Om att känna sig otrygg i feministiska sällskap
Den här gränslösheten hos många, främst yngre skulle jag vilja påstå för det är alltid väldigt unga som gör så här. Kanske ni som är av den generationen kan förklara varför? Först har vi den här snubben som inte kan acceptera att jag inte vill prata med honom, som inte kan ta att jag vägrar svara på hans meddelanden och som sen ringer upp mig. Två dagar i rad. Flera gånger. 
 
Sen i torsdags ringer en person som bland annat är medlem i streetgäris upp mig. Två gånger. Försöker iallafall. Jag svarar såklart inte. Jag har ju svår social ångest och telefonfobi som det är så att svara i telefon när det är nån som är arg och hatar mig finns ju inte ens på världskartan. Jag tror inte hon menade att uppträda hotfullt (och hon bad om ursäkt-ish typ när jag sa ifrån) men jag tar det så, jag blir stressad och rädd av det. Det är så konfrontativt och gränslöst och rör sig från nätets offentliga kanaler in i mitt privata där jag vill känna mig trygg. 
 
Och igår satt ett gäng, feminister och antirasister som ogillar mig, och hetsade varandra att swisha mig en krona bara för att kunna skriva skit om vilken transfob jag är osv. Det är också så gränslöst och inträngande. Att jag inte får vara ifred privat. Att min telefon när som helst kan plinga till och så är det en människa där som inte vill mig väl. Som kräver min uppmärksamhet. (Jag har inte notiser aktiverade på instagram, twitter, facebook eller liknande så jag kan välja när jag vill använda sociala medier via mobilen)
 
Jag tänker också mycket på vad som skulle hända om nån av dessa skulle se mig på stan eller i ett feministisk sammanhang offentligt. Jag har ju fått hot om våld tidigare (visserligen bad denne om ursäkt för att den uppmuntrat sina följare att ge sig på mig men skadan är ju redan skedd liksom), inte så att jag tror att jag skulle bli misshandlad av ett gäng feminster - absolut inte - men att de skulle gå fram till mig och vara otrevlig eller t.o.m fysisk är inte helt orimligt. Många transaktivister pratar ju ofta positivt om just våld (inte helt ovanligt grovt våld) riktat mot ciskvinnor och terfs som de kallar radikalfeminister de upplever exkluderar transpersoner. 
 
Ok det låter jättelöjligt att vara rädd för att nån arg person ska skälla på en offentligt men för mig känns det otryggt som fan. Apropå detta att jag skulle göra andra otrygga med min närvaro på nätet. Tanken känns så absurd då jag aldrig uttalat hot, aldrig varit våldsam, aldrig någonsin trakasserat, mailat, ringt eller ens sökt upp enskilda personer som jag tycker illa om eller som tycker illa om img. Medan precis det riktas mot mig. 
 
Aja jag ville bara skriva av mig lite av sånt som känns jobbigt idag. 
 
 
 
Caroline

Hej från en 90-talist, antagligen generationen du syftar på! Tror mobilanvändande och förväntningar på nåbarhet är en generationsfråga och kan förklara delvis varför de beter sig som de gör (beror ju såklart också på att de inte verkar som säkskilt trevliga personer). I och med att vi ständigt får notiser från diverse appar, ofta med gruppchatter och liknande, så har vi kanske en större vana att stänga av ljudet, sätta i flightmode osv för att inte störa. Om jag då ringer till en kompis som inte svarar beror det ju oftast på att hen har ljudet avstängt och helt enkelt missar mitt samtal, snarare än en medveten diss. Svarar någon inte är det för mig inte främmande att ringa upp 10 min senare, och kan absolut hålla på så upp till fem samtal tills personen svarar. För mig (och många andra i min generation antar jag) är det alltså inte konstigt. Vi har nog även skonats från telefonbedrägerier i ganska hög grad och svarar därför alltid på ett okänt nummer. När det gäller meddelanden tolkar nog många också brist på ett svar som att personen inte sett det (om det inte syns såklart som på messenger) och därför är ytterligare ett meddelande inte ovanligt för att påminna kompisen att svara, eller hamna högre bland listan på sms.

Sen förklarar ju det här naturligtvis inte den form av stalkningbeteende du utsätts för, jag skulle aldrig få för mig att ringa upp en okänd människa sådär, men kanske lite mer iaf! Tack för en bra blogg i övrigt!

Svar: Tack för svar! Tänker att det just är en generationsfråga på så sätt, inte att det handlar om ålder i sig. :-)
ladydahmer.nu

Josefin

Jag är väl för gammal (80-talist) för att ens greppa att människor beter sig såhär. ;) Fast framförallt begriper jag inte hur påstått politiskt medvetna människor kan bete sig som småbarn i en sandlåda. Hur man kan tro sig ha rätt att bete sig så lågt mot en annan människa. Har själv råkat ut för dem och det gör en ju ganska... deppig inför framtiden. Nej, man behöver inte göra vågen inför alla andra men man ska baske mig behandla varandra med respekt. (Tycker förresten det talas för lite om telefonfobi! Det är som om telefonerna blivit en integrerad, mänsklig kroppsdel? Huh. /Tant)

anna1

@Caroline: Intressant generationsskillnad! För mig född på 70-talet är det tvärtom helt främmande att ringa en person var 10 minut i en timme bara för att den inte svarar direkt. Om någon ringde så åt mig så skulle jag få panik och direkt tänka att det skett en olycka, dödsfall eller liknande. Med mobiltelefoner så ser man ju dessutom vem som ringt och då räknar jag med att personen hör av sig efter det första missade samtalet när den har möjlighet att prata. Och svarar hen inte så är det för att hen är upptagen och då hjälper det ju inte att ringa var tionde minut... Tvärtom är det ju bara skitirriterande och stressande.

Que

Nej usch, jag ångrar att jag skrev den senaste kommentaren, snälla publicera den inte, jag pallar inte med bråk.

Svar: Är du säker? Raderar allt bråk. Godkänner inte elaka kommentarer. 😊
ladydahmer.nu

M:et

Det är väl det där att "inget enar som en gemensam fiende". De stärker sammanhållningen inom sin egen grupp genom att tillsammans uppröras över något – och ju upprördare de är, desto mer lojala mot gruppen visar de att de är. De glömmer att när det är en människa de hetsar mot så är det just EN MÄNNISKA de hetsar mot. En högst verklig, sårbar människa med känslor. I detta fall dessutom en klok och vettig människa som tar till sig och svarar på kritik.

Det är så trist att folk inte förstår att man kan brinna för en sak utan att vilja bränna alla man upplever som motståndare till saken. En god sak håller för motstånd och kritik. Och du, LD, är ju inte fienden. Det är för jävligt att du får så mycket skit – och att det inte är TROTS att du tar till dig och svarar på kritik utan FÖR ATT du gör det. En vettig människa borde få sig en tankeställare av det, men dessa ivriga krigare för saken verkar bara tänka "Åh, hon svarar! Det går att komma åt henne! På henne igen och igen och igen tills hon försvinner!"

Folk följer gärna minsta motståndets lag, särskilt när det kan vara farligt att ge sig på det största motståndet. Lite som när militanta djurrättsaktivister sprutar fejkblod på skröpliga gummor i minkpäls men inte på Hells Angels klädda från topp till tå i kohud. Det är också betydligt enklare att utmåla någon i det egna lägret som motståndare och ge sig på henne än att ge sig på en riktig motståndare. Lite som när de första korstågen gav sig av mot Heliga landet men snart kom på att det var himla långt till Heliga landet och att de otrogna där hade arméer till sitt försvar, så de gav sig på judar och fel sorts kristna i Europa i stället. Judar och fel sorts kristna var ju också otrogna men hade inga arméer = win–win! Det är bekvämt, men är det modigt? Främjar det saken?

Till alla som håller på nu vill jag bara säga: Backa! Andas! Tänk efter! Ni måste spara på krafterna, för det är långt kvar. Förspill dem inte på att visa varandra hur duktiga ni är på att kriga mot det minsta motståndet, mot er minsta fiende. Det är inte modigt, och det främjar inte saken – hur god den än är.

Hanna Karlsson

Det där är ju helt galet beteende. Och angående Carolines kommentar ovan. Jag är 80-talist och skulle bli sjukt stressad om någon ringde mig på det sättet. Jag tänker direkt katastroftankar....

Anna

Jag förstår helt att du känner dig obehaglig till mods - denna gränslöshet är skrämmande. När jag såg att du i veckan upplät dina plattformar för insamling till en viss transaktivist blev jag orolig - tänkte att det här kommer inte inte gå väl - och de senaste dagarnas hat/hot mot dig är jag övertygad har med det att göra :-(.

För övrigt finns det inget feministiskt i att hota kvinnor med våld, våldtäkt och mord.

Que

Tack LD :) Jag är säker. Uttryckte mig säkert klumpigt och det hade kanske satt igång något jag inte hade orkat följa upp. Uppskattar att du lyssnade på min önskan, det värmer.

Pip

Åh, jag tror att du har så rätt, M:et.

Sara

Du är en fantastisk människa. Du har hjälpt så många kvinnor att börja reflektera över sitt värde och även män att börja förändra sina invanda negativa beteenden. Förstår att det inte går att strunta i detta hat då du är människa men snälla försök för du är så fantastisk. Stort tack till dig 💗

Linp

Förstår dig fullständigt! Det kryper innanför skinnet, brrrr. Privat är privat, man måste få vara ifred nånstans fast man är "offentlig".

Tilda

Men asså jag fattar inte, vadå transfob? Finns väl absolut inget som tyder på att du skulle vara Det? Och fy fan för folk som håller på och trackaserar dig!!! Det är i mina ögon hundra gånger värre än vad du nu kan ha gjort (vilket jag antar är ingenting, du är den mest inkluderande och hänsysnfulla feminist jag vet). Kram och kämpa på!!!

E

Vad ledsen jag blir över att du behandlas såhär. Förstår inte hur folk ens kan överväga att leta upp och ringa till ditt privata nummer? Ännu läskigare att de faktiskt organiserar sig i grupp utan att någon av dem inser hur oacceptabelt deras beteende är. Har själv fått mycket döds/våldtäktshot online för att jag är en "TERF" (eller ja, lesbisk kvinna men tydligen är det samma sak i en dels ögon) och det är jobbigt nog ibland, men om någon hade faktiskt ringt upp mig eller försökt kontakta mig IRL hade jag känt mig oerhört illa till mods. Tycker det är otroligt att du faktiskt vågar och orkar fortsätta vara offentlig.

Also: är själv 90-talist och jag svarar aldrig på okända nummer eller ringer upp någon mer än en gång. Utgår från att om någon vill mig något viktigt och jag inte svarar så skickar de ett sms/lämnar ett meddelande (och gör det själv om den jag försöker få tag på inte svarar) Känns helt absurt att fortsätta ringa någon som inte svarar.

Evelina F

<3 kram till dig LD <3 <3

Lisa

Jag är 90-talist (-91) och känner över huvud taget inte igen mig i Carolines beskrivning. Svara på okänt nr? Ringa fem gånger innan nån svarar? Alltså förlåt men det känns absurt. Antingen är det skillnad på tidiga kontra sena 90-talister eller så handlar det om en ålderskillnad. Det är ganska stor skillnad på att vara 26 (som jag då) och att vara 20. Händelserika och utvecklande år däremellan osv.
Eller så handlar det om ohanterligt hat gentemot en människa som gör att man drivs till ett gränslöst beteende. Skulle faktiskt tippa på det sistnämnda. Hur obehagligt det än är, men hat tror jag är så starkt att man liksom tappar det. Sen begriper jag inte hur man kan hata dig för du är fan min idol, men det är väl en annan diskussion liksom.

Jennifer

Född -94 och tycker denna gränslöshet är sjukt obehaglig, vem fan gör en sånt? Den enda jag terrorringer är min sambo eller mamma, om det är något väldigt viktigt. Skulle aldrig fortsätta ringa någon som inte svarar, den ser väl det missade samtalet när den är anträffbar igen? Alternativt skickar jag ett meddelande också, om det är viktigt. Okända nummer är ju det mest creepy som finns och jag, som har mycket kontakt med sjukvården tvingas ofta svara på okända nummer för att det kan vara någon sjukvårdspersonal. Ångesten är enorm varje gång.

Människorna som beter sig såhär mot dig beter sig åt helvete fel. Det är inte okej.

johanna

Ännu en 90-talist här! Kan inte heller säga att jag känner igen mig i Carolines beskrivning, men alla är vi olika.

Men någonting slog mig när jag läste din fråga. Jag tror att min generation, kanske pga internet och mobiler (eller för att vi är curlade av våra föräldrar), inte tolererar att inte bli lyssnad på. Vi är duktiga på att gå ihop och kräva att få höras. Det är självklart jättepositivt på ett sätt men det hindrar också någon form av reflektion som borde sätta gränser. Vi är så påeldade av vad vi tycker är rätt och inte, särskilt när vi befinner oss i grupper, och när det finns sätt (som bakom en skärm) att påverka utan att själv egentligen utsätta sig för någon risk av konsekvens tänker vi inte. Vi bara kör.

Röriga natt-tankar nu men hoppas du förstod vad jag menade! Tycker det är hemskt att du som ändå kämpar för bra saker ska bli utsatt, men som tur är, är vi många som backar dig! Kram <3

Julia

Född 91, svarar aldrig på okänt nummer och skulle jag ringa någon "en miljon gånger" vore det min sambo om han typ lämnat hemmet för att handla och jag kommit på något jag glömt haha... Ringer någon om o om igen tänker jag spontant att något allvarligt har hänt. Skulle någon annan utsätta mig för detta alltså typ ytlig bekant eller ny bekantskap så skulle det leda till att jag ABSOLUT inte svarar... sjukt drygt och märkligt beteende. Har heller inte notiser på och är den där vännen som inte svarar på sms på direkten. Blir heller inte rädd eller "sur" om någon inte svarar mig direkt. Tänker ju att förr skicka en ju brev och då vänta man. Haha.. Blir någon kränkt av att jag inte är tillgänglig på sekunden så kan hen gå.

Anna

Har följt dig sen jag var 14 (?) är 21 idag. Du är så jävla bra. Har lärt mig ALLT jag kan från dig eller genom dig vad gäller feminism. Vad du än upplever i hatväg ska du veta att du har utbildat 1000 ggr fler! Älskar dig, kram Anna

M

Undra hur dessa människor skulle må om de blev behandlade likadant? Du och jag har många åsikter som inte stämmer överens men aldrig att jag skulle tillåta någon i min närhet att bete sig så på grund av åsikter som går isär! Alla är vi människor som förtjänar respekt!

Nina

Skulle det vara konstigt att oroa sig för att bli utskälld? Det är inte det minsta konstigt. Jag gör också det och jag är inte speciellt konflikträdd. Att bli utskälld är nåt helt annat, då är det inte en konflikt utan ett påhopp. Jag skulle absolut ta långa omvägar för att undvika det.
Om någon hade ringt mig fem ggr på en timme hade jag undrat var det brann, om personen var utelåst eller om någon annan katastrof inträffat. Om ingen svarar kan man väl skicka ett sms istället.
Klart att du ska få vara ifred privat!

Isa

Nu tänker jag bara högt och menar det inte som påhopp utan mer som funderingar. Du är ju ändå offentlig, på så vis att du är med i flertalet medier och står för tydliga politiska åsikter. Jag tänker på politiker och andra offentliga personer som tar ställning i frågor, för mig känns det underligt att det ska vara något de kan göra "utåt" men som inte ska ha något med deras privatliv att göra. Alltså försvarar inte beteendet som du skrivit om, swish-överföringarna är absurt. Men jag tänker att det finns människor som känner för dig såsom jag känner för Jimmie Åkesson t.ex. Och det känns helt otänkbart att Åkesson skulle kunna vara offentlig person med de åsikter han har, men sedan ha ett separat privatliv där detta inte spiller över alls. Vet inte om jag låter svamlig, sorry för det isåfall. Min poäng är nog lite - skulle jag stanna en offentlig människa med åsikter jag inte gillar på gatan om tillfälle gavs? Ja, det tror jag. Skulle jag leta upp dennes persons nummer och ringa? Njä, det känns lite väl. Men liksom; jag vettetusan om jag tycker att en kan sitta bakom en skärm (dator- eller tvskärm) och ta ställning och vara politisk, men att människor sedan inte får bemöta detta om en springer in i varandra. Med det sagt så menar jag inte bemöta såsom våld, hot o.s.v. Men jag har t.ex. haft långa rätt hätska diskussioner med en känd nazist som jag sprang in i på stan. Menar nu inte att jämföra dig med nazister, men tänker mig att folk har samma starka känslor för dig som jag har för denna herre. Och att det känns absurt att han skulle vara "onåbar" IRL men ändå få sitta och häva ur sig vad som helst bakom skärmen. Förstår du min tankebana?

Miranda

Ärligt talat så tror jag inte folk fattar hur mycket du gjort för feminismen och hur den ser ut idag. Första gången jag läste din blogg var i samband med den där Gillette-tävlingen. Jag var typ 20 år och tyckte du var så jävla cool och jag nådde insikt efter insikt tack vare din pedagogiska och tydliga röst. Och i min vetskap så var det ingen som skrev om feminism då, inte på sättet som du gjorde. Det är ju på senare åren som feminism blivit mer folkligt och självklart, iallafall på internet, och som sagt så tror jag inte folk fattar vilken sjukt stor roll du haft i just det. Du har varit banbrytande på så många sätt, och jag blir så ledsen och frustrerad över att en grupp feminister/aktivister sitter och dissekerar saker du skrivit och söker minsta ådra av rasism eller transfobi eller vad det nu är så de kan ba "HAH MEN TITTA HÄR" Det är för mig så himla sorgligt. Menar inte att vi inte ska ha internkritik, men nån måtta får det väl vara? Att reagera i princip lika hårt mot något problematiskt du har sagt (nu kommer jag inte på något exempel) som mot typ nazister är ju galet. Men så är det typiskt för det patriarkat vi lever i också, förväntan på perfektionism från kvinnor, att vi ska vara fullständigt upplysta innan vi har mage att uttrycka oss. Varför kan inte dessa personer istället kritisera och samtidigt öppna upp för diskussion där båda förhoppningsvis kan mötas på mitten istället? Hur kommer man fram till beslutet att istället trakassera någon på swish? Vad ska det ge, mer än ångest? Så obehagligt beteende.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med denna långa kommentar mer än att du har gjort och gör så sjukt mycket för feminismen och att det är beklagligt att du får ta så mycket skit från andra feminister och anti-rasister.

Madde

Alltså det är ju en galet gränslöst beteende som inte är okej på något sätt. Jag svarar aldrig i telefonen om jag inte känner igen numret.
Människor idag alltså. Var fan gick det fel ?

Lisa

Isa
Det du beskriver att du har gjort och skulle kunna göra är för mig ett skolboksexempel på gränslöst beteende. Herregud, även Jimmie Åkesson (tex) är väl en människa med rätt att bli fredad i sitt privatliv? Bara för att du ser nån på stan vars åsikter du ogillar, betyder det inte att du är berättigad att stolpa fram till personen i fråga och starta debatt. Politiker, offentlig eller privat till trots. ALLA har rätt till ett privatliv, och vill du diskutera med en offentlig politisk person, gör det i offentliga sammanhang. Och innan det ifrågasätts; jag avskyr JÅ och hans politik lika mycket som du.

T

Född 96. Håller med Jennifer, de enda jag terrorringer är familj eller vänner om det är absolut viktigt eller kris. Annars hatar jag personligen att prata i telefon eller ringa överhuvudtaget. Svarar aldrig på okända nummer, behöver definitivt förvarning innan nån ny eller obekant ska ringa mig haha.
Jag skulle dock faktiskt påstå att vår generation knappt ringer varandra överhuvudtaget längre (om det inte är kaos eller bråttom som sagt).
Har ingen i min närhet alls som skulle betett sig så som personen gjort mot dig, alltså ringa en obekant utan förvarning eller förfrågan. Låter helt jättefrämmande och typ raka motsatsen mot vad jag skulle säga att min generation gör??? Tycker det är sunt förnuft eller hyfs att fråga innan? Det gör man ju bara man ska ringa en kompis, iallafall i min krets och omgivning. Och man kan ju ändå inte kräva att en person ska svara. Obehagligt och avvikande beteende, enligt mig iallafall.

Moa

Också 90-talist. Jag tror att det handlar mycket om internet faktiskt, som dels gjort det lättare att hamna i filterbubblor där även folk som bara tycker marginellt annorlunda än en själv framstår som farlig och ond och som dels gör att gränserna liksom suddas ut. Att dreva mot nån på nätet som man inte kan titta i ögonen är ett minimalt steg jämfört med att börja skrika på nån främling IRL. Avhumaniserande ord som distanserar en från motparten gör också att det blir enklare att ta steget till att faktiskt kontakta personen direkt.

Blir galen på de här splittringarna inom feminismen, vi ha liksom större problem att handskas med än varandra. Boken "Kill All Normies" behandlar internetkulturers påverkan på politiken, och har ett kapitel om just vissa feministiska forum och den drev/no-platforming-kultur som finns där. Intressant läsning! Blir också galen på kulturen att så fort en person säger något som skulle kunna tolkas som problematiskt eller har en avvikande åsikt om något så är hon bränd för all framtid och anses förtjäna att behandlas typ hursomhelst. Liksom det är ju helt omöjligt att alltid tycka lika, och att samtala om saker och ting är ju det bästa sättet att förstå varandras perspektiv. Det pissiga debattklimatet inom feminismen (eller snarare mellan olika feminismer) förstör verkligen så mycket!

Oavsett om du kanske sagt något tokigt i något sammanhang (vem har inte gjort det?) förtjänar du verkligen inte den typen av behandling som du får, och jag hoppas att de som står bakom detta kommer skämmas när lite tid passerat. Fortsätt med vad du gör, vi är många som fått mycket av vår feministiska kunskap från dig och som backar dig!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog