Lady Dahmer

Hur får man barnen att äta bra?
Ok vi har gått från pureer till små bitar mat som ska plockas med pincettgreppet och bebin verkar digga detta. Det blir mycket leverpastej och avokado dock. Ägg fick han häromdagen. Svårt att komma på mjuk greppvänlig mat som är nyttig och god utöver det vi själva äter. Försöker att inte hänfalla till brödbitar eller makaroner även om det är enkelt och lätt tillgängligt.
 
Han verkar gilla allt dock. Proppar lillmunnen full vad man än serverar. Häften hamnar visserligen på huvudet och på golvet men en del hamnar rätt! 
 
 
 
Jag får ofta frågan från er om det här med matglädje hos barnen: Hur får man fanskapen att äta annat än mackor och pannkakor typ? Jag tror det är en ganska lång och ibland jobbig process som dels kräver att man håller huvudet kallt och att man har nästintill oändligt tålamod och envishet. Barn har ju instinkten att vara skeptisk mot allt som är nytt. Det är en överlevnadsinstinkt och den får man aktivt jobba med. 
 
Innan jag fick barn så jobbade jag på förskola och en klassiker var ju föräldern (alla föräldrar typ) som försäkrade att näääää vårt barn äter inte det ena och det andra och sen satt man där vid bordet och jo det gjorde barnet visst ju? Iallafall provade hen efter ett tag. Nåt som föräldrar inte tänker på är ju att i skolan och förskolan så serveras inget annat än det som serveras och de flesta barn äter faktiskt. 

Men med det sagt så tycker jag inte att det ska förekomma nåt tvång, några hot och iallafall inte så mycket mutor vid matbordet. Matglädje är som sagt nyckelordet och det får man inte genom att skapa ångest vid matsituationerna. Man får trixa lite istället. 
 
Kanske har jag haft tur med mina ungar, nu har jag inte facit riktigt än med Juno men än så länge funkar det som med de andra: jag serverar en stor variation med nya smaker. Med MYCKET smaker ska tilläggas, vi kryddar på. Han får smaka stark korv och curry och annat.
 
 
Mmmmmm skräp!
 
 
Med de andra två har jag under deras uppväxt såklart fått battla med att de inte tycker om saker till att de vägrar smaka och det är här jag tänker att många gör fel. Man konstaterar typ att nä min unge äter inte bönor för jag har provat (en eller två gånger) och så ger man upp helt och återgår till gamla klassiker. Jag förstår detta dock, ätandet är en sån ångestladdad sak för många föräldrar som oroar sig för att deras barn får i sig men här ska man sitta lite i båten: barn som är friska svälter inte sig själva. De kan tyckas äta som små sparvar men de får ofta i sig mer än man tror.
 
Men iallafall. Vi har inte nöjt oss när barnen inte tycker om nåt. Vi har istället fortsatt servera livsmedlet. Ofta. I olika varianter. Trugat. Uppmuntrat. Med eventuellt extra gotta på typ ketchup eller sylt (ja socker är en bra muta). Nu när de är äldre så mutar vi ibland rätt ut. Typ "ät ett par tuggor av det där så får ni en glass sen". Eller så leker vi typ "kan ni gissa vad som är i?" Och så pratar vi om att man inte måste tycka allt är skitgott, ibland duger det med "inte skitäckligt" och vi lagar ju inte skitäcklig mat så de borde ju vara safe liksom. 
 
Äter man nåt tillräckligt många gånger så lär man sig att tycka om det, detta är vetenskap och sant och det vet ungarna också. 
 
Men jag tror också att en bidragande orsak till deras ätande är att de är nyfikna på mat. Vi har provat mycket nya grejer, ätit ute osv. Vi är ju själva intresserade av mat. Vi serverar varierat hemma, provar ofta nya recept, (Vi använder mattjänst, rekommenderas!) låter barnen vara med och laga ibland. Vi kryddar och vi undviker mat som är smaklös (dvs färdigmat och halvfabrikat). Ett tips för er som har bebisar är att faktiskt undvika burkmaten. Den smakar ingenting men sätter liksom tonen för kommande mat- och smakintresse. Eller iallafall krydda den. 
 
Men det som jag tror har varit viktigast är att vi alltid alltid har en bra middagsrutin som är mysig och trevlig. Vi har alltid tända ljus, vi äter alltid tillsammans, vi dukar upp och vi sitter ner och har det mysigt. Ibland spelar vi kort vid maten och nej man ska kanske inte leka vid matbordet men det har skapat mysfaktor och barnen tycker det blir trevligt. Och då äter de. 
 
 
Igår fick han sitta med mig när jag jobbade och kollade serier. (Ja jag gör båda samtidigt!) Annars undviker vi tv och paddor och annan distraktion vid matbordet, jag tror man gör sig själv en björntjänst om man börjar med det. Även bebisar ska vara delaktiga i måltiden och familjestunden. 
Linda

Vilken pussvänlig bebis!! Hemma hos oss tänker vi likadant. Jag vägrar acceptera att barn bara äter makaroner och färdiga köttbullar.

Svar: att göra egna köttbullar tar ungefär lika lång tid som köpebullar dessutom. Vi måste våga tro på oss själva och våga prova att faktiskt laga maten! Då har vi bättre koll på vad den innehåller, vi kan undvika inflammerande livmedel och onödigt socker och så lär sig barnen att mat ska smaka.
Lady Dahmer

Malin

Här äts det som lagas, ingen ersättningsmat finns att tillgå:) Barn äter när de är hungriga, de kommer inte svälta ihjäl frivilligt. Har en av 4 som är kinkig med mat, såpass att han kan tjura en halv dag när jag lagar något han inte gillar, och HAN äter inte då. Så alla barn går inte att muta/hota ens till att smaka, lite beror på deras personlighet också. Han är 13 år nu, och det har varit så hela tiden. Bra mat, regelbundna tider, och HUNGRIGA barn! Hunger är den bästa kryddan:)
(ja förutom till envisa ongar då...)

Malin

Här äts det som lagas, ingen ersättningsmat finns att tillgå:) Barn äter när de är hungriga, de kommer inte svälta ihjäl frivilligt. Har en av 4 som är kinkig med mat, såpass att han kan tjura en halv dag när jag lagar något han inte gillar, och HAN äter inte då. Så alla barn går inte att muta/hota ens till att smaka, lite beror på deras personlighet också. Han är 13 år nu, och det har varit så hela tiden. Bra mat, regelbundna tider, och HUNGRIGA barn! Hunger är den bästa kryddan:)
(ja förutom till envisa ongar då...)

Julia

Ja men VERKLIGEN. Hade en släkting som sa att "barn äter inte grönsaker", och tyckte att skolan borde servera mindre av det. Sparar detta inlägget i min mail inför framtida bebisar när jag behöver matpepp!

Julia

Ja men VERKLIGEN. Hade en släkting som sa att "barn äter inte grönsaker", och tyckte att skolan borde servera mindre av det. Sparar detta inlägget i min mail inför framtida bebisar när jag behöver matpepp!

Johanna

Jag trodde i början att bebisar inte tyckte om smakrik mat just för att burkmaten inte är särskilt kryddad så då gjorde jag inte min egna det heller, tills ungen slevade i sig tsatsiki som om det vore yoghurt då insåg jag att det är nog bra om maten smakar ^^

Binki

Mina 4 (nu 15, 13, 12 och 10) har varit kinkiga i perioder, och min strategi har varit att alltid ha något på bordet som jag vet att de gillar, plus andra saker som JAG gillar. Det är väl mitt bästa tips: Fortsätt att laga mat åt dig själv och andra vuxna, ställ det på bordet och se vad som händer.

MD

Bönor och alla sorters kokta rotfrukter i lagom stora bitar? Och typ pumpa och sånt som blir mjukt när man tillagar det.

E

Oliver!
När vi var i Fjällen med en annan familj gjorde jag en barnvariant av kycklinggrytan (eftersom jag trodde det skulle bli nättrender för helheten), då sa min dotter, "mamma, varför smakar det vara vatten", jag blev så glad så jag nästan började gråta (var iofs väldigt labil just då med nyfödd i kombo med ansträngning att åka till fjällen).
Klart barnen gillar mat! Vi brukar få in lite utevistelse medans maten lagas också, så får de upp aptiten. Äter sällan pasta hemma numera, eftersom det triumfar ut för mycket annat.

Amanda

Underbart inlägg!! Har en 3 åring som inte äter jätte bra. Sku vilja ge mera grönsaker och bönor, linser m.m. Men jag har gett upp för tidigt 😕 Måste börja om!! Min dröm är att ha som er, middag med familjen närvarande. Mys!!

Svar: Är hen bara tre så har du definitivt gett upp för tidigt! Servera med goda såser, kalla eller varma.
Lady Dahmer

Mie

Jag är rätt kräsen själv och skulle aldrig truga någon att äta saker som de inte tycker om. Gör oftast flera olika grönsaker så att det finns något som jag vet att alla gillar. Sen erbjuder jag barnen att ta av allt, men vill de inte behöver de inte heller. Ett av barnen provar gärna nya saker, det andra håller sig mest till det hen känner till, men kan överraska ibland.

Svar: som jag skrev: man LÄR sig tycka om om man smakar tillräckligt många gånger. Mina barn tyckte inte om bönor, oliver, lök, broccoli när de var mindre. Nu älskar de sånt.
Jag vill att min barn ska lära sig att äta allt. Att de blir kräsna ser jag inte som nåt positivt liksom. Speciellt inte om deras kräsenhet gör att de väljer bort nyttigt. Inga tvång är inblandade dock.
Lady Dahmer

Annelie

Jag har ett annat bra tips. När vi äter mat med kall sås brukar barnen få blanda till sin egen sås. De får varsin liten skål med en klick crème fraiche i, och så ställer jag fram en massa olika sorters kryddor och chilisås, ajvar, ketchup, senap och alla sorters smaksättningar man kan hitta där hemma. Sen får de gå loss och prova sig fram till en sås de gillar. Jag tänker mig dels att de då äter det de själva gjort, men också att de börjar få en känsla för vilka smaker som passar ihop och framför allt vågar testa och blanda! Jag lärde mig själv inte detta med vilka smaker som funkar ihop förrän långt upp i vuxen ålder, och hoppas att de på det här sättet kommer klara av att hitta på egna maträtter mycket tidigare än vad jag gjorde.

Svar: bra tips!
Lady Dahmer

Annelie

Måste förresten tillägga att jag är ganska nöjd med resultatet av att ha haft ett liknande upplägg som dig. Min äldsta klagar nämligen på maten de få gånger jag inte orkar laga ihop nåt vettigt utan det blir typ köttbullar och makaroner. "Det är för vanligt!" Är vi på restaurang läser han noga menyn och väljer ut något han inte smakat förut. Riktigt roligt att se, särskilt för mig som varit så in i helsike petig med maten hela mitt liv...! Han har fortfarande en aversion mot "grönsaker" (fast pizzasallad och majs t.ex. går visst bra...), men jag tänker att det ger sig med tiden och fortsätter servera det - endera dagen upptäcker han hur gott det är.

Mie

LD: Jag var ett barn som åt i princip allt. Har blivit kräsen med åldern. Jag vill inte äta saker som jag inte verkligen tycker smakar gott när det finns så mycket annat som gör det. Är jag bortbjuden äter jag däremot såklart, fast kanske inte allt ...

Min mamma hade för övrigt en idé om att man alltid skulle äta en tallrik soppa innan man fick äta pannkakor. Jag älskar soppa, men klarar än idag inte av det i kombination med pannkakor, så jag tror att trugande även om tanken är god kan få negativa effekter.

Nu äter ju mina barn grönsaker, men när jag äter lök och spenat äter de kanske morötter och ärtor istället och det är helt ok för mig. Vi ser olika på det helt enkelt :).

M

Tänker egentligen lite tvärtom - att barn av naturen _inte_ är skeptiska - de äter ju gärna jord, blad och snö liksom.. Så om man introducerar allt möjligt så äter de allt möjligt, våra har funkat så i alla fall (sen förändrar de ju smak, och har perioder med eller utan vissa saker).
Våra har aldrig gillat puréer, eller nu älskar de smörigt potatismos, men som små fick de liksom kväljningar av sånt. Så konstigt och inlärt att de små bara ska få massa hopblandat mos egentligen. Så våra har bara fått bitar, och då mycket större än de småskurna som är på bilden - greppstora mera, och de har _aldrig_ satt i halsen utan, tror jag, lärt sig hantera bitar på ett annat sätt. Har sett vänners puréuppfödda barn som sen inte klarar något som inte är helt jämnt och färdigt sväljbart i konsistensen. Har heller _aldrig_ matat våra barn, tycker det känns jättekonstigt - det blir ju som ett slags trugande från den vuxne och ett passiviserande av barnet i sitt förhållande till mat.
Min lista på bra barnplockmat:
-broccoli, kokt i ordentliga 'träd' som de kan hålla i stammen och suga/tugga i sig 'knopparna'
-tofu i stänger/bitar (för variation rå, stekt, marinerad..)
-rotfrukter, ugnsstekta i stavar/klyftor - morot, potatis, kålrot, rödbeta (som de påstår de inte gillar men äter för att det är så skojigt att få rosa kiss..), rotselleri, sötpotatis!
-olika sorters bönor - vi har en som älskar kikärtor och en som vill ha kidney, genial plockmat för pincettgreppare (och ugnsrostade med lite olja + kryddor blir det supersnacks)
-polenta! blanda i massa smör och parmesan när det är varmt, låt stelna i form och skär i bitar (vill du impa på barnen så låt polentan stelna i pepparkaksformar så att det blir hjärtan och stjärnor! vät formar och underlag först så fastnar inte smeten)
-bovete, råris, matvete etc pillar de i sig massa av - våra älskar med lite tamari på
-lax, salmalax eller andra typer 'sushilax' äter våra antingen råa skivor som de doppar i tamari + sesamfrö, eller supersnabbstekta bitar
-frukt såklart, i greppbitar - när de var små älskade de päron, som också är 'halare' än äpple
-puylinser med smält smör och persilja!
-hembakat bröd med massa frön i + fröknäcke
-stavar av ost (vår ena unges första ord var liksom 'parmigiano')
-efter att de fått tänder äter de (och 'grönsaksvägrande' kompisar på besök) mängder av morots- och gurkstavar + broccoli om de får varsin liten skål med tamari och en med sesamfrö att doppa i - sätter fram medan de väntar på/lagar maten.

Annars är mina 'tips':
-de äter bättre om de varit engagerade i maten: våra har alltid varit med och handlat, bestämt innehåll och lagat, luktat på råvaror och kryddor, rört, skurit, mätt upp osv - de har verkligen alltid uppskattat och kan kommentera/konversera om god/fin mat och doft, också på restaurang, vi går alltid på matmarknader när vi är på resa och de får välja spännande saker att smaka på (vi säger aldrig 'jag tror kanske inte du gillar det', utan pratar om olika smaker, traditioner, vanor)

-som du säger: det sociala. Vet att våra äter saker på förskolan som de gärna hoppar över hemma eftersom 'alla andra' äter. De har superfin måltidskultur där, och barn som varit matvägrare och -skeptiker hemma eller i tidigare förskola börjar liksom bara äta när de serverar sin ekologiska, vegetariska mat och alla myser tillsammans + alla som vill deltar i matlagningen. Eftersom det är en waldorfförskola har de ju också fasta matdagar, alltså olika rätter/varor/kryddning från vecka till vecka så inte alls enformigt, men förutsägbart för barnen med tex grönsaksgryta + ris/couscous/hirs varje tisdag, soppa på onsdag, gröt på torsdag etc - tror det spelar in..

+ de uppskattar verkligen när det ser fint ut, fick massa komplimanger för min caprese häromdagen och nu propsar de på basilikablad mellan tomatskivorna..

Sara

Jag har haft lite samma filosofi hör hemma, ät det som serveras eller var hungrig till nästa måltid. Klart det finns saker man verkligen inte klarar av och då såklart slipper, (ena barnet äter inte majs, det andra inte varm paprika, jag ungstekt falukorv och maken fiskbullar)
Vi lagar all mat från grunden pga diverse mat allergier men även för att vi har ett stort matintresse. Barnens kompisar äter mer än görna hos oss men säger ofta att vi äter "konstig" mat men god. Eftersom det är helt vanlig husmanskost vi serverar såsom kålpudding, köttfärslimpa, torsk med äggsås, skinkstek, kalopps osv så funderar jag ibland på vad andra familjer äter...får ofta frågan från kompisarnas föräldrar vad vi lagar för gormemat eftersom deras barn aldrig vill ha mat när dom kommer härrifrån utan alltid har ätit god mat. Tar det som ett bra betyg 😊
Självklart fick även mina barn färdiga burkar och pulvergröt då och då när dom var små men eftersom båda barnen gärna åt två burkar var per måltid och dubbla portioner gröt så blev det väldigt dyrt i längden.

Helena

Har själv en liten som ännu är för liten för mat annat än amning, men funderar på hur vi ska introducera mat. Hur tänker ni kring "man ska smaka på allt" kontra inget tvång? Det tycker jag är en kluring. Självklart när barnet är tillräckligt stort för att förstå resonemanget.

Anonym

Jag har absolut inget att tillägga. Hela inlägget kunde ha varit skrivet av mig så jag anser att du gör rätt på alla punkter samt du har ju också facit på att det funkar.

Skulle det inte funka med den siste så kan de ju bero på något kroppsligt etc, inte att du borde gjort annorlunda.

Hmm

Krap. Glömmer att ag måste fylla i namn. anonym ovan är alltså jag.

/Hmm

Ida Marie

Ärtor och majs är något som bjuds på som plockmat när pincettgreppet tränas in. Annars att alltid äta tillsammans, även att låta de små sitta med även om dom inte riktigt börjat äta mat själv. Sen skära upp vår mat i småbitar när man går från smakisar till mat. Sen kan man i hemmets lugna vrå smaka nya maträtter, ute bland folk och i röriga miljöer kan jag inte förvänta mig något som inte heller jag klarar av.

Jag var specifik i vad jag åt och inte som barn. Har ADHD och jag tror det hör ihop för mig. Konsistens har aldrig varit ett problem men smak och lukt hade jag svårt med. Var det någon smak som var otrevlig välde paniken upp i mig och jag ville bli av med det otrevliga i munnen fortast möjligast, jag har kräkts av vissa lukter när jag var yngre. Hemma trugades det inte, men å andra sidan lagade mamma mat vi gillade så ville vi inte äta så fick vi gå hungriga. Vi fick ta frukt men det var nått jag aldrig gjorde. Sen tog hon inte illa upp om vi satt och plockade bort all lök ur köttfärssåsen, eller att jag valde bort i princip all sås inklusive hennes paradsåser; jag fick äta mitt kött, min fisk osv med endast potatis och sallad, något torrt men jag åt. Så länge vi inte använde orden äckliga och hata om mat var hon relativt okänslig för kritik om mat hon serverade.

Idag äter jag massor av saker jag aldrig åt som barn. Vissa gånger testade jag inte nya saker pga rädslan för att inte tycka om det. Den paniken och ångesten undvek jag gärna, men idag kan jag tycka det är kul att testa nya maträtter med jämna mellanrum. Jag upplever inte det som lika hemskt om jag inte tycker om något. Så även om man är specifik med vad man äter som barn är inte hoppet ute, man blir vuxen en dag!! :) Tack å lov!

Isa

Tänker att det är viktigt också att betona att detta gäller icke npf-barn. Men det kanske är underförstått :)

Anna i stugan

Jag skulle gärna önska att man slutade sprida myten "friska barn svälter inte sig själva". För det är inte sant. Eller det beror kanske på hur man definierar "frisk" och hur man definierar "svälta sig", men det finns definitivt barn som är ointresserade av mat som riskerar att inte få i sig det de behöver för att trivas och utvecklas optimalt.

Har man barn som är nyfikna på mat och som inte ligger under på viktkurvan så tror jag inte man riktigt kan förstå hur besvärligt det kan vara med barn som bara vänder bort huvudet åt det mesta.

För oss var en av lösningarna - i en period - att skedmata barnet medans han såg film på youtube. Det höll vi på med lite on/off från 2-4 års ålder kanske. Numera gör vi det aldrig. Det är ju typiskt en sån grej som andra gärna förfasar sig över, men för oss var det en stor hjälp. Är glad att vi vågade göra det som kändes bäst för oss, trots att det är "förbjudet".

Svar: klart det finns massa undantag men min poäng - och erfarenhet - är att man oftast inte behöver noja sig så mkt som man gör.
Lady Dahmer

alice

barn är lite känsligare mot vissa smaker och ofta är saker de tyckt varit äckligt när de var små något de skulle gilla som vuxna, OM DE VÅGADE PROVA IGEN. vilket många inte gör. min mamma har alltid kört med regeln "ni måste inte äta upp men ni måste smaka" och detta innebar just att min palett vande sig vid olika smaker! från att ha varit den mest petiga kinkiga ätaren har jag blivit någon som gillar alla smaker och kryddor! äter alltid upp och äter mycket.

Extremprematurmamma

Kör lite samma med mitt kid som idag är 2 år. Hennes favorit är tonfiskröra, stark kycklingcurry och såser i alla dess former, vitlök, hickory, cheddar, tzatziki. Allt som smakar helt enkelt. Gjorde egen mat med mycket smak och aldrig direkt varit blyg för att låta henne smaka även om det varit lite starkt osv. Klart man vill äta samma som alla andra istället för nån tråkig sörja. När vi är ute och äter delar hon mat med mig oavsett vad det är.

Var lite nervös inför mat relationen hon skulle ha pga hon är född extremprematurt, dom har ofta mat problematik relaterat till långvarig sond (=lär sig ej sina hungerkänslor som bebis), respirator (tur ner i halsen = kan skada).
Visst att jag ibland kompromissar med picknick på köksgolvet/under bordet men hon äter då allt.. grönsaksstavar med dip är perfekt kvällsmys

Stephanie

När jag och min bror var små ÄLSKADE han oliver, medan jag tyckte de var skitäckliga. Fast jag blev så jäkla avundsjuk på att det verkade så himla gott så jag provade och provade och provade, trots att det var lika äckligt varje gång. Oliver är ju dessutom en ganska speciell smak, speciellt för barn, så det är väl inte så konstigt att man inte tycker om det när man är 10 år... hur som helst så gav jag aldrig upp. Jag lärde mig först att acceptera det, typ att inte tycka det är äckligt. Sen tyckte jag att några stycken var gott men det blev lätt för många. Och nu idag, när jag är 25, tycker jag att det är jättegott! Äntligen! haha, det tog bara ungefär typ 10 år eller nåt, men visst kan man lära sig att acceptera, och tillochmed verkligen tycka om, saker :) jag var iof aldrig speciellt kräsen med mat generellt.

Min bror var dock lite konstig när han var liten, typ tyckte inte om champinjoner, och pannkakor (?) och vissa mjuka kakor osv, vilket kanske inte är så vanligt bland små barn. Sen när han blev äldre och bättre på att uttrycka sig, jag vet inte det kanske blev värre i puberteten också, men så visade det sig att han var allergisk mot råa/olagade ägg vilket förklarar att han inte tyckte om pannkakor och andra saker med mycket ägg i, och champinjoner. Så det är väl inte så konstigt att han tyckte det var äckligt om han fick ont i magen och bröstet av det :)

Fia

Varför skriver du "fanskapen" om dom små? Låter inte så kul....

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog