Lady Dahmer

Jag vet vad jag pratar om
En annan sak som många glömmer när vi pratar om förtrycket mot tjock vs smala som får skit är ju att jag också varit smal. Underviktig till och med.
 
Jag har fått höra det mesta tror jag som smala får höra. Att jag är äcklig. Att jag ser sjuk ut. Att man tycker synd om mig för att jag ser ut som jag gör. Rykten har gått om att jag är ätstörd osv. En lärare kontaktade till och med min mamma ang detta, och det var allmänt obehagligt en period.
 
Folk har vänt sig om och glott med oroad eller äcklad blick när jag går på stan i kort kjol eller tajta kläder. Men det ... jag vet inte hur jag ska förklara... det är inte samma sak alls. Antagligen eftersom jag också bekräftades av samhället på andra sätt? Detta saknas som tjock, den bekräftelsen. Där bekräftas istället det andra säger: att jag är äcklig och ohälsosam. 
 
 
 
Somliga Förbannade Kvinnor

Komiskt med alla smala som ba "Du har ingen aning om hur det är för oss! Jag vet inte hur det är att vara fet men du vet inte hur hemskt vi smala har det heller!" Eh... jo. Jag har varit smal majoriteten av mitt liv. Underviktig t o m. Jag vet precis hur det är. Återkom när du blivit fet så kan vi snacka sen. Och bry dig för all del inte om att lyssna på när fd smala numera feta berättar om skillnaden. Gå du på i ullstrumporna bara. Jättebra, tummen upp osv

S

Fast på bilderna är du ju inte underviktig? Låter jättemärkligt att folk blev oroliga över dig i kjol, jag är mycket smalare än så men ingen säger nåt annat än att jag är fin.

Fattar inte varför så många överviktiga hävdar att de var just underviktiga tidigare när det ofta handlar om normalvikt.

Svar: Jo jag är underviktig på bildern
Lady Dahmer

anonym

Jag aldrig fått höra något dumt när jag var smal. Men nu vid 65 kg ja då händer det ibland. Mamma sa man ska aldrig säga något om hur andra ser ut och klär sej. Det tycker jag är bra. Vi ska säga fina och snälla saker till varandra. Så roligt att få göra någon glad. Att träffa sådana människor förgyller min dag och livet blir så mycket skönare. Kram.

Somliga Förbannade Kvinnor

S
För att vi VAR underviktiga. 45 kg till 160 cm är undervikt ( jag vägde detta, kan tänka mig att det var liknade för LD) . Men du kanske tror att vi ljuger för att låtsas att vi minsann också vet hur det var så att vi ska kunna vara taskiga mot smala? Att du ens ifrågasätter är väldigt otrevligt.

Svar: japp så mkt väger jag på dessa bilder och samma längd. 160, 45kg.
Lady Dahmer

Elsa

Du ser i mina ögon helt normalviktig ut. Smal men normalviktig. Jag är lika smal och är inte underviktig.

Svar: mmmmhm fast jag var underviktig. så smal att mina armbågar var större än mina armar.
Lady Dahmer

Pernilla

Jag har varit exakt så smal som du är på de där fotona. Som minst vägde jag 48 kilo (är 1.63 ). Jag upplevde aldrig någonsin att någon blev äcklad, utan fick snarare en massa beundran, speciellt från andra kvinnor.

För mig är det väldigt tydligt att smal är det finaste man kan vara och tjock det värsta. Iofs var det lite tissel och trassel bakom ryggen som smal angående huruvida man åt, eller inte, men genomgående var det positiva kommentarer.

Som tjock granskas man däremot kritiskt uppifrån och ner. Sedan är det tydligen extra hemskt att vara tjock om man tidigare varit smal, av någon outgrundlig anledning,"åh du som var så smal å fin" aha okej nu är jag tjock som =ful då eller?!

Jag undrar förresten hur du bemöter barn som kommenterar din kropp. Har nämligen ett syskon som har ett barn i 10-årsåldern som verkar störa sig oerhört på att jag och även ett annat syskon är tjocka. Det känns t o m som att hen inte gillar oss p g a detta. Visst det låter kanske sjukt, men det är vår upplevelse och jag tänker mig att det här måste komma ifrån någonstans. Kan tillägga att jag har typ aldrig haft problem med andra barn. Jag är barnkär och barn tycker i regel om mig. Min fråga är väl mer om du har något tips på hur man kan hantera den här situationen?

Pernilla

Jag har varit exakt så smal som du är på de där fotona. Som minst vägde jag 48 kilo (är 1.63 ). Jag upplevde aldrig någonsin att någon blev äcklad, utan fick snarare en massa beundran, speciellt från andra kvinnor.

För mig är det väldigt tydligt att smal är det finaste man kan vara och tjock det värsta. Iofs var det lite tissel och trassel bakom ryggen som smal angående huruvida man åt, eller inte, men genomgående var det positiva kommentarer.

Som tjock granskas man däremot kritiskt uppifrån och ner. Sedan är det tydligen extra hemskt att vara tjock om man tidigare varit smal, av någon outgrundlig anledning,"åh du som var så smal å fin" aha okej nu är jag tjock som =ful då eller?!

Jag undrar förresten hur du bemöter barn som kommenterar din kropp. Har nämligen ett syskon som har ett barn i 10-årsåldern som verkar störa sig oerhört på att jag och även ett annat syskon är tjocka. Det känns t o m som att hen inte gillar oss p g a detta. Visst det låter kanske sjukt, men det är vår upplevelse och jag tänker mig att det här måste komma ifrån någonstans. Kan tillägga att jag har typ aldrig haft problem med andra barn. Jag är barnkär och barn tycker i regel om mig. Min fråga är väl mer om du har något tips på hur man kan hantera den här situationen?

Svar: Vi pratar ju mycket hemma om att alla kroppar kommer i olika storlekar och att ingen är bättre eller sämre än nån annan. Kommenterar mina barn andras kroppar säger jag till direkt att man inte ska prata om andras kroppar, varken bra eller dåligt, men allra minst dåligt. Sen är jag en förebild. Jag pratar aldrig illa om andras kroppar eller utseenden. Man sätter ju tonen själv. Hur pratar föräldern till barnet om andras kroppar? Var har hon lärt sig att tjockt är nåt dåligt? Om hon tar upp det så bemöt det hon säger, fråga hur hon tänker och förklara för henne att alla ser olika ut osv.
Lady Dahmer

e

Tycker det är läskigt att folk skriver att du ser normalviktig ut på bilderna. Det visar ju hur skevt idealet har blivit. Tycker att man ser att du är underviktig där. På armarna tex.

Undrar (bara av ren nyfikenhet och välvilja) hur du ser på hur du såg ut då, när du tittar tillbaka på gamla bilder, hur ser du dig själv då med dagens ögon?

Svar: Jag tycker att jag är vacker där. Jag var väldigt vacker. Jag var inte sjuk heller. Jag var bara jävligt fattig så åt inte så mkt annat än liksom för att överleva. Räkte lite för mycket också. Jag trivdes som smal. (duh va konstigt! lol)
Lady Dahmer

Amanda^

Tycker också det är sjukt märkligt att flera kommenterar att du inte alls var underviktig..... Om det där är normalvikt, hur kommer det sig att de flesta människor (och då menar jag riktiga kroppar, ej photoshoppade för reklam) är större än vad LD är på bilderna?

Svar: folk har så skev bild av kroppen. På den där bilden är jag så smal att mina armbågar är tjockare än mina armar och jag har ett brett thigh gap även när jag står med benen ihop. . Höftben och nyckelben sticker ut.
Lady Dahmer

Elsa

Det handlar väl inte så mycket om storlek som om mångden underhudsfett. Jag är lika smal som du på bilden men som jag skrev är jag helt normalviktig (kanske lite i undre kanten) och har underhudsfett. Jag tycker inte du ser sjuk ut just av den anledninen att du har underhudsfett på bilden. En lika smal person utan underhudsfett hade dock kunnat se lite underviktig ut.

Nåja, men allt har väl att göra med hur man är byggd och vad som är normalt för en. Du vet säkert bäst själv vad som är en "normalvikt" för dig. :)

Hmm

Svara här eftersom debatten kommit hit.

Nej jag har inte glömt att du har varit smal.

Men jo din person bedöms också ifall du är smal. Är du sjuk? Knarkar du? Har du anorexia nervrosa. Är du nervöst lagd? Röker du? Är du pedant? Är du tråkig? Är du för utseendefixerad? Etc etc etc.

Jag vill inte jämföra. Jag vet att det är värre för tjocka. Men det finns likheter för smala och vad de för höra och hur de bedöms.

Somliga F Kvinnor samt LD.: Ni kan inte tro att bara för att en slutat att jämföra så har andar glömt att det en gång gjordes samt att det alltid finns minst en i kommentarsfältet tex här hos LD som drar upp hur det är för smala, alltså hur mycket bättre de har det och hur de ska sluta gnälla.

(Lusigt att ni tar jämförelsen med män, för det är samma där. Även om ni inte skulle dra upp män så är det någon bland kommentarerna som alltid gör det.)

Varför vill ni inte ta er del av ansvaret hur debatten går? Är det möjligen så att ni anser att smala har en viss personlighet? Att nu dömer deras person utifrån hur de ser ut? Egoistiska?

Elsa

Vill ännu tillägga en sak och det är att idealen inte nödvändigtvis bara blivit smalare och smalare utan att vi samtidigt som befolkning hela tiden blir tjockare och tjockare. Ja, unga kvinnor lider av anorexi och det är hemskt. Kroppsfixeringen har gått för långt och det är fruktansvärt att var femte sjuåring vill banta. Men, med det sagt så känns det som att det samtidigt växer en motreaktion hos en annan grupp människor som dömer smala och kallar dem för underviktiga även om så inte är fallet. Bara för att det finns en del ätstörda betyder det inte att alla är det.

Kollade på min mammas gamla bilder från sjuttiotalet. Ingen var överviktig, eller hemskt få. Matvanorna var annorlunda på den tiden och övervikt inte ett lika stort problem.

Säger inte detta för att ta bort problemet med unga ätstörda men tror samtidigt att det är farligt att jämföra alla smala med resten av befolkningen som bevisligen blir bara tjockare och tjockare på grund av allt stillasittande jobb och skräpmat vi trycker i oss. Klart att en smal person då automatiskt är "mycket större" än resten av befolkningen. Men den är inte per definition underviktig då.

Pernilla

Tack för svar! Det knepiga är när det inte är ens egen unge. Svårare med andras. Tror tyvärr att det är mycket fokus på ytan i den familjen, hur man ser ut, vilka kläder man har o s v. Får väl ta ett snack med föräldrarna tänker jag.

A

Jag har varit väldigt smal (45 kg på 168 cm) och givetvis ledde detta till oro i min närhet MEN oron var samtidigt nästan exitifierande, jag framställdes som en plågad själ, vacker och olycklig osv det är absolut inte så "oron" för tjocka kroppar ser ut.

Pernilla

A: Har upplevt ungefär det du beskriver, från speciellt min familj. Då mådde jag ändå prima. Sedan när jag gick upp en massa i vikt p g a att jag inte mådde bra i själen (gick igenom tuffa livshändelser) kunde de ändå inte koppla ihop dessa båda saker. Trots att jag påtalade detta och trots att de visste exakt vad jag gick igenom. Så fokus hamnade på min vikt och inte på det svåra jag tvingades gå igenom. Så jävla kränkande rakt igenom.

Joppan

Har inte läst alla kommentarer, ber om ursäkt om ngn redan skrivit detta. Att flera här säger att du i te alls ser underviktig ut på bilderna - är inte det ett tydligt tecken på hur skeva många bilder i media är? Så många skådisar o modeller är inte bara underviktiga utan svårt underviktiga. När vi matas med sådana bilder vänjer vi oss och tror att det är normalt. Problematiskt tycker jag. (Tycker alltså inte att frö i sig att vara underviktig, men att vi tror att det är normen.)

Svar: Japp, det blir så tydligt hur skev vår uppfattning är. Vi är så vana vid underviktiga kroppar att vi uppfattar dem som norm.
Lady Dahmer

S

Men alltså, orka alla som bara *men JAG har aldrig varit med om att någon har sagt att jag såg för smal ut, och på typ tre bilder kan JAG minnsan avgöra att jag är smalare". Det är väl jättebra att ingen har kommenterat om din vikt, men det gör ju inte att man kan ta bort någon annans erfarenheter. Fatta att tjocka utsätts för ett STRUKTURELLT förtryck. Kan skriva hur mycket som helst om detta men tycker ändå LD gör det 1000x bättre än jag.

Nu var detta kanske en inte så konstruktiv kommentar... men i alla fall.

Rebecca

Men va fan det där är undervikt?! Blir orolig över folks idéer på riktigt!

Svar: syftar du på bilden på mig? Ja det där är undervikt. Jag hade ett BMI på 17. Jag hade armbågar som var bredare än mina överarmar. Du verkar ha en skev kroppsbild.
Lady Dahmer

Nocturnal Queen

Har varit extremt smal när jag var anorektiker. Hade många manliga beundrare, visserligen inte lika många som nu, men ändå väldigt många. När någon kommenterade min vikt kändes det riktigt bra för man visste ju att man tillhörde ett av samhällets ideal. Man spelade upprörd men innerst inne kände jag mig bara bekräftad. Även när jag var så underviktig att jag var nära att dö såg jag mängder med modeller och skådespelare med liknande kroppar som min som fick positiv uppmärksamhet och bekräftelse. När folk kommenterade min kropp negativt var det av antingen avundsjuka eller genuin oro och omtänksamhet. Folk ville ta hand om mig. När de kommenterar tjockas kroppar däremot gör det de med avsmak.

breakuntil

Elsa du skriver: "med det sagt så känns det som att det samtidigt växer en motreaktion hos en annan grupp människor som dömer smala och kallar dem för underviktiga även om så inte är fallet. Bara för att det finns en del ätstörda betyder det inte att alla är det." Nej, det har väl ingen sagt heller? Underviktig är inte samma sak som ätstörd. Det finns ätstörningar hos folk i alla möjliga vikter och storlekar. Att någon automatiskt kallar en underviktig för ätstörd är ju fel,... Men faktum är att vi har ett smalideal som hyllas trots att vi vet att t.ex. modeller och andra hysteriskt smala/vältränade pressar sig över gränser som inte är hälsosamma. Modeller retuscheras, unga tjejer fotar sig själv ur den vinkel de ser smalast ut, bantar i onödan för mäns skull, med mera. Ändå hyllas just det idealet, medan tjocka hånas och mobbas utav bara helsike. Tänk såhär: Vem döms för att den äter en gigantisk hamburgare, den tjocka eller den smala?

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Vilken debatt ska jag ta ansvar för menar du? All debatt som förs över hela internet? Hur skulle det gå till tänker du dig? Eller debatten som förs här? Jag kan inte moderera kommentarer här. Debatten på min egen plattform? Hur vet du att jag inte tar ansvar för den i så fall, du har ju inte ens IG läste jag på bloggbevakning när du satt och spekulerade om huruvida jag skulle betala skatt för gåvor. I vilket fall så missar du en viktig grej. Även om smala individer får höra kommentarer om sitt utseende kopplat till sin person så finns det ingen allmän inställning att smala är tråkiga knarkare med sjukdomar. Jämfört med den allmänna synen på feta som lata självupptagna ointelligenta frossare utan självdisciplin och ansvarskänsla som är en fara för samhället och en belastning för skattebetalarna. Nej, det finns inga likheter Hmm och detta vet jag eftersom jag har erfarenhet av båda. Du däremot har inte det så du kanske borde vara lite ödmjukare inför din brist på erfarenhet.

Nemo

För det första: jag blir allvarligt rädd för er som anser att LD är normalviktig på dessa bilder. Så fruktansvärt skevt synsätt, för det syns att hon är underviktig. Smal, ja, OCH underviktig.

Och Elsa, och andra som hävdar detta dag ut och dag in, detta med att "folk blir tjockare och tjockare"... 1) Folk upplevs bli "tjockare och tjockare" för att kroppskraven ser annorlunda ut idag än på t.ex. 70-talet. 2) Det här vidriga tjatet med att folk blir "tjockare och tjockare"... detta gäller USA, främst, inte Sverige. Ni har förmodligen sett/läst dokumentärer/artiklar som utgår från USA, då främst sydstaterna. Den (extrema) tjockhet som existerar i USA finns inte här. Mycket forskning som handlar om (bland annat) fetma utgår från USA (ibland UK, och då ska UK representera hela Europa av någon anledning), och i princip allt ser annorlunda ut i USA (och UK) jämfört med Sverige. Bara ta skolmaten som exempel. Sluta applicera amerikanska studier på Sverige, för det är inte samma/likadant. 3) Det här med 70-talet... lol. Alltså, man åt generellt sett mer "skräpmat" på 70-talet för att det var NYTT och COOLT då. Stillasittande jobb fanns då precis som nu, och skulle ärligt talat vilja hävda att det var betydligt mer stillasittande på 70-talet än idag. Idag får man ofta ta en timmes promenad under arbetstid när man jobbar på kontor, t.ex. För att folk är medvetna om de negativa effekterna av stillasittande. På 70-talet var man inte medveten om detta. Dessutom, Elsa, du kan inte påstå att tjocka personer i stort sett inte fanns på 70-talet baserat på några foton från din mammas privata samling. Hon kanske inte umgicks med tjocka personer? För precis som idag som då, så är det stigmatiserat att vara tjock, och tyvärr riskerar man, då som nu, att hamna utanför sociallivet pga ens kropp. Tjocka personer undviker ofta sociala tillställningar pga att de skäms, och är dem där så undviker de att vara med på bild också pga skam.
tl;dr Övervikt var inte ett problem då och är inte ett problem idag heller i Sverige. Och fetmaproblematiken i USA handlar om att de faktiskt äter riktigt dålig mat, det problemet existerar inte på samma stora skala i Sverige. Så sluta sprid denna jävla myt när den inte finns i Sverige. (Och sluta skamma tjocka personer övht! Sluta prata vikt! Sluta prata kroppar!)

Greta

Jag har följt dig till och från följt dig i flera år - (såklart?) framförallt för dina texter om feminism och jag har tänkt att dina texter om att vara tjock och kroppsaktivism osv inte varit lika viktiga/relevanta för mig pga ändå har en hyfsat normativ kropp. Men alltså jag har på senaste tiden insett hur jävla fel jag har haft när jag förbisett dessa texter och hur glad jag är att jag läst vissa av dem iallafall. Jag inser hur förbannad jag blir över hur vi lär oss vara kritiska mot oss själva och jag blir så JÄVLA förbannad när jag tänker på hur folk verkar skita i vilken mental skada de orsakar andra i sina missions att "hälsa-frälsa" dem. Jag inser också hur mycket jag mentalt skadar mig själv i min strävan att vara hälsosam (men let's face it: det handlar mest om att se ut på ett sådant sätt så man får massa positiv bekräftelse för det).

TACK för att du orkar med trots alla knäppgökar och tack för att du upplyst mig på ett sätt som på riktigt kommer främja min mentala hälsa något enormt.

Svar: Ja fettföraktet drabbar ju faktiskt alla kvinnor även om man inte tänker på det lika aktivt som smal. :-)
Lady Dahmer

Elsa

Svar till Nemo: Folk i västvärlden (också i Sverige) blir allt tjockare. Finns hur mycket forskning på det som helst. Sedan kan man ju ifrågasätta det stigmat det innebär att vara tjock och hur smal ses som lika med hälsosam när så definitivt inte behöver vara fallet. Att vara tjock är väl inte så farligt och knappast så hälsovådligt heller som det ska tutas i en i tid och otid, men att folk blir fetare är ett faktum. Vi har tillgång på mat idag på ett sätt som inte är naturligt för oss i kombination med att den mat vi äter i allt högre grad är processerad och vi lever mera heltiska liv. Därför.

Och vad 70-talsbilderna beträffar var det nu bara en iakttagelse, inte en vetenskaplig studie. Otränade och smala var de på bilderna. Fit is the new skinny hade inte ännu gjort entre. ;) Skämt åsido men Twiggy-idealet fanns ju då så de hade nog också jobbiga ideal att leva upp till. Tror bara inte att de heller i snitt var lika feta som folk är idag. Men säkert lika ätstörda.

Nocturnal Queen

Angående Elsas påstående att mycket mat inte är naturligt för människan: Svält har varit vanligt för människan i många perioder. Att ha några kg över att ta av i fall det kommer en till svältperiod är därför nyttigt. Människor som är lite överviktiga är dessutom generellt sett fertilare än människor med låg fettprocent i kroppen och människor som tränar mycket. Eftersom människans egentliga syfte är fortplantering är alltså det som är mest fertilt det naturliga.

Elsa

Vill ännu tillägga att jag absolut inte lägger någon värdering i att vara tjock. Det får man gärna vara om man vill.

V

Asså smalhat.... vette fan om det finns alltså. Som föredetta underviktig och anorektiker kunde man väl få en del kommentarer, men det låg ofta avundsjuka bakom upplevde jag. Plus att jag älskade alla som påpekade att jag gått ner i vikt, eller anorexin älskade det. Så njää alla smala brudar borde försöka skaffa sig lite perspektiv.

Sara

Jättevackra bilder, skön look!
Håller med inläggen ovan; på dessa bilder ser du absolut inte underviktig ut. Men å andra sidan sägs det ju att bilder/kameran förstorar (?).
Du har kanske berättat det någonstans, men vad är förklaringen till din viktuppgång?

Svar: graviditetet.
nej kameran förstorar inte. Det är vår blick som är skev. Vi är så vana att se underviktiga i media, tv, film, tidningar att vi ser det so normalt.
Lady Dahmer

Linnea i Colorado

Lyssnade på Podden This American Life episode 589: Tell Me I’m Fat
Så bra!! Det var mycket jag aldrig tänkt på som de tog upp. Och utan dina och SFK inlägg om detta ämne så hade jag troligen fortfarande varit en som tyckte att det var bra att berätta för överviktiga hur ohälsosamt det är. Jag tackar och bockar för att ni talar om detta och lär oss (mig) att tänka om och tänka rätt.

A

Att vi är så vana vid underviktiga kroppar att vi ser det som normalt finns det några förklaringar på i historien.
Under 1800-talet började kläder för första gången masstillverkas i fabrik. Innan dess var alla kläder sydda för den som skulle bära dem (fattiga sydde sina kläder själva, rika gick till skräddare).
Klädtillverkarna behövde därför standardiserade storlekar. Storlekar för män fanns redan från militären. De mätte bara männens bröstkorgar och sen räknade ut resten utifrån proportionerna. Men kvinnor hade mer individuella proportioner än män så därför annonserade klädföretagen efter en massa kvinnor de kunde mäta. Eftersom det lovades en betalning för besväret så var det mest fattiga kvinnor som svarade på annonserna. Fattiga kvinnor som var undernärda. Denna storlekstabell behölls sedan ända till 1970-talet. Sen ändrades storlekarna liiiite, men i det stora hela så är fortfarande våra klädstorlekar baserade på fattiga 1800-tals kvinnor som knappt hade mat för dagen.

Tack vare andra vågens feminism på 60-och 70-talen så började kvinnor tjäna sina egna pengar i betydligt större utsträckning än vad de tidigare gjort. Därför fick klädindustrin dollartecken i ögonen. Men det blev inte så. Kvinnorna slutade istället att köpa kläder eftersom den andra vågens feminism propagerade för att kvinnor skulle bry sig mindre om kläder och utseende. Då ändrade klädindustrin sin marknadsföringsteknik och började fokusera mer på kvinnokroppen än på kläderna i annonserna och i modemagasinen och det funkade. Samtidigt var det en annan industri som fick dollartecken i ögonen: bantningsindustrin. Under bara 4 år i slutet på 60-talet och början på 70-talet ökade försäljningen av bantningsprodukter med 67%. Detta var i samband med att klädindustrin börjat marknadsföra kläder med kvinnokroppen istället för kläderna i fokus. Den marknadsföringstekniken finns kvar än i dag, funkar fortfarande och blir bara mer och mer extrem. Kan också tillägga att försäljningen av hårborttagningsprodukter ökade lavinartat under samma period.

I slutet av 1990-talet ändrade också WHO hux flux BMI-skalan. Man flyttade helt enkelt ner skalan ett par pinnar. Bland annat så flyttades övre gränsen för normalvikt ner från 27 till 25 vilket motsvarar ganska många kilon. Över en natt blev en massa normalviktiga överviktiga. Överviktiga led plötsligt av fetma och underviktiga blev normalviktiga. Sen började man tala om en fetmaepidemi som till viss del var skapad av WHO själva som ändrat några siffror.

Läs «The Beauty Myth» av Naomi Wolf

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog