Lady Dahmer

Sånt som väger tungt

Lyckades hoppa på snabbtåget in till stan så nu kommer jag ha en hel kvart extra för att förbereda mig. Ja alltså vi ska podda ihop två avsnitt till ifall nån undrade. 


Detta har blivit min livlina. Mitt andrum. En hel dag eller nåja en halv iallafall utan barn som klänger och sliter i tuttarna eller pratar oavbrutet eller bråkar. Bara tågresan in är ljuvlig. 

Men vet ni vad det sjuka är? Jag får dåligt samvete av att "dumpa" Juno på Oskar. Alltså hör ni? Det finns inget rimligt alls i dessa tankar men jag har känt så med alla mina barn. Det är ju inte ens så att Oskar suckar och surar heller. Han vill ju vara med barnen. Visserligen så fuckar jag upp lite i schemat och han behöver jobba extra men det är inte därför jag känner så. 

Känner ni igen det? 


Idag ska jag hämta mina prints förresten. 450 stycken. Varje papper är på 150 gram. Vet ni hur mycket allt som allt väger? Ta fram kalkylatorn. Mmmmm. Det blir dyraste taxiresan på länge. 😩👎🏼

My

Nej. Känner snarare tvärtom. Att det är rätt åt min sambo som står ensam med alla tre (födda inom fyra år) pga han är mkt med barnen men sällan ensam med alla tre - jag är ensam med alla tre varje dag pga hemmabarn som nyss började förskola 😂 Ba "rätt åt dig nu får du också känna på hur det är att bajsa med en hel armé på toa! Moahahahaha"

Harmagedon

Jag är avundsjuk på min man som ska vara hemma med våra barn idag.

Louise

Ja, brottas också med detta och det är ju TOTALT orimligt. Även om våra är "stora" och inte behöver passning, så är där ju andra föräldragöra, träningsskjutsningar etc som måste göras.

Var får jag dessa konstiga tankar från? Är det så att jag växte upp i ett hem där mamma tog mycket/all denna roll? Eller är det samhället som hela tiden spär på att så är det. Eller en kombination.

Hann inte se klart hela intervjun med Fredrik Reinfeld idag på SVT nyheter, men undrade så om han skulle få frågan om hur det var att bli pappa igen och var bebisen var nu när han var där... bara för att få en konkret bevis på att vi/samhället bemöter mammor och pappor olika. Undrar vilken kvinna som kunde sätta sig i en studio tvådagar efter en förlossning utan att få dessa frågor.

Ellen

Nix. Jo jag känner igen att en timme utan 3 barn under 5 år var helt underbart, även om det var en timmes gynekologbesök. Väntrum med tidningar, kunna låsa toan och en kopp kaffe efteråt. Men dåligt samvete, inte då.

Panna

Åh vet många väninnor som får dåligt samvete när papporna måste ta hand om sina egna barn och de ska försöka unna sig lite egen tid. Frågar sina män om de kan gå och duscha, vila en stund eller ta en promenad. Jag har dock aldrig känt så. Barnen är lika mycket hans som mina och jag borde kunna ta min egen tid för givet lika mycket som han. Dock ammar jag ju och det är väl det som skiljer oss åt. Dock byter min man de flesta blöjorna och har sonen i famnen när han inte visar tecken på att han vill amma. får inte dåligt samvete - snarare tvärtom jag vet att pappa och sonen bygger en relation och anknyter när de är med varandra. Superviktigt inför framtiden. Har en 3-årig dotter som har stark anknytning till båda föräldrar. Det är så skönt att pappa duger lika mycket som mamma i alla lägen. Men jag förstår ju varför kvinnor känner som du gör. Det är ju präglat i samhället och dess normer "jaha var är bebisen då?" "Oj vad duktig din kille är med bebisen" "varför byter han flest blöjor?" Osv osv. Så tröttsamt.

Nora

Va skönt att du kunde fixa printsen!

Elin

Nä så känner jag inte, jag tycker barnen gott kunde vara ännu mer med sin pappa utan mig. Med barn nummer 2 så har jag heller inte väntat på att pappan ska erbjuda sig utan faktiskt krävt att han ska ta hand om barnen själv om han inte anmält sig frivillig (vilket han gjorde även innan jag frågade men kanske inte så ofta som jag såg som idealt). Innan vi fick andra barnet pratade vi om att ett av de saker som var svåra för mig efter första barnet var att till jag började jobba så kände jag mig aldrig som något annat än en mamma och fick aldrig utrymme till något annat och det höll min man med om var fel för han hade minsann alltid känt sig som olika saker, inte bara pappa. Så denna gång har det varit mer medvetet av oss att jag ska få andrum från att vara mamma och när jag bett honom tex ta ut barnen så har det ibland varit med tillägget "Jag behöver en paus från att vara mamma" och då har han vetat att denna sväng är viktigare än andra. En annan sak som varit bra för mig är att jobba 1 dag i veckan från sonen var ca 8 månader. Får jag fler barn börjar jag nog jobba tidigare om jag jobbar på samma jobb som jag kan jobba hemifrån. Att ha kontakten med just mitt "vuxenliv" även om jag jobbat hemifrån har fått mig att må bättre också.

Liv T

Också här "duger" pappa lika bra som mamma, kanske på grund av adoptivbarn så amningen fallit bort, men också i övrigt närvarande pappa. Faktiskt så att jag kommer på mig själv med att känna mig utanför ibland, eller vaga skuldkänslor att jag inte varit tillräckligt närvarande då inte "mamma först" gäller, helt sjukt.

M

Tog fram kalkylatorn:

väger varje ark verkligen 150g så väger alla 450 printen 67,5kg..

MEN - är det inte så att de är printade på 150 grams papper? Då betyder det papper som har en kvalitet som gör att en kvadratmeter väger 150g. Är dina print i A3-format är varje ark 0,126m2 och väger alltså 18,9g styck, och alla 450 printen tillsammans 8,5 kg - det klarar du!

+ har aldrig någonsin haft dåligt samvete över att barnen varit med sin pappa. Tänker att det är bra, och helt självklart, för alla. Skulle vi få fler barn, som iofs inte kommer ske, är det jag skulle göra annorlunda att dela ännu mer ännu tidigare. Har haft barn som ammat mycket/länge/ofta och vägrat annan mat, men vi har tex tagit halvdagar och sen varannan dag så snart det varit möjligt (ibland med bebisbesök för amning på jobbet). Det har varit det bästa av två världar att jobba och vara hemma parallellt - allt känns som semester (gosa, amma, leka vara med barn hemma / ta en kaffe ifred, tänka utan att bli konstant avbruten, interagera med vuxna, sitta på en stol utan att någon drar i en på jobbet), och man hinner bara precis börja längta efter barnet / jobbet innan det är dags för byte!
+ har inneburit total respekt för och från båda oss föräldrar (och barnen också tror jag) både som just förälder och som professionell människa.

Svar: Åh ja säg att det är så???!?!
Lady Dahmer

Anonym

Nej, har verkligen inte dåligt samvete. Tycker man behöver stunder utan barn ibland. Tror det är nyttigt för båda parter att se hur det är att rodda på egen hand.

Frida

Får dåligt samvete när min sambo dammsuger hemma.. Vågar inte tänka på hur jag hade känt om vi hade haft barn. Tack patriarkatet 😒

Kristin

Gud nej jag får inte dåligt samtvete! Saknar, absolut, men inte dåligt samvete. Min son är tre och nu i påskas drog jag och en kompis till Frankrike i fem dagar. Så jäkla gött! Det enda dåliga samvete som drabbade mig var för att jag inte hade dåligt samvete för att jag lämnade barnet med sin far :D

Anna

Minman och jag har nog lika dåligt samvete tror jag. Han har jättedåligt samvete när han är på jobbet och vet att jag är ensam med båda barnen hela dagen och jag får dåligt samvete när jag åker iväg med den äldste ett par timmar och jag vet att min man måste gå med bärselen hela tiden för att tvåmånadersbebisen skall var någorlunda nöjd. Jag kan i alla fall sitta ner med bebisen. Vi frågar båda två dumma frågor som "är det okej om jag går på toa?".

D.

@Anna: å så skönt att läsa att det är någon annan därute med ett storasyskon och en krävande tvåmånaders 😓. Älskar dem så in i bänken men håller samtidigt på att bli knäpp ibland...

Pernilla

Alltså sorry för min tröghet, men visst är det imorgon du ska ställa ut din konst på Cyklopen i Bandhagen? Hittade bara nåt om stödfest för clowner på deras hemsida, därför blev jag lite undrande. Undrar också vilken tid det börjar och slutar. Dessutom, så här kanske man inte får fråga, men kan du ge en ungefärlig prisuppgift på vad en LD-målning kostar? (För gissar att du endast tar kontant såvida du inte hunnit fixa en sån däringa kortmaskin he, he.)

Svar: Kolla mitt senaste inlägg!
Lady Dahmer

Eva

Har inte dåligt samvete. Njuter. Njuter så jävla hårt av egentid. Det är ju sketajobbigt med barn!!

Elsie

Åh jag HATAR det där dåliga samvetet! Totalt jävla orimligt och ändå kommer det krypandes varje gång. Jag vet ju att han fixar det lika bra som jag men det är väl det här vanliga daltandet som kommer fram. Inte frågar han om han kan ta en dusch eller gå och fixa nåt. Jag hämtar nästan alltid men är det han som gör det stressar jag som fan hem för att han ska få avlastning. Själv tycker jag att det inte spelar någon roll om han blir sen och jag får sköta nattning av båda barnen själv.

Madeleine

Jag blev ensamstående med mitt första barn när han bara var 6 månader. Hade bara föräldrardagar kvar att ta ut tills han blev 8 månader sen vart jag tvungen att börja jobba. Ångest. Total ångest. Då lämnade jag i och för sig inte mitt barn till pappan då utan till min mamma som jag verkligen har det största förtroende för. Men känsla av att vara en usel mamma var total. Och då hade jag bara barnvakt för att jobba och ofta nattpass så jag hann natta barnet själv och kunde vara där tills han vaknade. Ja, sen fick jag ju ta ett par timmars sömn också. När barnet var 6 år mötte jag en ny man, min livets kärlek vill jag tro. När han sa att han kunde vabba första gången visste jag inte vad jag skulle göra. Total lycka över detta fantastiska engagemang i mig och min unge eller total rädsla för att släppa kontrollen. Men ångest kommer i mitt fall ett enormt stort kontrollbehov. Men jag har med tiden lärt mig släppa och nu har vi tillsammans en vilde på 18-månader och vi var hemma båda två det första året så att vara hos pappa fungerar lika bra som att vara med mig. Får jag fortfarande ångest och dåligt samvete ? Jajemen, men de blir allt lättare faktiskt. Jag måste börja njuta mer. För jag måste faktiskt inte göra allt själv. Och det ÄR underbart att få ha min kropp för mig själv en stund, avnjuta en hel kopp eller två varmt kaffe, ett glas vin med en väninna ja vad som. Det är okej att njuta av livet även de stunderna man inte spenderar med kidsen även de är det absolut bästa man gjort.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress