Lady Dahmer

Barn i glada färger får fler leenden av omgivningen

Jaha gomorron då. Han var nöjd tills jag preciiiiiiis fått upp kameran. Då råkade han vingla till lite (nästan ramla!) och då fick han en kris. Har ni sett hans första skor? Han kan ju ej gå men tänkte att om han lär sig i sommar så kan han behöva ett par. 


Så här kan man för övrigt klä pojkar om man vill att de ska få lite fler leenden och mindre "cool kille"-kommentarer. 

Iofs fick han höra vilken STOOOR TJEJ han blivit igår hos läkaren. Men så är det ju tyvärr, pojkar kläs ju generellt i begravningsfärger och om det inte är brunt grått marinblått eller svart så är det typ dassig orange eller militärgrönt eller typ den där gula nyansen som blir när man tvättat gult ihop med svart. Så "färgglada" får pojkar vara. Så när en pojke har typ glada färger på sig så antas han oftast vara en flicka. 

Men en grej är ganska intressant dock! När man vet könet, dvs att det är en pojke, så bemöts han fortfarande på ett annat (bättre)  sätt i sina färgglada eller tjejiga kläder än pojkar i typiska pojkkläder. Man uppfattar pojkar i färger och feminina kläder som snällare och mjukare och då bemöts de så. Till skillnad från pojkar i tuffa tryck och mörka kläder som istället uppfattas som pojkiga, bröligare och coola och då bemöts efter det. Som förälder får man fundera lite på hur det påverkar. Hur det påverkar barnets självbild och personlighet och om det känns rimligt. 

Jag vet ju vad jag tycker. Det vet ju ni också. 

Ellen

Fina kläder på fint barn :)

Madde

Fina kläder.
Min minste har ganska långt lockigt hår, han är 18 månader och vi får ofta höra vilken söt flicka han är. Så då får folk ta att jag fräser tillbaka : Varför i hälleflundra skulle han vara en flicka ? Mys mamman liksom. Min äldste älskar skarpa färger och klär sig precis som han vill.

Cecilia

Jag håller med om att det är viktigt att tänka på hur en klär barnen. Jag har en son på två år som jag dock klär i "pojkkläder" men i ljusa färger och med mjuk och gullig framtoning. Personligen så gillar inte jag färgglada och mönstrade kläder så därför känns det fel för mig att klä mitt barn i det. Jag har dock aldrig någonsin hört en enda kommentar om "stor/cool/ stark kille" till min son utan enda kommentarerna han får är "vilken söt liten gosse, vilka fina kläder, gullig" osv. Jag skriver detta bara för att berätta hur det också kan se ut. Kanske för att jag ibland får känslan av att en gör "fel" i vissas ögon om en inte klär barnen i regnbågsfärger från topp till tå...

När han blir äldre och kan bestämma själv hur han vill klä sig så kommer han att få klä sig som han vill och det finns både klänningar och färgglada kläder i garderoben att välja på.

Linda

Min flicka är bara åtta dagar och jag är redan hysterisk på alla snuttiga klänningar i obekvämt tyg som trillar in från familjemedlemmar. Och hon "ser ut som en docka" och "är en liten prinsessa". Det blir dålig stämning när jag säger ifrån så nu tror halva släkten att jag har förlossningsdepression. Men det är ju själva fan att de redan försöker trycka in min lilla nyfödda människa i ett fack.

M

'Vilken cool kille du har där, vad heter han?', säger främling på tåget om min då två månader gamla dotter iklädd beige byxor och blå kofta.
'Hon heter *flicknamn*'
Främling tittar noga och länge på bebis:
'Åh ja, nu ser man ju att det är en söt liten tjej!'
*facepalm*

Hon blir för övrigt fortfarande och oftast 'läst' som pojke, även i rosmönstrad klänning och rosa converse - eventuellt pga 'kort' hår / fysiskt aktiv..?

Förstår inte det tvångsmässiga könandet, det är ju relativt enkelt att omtala barn som ..barn..? Istället för allt:
'Du får vänta tills killen där är färdig med gungan / kolla vad den killen är duktig på att gå på styltor / se så stark han är!'
Allt sagt om min dotter, när hon är fysiskt stark/avancerad klarar inte folk att fatta att det är en tjej, vilket ju då förstärker idén om att tjejer ju inte går armgång / slår volter / klättrar i träd / går på styltor - hon 'blir' ju en pojke så fort hon är annat än söt.

Maria

Vi tog inte reda på könet på vårt barn. Alla tyckte att det var sååå svårt att köpa kläder åt oss innan barnet var fött. Vi svarade med att vi inte bryr oss om det är rosa eller blått men fick ändå alltid neutrala kläder. Såsom beige, vitt. Fick vi blått sa köparen något med att blått kan ju även tjejer ha. Lustigt att andra fortsatte i tjej och pojkspåret när vi sa att vi inte brydde oss. Det blev en pojke och helt plötsligt tyckte folk att det var mycket lättare att köpa kläder till honom nu man man visste.

Nemo

Blev bara helt out-of-the-blue påmind om en sak från min pappas barndom. Min pappa får lockigt hår när det blir längre än cirka 5 cm, och som barn valde min farmor att sällan klippa hans hår för att hon älskade hans lockar så mycket. På foton ser det ut som att min pappa hade relativt unisex-typiska kläder också. Dvs, det var inte uppenbart att han var en pojke, särskilt inte med hans långa, ljusa lockar. Har fått berättat för mig att grannarna var övertygade om att min pappa var en flicka som barn, just pga håret och förmodligen kläderna. Ända tills en sommar när han var några år gammal och sprang naken i trädgården... de grannarna fick en chock, och farmor tycker fortfarande det är roligt än idag.

Maria

Vi tog inte reda på könet på vårt barn. Alla tyckte att det var sååå svårt att köpa kläder åt oss innan barnet var fött. Vi svarade med att vi inte bryr oss om det är rosa eller blått men fick ändå alltid neutrala kläder. Såsom beige, vitt. Fick vi blått sa köparen något med att blått kan ju även tjejer ha. Lustigt att andra fortsatte i tjej och pojkspåret när vi sa att vi inte brydde oss. Det blev en pojke och helt plötsligt tyckte folk att det var mycket lättare att köpa kläder till honom nu man man visste.

Mia

Bra grejer att fundera på. Blev barnet på bättre humör senare under dagen igår. Vet du vad gråtandet berodde på? En helt annan sak, det pratades om dig i en podd som heter Tyngre tror jag. Avsnittet heter något med fettaktivism och bönor (?). Har du lyssnat på den podden och i så fall, vad tyckte du? Kändes lite som att de, ffa killarna i podden missade poängen med att ha en no dieting day. Känns så konstigt när folk ( män) uttalar sig om saker som de inte upplevt själva och ska ha åsikter om det. De har ingen aning om vilken press det är på kvinnor att alltid tänka på vad de äter osv. Den dagen handlar ju om att ppmärksamma det och inte om att alla ska trycka i sig massor av godsaker ( vilket ju också är ok om man vill det) som de männen uttryckte. De tjatade även på om hur dåligt det är med övervikt och att det inte ska uppmuntras...som sagt, de missade hela poängen tyckte iaf jag.

Jennifer

Jag klär min dotter (7 månader) i färgglada eller neutrala färger. Sällan typiska "flickkläder" med rosa, volanger, spets, rynk osv osv. Aldrig klänningar pga sjukt opraktiskt på bebis. MEN! Dom få gånger jag klätt henne i rosa/plagg som är typiskt "tjejiga" pga att göra släktingar som gett plaggen nöjda så får jag alltid så många kommentarer om HUUUUR SÖÖÖÖÖÖT TJEJ JAG HAR!!! Det stör mig så jäkla mycket att så fort ungen har minsta rosa på sig så är hon så jäkla gullig och puttinuttig. Annars är hon liksom bara en go bebis, vilket jag vill att hon ska vara.

Och eftersom jag sällan klär henne i rosa, spets, volanger eller rosetter så blir hon nästan alltid tagen för att vara pojke, till och med av våran BVC-sköterska som träffat henne sedan födseln. Varför ska folk ens anta vilket kön en bebis har? Och varför inte bara fråga om man nu är nyfiken? Suck...

D

Har två söner. Den äldste har långt lockigt hår. Vill ibland ha frost kläder och ibland mer traditionellt "pojkiga", han har kallats flicka otaliga gånger. Han bryr sig överhuvudtaget inte, kanske för att jag aldrig har brytt mig om det heller eller besvärat mig att rätta någon med mindre någon frågar. Känner att det viktiga är att han vet vem han är, särskilt när han är så liten.
Tycker förresten det är fantastiskt hur barn verkligen väljer från hela spektrat när de får chansen - vår stora son vill ha nagellack och glitterväska, leker mest med olika verktyg och fordon men älskar också att pyssla med sina gosedjur och dockor. Vi uppmuntrar till allt.

Nina

Jag har alltid klätt min son i fäger från båda "avdelningarna" just för att jag läst det du beskriver: barn i fägglada kläder blir gladare bemötta av vuxna. Nu när jag väntar en flicka vill jag inte trycka in henne i de där "söthetsfacket" och kläder som jag använt till min son (illrosa, bodys med blommigt tryck osv) tar som emot att vilja sätta på henne. Så nu har jag köpt bebiskläder i regelrätt könsneutrala färger så får vi se var jag landar sen.

Tess

Har själv märkt skillnad på bemötande just pga vilka färger mitt barn har på sig. Så om ett barn går konstant i "antingen-eller" så undrar iaf jag hur det bemötandet påverkar dem när de utvecklas. Att konstant bli bedömd som "söt" eller konstant bli bedömd som "cool" och bli olika behandlad utifrån det sen. Klart det påverkar!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog