Hur påverkas min dotter av kvinnohat?
Här står jag och provocerar. Flashar armhålor och har mig. Usch och fy, kvinnor ska hållas i shack. Ha vett att gömma sig om de inte faller i det mer behagliga facket.
 
 
Jag tänker väldigt mycket på min nioåriga dotter när jag läser om människor (Som Emelie Bergqvist) som äcklas av kroppshår och inte kan behålla den åsikten för sig själva eller annat tyckande och granskande av kvinnokroppen. Visst man får ju tycka precis vad man vill men sekunden man uttalar den åsikten högt, inför en publik, så bidrar man till kontrollen av kvinnans kropp.
 
Och det är något vi har haft problem med i tusentals år: Män(niskor) som vill kontrollera hur kvinnor klär sig och vad de gör med sina egna kroppar.
 
Alla får välja själv, påstås det. Men hur enkelt är det att låta bli rakhyveln när resten av samhället säger att du är äcklig och ful och ofräsch när du har hår på kroppen. Om valet är att raka och accepteras eller inte raka och bli skydd, då är valet inte så jävla fritt längre.
 
Som Emelie själv skriver: ”vill ni inte raka er, skit i det! Men ni behöver för fan inte flasha med det.” Flasha? Vad betyder ens det? Jag tar en titt på artikelförfattarens instagram och ser både bröst och mage och massa bilder med fokus på kropp. Får man flasha sin kropp (tuttar, armhåla, ben) om man ser ut som Berqvist? Är det ok då? Får jag flasha min rakade armhåla?
 
Får jag finnas och synas som kvinna även om jag inte passar in i den trånga mallen? Eller ska jag gömma mig? Ska vi gömma alla kvinnor som inte faller i artikelförfattarens (eller omgivningens) smak? 
 
Min dotter är som sagt nio år och hon har fått hår på sina ben. Snart kommer det i armhålorna också. Och på övriga platser. Än så länge förundras hon mest över förändringarna som sker och hon har ingen aning om att hon borde se på sin kropp med samma kritiska ögon som vi andra. Hon har även, liksom sina kompisar, tillgång till sociala medier där de snart kommer råka läsa artiklar som den Emelie skrev och där hon kommer möta gott om människor med åsikter om kvinnors kroppar.
 
Jag funderar mycket på hur det kommer forma hennes självbild och mående. Kommer jag lyckats göra henne så stark att hon klarar av att stå emot eller kommer hon övertygas att hon inte duger som hon är, att hon rentav är äcklig och ofräsch och att hon borde skämmas?
 
Jag gissar tyvärr på det sistnämnda och det tycker jag är så fruktansvärt sorgligt.
Cecilia

Ja, det är så fruktansvärt sorgligt. Funderar också i dessa banor nu, även om min dotter bara är 2,5 än så länge. Jag rakar armhålorna för så långt har jag inte kommit i min egen frigörelse, men däremot har jag låtit håret på benen växa. Nu är det så långt att jag känner hur det rör sig av vinddraget när jag går :) Jag hänger dock en del i en träningslokal och där blir jag mera sjävmedveten om mitt hår på benet (har byxor som går till knät). Förväntar mig nästan att det ska komma en som Emelie Bergqvist och tala om för mig vilket äckel jag är som inte uppfyller min roll som kvinna. Typ så. Sen tittar jag på min man som är hårig överallt och tänker att, nä, får han så får jag!

Anita

Har en 11-årig dotter och tänker även jag jättemycket på detta. Det gör mig nedstämd och beklämd allt som oftast. Hopplösheten i det hela. Blir så förbannad på motståndet i vårt samhälle när jag ser hennes (fortfarande!) oskyldiga blick på omvärlden och sig själv när vi pratar om dessa grejer. Vet att det bara är en tidsfråga innan omgivningens åsikter blir än viktigare, till och med viktigare än mammas. :-)
Tycker själv det är snårigt att diskutera utan att shamea åt det ena eller andra hållet. Skitsvårt. För några år sedan var det mode med magtröjor på hennes skola (hon var typ 7 år!) och det var inte så lätt som en skulle kunna tro att prata om varför vi inte tycker att hon ska ha det. Hennes inställning var ju helt oskyldig - det är ju liksom bara en mage. Precis som en armbåge. Eller ett knä. Och det är det ju. Egentligen. Men för vems blick visar småtjejer magen? Aaarrrgghh på det, liksom.
Blir förbannad på alla dessa människor som inte fattar hur saker och ting hänger ihop. Beundrar ditt tålamod och din saklighet när du diskuterar, finns få saker som är så frustrerande som att argumentera med människor som inte verkar kunna se saker i flera led, samband mellan A och B. Men du gör det som en stjärna! En liten ljusglimt i hopplösheten... Tack för dig!

Dali

JAG ÄKSKAR DIG❤️ Du är en sån enorm förebild

Sofia

Natasja, läs!!! --> http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:1135612/FULLTEXT02.pdf

(Och hör gärna av dig om vad du tycker. Intresserad av din åsikt kring den)

Hanna Karlsson

Jag var och tränade för en pilatesinstruktör för någon vecka sedan och kom på där att jag inte rakat mig under armarna. Jag tyckte det var jättejobbigt och kom då att tänka på dig. Hur grym du är som vågar stå upp för det du tycker och inte låter andras åsikter påverka dig. DU behövs!

Sofia

(Ursäkta felstavningen av sitt namn, råkade bli rysk transkribering :S )

Livia

När jag först slutade raka mig under armarna (och överallt, men jag har ganska ljust hår så ingen jävel bryr sig om mina ben) så var jag på badhuset en dag och en unge på typ 8-9 år FÖLJDE EFTER mig och bara stirrade och gapade och var helt facinerad. Då kändes det ju inte så nice men sen kom jag på att det kanske var den första gången i det barnets liv som den såg en kvinna med hår under armarna? Att det liksom inte hade funnits i hens värld förut att vuxna människor har hår där?
Jag har tänkt på det så jäkla länge nu för det händer verkligen hela tiden att barn frågar och är nyfikna och förvirrade av mitt kroppshår, så bara därför har ju "flashandet" en jävligt viktig funktion.

Lina

Hej!!!!! Ville bara säga tack för att du svarar på usla debattartiklar på Nyheter24. Keeeeep preaaaching. Du är grym, tack för att du sätter ord på det så många andra känner och tycker. Love you

Anna

Min dotter är lika gammal som din och har också fått hår på benen. Men blond som hon (och jag) är så syns det inte lika tydligt som för mörkhåriga. Hon har ännu inte reagerat alls på sitt nya kroppshår och jag ber till högre feministiska makter att det så kommer fortsätta. Jag rakar mig inte alls och den enda kommentaren min dotter har sagt om det är att hon är glad att jag inte rakar benen för då är jag mjuk och inte stickig som farmor. 😂
Jag hoppas innerligt att det räcker att jag visar henne att det är okej och naturligt med kroppshår. Tyvärr gissar jag att normer och krav utifrån kommer påverka tids nog, men jag är glad så länge hon inte fått på sig patriarkatets cyniska ögon.

A

Tror att det barnen får se och höra hemma rotar sig djupare än vad man kan tro. Min mamma har i princip aldrig rakat sig och uttryckligen sagt att det är onödigt att raka till exempel benen vilket gör att jag minns en händelse från mellanstadiet särskilt starkt. Det var i omklädningsrummet efter gymnastiken som en annan tjej öppet berättade att hennes mamma sagt "nu när du är stor ska jag lära dig att raka benen", som att det var en självklarhet. Något jag även som elvaåring tyckte lät konstigt och obehagligt. Sen har jag trots det till och från rakat mig på olika delar av kroppen pga osäkerhet, men känslan av att det skulle vara ett normaltillstånd har aldrig funnits där och det tror jag gör skillnad för hur en i grund och botten förhåller sig till sig själv och sin kropp.
Ps. För er andra 90-talister som växte upp med En prinsessas dagbok så sa min mamma även med hög röst att hon tyckte Mia såg mer personlig ut (med ostyrigt hår och glasögon) innan prinsess-makeovern och lyfte tydligt fram det som något bra. När jag sedan yttrade samma åsikt på ett kalas med tjejer i min ålder (ca 11-12 år) fick jag inte medhåll, men kände ändå att jag och min mamma fattat mer än dem då vi som genomskådat skönhetsnormen.

Lisa

Finner det så jävla provocerande när folk ba "måste man problematisera och ifrågasätta allting hela tiden? har ni inte tänkt på att vissa saker liksom bara har blivit som de blivit och låta alla välja själva? :)))"

Kan folk sluta säga sånt eller? De som tycker det är så jävla okomplicerat med t.ex rakning kan väl hålla på med det då, _utan_ att försöka tysta den som identifierar problemet. Det suger att vara kvinna i den skit vi lever i, och det blir inte bättre i praktiken för att vi maskerar förtrycket som "jag gör detta för min egen skull/mitt fria val!!!".
Att ta upp de här problemen är inte på något sätt ett påhopp på en enda kvinna.

S

Efter en idrottslektion när jag gick i mellanstadiet gick jag till omklädningsrummet för att duscha. Det var fredag och jag älskade att få idrotta innan helgen kom. Under idrotten hade jag haft knälånga byxor som lämnade underbenen synliga. Jag är mörkhårig och eftersom att jag kommit in i puberteten hade jag börjat fått hår här och där, vilket jag var medveten om. Jag var även medveten om att äldre tjejer (ofta) brukade raka sig där håret var "oönskat". Jag ville dock inte raka mig, jag ägde inte ens en rakhyvel och varken tjejerna eller killarna i klassen verkade ha ett problem med det. Väl inne i omklädningsrummet medan jag klädde av mig för att duscha märker jag hur några av tjejerna i parallell-klassen blickade mig och viskade. En av tjejerna, den "coolaste" (och elakaste) personen på skolan, säger sedan högt "Euw!! KOLLA på xx's håriga ben!!!". De andra tjejerna instämde och kommenterade högt hur äckligt det såg ut. Jag minns fortfarande hur stor klumpen av gråt och skam kändes när halsen snördes ihop där jag stod naken och utsatt mitt i omklädningsrummet inför deras äcklade blickar mot mig. Tårarna brände och "insikten", att jag och mina håriga ben var äckliga, var hemsk. Hur hade jag kunnat idrotta inför hela klassen såhär under flera veckor?! Jag grät, tyst, i duschen så att ingen skulle märka. Men mina vänner märkte ändå att något var fel. Efter att jag berättat vad som hänt såg ut som chockade frågetecken. Jag blir rörd av minnet hur de stöttade mig, men det första jag gjorde när jag kom hem den fredagen var ändå att raka benen.

So many songs...

Skrev först denna kommentar till SFK’s insta, men den blev för lång för att kunna skickas iväg, och då den mer handlar om dig och din blogg’s påverkan i mitt nyväckta feministiska jag years back, så kan den vara passande här även om jag talar om dig, LD, i tredje person.

LD's blogg var den första in your face-feministiska jag kom i kontakt med, och jag höll med om det mesta men just detta med det man gjorde med sitt eget utseende - och främst rakning! Jag försvarade det in i absurdum, på två andra bloggar också som jag i LD's kommentarsfält såg argumenterade för att ifrågasätta rakning (ifrågasätta! inte skamma, som så många drar paralleller mellan, vilket jag gjorde då) och att det INTE var ett självständigt val. Jag slutade argumentera emot - helt och hållet - när jag fick frågan "Vad är du rädd för?" och jag kände mig kränkt.
Haha, seriöst. Men var det inte en känsla av kränkthet jag kände, insåg jag efter att vart tyst i diskussion ang hår i cirka kvartalet. Det var att ha blivit ditsatt tillika att ha blivit nådd. Och börjat skämmas ihjäl för hur intensivt jag argumenterat för att det visst var ett fritt val. Det är det inte.
Jag menar, när mitt kroppshår börjar bli ”för långt” (1-2 månader ungefär) så börjar det klia, och jag rakar mig igen. Men skulle jag INTE tyckt (pga samhällets indoktrinering) att det vart SNYGGT med rakat, skulle jag ju inte rakat mig? Varför annars har jag fetaste kalufsen på huvudet? Det kliar också ibland. Jag har vant mig vid kroppshåret nu, 7år (plus minus ett år) efter att jag slutade att vara ständigt smooth, och jag försöker se till att ha nivåerna av hår i olika grader, alltså - Raka benen en månad, mellan benen nästa månad, och armhålorna nästa - för nu har jag vant mig vid kroppshår, känner mig tryggare och mer mig själv i hår/stubb på kroppen, och när jag är helt smooth - särskilt över hela kroppen samtidigt - då känner jag mig, ja, som ett litet barn. eller att jag försöker GÖRA MIG TILL ett litet barn - för det var så jag såg ut när jag var ett litet barn. Och då känns det som jag är en vuxen kvinna som gör sig till något en man med pedofili-tendenser skulle föredra, och det känns... äckligt av mig, och av dom som finner mig mer tilltalande så.

Jag började få hår på benen som 11åring, och direkt kände jag att det var något som borde bekämpas i mitt utseende - då jag aldrig såg min mamma raka benen, men hon hade smooth legs, och alla i reklamerna och på stranden och badhuset hade det.
Vid 13 chattade jag på funplanet och killar frågade om jag var rakad. Jag trodde dom menade benen och armhålorna (vilket jag rakade sedan något år tillbaks) men dom menade fittan och jag blev helt WTF!? Trodde det bara var i porrfilm, men tydligen inte, så då började jag raka mig. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle vilja ha sex med snubbe när jag var 13 (fantiserade om det, men tyckte det verkade extremt äckligt att ha det i verkligheten), men jag var ändå rakad.
Jag hade druckit alkohol vid fåtalet tillfällen sedan jag var 11, men vid 13 blev jag aspackad första gången, tillsammans med en annan 13åring, en 14åring och en 11åring - som hade string och som jag såg upp till som fan för jag hade precis börjat använda det och hon var två år före. Hur visste jag att hon hade string? För att vi tog sexiga polaroidbilder, där vi började visa allt mer hud och antog sexiga poser ju längre in på kvällen vi kom. Jag var 11 år för 19 år sedan, 11 år, som min lilla tjejkusin är nu. Och det är andra tider nu.

Mia

Hej! Här sitter jag och är ledsen över att vara kvinna. Jag blev utbränd för tre år sen. Mycket ångest och mått väldigt dåligt. Inte känt igen mig själv. Har nu efter tre år fått veta att jag har problem med min sköldkörtel (sitter på halsen), utan den är vi fucked. Jag har blivit testad men har väl legat precis under gränsen så det inte synts på proverna. Läkaren berättare för mig att många som blir utbrända har just problem med sköldkörteln. MEN för att det är mest kvinnor som får problem med det finns inte tillräckligt med forskning (vilket gör att väldigt många kvinnor mår skit i många år och är "utbrända"). Förr i tiden kallades sjukdomen "kärringsjudomen". Det upptäcktes redan på 1700talet men som sagt för att det var kvinnor som drabbades = inte så viktigt. Nu måste jag äta medicin, kanske hela livet. Jag känner mig dubbelbestraffad som så många gånger förut i det här patriarkatet. Tänk att det ska vara ett jävla straff att vara kvinna!

So many songs...s

Tillägg: "Och med "andra tider" menar jag VÄRRE tider.
Sure, finns massvis av feministiska plattformar och instas. Men det finns betydligt fler "natural beauty" där natural beauty betyder flawless skin, symmetri och helt renrakat osv. "Hälsosam" som betyder smal och träningsfreak. Och på dom feministiska kontona, även där feministerna är rakade och sminkade, finns kommentarer om hur äckliga och fula och oknullbara dom är. För att inte tala om alla memes och konton där kvinnor dissas om dom inte är perfekta och det ses som humor (go swimming on first date, this is why i have trust issues, hur en tjej med acne ser ut som med foundation (någon knäckkaka) och att en kvinna över 55 kg inte är en kvinna utan en...) och jag vet vad JAG skulle blivit mest påverkad av som 11-12-13åring. Jag tyckte redan jag var extremt äcklig och ful, (trots att jag verkligen inte var det) men jag skulle försökt anpassa mig så gott det gick för att vara så äcklig i minsta möjliga mån det gick.

Anna-Lena

Mia
Vi är jättemånga som har problem med sköldkörteln :)
Jag fick lov att operera bort halva min och måste också ta "medicin" hela livet. Jag skriver medicin inom situationstecken för att det är ingen medicin egentligen, utan hormoner som ersätter de hormoner som du saknar/har för mycket av. Mitt tips är att hitta en bra och kunnig läkare inom detta så att du får rätt dos och sen kan du leva precis som vanligt! (förutom att du måste ta en tablett om dagen).

Och vet du? Ja, det är flest kvinnor som får problem med sköldkörteln, men män får det också, och när det får det så är det oftast farligare än för kvinnor, t.ex cancer.

Wendigon

Min 8-åring har bett om att få raka benen. Vad säger man? Jag förstår henne så väl. Jag minns när jag var 8 och någon kommenterade min armar och sa att jag såg ut som en apa.


Svar: Pratar om varför och om varför det är dumt med ideal som får oss att tro att vi inte är bra som vi är. Sen är hon för ung och rakhyvlar är farliga så hon får vänta.
Lady Dahmer

Peter

Min kusin la ut en länk på sin facebooksida... Såhär äckligt är det med skägg"

Flera gemensamma vänner gillade länken och hon, min kusin, skrev att skägg var bland det värsta hon visste, ohygieniskt och äckligt.

Hon är fortfarande min kusin, jag har fortfarande skägg och vi har jätteroligt ihop. Men hon tycker då att mitt skägg är äckligt.

Jag tycker inte det är äckligt, jag tycker det är fint.

Jag tror mycket här i livet handlar hur man tolkar intryck, blickar, ord o.s.v.
Man kommer aldrig lyckas behaga alla, så det är lika bra att inse att man gör det man själv vill och skiter i vad andra tycker om det (så länge det inte är olagligt då)

Somliga Förbannade Kvinnor

Anna-Lena
Fattar inte slutet på din kommentar. Jaha? Så om det är farligare för män så blir det bättre för kvinnor som inte tas på allvar av vården? Eller Hurra, männen dör åtminstone av det? Eller vad? Jag gnuggar de grå frenetiskt här.

My

Peter: du greppar verkligen inte öht, sämsta jämförelsen någonsin.

Somliga Förbannade Kvinnor

Peter
Du har fattat det här - till hälften. Men hälften är alltid en början så låt mig förklara den hälft du missade: När en eller ett par kvinnor tycker att skägg är äckligt så är det en personlig preferens. När Adidas har en reklambild på ett par skor sittande på ett par håriga kvinnoben på IG och den bilden får 18 000 kommentarer där majoriteten består av män som skrattgråter, spyr, skjuter sig i huvudet och skriver WTF?! eeeewww, go shave your legs, you're disgusting, is this a man???, OMG!!!, my eyes just got cancer osv - då pratar vi inte om personliga preferenser längre. Då snackar vi om en norm som när den bryts gör folk apeshit crazy. Eller på svenska, går man ur huse för att berätta hur jävla sjukt, vidrigt, äckligt, fruktansvärt, cancerframkallande det är att se en bild på håriga kvinnoben. Då handlar det med andra ord inte om att inte lyckas behaga nån som råkar tycka att det är snyggare utan hår. Det handlar om att håriga kvinnor bestraffas socialt på ett sätt som man inte kan begära att average Joanna ska fixa att stå emot. Det hade inte average Joe heller gjort, men nu behöver aldrig average Joe göra det så därför är det lätt för Joe (du) att endast se saken från ditt perspektiv. Vassego!

Anna-Lena

Somliga Förbannade Kvinnor
Nej, det var mest som information. Att dom också får det och då är det oftast farligt, punkt. Ingen som helst tanke att det skulle vara nedlåtande mot någon.

Peter

Somliga förbannade kvinnor -

Jag är med dig där. Men kommer kvinnorna/männen sluta skriva så för att någon säger att de inte ska skriva så?

Antagligen inte. De kommer sannolikt fortsätta tycka som de tycker. Vi människor ändrar sällan åsikt om något, oavsett hur överbevisade vi är. Det är vår ideologi/grupptillhörighet som styr våra åsikter, även om alla bevis talar emot oss. Det finns mycket forskning på det. Det är därför det är omöjligt att försöka diskutera med t.ex. rasister eller andra ideologier.


Själv har jag vänner (män och kvinnor) som älskar kvinnor med kroppsbehåring, de tycker det är sexigt. För egen del struntar jag i vilket. Hår är hår, inget mer än så.

Lisa

Vad tänker du göra om hon vill raka sig?

Svar: Jag vet inte. Hon bestämmer ju över sin kropp. Men jag kommer prata mycket med henne om det.
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Peter
Det är just därför både jag och LD överlag är rätt ointresserade av att diskutera med män. De flesta av de verkar rejält empatistörda och det i kombination med att de har avhumaniserat, sexualiserat och objektifierat kvinnor samt inte lyssnar på kvinnor för de hör bara tjat gnat gnäll böl - gör dem icke mottagliga vad vi än säger. Så, vi lägger fokuset på kvinnor. För när vi (inte bara jag och LD då) nått tillräckligt många kvinnor kommer de vägra finna sig i hur män behandlar oss och ge blanka fan i hur de vill att vi ska se ut. Och förmodligen vägra leva med män längre och då är sötebrödsdagarna slut för de små gossarna. Och får jag gissa så kommer de inte ha några som heeeelst problem med att ändra på sig då 😊

Blyg

SFK: Möjligen jag som läser in en ton som inte finns i ditt inlägg, men jag tycker du var väl hård mot Anna-Lena. Jag tolkade hennes inlägg mer som pepp till Mia. Typ: ”Ja, det suger att ta tabletter varje dag men de hjälper och man vänjer sig.”
Det sista läser jag som en tröst ”Allt är relativt, vi har ju i alla fall tur som inte har cancer.”
Kanske inte vad man vill höra när man är förbannad över tre års utebliven behandling av hypotyreos (jag har fått höra liknande från vårdpersonal och det landade inte väl hos mig) men... jag tror hennes ord var välmenta.

Loanne

SFK
Det där sista blev jag peppad av, ska fan ha superhåriga ben nästa sommar och bära håren med stolthet!

Lady Bundy

Det är förvisso sorgligt att de unga växer upp med en den ena förväntningen, en den andra. Emellertid vill jag ta fasta på att det nog kan göra gott att inte dela in samhälleliga normer och normbrott i olika fack, som tex exemplet ovan med kvinnohat. En man som rakar sig begår också ett regelrätt normöverskridande, med diverse påföljder. Inte blir han utsatt för varken kvinno- eller manshat.

En individ som bryter mot normer får utstå sanktioner. Så enkelt är det bara. Att man sen inte tycker en särskild norm bra kan ju givetvis diskuteras, men att begränsa fenomenet till kvinnohat tror jag är fel väg att gå. Om inte annat är risken stor att begreppets verkliga innebörd urvattnas.

/Lady Bundy

RebeckaL

Nu när jag har en dotter ser jag det som ännu mer viktigt för mig att stå emot idealet att raka mig. Och det är lättare också när det till viss del är för hennes skull.

Somliga Förbannade Kvinnor

Lady Bundy
Citerar mig själv: "De flesta av de verkar rejält empatistörda och det i kombination med att de har avhumaniserat, sexualiserat och objektifierat kvinnor samt inte lyssnar på kvinnor för de hör bara tjat gnat gnäll böl - gör dem icke mottagliga vad vi än säger. " Som sagt, lyssnar inte när kvinnor pratar för de vet alltid bäst av nån märklig anledning. Här sitter liksom ett gäng kvinnor och berättar hur det är att vara kvinna men det vet männen bättre än de själva. Slår fanemej aldrig fel. "Så enkelt är det bara." Mannen haver talat.

Peter

Somliga förbannade kvinnor -

Väljer ni bort män oavsett vilken ideologi eller grupptillhörighet de har? Eller är det själva könsorganet som innebär problem?

Tänker när det gäller utseende/behårning etc så är det väl i regel "smaken är som baken" dvs en del tycker att A är attraktivt men inte B. Andra tycker B är attraktivt, men i A. En del tycker C är attraktiv men inte A osv? Givetvis finns normer som påverkar vad vi tycker. Men vi kommer nog alltid tycka olika ändå?

När jag spelade basket var vissa av killarna helrakade, de tyckte inte om kroppsbehåring alls, vare sig på män eller kvinnor. Andra var helt naturella och lät håret växa där det växte, och hade väl åsikten att hår hade en funktion att sköta. Andra ansade lite var som de tyckte passade. Jag kan inte minnas att vi egentligen diskuterade eller problematiserade hårets vara eller icke vara i omklädningsrummet, vare sig på män eller kvinnor.



RebeckaL

Lady Bunder
Jag tror snarare det är fler fenomen som bör benämnas som kvinnohat än färre.

P.

Har du läst Lailas senaste inlägg? Vad tycker du om den?
https://lailas.me/2017/10/05/lat-mannen-ga-i-klanning-till-jobbet/

Svar: Orkar inte. Det är bara okunnigt trams.
Lady Dahmer

RebeckaL

Peter
Även om ni i ert omklädningsrum inte pratade om kroppshår så kan du väl inte ha missat de reaktioner orakade kvinnor i offentligheten fått? Tex hon i publiken under Melodifestivalen för några år sedan. Det var inte en slump att det var en kvinna som fick utstå enormt mycket hat för att hon hade hår under armarna utan det var just för att hon var kvinna.

hanna

Blyg: Jag läser som du. Sjukdomar är skit, men det är (kanske precis i början, men ofta längs vägen) en tröst att veta att man inte är ensam och att få tips kring hur man ska hantera sina problem. Och det är trots allt en jäkla bonus att veta att det man drabbats av i alla fall inte leder till cancer.
(Skrivet av någon som har en ibs-diagnos och hej och hå vad vi där kan prata om att inte bli tagen på allvar inom vården när man är kvinna.)

hanna

*kanske INTE precis i början skulle det förstås stå

Peter

Rebecka L -

Men den gången var det väl flest kvinnor som stod för negativa kommentarer?

Somliga Förbannade Kvinnor

Peter
Vi väljer bort er pga hur ni beter er. Du är inget undantag. Bete er som om kvinnor var människor genom att t ex lyssna lika respektfullt som ni gör på andra män så ska du se att vi kommer ta emot er på ett helt annat sätt. Jag har nämligen inga problem alls med män som beter sig som kvinnor. Och om du tror att jag inte vet hur män bemöts pga kvinna så tror du fel. jag var man på fb under ett halvår och deltog i ett antal k-fält. Skillnaden i bemötande var förbluffande. Har aldrig kunnat sagt så mycket manshatande åsikter som då och ändå bli bemött som en jämlike vars åsikter man åtminstone ska begrunda även om man inte håller med. Det värsta jag blev kallad för var troll och det var när jag hotade män med kastrering pga hur vidrigt de behandlade kvinnornas som diskuterade. Det var allt.

Wendigon

Jag är ledsen Peter men du fattar verkligen ingenting. Som kvinna är det inte ovanligt att bli utsatt för hat, förakt och hån från de att de första håren syns på ben och armar. Dvs ca 8 år om man har "otur" med generna. Själv satt jag med epilator (drar upp håret med rötterna) och vax hela uppväxten. Oerhört smärtsamt. Rena tortyren faktiskt. Håreländet växer ju ut snart igen och det här ligger som en ständig oro/ångest/något som ska åtgärdas.

Jag struntar faktiskt i om det finns någon man som tycker att det faktiskt är attraktivt. Men det vore fantastiskt om min dotter slapp tortera sig själv genom ett ta bort naturlig behåring för att slippa bli förnedrad.

Hmm

Peter (och SFK): Jag håller verkligen inte med. Dialog och samtal är den ENDA vägen som kommer leda till förändring och andra åsikter.

Orsaken till att många inte tror på den vägen är för att de inte förstått att det är hur man säger något som har betydelse, inte att.

Hmm

Tillägg: Inte för att jag själv är så bra på det alla gånger. 😉

Peter

Somliga förbannade kvinnor -

Men hur beter sig män och hur beter sig kvinnor? Jag arbetar på en "blandad" arbetsplats och den som är min "tvillingsjäl" på arbetsplatsen i vått och torrt är kvinna. Vi älskar att jobba ihop och ja, är verkligen sammansvetsade.

Sen har vi ju problem i samhället där vår könstillhörighet påverkar hur omgivningen ser på oss, så är det. Det är något vi behöver arbeta mot. Ju mer feminin (oavsett könstillhörighet) du är desto större är sannolikheten att omgivningen (Polis, sjukvård, rättsväsendet m.fl.) ser dig som offer och ju mer maskulin du är desto större är sannolikheten att du ses som förövare, vid våldsbrott. Oavsett vem som de facto är förövare/offer. Detta enligt Nationellt centrum för kvinnofrids rapport om våld i samkönade relationer.

En man och en kvinna rör vid ett barn på exakt samma sätt, sannolikheten är stor att mannens beröring tolkas som sexuell medan exakt samma beröring av kvinnan inte tolkas som sexuell. Vilket är väldigt intressant.

Du skriver att vi män beter oss på ett visst sätt, för att vi är män?

Jag har ju svårt att köpa att alla män beter sig på ett visst sätt, jag vet inte riktigt hur det skulle gå till då vi är väldigt olika personer. Individer. Jag har ju t.ex. mycket mer gemensamt med min kvinnliga kollega/tvillingsjäl än vad jag har med många män?

Jag har exakt samma erfarenhet som du vad gäller kommentarer på FB faktiskt, men åt andra hållet. Jag finner det lustigt att exakt samma i ord i en diskussion kan tolkas så extremt olika, beroende på om det är en kvinna eller man på profilbilden (och könstypiskt namn då). Jag tror att vi, i debatten, väljer att tolka orden, meningarna utifrån könet på den som skriver. Ungefär som i skolan. Kanske borde vi ha "dolda inlägg" ungefär som vissa skolor har "dolda rättningar" av prov?

Det värsta jag fick höra var att de (feministerna) hoppades jag blev våldtagen av min egen kuk, och att mina barn dog en hemsk död genom våldtäkt och det enda jag egentligen hade sagt var att jag tyckte man skulle avvakta domen i ett våldtäktsmål, innan man försökte lista ut vad rätten egentligen tyckte. Vilket jag tyckte verkade rimligt.

My

Peter: Dina högst personliga upplevelser av världen är ju såklart trevliga att läsa om men tyvärr helt irrelevanta.

RebeckaL

Peter
Nej
Och de kvinnor som betedde sig illa är tyvärr drabbade av internaliserat kvinnohat.

RebeckaL

Peter
Om du inte kan se att en orakad kvinna och en orakad man bemöts totalt olika så har du lång väg kvar att vandra. Och den vandringen får du nog göra själv.

Peter

RebeckaL -

Vad är skillnaden mellan män och kvinnor som drabbats av "internaliserat kvinnohat"? Bär inte dessa kvinnor ansvar för sina texter?

Jag kan se skillnaderna i det, normen är ju att kvinnor ska raka sig. Den normen är inte samma för män. Men varför ser normen ut så och vad kan vi göra åt det? Det är nog där våra åsikter är olika. Men jag säger inte att jag har rätt och du fel. Men i en diskussion är väl själva grunden att två människor med olika syn på samma sak möts för att stöta och blöta, argumentera, fundera?


My -

För att jag har ett typiskt manligt namn vid mina inlägg?

Anonym

En fullständigt orimlig oro kan jag tycka. Unga tjejer och kvinnor som vuxit upp under goda och stabila förhållanden har i regel inga problem alls att hantera negativa saker av normal karaktär dom kommer i kontakt med. Inklusive attacker av nedlåtande genmälen, manlig aggressivitet och härskarmetoder samt övrigt som kan inordnas under benämning "kvinnohat". Så du behöver inte oroa dig LD. Ninja har fått de verktyg och resurser hon behöver för att klara sig bättre än de flesta, inklusive män, på naturlig väg bara genom att växa upp med engagerade föräldrar, gott om leksaker, och annat trygghetsskapande som du knappt reflekterar över ens.

Svar: "annat trygghetsskapande"?
Lady Dahmer

My

Peter: Nej. För att du beskriver högst personliga upplevelser och ska applicera dom över en större massa. Du ska göra dina personliga upplevelser viktigare än den samlade massans upplevelser.

My

Jag kan tänka mig att det andra trygghetsskapande sakerna är omkringliggande miljö, skola, mat på bordet, kläder på kroppen, ekonomisk stabilitet osv osv...

Svar: Ah då är jag med. Pratade faktiskt med barnen om just det imorse! De undrade över "klass". (De såg en bok)
Lady Dahmer

Peter

My -

Är inte alla upplevelser de egna, personliga? Tänker på t.ex. vittnespsykologi där 10 personer kan ha sett exakt samma förlopp, men beskriver det på 10 olika sätt? Allt vi ser, hör och känner måste ju tolkas. Vår tidigare uppfattning, våra erfarenheter av något sköter tolkandet åt oss.

Tidigare i tråden skrev jag ju om hur fakta och vetenskap är underordnat ideologi och grupptillhörighet enligt forskning. Alltså att vi blir faktaresistenta om fakta går emot vår ideologi eller det vår grupp tycker/tänker. Vi tenderar att falla in i att tänka som andra i vår grupp/ideologi för att "passa in" och bli accepterade.

Matematiker som kan räkna börjar t.ex. räkna fel i enkla ekvationer om svaret inte överensstämmer med deras uppfattning. Hjärnan förmår helt enkelt inte att hantera information som inte överensstämmer med tidigare uppfattning eller annan uppfattning än den grupp man tillhör.

Det är först när man uttrycker vetenskaplig nyfikenhet och öppnar för dialog med meningsmotståndare som man kan överbrygga denna faktaresistens. Enligt forskarna då.

Sett i det ljuset borde ju allas erfarenhet vara intressant i en debatt som innefattar just alla? Eller är tanken att en enskild grupp ska lösa allas/samhällets problem?

Narya

RebeckaL
"Nej
Och de kvinnor som betedde sig illa är tyvärr drabbade av internaliserat kvinnohat."
Kan kvinnor inte bete sig illa självmant?

My

Peter:

”I mitt omklädningsrum pratade vi inte om hår. En del gillar hår. Jag jobbar med en kvinna och det går fantastiskt.”

Helt irrelevant.

RebeckaL

Naraya
Kan dom säkert göra. Men just i detta fall med kvinnan i Melodifestivalen med hår under armarna är det uppenbart internaliserat kvinnohat.

Peter

RebeckaL -

Männen då? Är det inte lika uppenbart att det var internaliserat kvinnohat i det fallet?

Om inte, varför inte?

Peter

My -

Givetvis blir det irrelevant om man lyfter ur ord ur sitt sammanhang.

My

Peter:

Dina individuella erfarenheter som du lyfter för att förneka/förminska den stora bilden är helt irrelevanta. Alltid.

Peter

My -

Jag förstår inte riktigt varför mina erfarenheter alltid skulle vara irrelevanta, men skulle uppskatta om du (eller någon annan ) kunde besvara någon av de frågeställningar jag skrivit i tidigare inlägg.

Exempelvis om tanken är att en grupp/ideologi själva ska stå för arbetet med att förändra samhället?

RebeckaL

Peter
Själva saken med internaliserat hat är ju att man riktar hatet mot sin egen grupp så att det var internaliserat kvinnohat för männen är totalt orimligt.

RebeckaL

Peter
Själva saken med internaliserat hat är ju att man riktar hatet mot sin egen grupp så att det var internaliserat kvinnohat för männen är totalt orimligt.

RebeckaL

Peter
Själva saken med internaliserat hat är ju att man riktar hatet mot sin egen grupp så att det var internaliserat kvinnohat för männen är totalt orimligt.

Anonym

Jag växte upp med en massa orakade typ feminister kring mig (mamma, moster, bonusmamma osv). I tonåren köpte jag rakhyvlar i smyg, rakade mig och skämdes inför kompisar över mammas håriga ben. Som vuxen har jag valt att sluta raka mig. Sannolikt var det valet lite lättare för mig eftersom jag haft sådana förebilder. Ninja har dig som förebild. Man gör ju mycket i tonåren som man slutar med sen när man tagit sitt förnuft till fånga!

Peter

RebeckaL -

Internaliserat som ord betyder ju bl.a. att man själv påverkas av andra faktorer, värderingar etc. och anammar dessa.

Så länge samhället har en viss typ av norm, värdering så påverkas väl både män och kvinnor av den? Vi lever ju i samma samhälle?

Somliga Förbannade Kvinnor

Peter
Internalisering är ett etablerat begrepp med en bestämd betydelse. Det är inget man kan hitta på egna definitioner av. Vill du lära dig mer kan du googla. Det är ingen mening med att sitta här och hävda att det kan betyda det du tycker att det ska för att passa dina syften. Ta lite eget ansvar och läs på.

M

Jenny strömstedt, expressen ”FJUNFRÅGAN
Jag noterar att armhårsdebatten är igångpiskad av en klicksajt, igen. Nu mellan den tuktade bloggaren Emelie ”Bumbi” Bergqvist och mer otuktade feministen Lady Dahmer, som försöker bemöta hårskräcken med viss nyans. Själv häpnar jag över det ständigt så skräckinjagande med fjun i armhålan. Rakning borde därmed vara det bästa sättet att mäta jämställdhet. När val av fjun eller fjunlöst blir helt ointressant - då är vi framme. Ping jämställdhetsministern.”

Wendigon

Idag har DN en artikel om modellen som inte rakade benen. Hon har inte bara fått tusentals tillmälen utan även hot om våldtäkt. https://www.dn.se/nyheter/sverige/modell-rakade-inte-benen-far-hot-om-valdtakt/

Peter: Du förminskar det hån/hot/hat kvinnor som inte rakar sig enligt norm får ta emot när du jämför det med dina upplevelser av att din kusin ogillar skägg. Och det blir som en kränkning till när du skriver* att det ligger hos mottagaren och hur man hanterar det.


*Citat Peter: "Jag tror mycket här i livet handlar hur man tolkar intryck, blickar, ord o.s.v.
Man kommer aldrig lyckas behaga alla, så det är lika bra att inse att man gör det man själv vill och skiter i vad andra tycker om det (så länge det inte är olagligt då) "

Peter

Somliga förbannade kvinnor -

Ja, men det beror ju inom vilken disciplin ordet används. Inom t.ex. sociologi är innebörden av ordet att en person anammar värderingar, påverkas av vad andra tycker etc. Det kan också betyda att man är inbunden och inte utåtagerande. Inom andra discipliner kan ordet användas med annan betydelse. Om man vill googla finns massa exempel.

Wendigon -

Jag besvarade problematiseringen av att det var jobbigt att folk tyckte det var äckligt med orakade ben på kvinnor. Hot och våld är aldrig okej oavsett orsak. Men att människor tycker att det är äckligt med orakade ben på kvinnor, män eller något annat tror jag man måste förhålla sig till på något sätt. Det är osannolikt att alla kommer tycka och tänka likadant om allt. Vad jag menade var att om man själv tyckte det var fint och tyckte om det, så bör det vara viktigare än att någon annan inte tyckte om det. Det var så jag menade, att man måste förhålla sig till det faktum att människor tycker och tänker olika och det blir svårt om man ska göra alla nöjda - för det är omöjligt.




RebeckaL

Sfk❤
Peter, mitt tålamod med dig är slut.

Peter

RebeckaL -

Det var tråkigt att höra, jag hade hoppats få svar på åtminstone någon fråga innan dess.

Klara

Hejja Peter!

Ands

RebeckaL
Tålamodet tog slut för att du saknar kunskap.

RebeckaL

Ands
Nä för att jag saknar tålamod med män som inte vill förstå utan bara framföra sin agenda. Det är skillnad. Jag har rätt mycket kunskap gällande hur det är att vara kvinna, har samlat på mig under 32 år.

Peter

RebeckaL -

Jag vill ju förstå, det är därför jag ställer frågor. Min tolkning av varför de inte besvaras är att svaret sannolikt inte överensstämmer med ideologin. Alltså uteblir det.

Om det är någon som bara vill framföra sin agenda utan att vilja förstå tycker jag mig se flera andra personer i tråden som agerar så. Läs de inläggen som riktats mot mig. Inga frågor besvarade, påhopp på mig som person och uppenbara felciteringar m.m. Jag fick (lustigt nog) uppmaningen att sluta göra egna tolkningar av ett ord, och "ta lite eget ansvar" av en person som gjorde precis det hon anklagade mig för.

Hade någon annan varit intresserad av annat än sin egen agenda hade tonen sannolikt varit annorlunda och påhoppen färre. Jag tror en del skribenter är fartblinda och frågor som kräver reflektion utgör ett problem för dom, i synnerhet när svaret ska formuleras.

Nu kommer säkert någon tänka "typisk manligt, att känna sig påhoppad eller kränkt eller valfritt nedsättande ord som beskriver en typisk man ur ett feministiskt perspektiv". Jag känner mig dock inte kränkt eller något annat. Men tycker att debatten/diksussionen om jämställdhet eller feminism förtjänar mer.




Peter

När jag läser tråden ser jag många intressanta påståenden. En del av dem krockar med den uppfattning jag har och då blir jag nyfiken. Jag vill prova mitt påstående vs det andra påståendet för att se vilket som har vetenskaplig bärighet.

Annars blir det ju lite som rasisterna som ondgjorde sig över en massa tomma stolar i en buss. Ett påstående utan vetenskaplig bärighet togs för en sanning och massa människor blev upprörda. Eftersom de var fartblinda av sin ideologi/grupptillhörighet missade de att ifrågasätta informationen utan tog det för sanning. Ett vanligt fenomen inom alla grupper/ideologier.

Nyckeln till framgång borde således vara vetenskaplig nyfikenhet och konstruktiv dialog med meningsmotståndare. I den akademiska världen är det i princip ett krav, att ett påstående måste klara av att synas, ifrågasättas och kritiseras, för att få betydelse. I debatten för ett mer jämställt samhälle borde samma faktorer styra debatten. Att flera olika påståenden kastas fram och tillbaka leder ingen vart, utom att varje deltagare tycker sig ha mer rätt, än innan debatten.

Helena

Själv har jag aldrig fattat vad det är som är "äckligt" med håriga ben och armhålor. Såvitt jag vet härstammar människan från aporna, så det är ju helt naturligt med hårväxt! Jag har aldrig någonsin rakat mig under armarna (jag är 40+) och har bara vaxat benen en enda gång i mitt liv -och det var när jag gifte mig för sju år sedan. Och jag gjorde det för att jag ville testa hur det kändes. Innan och efter det -aldrig! Jag har aldrig lidit av min hårväxt, men jag kan förstå att man rakar sig för att man mår dåligt av hår. Men för att "passa in" som kvinna, att raka sig för någon annans skull -aldrig i livet! Min 17-åriga dotter rakar armhålorna regelbundet, men det gör hon för att hon har ganska mörk och tät hårväxt där, vilket hon själv tycker är jobbigt. Hon rakar dem inte för att passa in bland sina kompisar utan för sin egen skull, och det är helt okej tycker jag. Benen rakar hon aldrig.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog