När man talar om kvinnor som trycker ner varandra så menar man internaliserat kvinnohat

"Det är bara vi kvinnor som trycker ner varandra" hör man ju då och då. Camilla läckberg till exempel är ju ganska bra på att upprätthålla den här myten och hennes följare hejjar ofta på. Men hon är ju långt ifrån ensam om denna föreställning, tvärtom så verkar den rådande. "Män är mer raka, kvinnor bara hugger varandra i ryggen hela tiden!".

Det här är vad vi brukar kalla "internaliserat kvinnohat", tänk typ Stockholmsyndromet fast med patriarkatet och kvinnorna som lever i det. Detta är något som feminister i alla år försökt synliggöra och motarbeta. 

Så varje gång jag hör detta uttalas så blir jag bara mer övertygad om att det finns ett akut behov av feministiska strategier, på arbetsplatser, i skolorna, till vardags. Jag håller nämligen med om att kvinnor blir dömda hårda och att kraven på kvinnor är en aldrig sinande källa till ångest och självhat, och att vi kvinnor också bidrar till detta, men det bottnar i en kvinnosyn som berättar för oss att vi är lite sämre, lite mindre värda än männen.

Det är en av grundstenarna i kvinnors förtryck att få män och kvinnor att hata kvinnor. Fy fan vad trött jag är på kvinnor sägs det ibland i samband med detta. Fy fan vad jag är trött på patriarkatet säger jag. Fy fan vad jag är trött på att bevittna hur patriarkatet jobbar sig in i kvinnors huvud och tankar och känslor och perspektiv och får oss att vända oss mot varandra, med näbbar och klor, ofta för att försvara männen som förtrycker oss.

Och den här föreställningen om att kvinnor snackar så mycket skit om varandra tycker jag vi kan skrota nu på en gång. Så länge vi kvinnor fortsätter att upprätthålla de här ”sanningarna” så kommer inga förändringar att ske och vi kommer fortsätta se på världen och människorna i den med de här trånga suddiga glasögonen.

Nej, kvinnor KAN faktiskt umgås i grupp utan problem. Nej, kvinnor konkurrerar inte om männen gunst. Nej, kvinnor snackar inte mer skit om varandra än män gör och nej, kvinnor är inte avundsjuka, falska eller manipulativa. Folk är som folk är mest, oavsett vilken könsidentitet man tillhör. Jag hoppas att alla kvinnor hittar till feminismen. Jag vill att de ska se att systerskapet är levande och starkt. 
Ulrika

Jag kan inte hålla med mer! Jag upplever verkligen extremt sällan att kvinnor snackar skit om varandra, och oftast när det skvallras så bottnar det i intresse och uppmärksamhet på den andres liv, t.ex så snackas det ibland om den ena eller den andra kanske tränar lite vääl mycket, kanske bottnar det i något annat än just träningsglädje? Eller så pratas det om hur en tjej byter killar hela tiden, men det är ju klart! Alla killar hon har träffat har ju också vart kukhuvuden.. Jag har inte upplevt sen typ åttan att folk snackar skit bara för att snacka skit!

Jag var själv en av dem som tyckte att killar var bättre, "enklare" att umgås med och inte en massa drama. Nu förstår jag dock att all denna drama handlar inte om att vara elak mot någon, utan om att hålla sina vänner om ryggen. Jag hade alltid inställningen "Bara för att en av mina tjejkompisar inte tycker om en annan tjej, så måste inte jag också tycka illa om henne, hon har ju aldrig gjort mig något!", men nu inser jag att jag bara förrådde mina vänner. Jag backade inte upp dem om de blev illa behandlade för jag fick aldrig den behandlingen själv. Jag säger inte att man ska tycka illa om folk bara för att det går rykten, men om dina närmsta vänner berättar om specifika situationer där en person har behandlat dem illa, varför skulle man inte lita på dem, och stå upp för dem då? Där lärde jag av killarna i högstadiet att allt sånt skulle man bara skita i, allt skulle bara vara "rak kommunikation" osv... Där ingen håller någon om ryggen om de blir utsatta. Så glad att du LD bland annat öppnade upp mina ögon för detta!

Jag har verkligen också fått upp ögonen om det ni pratade om i penntricket för några veckor sen, att det bottnar i välvilja och omtänksamhet om en annan person. Det är klart man blir mer sårad om man har spenderat lång tid med att vara djupt involverad i en relation med en annan person. Män kanske bara kan "brush it off" för att de aldrig går in på djupet, men det kan man inte om man verkligen har en stark relation till någon annan.

Carin

Ja! Så bra skrivet! När jag träffar min mamma så slås jag alltid av vilket internaliserat kvinnohat hon har, det gör mig så ledsen för det finns inget jag kan säga för att få henne att förstå. Hon upprepar precis allt du skriver ovan, bl.a. att kvinnor inte går att lita på, att kvinnor skvallrar och hugger i ryggen, att män är rakare, att det är bättre att jobba med män osv. och det känns så tragiskt. Jag vill få henne att få upp ögonen för att det inte alls är så, för jag inser ju att det är ju även självhat inkluderat i det hela :(

Chs

Nej, jag upplever i princip aldrig heller att kvinnor är påfallande jävliga mot varandra i sociala grupper. Snarare tenderar ju kvinnor i blandade grupper att slå sig ihop och ta gemensamt parti mot eventuella osköna män som försöker dominera i gruppen.

Mitt problem i sociala situationer är snarare att folk tenderar att dela upp sig efter kön. Även jag gör det ofta automatiskt, och ofta står jag sedan där med en tjej och pratar om något jag egentligen inte var så intresserad av, medan killarna står en bit bort och diskuterar något mycket intressantare. Jag är bigender, men läses nästan alltid som kvinna, och även de dagar jag känner mig som man hamnar jag med kvinnorna, för att göra det lite extra tröttsamt. Jag menar förstås inte att tjejer generellt pratar om tråkigare saker, utan om att vi så lätt grupperar oss efter kön istället för efter personlighet och intressen. Även om en anledning till detta såklart också är att kvinnor instinktivt känner sig tryggare tillsammans. Medan män, antar jag, också känner sig tryggare när de inte upplever att de måste hålla någon slags stelbent tråkig standard för att inte avskräcka de känsliga små damerna (sarkasm).

Chs

Usch, jag lät fortfarande misogyn där, känner jag. :/ Jag har självklart massvis med givande samtal med kvinnor och lika många snordryga samtal med män. Men jag har aldrig varit med om att jag fastnat i ett tråksamtal med en man medan ett gäng kvinnor står och snackar om något kul vid sidan av, för att inte hamna i tjejgruppen kräver ett aktivt val från min sida.

Julia

Så bra och viktigt!

Majda

Kunde inte ha sagt detta bättre själv!

http://nouw.com/miniochluna

Mie

Jag tycker att det som Ulrika säger om kompisar är så bra. Tänk om föräldrar/skola skulle spendera lika mycket tid på att lära sina barn att vara bra kompisar och bygga relationer som på att vara framåt och ta för sig. Jag läste precis i DN att narcissistiska drag ökar bland unga, vilket inte är så konstigt med de ideal som råder.

Här där vi bor lär dessutom många föräldrar sina barn att de inte ska skvallra. Det förstår jag inte alls, resultatet blir ju att de starkaste barnen kan styra helt utan insyn från vuxna. Jag vill iallafall veta vad som händer med mitt barn så att jag vid behov kan hjälpa hen att ta sig ur en svår situation.

Loanne

Tack för att du lyfter detta!

jos

Så himla bra skrivet, tack!

En annan Jennie

Jag säger så fort jag får chansen "jag jobbar på en mansdominerad arbetsplats i en mansdominerad branch och har gått en mansdominerad utbildning och mån pratar minst lika mycket skit". Jag har inte försökt fundera ut vilka som pratar mest skit (alla gör det dock), men jag bryt mig inte. Säger det som ett bidrag för att gå bort negativ kvinnosyn, för att jag kan och har underlag i och med jobb och skola. Det enda jag vet med säkerhet att vi var en grupp på gymnasiet med sex tjejer och en kille och vi pratade aldrig skit. Det var ju endast EN erfarenhet dock.

My

Har samma erfarenhet som En annan Jennie där uppe. Arbetar man inom mansdominerade yrken inser man rätt kvickt att skitsnacket där varken är mer eller mindre än på en kvinnodominerad arbetsplats. Det är liksom inte kön som springer runt med skvaller. Människor gör :)

Jag fick det där matat till mig hela uppväxten. Även att flickor inte kan leka fler än två tillsammans *snark*. Så ledsen idag över hur myterna slår hål mellan kvinnor. Men effektivt sätt, effektivt indeed.

Jennie

På min arbetsplats är vi bara kvinnor i blandade åldrar. Närmsta chefen är kvinna och alla mina kollegor förutom någon inlånad personal då och då. Jag har arbetat sedan jag var 16 (nu 33) och många olika arbetsplatser och jag har aldrig någonsin varit på en bättre arbetsplats vad det gäller det sociala. Skitpratet är på miniminivå och alla är så schyssta och snälla mot varandra, det går liksom inte att beskriva. Arbetstiderna är skit och själva arbetet är väl sådär men ibland vill jag ändå aldrig sluta pga mina arbetskamrater. Jag har fått vänner för livet och jag gillar även de som jag egentligen inte klickar riktigt med. Plus att vi är asgrymma på vårt jobb!

Maja

Jag önskar att jag kunde säga samma sak men tyvärr har jag fått blivit nedtryckt av andra tjejer hela mitt liv. I högstadiet och gymnasiet spred andra tjejer rykten om mig, som var totalt osanna (slamprykten) och detta var tjejer jag inte ens pratat med. Jag fick höra att jag jag var en nörd/plugghäst men att jag inte såg ut som en tönt; jag hade blonderat hår, mycket smink och passade liksom inte in vare sig bland de coola eller pluggisarna. Jag fick utstå mobbing från folk jag inte ens visste vad de hette; krokben i matsalen, "nej vi är för många, du får sitta någon annan stans" fast en stol gapade tom, tjejgäng som tystnade helt när jag gick förbi och sedan fnissade när jag gått. Är det verkligen ingen annan som har varit med om detta?

Jag märker av liknande beteende än idag som 25-åring vilket förvånar mig, jag trodde det var sådant som hör ungdomen till. Jag blir fortfarande ångestfull och rädd av att gå förbi tjejer i grupp. Eller kvinnor överhuvudtaget. Igår passerade jag några säten på tåget, där det satt två äldre kvinnor. När jag passerat hörde jag "Såg du tjejen nyss? Jag förstår inte hur hon kunde gå i så höga klackar. Kan det verkligen vara bekvämt? Det måste vara för att killar ska titta på henne." Tog orimligt illa vid mig.

Blev en jättelång kommentar nu, men jag vill bara få fram att fast jag inte alls delar era erfarenheter, så betyder inte det att jag håller med om påståenden som att kvinnor bara pratar skit och att killkompisar är okomplicerade och sköna (lol på det där sista). Jag tror verkligen att det jag växte upp med, är en produkt av patriarkatet för jag tvivlar på att kvinnor har det nedärvt i sitt DNA att snacka skit (som vissa försöker få det att framstå som).

Caroline

Så bra skrivet!! Blir så trött på att uttalat antifeministiska kvinnor får skulden för partiarkatet genom att de förstör kampen, när det egentligen är män som bär skulden för partriakat och kvinnohat. Obs tycker såklart inte det är bra när kvinnor vänder sig mot feminismen, men det är inte orsaken till patriarkatet, det ligger hos männen.

V

Jag önskar jag kunde säga nåt vettigt här. Jag försöker ha tjejkompisar (och kompisar generellt), men dom gillar mig inte. Eller, det är så det känns när vi ska vara en grupp och de "glömmer att ringa mig". Jag kan förstå att jag inte är den absolut roligaste att hänga med alltid, men jag försöker så mycket att få EN kompis som inte är min partner, som visst är en vän, min bästa vän men någon som jag inte bor med. De flesta säger att de inte kan "skämta som normala människor" för att jag vägrar våldtäktsskämt, att jag inte tar droger och sist var det att jag åkte hem tidigt när vi vart ute ihop då en man tog sig friheten att trycka upp sin hand i mitt underliv. Men dom frågade inte ens hur jag mådde, även om de såg när det hände.

I samband med att alla glömt mig hur mycket jag än försökt att hänga med på saker jag ibland inte ens vill, så har jag gått ner i en depression. Nu vet jag inte hur jag kommer härifrån, och jag känner mig totalt ensam. Jag bor inte i Sverige så jag har inte min familj, mina gamla vänner eller någon i närheten som vuxit upp på liknande sätt. Jag får ångest när jag åker till jobbet och inser att jag blir mer och mer isolerad, för nu vill jag inte vara social längre.

Förlåt för världens gnälligaste kommentar. Om jag bott i ett land med Swish hade jag swishat Lady D med en förfrågan om att bli min vän.

Detta är första gången jag faktiskt skrivit om allt detta. Så förlåt Lady D.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog