Lady Dahmer

Varför fryser kvinnor ut varandra?
Fick en fråga om tjejer som fryser ut varandra. Vi är nog många som drabbats av det, framförallt i skolorna men också på arbetsplatsen och ja, när man pratar om män och kvinnor och hurvida kvinnor är elaka eller ej så menar man såklart inte att kvinnor alltid är schyssta och snälla mot varandra, för så är det ju inte.
 
Det man ställer sig mot är ju föreställningen att det är typiskt kvinnor som gör si eller så och på det stora hela så är ju kvinnor fantastiska på att stötta och bära varandra även om det finns undantag. 
 
Men varför fryser tjejer ut då? Alltså. Män fryser också ut varandra, de gör de faktiskt, jag har levande exempel på detta i min bekantskapskrets. Men jo det kanske ser olika ut, jag vet faktiskt inte. Jag vet att kvinnor generellt har starkare relationer och då blir de också skörare. Det låter som en motsättning men det är ju så att om man lägger ner mycket energi och engagemang i nåt så blir man också mer mån om att det ska hålla. Nåt man inte bryr sig om, bryr man sig inte om liksom. 
 
Men jag tänker också så här: Vi som är kvinnor vill ju in i den kvinnliga gemenskapen. Och just för att den kräver mer engagemang och tid och energi och framförallt mer av dig som person så är det också svårare att ta sig in i än männens just för att kvinnor bygger starkare relationer där det krävs mer tillit.
 
Männen har ju som sagt ytligare bekantskaper och då är det lättare att bli en del av den och lättare att gå vidare utan starka eller negativa känslor om det inte skulle funka. Speciellt om man är kvinna är det lättare att ta sig in. Man välkomnas ofta med öppna armar då.
 
Vad detta beror på ska jag låta vara osagt just nu men har personligen dåliga erfarenheter av sk vänskapsrelationer med män. Nej, de har sällan varit dumma mot mig men i efterhand så har det alltid funnits en sexualisering där. De har antingen varit kära i mig eller iallafall villiga att ligga om jag skulle vara mottaglig.
 
Män friendzonas liksom inte, det är vi kvinnor som alltid girlfriendzonas. Det är ju inte vänskap på samma villkor som mina relationer med kvinnor. 
 
Hajjar ni hur jag menar? Hur tänker ni kring det här? 
 
 
Alltså kvinnor. Jag älskar er! <3 
Chs

Jag tycks vara något unik/defekt i det att i princip alla mina privata relationer har tenderat att innehålla en sexuell aspekt. Heteronormativitet och internaliserad lesbofobi/bifobi har dock gjort det svårare för mig att förhålla mig till kvinnor än till män. Sen har jag nog också en stor skräck för de där djupa relationerna med kvinnor. De få gånger jag haft chansen att utveckla en nära relation med en kvinna har jag dragit mig ur och brutit kontakten.

Undrar om det finns någon som känner igen sig i detta över huvud taget ... :/

L

Jag tänker att kvinnor fryser ut varandra för att de konkurrerar över den alldeles för lilla platsen de få i samhället. Eftersom kvinnor inte får möjlighet att vara hela människor, utan bedöms alla efter samma snäva roll, så känner man mycket mer hot från andra kvinnor än från andra män. Typ: "ånej den här kvinnan är rolig och kvick, det är ett hot mot mig för jag vill vara rolig och kvick, och det finns bara en enda plats för "den roliga och kvicka tjejen."

Lil

Chs, jag känner igen mig precis i hur du skriver. Det är jättejobbigt. Vill verkligen ha en nära relation med en kvinna, inte haft en nära vän sedan jag var barn typ.

Fia

Jag är helt med på att det karlar pysslar med är mycket värre men ibland undrar jag ändå vad som är fel på vissa brudar.

Läser en del i kommentarsfältet inne hos Isabella Löwengrip och undrar vad det är för idioter som flockas där inne. Speciellt nu när Isabella skriver om skilsmässan. Det är ju helt bedrövligt hur folk beter sig. Jag uppfattar det som att det är kvinnor som kommenterar men kan ha fel i det såklart. Många är ju helt anonyma.

Vad är det i så fall för ett fenomen som får kvinnor att bete sig så? Nu är Bella sårbar och då hopar sig kvinnor i skaror för att bara hugga och bete sig som idioter. Där blir jag mörkrädd. Det är riktigt vidrigt till och med. Inte jämförbart med våld och hot men det är riktigt dåligt beteende och inte många som backar henne nu när hon kanske behöver det som mest.

Karin

Jag tänker också att kvinnor fryser ut för att det är den enda sättet vi kan hantera en konflikt på. Vi får ju inte skrika eller kritisera varandra för då är vi jobbiga/högljudda/känsliga/hysteriska... Det har vi lärt oss från början. Därför fryser vi passivt ut varandra istället som ett sätt för oss att hantera någon vi retar oss på.

Madelene

Jag tänker lite ur synvinkel att jag jobbar som lärare på lågstadiet. Det är redan i den åldern vanligare med öppet och mer utåtagerande konflikt beteende hos pojkar och det mer subtila konflikt beteende hos flickor. Redan där slåss pojkar om de blir ovänner och flickor fryser ut varandra. Tänker att patriarkatet påverkar hur vi hanterar konflikter. Det är inte tillåtet för kvinnor att visa negativa känslor öppet, därför jobbas det subtilt. Jag har märkt att när jag vågar ta konflikten och vägar prata om mina negativa känslor med kvinnor kan relationen fördjupas.

Madde

Från min egen tid som mobbad i grundskolan så var det ett samarbete mellan de coola flickorna och pojkarna. De kanske inte slåss tjejerna i första hand men tyst mobbning är lika jobbig som en käftsmäll i långa loppet. Det gick senare vidare till knuffningar i kön när man stod och skulle in på lektionen. Fick till slut nog och knuffa tillbaka på de två värsta då la killarna i sig. Måste ju beskydda klassens damer. Slog ner hela gruppen och fick med det slut på mobbningen. Trist nog tog det mig många år att nå dit. Har fåtal vänner som jag känner att jag kan lita på.

Elin

Jag har också dåliga erfarenheter av vänskapsrelationer med män men det har varit både jag och männen i fråga som fått känslor lite hit och dit och inget tydligt mönster. Detta har gjort att jag sällan har män till vänner men har jag faktiskt skaffat mig en med tiden. Han är en gammal kursare som jag sedan jobbat med under många år men som nu hittat ett nytt jobb. Han kan jag verkligen vara vän med på samma villkor som kvinnor och göra saker ihop med utan att det blir konstigt eller svartsjuka från partnern som också har varit en faktor med manliga vänner (enbart att killens tjej varit svartsjuk, aldrig någon kille jag dejtat).

Linnea

Det här gäller inte barn, men en del vuxna.

Man måste inte umgås med alla, man är hövlig och har fördragsamhet med vuxna. Men man måste inte komma överens och umgås privat. Inte umgås heller på jobbet mer än att man byter lite ord i fikarummet. Det kan säkert kännas som utfrysning dock. Men visst är man 5 personer på hela företaget lämnar man inte 1 utanför. Jag jobbar på ett stort företag. En kvinna på jobbet har sagt till chefen att hon känner sig utanför. Chefen bad mig vara uppmärksam på om någon inte kommer med i gänget. Jag förstod vem hon pratade om utan att namnet nämndes. Men saken är den att fan vad jag har försökt! Försöker småprata med henne när jag ser henne, fråga hur hon mår, hur jobbet går, hur helgen var, om hon vill ta en paus och fika lite. Men hon svarar ju bara på tilltal och kommer aldrig med frågor själv. Hon tycker säkert att vi andra kvinnor är elaka. Ibland kanske man måste bjuda till själv tänker jag.

H

Jag kan inte riktigt hålla med. Även om jag upplevde och kunde iaktta att tjejer fryste ut varandra i grundskolan/gymnasiet upplever jag att detta beteende är mer undantag än regel i vuxna sammanhang. Vissa människor är kanske mer omogna än andra och vissa arbetsplatser (särskilt sådana där många unga arbetar) kanske möjliggör sådana beteenden mer än andra, men isf har jag i vuxen ålder mer kopplat det till omognad/osäkerhet hos de personer som hållt på med det än till ett typiskt kvinnligt beteende. Vissa personer håller kanske på sådär livet ut, och trivs med att sluta samman i exklusiva små sällskap där ingen utomstående släpps in, men när jag stöter på sådana personer/grupperingar såhär i vuxen ålder har det mest lett till att jag tappat intresset för de personerna - till skillnad från när man var yngre och verkligen kunde bli ledsen och känna sig utanför. Jag ser det mer som att personerna i fråga saknar social kompetens och/eller intresse för att lära känna nya människor - och inom den gruppen människor tycker jag snarare att män och snubbiga snubbar är överrepresenterade. Kvinnor är överlag bättre på att få nya personer att känna sig välkomna och inkluderade, är bättre på att bjuda med och och bjuda in. Och när sen riktig vänskap uppstår är vi också bättre på att vårda våra relationer.

(Sen kan vänskap och gemenskap vara en jäkla gåta ändå, jag går ofta runt med en känsla av att inte riktigt passa in eller vara med "på riktigt", men jag tror inte det är "den kvinnliga gemenskapens" fel, tror bara jag alltid kommer ha lite dåligt självförtroende när det kommer till att avgöra om folk gillar mig "på riktigt")

Nicole

Hej LD! Alltså, så himla mycket tack för att du tog upp detta, skrev utförligt och BRA och vettigt om det och öppnar upp för andra att dela med sig av sina uppfattningar.
Det ger så mycket när man får andras åsikter att tänka på och fundera över, och känna att ens upplevelse inte är helt unik, man är inte helt åt helvete konstigt och att man inte är ensam i att försöka få rätsida på sina känslor och tankar kring sin relation till feminism och kvinnor och allt som kan vara svårt (fast det inte borde vara det).
Btw, det var jag som kommenterade igår om att jag blivit mobbad genom min skolgång och att det var tjejernas utfrysning som tog hårdast på mig osv så att du tog upp detta betyder verkligen så mycket! Tack, tack, tack!
Förutom swish vet jag inte hur jag kan tacka dig mer! Om det finns något i London som du vill ha köper jag gärna och skickar (har dock tyvärr ej gifflar här, buuu)

Felicia

Chs

Känner igen mig jättemycket haha. Kanske inte alla är sådana men jag tänker att det inte behöver betyda så mycket utan bara att hjärnan typ på automatik i det tysta kollar hur attraherad man är av ca alla någonsin. Men ja det har nog satt rätt många krokben för mig också för jag har typ aldrig "lyckats" ha en nära tjejkompis liksom. Eller är man bara fucked up vad gäller vänskap och koppling till andra människor hehe.

alice

utfrysning som kvinna blir på ett sätt ett hårdare straff. just för att gemenskap och samhörighet värderas högt. sen att vi dessutom "ska" vara bra på relationer, om att vara måna om andras känslor etc etc gör att en utfryst person (utifrån observerare) ses som en misslyckad kvinna. hur kan hon inte komma överens med dem?? måste vara något fel på henne!!

Mie

Har arbetat på många olika arbetsplatser och aldrig upplevt det förrän jag flyttade utomlands och blev hemmamamma. Min son kom till en klass utan att känna någon och en relativt stor del av pojkarna kom från samma förskola där mammorna redan kände varandra och verkade ha lite intresse av att träffa nya människor eller öppna upp för nya lekkamrater. Det var fruktansvärt jobbigt, mycket på grund av känslan att mitt barn inte riktigt kom med pga av att jag inte hade rätt sociala kontakter.

Det har löst sig idag, både vi och sonen har ett tillräckligt stort socialt umgänge, men när jag ser vissa av de här mammorna har jag fortfarande mest lust att vända och gå åt andra hållet.

Jag läste en bok 'The primates of Park Avenue' och förutom att vi inte bor i ett sånt fint område var den verkligen träffande.

Delägariannan :)

Jag har vänskapsrelationer med flera män, finns inget sexuellt i dessa relationer, jag är själv lyckligt gift och de flesta av mina manliga vänner är själva gifta eller har ett förhållande.

Jag arbetar i en mansdominerad bransch och har alltid bara blivit anställd av män i början av min karriär, när jag var arbetstagare. Nu när jag själv är delägare driver jag bolag endast med andra män. Vi har dock både kvinnliga och manliga anställda.

En sak jag undrar över är dock varför det blivit på det här sättet - jag har nämligen försökt bilda bolag med andra kvinnor men det har inte gått! Det är endast män som har vågat ta risken det innebär att bli delägare. När jag frågat andra kvinnor har de inte vågat helt enkelt enligt dem skälva eller skyllt på barn och familj osv. Kanske jag som haft otur? Vet ej. Upplever även att kvinnor inte vill bli anställda av mig. Har endast haft lyckade rekryteringar av män - våra kvinnliga rekryteringar har skötts av de manliga delägarna. Jag har dock verkligen försökt rekrytera duktiga kvinnor jag känner till vårt bolag men de har tackat nej av diverse skäl.

Jag är dock fortfarande god vän med alla dessa kvinnor som tackat nej till att bli delägare i vårt bolag alternativt bli anställda :) Dessa kvinnor har valt att istället jobba statligt, vara anställda av ett bolag som drivs av män eller är egenföretagare. Med mig hade de tjänat mycket mer pengar utan att behöva jobba mer :) Inga hard feelings från min sida, Men ibland har jag lust att fråga, vad gör jag för fel? :)

Någon annan som upplevt något liknande? Vad kan jag göra för fel? Jag är ung, i 30-årsåldern och småbarnsmamma. Har alltså gjort en snabb karriär, älskar mitt jobb och är duktig på att göra affärer.

Jag är ganska rak på sak och upplever att män hanterar det bra. Få kvinnor gillar dock detta. Jag säger vad jag vill ha eller vill göra och that's it.

Jag har många tjejkompis men få nära vänner, hinner tyvärr inte investera den tid det behövs. Har dock flera barndomskompisar som alltid finns där för mig. Jag prioriterar min familj först, sedan jobbet eftersom det är en förutsättning för att försörja min familj, och därefter ger jag tid till vännerna och allt annat - om det finns någon tid över. Jag anser dock att det är den rätta prioriteringen i mitt liv, mina barn måste få gå först.

Slutligen - innan jag glömmer -
Ladydahmer - älskar din blogg! :)

Maria

Många kvinnor fryser ut varandra eftersom de är elaka satkärringar. Många män behandlar alla, bägge könen, som mobbingsobjekt eftersom de är elaka gubbtjyvar. Herregud, det finns så många hemska människor av bägge könen att man inte behöver diskutera varför just vissa kanske inte är så snälla mot varandra. Sådan är verkligheten, det är bara att förhålla sig till den och själv försöka behålla så mycket integritet man orkar.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog