Lady Dahmer

Fullt upp eller bara normal arbetsbörda?
Att försöka blogga när det står en bebis bredvid och bits och drar i datorn omvartanat. 
Att försöka blogga när man har en massa tankar som skaver. 
Att försöka blogga när man har tiotusen andra viktiga saker att göra. 
 
I helgen har jag fullt upp. Fullt upp för mig betyder typ normal dag för andra, men jag har ju skitsvårt mentalt för att ha planerade aktiviteter och dagar fulla. Det känns skönt att ha fått en adhd-diagnos som förklarar detta men samtidigt så löser den ju inte problemet. 
 
På fredag ska vi spela in två nya avsnitt podd. Jag har ett ämne klart, hjälp mig komma på nåt mer. Alltså nåt man kan fylla en timme med så ingen obskyr enfråga som tar tio minuter att dissekera. 
 
På lördag ska jag premiärsälja prints på Handkraft Kvinnokrafts marknad i cyklopen i högdalen hela dagen. Hoppas ni som bor tillgängligt kan komma! Ha inga förväntningar på att jag ska vara social och pratsam. Jag KAN vara det men jag lider av lite olika sociala fobier och ångest så jag kan lika gärna vara tvärtom. 
 
På söndag så är det familjekalas för N. Mormor och farmor kommer. Farbröder och kusiner. Moster och ingifta kvinnor. Vi har alltid två kalas, ett för familj och ett med kompisar. Vi får inte plats annars, det blir för rörigt och jag tycker inte man får tid för alla när det blir för många. N vill ju leka med kompisarna men hon vill ju också träffa familjen. Så vi delar på det. 
 
Ni ba mmmm en vanlig vardag gör vi allt det där OCH går till jobbet. Jag blir dock helt utmattad av att bara tänka på allt jag ska göra. Om en timme till exempel så måste jag ringa ett jävla telefonsamtal som är viktigt. Sånt är jobbigt.
 
 
Oskar hämtade provtrycken igår! De blev superfina! 
 
Amanda^

Jag är själv livrädd för telefonsamtal, SÅ JOBBIGT. Det fixar du.

Amanda^

Är det förresten en kycklingklubba i plast på golvet??? Ser inte men måste få vetskap...

Svar: haha ja
Lady Dahmer

Annika

Gör man allt det OCH går till jobbet (fast det där är ju ditt jobb, menar du att du borde ha två jobb?) tror jag man blir sjuk, i alla fall på sikt.
Idag är mitt projekt att åka till en kompis och fika. :D
Och tvätta en maskin eller två förstås.

Binki

Nu har jag inte lyssnat på era tidigare avsnitt pga skjuter upp allt, men kanske ni kan jämföra kvinnorollen i mindre städer / landet med i Stockholm? Är folk mer jämställda / fria / upplysta i stan eller är det samma skit till patriarkat överallt utan nivåskillnad?

ellen

Jag skulle gärna vilja ha ett avsnitt när ni diskuterar om och tipsar om feministiska författare och konstnärer och andra typer av aktiva feminister. Ni ksk ex gå igenom vilka som betytt mycket för er och varför och gärna massa boktips!

Tulle

Vore intressant att höra er prata om egentid och "unn", att unna sig alltså. Varför unn-idealet för tjejkvinnor så ofta handlar om att göra sig snyggare typ frissan, salong på nåt vis, stänga in sig i badrum med tusen krämer, träna, shoppa osv. Som att egentiden egentligen är behaga-andra-tiden. Hur ser mäns egentid ut? Om en drar det långt kan en väl jämföra det med klassiska möhippe/svensexe-aktiviteter, spa vs. strippklubb...
Sen egentid, att ha ungarna på föris för att en ska på manikyr, är det lika ok som att tex. handla...? Jag menar inte momshamea-träsket nu, d orkar vi icke höra mer om, utan mer strukturellt och hur kvinns förväntas lägga så mycket tid på sitt utseende mm.
Jag tänker att ni kanske har lite olika åsikter kring detta och för min del tycker jag det är roligast när ni inte är helt överens.

Minainsikter

Hej LD, vill gärna höra mer om kärleksknegandet i podden! Vet att ni behandlat ämnet i stort sett i varje podd, men skulle vara kul med ett helt avsnitt ägnad åt detta! PS: Ni har överlägset bästa podden, väntar alltid på tisdag och lyssnar på morgonen innan jobbet. Kram!

Linda

Jag skulle gärna höra om amning! Valet är såklart helt själviskt eftersom jag går runt och väntar på att den här bebisen ska bestämma sig för att evakuera och jag är redan förvirrad av amningsråden.

Elin

Har inte lyssnat på alla era podds än så ursäkta ifall ni redan pratar om det, men skulle vara intressant att höra tankar om just feminism och funktionshinder.

Linda B

Känner du att du är hjälpt av diagnosen eller att det är skönt att slippa känna sig "dum"? Har gjort utredning på äldsta som har add och känner igen så mkt i mig själv. Är dock orolig att det blir sämre om jag får något att skylla på, typ "nej, jag kan inte passa tider för min add".
Som i veckan när jag tjatar att han inte ska skjuta upp sin läxa till sista dagen å så sitter jag och gör samma med mitt examensarbete 🙈
Hade jag inte bott 120 mil bort hade jag kommit på marknaden, lycka till!

Svar: jo det har underlättat mycket med en diagnos. framförallt att kunna se på mig själv med snällare ögon.
Lady Dahmer

Fia

Jag känner det där också. Helger som blir uppbokade är jättejobbiga. Nu har vi flera helger på rad med olika saker som vi själva har bestämt och det känns som att man inte får något andrum alls. Det är inga stora saker och tar inte upp hela dagarna men det är ändå jobbigt tycker jag.

Jag börjar mer och mer fundera över om det är så att jag har svårigheter som andra inte har då min vardag är så mycket jobbigare än andras trots att jag nästan inte gör något alls om dagarna mer än att jobba. (Annat också såklart som jag reagerar på som inte tycks ligga inom normalnormen men just det här att jag alltid är så trött och dränerad på energi gör att jag undrar lite...)

Panna

Alltså grejen är ju den att ett vanligt svensson-jobb 8 h är ju busenkelt i jämförelse med det du gör. Problemet är ju dock att kvinnor ofta gör det du gör,(gör ärenden, fixar, ringer runt, planerar etc) OCH jobbar 8 h och blir så klart sjuka på kuppen. Jag blev det och nu ligger jag här och ser handling som dagens stora utmaning. Om jag lyckas tvätta en tvätt och diska bort, klappar jag mig själv på axeln. Det är orimligt vilka krav som ställs på kvinnor och så undrar dom varför kvinnor väljer att gå ned i tid/blir hemmafruar/föräldralediga eller blir sjukskrivna...

Josefin

Precis som någon skrivit tidigare så skulle även jag vara intresserad av att höra vilka era förebilder är samt tips på feministiska böcker, poddar m.m.
Tack för en fantastisk podd!!

So many songs...

Linda B - Dock ÄR det ju något som är rimligt att förklara sina tillkortakommande med. "Jag behöver hjälp att ta mig upp för trappan för jag har brutit benen" eller "Jag behöver hjälp att komma ihåg och att organisera att komma i tid för jag har adhd".
Ser man det så, slipper man ångesten över sina tillkortakommanden. Eller såklart sliper man den aldrig helt, adhd är ett liv med ångest, men man kan iallafall veta att man inte är förtjänt av att känna sig sämre.

Frida

Jag ligger lite efter i poddlyssning, så jag är inte 100% säker på ämnena. Skulle dock gärna höra om hur man hanterar att ens släktingar är hängivna SD:are eller bara anti-feminister i allmänhet. Tar man diskussionen? Isåfall när, var? Hur förbereder man sig mentalt på en jul av massa skitsnack? Jag känner flera kvinnor, inkluderat min mamma, som är väldigt intresserade av mänskliga (speciellt kvinnliga) rättigheter men inte vågar kalla sig feminister för de är ihop med män som hånar allt sådant. Min pappa röstar SD och hånar Fi med argumentet "man kan ju inte ha ett parti som kämpar för bara EN sak". Haha, självinsikten....... Så det vill jag gärna höra mer om!

LAJ

Min ena förälder är som du. Jag tror hen har adhd också men har aldrig velat erkänna det. Lite jobbigt tycker jag, önskar att hen tog reda på diagnos så inte samhället ser hen som en latmask (tror hen även har ptsd). För hen klarar inte av den mall som man måste passa in i samhället. Min andra förälder förklarade igår, när jag pratade om dig och hur folk ser på jobb, att hen är förstående för min ena förälders situation och de har kommit till samförstånd att en kan jobba och den andra inte. De är annorlunda och gör det bästa av situationen på sitt sätt.
Vill mest säga att du inte ska behöva försvara dig, vi är fler som lever som du och brottas med vardagen pga npf-diagnoser. Det är alldeles för lite förståelse för psykisk ohälsa, att människor inte alltid platsar in i samhället och jag tycker det är alldeles för lite hjälp för oss vuxna med npf-diagnoser. Du gör otroligt mycket för samhället, på ditt vis. O visst arbetar du, men inte på det klassiska sättet. Min andra förälder blev så sjukt imponerad av dig. Har presenterat penntricket nu, snart är väl hen kär i dig också!
(Jag vet, luddig text men vill inte outa)
P.s om det blir alldeles för mycket för dig så tror jag vi alla har förståelse för att du inte kan blogga. Du har verkligen varit galet produktiv den senaste tiden!! Det är viktigt att hitta sitt sätt att vila när man har npf, annars går man under. Mitt sätt är att ha helt tyst omkring mig och bara fokusera på en sak för några dagar. Då känns det som jag kommer tillbaka igen. Klarar inte av när jag måste göra flera olika saker på en vecka. Ibland glömmer jag att DUSCHA pga det. Och så blir jag handlingsförlamad. Det är inte så himla produktivt, så måste vila för att överhuvudtaget klara av vanliga saker som folk ser som basic. Kram!

Karin

Alltså jag jobbar på försäkringskassan och som jag ser det pallar inte folk att göra allt i långa loppet. Folk blir sjuka av det här förbannade kravet att prestera 150% hela tiden. Nu jobbar ju jag med dem som är just sjuka så jag har kanske en lite skev bild men tror många ändå är på gränsen. Inför 6 timmars arbetsdag och medborgarlön, gärna typ igår.

Andrea

Kan verkligen relatera. En gång i tiden ville jag vara en sån där aktiv människa med en massa bollar i luften och tog ett kvällstelefonjobb vid sidan av studierna. Jag har alltid haft telefonfobi, så jag skulle passa på att KBT:a mig själv genom att utsätta mig för rädslan. Jobbet gick okej även om jag aldrig gillade det. Däremot kunde jag inte koncentrera mig på studierna eftersom hela dagarna gick åt till att förbereda mig mentalt inför telefonjobbet. Om jag har för många saker jag borde göra blir det kaos i huvudet och jag blir helt handlingsförlamad. Om jag har en jobbig grej framför mig tar det upp alla mina mentala resurser och efteråt är det svårt att varva ner. Jag har alltid tänkt att mina igångsättningssvårigheter beror på att jag är lat, men det är ju bara så svårt att tygla tankarna tillräckligt för att det ska gå att fokusera på det som ska göras. På utsidan är jag alltid lugnet självt, men i huvudet bor en snabbt växande befolkning av duracellkaniner. Den enda ledtråden är att jag ofta blir tillsagd att jag pratar för snabbt, men jag har svårt för att sakta ner eftersom jag hamnar så ur fas med tankarna att jag hinner glömma bort vad jag pratar om.

Jag känner verkligen igen mig i det du har skrivit om din diagnos, men problemet är att jag har en förälder som använder folks diagnoser mot dem och ADD/ADHD är det som står allra lägst i kurs, så jag vill inte att det ska komma fram. Vet du om det går att göra en utredning utan att blanda in föräldrar eller andra släktingar? Förstår ju syftet, men för mig är det otänkbart :(

Gisela

Älskar verkligen din och Ciccis podd! Kan ni inte diskutera myten om mäns okontrollerbara sexualdrift? Det stör mig så in i helvete att de "inte kan kontrollera sig" därför läggs ansvaret över på kvinnan som ska kontrolleras med skambeläggande, könsstympning och fan och hans moster för att inte fresta mannen. Logiken i det vore helt orimlig om vi inte levde i ett patriarkat! Män som är så "logiska och rationella", de måste väl för fan kunna ta ansvar för sin egen sexualdrift? Hur gör vi för att krossa myten?

jos

Får mig så mkt till livs av att läsa kommentarsfältet, av att läsa dessa kommentarer känner jag mig mer och mer säker på att vi har hamnat i en helt ohållbar samhällsnorm. Vad gäller hur man ska leva och prestera, tror den stora majoriteten av människor lever på ett sätt som leder till utbrändhet. Framförallt kvinnor. Fy fan, det här kommer att kosta oss dyrt. Och gör det redan. Jag tror själv att jag lider av någon form av utbrändhet sen några år tillbaka, men vågar inte sjukskriva mig då jag är nyutexaminerad och ska börja på nytt jobb snart igen. Känns som det inte finns någon möjlighet att stiga av ekorrhjulet. Hjälp. Psykisk ohälsa hänger ihop med det här, måste göra det. Vi lider, så många av oss, men samhällsnormen fortsätter sin obönhörliga framfart. Kvinnor och utbrändhet kunde vara ett tema för podden. (Om det inte redan varit det) Färgat och skamfyllt på flera sätt, men tyvärr en sorglig realitet.

jos

PS det temat anknyter ju väldigt starkt till vad du skrivit i inlägget, så varför inte använda din egen känsla just nu som utgångspunkt och gräva djupare m h a den. Brukar vara ett bra sätt att få in bra material att utgå från något man själv känner för för tillfället. DS

E

Jag tycker det hade varit intressant att höra mer om feminism ur ett internationellt perspektiv. Det finns ju som bekant många platser i världen där kvinnor knappt har några rättigheter alls och där kvinnokamp verkligen behövs (obs, menar inte att det inte behövs i västvärlden också!) Finns det något sätt att hjälpa den kampen som en utomstående? Direkt aktion? Leda genom exempel? Hur hanterar man kulturbarriärer? Går det ens att göra något?

Tycker ofta just det internationella perspektivet lyfts av folk som motsätter sig feminism ("hur kan ni kvinnor i Sverige klaga när kvinnor i Saudiarabien inte ens får köra bil") men det är sällan de erbjuder några konkrekta förslag eller ideer om vad som borde göras för att hjälpa dessa kvinnor.

Jessi

Jag skulle så gärna höra ett avsnitt om kvinnor och npf diagnoser, om det faktum att många kvinnor som har ad(h)d inte fick diagnos som barn och att det nu börjar synas ett starkt samband mellan odiagnostiserad ad(h)d och utmattningssyndrom. (Något min läkare nämnde när jag tog upp att jag tror att jag kan ha någon typ av odiagnostiserad npf. )

Jessica

Föräldraskap! Genus! "Föräldrarskap där man "följer" barnet (låter barnet göra vad den vill hur som helst). Du har nämnt det nångång, vill höra mer!!

sofia

Alltså jag är inte ens i närheten av att ha någon diagnos som försvårar min vardag. Jag har ändå svårt att göra något samtidigt som jag tar hand om bebis 8 månader. Har jag tur blir det middag på bordet. Lyckas typ steka några ägg till lunch samtidigt som lillis mat blir värmd. Mitt barn kanske kräver lite mer uppmärksamhet än medel men tycker det verkar som om Juno gillar att vara i centrum också (efter att ha sett liven). Svårt att få något annat gjort då liksom. Så önskar att du inte var så hård mot dig själv trots att du kanske fuckar upp eller glömmer. Du jobbar ju ändå lite samtidigt som du är föräldraledig!

Kärlekskneget. Hur knegar ni och de nu känner?

Anna

Jag skulle gärna höra lite mer "feminism for dummies". Jag jobbar på en skola och skulle gärna lyfta feminism och jämställdhet mer men känner ibland att det ligger på lite för hög nivå för eleverna. Finns det något tydligt sätt att klargöra och förtydliga feminism för de som inte är insatta? Jag vet att det är var och ens ansvar att själva utbilda sig, men jag skulle gärna vilja ge mina elever verktyg till att ta till sig det feministiska tänket.

Linda B ----> So many songs

Visst har du rätt, jag pratar ifrån ett eget perspektiv nu, hur jag skulle kunna tänka. Att jag skulle ursäkta mig själv för mig själv så det blir ännu värre. Hänger du med?
Jag är så rädd att min 12-åring ska användas det som orsak att inte försöka :/

Linnea i Colorado

jag önskar med prat om föräldrarskap, hur vi kan uppfostra våra barn att att god självkänsla, lämna barn på dagis, hemmafru, stay at home mom etc etc, ur ett feministiskt perspektiv såklart :)

Millie

Jag hade gärna velat hörs ett avsnitt om hur ni ser på att leva i ett patriarkat vs att leva i ett som vore postpatrialkalt. Lyssnade på en annan podd igår där en framgångsrik (?) kvinnlig vd uttryckte sig som att "så länge kvinnor gräver ur sina mäns plånböcker så kommer vi aldrig få det jämställt " och syftade typ på att om vi kvinnor bara gjorde oss ekonomiskt självständiga så skulle vi inte ha något patriarkat, typ. Och som jag uppfattade det så var även den här kvinnan feminist. Jag kände det lite som att hon skuldbela kvinnor och att det är vårt eget fel att vi lever i ett patriarkat.

Sen skulle jag gärna vilja ha ett avsnitt om klass och feminism. Min syster hävdar att man inte kan vara feminist utan att vara socialist och att samtidigt krossa klassamhället om man vill krossa patriarkatet, hur ser ni på detta? Och kan man vilja det ena utan det andra? Och måste man ta båda kamperna, på en och samma gång så att säga? Vore intressant att höra vad ni tycker!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress