Lady Dahmer

Jag tror att alla ska dö
Jaha. Ännu ett terrordåd. Jag orkar inte ens registrera det längre, mer än att det påverkar mitt liv ganska brutalt. För varje gång det sker ett nytt, desto mer rädd blir jag och ja jag vet att man ska leva som vanligt, inte vara rädd och vad det nu är för jävla orealistiska floskler som folk bräker ur sig men jag är rädd. Det här är verkligt. Det är inte nåt abstrakt som sker på andra sidan jorden som man kan blunda för utan det händer här och nu och vi kan inte förutspå det eller skydda oss. 
 
Igår när vi gick hem med barnen från fotbollslekiset (Ja de går på sånt) så ville N inte gå med oss. Hon var tydligen inte på humör utan gick femtio meter bakom, längst den stora vägen som går genom Segersäng. Vägen där ganska omfattande obehörig trafik kör hela dagarna. Jag tittade bak hela tiden. När vi svängde in på vår väg så såg vi inte henne längre och jag bad Oskar att vänta och titta för "tänk om det kommer nån om plockar upp henne, du vet Engla skulle också bara cykla hem...." och Oskar blir så sur när jag gör så här för som han säger "det är så frustrerande att du tror att alla ska dö hela tiden". 
 
Ja det är frustrerande. Jag håller med. Men jag kan inte känna eller tänka på annat sätt. Jag vill isolera oss. Stanna i skogen. Aldrig åka härifrån. 
 
Aja. Godmorgon på er då. 
 
 
Sofia

Men hur står du ut att leva så?! Måste vara fruktansvärt jobbigt. Sök hjälp för denna ångest innan du bor på en ö själv utan båt!

MD

Jag brukar titta på det här diagrammet över antal döda i terrordåd per år och inse att terrorismen har minskat enormt mycket sedan 1970, bara det att det som händer får så mycket större och snabbare spridning än förr. Världen är säkrare än någonsin, men internet, sociala medier och fake news-organisationer jobbar hårt för att få oss att tro motsatsen.
https://www.statista.com/chart/4093/people-killed-by-terrorist-attacks-in-western-europe-since-1970/

Emma

Jag har också de tankarna och det blev värre sedan jag fick barn.
Jag får panikattacker och tror att jag ska dö - jag vill inte lämna mina barn. Men jag är mer rädd att någon närstående ska dö. Det är min största rädsla!

Joppan

Visst har det förekommit terror länge. Grejen är väl att den här i väst skiftat karaktär. Dagens terrorister riktar in sig mot civilpersoner oc vår vardag på ett sätt som inte tex IRA gjorde. Det får naturligtvis "vanligt folk" (som jag) att känna sig mer hotade. 😔

Så hemskt att vakna till dessa nyheter. Och så höra tolvåringens "Jag VET att inte alla muslimer... Men...?" Och så ett djupt andetag ich IGEN förklara skillnad mellan en tro en kultur och terrorism. Och påminna om bästisen som ju är en vanlig schysst kompis faktist är muslim men inte alls terrorist. Och jag förbannar allt hat och all sorg och rädsla som de satans mördarna orsakar!

Felicia

Du borde verkligen be psykiatrin om terapi (eller vanligt samtalsstöd om det med hjälper) mot ångesten, för din egen skull! Jag vet av erfarenhet hur mycket energi som går åt och hur mycket tid man måste lägga på all den där oron. Det hade ju varit skönt om du fick hjälp att lära dig stänga av det där åtminstone ibland, menar jag.

MD

Både IRA och ETA drabbade många civila, men skillnaden var väl mer att det var geografiskt koncentrerade konflikter som aldrig riskerade att röra oss.
Men det är iaf hur jag gör. Jag är också rädd att dö i ett attentat, men jag tvingar mig själv att inse att hur läskigt det än känns så är mina känslor inte verkligheten. Rädslan är ogrundad, fyller ingen funktion, gör bara skada. Känslor kan ha fel.

My

Så befriande att du också skriver att du är rädd, är trött på alla "vi går vidare med kärlek" hippies.. Terroristerna kommer döda oss alla..

Andrea

Här är en till som inte kan Keep calm and carry on, men jag är ändå mindre rädd än efter Paris, för då kollade jag liksom nödutgångarna på öppna förskolan ifall terrorister med automatvapen skulle storma lokalen...

Det som har funkat för mig är att (falskt) intala mig att vissa tider och platser är säkra. T ex lokala Ica är alltid okej, centrum i större stad/köpcentrum är säkra dagtid vardagar/ ganska säkra så länge det inte är löningslördag. Platser där många vistas, men på stor utspridd plats (t ex en djurpark) är okej. Tågstationer/flygplatser är okej under off peak-tider. På så sätt har jag blivit så van vid att det inte är farligt där jag är att jag ibland har glömt mina regler och plötsligt insett att jag har gjort något "riskabelt", men överlevt.

Jag har även försökt bli lite streetsmart på det sätt t ex Londonbor alltid har tvingats vara genom att vara mer uppmärksam på min omgivning och har med mig vattenflaska, något ätbart och laddad mobil varje gång jag lämnar hemmet.

Så ja, terrorismen har förändrat mitt beteende, men jag kan nu göra det mesta utan att bli ett nervöst vrak. Hoppas att du hittar en strategi som funkar för dig <3

Anonym

Jag känner igen mig. Håller koll på flocken. Min oro för barnen var som störst när jag inte fick ordentligt med sömn. Sömnbrist är en stor bov i dramat. Sen tänker jag att det finns i våra gener (de som lyssnade efter tex vilda djur long time ago och flydde överlevde ). Men jag har sprungit iväg med barnen när jag trott att terror drabbat oss. Bombdåd vid nätbutiken. Dödskjutning på caféet. Jag har inte någon tv och kan inte se på allt eländes elände. Jag är en känslomänniska. En konstnärsjäl som du;))

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog