Mitt barn skrek i fyrtio minuter och jag brydde mig inte om omgivningen

Godmorgon. Apropå barn som stör och mina barn så är det ju skillnad på barn och barn. Nej återigen, jag "låter" inte mina barn springa runt på restauranger eller skrika i tystare utrymmen. Men barn är liksom inte maskiner som man kan stänga av och på. 

Vi pratar till förbannelse med dem men är de busiga eller arga så lyssnar de inte. Visst vi skulle kunna hota och skrämma dem till lydnad men så jobbar inte jag. 

Min nioåring beter sig väldigt sällan illa. Då handlar det ofta om känslor dvs att hon blir arg eller ledsen. Om det stör nån så skiter jag faktiskt i det. Sjuåringen har massa spring i benen och myror i rumpan och stör säkert för att han inte kan sitta stilla. Det struntar jag i. Vi försöker hjälpa honom att varva ner men det funkar sällan längre perioder. Tillsammans så blir de uppe i varv. Antingen för att de börjar bråka eller för att de hetsar upp varandra.  

Min ettåring däremot, oj oj oj. Han skrek en hel bussresa häromdagen. Alltså gallskrek. Hela bussresan på 40 minuter. Det störde garanterat. Det sket jag ärligt också i pga hade fullt upp att hantera ledsen bebis samt pågående panikångest över detta. Det ni, det hade fått vissa av er att gå upp i atomer gissar jag. Men jag var mest orolig över att bli avkastad som jag blev när N var liten och skrek. För det händer. Mammor med barn som är ledsna blir avkastade. 

Men nyfiken på vad folk tänker lösningen hade varit. Jag gissar på "kliv av bussen" men det är liksom inte alltid möjligt. Speciellt inte med tre barn och en resa som ändå måste göras. Men vad vet jag. Jag kanske borde skaffa ett tält och sova på plats om hemresan inte funkar. Eller kanske aldrig åka hemifrån. Detta kommer dock aldrig ske. Jag sätter mina behov av ett normalt liv före folks behov av att slippa barns oljud och annat. 

Jaja jag skriver mer senare. Har bråkiga och sura barn att ta hand om. 

Loanne

Jag hade tyckt att det var jobbigt om ett barn skrek högt i 40 min på bussen (både för min egen, barnets och mammans skull), men att mamma med barn skulle bli AVKASTADE hade gjort mig asförbannad! Borde vara straffbart!!

Svar: Jag hade nog tänkt både det ena och det andra så fattar verkligen att folk blir störda men den som har det jobbigast är ju ändå föräldern och bebisen liksom. :-)
Lady Dahmer

Hedda

Avkastad en buss för bebisen är ledsen? (Ja jag tycker en bebis som skriker är ledsen). Det är fan inte klokt vad utsatta vi som kvinnor med barn är. Jag är nybliven mamma och tycker allt är lite läskigt nog om min lilla blir ledsen ute men på topp av det ska man handskas med samhället som 1. Inte vill veta av att jag matar min bebis in public för tänk om tutten skulle synas 2. Inte få ta mej dit jag ska om bebisen blir ledsen.

Orkar inte!!!!

Tack och lov bor jag inte i Sverige längre.

Anna

Hedda: Word!

Monkan

När ungen var liten upplevde jag tillsägningar för att han skrek, folk som suckade för att barnvagnen var långsam och tog plats, folk som blev förbannade när den klumpiga ungen som precis lärt sig gå råkade gå på dem eller snubbla framför dem, folk som rynkade på näsan av äckel när han råkade kladda med glassen i ansiktet, en man som smekte sig själv i skrevet utanpå byxorna när han såg mig amma, en annan man som sa "du gillar att visa upp dina pattar va höhöhööö?"under ett annat amningstillfälle.
Min man upplevde... ingenting förutom ett par "så trevligt med en pappa som är ute med sina barn"-kommentarer.
Dessutom blev jag mamma sent... 37 år var jag. Det kan väl kallas en olyckshändelse eftersom jag inte planerat barn. Under de åren då jag inte hade barn och uttryckte en oönskan så fick jag höra att jag var egoistisk, känslokall, okvinnlig, inte en riktig kvinna, inte visste mitt eget bästa, inte visste vad jag ville, inte visste vad mitt egentliga syfte var, att mitt liv hade så lite mening och att jag som barnfri kvinna var totalt onödig för samhället och därför borde ta livet av mig eller bli mördad samt att någon man borde våldta mig till graviditet. Min man som heller inte ville ha barn fick bara höra att han var "väl mån om sin frihet" och fick förståelse eftersom det är så jobbigt att vara förälder.
Det handlar nog inte så mycket om jobbiga barn egentligen utan mer om mammahat.

Svar: jag tror du har helt rätt
Lady Dahmer

RebeckaL

Precis som du skriver, vad fan ska man göra liksom?! Skönt att folk faktiskt tror att man har ett sätt att få tyst på ungen men att man skiter i att göra det.

Svar: Jag har mött människor som på allvar bett mig "få tyst på barnet", som om jag medvetet bara sket i det.
Lady Dahmer

Catten

Visst är det jobbigt om ett barn, eller någon annan, skriker länge på exempelvis en buss eller en flygresa.Men brukar alltid tänka att det måste vara jobbigare för föräldern. Det handlar ju inte om längre tider och det måste jag som medresenär kunna stå ut med.

Vad gäller övriga platser, exempelvis, hotell etc går det välja båda barnfria och tonårsfria sådana, samt även välja bort hotell där det är "vuxna supande".
När det gäller hotell är jag väldigt noga med vad jag väljer. Jag vill bo där det är lugnt runt poolen och inget supande och skrålande kvälls- och nattetid. Det går ju hitta det.

J

Men är det verkligen sånt som stör folk i allmänhet? Det finns ju alltid någon som stör sig på allt, tanter som vet precis vad som fattas ens bebis för att den ska bli nöjd (ta på honom mössan!)och liknande. Bebisar som vrålar på bussen, storasyskon som fått vänta för länge på långsamma föräldrar och tråkiga ärenden, upplever inte jag att folk i allmänhet går i taket för. Myror i brallan är en sak, respektlöshet och förstöra för andra (springa runt i biografen, klättra runt bland andras bord på restaurangen, bråka med okända barn, kalla folk för saker, det är liksom en annan liga. De flesta fattar att barn är barn, men en del föräldrar tycker att deras gullungar måste få leva ut all sin frustration och aggression över alla andra.

Monika

Jag är absolut av den sorten som tycker att föräldrar kan vara slappa och låta sina barn härja för mycket. Vilket säkert betyder att jag dömer folk ibland baserat på korta ögonblick, är ju högst medveten om det och säger sällan till. Men att barn får utbrott eller gallskriker är väl änfå värst för föräldern eller vilken vuxen som nu råkar ha hand om barnet just då. Slänga av någon för att barnet skriker låter ju helt galet. Jag har stått inklämd på ett kokhett överfullt tåg mellan Stochkholm och Uppsala och ett barn gallskrek hela vägen. Fruktansvärt, men till och med då tyckte jag extremt synd om pappan och det var innan jag själv fick barn. Det finns väl ingen förälder som vill att barnet ska få utbrott eller gråtskrika.

e

Har inte följt debatten i det andra inlägget, men jag tycker det beror på föräldrarnas inställning. Om det är en unge som skriker på bussen och man ser att föräldrarna gör allt för att få tyst på ungen - FINE. det är av respekt till medresenärerna liksom. men om man ser föräldrar som inte gör ett skit för att få tyst på den utan anser sig ha rätt att ha med sin skrikande unge exakt överallt och förstöra för alla andra - nej tack. Ska man ha med barn i offentliga rum så får man faktiskt anpassa sig efter de regler som råder där, kan barnen inte det, nej synd, då ska de inte vara där. Jag har full förståelse t.ex. om man blir nekad på finare restauranger, bröllop, bio, eller liknande!

Ph

Ett barn som har utbrott och skriker, petar näsan, springer osv kan jag väl köpa. Men kräks på brölande vuxna fotbollsfans, snorkeåkepetande gubbar på bussen osv. Ha lite perspektiv på saker innan ni ifrågasätter barns närvaro! I Italien är det annorlunda, där är barnen välkomna på ett annat sätt och det gillar jag.

Hmm

Precis som e skriver så är du ju hur föräldern väljer att ta situationen som är det avgörande, eller om man bedömer att föräldern har försatt barnet i en onödig situation som barnet aldrig borde varit i från första början.

Det är alltså inte barnen som man har problem med utan föräldrar som inte agerar utan skiter i det och bara kapitulerar.

My

Hmm:

Jag kapitulerar ofta. Då hade jag ett barn med kolik. Kunde ha skrikit redan 8 timmar när jag satte mig på bussen. Idag har jag barn som får psykbryt, vissa dagar på allt. Då kan vi redan haft dispyter sedan sju på morgonen när jag klockan 16 behöver åka buss. Då får han sitta där och skrika...

Kan finnas en mängd orsaker till föräldrars "kapitulation" också.

Sarah

Alltså "få tyst på ungen" har väl typ alla tänkt, men inte har väl någon på allvar trott att mamman eller pappan inte försöker? Ingen förälder låter sitt barn skrika hysteriskt utan att försöka trösta, det är ju första klassens tortyr att höra sitt barn vara ledsen utan att kunna göra något åt det?

Vad är förresten att "göra allt". Om barnet för tionde gången spottar ut nappen, kränger och stretar i famnen, vänder bort huvudet från tutten och tar varje försök till sång, leksak eller annan avledning som en personlig förolämpning, vad fan ska man göra då? Knappast så att busschauffören stannar vid närmsta rastplats och låter mig trösta mitt barn i 20 minuter innan vi åker igen. Öronproppar kostar typ 20 spänn, är det viktigt att ha tyst kan det vara en rimlig investering.

RebeckaL

e och Hmm:
Bara för att ni tycker att det ser ut som att föräldern inte bryr sig behöver det inte vara så. Det är inte helt ovanligt att barn i vissa lägen skriker mer om föräldern försöker göra något t.ex.

Somliga Förbannade Kvinnor

J
En del gullungar till män tycker att de måste få leva ut sin frustration och aggression i det offentliga rummet men jag ser varken någon samhällsdebatt eller några särskilt sura miner bland folk om det. Vi ska inte inbilla oss att vi är opåverkade av kulturen vi växer upp i. I det här fallet mäns totala frihet att bete sig i princip hur som helst (pissa mot husväggar, skräna, bröla, skreva i kollektivtrafiken, fälla höga kommentarer om kvinnor och deras utseende, bli förbannade och sparka på grejer osv) och kvinnor och barns snäva livsutrymme, ständigt bevakade och granskade av allmänhetens dömande ögon med en känsla av berättigande att känna irritation och ilska. Det är inget medfött. I så fall skulle medelhavskulturerna inte ha en helt annan inställning till barn i det offentliga rummet, ett helt annat tålamod och förståelse. Istället för att göda irritationen och skriva kommentarer om hur mycket rätt man har att känna så borde vi alla rannsaka oss själva och ifrågasätta vår inställning till kvinnor och deras barn.

Jennifer

Undrar också hur en utomstående kan avgöra om föräldern "gör allt". Vad innebär det?

Min unge hatar att åka bil (8 månader) och ibland måste vi åka bil. Jag försöker roa henne med alla medel jag kan i typ en timme (leksaker, sånger, gos, napp, yada yada) men sen sitter jag bara där och glor ut i det tomma intet och konstaterar att det inte gör någon skillnad, ungen ska ur bilstolen. Hade någon sett mig efter att jag gett upp roandet hade dom nog tyckt att jag var världens slappaste förälder. Har man inte all fakta i en situation så bör man inte döma är mina ledord! Jag tror majoriteten av alla föräldrar går undan, där det går att gå undan, om barnen går bananas. Ni som blir förbannade på föräldrar med skrikiga barn, gå fram och fråga om du kan avlasta personen med något. Det kanske är en ensamstående morsa som inte ätit på tre dygn pga sjuka barn och vill få i sig lite näring. Eller ja, sitt och sura, det är också ett alternativ.

Svar: Exakt!
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

e och Hmm
Så otroligt fördomsfullt. Jag var ensamstående mamma tills dottern var 13. Jag hade ingen möjlighet att "inte försatta barnet i en onödig situation som barnet aldrig borde varit i från första början". Jag var tvungen att ha med henne när jag handlade, uträttade ärenden och gick till läkaren efter dagis öppettider. Med tillhörande bussresor, köande, långa väntetider osv. Tacka fan för att dottern tröttnade och blev rastlös. Det är så jävla förmätet av er att anta att jag (och andra föräldrar) bara lät det ske utan att bry oss. Ni har ingen aning om hur många ggr jag sagt ifrån, försökt muta, hota och locka innan ni behagade dyka upp och med era förnumstiga munsnörpningar bestämde er för att jag inte gjorde ett skit och bara struntade i hur mitt barn betedde sig. Ni har ingen aning om hur svetten rann nerför ryggen, hur jag skämdes inför era dömande ögon, att jag såg vad ni tänkte, tårarna som brände och hur jävla misslyckad jag kände mig. Istället för att sitta här och tycka så jävla mycket borde ni ta er en titt på era försömande tankar fulla av okunskap.

Becka

Hur liten var N när du blev avkastad?

Det låter ju helt absurt att man kan bli avkastad för det. Visst är folk oftast stela och tysta i bussen men visst händer det att folk för liv ibland. Det står väl ingen skylt nånstans att man inte får väsnas i bussen såsom det står att man inte får prata med chauffören under färd.

Svar: ett år kanske
Lady Dahmer

Becka

Jag undrar för övrigt hur vanligt det är med föräldrar som INTE bryr sig eller försöker göra något åt en skrikande bebis. Vilken förälder tycker det är nöjsamt själv? Så varför alla dessa skriverier om föräldrar som ej bryr sig? Måste gälla större ungar som kanske för liv och springer runt än en skrikgråtande bebis.

Maja

Jo, suckar och himlande ögon har man varit med om. Men för någon månad sen åkte jag buss med min 5åring och min då typ 10 månaders. Det var fullpackat på bussen och bäbisen började gråta och ville absolut inte sitta i vagnen då där stod jag i gången och försökte hålla balansen med en gråtande bäbis i famn och en lite skärrad femåring som stödde sig mot mig medan busschaffisen körde som en galning. Då ställer sig en äldre dam upp och erbjuder mig hennes plats. Och tanten bredvid ba lät 5åringen sitta i hennes knä den sista biten! Alltså jag blev fan RÖRD?! Blir fan fortfarande tåris när jag tänker på det. Så jävla snällt och hjälpsamt. Och bäbisen blev tyst!

Joppan

En bebis GÅR ju inte alltid att få tyst på! (Inte alla äldre barn heller en det är ju så uppenbart när det gäller bebisar) Själv försöker jag le uppmuntrande, stöttande och medlidsamt mot mammor med vrålande barn för jag minns ju sp väl hur det var. (Förmodligen ser jag inte klok ut när jag flinar så, men...) Äldre barn försöker man väl lugna/tala till rätta, men de är ju olika. Plus att jag tycker stt barn även i skolåldern har rätt att ha lite myrkryp i benen o h vilja upp och gå runt lite. Vet inte.... Finns såklart lata och dåliga föräldrar men hur ska jag veta om det stökiga barnet har en kass förälder eller om barnet/mamman gör sp gott de kan men har en kass dag?

Hmm

@Soliga Förbannade kvinnor: SÅ OTROLIGT FÖRDOMSFULLT AV DIG SOM VANLIGT ATT DU VEEEEET VILKA SITUATIONER SOM JAG TÄNKER PÅ. Du är så förbannat snabb på att lägga åsikter och ord i munnen på folk som aldrig har sagts.

Jag vet bakse mig få människor som har mer fördomar om andra än du har.

Men du kanske tycker att tex en klassisk musik-kvällskonsert på operan är ett bra ställe att ta en besis till!?!

Hmm

@My och Rebecka: Det finns kapitulera och kapitulera och situation och situation.

Jag vet inte hur dåliga männsikokännare av olika sorters typer som ni är men jag är hyfsat duktig på att göra rättvisa bedömningar. Jag har sällan fel.

J

Somliga förbannade kvinnor- det är inte mammorna som gör fel, det är minst lika mycket papporna. Pappor är inte bättre på att säga ifrån när det går för långt. Snuttegulliga, men ack så aggressiva män med liten blåsa och litet förstånd bör givetvis granskas på sitt håll, men det är fortfarande inte ok att låta sina barn göra vad som helst mot andra barn.
I medelhavskulturerna får barn inte heller härja hur som helst, inte alls. De sitter med eller leker bredvid, får hänga med (ibland alldeles för berusade) vuxna. Sköter man sig inte så kan man få en smäll eller hot om detsamma.

Hmm

Och så tillägget då. Hur vet ni hur jag reagerar i dessa situationer? Har ni sett mig eller? Hur vet ni om jag kastar sura blickar eller om jag är den som hjälper till eller om jag kanske bara kör in hörlurarna hårdare och begraver blicken i skärmen på mobilen?

"Ni" är rätt snabba på att göra det som ni beskyller andra för, dvs ha förutfattade åsikter om hur och vad man reagerar med i given situation samt varför.

Jag får en mellanstadielust att säga: Den som sade det han var det.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Det är faktiskt upp till dig att vara tydlig. Det är inte jag som ska behöva gissa mig till vad du tänker. Jag har inget annat att gå på än det du skriver och du skriver så här: "Precis som e skriver så är du ju hur föräldern väljer att ta situationen som är det avgörande, eller om man bedömer att föräldern har försatt barnet i en onödig situation som barnet aldrig borde varit i från första början. " Hur ska jag kunna veta att du skriver om extremt ovanliga situationer som en kväll på operan? Hur ska jag kunna veta att du pratar om något helt annat än resten av oss gör?
Jag fattar att du har ett problem med just mig bl a på hur du brukar reagera när jag inte håller med dig, oavsett hur sakligt jag skriver samt att du reagerar på just min kommentar trots att flera andra reagerat precis som jag. Det borde vara en indikation på att du uttryckt dig otydligt och är lätt att missförstå, kan jag tycka. Men det du vad. Det är dina problem. Din story om mig. Att jag har mer fördomar än de flesta andra. Du får lösa det bäst du vill. Eller låta bli. Det har hur som helst inget med mig att göra. Jag menar det sitter otaliga män på nätet och spyr ur sig sitt förakt för kvinnor, invandrare, homosexuella, feta osv men du anser att jag är ett större problem än de. Ja du...
Du däremot skrev en fördomsfull kommentar om man går efter vad du skrev och inget annat. Varför känner du ens behov av att berätta att du tycker att föräldrar skiter i hur deras barn beter sig? Det är ytterst ovanligt och en kväll på operan är ännu ovanligare. Hemskt tråkigt att du fick din musikupplevelse förstörd men det är knappast ett sånt stort och vanligt problem att det hör hemma i den här diskussionen.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Såg nu att du svarat fler. Stryk den biten ur min kommentar.

Somliga Förbannade Kvinnor

J
Nej, de gör inte fel. De "låter" inte barnen härja hur som helst. Det är din inställning till barn i det offentliga rummet som är problemet här.

Hmm

@somliga förbannade kvinnor igen: Om det nu skulle vara så att vi träffades AFK och du får sura blickar från mig så kan jag garanterar dig att det varken har med din utsida att göra eller eventuellt barnbarn som du har med dig utan allt med din dryga attityd full av fördomar, om det nu skulle råka vara så att du agerar på samma sätt när du inte sitter bakom skärmen mot människor som du interagerar med i det fysiska livet.

Somliga Förbannade Kvinnor

J
Sen verkar du helt missa poängen med min kommentar. Eller struntar i den, vad vet jag. Det är inget medfött att bli irriterad på barn som är barn och dessutom tycka att det är en rättighet som man ska uttrycka i tid och otid på nätet. Så föräldrar läser och känner sig dåliga.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Nej, jag skulle med största sannolikhet inte säga något. Jag skulle förmodligen reagera precis som jag gjorde när dottern var liten. Skämmas över att jag inte lyckades få mitt barn att uppföra sig tillräckligt gott i andras ögon. Och sen gå hem och gråta.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Plus, gick du fram till mig, främmande människa på stan och sa samma saker som du säger här och inte bara tittade surt på mig, så skulle jag säga samma sak som jag säger här. Hoppas jag iaf. Risken är väl att jag skulle bli så ledsen att jag inte skulle kunna prata.

Hmm

Somliga förbannade kvinnor: Nej det har inte med mig att göra utan med att du drar slutsatser som aldrig fanns att göra.

Jag kan inte gissa mig till hur tokigt du får för dig att tro att jag tänker och jag ska inte behöva täcka upp för alla eventualiteter. Fattar du vilka romaner som jag skulle behöva skriva då? Stod det inte uttryckligen att det är så jag tänker och tycker så är det inte upp till dig att "gissa" dig till att det är så jag menar. Du ska nog sluta upp med att föröka läsa mellan raderna för du suger på det.

Min uppfattning om dig är att du stoppar folk i en låda beroende politiks åsikt, kön, ålder etc och sedan så MÅSTE MAN var som du fått för dig vare sig man sagt det eller inte.

Och så konserten då. Det var ett extremt exempel som motsatsen till din extrem.

Hmm

Somliga förbannade kvinnor: Säger vad då till dig som jag säger här? Exakt vad är det? Att det finns dåliga förädlar? Men new flash, det göööööör faktiskt det. Det finns förädlar som skriker på sina barn, slår dem eller hånar dem, mobbar dem etc.

Eller tror du att man genomgår en personlighetsförändring bara för att man fått en biologiks avkomma? Är alla som är förädlar snälla och goda? Vill alla sina barns bästa och är aldrig egon. My god viken struts man är om man tro det.

Och igen, för allt vad du vet så har jag aldrig slängt en sur blick på någon och det ska jag inte behöva helgardera mig genom att säga att jag inte gör. Jag skiter inte heller hallon på månen, ska jag behöva berätta det också å för dig för att du inte ska tro att det är det jag gör?

Hmm

Och sen igen; Saklig när du skriver till mig när du inte håller med. Tillåt mig skratta. Det är du i stort sett aldrig från början utan först när jag har bitit ifrån på din sura kommentar full av fördomar och ofta med faktafel som grädde på moset.

Och du, det är inte bara jag som uppfattar dig så, så det kanske är hos dig det ligger trotts allt.

e

Man ser ju om föräldrarna försöker göra något eller sitta passiva, det är det jag menar. Vet inte hur många gånger jag åkt tåg exempelvis och haft ungar som sparkat i mitt säte under flera timmars resa. Föräldrarna har noterat detta, har de sagt till sina ungar? Nej. Har de tagit barnet därifrån och satt det någon annanstans? Nej. Hur vet jag detta, jo jag satt exakt framför och stirrade på föräldarna som log obekymrat tillbaka. Nu ska jag upplysa småbarnsföräldrar om något som många inte verkar veta: Ja ni har valt att få barn, grattis. hela samhället har inte valt att vara en del av detta, tyvärr. Det är förbannat nonchalant att tycka att hela världen ska rätta sig efter ens ungars beteende i offentliga rum. Jag har inte betalat en tågbiljett iaf för att sitta och bli sparkad i ryggen i flera timmar, och jag tänker knappast ha överseende med det heller. Kalla mig vad ni vill!

e

Och ja, det slutade självklart med att jag sa till föräldrarna att säga till sina barn. Irritationen var påtaglig. Tycker inte ens att man ska behöva säga till, det borde ligga på föräldrarnas ansvar helt och hållet

J

Somliga förbannade kvinnor- jag har inte skrivit att jag stör mig på barn som är barn. Jag stör mig på föräldrar till barn som tillåts vara otrevliga, elaka och går för långt mot andra. Jag tycker inte att det är okej. Jag kanske är arbetsskadad, men jag vet att man kan kräva mer av barnen än att de ska vara elaka. Om föräldrar tar illa vid sig för att jag inte vill att deras ungar ska vara taskiga mot andra, då ser jag inte det som ett problem.
Jag stör mig sällan på barn i det offentliga rummet och har egna barn med myror i brallan och som har betett sig som barn gör mest när de var mindre.

Svar: att jobba med barn och att vara förälder är två HELT skilda saker. Jag har också jobbat med barn och shit vad jag hade föreställningar kring föräldraskapet då. Kunde inte för allt i världen förstå hur föräldrarna misslyckades med att få barnen att lyssna eftersom att jag inte hade några problem alls.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Nej, jag är inte alltid saklig. Ibland blir jag arg och ledsen och skriver i affekt. Det är helt riktigt. Vad jag önskar är att du och andra som då ser mig som alla möjliga hemskheter ska visa lite förståelse. När det handlar om fettföraktet t ex. Det är väl klart som 17 att det berör mig känslomässigt. Jag isolerade mig i flera år pga det. Skämdes över hur jag såg ut och orkade inte med att folk trodde att jag var lat, ointelligent och bara satt hemma och frossade på pin tji. Det släppte när jag startade somligafetakvinnor på IG men hatet jag mötte varje gång jag la upp en bild på mig själ, oavsett text, gjorde att jag inte orkade till slut. och det händer alla andra feta, särskilt kvinnor, som visar sig på sociala medier och berättar om hur vi blir behandlade. Jag tycker du borde lyssna mer och känna lite mer sällan att du måste protestera varje gång du ser ett faktafel eller någon fet som skriver "smala" och inte några/en del smala.

Majken

Jag var med en gång om att min yngsta, då spädbarn tog ton på bussen aka gallskrek. Inte nöjd med nånting jag gjorde och jag kände hur svetten lackade ju längre det höll på i den nästan fulla bussen. Då sprakar det i bussens högtalare och busschauffören säger: Nu sjunger vi för det gråtande barnet! Han började i mikrofonen sjunga blinka lilla stjärna högt i bussen och det hjälpte ju inte det heller men det var en av de mest medmänskliga handlingar jag varit med om.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Vad var en extrem? Att många föräldrar måste ta med sig barnen i situationer där andra blir irriterade? Som affären och andra ställen där man måste vara ibland? Jag håller inte med. Tycker det tvärtom är en extremt vanlig situation för många föräldrar, särskilt för kvinnor då män har en tendens att lämpa över dånt på dem oavsett om de är ensamstånde eller lever med pappan.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Sen: Var din första kommentar en reaktion på min? Jag hade ju inte skrivit någon då?

J

LD- jag har egna barn, precis som jag skriver. Jag har inga fantastiska föreställningar om vad man kan åstadkomma som föräldrar. Mina bebisar har också skrikit i bussar, barnen har legat på affärsgolv och skrikit medan jag handlat klart o.s.v och jag får tjata tusen gånger om vissa saker. Jag vet att det är svårare att vara förälder än pedagog. Det är verkligen inte sånt jag stör mig på heller.

Jag har fått stoppa mina barn när de har velat springa runt benen på folk på restauranger, när de lekt chimpanser på klädhängare i affärer, när de kastat sand på andra barn som tvååringar, trängt sig i köer, gjort saker på lekplatser som är farliga för andra o.s.v Jag förväntar mig att de kan lära sig det.

Det jag stör mig på att andra inte stoppar, är när barn exempelvis kastar sten/sand/annat på andra, knuffas, kallar andra barn eller vuxna otrevliga saker, spottas eller liknande. När det dessutom är normalfungerande barn så stör det mig ännu mer att föräldrar tycker att det är ok. Barn kan vara otrevliga och det är vuxnas ansvar att bry sig.

RebeckaL

Hmm:
Trots att du enligt dig själv är en väldigt god människokännare så verkar du ha svårt att tolka andras text och förstå hur din egen text kan mottas.

Du skriver en generell kommentar och förväntar dig att andra ska förstå det specifika i den. Jättekonstigt beteende faktiskt.

RebeckaL

e
Det jag menar är att du inte alltid kan avgöra om föräldern försöker eller inte. Att ignorera ett beteende kan vara dey bästa försöket den föräldern kan göra just då.

Somliga Förbannade Kvinnor

RebeckaL
Precis så 👏👊

RebeckaL

Somliga förbannade kvinnor
💜

Catten

Det enda som stört mig är om föräldrar låter sina barn gå på säten i pendeltåget eller på tåg. Extra störande om det är vinter och skorna är väldigt blöta.
Har sagt till ett par gånger och fått oerhört arga kommentarer till svar.

Anna i stugan

Kom att tänka på den här debatten i Sydsvenskan för några år sen. Apropå att så många verkar tro att de är experter på andras barn. Snälla, kan vi inte försöka hjälpa varandra i stället för att döma?

https://www.sydsvenskan.se/2016-04-20/det-ar-enkelt-att-ha-asikter-om-andras-barnuppfostran--men-visa-respekt

Pernilla

Ja, eller hur Anna i stugan, för vad är det som gör att fler inte erbjuder sin hjälp till just småbarnsföräldrar? Pratade nyss med en kollega, som sa att hon höll nästan på att dö av tristess p g a en skrikande unge på ett SJ-tåg, någonstans i Sverige. Vad gör hon då? Jo, hon försökte hjälpa till genom att börja prata lite försiktigt med barnet i fråga och som lite senare stolt visade upp fem fingrar, på frågan hur gammal han var. Det funkade tydligen den gången. Så det går alltså att kombinera känslan av att det är aptrist, med skrikande, eller stojiga barn, men ändå vara medmänsklig och hålla det inombords samt att försöka hjälpa till. Sen det att se sura miner hos folk när en liten bebis gallskriker...alltså det är så j-a absurt.

e

Ignorera att ens unge sitter och sparkar på en annans säte och indirekt rygg, skulle vara en bra uppfostringsmetod? Hur kan man ens vara så egoistisk att man har det tänker, blir fan mörkrädd. Åk bil då om ni ska åka långa resvägar med barn som inte kan sitta still liksom. Det är intressant det där med folk som väljer att skaffa barn, är som de helt glömmer att det finns andra människor i världen och enbart är de som existerar. Hybris? Samma som folk som går i bredd med barnvagn och tar upp hela vägar. Ja just det för helt plötsligt äger ju ni alla offentliga rum, ja men så var det ju!

Svar: Vi har varken bil eller körkort. Det är många som saknar det. Dessutom sjukt miljöovänligt. Dumt förslag tycker jag. Och ja ibland kan ignorera vara det bästa alternativet. Tyvärr. Ibland är nämligen alternativet att barnet får ett totalt meltdown som stör fler än personen framför i sätet.
Lady Dahmer

RebeckaL

e
Du verkar väldigt ogärna ta till dig information kring hur barn kan fungera från personer som har erfarenhet.

e

Vad är det jag ska ta in för information? En förälder som ignorerar att ens unge stör andra människor ofrivilligt, är bara ren nonchalans och har ingenting med barnet att göra, utan hur den föräldern har valt att uppfostra sina barn. Om man lär sitt barn att det kan störa andra utan konsekvenser och bara låter det vara, ni tror inte det får konsekvenser för den ungen längre upp i livet??? Tex MÄN som tror de kan göra vad de vill??? Jag tror absolut att barn behöver tydliga regler och gränsdragningar, det behöver alla människor. Allt annat är curlande, och det pratar ni ju själva så negativt om så borde gälla även här

RebeckaL

e
Vilken erfarenhet av barn har du? Du verkar ha mer koll än de flesta föräldrar på vad som funkar för deras barn. Jag är imponerad. Obs. Ironi

e

Det krävs inte direkt "erfarenhet av barn" för att kunna fatta att människor behöver gränsdragningar och regler och därtill ansvar för att inte få bete sig hur fan som helst. Om man inte kan köpa det påståendet rakt av borde man börja rannsaka sig själv tycker jag. Då vill jag att du svarar på hur gränsdragningar och regler för barn är något negativt? Att lära sig att man inte kan bete sig hur som helst, att man måste respektera och visa hänsyn till andra människor gör inga dåliga människor iaf.

Svar: HAHAHAHAHA gränsdragningar och regler. Hahaha. Jo saknar man erfarenhet av barn så tror man kanske att det är så enkelt.
Lady Dahmer

Anna i stugan

Till e: barn kan få "gränsdragningar och regler" som du kallar det och ÄNDÅ störa folk. Uppfostran är sällan svartvit, de flesta föräldrar kämpar så gott det går med att vägleda barn i rätt och fel och visa hänsyn för omgivningen. Men ffa små barn kan inte sätta sig in i andras tankar och känslor, och har svårt med impulskontrollen. Eftersom barn inte är maskiner som man kan stänga av när de börjar störa, och har svårt att förstå eller komma ihåg att deras beteende stör andra, så kan det vara knivigt som förälder att göra något åt. I teorin finns en massa bra lösningar. I praktiken kan de vara svåra att omsättta, men detta ÄR svårt att fatta innan man har egna barn. (Jag tänkte som du innan jag fick en liten vilding).

Jag försöker så gott jag kan att lära min son bra beteende, och tittar inte bort med flit när han sparkar på säten i bussen t ex, men även vi föräldrar är människor, vi gör fel ibland. Och ibland är vi helt slut, man kan få en helt speciell slags tunnelseende ibland som gör att man sätter ribban vid "bara vi kommer hem levande bägge två är jag nöjd". Jag vet att små barn kan vara skitstöriga, och jag håller med om att man inte bör ta med dem på opera och finrestaurang utan anledning (tror dock inte det finns många som gör det). Men kollektivtrafiken är till för alla. Man köper en resa från A till B när man åker buss, man köper inte ett spapaket. Det finns ingen rättighet att ha det lugnt och skönt i vårt delade utrymme i samhället.

Hmm

Rebecka och somliga förbannade: Men bara sluta. Somliga skrev uttryckligen att jag är fördomsfull ang vardagliga situationer och att hon inkluderade mig i gruppen som hon fått blickar från som drev henne till tårarna.

Jag förväntar mig inte alls att ni ska veta vilka situationer jag menar det är ju precis tvärtom. Jag förväntar mig att ni inte utgår från något alls. Vilket var precis tvärtom vad som hände. Det gjordes en hel del massa antaganden om mig. Sluta med det.

Och hur menar du att jag inte ska bli arg på Somliga när hon beskyller mig för att tillhöra föräldrarmobbare? Det enda jag påpekar är att det finns dåliga föräldrar. Inte att somliga är en av dem.

Det som var extrem? Det var extremt dumt av dig att tro att dina exempel är de tillfällen som jag avser som olämpliga att utsätta barn för. Tror du jag är dum i huvudet eller något?

Nej min första kommentar var inte till dig. Det är de sällan. Det var ett medhåll till E.

Och du somliga, bara så du vet så påpekar jag nog enbart 10% av de faktafel ang fettma som jag läser här.

Och nej du är sällan saklig utan går direkt på min person så som att jag är fördomsfull etc. Nu senast så anklagar du mig för att driva dig till tårar. "Jag ser ERA blickar. "

Hade du skrivit "deras" samt att detta inte är första gången så hade jag inte gått i taket. Men det är det inte. För att inte nämna att du lägger dig i en pågående diskussion som jag haft med LD under flera månader och tror dig veta precis vad som avses.

Du får vara så arg du vill somliga men förvänta dig inte att jag stillatigande kommer ta emot det. Du kan kanske hunsa andra till tystnad men med mig funkar det inte. Och tillskillnad från dig så har jag aldrig gett mig på din person eller gjort antagande ang dig som du inte uttryckligen själv har deklarerat.

Börja du behandla andra som du själv vill bli behandlad så kan du sluta med att bli förvånad när jag reagerar på dig och dina sjukt obehagliga beskyllningar.

RebeckaL

e
Det krävs erfarenhet av barn för att förstå att saker inte är svart eller vitt.
Jag orkar inte ta denna diskussion med dig mer då du inte har någonting att lära mig (eller någon annan heller för den delen). Men jag önskar att du slutar sprida dina "kunskaper" som egentligen är fördommar och extrema förenklingar av en komplex verklighet.

RebeckaL

Hmm
Du verkar vara immun mot vettig kritik. Då är det svårt, både för dig och för din omgivning.

My

Hmm:

"Jag har sällan fel"

Tillåt mig att garva så jag pissar ner mig åt dig just nu.

/Mamma till barn med åtskilliga psykbryt alla upplever att jag skiter i, eller ja. Inte du då för du hade ju direkt förstått att jag inte ens försökte trösta eller göra nåt åt saken pga du vet bara av att se oss att mitt barn blir än argare om jag försöker trösta. Fler av dig borde vi ha i samhället, helt klart.

Hmm

Rebecka: Vettig kritik? Att hävda att jag driver någon till tårarna med ett påhittat beteende som jag inte har? Rena fantasier som dessutom är elaka.

Ja du, du har rätt. Den "vettiga kritiken" kommer bli svår att argumentera för mig. Läskigt att det är chockerande för dig.

Hmm

@My: Naaaw. Är det första gången du stöter på någon som vågar säga att den är bra på något.

Jag är duktig på att läsa människor i min omgivning. Ledsen om det är svårt för dig att acceptera. Eller nej. Jag är inte ledsen alls.

Men jag kan köpa en bölja åt dig så att även om du inte är torr på andra ställen åtminstone kan vara det om rumpan en stund.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Oj så arg du är på mig. Eller ursäkta, det var ju en tolkning av dina 500 kommentarer fulla av personpåhopp som säkert var helt uppåt väggarna. Du säger säkert bara sanningen eftersom du aldrig(sällan) har fel, god människokännare som du är. Din första kommentar VAR fördomsfull. Du har inte fått ett enda medhåll från nån annan än e som verkar seriöst empatistörd, resten som skrivit till dig upplever det som jag. Det är tur att jag är på gott humör just nu, annars hade jag varit sänkt efter allt skit du skrivit till mig. Jag skrev att du var fördomsfull - du skriver den ena vidrigheten efter den andra till mig. Vilket jag, nota bene, inte besvarat pga jeezes vad är det för fel på dig? Jag förstår att du blev sårad men responsen beror på hur du uttryckte dig, inget annat. Såatteh, lägga av kan du göra själv. Ingen har missat hur illa du tycker om mig vid det här laget, var inte orolig.

My

Hmm:

Nej. Absolut inte första gången. Jag har skrattat åt dom också.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Men vad håller du på med? Hur mår du egentligen? Ditt svar till My, hjälp. Om du mår dåligt på nåt sätt och det här är ditt sätt att uttrycka det så förstår jag men du får du berätta det för nu har du lyckats komma i klinch med snart alla här. Säger inte det dig nånting? Att det kanske inte BARA beror på alla andra? Att du kanske är lite väl taggad just nu? My är f ö en skittrevlig, rolig, varm och omtänksam person som jag har den stora äran att vara vän med.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Och nej, du är inte ett smack bra på att läsa av andra när du inte förstår vad jag menar med att ni såg på mig med era fördömande ögon osv som var en metafor för de jag träffat på med samma åsikter som du och e gett uttryck för. Såklart menar jag inte att du var på Gotland på början av 90-talet och stod på Bingebyhallen och glodde argt på mig. Förstår du verkligen inte det? Förstår du verkligen inte att jag uttrycker min sorg över att människor ser på barn och mammor som du och e gett uttryck för (observera gett uttryck för, inte vad som egentligen sker i era hjärnor för det vet jag av fullständigt naturliga skäl inget om).

My

Hmm: (Oklart om tidigare svar försvann då sidan laddades om mitt i det jag skrev).

Jodå. Jag har mött människor som tycker sig vara bra på saker, en del är det och en del inbillar sig. Jag lärde mig dock tidigt att människor som anser sig sällan/aldrig ha fel är rätt farliga (min far, ett riktigt praktsrsle som aldrig har fel enligt egen utsago) och i detta ämne kommer jag att skratta åt alla som anser sig kunna peka på ett föräldrapar/en förälder efter ett möte och berätta hur de är som föräldrar under alla de år föräldraskap utövas :)


Annat ämne:

Jag upplever också att du verkar oerhört taggad, därav min fråga om ditt nick var stulet. Kändes inte som du. Av inget annat än äkta medkänsla hoppas jag att du mår bra. Jag är, som SFK säger, en ganska bra person. Det är bland annat därför jag inte så lätt köper att man kliver in, pekar finger och dömer så som du verkar känna vara okej (min tolkning av dina svar/argument i denna fråga - kan såklart ha fel).

KHD

Hmm: Jag måste sälla mig till Rebecka och Somligas sida här faktiskt. Så här:
Lady Dahmer skriver ett inlägg som handlar om hur det kan vara att ha med sig skrikande och bråkande barn i kommunaltrafiken. Så gott som alla kommentarer till inlägget handlar om skrikande barn på bussar, affärer och andra vardagliga ställen. Du skriver då en kommentar där du nämner att det är föräldrarnas fel, för de försätter barnen i "situationer de inte skulle ha varit i från början" eller liknande. Det är inte så konstigt att folk tror att du menar att föräldrarna inte ska ta med barnen till affären eller på tåget - du måste ju se din kommentar i det sammanhang den befinner sig i.

e

Jaja bete er hur fan ni vill då men räkna med konsekvenser också. Jag kommer aldrig acceptera en unge som sitter och sparkar i mitt säte i alla fall och passiva föräldrar som ignorerar sådana beteende. Jag kommer säga till föräldrarna och gör de inget åt saken kommer jag säga till barnen själv. Tänker man inte ens försöka göra nåt åt saken så kan man knappast räkna med någon förståelse från andras sida heller

Svar: Trots att folk förklarat att det inte är så enkelt så verkar du själv sakna grundläggande förståelse, dels för föräldrar men kanske främst för barn och deras beteenden och behov.
Lady Dahmer

Sandra

Jag tycker det borde införas en lag som förbjuder barnlösa att yttra sig i diskussioner kring barnfostran. Folk utan barn FATTAR INTE!

My

Sandra: Haha! Är helt med på den lagen faktiskt!! Man trodde man visste, man visste inget alls :)

Sandra

My: Ja precis, haha jag visste precis tills jag insåg sen att jag visste ingenting

S

Det är klart att man som medpassagerare kan bli störd av att ett barn är ledset och skriker. Men en sak är jag väldigt fundersam över, de som blir arga över detta, VART HAR DE SINA ÖRONPROPPAR?! Alltså på riktigt, hur svårt ska det vara? Bara stoppa in så blir allt tyst. Levde med mina öronproppar i när jag pendlade i tre år.

Lo

Kommer ihåg när jag hade en arg bebis på bussen som jag sket i. Med gnagande ångest över mina medresenärers tankar kring det och sura blickar som åt sig in i själen. Efter en timme var jag nära att stiga av bara för att slippa den psykiska pressen. Då vänder sig en liten tant till mig innan hon ska gå av... och berömmer mig för mitt tålamod! Jag hade kunnat tungkyssa henne

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog