Vad händer när män får fri tillgång?
I en grupp som jag är med i diskuteras Marina Abramovics gamla performance från 70-talet där hon använder sig själv och sin kropp som verktyg och föremål (!). Hon bjöd in publiken att göra vad de ville med henne (Hon stod stilla på en plats i rummet), på ett borde låg 72 olika objekt som bland annat inkluderade en ros, en fjäder, parfym, honung, bröd, druvor, vin, sax, en skalpell, spikar en metallstång. Projektet kallades för "Rhythm 0". Man kan läsa mer här
 
Syftet var iallafall att se hur långt människor kan gå. Och långt gick de. 
 
Ur wikipedia. (TRIGGERVARNING sexuellt våld och avhumaniserande.)

Her instructions were placed on the table:

Instructions.
There are 72 objects on the table that one can use on me as desired.
Performance.
I am the object.
During this period I take full responsibility.

Duration: 6 hours (8 pm – 2 am)

Abramović said the work "pushed her body to the limits." Visitors were gentle to begin with, offering her a rose or a kiss. Art critic Thomas McEvilley, who was present, wrote:

It began tamely. Someone turned her around. Someone thrust her arms into the air. Someone touched her somewhat intimately. The Neapolitan night began to heat up. In the third hour all her clothes were cut from her with razor blades. In the fourth hour the same blades began to explore her skin. Her throat was slashed so someone could suck her blood. Various minor sexual assaults were carried out on her body. She was so committed to the piece that she would not have resisted rape or murder. Faced with her abdication of will, with its implied collapse of human psychology, a protective group began to define itself in the audience. When a loaded gun was thrust to Marina's head and her own finger was being worked around the trigger, a fight broke out between the audience factions."[7]

As Abramović described it later: “What I learned was that... if you leave it up to the audience, they can kill you.” ... “I felt really violated: they cut up my clothes, stuck rose thorns in my stomach, one person aimed the gun at my head, and another took it away. It created an aggressive atmosphere. After exactly 6 hours, as planned, I stood up and started walking toward the audience. Everyone ran away, to escape an actual confrontation.”

When the gallery announced the work was over, and Abramović began to move again, she said the audience left, unable to face her as a person.

 
 

Nu var det inte bara män som deltog som publik, det var kvinnor där också men när man tittar på bilderna när hon utsätts så är det en överväldigande majoritet män som beter sig illa. Jag har faktiskt inte sett nån bild på nån kvinna som faktiskt skadar konstnären.

I den feministiska gruppen där detta konstprojekt tas upp så diskuteras kvinnosyn och män i förhållande till projektet. Nån undrar om det ändrats sen dess, om detta skulle vara möjligt idag och jag upplever det svårt att svara på faktiskt. Samhället ser annorlunda ut nu, folk är mer medvetna. Framförallt medvetna om att de kan avslöjas. Man vill inte avslöja sig som ett as. Man vill upprättahålla bilden av sig själv som schysst. Mobiltelefoner och annan teknik som kan dokumentera snabbare och mer utelämnande är nog jäkligt avskräckande också. 

Men om vi skapar rum där män kan vara trygga för fördömanden (och kameror) så ser vi ju att inget är annorlunda idag. Det har ju blivit extra tydligt i och med avslöjanden senaste tiden i samband med #metoo, men vi ser det ju också i våldtäktsstatistiken och i statistiken över hur många män som inte har några problem med att konsumera barnporr eller prostituerade (10% av svenska männen har köpt sex) .

Det som var grunden till att Abramovics experiment blev som det blev är ju det faktum att män alltid haft fri tillgång till kvinnors kroppar. Vi är inte människor därför är det så enkelt att se oss som objekt och behandla oss därefter. Vi såg det då och vi ser det nu. 

Det är så jävla deprimerande om jag ska vara ärlig. 

Hanna

Det här är ju verkligen inte enda exemplet, utan vi ser det gång på gång då fort människor sätts i en maktrelation till varandra. Bara några år innan detta så genomfördes ju det berömda fängelseexperimentet på Stanford, som jag gissar har varit en inspiration.

Självklart finns det något djupt allmänmänskligt i detta, se vara på tex Abu Ghraib-fängelset där även kvinnliga fångvaktare deltog. Människor med makt kommer att lockas att missbruka den, oavsett vilka dessa är. Men jag upplever ändå att det finns en stor skillnad mellan män och kvinnor.
Tex uppger SCB att ca 22% av alla i lednings- och styrelsepositioner i Sverige är kvinnor. Bland chefer i olika branscher varierar det, med lägsta andel 8% (upp till 80% inom vård och omsorg). Men anmälningar av trakasserier etc. speglar ju verkligen inte den statistiken. Utan trots att det verkligen finns kvinnor i maktposition i Sverige så begår dessa inte den här typen av övergrepp i samma grad.

Något som jag tänkt mycket på den senaste tiden är hur män generellt får en så gränslös uppfostran. Ja, det är samma gamla "pojkar är pojkar"-grej, men jag har verkligen insett hur det påverkar deras självbild på ett helt nytt sätt. Hur man som tjej i tex grundskolan gång på gång skuldbeläggs och förnedras (genom bl.a. pojkars övergrepp) och hur man lär sig att man är jävligt bevakad och ska hålla sig på sin plats annars jävlar. Helt enkelt lär sig skämmas.
Skam är en så viktig känsla för hur man utvecklar synen på sig själv och sina handlingar. Killar utsätts helt enkelt inte för skam på samma sätt. Och säga vad man vill om den känslan, men det är ändå något som lär oss att sätta gränser och ta konsekvenser.

Det kanske låter banalt och som något alla insett, men jag har nog alltid trott att killar "vet" att det de gör är fel, men gör det ändå. Även om de inte får konsekvenser. Jag har sett konsekvenser som något mekansiskt, och inte tänkt på hur de även formar ens person och ens framtida beteende. Att även om man "vet" att det är fel att tafsa, så behöver man skämmas för det om man själv ska vilja upphöra med det.

Anonym

Åh, fy fan. Jag mår både fysiskt och psykiskt illa av det här. Har inte hört talas om detta projekt förut men tackar dig för en rejäl ögonöppnare. Liknande experiment har gjorts inom bl.a. psykologin men då med fokus på hur långt människor kan gå under föreställda förhållanden och där man "rättfärdigar" ett visst beteende. Dessa är välkända och omdiskuterade och slutsatsen är snarlik: män(niskor, även här handlar det främst om män) är gränslösa när man kan hitta ett självrättfärdigande för sitt beteende och även om det studerades så var det som att personerna fullständigt gick in i sin roll och struntade i alla risker för att bli påkommen.

/Linda

Vidd

Frågan är vad som hade hänt om Abramović varit man? Hade hon fått respekt, eller hade det så småningom också skett en avhumanisering även där? Hur lång tid hade det tagit i så fall? Vad hade det varit för skillnader om publiken endast bestått av män eller kvinnor? Kvinnor är redan objekt som männen har fri tillgång till, hur mycket kortare är steget till att avhumanisera en kvinna jämfört med en man?

Jd

Det är skrämmande och jag tror tyvärr att den bild av oss själva som civiliserade människor är just en fasad på många sätt. Det har ju gjorts åtskilliga experiment efter kriget som visar på att människor är beredda att gå väldigt långt i att skada andra om de upplever att de följer auktoritära order.

Mycket tafsande/kränkande verkar ju också ske på mörka dansgolv eller i trängseln i kollektivtrafik: någonstans säger ju det att dessa personer (främst män) vet om att de gör fel och s.a.s "passar på" när risken är mindre för att upptäckas, eller där maktskillnaden är till förövarens fördel.
Det i sig motsäger ju en del av att vi skulle leva i en utpräglad våldtäktskultur anser jag (där ett visst beteende påbjuds av samhället), men däremot målar det upp en bild hur djuriska vi egentligen är, och det är skrämmande, och behöver pratas om.

Sarah

Det påminner också om Yoko Onos konstverk Cut Piece där män gick över gränsen, objektifierade och avhumaniserade henne bara för att de hade möjlighet till det. Skrämmande.

Wendigon

Jag tror att män (väldigt många män) har sänkt förmåga till empati. Dvs enda sättet att få dom att uppträda civiliserat är genom konsekvenser.

Därför måste man ha nolltolerans till alla former av hot/våld redan på dagis/skola. Jag tror också på att kraftigt utöka straffskalan för hot/våld mot kvinnor samt ha noll tolerans mot ex. förföljelse av kvinnor. (Ingen ska behöva byta identitet för att undkomma hot från en man. )

Somliga Förbannade Kvinnor

Jd
"Det i sig motsäger ju en del av att vi skulle leva i en utpräglad våldtäktskultur anser jag (där ett visst beteende påbjuds av samhället), men däremot målar det upp en bild hur djuriska vi egentligen är, och det är skrämmande, och behöver pratas om."
Fast nu är det främst män som ser kvinnor som objekt och inte tvärtom och den bilden bekräftas överallt; i reklam, i filmer, i språket, i rättssalarna och i kommentarsfälten. Våldtäktskultur innebär mycket mer än att män våldtar. Läs på om det istället för att låtsas att du vet (också ett vanligt manligt beteende f ö).

Gemma

Hanna
Vet du att kvinnor deltog i AbuGraib-övergreppen? Männen gömde sig, precis som beskrivs i inlägget, och puttade fram en kvinna som de fotade och sedan hängde ut. Hon blev mest straffad, inte alla de män som deltog. Kan män slippa stå för sina handlingar och skjuta fokus på kvinnor så gör de detta mer än gärna. Fega kräk.

A

Jd:
Jag förstår vad du menar, men egentligen är det fel att säga att vi är "djuriska". Djur skadar rivaler och inkräktare vilket i grund och botten handlar om överlevnad (individens och artens) och konkurrens om mat, vatten och territorium. Dessutom är det med några få undantag (hyenor bland annat) hannar som konkurrerar mot och skadar andra hannar.
Människan har en fruktansvärt äcklig egenskap som de flesta djur inte har och det är förmågan till medveten illvilja dvs viljan att skada någon för sitt eget nöjes skull. Vårt skadande handlar i de flesta fall inte om någon överlevnad. Det är ren ondska och inget annat. Något som de flesta djur inte har förmågan till. Vi är inte "djuriska". Vi är "mänskliga" och det är ta mig fan värre.

Hmm

Hanna: Istämmer helt. Det är därför religion har fungerat som en kontrollerande faktor. Få folk att skämmas för vad de gör även när andra än gud inte ser dem.

Men jag tror också avsaknad av rädsla för hämnd samt de fakto oroa sig just för represalier är kontrollerande och varför kvinnor tenderar att göra mindre skit när de har makt för att de vet att i en annan situation så kommer de inte ha det och kan då råka illa ut i av hämnd.

Med tanke på hur demografin har förändrats så tror jag på att ett visst mått av skräck och rädsla måste in i samhället igen. Det är en av våra primära instinkter och faktiskt till stor nytta med att bygga motsattsen, empati. För utan rädslan att förlora det vi bryr oss om så tror jag inte kvinnor skulle bete sig mycket bättre än många män.

Här har vi en orsak till varför jag tror på direkta konsekvenser av handlingar, goda som dåliga, i en uppfostran.

Katarina Ek

Jag tänkte ofta på Marina när jag kollade på serien "Westworld", en framtidsthriller där rika människor kunde besöka en slags nöjespark som befolkades av människoliknande robotar. Robotarnas servicetekniker hade fullt upp med att laga robotarna efter våldtäkter och misshandlar. Det fick mig att tänka att enda anledningen till att vi inte misshandlas och våldtas hejvilt på öppen gata är att det är olagligt.
Skulle jättegärna vilja veta hur männen på bilderna idag tänker på valen de gjorde.

Jd

SKF:
Jo jag har läst en del om det du tar upp. Bland annat finns det "nedslående" hjärnforskning på att även kvinnor objektifierar kvinnor snarare än män, vilket vi ju också ser rätt utbrett omkring oss i tidningar, sociala medier etc.
Jag vet inte exakt hur det kopplas till våldtäktskultur, men absolut bör det problematiseras! Problemet med att finna någon objektivt attraktiv är dock inte samma sak som att gå över dennas gränser eller att det backas upp socialt.
Det jag blev positivt överaskad kring vad gäller våldtäktskultur är att utbildning faktiskt hjälper (det vet du säkert om men det finns ju fler som läser). Det kanske inte hjälper mot rena överfallsvåldtäkter, men däremot handlar ju många våldtäkter mer om hur vi kommunicerar och läser av och där har utbildningar gett effekt.

A:
Det jag menar med djuriska (förutom att vi ÄR djur haha) är att sexualitet är en drift, liksom behovet av att äta, som verkligen inte är okomplicerad och som därför behöver socialiseras kring.
Tror isbjörnar var ett djur förutom människan som skadar för nöjets skull btw. Men ja, vi är läskiga!

So many songs...

Katarina Ek
Gissar på att dom skulle säga "ameh hallå, hon sa ju att det var okej, allt skedde med samtycke! Hon kunde gått därifrån om hon ville, och inte bara att hon lät oss - hon provocerade fram det vi lustade efter att göra mot henne och att vi också gjorde det mot henne genom att ge tillgång!!!!!1112345"
och låtsas att utbytet var equal - hon utlämnande sin egen kropp och dom tagande för sig av hennes, en annan persons, kropp. s

furyosa

Oerhört intressant projekt! Att Marina tog fullt ansvar för allt som gjordes mot henne är ju vad alla förtryckta grupper förväntas göra genom att de isoleras och hålls omedvetna om sitt värde och sina rättigheter. Därför älskar jag feminismen som medvetandegör och bryter isoleringen och gör att vi vågar gå emot förtryckarna liksom Marina till slut går emot hennes publik som plötsligt blir skrämda av att se hur hon återupprättar sin kroppsliga integritet och inte längre är passiv. Älskar att kvinnor nu börjar ta tillbaka sin kroppsliga integritet och aktiverar sig iom #metoo och #tystnadtagning.

Och jag håller med Hanna om att skam är en viktig känsla. Den bör användas för att stävja skadliga beteenden. Det är när skam används mot inneboende egenskaper som man inte kan förändra (ursprung, hudfärg, vissa sjukdomar etc) som det blir fel. Det är intressant med skam i förhållande till debatten mellan biologister och socialkonstruktivister. Biologister verkar ju mena att mäns skadliga beteenden är en inneboende egenskap och som har sin grund främst i biologin. Dvs män kan inte rå för att de i högre utsträckning trakasserar och begår övergrepp lika lite som de kan rå för färgen på sina ögon. Pga synen av beteendet som en inneboende egenskap vill de inte känna skam över något de inte kan rå för och går i försvarsställning när beteendet skammas.

Socialkonstruktivister menar däremot att mäns högre tendens till skadliga beteenden inte är någon biologiskt inneboende egenskap även om biologin har spelat en roll i hur det har utvecklats. Där menar man att det går att ändra beteendet mha sociala normer där man kan använda bl.a. skam för att stävja gränsöverskridande beteende.

Jag undrar ibland om mäns motstånd mot feminismen delvis beror på den här sammanblandningen där de identifierar ett skadligt beteende som en inneboende egenskap som de inte kan göra något åt. Dvs när feminister skammar deras skadliga beteende känner de att hela deras person förkastas. Eftersom de knyter beteendet så hårt vid identiteten så förkastar de istället den feministiska analysen för att försvara självbilden.

F.ö. har ju bl.a. Sapolskys forskning på babianer visat att hannar faktiskt kan ändra på sina för gruppen skadliga beteenden om honorna får ta över styret av gruppen. Det sänkte dessutom stressnivåerna för alla medlemmar i gruppen.

Patricia B

Jag hade aldrig i mitt liv gjort något sånt eftersom jag vet att människor i grunden är djur och om en person bara ligger där så blir det så lätt att bara avhumanisera den personen.

Shia Labeouf gjorde ett liknande experiment, han påstår att han blev våldtagen av en kvinna så visst går avhumaniseringen åt båda hållen men som sagt, männen har haft fler möjligheter/fler friheter med kvinnors kroppar.

Finns ett väldigt intressant experiment där 50% va fångvaktare och 50% va fångar. De var ju tvungna att avbryta det experimentet... Som sagt människor är djur.

Somliga Förbannade Kvinnor

Jd
Menar du att kvinnor inte objektifierar män utan andra kvinnor? För det är helt logiskt mtp att kvinnor objektifieras överallt. Klart att även kvinnor blir påverkade av det. Internaliserat kvinnohat pratas det rätt mycket om bland feminister. Men du har fortfarande inte förstått vad våldtäktskultur är. Det handlar inte i första hand om våldtäkter (även om det handlar om det också) utan om kulturen runt omkring. Finns massor med läsning om detta.

Tobias Lindkvist

Ja, vad säger man...? Känns inte som att ord räcker till. :(

Jd

SKF
Ja, det var forskning kring vilka områden som "lyste upp" hos mäns och kvinnors hjärnor. Ett "vackert" kvinnoansikte gav liknande resultat hos alla, liksom färgen röd (ätmogen frukt, blod, etc). Anledningarna kan diskuteras, gärna fler än socialkonstruktionistiska för att få bredd.

Jag har läst en hel del om våldtäktskultur, och inte minst om dess kritik där oron framförallt består att idén som sådan motverkar våldtäkter. Att någon inte håller med till 100 % behöver inte stå för att denna är obildad eller inte vill nå målet - men jag för hellre dialog kring sakfrågorna än att gå in i någon pajkastning med dig.

Jd

"...där idén som sådan motverkar att våldtäkter förebyggs effektivt" borde jag formulerat det.

Alltså, motkritiken bygger på att man vill förebygga våldtäkter. Att hänvisa till att det är en del av ett kulturellt system kan riskera att det personliga ansvaret förflyttas samt att man går miste om fler faktorer som orsakar beteendet.

Som vanligt tror jag sanningen finns någonstans där emellan.



Hanna

Gemma:
Ja, kvinnor deltog i Abu Ghraib. Det finns dokumenterat, som du själv skriver. Bilderna togs ju innan avslöjandena. Jag är medveten om att kvinnor straffas hårdare, framför allt för att deras brott är dubbelt. De bryter både mot lagen och mot kvinnorollen.
Men det motsäger ju inte min poäng, som var att kvinnor har kapaciteten att begå övergrepp, men att vi dels inte ges chansen och dels uppfostras till en annan typ av självkontroll som stoppar oss.

Tack alla som kommenterat min kommentar. ❤️ Värmer!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog