Att skaffa barn tätt är det bästa jag har gjort
Alltså så snabbt man glömmer. Kollade på det här ljuvliga klippet med N när hon var nybliven storasyster till T: 
 
 
Hon pratade så fint! "Mamma ock höja mä!" (Mamma ska också följa med) Vilken liten röst och roliga ord. Alla mina barn har varit babbliga. N mer än T och J lika mycket som N. Kanske mer till och med.
 
Och så fin hon var med lillebror. 
 
Det var sån intensiv tid. Jag hade liksom preciiiiiis tagit mig ur den jobbigaste tiden med N, jag minns som gravid att jag oroade mig för att kunna ta hand om henne OCH en bebis men hon steppade upp som fan. Satt inte i vagnen, gick bredvid, var blöjfri, lyssnade bra, hjälpte till. Hon var liksom så stor.
 
Det är först nu jag fattar hur liten hon var och får ibland dåligt samvete att hon aldrig fick vara plutt så länge som hon borde ha fått. Hon blev storasyster liksom. (Och alla vet ju vad det innebär tyvärr) 
 
Men jag tänker ändå att det var det bästa så här, att skaffa barn tätt. Det har ju liksom gett så mycket. För oss men också för dem. Nu när jag ser dem tillsammans, de är jämt tillsammans även på skolan, de delar rum, de samsover, de har gemensamma kompisar (och egna, oroa er inte de sitter ej ihop helt) och gemensamma intressen. 
 
Ibland känner jag att jag typ berövar J nånting när han kommer vara ensam. Alltså han är ju inte ensam men han kommer ju inte ha nån i samma ålder att leka med och sova med och dela allt med på samma sätt om ni förstår hur jag menar. Jag hade gärna skaffat en till NU men ja... jag övertalade ju Oskar till detta barn och det kan bli svårt att få honom att gå med på en fjärde. Det känns också som en liten sorg för övrigt. Jag känner det verkligen i hela kroppen: jag är inte klar. 
Emelie

Herregud det måste vara skit jobbigt att känna att man inte är klar med barnaskaffandet, skaffa fler! Jag kämpar på med att försöka få en unge (ska göra det som ensamstående via landstinget) har liksom fått landa i att det troligtvis bara blir ett barn vilken känns lite sorgligt, jag vet ju vilken lycka det är att ha många syskon!

Sonja

Samma här! Det är 1,5 år mellan våra barn och visst det var väldigt tufft där några år (väldigt tufft!!!) Och jag skulle inte vilja göra om det haha, men det är så värt det av skälen du nämner. Fast mina barn delar inte en enda vän. De är verkligen som natt och dag i nästan allt och har olika intressen och personligheter verkligen. Tanken att deras kompisar skulle slås ihop och leka tillsammans är nästan skrattretande. Ändå kommer de själva så bra överens och trivs ihop. Det är kul!

Annie

Jag är också så otroligt glad över att vi kunde ge våra barn den gåvan. Vi har två barn. Äldsta var 1 år och 9 månader när andra kom. Ibland kan jag tänka att oj vad stor storasyster fick bli fort när bebisen kom och inte hade jag lika mycket tid till lilla bebisen som med första barnet. Men nu när båda är större så är jag så glad för deras skull. Att de har varandra.

Mamman

Oerhört glad att min man och jag vågade oss på ett fjärde barn. Så mycket glädje, och ett så älskat barn. Helt klart mitt livs bästa beslut.
Han kommer att växa upp delvis ensam (sladdbarn), men tänker att man får se till att vara extra öppen för hans vänner och så.

My

12 månader mellan mina första. Jag har samma hemska känsla om att trean nu kommer vara ensam och utlämnad. Det skiljer 3 år och 9 månader, respektive 2 år och 9 månader mellan henne och hennes syskon. Alltså såndär ålder de flesta har mellan sina barn 🙈

Perspektiven....

Men ja. Idag är dom snart 5 och snart 4 och ptja, dom är ju som tvillingar. Kommer bli tufft för dom dagen dom delas (förmodligen nästa höst) i och med att dom är födda olika år. Känns också trist.

Jag har varit klar sedan första ungen så den känslan slipper jag iaf bära ❤️

Linnea

Jag är ett sladdbarn och det är det absolut bästa att vara! Det finns syskon men man var alltid själv med föräldrarna, fått sååååå mycket tid med dem. Det känns ovärderligt idag. Och mina storasyskon slogs mest som barn med varandra, så att vara nära i ålder är inte alltid helt enkelt. Mina syskon har alltid varit snälla och tagit hand om mig. Skulle inte byta för nånting i världen, så det kommer nog gå bra för Juno också ska du se!

Nouvelle lune

Ääh blir orolig för din skull, snälla inga fler förlossningar nu haha! ❤

Becka

Så söt och liten Ninja var där. <3

Becka

Tamlin också förstås (jag ovan) men Ninja ser mer ut som Ninja än Tamlin gör där. Han är så liten att han ser ut som de flesta spädbarn gör i mina otränade/icke-förälder ögon.

Maria

Jag känner som du! Min kropp och hjärta vill så gärna ha en till, men min hjärna säger blankt nej!
Vet inte vem jag ska lyssna på.

Linda

Mellan mina tjejer skiljer det 2år och 4 månader och dom har alltid haft så stor glädje av varandra. Leker tillsammans, sover ihop och ja är riktiga bundisar.

Nu väntar vi en sladdis, dom stora barnen kommer vara 10år och 8år när lillasyster kommer och jag känner lite som dig, en sorg över att hon aldrig kommer få ha ett syskon i nära ålder. Men hon kommer ju ha 2 stora syskon som kommer kunna ge henne andra upplevelser som dom själva aldrig fick så jag hoppas och tror att det kommer bli bra i slutändan ändå ❤

Julia

Alltså snälla övertala Oskar att skaffa en till -emoji med hjärtögon-
Ni gör ju helt fantastiska barn! ❤️

Rosa

Åh, jag har precis samma känsla. Längtar efter nummer fyra men vet inte hur jag/vi som föräldrar ska räcka till. Vår yngsta är 1,5 år och när han var spädis var jag helt övertygad om att vi skulle skaffa en till snabbt, men nu har vi landat i att tre är alldeles lagom. Har tre underbara pojkar, men sörjer lite att jag förmodligen aldrig kommer få en dotter. Det är jobbigt det där med känslor, man är så tacksam för det man har och ändå drömmer man så lätt om mer... Du är fantastisk! Tack för att du finns, och för att du orkar ta striden! ❤️

CArolinaa

Åh, jag har två fantastiska döttrar men skulle SÅ oerhört gärna ha minst två barn till!!! Mannen säger att han är helt klar och det är en så'n sorg för mig att det inte kommer bli fler barn 💔
Men jag har redan tagit det absolut största ansvaret för barnen och om jag ska tjata till mig fler barn så kommer nog karln att vara än mindre benägen att ta sin del av ansvaret.

Marie Jensen

Ha, älskar perspektivet med sladdisar! Jag har mina födda -10, -11, -12 och sladdisen född -15 😊🤗 Största barnet var 2 år och 8 månader när 3an kom, så de är verkligen tajta tillsammans alla tre..

S

Jag har samma känsla... dessvärre är jag ensamstående och känner inget behov att dra in en man i mitt liv! Men minst två små till skulle jag vilja ha, kan känna mig sjukt bitter på mina barns far som lämnade oss för att det var jobbigt med familj och sen snabbt skaffade sambo och ett till barn...

S

Jag har samma känsla... dessvärre är jag ensamstående och känner inget behov att dra in en man i mitt liv! Men minst två små till skulle jag vilja ha, kan känna mig sjukt bitter på mina barns far som lämnade oss för att det var jobbigt med familj och sen snabbt skaffade sambo och ett till barn...

Cim

Vi tänker såhär, att NU är den här tiden. Tiden då vi har barn & mindre barn. Kvinnan är inte fertil hela livet. Sen kommer tiden då det inte blir fler barn.. den där tiden då barnen är stora, flyttar hemifrån.. Den tiden kommer den med. Då sker annat. Nu är nu, nu satsar vi på familjen. Jag väntar nr 6.

AnnaPanna

Jag förstår precis känslan.. är i samma sits. Tjatade till mig 3:an, nu är han två år och jag längtar efter en till.. stoppar undan hans urväxta kläder i smyg och tänker ”de kanske kanske kanske kan användas igen”. Men jag resonerar som så att denna känsla av att inte ”vara klar”, den kommer inte försvinna med ett fjärde, femte, sjätte barn.. så jag måste lära mig leva med känslan (och sorgen och saknaden osv osv). Eftersom jag trodde den skulle försvinna med tredje barnet. Det var iaf vad jag lovade fadern, men känslan är helt oförändrad. Det allra finaste och underbaraste är ju dessa goa ungar.. hur ska man då INTE drömma om fler? Jag försöker förlika mig vid tanken på att aldrig vara gravid/föda/amma igen.. men det är svårt.. fast förnuftet säger ju att det kommer inte ske. Det har iaf maken varit väldigt tydlig med. Därför kan jag känna mig lite ”avundsjuk” när jag hör vänninor säga att deras män vill ha fler barn.. fast de kanske redan har 3 eller 4. Men inombords vet jag iaf en sak- skulle maken säga att han ville ha ett barn till då skulle det bli ligga av 😊 men samtidigt VET jag att det inte kommer hända.

FT

Men din man vill ju inte? Släpp det nu, du har liksom 3 och jorden är överbefolkad som den är...vad glad över tre friska glada barn :)

Linnea

Att vara sladdis var hemskt :(

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog