Lady Dahmer

Varför får pojkar ha klänning men inte flickorna?
Fick en fråga via vår facebooksida Penntricket (in och gilla om ni inte redan gör det!). 
 
"En undran gällande tex kläder, som som pratat mkt om dvs tjej vs killkläder. Natashja tycker det är ok att killar har klänning etc , men tar inte på sin flicka klänning. Varför får inte flickor ha klänning? Kan man inte klä flickor och pojkar i både "kill och tjejkläder". Jag är nyfiken på hur ni tänker."
 
Min dotter har klänningar, det vet ju ni, men när hon var liten så skippade vi det och klädde henne mer som en kille. Om ni lyssnar på avsnittet Genushäxorna så pratar vi just om detta. Även i senaste avsnittet En doft av bearnaise. Framförallt pratar vi om hur barn blir bemötta och hur deras utseenden påverkar hur de uppfattas, bemöts och ses på.
 
Flickor i klänningar till exempel blir bemötta mycket utifrån hur de ser ut och detta påverkar deras självbild negativt. Enkelt förklarat. Pojkar i klänningar blir inte bemötta på samma sätt, även om man kanske skulle tro det, utan oftare utifrån ett perspektiv där han ses som modig, normbrytare, egen, speciell och mjuk. Detta påverkar också självbilden, men då positivt istället. Han uppfattas som innehavare av bra egenskaper medan hon värderas utifrån hur fin hon är. 
 
 
Min dotter. Så jävla kavat.
Skiter i hur hon ser ut. Och hur andra ser ut. 
Det gör hon fortfarande. 
 
Mina barn har ju delat garderob sen de fick ungefär samma storlek. T (sonen) har ju ärvt N's (dotterns) kläder, förutom några av de mest pojkiga eller tuffa saker som jag tagit bort eftersom att jag medvetet undvikit att klä mina pojkar som stereotypa pojkar. (Eftersom att jag ej vill att de blir bemötta som sådana) N hade mindre av det rosa och gulliga innan T föddes, men sen så släppta jag in lite mer av det tjejiga just för att inte göra skillnad på dem så att de kunde uppfatta det. 
 
 
Sonen i blå hello kitty-tröja, pippiklänning och rosa hello kitty-skor.
Alltså ni ser ju vad söt han är och kan kanske gissa hur han blivit bemött pga detta?
Ledtråd: INTE som en bullrig tuff kille som förväntas vilja vara cool. 
 
Dottern hänger här i nån slags pippipyjamas med hjärtan. 
Anna

Jag har alltid klätt mina söner i flickkläder, främst pga. det du skriver, de blir bemötta på ett helt annat sätt. Efter ultraljudet med första sonen där vi fick veta att det var en pojke minns jag att jag tänkte "jaha, nu blir det rosa kläder då". Sedan har du gjort mig medveten om detta med att se ner på "flickiga" saker. Det är ju helt otänkbart för de flesta "pojkföräldrar" att låta sin pojke ens ha något som kommer i närheten av att vara klassiskt tjejigt. Det är ju hur tydligt som helst att detta bäddar för kvinnoförakt. SVT har tydligen gjort om karaktärer i vissa utländska barnprogram från manliga till kvinnliga för att det skall bli jämnare fördelning av könen. I ett program har det röda och det blåa flygplanen blivit flickor. Detta är ju bra, men kommer det någonsin att bli okej att den rosa flickhelikoptern med typ rosetter och ögonfransar blir en pojke?

Maria

Älskar att klä mina pojkar i gulliga och färgglada kläder! Det var så tydligt från dag 1 när jag fick min första pojke för 10 år sen hur människors förväntningar/reaktioner/bemötande synliggjordes gällande kön och kläder. Blev så lycklig häromdagen när jag hämtade min 6-åring på förskolan, det var 5-6 barn kvar som satt och lekte på gården, bara pojkar. Alla hade svarta och gråa kläder, utom mitt barn som lyste upp med regnbågens alla färger. Så fint men samtidigt ledsamt. Världen behöver mer färg!

Åsa

Jag tillhör dem som var barn och växte upp på 70-talet, under protesternas och frigörelsens tid. Det var en superviktigt period med tanke på att mycket av arbetet för jämlikhet och jämställdhet tog fart då. Jag har en mamma som var rödstrumpa, stred för feminismen och som stod på barrikaderna för kvinnors rätt. Och mycket har jag lärt mej av det, både bra och mindre bra. Till exempel det här med hur man skulle klä sej... Sjuåriga jag, älskade rosa, volanger, rysch och pysch. Mamman som klädde mej och min syster i brun manchester, orangegröna tröjor med konstiga mönster, allt rejält och samtidigt fnysandes åt Barbie - helt i 70-talets anda. Vad vill jag säga med detta...? Att vi föräldrar är de som bestämmer hur våra barn ska klä sej oavsett vad de tycker. De handlar inte kläderna utan är hänvisade till att hoppa i de byxor, kjolar och klänningar som finns till buds. Och hur otympligt är det inte att leka i klänning? Oavsett om du är kille eller tjej. Min dotter hade en rosa, glittrig period när hon var barn. Jag hade inga synpunkter och la inga värderingar i om hon var rätt eller fel klädd utifrån kön. Det rosa tog slut och hon gick över till att hitta sin alldeles egna stil, opåverkad av mej, kompisar eller mode. Just nu är det, liksom på 70-talet, mode att gå emot normaliteten, det stereotypa och det kanske vi måste göra för att skapa förändringar. Som de på 70-talet startade. Det finns väl inga rätt eller fel i detta, men jag har här precis läst om tre mammor som klär sina barn i det mammorna väljer och tycker om...

Svar: Jag tänker absolut medvetet när jag väljer kläder, de ska ha bra passform, vara bekväma och i tyger som det går att röra sig i samt plagg som är hållbara när de är utomhus. Och som jag skrivit så funderar jag på hur kläderna påverkar bemötandet de får eftersom att det direkt påverkar barnens välmående.
Men i övrigt får de experimentera fritt och jag lyssnar på deras önskningar om de vill ha nåt speciellt. Det är inte antingen eller. Jag styr inte över mina barn med järnhand utan lyssnar och pratar med dem.
Lady Dahmer

Therese

Åsa

Vilken tragisk, onyanserad och bristande analys du verkar ha..
Om du tror att LD och dom andra bara klär sina barn i det dom som mammor valt och tycker om så har du missat poängen
Ligger lite mer bakom (genus)medvetenheten än så!

Svar: Vill påminna lite om tonen bara så vi inte glömmer bort oss. :-)
Lady Dahmer

Sara

Tycker det är en jättebra tanke i teorin, men barnet måste ju vilja också. Jag tänker att mina pojkar ser vad som är "tjejigt och killigt" och det är väldigt svårt att styra när de går på förskola. Den som är 5 är väldigt bestämd med vilka kläder han ska ha på sig. Det räcker att jag köper byxor i fel modell åt ena eller andra hållet så vägras det att användas. Vi pratar mycket om att det inte är viktigt att vara cool utan bra kompis osv. Har ni som klär era barn i könsbrytande kläder inte mött på motstånd? Jag menar lika lite som jag vill tvinga mina barn att ha obekväma finkläder vill jag tvinga dem till att ha klänning tex. poängen är väll att man inte vill tvinga åt något håll.

Svar: Det kräver ju mkt medvetet o omfattande arbete utöver kläderna. Jag till exempel har aldrig pratat om flickor o pojkar med mina barn o tills de började förskolan vid tre visste de ej sitt eget kön. Där satte jag en grund där deras identitet inte hade nåt med könet att göra. Och så har jag fortsatt. Sen har jag snabbt bemött varje person som sagt nåt dumt. Jag har även stärkt mina barn medvetet i att deras val är bra val. Inte förrän barnen var kanske fem fick de höra nåt om vad flickor o pojkar ska göra o då pratade vi om hur dumt det är. Nu är mina barn nio o sju o skiter i vad andra tycker o vad flickor får o pojkar inte får osv. De fattar fortfarande inte riktigt vad som gäller.
Lady Dahmer

Karin

Tack för detta inlägg!!
Jag har ett barn med snopp och ett barn med snippa och har låtit båda ha lite både och i klädväg men nu fick jag just en djupare inblick i att de ju faktiskt blir bemötta och bekräftade en hel del utefter utseendet också.

Åsa

Therese
Jag har inte gjort en tragisk, onyanserad och bristande analys. Det var ingen analys alls utan en tanke om och en fundering kring vad det kan betyda med våra yttre attribut. För oss som människor. Och vad det kan betyda att man som barn får kläder som någon annan har valt. För det är vad som lite grand också beskrevs i tidigare inlägg. Och bemötandet från andra människor utifrån ens klädsel, är oftast inte så viktig om du har fått möjlighet att utveckla en trygg personlighet, en självsäkerhet och att du duger som du är - oavsett vad du har på dej. Om barn inte ges möjlighet att uttrycka vilka de är utifrån könsidentitet, ålder, intresse och så vidare har du ändå skjutit över målet. Då spelar andra människors bemötande inte någon roll. Så, allt är inte en fråga om genusperspektiv och det behöver du komma ihåg.
LD: Du är en frisk fläkt som definitivt behövs och jag håller definitivt med dej om att kläder efter funktion är smartast. Jag förstår också att du låter dina barn få välja :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog