Jag sökte en revolution och fann en rabattkod för fillers
Valerie Kyeyune Backström har skrivit en efterlängtat debattartikel om feminister som, hand i hand med kapitalismen och företagen, uppmuntrar andra kvinnor till att ägna sig åt (samt oroa sig över) sina utseenden. "Reklam för fillers är inte feminism" är rubriken.
 
"Valerie Kyeyune Backström har tröttnat på feminister som får betalt av skönhetsindustrin för att få kvinnor att leta fel hos sig själva", är undertexten.
 
 
 
Kyeyune Backström syftar på uttalade feminister som dels propagerar för dyra krämer (syror!) och ansiktsbehandlingar och på uttalade feminister som också gör regelrätt reklam för sagda produkter. En del går ju så långt att de hävdar att detta är feminism:
 
- att fixa med sitt utseende är empowering eftersom att det får oss att må bra
- att det handlar om kreativitet och skaparglädje. Mmm det är ju bara en slump då att det är just kvinnor som uttrycker sin kreativitet och personlighet på detta sätt. 
- att män vill att vi ska vara naturligt vackra och att det därför är revolutionerande att ägna sig åt contouring eller fillers eller smink som sticker ut POW POW Girlpower liksom. 
- att läppstift en gång i tiden förbjöds av rädda män och att det då därför är feministiskt motstånd att använda det. "Rör inte mitt läppstift!"
 
Och ja en hel del medsystrar går ju på det här menlösa och bakvända tugget, även jag har gjort det, kanske för att det är så himla skönt att slippa göra granska hur patriarkatet har sitt grepp på det personliga och privata planet. Liksom ÄNTLIGEN kan jag andas ut och slappna av. Man kan luta sig tillbaka och göra feminism av allt man tycker är roligt eller allt som ger en bekräftelse (från patriarkatet).
 
 
Men feminism är kamp, inte en spaupplevelse som ska vara mysig och trevlig. Och i kampen ingår att göra upp med normer och ideal som håller kvinnan kvar i samma gamla vanliga position. 
 
Det finns inget systerskap i att tjäna pengar på kvinnors osäkerhet eller på att övertyga kvinnor att de behöver konsumera mer för att må bra. Och det finns ingen feminism i att inbilla sig att det är frigörelse i att anpassa sitt uteseende efter rådande normer (oavsett hur normerna såg ut för 100 år sen). Jag har tjatat mig blå om detta så länge nu.
 
Feministiska profiler gör gemensam sak med patriarkatet och skönhetsindustrin i att förmå oss att leta fel hos oss själva, som kan rättas till med injektioner.Det hela säljs in som om det skulle vara feministiskt med skönhetsoperationer och ingrepp, bara för att det är feminister som utför dem. För fem-tio år sedan skulle man ha skrattat åt ett sådant felslut. Nu känns det fult att ens ifrågasätta det. Som att man ägnar sig åt ”skammande”. 

- ur artikeln
 
Så snälla SLUTA med det. Sluta bidra till det här svarta jävla hålet av självhat och ångest och sluta uppmuntra kvinnor att leta fel och sluta gå patriarkatets ärenden. Sluta inbilla varandra att allt det där inte står ivägen för verkligen frigörelse. Sluta håll varandra kvar på mattan. Hjälp varandra ut ur skiten istället. 
 
 
Bilderna kommer från boken "Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest" av Jessa Crispin. 
Loanne

Exakt! Morgonhumöret känns bättre nu när jag fick läsa detta!

Frida

OT men tänker att det kan vara härligt med något positivt såhär på onsdagsmorgonen. Min sambo jobbar på ett relativt stort företag. Igår var hans chefer på ett möte initierat av HR, där alla avdelningschefer deltog. De skulle diskutera hur de kunde locka fler kvinnor till branschen. Min sambos chefer (män) upptäckte att alla deltagande på mötet var män, och hade därför varit tydliga med att de kommer inte till mötet nästa gång om det inte då är minst 50% kvinnor med på mötet. Tyckte det var fint. Några som fattat, typ.

Ellen

Vilket bra inlägg!! Något jag med tänkt på så himla länge. Dessutom bata ett sätt för kapitalisterna att tjäna pengar på onödigt dyra produkter som inte för någon mer skillnad än en billigare produkt, eller inte någon produkt alls.

Anita

Grymt bra skrivet!

Karin

Tack tack tack för din text. Jag tycker också det är kul med nagellack och krämer men inte FAN är det feminism, tvärtom, och det är jag fullt medveten om.

E

Vet hur detta kommer låta, men, jag och många andra sminkar sig etc när vi går hemma, och när vi går ut är vi helt "ofixade". Undrar egentligen varför?
Någon som har teorier?

Svar: Varför sminkar ni er när ni är hemma?
Lady Dahmer

Hanna

Vad ska man säga, mer än att stämma in kören av lättnad. Känns så otroligt skönt att den här diskussionen äntligen kommer upp, på hög nivå.
Jag är så trött på allt snack om att man inte "får" kritisera smink och hudvård, eftersom det tydligen är att kritisera "feminitet". Jaha, och vad är feminitet då? Jo, hela det paket av idéer om hur kvinnor ska vara för att behaga män! hur ska vi kunna undgå att kritisera detta?! Folk beter sig som att detta är någon slags inneboende kärna hos kvinnor som vi inte kan kritisera utan att samtidigt kritisera just kvinnor. Som om inte även detta är idéer som vi hela tiden måste debattera, göra upp med, omförhandla.
Ironiskt att den feminism som kommit att handla just om personliga val, inte någonsin får värdera eller kritisera dessa? Vad blir då kvar av feminismen, annat än urlakat snack om att alla får göra som de vill?

Självklart måste vi på samhällsnivå kunna kritisera dessa idéer och praktiker, hur ska vi annars kunna förändra dem?

Eller varför inte: bara skit i att snacka smink som om det faktiskt betydde något i termer av samhällsförändring, och börja prata verklig politik.

Jenn

Jag håller med om att allt som kvinnor sysslar med inte är feminism. Jag håller även med om att det inte finns något inneboende feministiskt i smink och framförallt fillers och andra skönhetsingrepp. Det senare ser jag faktiskt som ett problem i hur det normaliseras. Vad gäller just krämer och dylikt är det ju också tråkigt att den här skräcken för att åldras blir så tydlig liksom. Som att det inte får synas på kvinnor att vi har levt.

Jag håller inte med om att smink inte handlar om kreativitet och skaparglädje för att det främst är kvinnor som sysslar med det. Naturligtvis inte alltid, framförallt inte när gemene hen bara står och döljer mörka cirklar under ögonen och lägger lite mascara innan jobbet. Men jag håller inte överhuvudtaget med om att det inte kan handla om kreativitet och skaparglädje i andra sammanhang. Det är typ som att säga att ridsport inte är en sport för att det främst är kvinnor som sysslar med hästar... Kanske dåligt exempel i och med att det i tävlingsvärlden finns många män men fortfarande. Det var det bästa jag kunde komma på sådär snabbt.

Samtidigt, känner jag väldigt starkt att den kritik som riktas mot att se feminism i smink och utseende angående att det håller oss på mattan och att det är att göra det patriarkatet vill.. även är applicerbart på att se feminism i andra traditionellt kvinnliga aktiviteter som upprätthåller patriarkatet. Jag tänker främst på kvinnors val att leva i heterosexualla parkonstellationer och på mammarollen. Om vi verkligen ska göra upp med normer och traditioner som håller oss på mattan tycker jag inte att vi får glömma att just dessa saker verkligen är boven i dramat. Inte lite läppstift liksom. Tänk om vi istället för att fortsätta upprätthålla patriarkatet genom att göra allt hemmajobb samt ta hand om barnen medan män gör politik, karriär och i allmänhet tillåts styra samhället och förverkliga sig själva skulle t.ex. börja bo i kvinnokollektiv, hjälpas åt med att ta hand om barnen och få tid till att som männen förverkliga oss själva utanför hemmets väggar. Inser att det är en mycket större uppoffring än att sluta prata om fillers på nätet liksom, vilket jag är fullt med på också såklart. Men tänk om!

Svar: jag säger inte att det inte är kreativt, jag säger att det inte är en slump att det är just kvinnor som använder smink för att få utlopp för sin kreativitet medan män använder sig av att typ uppfinna saker. Och att detta faktiskt har konsekvenser.
Lady Dahmer

Narya

Individualism är bättre för feminismen än kollektivism.

Jenn

LD

Okej men då missuppfattade jag nog det du skrev för jag tolkade texten som att kvinnor som hävdar att det har med kreativitet och skaparglädje att göra har det har gått på det " menlösa och bakvända tugget" och således gått på en sorts lögn? Men som sagt, jag missuppfattade nog dig i så fall.

Självklart finns det en anledning till att kvinnor i större utsträckning än män använder just smink som medium i sin kreativitet. Det är ju inte accepterat att män bär smink så de kan ju inte välja det utan att straffas för det. Kvinnor straffas inte i lika hög grad för att välja smink som medium för sin kreativitet.

Jag tror inte heller det har så mycket konsekvenser faktiskt. Men det är mest för att jag personligen skiljer på "smink i syfte att se fin/vaken/professionell ut" och "smink i kreativt syfte". Jag menar ju inte att det är konst att kvinnor går upp och sätter på sig smink till vardags. Det beteendet håller jag helt med om att det mest är performing gender och ett sätt att anpassa sig till patriarkatet och göra sig fin i den manliga blicken. Detta då oavsett hur en själv ser på sitt handlande för en kan ju tycka att en gör det för sig själv eller för att en tycker att det är kul ändå. Tänker att en i så fall gör båda samtidigt och att det måste vara okej. Alla kan liksom inte göra allt samtidigt för att stå emot patriarkala strukturer. Det här tycker jag går att problematiseras, dock handlandet i sig och vad det gör. Inte kvinnorna som gör det. Framförallt ur det perspektiv du pratar om kring deltagande i kapitalismen som någon sorts bakvänd frigörelse.

Däremot görs det mycket konst med smink som medium också och den konstformen tror jag inte har särskilt mycket mer konsekvenser än övrig konst faktiskt. Tänker t.ex. på när Ida Kyllerman gör halloween makeup eller annat som görs, inte för att ha på sig till vardags, för att vara ett konstverk precis som all annan konst.

Jag tror det jag försöker säga är att det är skillnad på vardagssmink och sminkkonst.

Linnea

Jag är själv en feminist som är intresserad av hudvård och smink. Jag ser inte det som en feministisk företeelse, det är liksom inget statement. Sen vet jag inte om jag läser tillräckligt mycket feministiska bloggar, så jag har inte full koll på vilka hon pratar om i artikeln, men bland smink- och hudvårdsbloggar tycker jag att jag gång på gång ser kritik av idén att smink skulle vara feministiskt och "empowering". Ett exempel: http://saffron-sugar.com/2017/07/12/makeup-is-not-a-weapon/
Sen skulle man ju kunna önska en större och djupare kritik. Jag tror inte att det är en slump att skönhetsindustrin har ökat i omsättning något enormt de senaste åren och jag tror det säger väldigt mycket om oss som samhälle, både ur ett ekonomiskt, feministiskt och kanske även existentialistiskt perspektiv.

Anonym

Jag tänker att allt som stärker kvinnors självkänsla är feministiskt. Så om en kvinna känner sig lugnare, tryggare, och mer harmonisk med sig själv med lite morgonsmink för att ta sig an dagen så är det nåt feminister mycket väl kan uppmuntra tycker jag.

Hanna

Anonym
Uppmuntra? Självklart kan man känna ett lugn om man anpassar sig till samhällets normer. Jag känner också ett "lugn" när jag bär smink. Jag behöver inte bekymra mig på samma sätt om vad folk ska tycka om mig, ifall jag ser ful ut, et cetera. Jag behöver heller inte bekymra mig om att ses som apart, inte passa in, etc.
Men detta "lugn" är ju bara en extremt kortsiktig lösning som inte förändrar någonting överhuvudtaget. Om vi ska komma någonstans med att kvinnors självkänsla är knutet till utseendet så måste vi göra upp med dessa idéer kring vad smink är och symboliserar. Och nyckeln till att kunna göra upp är att sluta anpassa sig och börja ifrågasätta. Inte nödvändigtvis genom handling, men genom kritik, diskussion, ifrågasättande av normer, etc.
Självklart kommer vi alla ha olika metoder att hantera samhällets tryck fram till den punkt då förändring nås. Alla kommer inte palla sluta sminka sig sålänge trycket på att göra detta består. Men inga av dessa metoder är ju något som ska uppmuntras framför reell förändring.

Anonym

Jag håller såklart med dig Hanna så länge vi håller oss på ett strukturellt samhällsplan. Man kan både bejaka och uppmuntra enskilda kvinnor använda smink som verkligen behöver det för att fungera socialt och samtidigt propagera för ett minskat användande bland kvinnor i allmänhet. Som nån skrev. Ingen börjar må bättre av att bli skummad.

A

Jag älskar Kakan och hennes podd men samtidigt skaver det väldigt mycket när hon å ena sidan pratar mycket om feminism och klass (alltid jätteintressant) och å andra sidan tipsar tonåringar om produkter för 500 spänn när de ber om hjälp med t.ex akne...

Maja

Jag har tagit upp det här förut, för länge sedan kanske.
Det är ganska många, iaf uppåt medelåldern, som vågar bryta normerna på ytan, men bara så där lagom. De slutar sminka sig och rakar inte kroppen. Andra kvinnor ser det (att de inte sminkar sig iaf) men män lägger knappast märke till det.
Ett steg längre är att våga vara fet (eller mager).
Men hela vägen är det få som vågar gå. Sluta med dyra frisörbesök och klippa håret kort så att det sköter sig självt. Sluta köpa en massa kläder och klä sig praktiskt, som är ok för män. T.ex. en slitstark friluftsjacka, ett par jeans med utrymme för långkalsonger m.m.
Sen att sluta med hemmapiffarhetsen är det heller inte många som vågar. Alla rum nyrenoverade, nytt kök och fina prylar som matchar.

Allt detta är samma kvinnoproblem som kvinnor ägnar en massa tid och pengar på medan männen lägger samma tid och pengar på att komma före.

Att våga gå hela vägen är bara en fråga om att se strukturerna och att inte luras att normerna är ens egna inre värderingar.

Sonja

Jag brukar kalla det för botox-feminism och fy tusan vad jag AVSKYR den. Den är så skev och falsk. Och typ varje gång jag sågat den (har inte hänt så mycket men ett par gånger) så har det varit kvinnor som blivit jättesura och jag får rysliga "rör inte skönhetshetsen!"-vibbar.

Tack för klokt och bra inlägg i frågan. Så många är så blinda för detta eländiga otyg. Och nä det handlar inte om att trycka ned kvinnor som kör botox och liknande. Det vore som att trycka ned nån med självskadebeteende. Nä det är det som ORSAKAR självskadebeteendet man vill komma åt.

moa

Tack för att du utgör en motvikt till dessa jävla galenskaper. Blir så trött på skenheligheten i detta. Absolut måste folk få göra vad de vill, men stå då för att ni (och jag, allt som oftast) springer patriarkatets och kapitalismens ärenden. Blir tokig på alla som "tvättar" skönhetshetsen med att kalla det ett beauty-intresse. "Beauty" också... Det känns väldigt mycket som att det blir lite enklare att stå för det om man inte kallar det just "skönhet". Absolut kan smink och kläder vara ett uttryck för kreativitet och identitet, men inte 17 är det frigörelse i dess rätta bemärkelse. Och om man nu tycker det för egen del så kan man ju åtminstone låta bli att pådyvla det på andra genom att göra reklam för ingrepp och produkter. Jag kan säga för egen del att jag har gjort (mindre) ingrepp för ett antal tusenlappar som jag absolut inte har råd med, och detta endast för att jag känner att jag inte duger som jag är och inte har lyckats stå emot det trycket. Önskar att man levde i en värld där man inte behövde känna så.

Hanna

Anonym
Jag förstår inte varför alternativet till uppmuntra skulle vara att skambelägga? Man kan vara förstående och förhålla sig neutral, utan att för den sakens skull hålla på med att antingen upphöja eller trycka ner smink som fenomen.
Att ha ett samtal där vi ifrågasätter att smink och skönhet kanske inte bör vara en del i en feministisk praktik, eller ha en plats i ett feministiskt samtal, det handlar om att utveckla våra strategier och hålla fokus på det viktiga.
Jag läser tex flera bloggar som varvar inlägg om smink med inlägg om politik och är helt ok med det, då jag är intresserad av både och. Det är när man börjar blanda samman de två och sminktipsen förs fram som politik som det börjar skava. Sminket i sig är inte problemet (eller lösningen), det är hur det pratas om som är det.

Hanna

Jag måste säga att jag i allmänhet tycker att vi ska bli duktigare på att se vilka delar av vårt privatliv som är relevanta för den feministiska kampen.
Idag känns det som att devisen "det privata är politik" alltmer används som en ursäkt för att skippa den verkliga kampen och helt enkelt bedriva individuell frigörelse på hemmaplan. Genom att omvandla sina intressen till politik, behöver man inte ägna sig åt aktivism. Maten man äter, grejerna man konsumerar, ens intressen, etc. är ju redan politiska handlingar! Aktivismen betar man av i kön på Ica eller H&M, genom att handla eko, köpa rosa bandet-produkter, lämna växel i rädda barnen-bössan.
Även en stor del av den feministiska kampen och samtalet går ut på att tala direkt till enskilda kvinnor som ska komma till insikt och därefter förändra sina liv. Vi ska frigöra oss från det ena eller andra, och därigenom hoppas vi att strukturerna ska förändras.
Men att det privata är politiskt har aldrig handlat om att kampen ska bedrivas i hemmet. Det har handlat om att lyfta det in i samhället och politiken. Det är genom att prata om kvinnors ställning i äktenskapet som vi fått till lagar kring särbeskattning och rätt till skilsmässa. Genom att prata om kvinnans roll som mamma har vi fått till pappamånaderna i föräldraförsäkringen. Vi har ändrat strukturerna, och därmed har miljontals kvinnor vunnit frihet, oavsett om de själva haft möjlighet att läsa på, utbilda sig, etc.
Det är också det som oroar mig med dagens feminism: genom att hela tiden prata till enskilda kvinnor så når vi enbart dem som själva har intresset och möjligheten att göra dessa förändringar. Oftast kvinnor som redan är en privilegiad situation och redan har utrymmet att göra dessa val. Men vi lyckas inte förändra utrymmet för de kvinnor som har begränsade möjligheter. De som inte nås av våra samtal.
Jag önskar att vi kunde använda våra samtal och insikter kring våra liv, som verkligen är värdefulla, till att åstadkomma förändring som når fler. Att lyfta konkreta förslag på hur vi förändrar systemet. Det saknar jag i dagens feministiska samtal.

Hanna

Jag måste säga att jag i allmänhet tycker att vi ska bli duktigare på att se vilka delar av vårt privatliv som är relevanta för den feministiska kampen.
Idag känns det som att devisen "det privata är politik" alltmer används som en ursäkt för att skippa den verkliga kampen och helt enkelt bedriva individuell frigörelse på hemmaplan. Genom att omvandla sina intressen till politik, behöver man inte ägna sig åt aktivism. Maten man äter, grejerna man konsumerar, ens intressen, etc. är ju redan politiska handlingar! Aktivismen betar man av i kön på Ica eller H&M, genom att handla eko, köpa rosa bandet-produkter, lämna växel i rädda barnen-bössan.
Även en stor del av den feministiska kampen och samtalet går ut på att tala direkt till enskilda kvinnor som ska komma till insikt och därefter förändra sina liv. Vi ska frigöra oss från det ena eller andra, och därigenom hoppas vi att strukturerna ska förändras.
Men att det privata är politiskt har aldrig handlat om att kampen ska bedrivas i hemmet. Det har handlat om att lyfta det in i samhället och politiken. Det är genom att prata om kvinnors ställning i äktenskapet som vi fått till lagar kring särbeskattning och rätt till skilsmässa. Genom att prata om kvinnans roll som mamma har vi fått till pappamånaderna i föräldraförsäkringen. Vi har ändrat strukturerna, och därmed har miljontals kvinnor vunnit frihet, oavsett om de själva haft möjlighet att läsa på, utbilda sig, etc.
Det är också det som oroar mig med dagens feminism: genom att hela tiden prata till enskilda kvinnor så når vi enbart dem som själva har intresset och möjligheten att göra dessa förändringar. Oftast kvinnor som redan är en privilegiad situation och redan har utrymmet att göra dessa val. Men vi lyckas inte förändra utrymmet för de kvinnor som har begränsade möjligheter. De som inte nås av våra samtal.
Jag önskar att vi kunde använda våra samtal och insikter kring våra liv, som verkligen är värdefulla, till att åstadkomma förändring som når fler. Att lyfta konkreta förslag på hur vi förändrar systemet. Det saknar jag i dagens feministiska samtal.

Anonym

Känns inte som den sista Hanna är samma H som svara mig men iaf håller med där till 100%. Med "det privata är politiskt" har feminismen alltid menat en strategi att lyfta det privata planet in i politiken med syftet att åstadkomma strukturell förändring. Inte som många idag tror att man som feminist ska leva feministiskt korrekt samt påtala för andra när dom avviker från det feministiska förhållningssättet i sitt leverne. Vad gäller sminket och till H som svara mig så menar jag med uppmuntra och bejaka bara att det är en helt ok feministisk handling att säga till en kvinna som tex slutat sminka sig och mår skitdåligt av det att hon inte gör nåt fel om hon börjar sminka sig igen. "Så ska du inte behöva känna. Du gör det som känns bäst för dig såklart och du blir ingen sämre feminist för det. "Typ.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog