Lady Dahmer

Penntricket #11 "Det kallas kärlek" (Om kärlekskneget, det där jobbet kvinnor gör för att hålla ihop relationerna)
Veckans avsnitt av Penntricket är verkligen så jävla bra. Vi pratar om kärlekskneget. Vi har ju pratat om det tidigare, här i bloggen, om det där arbetet kvinnor gör som inte syns eller genererar pengar eller kan redovisas men som är klistret som håller relationerna och vardagen samman. 
 
Jag refererar ett par gånger till en blogg som heter "Ensam mamma röker" i avsnittet och jag tänkte att ni ska ta och läsa det bästa jag läst på länge, nämligen inlägget "Om kärlekskneget, västvärldens wifeys och om vi måste göra slut nu". 
 
Utdrag:
 
En del kallar det typ ”naturlig kvinnlighet”. En del kallar det ”emotional-labour”. En del kallar det nåt annat. En del kallar det ingenting (än). Men alla kvinnor vet vad det är. Det är när du för tusende gången påminner din pojkvän om att hans polare fyller år på lördag. Det är när du pratar med hans snustorra morsa om att ni ska komma på släktfesten som han skiter i. Det är när du köper den där bulljäveln som han gillar när du bara råkar gå förbi bageriet en tisdagseftermiddag. Det är när du sätter dig ner och förklarar för honom vad han ska göra när du är ledsen. Det är när du reder ut hans känslor, förklarar att det han upplever är ångest, och att det är ok.
 
Det är när du styr upp så ni börjar spara pengar för att kunna åka bort tillsammans. Det är när du inför en städdag, för att slippa säga till honom att städa. Det är när du förklarar för barnen hur mycket han älskar dem trots att han alltid är på jobbet. Det är när du tar initiativ till att ni ska göra saker ihop. Det är när du bekräftar honom sexuellt för att han inte ska bli ledsen. Det är när du registrerar om hans favoritlag vann eller förlorade, fast du skiter i.  
 
Det är kärlek. Allt det där vi gör när vi älskar. Men det är inte kärlek som en maxad känsla inombords. Det är kärlekspraktiken, det man praktiskt, i verkligheten gör som uttryck för kärlek och omtanke.
__________
 
Det är så fruktansvärt bra skrivet och vi startar avsnittet med att citera just detta stycke och sen följer ett samtal om som jag garanterar att ni kommer känna igen er i. Kanske till och med få lite aha-upplevelser för det är ju ofta så att det där vi gör är sånt som sitter i ryggraden.
 
Kvinnor vårdar och ser till att relationer fungerar. Kvinnor ser till att mäns relationer med sina familjemedlemmar, mammor, syskon, vänner också fungerar. Kvinnor smeker männens ego, sexuellt, känslomässigt, socialt, för att de ska fortsätta vara nöjda och för att relationen ska fortsätta vara bra. Kvinnor curlar och servar och backar upp och tar hand om allt omkring så att männen kan koncentrera sig på att karriärsklättra och självförverkliga istället. 
 
Kvinnor bär männen; makar, bröder, söner, framåt på sina ryggar. I gengäld får de bära skuld och ansvar när det inte funkar längre. (Och då har jag inte ens nämnt det ansvar som kvinnor förväntas ta över mäns känslor, lust, ilska.)
 
Och man liksom märker inte att man blir alldeles uttömd på kärlek och ork förräns man står där bitter och trött och signerar skilsmässopapper. Fast inte ens då fattar man. Han som var så snäll och fin, hur kunde hon lämna honom? Det är nämligen så svårt att sätta fingret på eftersom det oftast handlar om sånt som inte görs. 
 
Män är emotionella vampyrer som suger ur oss all kraft tills vi antingen inte orkar mer och lämnar dem eller tills vi blir bittra spillror utan en smula kvar att ge. 
 
Aja lyssna på avsnittet nu. Kanske får ni svar. Kanske får ni fler frågor. Diskutera i små grupper. 
 
 
Går det att ha en jämställda relationer med män? Är hopplöst många kill-sambos och makar (av kvinnor) curlade jättebäbisar? Varför tycks så få snubbar ta tillräckligt med känslomässigt ansvar i relationer? Är det kanske bättre att vara singel? Cissi och Natashja rantar, gnäller och sätter fingret på skavet i vanlig ordning.
 
Lyssna här: 
 
(funkar med datorn)
 
 
 
Hanna

Jag måste lyssna! Har bara lyssnat på ett avsnitt på er pod än så länge (det där om sex) och kände igen mig så mycket i det ni pratade om. Tyvärr! Har alltid tyckt att jag och min är ganska jämställda. Eller inte.... Det blev en väckarklocka.

Johanna

Det här kanske du har besvarat tidigare men jag undrar varför dina tatueringar redigerats bort på er bild till podcasten? Även på din header. Säger varken bu eller bä om det men har själv tatueringar som andra ansett vara "opassande" och bett mig sminka över och undrar därför av ren nyfikenhet.

Tack för en fantastisk bra podcast och blogg!

Svar: Bilden togs innan tatueringarna
Lady Dahmer

Ulrika

Detta inlägget var bäst hitills!! Har tyckt om alla avsnitt, men detta var så JEFLA sant och jag höll med er om 100% allt! Ibland satt jag med världens suraste min.. Ibland skrattade jag nästan rakt ut. Ibland satt jag bara och log för mig själv. SHIT vad ni är grymma alltså. Vill tipsa andra om samma ämne som en fransk feminist har tagit upp som mina franska vänner gillade på facebook (tack för fina vänner liksom!), här är den översatta (engelska) versionen: https://english.emmaclit.com/2017/05/20/you-shouldve-asked/


Har själv tänkt mig att skicka denna till min kille en dag när han är på bra humör... hehe. ;)

A

Hej, jag undrar om ni kommer ta upp abort i något avsnitt (helt fantastisk podd btw!)? Vi tror ju att vi är så fruktansvärt okej med det i Sverige men faktum är ju att samhället (om än inte lagen) ofta verkar kräva en speciell anledning till att göra en abort. Du ska inte ha råd med barn, vara för ung, det ska vara något fel på fostret etc etc. Det är liksom inte okej att ha en abort bara av anledningen att du känner för det och abort ska alltid vara så himla traumatiskt. Min mamma gjorde en på 90-talet och har liksom fortfarande dåligt samvete (som dock verkade lätta när jag talade om att det hade varit helt lugnt om hon aborterade mig också, inte som att jag som foster hade brytt mig och det enda som spelar roll är vad hon vill). Sedan är det ju också grejen med att cis män ska göra 'abort' genom att avsäga sig allt ansvar etc. Vore intressant! :)

Svar: Abort är en bra idé! Jag ska skriva ner så pratar vi nog om det i kommande avsitt!
Lady Dahmer

Ag

Hejjj. Så på pricken. Ni sätter så bra ord på detta!

Anonym

Jag har ett antal dåliga relationer i ryggsäcken och VÄGRADE leva som du beskriver i inlägget en gång till. Så när jag träffade ni nuvarande man ( Hujedamig mig jag är gift haha!) så sket jag i alla relationer han sket i. Han är inte intresserad av sina vänner och sin familj och det är SÅ JÄVLA SKÖNT att slippa den biten. Jag gör inte något. Hans pappas fru hoppade på mig sista vi sågs (vårt bröllop) och ifrågasatte varför vi aldrig ses, jag svarade vara att jag inte har ansvar för hans relation med sin egen pappa, att jag hellre lägger energi på mina egna vänner och familj. Hallelulja det blev tyst på henne direkt!
Däremot vill han jättegärna följa med mig till min familj och bjuder mer än gärna hem mina vänner till oss.
Så utåtsett ser det ut som jag är en hemsk människa som bara prioriterar mig själv och mina relationen, det får GÄRNA se ut så.
Fan vad skönt!!

Pauline

Den här podden var så spot on, sätter ord på alla problem jag känner mig ha i mitt förhållande. Han har gått med att lyssna på den, så let's pray for att han vill lyssna när det sägs av er <3

Jonas

Så himla roligt att ni nämner min iPhone app "Hushåll - jämställt hemma"!

Idén kom från ett system med kylskåpsmagneter som jag och min ex-sambo använde oss av. Det är verkligen intressant, nyttigt och viktigt att få det svart på vitt hur det faktiskt ser ut med sysslorna hemma, och att kunna bryta mönster som uppenbarligen finns där. Relationen tog inte slut pga ojämställt hushållsarbete iallafall! ;D

Linnea i Colorado

Usch, jobbigt avsnitt att lyssna på tycker jag som mammaledig-hemmafru. Har ju alltid vetat varför jag blir irriterad på min respektive, men känns SÅ TRÅÅÅKIGT att höra det så där.. känns liksom inte like mycket som ett misstag då utan som en jäkligt lökig partner.

Jag har läst boken The 5 Love Languages (väldigt poppis bok i USA, många läser den innan de gifter sig) och tyckte den var så bra, den berättade nämligen precis vad jag "ville ha för kärlek". Boken går ut på att försöka få par att lista ut på vilket sätt de kommunicerar och framförallt hur de känner sig sedda och uppskattade i en relation.

De olika "love language" är:
1. Words of affirmation - Typ du lagar den godaste maten, är den vackraste jag vet etc.
2. Reciving gifts - Blommor och choklad typ.
3. Quality time - talar för sig själv
4. Physical touch - sex, kramar, pussar etc.
5. ACTS OF SERVICE - alltså "For people who have "acts of service" as their primary love language, helpful acts are seen as very powerful expressions of love and devotion. Actions like cooking a meal, setting a table, washing dishes, vacuuming, taking out the garbage, mowing the grass, etc. are all acts of service." Jag känner mig aldrig så sedd och älskar som när min partner tar något av min todo lista. Tömmer ut diskmaskinen, plockar undan, lagar en middag, etc utan att jag bett om det. Händer det någonsin? Typ inte men när det väl gör det så känner jag mig SÅÅÅÅ älskad. Och det är ju sånt som jag gör för oss.. hela tiden? varje dag?

Liv

Tack för ett (som vanligt) jättebra podavsnitt!

Jag skulle vilja dela av mig av den metod som jag och min partner använder och som gjort jämställdhets-revolution i vår familj. (Nu lever jag i och för sig tillsammans med en kvinna, så vi har det enklare med detta på många vis, men vi fick ändå kämpa i nästan tio år för att få till det här med balans i hushållsarbetet.)

Vi gör helt enkelt så här. Vi har gemensamt delat upp alla hushållsuppgifterna i två delar som vi kallar A- och B-veckan. A-veckan ansvarar för all handling, matlagning, diskning, hålla fint i köket och gå ut med soporna.
B-veckan ansvarar för resten, framför allt städ och tvätt, men även blomvattning, plockrundor, bädda sängen och sånt.
Och sen kör vi helt enkelt varannan vecka. I samband med överlämning söndag kväll kör vi en kort utvärdering av veckan.

Detta har fått en mängd positiva konsekvenser för oss:
- Allt blir tydligt, det vill säga, det blir tydligt (för båda) VEM det är som inte gjort något och vi slipper den tråkiga diskussionen.
- Projektledarbördan (av hushållsbitarna, det finns ju mer, men det här är en början) blir bara hälften så tung.
- Vi slipper hålla på och detaljstyra och kan ta mer eget ansvar. Tidigare hade vi ett pluttar-på-kylskåpet-system, och det ledde till väldigt många diskussioner av typen "kan du dammsuga på tisdag"? Nu kan båda lägga upp sitt arbete precis som den vill.
- Även om det händer något utöver det vanliga, blir det tydligt vems ansvar det är. (Barnet har kissat i sängen -B-veckans problem; barnet har hällt spenatpannkaka precis överallt i köket - A-veckans problem.)
- Vi har blivit mer generösa mot varandra. I och med att det är tydligt vem som SKA göra något, blir det plötsligt möjligt att ge varandra presenter i form av små fix (åh, har du bäddat sängen, fast det inte var din vecka). Tidigare märkte vi sällan när den andra försökte göra sånt, det gick in i den allmänna konkursen, vilket ledde till att vi blev snålare mot varandra. Nu kan vi lägga all kraft på att GÖRA sysslorna och lösa problemen. Vi hade inte riktigt fattat hur mycket tid och kraft vi la på planering och synkning innan vi började med det här.
- Diskussionerna om hushållsarbetet har fått en trevligare ton, jag gissar att det är en konsekvens av den ökade tydligheten. Vi ser själva vad vi gör och inte gör. (Från "varför har du inte dammsugit" till "ursäkta, jag missade gå ut med tidningarna den här veckan, men jag kan göra det nu".)
- Variationen leder till att vi båda tycker att det är roligare med hushållsarbete nu, eftersom vi får en total paus från vissa sysslor hela tiden. Vilket leder till att vi båda plötsligt kan känna att åh, så mysigt det ska bli att få bädda rent i sängen/ta hand om blommorna/laga middag. Det hände extremt sällan förut.
- Vi upplever BÅDA att vi lägger enormt mycket mindre tid på projektledning av hushållssysslor. Det tog i och för sig ett tag innan vi lyckades SLÄPPA ansvaret för den vecka vi inte hade. Det är riktigt svårt, men underbart, när vi väl lyckades.

Flera som vi har berättat om det här har ställt sig tveksamma och tyckt att det verkar vara ett väldigt stelbent system. Men det är det inte alls. Det är inte så att vi aldrig kan byta uppgifter med varandra. Det blir bara TYDLIGT när vi väl gör det. Och mycket går faktiskt att lösa. Jag pendlar till en annan stad, så jag har ofta problem att hinna komma hem och laga mat i vettig tid. Men jag kan fortfarande ta ansvar för maten när jag har A-vecka. Jag kan laga mat på morgonen eller kvällen/helgen innan, så att det finns något färdigt att värma. Jag kan ta med mig hämtmat när jag kommer eller se till att resten av familjen (om de vill!) blir bortbjudna på middag. Huvudsaken är att min partner ska slippa tänka på maten när jag har A-vecka, och att jag ska slippa det när jag har B-vecka.

Jag tror på riktigt att detta är en väldigt bra metod för alla som eftersträvar (eller säger sig eftersträva) jämställt hushållsarbete, just för att det blir så tydligt, och för att även projektledaransvaret delas.

Tuttan

Lustigt! (not) Jag råkade ut för att en äldre kille (35!) jag träffade när jag var 16 berättade om penntricket för mig, men lurade mig! Han sa: "om du lyckas hålla kvar pennan så har du bra tuttar", jag lyckades inte hålla kvar den och fick komplex ("hjälp jag har för små tuttar"), så jag ljög och sa till honom att jag hade lyckats, varpå han skrattade och sa att jag hade hängtuttar och att han hade lurats... det blev hemskt och äckligt och fel på så många plan.

Svar: Män är verkligen så vidriga på många sätt
Lady Dahmer

Jossan

Verkligen! Män är giftiga och äckliga!

Ajabajaerika

SUPER!

Johanna

Men vad lever ni i för förhållanden om mi diskuterar sånt som står i texten?!?
Har ni neandertalarmän allihop. Jösses

Svar: Låter som att du lever under en sten snarare. Eller i förnekelse. Bekvämt!
Lady Dahmer

Stephanie

men Jaaaa! Och sen orkar man inte och så får man ett utbrott och han ba "men nu beter du dig helt galet, du kan ju inte bara bli sådär arg helt plötsligt, det är bättre du tar upp sånthär så vi kan diskutera bla bla" och man ba, "neeeeej! jag ska inte behöva diskutera detta och jag har sagt detta 1000 ggr redan men du fattar ändå inte för du lyssnar inte för du fattar inte för du är man och kan inte relatera jag oooorkar inte"

Jag måste hitta ngn bra bok om sånt här på engelska som jag kan tvinga min boyfriend att läsa, för han är Amerikan och jag önskar så han läste din blogg och lyssnade på er podd men det går ju inte :(

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog