Hur snackar männen om #metoo i era kretsar?
"Jag jobbar inom media i Stockholm, och snacket har varit radikalt annorlunda under fikarasterna, än den "revolution" som utåt sett ser ut att pågå just nu. Kampanjen har rentav hånats och förlöjligats. Männen tycker synd om Timell och Virtanen. Dessutom har det spridits en del rykten som misskrediterar offrena grovt. När jag nämnde att en demonstration skulle hållas mot sexuella trakasserier så flinade män och stönade "amen jag orkar inte" och tog sig för pannan. 
 
När jag talade med en vän som är ensam kvinna på en mansdominerad arbetsplats sa hon att det informella snacket låtit likadant, fast typ ännu värre. Tänkte om vi kunde tala om och avslöja hur många mäns reaktion egentligen är, som de inte skriver på sociala medier av rädsla för "lynchmobben", som de kallar den. Jag är nyfiken på andras erfarenheter, men har ingen plattform."
 
Jag fick en kommentar som jag tyckte var intressant och viktig och som ni kan läsa ovan.
 
Jag kan tänka mig att det låter annorlunda när man inte kan bli screenshottad. Vi är ju så vana, även vi kvinnor, att curla män till den milda grad att vi till och med försvarar dem eller tycker synd om dem när de begått övergrepp. Att offrena misstänkliggörs är inte heller nåt nytt, vi ser det varje gång en man avslöjas som förövare. Även när det finns erkännanden eller bevis så läggs hatet och ansvaret framförallt på offret (kvinnan). 
 
Hur låter det i era kretsar? På era arbetsplatser? 
Milla

Naivt nog trodde jag att fler män brydde sig, nu när detta äntligen kom upp så konkret, med så många kvinnor som berättat sin historia. Men de flesta verkar inte bry sig ett skvatt. De reflekterar inte över vad de kan göra för att göra världen bättre. Hur de kan prata med sina barn, sina kollegor eller polare. Hur de kan ändra sitt eget beteende på krogen, på Tinder, eller i sin egen relation. Som jag ser det finns det ett antal attityder som gör det svårt att komma någonstans:
1) "inte alla män" - "jag våldtar inte så detta rör inte mig, sluta anklaga oskyldiga, nu går jag vidare i mitt liv som en bra man".
2) ifrågasättandet - "du kan ju inte likställa tafs med våldtäkt", "ibland vill ju tjejer ligga och sen ångrar de sig efteråt och ba våldtäkt!!", "Hon ljuger nog för uppmärksamhet", "Snart får man ju inte ens ge en komplimang eller flörta längre!".
3) flyttar ansvaret till kvinnan - "okej vi fattar, det är synd om er men världen är hemsk och ni får välja bättre män och vara försiktigare där ute". "Lägg inte upp selfies på nätet, sminka dig inte så hårt, ha längre kjol, gå inte hem så sent då!".
Finns väl ännu fler problematiska attityder. Överhuvudtaget blir jag så trött på denna överlägsenhet och besserwisserstilen, hur vore det att verkligen lyssna på andra människor ibland och reflektera. Så nu vänder jag mig till er män, främlingar på nätet såväl som mina killkompisar med dessa frågor. Hur ska vi göra egentligen?

Julia

På min arbetsplats har ingen sagt ett ORD. Tycker tystnaden är lite talande. Har sjäölv inte tagit upp det pga har ingen relation med någon av dem riktigt, och säger ofta inte mer än "hej, hur var det i helgen."

I mina vänkretsar säger killarna samma sak som tjejerna i regel, de frågar lite mer, och är arga. Rannsakat sig själva har vissa gjort, men hittills har ingen av de närmaste männen sagt något konstigt eller tveksamt. (OBS: Tror detta beror mer på att jag systematiskt har rensat ut bland mina manliga vänner senaste 7 åren. (Det finns bara 5 kvar, och de har haft mycket genustänk med sig från födseln, så de är ej representativa.)

En lite mer avlägsen bekant uttryckte att han var chockad, över att det var så många han kände. (Supris).
Ett par rötägg på Facebook uttryckte att "man skall komma ihåg källkritik" (spyr).


Fredrik

På min arbetsplats är det helt annorlunda, ioförsig så är vi bara kvinnor og homosexuella män (vet inte om det här något att göra med saken). Vi har istället sätt oss ner och pratat om vad vi kan göra annorlunda på vår arbetsplats och om alla känner sig trygga. Vi har gjort en brevlåda där folk kan skicka in anonyma brev om de känner sig osäkra på arbetsplatsen.

Snacket om Timell och "grabbarna" har vi bara gnisslat tänderna och skrikit åt.

Lina

Har inte märkt av förminskande av kampanjen men har inte märkt av något engagemang öht heller. De bryr sig inte. Tycker väl inte det har med dem att göra. Som vanligt.

Tanja

Talande tystnad på min mansdominerade arbetsplats. Den enda kommentar jag fått var en av kollegorna som tyckte det är för jävligt och höll med mig om att man blir trött. Tror merparten av folket här helt enkelt inte bryr sig, för det är inte de som blir ofredade. De reflekterar inte ens över att de själva kanske har en skev kvinnosyn och är en del av problemet, för de ser sig själva som Snälla Killar™.

AK

Jag är sjukskriven för en operation i foten, och låt mig vara ärligt, det är SKÖNT för jag vet mycket väl hur det låter annars... 😑
För dem är de största problemet hur kvinnors våld på män aldrig tas upp, hur kvinnor ljuger om våldtäkt och jadda jadda jadda. Vita kränkta medelålders män med rasistiska åsikter med andra ord 😑

Carro

Hade en diskussionens en kvinnlig bekant nyligen där hon ville få fram just att det är synd om Timell att media går så hårt åt honom och att "man vet ju inte ens om det är sant, för tjejer kan ju ljuga för att få uppmärksamhet", och "man kan ju inte döma. Nån förrän man fått höra hela historien." Jag blev så arg! Han har ju erkänt! "Jaha, har han? Men det är väl ändå inte så farligt om nån visar snoppen på fyllan o drar grova skämt." JO!!! Om mottagaren mår dåligt av det! Har svårt för konflikter, men var tvungen att skakande o med hjärtklappning diskutera för jag tycker att det är en sån viktig fråga att man får inte säga såna dumma saker. Tyvärr ledde det inte till nåt konstruktivt

Jennifer

Dom flesta i min bekantskapskrets har pratat positivt eller varit tysta om kampanjen. Har nog inte hört ett enda negativt ord, tack och lov, då hade det tagit hus i helvete.

För min del känns det som att många män faktiskt pratar positivt om kampanjen även i det icke-offentliga rummet. Men det beror nog på var man befinner sig och vilka kretsar man umgås i.

Anonym

På jobbet pratar vi inte om det tack och lov, och privat så tycker både män & kvinnor i våra kretsar att det gått överstyr. Anna E Nachmann har ett mycket bra debattinlägg på SVT om saken. Kan bara referera till det hon skriver, att detta är en hashtaggkampanj bland alla andra. Jättestort för den som bor på Söder och sociala medier men nog inte så betydelsefullt för majoriteten.

Svar: Nachmans artikel var skit tycker jag. Jag har skrivit om varför i tidigare inlägg.
ladydahmer.nu

Jos

Har inte hört mycket snack på jobbet om detta, varken bland män eller kvinnor. Enda gången var när min manliga kollega nämnde det under en lunch, och uttryckte att det var hemskt och att han var chockad över utbredningen. Min andra yngre killkollega stämde in och sa samtidigt förvånat att "många som är helt normala har skrivit det", vilket jag tyckte var en talande kommentar. Då drämde jag till med att alla kvinnor jag känner varit med om något inklusive jag själv, som respons på normala-kommentaren. Min pojkvän uttryckte att det var hemskt, med beklagande ton, men sen har vi inte pratat mer om det (trots att jag varit delaktig själv i kampanjen, och berättade för honom en del grejer jag varit med om). Men det har inte gått obemärkt förbi iaf. Tror många sticker huvudet i sanden av rädsla.. Vi är trots allt svenskar och det minsta obehag vad gäller samtalsämne undviks helst. Låt oss fortsätta rörelsen dock, skit i vad männen tycker, fokusera på den kvinnliga solidariteten och gemenskapen.

Hanna

Pratade med min man om detta, som säger att han och hans kollegor pratar om det som ett pity-party och nåt för priviligerade media-savvy kvinnor. Han tyckte det skapade motsättningar mellan män och kvinnor och vill hellre ha en kampanj som Heforshe... Jag blir helt förtvivlad, och arg, så det har vart ett par debatter med efterföljande dålig stämning. .. Tror metoo är jobbigt för alla "snälla killar"

Harmagedon

Jobbar på en 50/50 arbetsplats med så gott som uteslutande medelålders akademiker. Inte många ord om det där. Men i ärlighetens namn har jag heller aldrig märkt av att det skulle pågå sexuella tr där heller. Inga sexistiska skämt eller grabbigt språkbruk. Folk jobbar, pratar om jobb eller något enstaka ”vad ska du göra i helgen.”

Hanna

Natascha, kan du inte ta upp samtal med närstående män om sexism och feminism i postpatriarkatet?

För oss som lever med och bland "snälla killar" och inte vill börja leva som lesbiska
(även om man kan börja drömma om det efter alla dumheter man hör nu under metoo-kampanjen....)

Hur bråkar och samtalar man bäst och hur struntar man i att ta ansvar för den efterföljande dåliga stämningen och låter snubbarna må lite dåligt på egen hand?

Svar: Bra tanke! Jag ska absolut ta upp det. Tror det är svårare att snacka med männen man bryr sig om än med män man kanske inte känner eller är engagerad i.
ladydahmer.nu

Fanny

Samma. "Alla tjejer skriver om det", "[..]en gång tog någon mig rumpan, nu ska jag anmäla!" osv..

Det här är från killar 18-20 års ålder.

Jojjo

"Man skulle konvertera till bög! Dom har alla rättigheter. Då får man tafsa hur mycket man vill!"

Hörde jag nyss från andra sidan fikabordet innan jag läste det här inlägget...

Karin

Så i tressant för jag har tänkt på just det här också.
Männen runt mig låter det rinna av dom, det gäller ju inte dom utan dessa dumma killar. Och så är det nog många tjejer som ljuger och överdriver för att sätta dit.
Jag blir förtvivlad. Vad krävs liksom, VAD KRÄVS. Men Rom byggdes väl inte på en dag antar jag.

Helene

Här är det enda jag hört ett skämt på bekostnad av #metoo.. :(

Sandra

Har varit sjukskriven så har inte rört mig bland folk senaste veckan. Min man och jag pratade igenom det här för flera år sedan, hans feministiska uppvaknande är fortfarande i sin linda, men han lyfter ofta diskussionen på sitt jobb och jobbar med sin del i det hela. Han är mentor för en gymnasieklass med mestadels killar och de hade enligt min man haft en bra diskussion i fredags om kampanjen.

Men också :
En vän skickade Nachmans artikel till mig, och tyckte det fanns poänger . Han undrade vad syftet var och hur man egentligen skulle nå "kärnan av problemet" och lade till att han sympatiserade med MÄN som gått ut och erkänt sig vara en del av problemet och vilja förändra sig och tyckte det var ledsamt att folk blivit arga på dem. Jag orkade inte prata mer med honom efter det. Han är en "snäll kille" som inte lyssnar, tyvärr. Ser problemet men inte sitt ansvar i det.

På jobbet, nu när jag jobbar igen, pratar vi inte om det alls.

Jess

Nu lever jag iofs ganska mansfritt men den enda mannen på jobbet uttryckte förvåning över att kända män varit så grisiga, och även min pojkvän var arg och äcklad över mäns beteende. Det verkade som att insikten om att varenda kvinna blivit utsatt var förvånande och chockerande för dem, vilken ju är sorgligt iofs, hur kan man undgått det. Fast det är tyvärr lätt att vara blind när något inte är en del av ens vardag. De visste att det är vanligt med sexuella trakasserier och övergrepp men jag tror inte de hade fattat magnituden.

furyosa

Det har varit tyst här med i både vänkrets och på arbetsplatsen som båda är mansdominerade (lever i mindre ort ute på landet). Jag orkar inte ta upp det själv för jag vill inte blotta mina erfarenheter inför dem; jag är helt enkelt inte tillräcklig stark än för att berätta men jag beundrar de som bryter ny mark nu och bereder väg för oss andra att följa. Pratade om det med min man dock och han ville först få det till att kampanjen tog fokus ifrån Weinstein som var den "riktiga" våldtäktsmannen. Efter samtal fick jag dock honom att gå med på att det här trots allt är ett stort samhällsproblem.

Det finns många fickor av samhället som fortfarande lever under stenar och jag har sagt det tidigare att såna här kampanjer behöver itereras ett antal gånger innan det når ner under alla stenar. Den ursprungliga hashtaggen skapades ju för tio år sedan. Men jag tror att senaste veckan ändå har brutit ny mark och att det nu finns förebilder för oss som ligger efter att följa även om det kommer att ta tid. Det har iaf gett nytt bränsle till mitt hopp om förändring.

Karin

Jag engagerar mig inte heller i det här, det är nyhetens behag som gäller och om ett par dagar kommer det hända något annat som folk intresserar sig för en stund.

Johan

Jobbar på en väldigt mansdominerad arbetsplats men där vi aktivt jobbar för att få in fler tjejer i verksamheten och där jämlikhet står som högsta prioritet på listan.

Var på konferens i helgen och där hade vi 2 timmar som vi bara pratade om jämlikhet och hur vi kan göra för att förbättra arbetssituationen. Vi har även infört en anonym whistleblower funktion på intranätet där man kan flagga om man ser eller hör något som inte är okej.

Har jobbat på andra företag tidigare där det har varit mer som världen i allmänhet och har faktiskt slutat på arbetsplatser tidigare pga det var för grisigt helt enkelt

M

Driver firma med två män, de har såklart sina fläckar efter ett liv i patriarkatet, men är mer medvetna än genomsnittet etcetc, och utan att jag tänker bli en av de kvinnor som försvarar 'sina' män som så fina och feministiska så är de helt klart relativt decent. De är lika glada som jag över denna kampanj och uppmärksamheten som nu riktas mot grisigt beteende från män. Jag tycker det blivit lättare att prata om skit man utsätts för som kvinna utan att linda in det, de har liksom fattat att så här är det pga hur massivt synligt det varit, accepterat faktum att såhär är män även om man ju kunde önska att det inte vore så.. Har en känsla av att också de känner sig stärkta i sitt 'arbete' att påtala sexism och dåligt beteende i situationer de möter. Blir mörkrädd av kommentarerna här ovan, känner med de medsystrar som måste stå ut dagligen på sina arbetsplatser med det som beskrivs..

Pe

Vad trist att kampanjen mottas så uselt på arbetsplatser! Inte helt oväntat dock.. Jag sitter mest hemma och pluggar så jag har tyvärr inte fått chans att höra hur andra samtalar om detta. Däremot är det ett ämne jag och sambon nu diskuterat typ varje dag sen "drevet" drog igång. Ofta berättar jag om inlägg härifrån och om kommentarer från olika instagraminlägg på ämnet, och han tar upp liknande men från de flöden han följer. Vi har i min åsikt väldigt bra, intressanta och konstruktiva samtal om detta, där engagemanget inte är ensidigt. Det har blivit lite av en grej att diskutera stora ämnen såsom kvinnoförtryck, integrationspolitik, barnuppfostran osv på kvällarna. Det är riktigt roligt, även om det kan bli lite gnissel en stund landar vi oftast i en hyfsat gemensam syn. Jag känner mig lyckligt lottad som har hittat den här mannen:) Innan dess bestod min manliga vänskapskrets/pojkvänner mest av precis sådana där idioter som garanterat givit upphov till metoo, dem har jag dock rensat bort sen många år.

T

Japp. Har bara jobbat på min arbesplats i 2 veckor, men redan första dagen blev jag alldeles matt av alla sexistiska skämt och trötta gubbsnuskanekdoter som haglade varje fikarast bland de medelålders männen. De andra kvinnorna (som är i åldrarna 25-50) skrattar med och vekar tycka att det är genuint jätteskoj, själv går jag iväg under rasterna och håller mig för mig själv numer för att slippa skiten. Hade tagit fajten om jag planerat att jobba kvar här men jag ska byta jobb snart, så tänker ta det med min kontakt på mitt bemanningsföretag sista dagen istället.

Idag stod tre av mansäcklen bakom mig och diskuterade #metoo. Det var typ samma kommentarer som i inlägget: "äeh asså jag orkar inte höra mer om det där" "nu får de väl för fan ta slut någon gång?". En av männen var dessutom en chef? Blev så jävla arg och äcklad.
Om jag bara inte redan hade varit nere på botten psykiskt, samt varit på väg någon annanstans, så hade jag sagt från. Hatar min arbetsplats.

T

Japp. Har bara jobbat på min arbesplats i 2 veckor, men redan första dagen blev jag alldeles matt av alla sexistiska skämt och trötta gubbsnuskanekdoter som haglade varje fikarast bland de medelålders männen. De andra kvinnorna (som är i åldrarna 25-50) skrattar med och vekar tycka att det är genuint jätteskoj, själv går jag iväg under rasterna och håller mig för mig själv numer för att slippa skiten. Hade tagit fajten om jag planerat att jobba kvar här men jag ska byta jobb snart, så tänker ta det med min kontakt på mitt bemanningsföretag sista dagen istället.

Idag stod tre av mansäcklen bakom mig och diskuterade #metoo. Det var typ samma kommentarer som i inlägget: "äeh asså jag orkar inte höra mer om det där" "nu får de väl för fan ta slut någon gång?". En av männen var dessutom en chef? Blev så jävla arg och äcklad.
Om jag bara inte redan hade varit nere på botten psykiskt, samt varit på väg någon annanstans, så hade jag sagt från. Hatar min arbetsplats.

T

Japp. Har bara jobbat på min arbesplats i 2 veckor, men redan första dagen blev jag alldeles matt av alla sexistiska skämt och trötta gubbsnuskanekdoter som haglade varje fikarast bland de medelålders männen. De andra kvinnorna (som är i åldrarna 25-50) skrattar med och vekar tycka att det är genuint jätteskoj, själv går jag iväg under rasterna och håller mig för mig själv numer för att slippa skiten. Hade tagit fajten om jag planerat att jobba kvar här men jag ska byta jobb snart, så tänker ta det med min kontakt på mitt bemanningsföretag sista dagen istället.

Idag stod tre av mansäcklen bakom mig och diskuterade #metoo. Det var typ samma kommentarer som i inlägget: "äeh asså jag orkar inte höra mer om det där" "nu får de väl för fan ta slut någon gång?". En av männen var dessutom en chef? Blev så jävla arg och äcklad.
Om jag bara inte redan hade varit nere på botten psykiskt, samt varit på väg någon annanstans, så hade jag sagt från. Hatar min arbetsplats.

Josefin

Mansdominerad arbetsplats, here we go:

"Jag tycker synd om Martin, han fattade väl bara inte att de tog illa upp. Lite skoj får folk lov att tåla."

"Såhär går det när bögarna tar över." (??)

"Men om ens tjej gillar hårt sex då?"

"Nuförtiden får det tydligen inte finnas riktiga män, vi ska utrotas."

Mmm. Mysigt. Men jag är framförallt tagen av hur män (och kvinnor) diskuterat ämnet som om tafsande/trakasserande män är nån slags jättebebisar som inte kan tänka öht. Vi har ju haft den här sortens diskussioner sen... 90-talet? Och ÄNDÅ är det synd om männen som bara "ville känna lite". Ridå. Senaste veckorna har mest gjort mig fysiskt illamående (men hurra för alla kvinnor som berättar och förhoppningsvis förändrar något på kuppen! generellt sett har jag inget hopp om männen.).

En annan Jennie

Mansdominerad arbetsplats (ingenjörer). Hörde några (som jag ej känner) prata om förvåningen över Martin Timell som ju uppfattas som en som "hellyllekille".

Vid lunch med några jag känner lite. Tog en man upp det. Lite smått offer från en, typ "ska man inte kunna..." Jag sa att det var tid för självrannsakan och inte för självömkan. En annan sa att han var mycket förvånad. Trodde det här vara gamla grejer som vi hade tagit oss förbi och klassikern "jag har aaaldrig sett något", so what? Jag kan inte säga att jag sett mycket heller, men det är väl för att det oftast görs i smyg, under bord, i trängsel etc (tänker på tafs nu) och vad det gäller våltäkter så har det ju sällan publik.

När det gäller min man, har jag passat på att visa mycket. Säga att det händer alla kvinnor och överallt och att vi också garanterat känner förbrytare.

En annan Jennie

Ska tillägga att det förekommer endel jargongsnack (sexistiska skämt, snack om regeringen etc.) här också. Men jag tror inte någon fattar att det är en del i problemet.

Marie

Till anonym:
Hur menar du när du skriver "privat så tycker både män & kvinnor i våra kretsar att det gått överstyr". Vad innebär "överstyr"?

Elin

Jag blir så trött på hur kvinnor försöker få med män på tåget som om det någonsin hänt förut? Sen NÄR är män intresserade av att avskaffa patriarkatet? Sen när bryr sig män om hur kvinnor blir behandlade? Det är så in i bomben naivt. Detta löser vi själva, det har vi grejat förut!!!

J

Kvinnodominerad arbetsplats. Har inte hört så mycket snack vid fika eller lunch mer än konstateranden typ. Jag(man) och två manliga kollegor hade dock en ganska lång diskussion bl.a. kring vad man har för ansvar som man, jargonger, och förhållningssätt gällande sex. Kul tycker jag, för har i övrigt mest pratat om just detta med kvinnliga bekanta. Oklart varför, men nu när jag tänker till så tror nog att jag mestadels resonerar med kvinnor om liknande ämnen annars också. Detta trots att det torde vara mer "betydelsefullt" (är ju vi som måste förändras) att prata om sådant med andra män.

Jag

På universitetet (läser datateknik så det är väl sisådär 90% killar) har det knappt varit något prat om det alls. Eller jo, en kille frågade om det hänt ngt pga la ut en lång text med bitar ur mitt liv på insta under hashtagen #metoo och han hade sett det och ville veta varför jag skrivit det, men när jag sa att det kom som en reaktion efter att Harvey Weinstein blivit avslöjad så sa han bara "JAHAA, jamen jaja, det vet jag" men attityden "var det bara det" för att sedan direkt byta ämne. Jag deltidsjobbar som testutvecklare på ett stor företag (behöver jag ens säga mansdominerad arbetsplats?) en gång i veckan utöver plugget, men eftersom det varit tentavecka var jag inte där förra veckan. Ska jag vara ärlig är jag rätt glad för att jag sluppit höra vad som ev sagts (om det ens varit något snack alls) för tror tyvärr inte att det varit ngt positivt som sagts alls (med tanke på hur mycket sexistiska skämt och mansplainande som förekommer där dagligen).

Och på tal om det, har tänkt ställa den här frågan till dig och dina fantastiska läsare hur länge som helst. Hur orkar ni egentligen? Sedan jag fick på mig mina feministiska glasögon så är de som fastlimmade, fastän jag helst bara hade velat slänga av dem och peta ut ögonen på köpet så att säga. Jag tycker det är asjobbigt att se alla orättvisor, att se hur jag behandlas enbart pga mitt kön, att veta att jag kommer ha sämre lön än mina manliga kollegor, att höra sexistiska skämt dagligen, att inte kunna röra mig på stan utan att bli catcallad, att vara rädd i mörker, att vara rädd för att vara ensam hemma, att inte ens min pojkvän verkar förstå att jag inte kan ta en paus från att vara jag pga jag är kvinna (haft massa diskussioner och han blir alltid sur när jag "börjar prata feminism" fastän jag bara berättar om min dag och den råkar ju dessvärre innehålla en jävla massa skit pga är kvinna) osv osv. Jag jobbar och pluggar som sagt i en extremt mansdominerad värld, blir ofta mansplainad för, folk tar mig i bästa fall för ekonom pga "du är snygg och klär dig trendigt", när vi har arbetsmarknadsdagsmässor i skolan så känns det som att företagen vill anställa mig enbart pga att min kön ska "jämna ut" deras siffror, och jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Mitt självförtroende är i botten pga känner att jag blir särbehandlad pga mitt kön och det är svinjobbigt. Jag går sönder när jag läser tidningen och varje jävla dag står det att ännu en man mördat ännu en kvinna, och på köpet är det är bara en notis för att det är så jävla vanligt och därmed snudd på oviktigt(?). Jag fattar inte hur ni orkar? För jag känner att det alldeles för ofta är jobbigt nog att bara andas. Jag är strax över 20, har hela livet kvar och ingen kan fan bli mer hatisk eller bitter än vad jag känner mig (och det blir bara värre för varje år). sjukt förvirrande text utan röd tråd, sorry. är bara så uppgiven och vet inte hur jag ska orka mitt liv. vad är er hemlighet? hur överlever ni? <3

Mia

Vart ska jag börja?

" Jag ska fan aldrig mer bli ihop med en tjej, hon kanske anmäler mig för sexuella trakasserier ifall jag säger att hon är sexig"

Jag berättar om en av mina erfarenheter där jag på en arbetsplats blev tvungen att runka av en kille i källaren. Hur jag varit tacksam att det aldrig blev något mer jag behövde göra. Jag får då som svar av en kille
"Alltså du ska aldrig låta rädslor styra, jag hade hellre dött än att tvingas till något" känn in det svaret en stund, hur svaga män tycker vi är som gör det som män tvingar oss att göra.
"Vadå ska Martin Timell avrättas nu? Ska det bli en ny häxjakt?"
"Vart är det här på väg? Vill kvinnorna ta över nu? Fyfan det är så vidrigt"

Mary

Har varit lite isolerad de första dygnen av metoo-allting, har (tack och lov?) varit mellan jobb och alltså sluppit den typen av diskussioner på jobbet.

En kompis (även mitt ex) tog upp det och undrade om jag blivit utsatt för grejer (jag hade valt att inte skriva ngt på fb pga obekväm med det...). Jag nämnde lite olika ggr jag blivit tafsad på och em gång jag blev våldtagen, som han kände till redan. Sen nämnde jag lite olika tillfällen i vår relation. Jag upplevde att han genuint brydde sig och tog till sig och funderade.

I en tråd med kompisar skrev en: "är det för tidigt att skriva: #mewtwo på fb?". Andra kompisar i tråden svarade typ " haha, såg en skriva det igår" "jag hade gjort d om jag va en sån som skriver på fb", typ. Jag svarade inte, och jag har inte sett nån av dem skriva #mewtwo.

Anonym

Jag jobbar på en liten (5 pers) arbetsplats med bara kvinnor och en man. Vi tar det på rejält allvar. Vi ska ha en temadag om MeeToo och har öppnat en anonym mailbox där man kan anmäla trakasserier konfidentiellt. Vi ska ta fram en övergripande handlingsplan och ha genomgångar varje måndag för vara säkra på att inga övergrepp sker.

Malin

Jag jobbar tillsammans med 10 män( mellan 22-45 år), har pratat med #metoo med två av dom. En tackade idag för att jag berättade och delade med mig vad jag varit med om. Ingen av dom har "talat illa" om det. Vi har pratat lite om hur att en del män "oroar" sig för att flörta osv. De jag pratar med (på jobbet) fnyser bara åt det, och menar att det fattar väl vem som helst om någon är intresserad eller inte och att man inte tar sig friheter. Vilket är så jävla skönt va!
Jobbigare har varit att kvinnliga bekanta (på FB) har postat om hur överdrivet #metoo är och att dom minsann gillar uppmärksamheten. Dvs missuppfattat detta totalt. SUCK!

furyosa

Till Jag angående "hur orkar ni",
Jag dissocierar mig själv från de jobbigaste känslorna. När jag tillåter mig att känna dem så brakar jag ihop och klarar inte vardagen, men "needs must" osv så jag dissocierar och kör på. Det gör att jag upplevs som kall och distanserad men jag måste för att kunna fungera. Under tiden försöker jag skapa ett lokalt kvinnoseparatistiskt rum där våra erfarenheter inte ifrågasätts och där vi kan bygga upp varandra. Jag har skissat på en långsiktig handlingsplan att fästa blicken på när allt känns som ett tjockt oändligt mörker.

Nemo

Från mina kvinnliga vänner och bekanta har det varit mycket prat, och många har deltagit i #metoo. Manliga bekanta däremot... knäpptyst. Inte ett ljud. Nada. Får se om det blir någon som vågar säga något under seminarium vi har i veckan där vi ska diskutera aktuella politiska händelser, och #metoo knappast kan undvikas.

Somliga Förbannade Kvinnor

Sen ska vi inte glömma att k-fälten faktiskt svämmar över av män som vågar säga allt det där vidriga. De finns under DN, Aftonbladet, Nyheter24, SvD, Expressen, Metro - ja överallt där det skrivs om detta. Så nån brist på män som öppet försvarar sextrakasserier och övergrepp samt skuldbelägger våldtagna kvinnor lider det verkligen inte.

M

Till Jag om 'hur orkar ni?':
Har inget superbra svar, det ÄR ju verkligen skitjobbigt, men också omöjligt att 'inte orka'.
Ju äldre jag blir desto mindre fucks to give har jag (är jämngammal med LD, så äldre än dig) . Att jag har döttrar gör saken både jobbigare - tanken på att de ska utsättas för patriarkatet - men också enklare: jag reagerar på allt hela tiden, har liksom för deras skull inga marginaler eller slack utan påtalar allt knas och skiter i om folk tycker jag är jobbig. Har upptäckt att vissa försvinner/undviker mig, men också att andra, vettiga/intressanta människor, söker min närhet när jag är tydlig med var jag står.
När jag var i din ålder använde jag alldeles för mycket tid på att övertyga och argumentera med andra (manliga medstudenter/partner/kompisar) vilket ju var extremt utmattande (de kan föra en 'abstrakt' diskussion och själv får man faktiskt sitt människovärde ifrågasatt) - en av dem hörde faktiskt av sig tio år senare och sa tackade, bad om ursäkt och sa att jag ju haft rätt hela tiden, så eventuellt ledde år av argumenterande till EN något vettigare man därute.
Sammanfattningsvis: jag påtalar mycket mer nu och det är jobbigt på ett sätt men också stärkande och man slipper 'borde sagt ifrån'-känslan, eller det ständiga funderandet på 'ska jag säga nåt?'. Samtidigt bjuder jag inte in till att debattera och diskutera med vem som helst, lägger inte energi på att övertyga hopplösa fall, försöker att inte umgås med dem - värnar mycket mer om mig själv, mitt kunnande och mitt värde.
Jobbar också inom ett mansdominerat yrke, eller inte längre egentligen, men i folks uppfattning utförs det av en _man_. Är partner i firman, men tas för sekreterare/assistent och vissa vänder sig till min tjugo år yngre manliga praktikant om det finns en sådan i närheten.. Maxa alla fördelar du eventuellt kan få av att vara underrepresenterad, om det är 'positiv' särbehandling du menar - tänk på vad dina male, mediocre klasskompisar hade gjort om de fått multum jobberbjudanden: skrutit, fått hybris, löneförhandlat och jazzat loss - gör det du också!

Stina

På mina kvinnodominerade arbetsplats (med rätt hög meddelålder) har det varit rätt tyst. Blev en diskussion på fredagsfikat som jag själv initierade då det kändes så sjukt att ingen nämde det ( själv har jag haft en omtumlande vecka med massa gråt och känt mig väldigt påverkad när gamla händelser gör sig påminda). Blev väl en okej diskussion men många tycker det är hetsjakt och helt fel att hänga ut med namn, att rättssamhället ska ha sin gång osv ( jag kontrade med min egen upplevelse av rättssamhället och hur man blir behandlad när man anmäler, det var effektivt).
Hemma har vi däremot haft bra diskussioner. Min sambo diskuterar på ett annat sätt än tidigare, rannsakar sitt beteende i uppväxten och den grabbiga jargong som finns i hans gäng. Jag vet att flera av hans vänner börjat prata om det och att många verkade bli helg chockade över alla som utsatts. Sjukt att inte ha sett det innan men i alla fall bra att det blir ett samtal Nu, alltid något.

Erika

http://t.sr.se/2gDgOiD

Sitter i bilen och blir så jävla arg. Skärp dig Tomas!

Hanna Karlsson

På mitt jobb har det inte pratats något alls om kampanjen. Det har varit helt tyst från alla. (Kvinnodominerad arbetsplats).

M

Tänker att de män som 'inte fattat' att kvinnor inte vill ha deras trakasserier, och män som 'inte fattat' omfånget av problemet, ju borde vara överlyckliga över kampanjen och det övertydliga och överpedagogiska förklarandet - äntligen får de ju det enkla svaret de kan klara att förhålla sig till!
'FATTADE INTE' som argument är kört, slut, finito!

Malina

Jag: Nu har de plockat bort Timell från Äntligen hemma.
Min man: Men vaddå, är han dömd?

Jag: Läste upp vad E Hörstadius sagt om ”livets glädje”...
Min man: Mm, men man förstår ju nånstans vad han vill säga.

Min man är en schysst kille, bra värderingar, pratar aldrig nedsättande om varken män eller kvinnor, någorlunda feministiskt upplyst, men ändå tar han direkt männens parti i samtalen ovan. Jag ger fan upp. Jo, alla män!!

Linnéa

Jag är ensam kvinna på en byggarbetsplats, och runt mig har det förvånansvärt nog varit rätt vettiga reaktioner. Männen där har antingen tyckt det varit bra att kvinnor talar ut om sina upplevelser och belyser problemen som finns, eller så har dom helt enkelt inte sagt någonting om det alls, jag har iallfall inte hört någon förlöjliga sig över kampanjen.

Dock kan detta ha att göra med att jag sedan dag ett har varit väldigt tydlig med hur det är okej att uttrycka sig kring mig och inte, något som tyvärr är väldigt nödvändigt att göra som ensam ung kvinna på en arbetsplats bestående av mestadels medelålders vita män.

Julie

Tyvärr har allt för stor del av responsen som jag stött på endast varit negativ och vänt perspektivet till att "varför skylla på ett helt kön", "tänk på alla som blir oskyldigt dömda", vems bevisbördan är egentligen, "jag blir tafsad på konstant på krogen av okända kvinnor" osv....

För övrigt, jag håller på med ett forskningsprojekt just nu och undrar om du har tips på feministforskare med peer-reviewed (kommer ej på svenskans motsvarighet) publicerade studier?

En annan fråga är vad som enligt dig är det allra mest brinnande ämnet inom feminismen just nu, om du kunde välja endast några?

A

"Timell är ju en HANDYMAN höhöhö"

Annars inte speciellt mycket

QQ

Jag försökte få till en diskussion på vårt veckomöte på jobbet. Jag tyckte att männen på jobbet skulle bekänna vilka trakasserier de begått nu och förut. Inga! Inga sade något! Män är så j-vla sjuka!

Satan

Många i min krets har fått upp ögonen och verkar till och med stötta mitt feministiska snack. Däremot har jag märkt att vissa män som tidigare har sagt att de är för jämställdhet är väldigt tysta nu...likaså är vissa kvinnor tysta...jag lägger upp mycket feministiska inlägg på instagram nu för att väcka frågan men många som annars gillar mina inlägg har slutat ge mig likes. Jag tror de är rädda för en förändring och vad den kan innebära så då håller de sig i bakgrunden.

Anna

Jag är föräldraledig så jag har inte varit på jobbet och vet därför inte hur snacket hsr gått. När jag är där pågår ständigt prat om patriarkat, sexism, osv, för att jag tar upp det på fikarasterna emellanåt. Jag tycker att männen brukar lyssna och reflektera kring dessa ämnen på ett bra sätt. Jag är med andra ord lyckligt lottad när det gäller arbetskamrater och hade gärna varit på fikarasterna just nu och disskuterat metoo.

M Karlsson

Inte mycket prat på min arbetsplats. Fordonsindustri. Ca 30% kvinnor. De flesta vet inte vem "Aftonbladetprofilen" är (de flesta läser inte tidningar i större omfattning), och Timell, ja, de som kommenterar säger att det var väl inte oväntat. Men samtidigt att han nog inte är värre än alla andra kändisidioter. Ungefär. De flesta har inte sett Timells program, men känner nog till det. Hollywood kommenteras inte. Jag försöker prata om metoo, men vill inte vara för "på" pga den hätska stämning som lätt uppkommer. Facebook är ju för övrigt helt hopplöst att diskutera på, man får mer intelligent debatt på Flashback, tro't eller ej.

Jag tycker det är rätt att Timell får sparken, trots att han inte är dömd. Han har ett jobb i offentligheten, med personalansvar. Däremot hade han väl knappast fått sparken om han endast varit snickare, även om han borde fått det om han uppfört sig som ett svin på arbetet såklart.

TV4 borde visa säsongen men skänka alla intäkter till kvinnojourer eller liknande.

Satan

Juste glömde skriva en sak och det är att i alla förändringar (oavsett om det gäller förändringar i samhället eller organisationer) så är oftast merparten emot för att de är rädda för det nya, och de vill hellre ha det så som det alltid har varit. Och då är det extra viktigt att de som faktiskt är positiva till förändringen håller i den stenhårt och inte ger sig. Så jag hoppas detta håller i sig nu!

H

Jag är jurist och jobbar på en arbetsplats med fem kvinnor och två män, alla med olika nationaliteter. Alla är SVINBRA feminister och så himla coola människor, vi har haft skitbra samtal med så himla kloka perspektiv och jag är så lycklig över att ha hamnat på ett ställe där alla är smarta, analytiska, vettiga och badass<3

J

Jobbar på kvinnodominerad arbetsplats med ett gäng feminister som jag diskuterat med, de lite äldre har nickat och hållt med, ingen har tagit männens parti. Så skönt! Min man är feminist-tack och jävla lov- och hans/våra vänner med. Vi har haft bra diskussioner och pratat om våra respektive erfarenheter. Förstår att folk är olika men själv har jag aldrig fallit för ”grabbiga” män. Min man har aldrig tafsat eller utsatt kvinnor men vi diskuterar ofta hans maktposition som vit (normativt attraktiv) man och hans privilegier i samhället. Skulle fan inte palla att leva med nån som inte klarade av att se sin del i en samhällsstruktur.

Clara

Arbetar i en mansdominerad bransch och har mycket manliga vänner som också arbetar i olika mansdominerade branscher. Jag har nästan blivit rörd. Killar som själva lyfter frågan på rasten, undrar hur det är möjligt att så många män inte verkar ha förstått gränser. Diskuterat hur de kan påverka, hur de vaknar till lite extra på och uppmanat andra att gå med i ex mfj. Frågar relevanta frågor,lyssnat till historierna. Den enda på jobbet som( i alla fall öppet) tyckte allt var överdrivet och löjligt var själv kvinna vilket gjorde mig besviken...även sett en och annan märkligt kommentar bland bekanta på sociala medier. Men så glad att så pass många män i min närhet ändå verkar ha förstått! YES, Ett litet steg år rätt håll känner jag!

Anna

Arbetar bland många kring 40 år. Både män och kvinnor men ngt fler män. Mest akademiker. Har stött på några män som känner sig kränkta. Några förlöjligar unga kvinnor som blir förda bakom ljuset. Och några har väl någorlunda koll och förstår det strukturella problemet. Det är mest jag som tagit upp ämnet och jag upplever det som i de flesta diskussioner kring jämlikhet, politik etc; majoriteten blir tysta och vill helst inte prata om det (oavsett åsikt och kön).
Men jag resonerar som så att även om jag är ensam i detta men lyckas upplysa och påverka en enda person på jobbet har jag fördubblat antalet som förstår problemet. Och om denna person i sin tur för budskapet vidare... osv... Det var ju en kedjereaktion som gjorde denna kampanj så stor.
Och även om jag också tror att det är nyhetens behag med denna enorma fokus på metoo så har det lett till ett enormt uppvaknande hos massor av kvinnor (och män hoppas jag). Det kan inte vara förgäves.

alice

LD du låter själv otroligt annorlunda när du tror att ingen kan screenshot'a med så det är klart att du är medveten om hur mycket friheter andra tar sig när de har samma möjligheter.

Svar: Oj, känner vi varandra? Hur ver du hur jg låter offline?
ladydahmer.nu

Hanna S

Tack och lov består min arbetsplats bara av mig själv, så jag slipper idioter och deras skit.

Sofia

Fast Malina även om det kanske är hårt att skriva... är han en sådan bra kille din man. Om han tycker att Erik H hade en viss poäng... alltså nej, jag tror tyvärr inte det.

Caroline

jobbar på en mansdominerad arbetsplats och jag skulle säga att alla är ganska upprörda över vad som kommit fram. Ingen som har försvarat Timell.

Isabell

Är så glad att det enbart finns kvinnor och barn (som jag kan forma för framtiden 👏🏼) på min arbetsplats 😭😭 Hade ej orkat höra allt som ni beskriver hela dagarna 😑 🔫

Kate

Svar till Jag
Du är inte ensam! Kom ihåg att det finns andra sammanhang utanför din skola. Försök hitta något sådant, där du känner dig trygg och sedd (om du inte redan har det). Jag pluggar också, inte samma ämne som du men inom en annan extremt mansdominerad bransch. Det är ofta överväldigande och utmattande. Försök hitta någon i din vardag, tex på skolan, som du kan dela dina erfarenheter med och som på riktigt förstår och kanske är i samma situation som du. Om det inte går att hitta i din vardag, leta efter separatistiska forum inom ditt område. Eller gör båda, det är guld tycker jag. Kanske är det en förening som arbetar med dom här frågorna inom din bransch? Jag tycker att det kan vara skönt att rikta frustrationen till något konstruktivt ibland och då är en förening en bra grej tycker jag för det är en annan grej än att ta fighten i vardagen, om du förstår vad jag menar. Det blir inte lika personligt.
Var varsam med din energi. Om du vill diskutera med någon, gör det. Men om det här bara stjäl energi från dig är det hundra procent okej att skita i det också. Jag tar typ inga debatter i min vardag längre för jag pallar inte, det blir alldeles för personligt och lämnar ingen energi till resten av mitt liv. Istället kanaliserar jag det genom att vara aktiv i olika föreningar (obs gör också bara det om du pallar och det ger energi istället för tvärtom). Ang positiv särbehandling tycker jag att det bara är att ta emot och köra på. Fatta vad många gånger man har kämpat, slitit, gråtit medan killarna bara glidit på, så har det iaf varit för mig. Då är det på tiden att man får det lite enklare för en gångs skull. Ta hand om dig! <3

Helen

Blev glad när jag hörde min man prata med tonårssonen om detta. Dels naturligtvis om hur vanligt det är, hur viktigt det är att respektera alla oavsett kön men framförallt hur han pratade med sonen om vikten av att våga säga ifrån om man ser något. "Det räcker inte med att själv vara juste och bete sig på ett bra sätt, man måste också våga vara den som slår larm, som säger ifrån och som inte hänger på dåliga skämt och kommentarer." Tänk när alla får lära sig det hemifrån. Tyvärr kom sonen hem ganska upprörd efter att det diskuterats i skolan och många gjorde sig lustiga över övergrepp.

Linp

Ha ha, ett annat perspektiv: Klart att de inte tycker om Timell, han får ju andra män och känna sig odugliga och "omanliga" men sina program om att bygga om hemma med följd av att frun/sambon tjatar på dom att göra samma sak fast de inte vill.

A

Haft bra konstruktiva dialoger med både manliga kollegor och manliga vänner. På Facebook har jag haft många vänner som delat #metoo inlägg och fått positiva upprörda kommentarer av det manliga könet att "detta inte är okej". Det enda jag sett som varit negativa är två kvinnor från min hembygd som kommenterat negativt kring #metoo, och de fick väldigt många kommentarer från andra kvinnor OCH män hur korkade deras inlägg var, men tyvärr också en del likes från killar (dock ingen som vågade lägga sig i debatten som blev och stötta dessa kvinnor med kommentarer).
Och ska jag bli ärlig så blir jag mest besviken på de kvinnorna i min bekantskapskrets, att de försvarar männens beteende och tycker att "man får tåla lite som kvinna". De har givetvis rätt till sin åsikt, men min bild av dem är förändrad.

L

Vit man, 34 år, Skåne;
- Jag tycker att det är bra att man pratar om detta, men jag förstår inte varför kvinnor måste gnälla över allt. Alla är så kränkta nu för tiden.
- Du tycker det är bra att prata om det men ändå tycker du att kvinnor gnäller?
- Jag är bara emot att det måste handla om kvinnor hela tiden. Jag har också råkat ut för saker ju. Och jag går inte runt och är kränkt hela tiden.

Bla bla bla

Emma

Jag är nog otroligt lyckligt lottad men jag jobbar på en arbetsplats inom vården (privat sektor - alltså mansdominerad - en helt annan historia), där männen faktiskt gärna tagit upp det här på eget bevåg. Jag kom till jobbet efter att ha postat #metoo kvällen innan, var fast besluten om att nu jäklar ska det diskuteras. Trodde självklart att jag själv skulle få ta upp det men det behövde jag inte, jag och mina två kvinnliga kollegor satt och fick berätta våra historier och männen lyssnade och bekräftade oss och det hemska och absurda i det här patriarkala samhället. Hela veckan har vi varje lunch diskuterat olika aspekter av det hela. Ska nog faktiskt aldrig byta arbetsplats.

Sofia

De män jag pratat med dvs min sambo, min bror och en granne är eftertänksamma och seriösa kring frågan. Glad och tacksam för det!

Jd

Verkar ju finnas en hel del vettiga män därute trots allt dårå. Men vi kanske ska fokusera på dem "dåliga?"

Skämt åsido. Vad folk säger i fikarum behöver inte nödvändigtvis representera sanningen. Att någon lägger pannan i djupa veck och "håller med" utesluter inte att de inte kommer bete sig illa i ett annat sammanhang.

Jag hoppas att diskussionen fortsätter då jag tror det finns så mycket i mänsklig sexualitet och hur män och kvinnor interagerar som behöver lyftas på ett ärligt sätt.

Svar: Klart vi ska fokusera på de "dåliga", det är ju de som är problemet. Att fokusera på de "bra" gör bara att vi avskriver alla män vi känner. Grejen är att det inte är så svartvitt. Män som tafsar eller till och med våldtar är inte onda.
ladydahmer.nu

hella

Jag jobbar på ett sågverk vi är två kvinnor och 10män där har det inte så vitt jag vet pratas om det men en på jobbet kom och frågade mig om det stämde att det var så vanligt med sexuella övergrepp och jag sa ja. Han blev förvånad han hade ingen aning om att det var så illa. Så för många har det nog blivit en ögonöppnare absolut.

K

Jag är lärare och på mitt jobb har det enbart varit positiva tongångar runt #metoo och man passar på att ta det ett extra varv med eleverna. Blev glad när jag hörde att lärarna på min mans jobb (typ bara manliga lärare och elever) också har tagit tillfället i akt och haft extra mycket samtyckessnack.

Kan tillägga till anonym som tror att #metoo är något som bara spelar roll på söder i sthlm, att vi inte ens bor i närheten, samt att anonym verkar ha sitt huvud för långt upp i sin egen röv.

IR

Detta ser jag ofta på min fb. Det har vart gamla damlagstränare som skrivit detta.

"Dagens sanning?" Sägs det om katerinamagasin.se som har rubriken "Hyckleriet i metoo står mig upp i halsen"

Kommentarer på det av män:
"Ja, det protesteras bara mot det som passar den egna agendan och inte mot själva offren, vad det än handlar om är det ju tyvärr så..."


"Inte ett ljud när kvinnor våldtagits,sexualtrakasserats på badhus,hedersförtryck etc.."

Molly

”Ja det här me too som är så himla populärt nu, jag ska berätta att jag skulle kunna me too- a en kvinna här på byn, för hon raggade minsann på mig en gång på krogen! Jo då! Kvinnor är precis lika hemska, men sånt vill dom väl inte ska komma fram! Bara en massa gnäll! En gång var det ju en BÖÖÖG som flörtade med min karl dessutom! Men det är visst bara charmigt!”

Sagt av min svärmor igår. Jag orkar inte med detta längre, så trött, så gråtfärdig.

Alexandra

Jag är hemmaförälder, så jag träffar bara män på öppna förskolan. Är faktiskt en man av de som jobbar där (i ungdomstjänst) som lyssnat på penntricket och som tog upp det här med #metoo i måndags. Han verkar precis vara i startgropen av feministiskt tänk, men blir så glad av att han överhuvudtaget reflekterar!

Annars har jag och min ena bror blivit så osams om det här med #metoo att jag bett honom dra åt helvete. I rent brödraskap har min andra bror tagit hans parti utan att höra min sida och de sitter nu och pratar som att jag ”springer runt och kallar deras söner, och min egen, för våldtäktsmän”. 🤦🏽‍♀️ Eller det verkar inte vara #metoo i sig han blir sur för, utan att jag skrev på min insta att ”alla män är potentiella våldtäktsmän” och sen tog jag bort alla män jag följer och som följer mig. Det tog min bror som att jag stått på Sergels torg med en skylt och en bild ”MIN BROR ÄR VÅLDTÄKSMAN” så ja, jag vet inte. Han ville gärna diskutera vad en RIKTIG våldtäkt är, och det innefattar såklart våld och att man gör motstånd 🙄 ni hör ju nivån. Så nu tänker han inte sitta på en middag med mig när jag tänker att han och hans son (som är 4 år) är våldtäktsmän 🙈 jag orkar inte ens. Orkar inte ens försöka få honom att förstå.

Mitt i det här står vår mamma som inte vill stöta sig med någon, trots att det är min bror som gått till personangrepp och kallat mig för psykiskt sjuk, potentiell hora (😂), äcklig som kallar min man för våldtäktsman men lever på hans pengar, sån jävla dålig morsa som kallar min son för våldtäktsman and so on 🙄 förut hade jag lagt mig platt och inte stått upp så starkt för vad jag tycker, men orkar inte ha några jävla mansgrisar i mitt liv.

Tack för övrigt för allt du gör och skriver, du har verkligen öppnat upp mina ögon!

Elin

På min arbetsplats så arbetar nästan bara kvinnor. Vi har två män som jobbar heltid "ute på golvet" om man säger så. Båda dom är förvånansvärt öppna till #metoo. De tycker att de bl.a Martin Timell har gjort är hemskt samt att det är bra att problemet lyfts, samt att hur stort det en verkar vara på tv och i tidningarna så måste det vara ännu större i verkligeheten. En av männen försökte lyfta det faktum att även män misshandlas/utnyttjas sexuellet och när han fick svaret att majoriteten av förövarna fortfarande är män så sa han inget mer. Nu drar dessa män fortfarande en del unkna skämt men det märks att dom försöker, att dom tänker sig för.

Sen ska det sägas att jag är enormt stolt över min sambo. Han har verkligen tagit till sig av allt detta. Vi diskuterar detta ganska ofta och hans intresse för feminism blir allt större. Sjukt nöjd!

T

Hej!
Jag såg att Nordiska museet samlar in folkminnen från #metoo. Du borde donera hela den här tråden!

Mitt bidrag:
"Det är ett drev mot alla män, tycker jag. Kvinnorna borde polisanmäla istället för att skriva under en hashtagg." (min man)
"Hallå. Här svälter folk i Jemen men det får man ju inte säga för då blir ju alla så HIMLA sura hela tiden. Man borde stötta dem i Jemen istället för att gapa om metoo." (elev, byggprogram)

Jag

Tack till er som tog er tid att svara mig, det betyder oerhört <3 Inser att det nog handlar om att jag nästan enbart är omgiven av killar, jag har i princip inte längre några nära tjejkompisar. Större delen av min tid går åt till att jobba, plugga och vara i stallet (som är väldigt litet och där jag sällan är samtidigt som någon annan pga begränad tid). Tog verkligen åt mig av tipset att hitta en förening med tjejer i min närhet som kanske har liknande erfarenheter eller i alla fall förstår vad jag pratar om, inser att det nog hade varit guld att prata med någon och hitta vänner som faktiskt kan relatera (nu ska jag bara våga träffa nya människor, som är allt annat än min starka sida....). Tack igen för svaren <3

Alicia

Har inte så många män i mitt liv, och bland de jag har är det lite blandat. Min pojkvän (vi är båda 17) tycker det är häftigt att se en sån stark samhällsstruktur falla och att något så litet som en hastag kan sätta en så stor boll i rullning. Min morfar tycker det är jättebra och att alla män som missbrukat sin makt borde förlora mer än bara jobbet. Han sa också att han tycker det är synd att de ska krävas en hollywood skandal för att få upp ögonen för ett initiativ som funnits så länge. Pappa är mera skeptisk, tycker inte att man ska lita blankt på vittnesmål och att "det måste vara rättssäkert", men två av tre står ändå helhjärtat bakom det, och det är en mer positiv inställning än vad de flesta verkar ha omkring sig.

Gry

På mitt jobb hade jag en ”kollega” (vi delar personalrum) som var tvungen att byta byxor vid matbordet i personalrummet för att han hade ryggskott. Han kunde alltså inte göra detta ståendes och ingen var i rummet innan jag kom in. När jag väl kom in så ursäktade han sig snabbt och sa förlåt för att han var tvungen att byta om mitt i rummet och vi pratade lite kort om att ”badkläder som underkläder, kan man vara så på stranden kan man väl det här! ”
Inga problem.
Förrän han sa ”jaa bara det inte blir någon #metoo här!” varpå jag frös till lite och sen snabbt kontraderade ”fast det är en seriöst sak”. Han mumlade något om ”men det var inte SÅ jag menade” och jag kunde inte riktigt fortsätta samtalet.

Josefine

Jobbar på transportavdelningen på mitt jobb. Well gissa hur många män vs kvinnor vi är? Vi är två kvinnor, min kollega är 47 år och är inte bättre. Hon hånar metoo lika mycket som männen. Backar aldrig upp en när jag säger emot männen. Männen är då 35 st.
Har skrikit och sagt till såååå många gånger när någon säger sexistiska/rasistiska saker men det verkar gå in genom det ena örat och ut genom det andra....

Nis

Det fåtalet män på jobbet (gymnasieskola) som jag har pratat om detta med har varit positiva, mer positiva än vad jag väntat mig. Sen har jag istället haft män i min närhet som direkt vill dra det till att män också minsann utsätts för ovälkomna sexuella närmanden och däribland en som absolut inte förstod att det är en skillnad eftersom har "inte ser kön som en faktor".

Linda

När jag o min pojkvän precis hade träffat varandra så pratade vi om mäns onlinebeteende. Jag blev upprörd o berättade hur fan folk beter sig och det han svarade med var: "känner mig, helt ärligt lite förargad på alla killar som missköter sig så fruktansvärt på Tinder, i samhället o på sociala medier osv. Vill gärna bevisa att det finns killar som tar ansvar för sina liv, är snälla och trygga i sig själva."
Och jag blir så himla glad och tacksam för att han lever som han lär.

Men gällande #meToo med kollegor o manliga vänner är att de oftast att de inte vet vad de ska säga eller hur man kan lösa problemen. Många också "det har gått överstyr med det där".

Jävla intressant tanke om mäns syn på deras egna barn främst döttrar.
En man som är med i en förening jag också är med i, var sexuellt kränkande mot en tjej och skpjade friskt om detta inför andra. Är det så han vill att sin egen dotter ska tillåtas behandlas när hon växer upp.
Skulle vilja se en intervju med män (som har döttrar) som sexuellt trakasserar kvinnor.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog