Vad för budskap vill du förmedla?
Oj vilka känslor som väcks när man kritiserar offentlig bantning. Folk vill ha sina ätstörda beteenden och skeva kroppstankar ifred. Näbbar och klor osv. Ve den som ifrågasätter. Då vill man censurera. Förbjuda. Ja visst om jag hade den makten men det har jag faktiskt inte.
 
 
Men det är så normaliserat. Ni vet, kvinnors konstanta bantande och missnöje. Det kallas för mål. Hälsa. Intresse. Inspo. Pepp.  Hallå kan jag inte bara sluta vara taskig och stötta kvinnor som är duktiga och drivna och vet vad de vill??? (Dvs väga exakt xx kilo och inte ett gram mer) Hallå varför är det mer ok för dig Lady Dahmer att uppmuntra fetma va va va? 
 
Som om det finns en epidemi med unga kvinnor som hetsäter sig feta. Som om var fjärde sjuåring oroar sig för att hon är för smal. Som om kvinnor är missnöjda när de inte väger mer. Men visst, jag skiter väl i vad fan folk gör. Banta på. Träna tills ni spyr.
 
Att jag försöker synliggöra problemet innebär inte att jag lobbar för ett förbud, men jag försöker uppmana alla till eftertanke: Vad vill man med sin plattform? Vad vill man sprida för budskap?  Om man till exempel får veta att man bidrar till att många kvinnor far illa eller mår dåligt, känns det ok och bra att fortsätta i samma spår? Är mitt behov av att få bekräftelse för att jag är duktig större och viktigare än att kvinnor får en frizon från alla dessa tankar? 
 
Att under begreppet "mammapepp" redogöra för antal kilo man gått ner och behöver gå ner är ohederligt. Att uppmuntra till bantning är inte mammapepp alls.
 
Men Viktväktarna är ett stort multimiljonföretag som vill tjäna massa goa pengar på kvinnors osäkerhet och självhat. Deras ambassadörer är anställda. De jobbar på uppdrag och uppdraget är att hjälpa VV få fler kunder.  Hade VV trott att ingen påverkades av den här typen av reklam så hade de aldrig betalat för den. Men de vet bättre och det  borde vi också göra istället för att vara så jävla lättlurade och intala oss själva och varandra att näää Claudia måste ju få göra som hon vill och må bra av. NEJ HON FÅR BETALT FÖR ATT LOCKA DIG I FÖRDÄRVET.  
 
Och hade jag haft en femtonårig dotter så hade jag inte varit okej med att hon följde Claudia, eller andra kvinnor som öppet skriver om sin viktnedgång, på sociala medier. Hade ni? 
 
Bantningsföretagen vill inte att du ska må bra – Johanna Ahlsten

[…] Alla vill väl ha god hälsa? Men, suck för de trötta argumenten som alltid ska dras fram när någon kritiserar smalhetsen (som nu senast när en kampanj av ViktVäktarna fått en del välförtjänt ris på bloggar och i […]

Lovisa

Du har så rätt, fortsätt kampen!

Sara

En grej som jag har svårt för är att acceptera mig utan partner. Jag vill träffa en partner och DAMN vad mycket fler ragg jag får nu med - 23 kg än tvärtom. Dock tycker jag att jag ser lika odugligt ut ändå. För raggandets skull, för att vara attraktiv för någon fortsätter jag få ångest av ontttig mat och kompensera med träning. Lady D, hur tror du att du resonerat om du var singel? Det är hemskt att jag accepterar andra och vill vara lika självsäker i min kropp, och vill tycka om mig samtidigt som hjärnan tänker " bli smal och snygg så kommer du hitta en partner".

Maria

Håller med!

Redhead

Det här budskapet hörs i ALLA inlägg om vikt och kropp: "Men JAG mår bra av detta. JAG älskar att träna och vara smal. Men jag dömer ingen som inte gör det." Och så tror personerna att de bara, helt oskyldigt, delat med sig av något sunt. Men så fort en delar med sig av personliga erfarenheter i sociala medier förmedlar man NÅGOT oavsett om det finns kommersiella krafter bakom eller inte. Att säga "du får göra som du vill men jag gör så här" är att ge ett råd, vare sig en vill eller inte och där borde verkligen fler reflektera över vad det är för råd de vill ge och om de vill bidra till att överföra ångest hos en stor grupp människor.

Svar: Detta är ju precis vad jag själv insett efter mitt feministiska uppvaknanade! Jag trodee förr att jag bantade FÖR MIN EGEN SKULL. Men inser att patriarkatet har hjärntvättat mig lika mkt som alla andra. Hade samhället formats fram med att lite häng på mage är ok och så vidare hade inte en jävel av oss bantat.

Jag har liksom fattat grejem att mitt bantande inte är mitt egna val men är tyvärr alldeles för svag för att stå emot som LD gör. Och för det skäms jag faktiskt. Hade lust att skrika ut på sociala medier att mitt första delmål är nått. Men iatället håller jag käften och äter mina futtiga kalorier i min ensamhet och ber en stilla bön att ingen ser mig. Vill verkligen INTE att ngt ska få fel syn på sin kropp pga vad jag pysslar med.
Maria

C

Fast Med Viktväktarna tex bantar du inte ... utan äter god nyttig mat och alla i familjen kan äta den .. många som har gjort en by pass operation tex faller tillbaka och går upp i vikt igen pga de inte har stöttning och lärt sig tänka om när det gäller mat ... det handlar om att få en helt ny syn och förhållning till maten . Viktväktarna tycker jag inte ett "bantnings program bara .Dietister jobbar idag mycket lika Viktväktarnas viktplan . Och sedan ...... folk lägger ut sina framsteg " på sin viktresa i alla sorters medier ! Vissa blir provocerande och för vissa en spark i arslet och blir peppade ! Det finns ju faktiskt människor som vill gå ner i vikt och det behöver ju inte vara att de vill se snyggare ut och smal =snygg kan vara tex av hälsoskäl .Det är synd att de "smala gapar åt tjocka och tvärtom ... vi ser olika ut och om vi sedan vill förändra oss så är det upp till var och en .Jag personligen tycker silicon tuttar är riktigt fult ? men de som opererar dig har nog sina anledningar. Att nå ut idag till barnen gällande kost och motion är en balansgång .... men något som behövs ,många barn i dag äter fel och bor framför datorn . Har fem barn själv då äldsta är 30 och yngsta är 10 .... har sett hur barnens vanor förändras enormt och att övervikt och diabetes ökar .Ja så denna balansgång om vad som är rätt och fel är svårt .... vissa blir provocerad och vissa behöver se andra lyckas för att själv klara av vissa saker. Det här är min endast mina tankar kring det hela så påhopp om att jag ser ner på tjocka" stämmer inte ....min kropp mitt val
andras kroppar deras val ! Om alla bara kunde enas om att vi ser olika ut och tänker olika utan påhopp !

Svar: Han som grundade Viktväktarna har till och med sagt att det egentligen inte funkar, dom tjänar pengar på att folk kommer tillbaka till dom gång på gång
Efter, ja vad tusan var siffrorna.. efter 2år hade 14% hållit sin idealvikt/det dom gått ner, efter 4år var de nere i runt 7%
93% har alltså gått upp en del, gått upp allt eller gått upp mer än vad dom vägde innan efter 4år..

Det är urusla odds och otroligt svårt att gå ner så, och då har man inte ens räknat in hälsa utan bara vikt, dom som gått ner och hållit de är inte nödvändigtvis hälsosamma, eller lyckliga..
Lady Dahmer

Regina

Det känns inte som att folk kommer kunna acceptera att kroppar ser olika ut sålänge det finns folk som tjänar multum på att Alla ska vilja vara lika smala, känns det som. Jag är lite pessimistisk i det här eftersom kvinnor får höra ända sedan de är små av sina mammor att ojoj nu har jag gått upp 5 kilo nu blir det sallad till middag, och det hänger liksom kvar och göds på av företagen.
Min svärmor är liksom 70 nu och är fortfarande livrädd för att gå upp i vikt. Det är ett helt jävla liv av att tänka på vikten, och hon pratar om det med sitt barnbarn och sina vänner och det har blivit så normaliserat att jag inte vet ifall det ens går att vända.

www.zaitzova.com

Linda

Åh vad trött man blir men så väldigt tacksam att du orkar stå på barrikaderna. Tänk att leva med att ens största mål i livet är att hålla sig smal. Jag är gravid och blir bombarderad dagligen med att det är så himla viktigt att tänka på att inte gå upp för mycket och dessa ständiga kommentarer från folk jag inte känner om hur jag ser ut, är magen stor eller liten osv i all oändlighet. Det är så svårt att bemöta då jag har ett jobb där jag förväntas vara trevlig (fjäskig) inför kunderna. Vidrigt att man inte får vara ifred i sin kropp! Min mamma pratar om "sin tjocka mage" och jag har sagt åt henne att om hon säger så framför mitt barn får hon besöksförbud, det räcker liksom med att media är helt hysterisk och att det är omöjligt att värja sig.

Lisa

VV borde kalla det "mammahets" inte "mammapepp"

Hannah

Om vi nu ska dra in hälsoaspekten i det hela borde vi i första hand gå ut och varna för de gifter som lagras i mammans fettvävnad och frigörs om du som gravid eller ammande hårdbantar. Inget man vill föra vidare till bebisen. Var är "peppen" för att de nyblivna mammorna som ammar behöver lugn och ro och ordentligt med mat för att orka producera mjölk. Även icke ammande kan ju behöva äta sina kalorier till läkning och vaknätter. Var är stöden och peppen för det?

Svar: Okej. Förstår att din kommentar kanske inte är menat så men du får mig att känna skam pga kraftig viktnedgång efter förlossning och ammar... Så det är alltså farligt för mitt barn? Jag skadar mitt barn nu när jag rasar i vikt och ammar? Varför varnar inte MVC och BVC om detta?
Linda

Terese

Är med i en gravidgrupp på FB där flera pratar om "skämskvikt". Alltså den vikt en absolut inte vill komma upp under graviditeten. Många är ledsna för att de kommit upp i sin skämsvikt. Får så jävla ont i magen av det.

Svar: Men gud hjälp. Är så glad att jag inte var del av någon sån diskussion under min graviditet mvh över 100 kg och jättegullig ändå
Ida

Rödluvan

När någon på Instagram frågade Claudia hur hon kunde vikthetsa när hon hade 2 döttrar svarade Claudia att de inte pratar om vikt hemma.
Ingen logik alltså. Hon undviker att orata vikt hemma men samtidigt samarbetar med VV, är kärnan i deras kampanj. Tror hon inte att hennes vikthets utanför husets väggar ska nå hennes döttrar om några år?

Svar: ja, och bara för att man inte "pratar" om det hemma så är det ju inte så att det inte syns. Man är ju inte dum i huvudet bara för att man är barn liksom....
Stephanie

Dr. Pannkaka

Sitter här och ammar och läser din blogg. Brukar inte kommentera men uppskattar verkligen din klarsyn, gillar poden också.

Jag gick upp ungefär 15 kg den här graviditeten och har nu ett bmi över 40, det vill säg livsfarligt om man lyssnar på det örat. Sägas ska att jag jobbar som läkare, inom kirurgi, är stor och stark samt smart. Har relativt jämställd karl och fina barn och vänner. Ändå tar vikten upp mkt av min tid och tankekraft och det gör mig så less, att tankar som att bara jag var smal skulle allt vara bra. Allt ÄR bra, jag har ett fantastiskt liv och gör precis det jag vill, ändå har jag ångest över det här, suck. Har haft ätstörningar i princip hela livet och jag är så less.
Jaja, ville bara skriva av mig om det här och egentligen fråga om du vet om den minskade andelen ammande mödrar kan bero på att mammorna äter för lite för att amma? Slog mig att det skulle kunna vara en anledning? Har du nått fakta eller tyckande om det hade varit väldigt intressant!

Svar: För lite mat och hård träning i kombination med stress och press att gå ner kan mycket väl påverka bröstmjölksproduktionen, beroende på hur känslig man är

Men de finns några fler troliga orsaker

Kort tung/läppband - klipptes förr i tiden på rutin direkt vid födseln, nu är de väldigt svårt att få hjälp, okunnigheten är läskig!

Okunskap - många har ingen aning om hur man ammar för man är inte lika öppna med de, inga visa äldre kvinnor som visar allt, ingen aning vad tillökningsperiod, utvecklingsfas och amningspuckel är för nåt

Gamla myter - på 70-talet sa man att barn skulle ammas var 4e timme, de förstörde amningen för många! Och den skiten för mormor/farmor vidare ibland tyvärr

Press och stress - barnet ska sova själv, sova hela natten, inte amma för ofta, inte gnälla för mycket, "ojdå nu mötte vi en motgång, ge ersättning!"

Tyvärr blev min första amning förstörd för att vi inte fick nån hjälp och jag lyssnade på dumma råd :(
Nu ammar jag lillplutt 4 månader utan problem!
My

Hanns

Usch... Hatar "mammapepp"! Alla dessa före- och efterbilder, tips och "det finns inga ursäkter" kombinerat med barnmorskor som uppmuntrar till barnvagnspromenader och mammaträningsappar. Tänk om man bara fick ägna sitt första år som förälder åt att bara ta hand om och vara med sitt barn, istället för att tänka på hur många points man äter, hur många minuter barnvagnspromenad man går och hur tusan det ska bli när beach-säsongen börjar. Som nybliven förälder (kvinna) lär man sig fort att det värst misslyckandet man kan göra i livet är att inte bli av med gravidkilona. Sjukt!

Therese

Hade min första panikångestattack när jag var 10, för att jag hade inbillat mig att eftersom jag kunde känna var revbenen sitter att jag var så smal att jag skulle dö. Min mamma fick släpa mig till två läkare som intygade att jag låg på normalkurvan, men det är någonting jag tycker är jobbig sådär 7-8 år senare. Säger inte att det är lika vanligt som att unga har ångest för att de är "för tjocka", men det finns.

Rätten att äga sin egen kropp – Åsa Jansdotter

[…] det är många andra som har protesterat mot den ursprungliga kampanjen, Cissi Wallin och Lady Dahmer är bara ett par andra namn som reagerat och skrivit bra inlägg i debatten. Jag har dessutom sett […]

Ätstörd

Jag som lidit i flera år av anorexi och bulimi är oerhört trött på att läsa om offentlig bantning på Facebook och Instagram. Jag förstår om mina anhöriga, vänner och bekanta och medarbetare gillar att banta offentligt och tycker om att utropa till världen om hur många kilometer de sprungit på löpbandet, att deras nyfunna intresse för IIFYM och LCHF och hur dom gör det för att vara nyttiga och hälsosamma... Men för mig är det plågsamt att behöva bli informerad om detta stup i kvarten. På flöden. På telefon. I fikarummet. Vi som har diagnostiserade ätstörningar är trötta på det öppna snacket. Idag finns inga andrum och miljöer för sådana oss att undkomma detta prat. Jag bryr mig inte heller om vederbörande tränar för att bli #tyngre. Allt snack om proteiner och makros och kroppsfixering och måltidslådor gör min ätstörd påmind ändå. Finns det människor kvar på planeten som idag tycker om att prata om andra saker? Dela gärna mer er då.

Christina

Vill bjuda på lite #mammapepp:
Min sambo är ute och rullar barnvagnen medan jag och bonusdottern min äter spagetti & köttfärssås. Ni vet en sån där laddning som bara blev helt perfekt, bacon i, en jävla massa spagetti, spetskål dränkt i vinetret och allt toppat med en hög av parmesan.
Och nu ligger jag i sängen med en snus under läppen, mätt och belåten och ska läsa klart "ett feministiskt manifest". Mätt och utvilad för att sen gosa med en nyvaken bebis <3

Detta mina vänner är vad jag kallar MAMMAPEPP!

Kärlek till er alla!

Malin

Jag har inte läst några kommentarer men här kommer min reflektion: Vem hyllas, den som går ner i vikt eller den som går upp? Vem säger man "Vad duktig du är" till, den som går ner i vikt eller den som går upp i vikt? Vem säger man "Vad snygg du blivit" till, den som gått ner i vikt eller den som gått upp i vikt? Jag kan rada upp fler exempel men ni förstår nog budskapet. Varför värderas man efter antal kilon? Vad sänder det här ut för budskap? Jag tror vi alla, i ärlighetens namn, vet svaret på den frågan, smal=duktig och överviktig=misslyckad. När ska vi sluta värdera varandra efter utsidan?
Jag är ingen teoretiker utan har själv upplevt hur man uppfattas då jag i 35 år levt med en ätstörning där det skilt 100 kg mellan mini- och maxvikt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog