Jag har sabbat allt för mitt barn
På den här nivån är mitt bloggande denna vecka. Jag är trött och sliten. 

Idag ska förresten N åka pendel själv för första gången. Vi hade tänkt träna med henne inför fjärde klass men så blev det ett impulsbeslut häromdagen när hon frågade om hon fick åka med en kompis som har vanan inne. Det gäller bara en station och de har mobiler med sig och vet ju hur man gör men jag tycker det är skitläskigt. 

Själv började man ju lifta som trettonåring och tunnelbana var ju fasiken vardag när jag var i N's ålder. Men jag blev stor snabbt. Jag vill att mina barn ska få vara barnsliga länge. 

Apropå N så kommer hon inte in på den skola jag vill. (De ska byta i fyran) Den blev liksom full för länge sen. Jag mår skitdåligt över detta. Dels för att altenativet är Stockholms läns sämsta skola typ. Den är ökänd. Och dels för att jag fuckat upp en sån viktig grej. Skolan ska hon gå i fram till nian. Men framförallt för att hon kanske inte kommer få gå med sina bästa vänner. 

Och skolan gör ju så stor skillnad också. En dålig skola kan ju sabba så mycket för barnets utveckling och självbild. Jag hade ju allra helst satt mina barn i waldorf men det finns ingen tillräckligt nära. 

Va fan ska vi göra? 
Anna

Går det inte att stå kvar i kö? Jag vet andra som gjort så och sen fått byta efter ett tag. Inte optimalt såklart men kanske bättre än inget?

Svar: jo men jag vill ju inte byta fram och tillbaka, det är jobbigt nog att börja ny klass liksom.
ladydahmer.nu

Ida

Att byta en gång från en kass skola till en bra hade jag gjort alla dagar i veckan. Kanske inte populärt hos barnet först, men vissa saker vet vi vuxna bäst. Det viktiga är ju att ha en dialog om vad som sker, även om det är ni som bestämt att det ska bytas.

Caroline

Förstår frustrationen till 100 procent. Tycker bara att det är så sorgligt att det är sådan skillnad på skolor (förskolor, fritid tillgänglighet på fritidsaktiviteter osv). Vad fasiken gör det i längden för de som är vår framtid?! De som hade oturen att hamna på en ökänd skola... Fy fan vad trött jag blir på det. Skillnaden, alltså. Trött men sen förbannad, som alltid! 😄
Hoppas det löser sig på bästa sätt för er! 💗

Z

Stockholms läns sämsta skola? Du överdriver, garanterat. Jag är uppvuxen i närheten av er och jag vet ingen skola där som är så dålig. Var inte så hård mot dig själv! Du kommer inte att kunna garantera att dina barn får det bästa av det bästa hela tiden. Det är okej det med.

Elsie

Min mamma vågade inte byta skola när den jag fick gå i verkligen inte höll måttet, men när mitt lillasyskon fick samma upplevelse vågade hon och det var det bästa som hänt mitt lillasyskon! Stå kvar i kön och ha lite is i magen (lättare sagt än gjort), det kan ju ändå bli bra i den skolan N hamnar i. Om inte så är det enligt mig bättre att byta, speciellt om hon redan har kompisar i andra skolan.

Blyg

Åh, känner igen mig så! <3

Ellie, om mig och min mitt-i-livet-kris

I högstadiet hade vi en waldorf skola i närheten, jag minns att vi hade våra musiklektioner i deras lokaler. Än idag har jag ingen aning om vad det är för skola. Alternativ helt klart, det har jag fattat men mer då?

Jennifer

Jag har bytt skola några gånger i mitt liv. Bytte i tvåan, sjuan och åttan. Inget byte har varit problematiskt eller svårt. Bytet i åttan var det bästa jag gjort i mitt liv tror jag då jag bytte från en katastrofskola till en underbar :) Att byta skola om det blir från en dålig till en bra tror jag är mycket mindre jobbigt än att gå kvar flera år i en dålig...

Therese

Vi bor på helt fel ställe, känner inga här (knappt, efter 2,5år!) Släkt och vänner bor på andra sidan stan, tåget går inte som de ska tack vare slussen ombyggnaden så de är skitkrångligt för mig att ta mig nånstans kollektivt med 2 barn, inte försökt på 2år nu ens

Men förskolan är sååå bra och en pedagog särskilt gör allt hon kan för vårat barn som har en grav talförsening
Han har dessutom fått vänner, 3 stycken till och med!

Och lägenheten är stor! Jättefin stor balkong, stort kök och badrum och området är nice med väldigt lite trafik på innergården

Men vi vill flytta! Så jobbigt att aldrig kunna få avlastning och träffa släkt och vänner så sällan, och billigare hyra skulle vara väldigt skönt!

Men känns så taskigt mot barnet! Och barnen sen om lilla hinner börja förskolan innan vi flyttar.. han kommer förlora sina vänner för vi umgås inte privat och vi har ingen anledning till att åka hit om vi flyttar, långt bort härifrån

Och alla lägenheter som vi fått i förslag att byta är så mycket sämre

Vet inte alls vad vi vill göra, vill bara flytta en gång, vill att barnen ska gå i en skola hela grundskolan sen för trygghet

Tycker de är jättesvårt de där! Och ja känns som att en kan sabba hela livet för barnen om en tar fel beslut.!

Petra L

Jag gick på en helt okej skola men det öppnade en som var superbra och som min bästa vän i klassen fick byta till i sexan. Jag önskar SÅ att min mamma hade haft modet att våga låta mig byta, för det hade gett migett mycket bättre liv, men tyvärr hölls hon tillbaka av rädsla för den förändringen. Det var en friskola med fokus på högpresterare, vilket jag var men inte alls fick utlopp för på min skola utan satt uttråkad och utan uppgifter en stor del av tiden, något som färgat hela mitt vuxna liv.

Båda mina föräldrar trodde stenhårt som du gör nu, att det är bland det värsta som finns att byta skola, men det är verkligen inte så. Att byta skola ger en ofattbart bra möjlighet att få börja om när man är lite äldre, att byta ut det fack man ofrånkomligen hamnar i i en klass, att få nya perspektiv och erfarenheter.

Stå kvar i kön, sikta på att hon får byta så fort det går och OM hon inte vill det då eller det verkar olämpligt så hittar ni säkert ett sätt att hantera det i så fall!

S

Vad är det som gör det till den 'sämsta skolan'?
Jag gick i en skola som inte hade så superbra rykte, men som jag gillade då (valde att inte byta till villaområdesskola när jag hade chansen) och har förstått efteråt hur himla viktig den var för min världsbild.
Medan kompisar som gick på 'fina' skolor där det viktigaste var att ha 501:or och acqua limone(?)-tröja (samt segelbåt, helst häst, och skidsemester i Alperna) hade jag klasskompisar från olika kulturer och med olika social bakgrund och förutsättningar, och det var liksom bara att släppa allt av statusmarkörer och köra på.
Vi hade dessutom socialt engagerade lärare (ok, de flesta) medan lärarna på 'fina' skolan nog trodde de kunde förlita sig på att medelklassföräldrarna styrde upp det som de ev missade eller inte orkade (+ sitt rykte som 'bra skola' lite oavsett vad som faktiskt hände innanför väggarna). Vilket de kanske gjorde kunskapsmässigt, men inte socialt - så jävla mycket utanförskap och mobbing där alltså, ingen plats för att vara annorlunda (= inte ha 501:or), medan hos oss var ju typ alla annorlunda så det gick ju liksom inte att mobbas för just det + aktivt arbete med inkludering från skolan eftersom alla inte var helt strömlinjeformade..

Känner väldigt dubbelt inför mina barns skolgång, vill ju såklart skydda dem i en puttenuttkokong för alltid och samtidigt måste de få veta att folk är olika.
Valde faktiskt bort Waldorf delvis på grund av den ganska klaustrofobiska homogeniteten av 'alternativ kreativ medelklass' (typ alla som måste påpeka att de 'minsann inte är som alla andra') och är så himla nöjd med skolan vi valde (kommunal) där det går folk från hela världen (och ingen är 'som alla andra' men inte måste prata om det hela tiden) + särskola för multihandikappade som går integrerat i klasserna och geniala lärare som jonglerar allt!

Shakopee

Man brukar ju få en massa info om skolbyte och även hjälp från skolan. Jag förstår inte riktigt vad som gick fel här om alla hennes vänner hamnar på samma skola och inte hon. Hoppas det är skolan som felat på något sätt så det går att åtgärda. Är det ett föräldraansvar så förstår jag att du mår dåligt, att missa något sådant är ju svårt att förklara för barnet.

Malena

Å vilken igenkänning. Känner mig också kass. Min son ska börja förskoleklass nästa år och vi lyckades inte heller få in honom på samma skola som hans förskolekompisar. Alternativet är inte heller en bra skola. Jättehög personalomsättning på grund av ledarskapsproblem + att det ligger åt helt fel håll för oss. Ska tilläggas att min son är väldigt väldigt orolig som det är inför att börja skolan. Förändringar är milt sagt inte hans grej (står på kö för utredning, misstänkt diagnos inom AST). Har inte berättat för honom än att han inte kommer få gå med sina kompisar på skolan som han varit och hälsat på hos. Ångest!

Malena

Å vilken igenkänning. Känner mig också kass. Min son ska börja förskoleklass nästa år och vi lyckades inte heller få in honom på samma skola som hans förskolekompisar. Alternativet är inte heller en bra skola. Jättehög personalomsättning på grund av ledarskapsproblem + att det ligger åt helt fel håll för oss. Ska tilläggas att min son är väldigt väldigt orolig som det är inför att börja skolan. Förändringar är milt sagt inte hans grej (står på kö för utredning, misstänkt diagnos inom AST). Har inte berättat för honom än att han inte kommer få gå med sina kompisar på skolan som han varit och hälsat på hos. Ångest!

Jasmin

Stå kvar i kö och när ni har blivit antagen kan du och hon bestämma om hon vill byta eller inte. Att stå i kö betyder inte att du måste tacka ja sen. Ibland får man träffa klassen innan man börjar i en ny skola och då kan man känna av om det passar för henne eller inte.

Tessa i höghuset

Det går sällan att säga på förhand vad som är en bra resp dålig skola!! Alla klasser är olika, barn är mottagliga för olika saker, och det vi tror är kriterierna för en bra skolgång är inte alltid rätt. Detta är viktigt. Jag har barn i struliga skolor, och det kan i vissa klasser vara stökigt och jobbigt, men det kan också vara tolerant för olikheter, avslappnat, härlig gemenskap, låg pryl/statushets, fina vänskaper och ge en ovärderlig kunskap om hur samhället ser ut. Vänta och se tycker jag, stå kvar i kö. Om ni tror hon mår dåligt eller inte trivs, då försöker ni flytta på henne. Det är så många barn som hattar runt mellan skolor idag, så det är ingen stor grej att byta skola vad jag märkt.

Louise

Har precis koordinerat att fixa helgens födelsedagspresent. Blir lite arg på mig själv att det alltid är jag som gör sånt här o inte mannen, så att jag delegerade till manne att införskaffa presenten. I utgångspunkt av detta, varför tillskriver du dig det enda ansvaret till att detta inte blev gjort? Barens pappa borde inte han vara lika intresserad av att få in henne på denna skola. Har svårt att tro att du själv tar denna typ av beslut själv. Hursomhelst bara en undran? Tror att det kommer att bli bra ändå :)

S

Tessa i höghuset:
Precis så jag menar ovan!
Och jag märker i vuxen ålder att vänner som gick i de här 'fina' skolorna, som är väldigt pålästa, utbildade och upplysta ändå ha skrämmande smala referenser och låg tolerans när det gäller människors olika bakgrund och förutsättningar.
Är så glad över min brokiga skola!

Sabina

Måste ändå disagree här, personligen har jag både haft bra o dåliga erfarenheter med att byta skola, o det har absolut inte haft något att göra med rykte eller typ av skola. När jag bytte mellan trean o fyran, till en friskola med skitbra rykte, slutade det ganska illa, blev mobbad av andra barnen, lärarna brydde sig inte/undvek att ta i det, o eftersom skolan hade så fint rykte var det ingen som riktigt brydde sig (liksom mobbningsteam o sånt var bara för syns skull men gjorde inget, + som S sa ovan, de kunde förlita sig på fint rykte liksom). Sen när mina föräldrar skiljdes, o jag bytte stad med min mamma o bytte skola i åttan, så hamnade jag på en större, kommunal, ganska "ökänd" skola. Men jag trivdes superbra där, träffade superkompisar (som jag än idag, som 20 åring, har kontakt med), o hade bra lärare. Sen hade ju skolan problem på vissa sätt, såklart, med bråkiga elever o mindre kaos ibland, men dem problemen fanns ju på friskolan också (fast de tystade ner dem där o låtsades inte om dem).

Sen personligen var det superskönt att byta skola, precis som nämnts innan, att få ändra sig själv lite o bryta loss från det mönster som skapats innan av en, speciellt när ingen känner en. Som typ 13/14-åring är det sjukt frigörande, eftersom man vill prova nya saker o utforska sig själv o sin identitet! Tror lite att idén att skolbyte alltid är hemskt, är typ nån myt som oroliga föräldrar har i att ändra rutiner för barn, för rutiner är så viktiga liksom, men att alltid anta att skolbyte är något dåligt är inte rätt heller, iom att alla är olika o det beror på situationen.

Bottom line, så tycker jag det är bäst att prata med barnet först, för det är till slut deras liv o något som kommer påverka dem mycket. O om man är orolig för ryktet på skolan, kanske besök skolan först? Jag kommer ihåg att innan jag bytte skola i åttan, besökte jag o mamma skolan en dag, o det var nyttigt tror jag, för vi fick en liten inblick i omgivningen o lärare o lite hur stämningen kändes typ. Om man besöker får man typ än bättre inblick i situationen, o behöver inte förlita sig på massa rykten o hörsägen :)

Djävulsadvokaten

Vad är en waldorf-skola nu igen?
Och (inte för att min åsikt kanske betyder så mycket, men,) jag tror nog din dotter klarar av att ta pendeln på egen hand. Vi har alla åkt ensamma, och den stora majoriteten av oss har kommit hem hela och rena. Jag förstår att man är rädd, har själv en mamma som ringer mig varje eftermiddag nu sen jag fick körkort och varnar mig för ishalkan, men nån gång måste dom få komma ut och uppleva världen lite.

Kajsa

Jag är lärare och jobbar i en av Sveriges 20 bästa skolkommuner men bor i en kommun som tillhör bottenskiktet bland Sveriges kommuner, där mitt ena barn går på en urdålig skola. Men barnet trivs och jag försöker sitta lugn i båten och tänka att det ska till rätt mycket om en dålig skola ska förstöra ens unge för livet. Familjen väger upp mycket och barn skaffar vänner som påverkar positivt. Och det är inte hela världen att byta skola om det blir nödvändigt. Barn löser det. Du har inte pajat ditt barn.

Maria

http://www.vof.se/blogg/overlevde-jag-waldorf/
Läs det här innan du sätter dina barn i Waldorf! Trodde inte att du föredrar olika regler för pojkar och flickor och en skola där man särskiljer könen?

Svar: Precis som kommunala skolor så finns det bra och dåliga Waldorfskolor.
ladydahmer.nu

Maria

Ansök bums till Rudanskolan i Haninge, den ligger precis vid Handens pendelstation och mina barn trivs väldigt bra där. Och så reser många barn från byn tillsammans.
Man ansöker via deras hemsida.

Nina

Uch. Jag fattar verkligen. Stå kvar i kö och låt N själv välja om hon vill byta sen. Jag gick i en jättejättedålig skola i högstadiet. Totalkaos vad gäller lärare och utbildning. Men jag hade rimliga och bra kompis så det redde upp sig ändå. Gymnasiet blev tufft eftersom jag inte kunde grunderna i matte eller andra naturvetenskapliga ämnen men lyckades få hyfsade betyg ändå.

Malin

Tycker det varit positivt att ha bytt skola ett par gånger under uppväxten. Det har gjort mig social och framåt. Man måste inte ta skada av att byta.

Sara

Hua, det har varit så många sömnlösa nätter för skolval etc :-(. När mitt stora barn skulle börja förskoleklass 2013 fick vi klart för oss exakt hur usel planeringen var i vår del av Sthlm - det fanns inte plats i skolorna närmast för alla dessa barn som gått tillsammans i förskolan. Nehepp, bara att kolla på alternativ lite längre bort. Valet blev till sist en friskola som visade sig vara sisådär till en början (trots att rektorn hade pratat vitt och brett om dess förträfflighet), det skrevs artiklar i lokaltidningen om att Skolinspektionen var på dem med hot om vite m m. Men barnet trivdes bra, så vi försökte hålla oss lugna trots flera lärarbyten och bristfällig information. När det kom en ny rektor så började skolan bli betydligt bättre, nu är den rentav riktigt bra. Dock hänger ryktet kvar, det är lite svajigt med elevunderlaget och somliga oinsatta besserwisser-föräldrar i grannskapet tycker fortfarande att vi var oansvariga som satte våra barn där. Jodå, det yngre syskonet fick också börja där, hen går i ettan nu och har det alldeles utmärkt. Nu har storbarnet börjat 4:an på en kommunal prestigeskola med intagningsprov, där även jag själv har gått. Eftersom jag blev mobbad där på 80-talet var det verkligen ingen självklarhet att låta barnet söka, även om hen ärvt mina anlag. Men efter noggranna efterforskningar vågade jag lita på att det numera arbetas på ett helt annat sätt med att inpränta tolerans och respekt för varandra. Och det har gått väldigt bra, trots att hen inte kände någon i början. Nu hoppas jag att det ska vara lugnt några år, så får vi se om småsyskonet vill söka till någon profilskola så småningom.

Kontentan, precis som flera andra skrivit: det går inte att veta i förväg hur det kommer att bli. Tur eller otur med lärare och kompisar, en rektor/ledning som visar sig bättre eller sämre än ryktet gör gällande, personalomsättning... det finns så mycket som spelar in. Vi har nu börjat om helt från noll två gånger med storbarnet och en gång med lillbarnet, det har inneburit djävulskt mycket oro men det har ordnat sig fint alla gångerna.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog