Skit i männen!
Jag får OFTA mail från tjejer som undrar hur de ska hantera snubbar i diskussioner om feminism. Det kan vara faktaresistenta killar de vill nå fram till eller killar på jobbet som fäller negativa kommentarer om feminism till killen man lever med som hävdar att kvinnor har det lättare. 
 
Så här tänker jag: Feminism är kvinnosak. Därför är den för kvinnor. (Och andra ickemän) Min feminism är detsamma, den är för kvinnor.
 
Så. Jag tar inga diskusioner med män (om det inte roar mig just då) och jag argumenterar inte för feminismen med män. Min energi sparar jag till kvinnor. Jag tar debatten där istället, där kvinnor lyssnar och finns. Jag argumenterar med dem istället dvs försöker övertyga dem om att systerskapet är här för dem även när de fortfarande är kvar i den patriarkala hjärntvätten. Jag talar om kvinnor, FÖR kvinnor.
 
Så mitt bästa råd är faktiskt: skit i snubbarna! Sluta diskutera med dem och sluta försök övertyga dem. De är sällan mottagliga och även om de är det så är de bara mottagliga under rätt villkor (dvs om du smeker dem medhårs) och det tar bara tid från dig som du kan lägga på kvinnor, kvinnosaken, dina relationer med kvinnor och så vidare. 
 
 
Övertyga den här personen istället innan hennes internaliserade kvinnohat äter upp henne!
 
Linni

Javisst! Så sant! Hvorfor diskutere med menn? Hvorfor bruke dyrebar energi på å overvinne dem til å se samfunnet slik vi ser det?
Jeg elsker at du blogger så mye for tiden. Har fulgt deg lenge - i alle fall siden før dere flyttet og ser utviklingen i retorikken din og hvordan du stadig blir mer "finspisset" men fortsatt powerfull i poengene :)

Jeg tenker ofte på bloggen din når jeg ser ting i de sosiale konstruksjonene rundt meg som jeg har vært blind for før. Særlig når jeg ser hvordan kvinner vil gjøre og mene omtrent hva som helst for å "være på lag" med guttene. Det ligger en verdi i det (for menn): å vise avstand til feminismen særlig. Og da tenker jeg at dette er sååå trist. Hvor hjernevasket man er til å please hele tiden. Å ikke være "jobbig" (som dere sier i Sverige).

Jeg tenker også mye på hvordan vi former barn med komplimenter og forventninger. Selv må jeg konstant stoppe meg fra å si at datteren min er fiiin - kjempefiiin. Det er skadelig, men jeg får ikke alltid til å holde det inne.

Et siste poeng som jeg vil dra fram (og som jeg har tenkt mye på) er noe du har skrevet mye om i det siste: emosjonelt arbeid. Jeg har to brødre. Jeg må ta fullt og helt ansvar for å prøve å gjøre dette til meningsfulle relasjoner som kan bestå tidens tann. Det er irriterende å være den som tar initativ til kontakt, besøk, minner på om bursdager i familien, ordner gaver til de, hjelper de med å ha en plass i familien - hvis du skjønner? Og nei: dette er ikke yngre søsken - jeg er minst... Og kun fordi dette er forventet av meg som kvinne.

Anna

Precis så! Varför slösa energi på att konstruktivt försöka diskutera med dessa teflonpannor till män. De enda män (räknar inte in mina söner under denna kategori) som jag umgås med är min man och min pappa. Min man håller med mig i allt kring feminism (säger han falla fall). Min pappa är dock mer åt "det är invandrarmännen som har dålig kvinnosyn, inte vi svenska snääääälla män"-hållet och honom hanterar min syster och jag genom att säga till honom att vi inte vill höra ett ord av hans åsikter samt att han inte skall ett ord till mina söner om deras "flickkläder".
Sedan är väl det bästa sättet att provocera dessa män som bara vill vara feminister om de får diktera villkoren att inte ta någon diskussion utan bara strunta i dem. De är inte värda att ödsla någon tid på överhuvudtaget.

Anna

Tillägg: Jag läste för ett tag sedan en lista som cirkulerade på Facebook, det var 36 punkter som män kunde följa om de ville bidra till feminismen istället för att högljudd leda kampen (som ju aldrig blir bra för att de är just män). Mkt bra lista, men då blir det ju mer verka och inte synas för männen och det vill de ju inte.

Svar: nej männen är inte intresserade av att tyst hjälpa, de vill stå i centrum. vara hjältar. annars får det vara. .
Lady Dahmer

Linnea

Det här är min senaste feministiska insikt och det är så JÄVLA BEFRIANDE!!! Jag måste inte va snäll och förstående och förklara pedagogiskt för män som aldrig någonsin fattar eftersom de inte VILL det. Jag kan bara strunta i dom!!!!! All skuld och skam man känner för att man är förtryckt (pga det är ju kvinnornas fel som ej säger ifrån, väljer rätt, utbildar vänligt och pedagogiskt etc) typ bara försvann när jag insåg att den ju är männens att bära. Det är de som är moraliskt underlägsna när de måste bli smekta medhårs för att vara intresserade av andras rättigheter och livsvillkor. Gud vilket ok detta var och så lätt det blev när det lyftes.

Ellie

Usch, vill inte lägga tid på nån idiot, oavsett kön. Kvinnor kan vara riktiga muppar också. Bästa är att se om sitt eget hus, trygga upp för sig själv här i livet och lägga energin på sig själv och såklart nära och kära.

Malin

Jag var hon på bilden förut, för sju,åtta år sedan. Inte i dag, i dag är jag feminist. Och just därför förstår jag precis vad du menar och håller med dig till hundra procent. Tack för att du fick mig att se klart innan mitt internaliserade kvinnohat åt upp mig. ❤

So many songs...

Jag har liksom Malin ovan, varit hon på bilden, för cirka 10 år sedan.

Och jag som tycker att jag är en toppklassig manshatare HATAR att jag blir mer frustrerad och ilsken av att se kvinnor med dessa skyltar / uttalanden än när jag ser snubbar säga det. För dom, snubbarna, har jag gett upp hoppet om för längesedan, att dom ska förstå och/eller att dom ska vilja sluta medvetet förtrycka. Men jag borde känna blixtsnabb instinktiv kärlek till dessa tjejer. Se mig själv från då, min älskade vän, snart kommer du troligen (förhoppninsgvis, för din skull, för vår skull) vara där, och du kommer skämmas så mycket för hur du hatade kvinnor tidigare, Du kommer blame-a dig själv och det kommer ta lång lång tid för dig att nå closure, förlåta dig själv för det som egentligen inte alls var ditt fel, ditt självhat och kvinnohat mot andra kvinnor. Men du kommer komma dit, och du kommer nu istället kunna trösta dig själv, även ditt forna jag med tillhörande plågor och självhat, inse att det inte var ditt fel, allting det som hände dig, det du kände, dina känslor var berättigade, du är stark. Du kommer inse det.

Men min första instinkt är ändå att tänka MEN DUMHUVVE! Du kan väl känna dig stark, men skit inte på andra kvinnor för det . När det är precis det jag gör på dessa kvinnor i mitt huvud innan jag får påminna mig själv om tänka ett steg längre.

breakuntil

Min dröm är att en gång äga nåt slags företag med endast kvinnliga anställda och som endast riktar sig till kvinnor. Tidigare var det ett gym, men tyvärr tror jag att den drömmen måste dö, dels då jag inte är lika intresserad av gym längre och dels eftersom gymindustrin känns ganska horribel. Även om man bygger upp gymmet enligt "snällare mått mätt", t.ex. genom att inte ha bilder på undernärda sexualiserade kroppar överallt, genom att lägga upp inspirerande bilder/quotes och genom att även ha tjockare anställda, så känns det ändå som om det kommer att liksom, uppmuntra till galen träning och press... Jag vet inte, vad tycker ni andra om tanken på ett gym bara för kvinnor? Alltså jag vet, såna finns redan, men det här skulle vara nåt... annat. Men osäker på att det går... Hur som helst, skulle gärna öppna en yogastudio eller nåt sånt, för kvinnor. Eller varför inte ha ett helt jävla café och en bar för kvinnor?!

Jossan

Självklart ska vi inte ödsla någon tid på att övertyga män som ändå är idioter allihop. Jag håller helt med LD att systerskapet är allt som betyder något. Men vad gör vi de kvinnor som inte fattat hur det ligger till? Som är så indoktrinerade av patriarkatet att de vill vara omtyckta av män? Hur länge ska vi försöka övertyga dem?

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog