Jag hittade en rimlig snubbe i mitt förflutna
SItter och försöker lista alla övergrepp och skit man varit med om, bara för att få en översikt liksom. Pratade med Cissi om detta i telefon igår, om hur alla kvinnor man känner inte bara varit med om en eller två grejer utan att det är en kontinuerligt mönster som går igen genom livet. Hur absurt det egentligen är men att det är vardag för oss. 
 
Kom även fram till att av alla jäkla killar man haft nån slags relation med så är det bara två som behandlat mig med respekt och lyhördhet. Nu hänger jag ut med namn här men det är iallafall min gamla bästis Mikko och så pojkvännen  (tillika min gamla karatetränare) Sven som jag hade innan exet.
 
Nu hade jag ju bara en kärleksrelation med en av dem men det ter sig nästan konstigt att INTE ha utsatts för nåt tvivelaktigt av honom. Jag försökte tänka efter ang sådana situationer som lätt spårar ur - bara ifall jag förträngt något - men kom fram till att han alltid backade, aldrig tvingade, aldrig tjatade, aldrig var annat än rimlig liksom. Sen dumpade jag ju honom för Fotis (ni vet han som inte var så snäll) och det var väl det sämsta jag kunde gjort just då. DÅLIGT VAL NATASHJA.
 
Men men man är väl efterklok och i längden så var det väl bra eftersom att det ledde mig till Oskar. (Som såklart också behandlar mig rimligt om det var oklart) 
 
Fan vad deprimerande. 
Ylva

Det där var en mycket intressant tanke faktiskt , har inte tänkt på det tidigare men nu går jag igenom mina ex i huvudet . Jag har varit tillsammans med en del killar men av alla dessa så känner jag att det är ca 3-4 st som har varit en bra , lyhörd och omtänksam person ! Bl.a. Var det min första riktiga pojkvän när jag var 17 han var fantastisk på de flesta plan ( oförstörd kanske ) . Sen blev jag tillsammans med ännu en fantastisk kille och nu är jag gift med en man som är underbar och aldrig skulle tvinga mig till någonting och som verkligen ser mig . Sen har jag även haft en KK som var jättefin 🙂

Christin

Jag tänker att jag haft tur. Jag har haft åtta längre förhållanden (varav fem i gymnasiet och tidig studietid, så kortare generellt) och ingen har behandlat mig illa, jag har aldrig känt mig tvingad till något, alltid känt mig respekterad. Det värsta jag kan komma på är att en av dem brukade påpeka mina misstag eller ngt jag sagt när vi kom hem från en fest eller så, det var ju sådär kul. Men jag brukade säga ifrån vad jag minns. Blev dock bråk och så blev jag "onödigt" arg enligt honom. jja, de svin jag träffat har varit helt random killar på stan eller tillfälliga flirtar. En av dem försökte omgående manipulera mig för att få mig att följa hans vilja, skickade långa explicita sms om vad han ville göra med mig sexuellt och när jag sa att jag inte ville ha såna meddelanden blev de värre. Som tur var befann jag mig inte i någon beroendesituation och var dessutom precis "nystark" från ett break-up jag just kommit över. Så jag visste vad jag ville, och jag ville inte honom ...

Panna

det är så sjukt att man anser att det är TUR att man hittat en "rimlig" kille. dvs, det bevisar ju bara hur mkt svin det finns där ute. Har bara haft ett kärleks-förhållande i mitt liv. Han jag blev tillsammans med när jag var 18 och fortfarande är tillsammans med(är nu 30) vi är gifta sen 4 år tillbaka och har två barn. Han har aldrig betett sig "tölpigt" (tölpigt= våldtagit, sex-tjatat, gått över gränser osv) tänker aldrig aldrig släppa han...inte för en annan man i af. Då hittar jag hellre en kvinna att leva med eller lever singel. för jag tror allvarligt att de "rimliga" männen inte finns tillgängliga längre.

För de är för få.

Tur att jag fortfarande är kär i min man och att han är en bra förälder(bättre än mig som har ångest, utmattningsdepp osv,) klart att vi kan tjaffsa men vi har alltid sett varandra som jämlikar dvs vi trycker inte ner varandra mentalt och fysiskt.

Är övertygad om att jag är demi-sexuell också. var inte intresserad av killar och sex förrän jag blev kär på riktigt. så jag höll mig borta från män överlag...och det fortsätter jag med. Män intresserar mig inte alls.

hw

Det är intressant det här hur vi hamnar/rör oss i olika sociala kontexter. Har gjort en liten gallup hos mina kvinnliga vänner och släktingar. Den absoluta majoriteten av de yngre kvinnorna kunde inte komma på nån situation som passar in i #metoo. De äldre däremot, de tittar på mig som om jag frågat om det finns bruna löv på hösten - ja självklart! Det är sånt man får lära sig att stå ut med och utnyttja till sin fördel menar den äldre generationen. Så med detta vill jag påpeka att vi faktiskt har kommit en bit på vägen. För 50-60 år sedan tog sig män betydligt större sexuella friheter mot kvinnor än vad som sker nuförtiden.

Jag tycker även det är intressant hur det kommer sig att jag och mina väninnor inte har upplevt såna riktiga svin som LD och många av er andra berättat om. Tror mycket beror på vilka manliga förebilder vi haft som barn, vad tror ni?

Jennifer

Jag har väl haft ca 2 riktiga relationer, några halvdana nästan-kärleks-relationer och några dejter (både män och kvinnor finns bland dessa men en majoritet män). Jag har en person som inte betett sig svinigt, en person. Att det är min nuvarande sambo och pappan till kiddot är väl en jävla tur. Jag hoppas att det fortsätter vara så, men tack och lov är han den jag litar på mer än livet själv, men det har tagit en jäkla massa år våga lita på honom även fast han aldrig har gjort något för att få mig att tvivla. Om han är perfekt, nej, men alltid respektfull och villig att kommunicera, utvecklas och bryta normer.

Djävulsadvokaten

Panna. Dom rimliga finns, det är tyvärr bara ett faktum att dom också ofta är dom som sållas bort av olika anledningar. Fel kroppstyp, fel intressen, inte tillräcklig på olika sätt och vis, listan kan göras lång.

Elysia

Djävulsadvokaten: Menar du att män med "fel" kroppstyp och "fel" intressen är mer benägna att respektera kvinnor än andra män?

Djävulsadvokaten

Elysia, var exakt har jag skrivit det? Det är klart jag är medveten om att vi icke-konventionellt attraktiva ofta är lika stora arslen som vilken annan snubbe som helst, men det var inte min poäng med min förra kommentar. Det jag ville lyfta fram var att den här eviga klagosången man hör från vissa människor om att det "finns för få av den-och-den sortens män/kvinnor/annan", till stor del beror på att dom som klagar glömmer att det finns en hel värld av människor där ute, och att det dom egentligen säger är mer i stil med "det finns inga bra män/kvinnor/andra som jag också råkar vara attraherad av, och jag tänker inte besvära mig med att leta utanför min komfortzon och se ifall jag kan hitta det jag söker någon annanstans."

Sorry att det blev långt, hoppas det blev begripligt iaf.

Elysia

Ok. Jag var osäker på hur du menade, därför frågade jag. Nu har jag fått svar.

Jag är dock inte säker på exakt vad du menar med att leta utanför sin komfortzon. Tänker du att man ska lära känna varandra först och hoppas att attraktion uppstår eller menar du att fysisk attraktion är oväsentligt?
Och hur ska man undvika att bli uttråkad om man saknar gemensamma intressen?

Jd

Alltså... jag tror faktiskt inte "icke-konventionellt attraktiva" (är det ens ett begrepp?) har sämre statistik på att ingå i långvariga kärleksrelationer än andra. För det första, även om normer existerar och tenderar att representeras desto snävare utåt, så är bredden på vad varje enskild person attraheras av mycket bredare, och för det andra är det ju helt andra kvaliteter än det rent fysiska som avgör om en djupsinnig relation utvecklas eller ej.

Nu vet jag inte om jag är unik, men det tror jag inte, i min värld blir en person mer och mer attraktiv ju bättre jag tycker om den.

Djävulsadvokaten

Elysia. För att inte verka alltför sexistisk ska jag använda min egen grupp för att förklara hur jag tänker.
Du vet hur en hel del killar/män är benhårt inställda på att bara försöka få till det med en viss sorts tjej? Dom som insisterar att hon måste se ut si och så, bete sig på ett visst sätt, ha vissa specifika drag osv osv. Och som sen klagar och gnyr över att dom aldrig hittar nån, och inte är det minsta villiga att överväga att sänka sin absurda standard och kanske få turen att träffa någon som visar sig sitta på något dom aldrig visste att dom sökte innan dom svalde sin standard och gav personen en chans. Det är det jag menar med att leta utanför sin komfortzon. Jag tror att många skulle bli väldigt positivt överraskade.

Och innan du frågar, jag menar så klart inte att någon ska hoppa i säng med första bästa dom möter utanför dörren och släppa sin standard helt och hållet, men att man kanske inte behöver gå över varenda millimeter hos en potentiell partner för att säkra en 100-procentig matchning.

Jd. Det ligger helt klart en hel del i det du skriver, dock har jag ett litet problem med med det där om att det rent fysiska skulle vara av liten betydelse. Inte för att du inte har rätt i det, men det jag ofta tänker när jag hör det där argumentet är att, med tanke på att det första du ser hos en person är det som sitter på utsidan, så måste det ju ändå ha betydelse. Jag tänker att om man kunde se en människas inre väsen, så skulle väl en stor del av alla välvårdade galenpannor där ute aldrig få en dejt? Men dom får det, ganska regelbundet till och med. Så, nog för att jag håller med till stor del, men jag kan helt enkelt inte köpa det där att utseendet skulle väga så pass lätt jämfört med insidan, när det trots allt är det första man ser hos vilken person som helst, och ofta dömer utifrån även om man inte inser det.

Och om "icke-konventionellt attraktiv" inte är ett myntat begrepp än så tar jag patent på det. Lite mer omständligt att säga än "ful" kanske, men det besparar en en del mental stress.

Jd

Djävulsadvokaten.
Haha! Ja du har nog rätt där med patentet.
Sjävklart dömer vi varandra hela tiden baserat på utseende, och självklart ratas det friskt utefter detta. Men människor möts tack och lov i naturliga sammanhang också och spenderar tid med varandra och där tror jag de inre kvaliteterna överbryggar de rent ytliga första intrycken efter en stund. Så är det kanske inte för alla och det finns förstås massa negativa faktorer man kan räkna in men vem har nånsin mått bra av att älta sådana :)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog