är så otroligt mycket mer begåvad i att läsa andra att du kan se vilka av de lugna barnen som är kuvad och vilka av de stökiga som har uppfostrande föräldrar. Och det är vad det kokar ner till - du kan inte se det på så kort tid. Det kan ingen av oss. Att du tror att du kan det ha med din övertro på dig själv att göra. Du skadar andra med den här attityden. Du kanske inte säger nåt eller ens blänger AFK men här säger du vad du tänker och föräldrar läser och mår dåligt. Det är vad de berättar för mig på IG. Du får göra vad du vill med den infon och känner jag dig rätt kommer du fnysa åt det och skriva en kilometerlång kommentar om hur hemsk jag är och hur bra du är. Men så är det Hmm: Mammor mår dåligt när de vet hur du och andra resonerar. Utefter vad ni skriver här. Nu vet du det.

Somliga Förbannade Kvinnor

Malin
Jag har varit i din situation och jag kunde inte vara i miljöer där det fanns många barn samtidigt som McDonalds med bollhav och liknande pga extremt ljud- och stresskänslig. Jag ansåg dock att det var mitt problem och mitt ansvar att inte utsätta mig för det, i den mån jag kunde undvika. Och det var definitivt inte bara miljöer med barn jag undvek. Jag undvek krogen, marknader, konserter, köpcentrum och andra ställen med många människor och hög ljudnivå, trängsel och stök. Att fokuset ligger på barn och inget av det andra jag räknat upp är ett symptom på hur vi ser på barn i Sverige - som störningsmoment. Min vovve har träffat många barn, ingen har varit dum mot honom. Enda gången någon hotat honom var när jag gick en kvällspromenad och stötte ihop med ett gäng berusade män varav den enda sa att han skulle sparka hundjäveln. Som gick snällt bredvid mig och inte gjorde en fluga förnär. Det största samhällsproblemet vi har är män och deras våldstendenser - inte barn.

Anonym

Mammor mår dåligt och Hmm beter sig sjukt enligt dig, somliga, vilket du kan konstatera efter att ha läst några kommentarer. Nej just det! Såna konstateranden låter sig inte göras av vare sig lekmän eller professionella. Helt korrekt konstaterat av dig...somliga.

Somliga Förbannade Kvinnor

Anonym
Att mammorna mår dåligt vet jag eftersom de berättar det för mig. Det är ingen diagnos eller analys jag gjort. De skriver att de får ont i magen av Hmm:s och e:s kommentarer (och andra liknande), att de blir ledsna och inte vill vara i det offentliga rummet när människor resonerar så här. LD själv skrev ett inlägg i går om hur dåligt hon mår av att folk tycker och tänker så här om barn och framförallt mammor. Även många i de här kommentarfälten vittnar om hur stressade och ledsna de blir av inställningen till barn, här och på andra ställen. Antingen lyssnar man på det och funderar över sin attityd och vad man skriver eller så struntar man i det och trampar på i ullstrumporna. Man måste ju inte ta hänsyn till vad andra berättar.
Och självklart kan man misstänka att människor inte mår särskilt bra när de attackerar i princip varenda en i ett kommentarsfält och startar aggressiva konflikter med dem utan att för den sakens skull kunna avgöra vilka barn som har dåliga föräldrar och vilka som har bra efter att ha kastat en blick på dem i affären eller på operan.

RebeckaL

Hmm
Du skriver att ingen kommer med några riktiga argument. Har det aldrig slagit dig att du kanske inte förstår alla argument? Det är ju trots allt inte givet att man alltid förstår allting.

Hmm

Somliga: 20+. Ser du något jag inte ser? Svar ja det gör du? Ni har varit tre.

Och det var inte jag som startade något. Jag skrev ett väldigt neutralt medhåll till E. Sedan stormade ni in.

Jag vet att du har svårt att ta ansvar men här vore det passande om du tog och gjorde just det.

Och igen. Du forsätter att bevisa min tes. Sluta med att ha dig själv som måttstock när du dömer mig. Du och jag lever två helt olika liv och det har vi alltid gjort.

Och ja du verkar må dåligt. Fortfarande. Det märks på hur du väljer att tilltala mig och andra här bland kommentarerna. Som sagt det här är ditt problem och inte mitt. Men jag tänker inte låta dina problem gå ut över mig eller någon annan.

Du tycker att dina ilskna aggressiva kommentarer är din rättighet. Fine. Det är min rättighet att svara dig med samma ton.

Jag börjar aldrig med att skriva ilsket när jag adresserar någon men jag backar inte heller för verbala attacker. Och det vet ju du om någon. Du har ju sett mig stå fast förrut även mot andra än dig.

Så sluta nu hobbyanalysera mig. Du gör ett svindåligt jobb. Att inte backa för någon som agerar som en bulldozrer eller går till personangrepp med invektiv som kärring eller värre är inte att må dåligt. Tvärtom.

En gång ingen gång. Flera gånger från dig så säger jag stopp. Igår sade jag stopp och inte bara för min skull utan för alla andra som också skriver försiktigt här med avikande åsikter än din.

Skriver från takterassen med drinken i handen där jag planerar för nya spännande framtidsplaner.

Hmm

Rebecka: Minns jag rätt? Var det du som sade till mig att hålla käften? Och om ja så var det kritik som jag skulle lyssna på? 👍😂😂😂😂😂

RebeckaL

Hmm
Jag har inte skrivit att du ska hålla käften. Så där minns du, trots din förträfflighet, fel.

Maja

Jag tycker ungefär som Malin ovan - jag har autism och blir jättestressad av buller och kaos. Alltså åker jag aldrig tunnelbana eller liknande utan att ha telefon och hörlurar med mig, och så kan omgivningen stoja så mycket den vill medan jag hör på musik. Men det finns lägen där det inte räcker. Nyligen beskrev någon på Facebook en tågresa där hon blivit sparkad i (stols)ryggen och dragen i håret av ett barn en lång stund utan att föräldern ingrep. Och jag förstår absolut att föräldrar kan bli utmattade, men om det nu inte går att byta plats i den situationen, vad ska man göra? Är det bara att finna sig eller, som Underbara Clara skriver, dra åt helvete? Jag skulle inte stå ut, och en autistisk person som är känsligare än jag skulle kunna få en panikattack.

Skulle det inte vara enklast för både barn, föräldrar och lättstörda om det fanns fler ställen som bara var för vuxna (jag tänker nu inte på barer eller porrklubbar), som det där fiket på Kungsholmen som tydligen fick slå igen för att så många föräldrar blev provocerade av att de inte släppte in barn?

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog