Lita inte på feministiska män
Jag lyssnade på podden Raseriet igår, avsnittet "bryt tystnaden", och de pratade om #metoo och om alla avslöjanden som kommit fram, framförallt bakom kulisserna där kvinnor pratar med varandra och berättar och många kvinnor har berättat, inte bara om Virtanen, utan om andra män som också profilerat sig som feministiska.
 
En vän till mig berättade till exempel att hon blivit utsatt av en snubbe som jobbar för Fatta och hon är inte ensam, han har tydligen härjat runt. Och igår avslöjades det att en svensk folkkär komiker också anmälts för våldtäkt. Jag ska inte hänga ut honom med namn för det är offrenas val, men jag vet vem han är eftersom att vi kvinnor berättar för varandra och han är också en sk feminist som gärna pratar om kvinnors utsatthet. Och så har vi alla dessa män som inte har feministiska plattformar eller positioner men som ändå säger sig vilja kämpa för kvinnors rätt. 
 
Amie och Fanna pratar iallafall just om det där: om män man borde kunna lita på, om män som ska vara good guys för de till synes bryr sig om kvinnokampen, om män som är feminister for crying out loud (!) och till och med vän i ens egna kretsar men som sen visar sig vara förövare av värsta sorten. "Mitt nätverk är inte säkert" säger Fanna och sätter fingret på det. Våra nätverk är inte säkra. De feministiska män vi omger oss med, som vi tycker om, pratar med varje dag, har vid vår sida.... är inte pålitliga. 
 
Och hur otroligt deprimerande detta är, liksom man kan inte lita på nån man alls. Och jag känner det också, jag tror det är just det som varit jobbigast den senaste tiden - inte alla berättelserna för de har jag ju hört i en livstid, utan att det verkligen är där man minst anar det och att det innebär att vi aldrig kan vara trygga. 
 
Nä jag orkar fan inte ens ta in det här. 
 
 
Z

Kanske hör kommentaren inte hit och kanske har den redan lyfts utan att jag vet om det. Längre fram kanske en vitbok vore på sin plats. Ett offentligt erkännande om ett samhällsproblem och en offentlig ursäkt till alla kvinnor från samhället som låtit detta förtryck pågå i hundratals år.

A

Känns som de enda män man kan lita på är riktiga mansgrisar. De är i alla fall öppna med sitt kvinnohat och därför lätta att undvika. Feministiska män och "snälla killar" är fulla av obehagliga överraskningar som ibland är värre än mansgrisarnas skit.

Alexandra

Jag känner mig också så tagen av att det är precis överallt. ÖVERALLT. Jag får nästan panik av att mina barn är ute i samma värld. Ingen kvinna är säker. Det gör ont.

Madeleine

Men inte alla män hörs skriken från världen. Börjar undra vart alla dessa män som aldrig gjort det finns någonstans.
Kanske sanningen är att alla män har någon gång sagt något, gjort något och efter det har gjorts förträngts. För det var väl
ingen stor grej de gjorde alla andra gör det ju.

Josefin

Panik här med. Inte minst eftersom jag är mamma till två pojkar som alltså ska ut i världen och... nej, orkar inte ens tänka klart tanken. Och så känner jag mig så ensam, försöker uppfostra dem till ansvarstagande, empatiska individer och hela samhället vill istället göra dem till Män (läs: empatilösa egoister). Det gör ont. För mina söners skull men kanske mest för de flickor/kvinnor de kommer möta. Aj. Ibland känns det så hopplöst.

X

Känner som signaturen "A". Det här med komikern är svårt att ta in. Har träffat honom. Vi har gemensamma vänner. Du har ju pratat om tidigare i bla bloggen m Cissi, att eftetsom alla känner en tjej som blivit våldtagen måste alla oxå känna minst en våldtäktsman. Och nu fick den mannen jag kände plötsligt ett ansikte. Han har liksom varit hemma hos mig. Och när jag tänker efter så är jargongen i den vänkretsen jävligt kvinnohatande o har alltid varit det. Fast de här killarna nog ser sig själva som rimliga. Kommer o tänka på nu fan! En kille ur samma klick som "överraskade" en tjej med analsex trots att hon sagt att hon absolut inte ville ha det.... Sexuellt övegrepp!! Hoppas hon vågar anmäla honom nu. Finns säkert fler killar ur det gänget som mår lite dåligt nu..... #metoo rörelsen är så jävla jävla bra!

Linp

Precis, dom är överallt och alla förstår mer och mer nu hur myyycket det finns ytterligare än det som vi hört och det är lätt att bli deppig av det. Men å andra sidan hör jag fortfarande prat om metoo och att fler berättar och det är på nyheterna i tv och i många radioprogram på dagarna, att det tas på allvar och de börjar arbeta med det på olika arbetsplatser. Då känns det bra och hoppas att det inte rinner ut i sanden nu utan fortsätter! Men - jag tycker att det mest är kvinnliga hallåor och programledare som pratar om det, medvetet? En annan sak...läste precis en intervju med Dolph Lundgren (har INTE med metto att göra!) apropå att hans pappa misshandlade honom så säger han: "Det var fight or flight precis som för djur, antingen tar du fajten eller flyr. MEN DET FINNS ETT TREDJE ALTERNATIV OCH DET ÄR FREEZE. SAMMA FÖR MÄNNISKOR, KAN DU INTE SLÅ ELLER FLY DÅ HAMNAR DU I EN SITUATION SOM DU FÅR ETT JÄKLA TRAUMA AV EFTERÅT". Såå är det också med alla övergrepp/våldtäkter, tänkte om alla kunde fatta det!

En annan Jennie

Ibland har jag känt att, varför träffade inte jag en politisk och medveten snubbe som är lite mer som jag. Men nu känner jag att det kanske blev bättre med en ganska clueless än som inte är särskilt politiskt intresserad, men som lyssnar på mig.

R

Jag vill bara säga att fight, flight och freeze inte är enda rädsloresponserna, utan att en annan (för sammanhanget relevant) är ”total underkastelse med smärtbedövning”.
Jag är själv ett våldtäktsoffer och har burit en sådan oerhörd skam kring att det aldrig känts sant när människor sagt ”du har ingen skuld, för du frös!”, eftersom jag vet att jag inte gjorde det.
Jag hade kunnat röra på mig, jag hade kunnat sagt nej. Men det var inte alternativ, eftersom jag fortfarande idag, många år senare, är 100% säker på att han hade slagit ihjäl mig om jag hade gjorde något.
Så jag underkastade mig. Och den skammen över ett ”val” som jag inte gjorde (på samma sätt som man inte väljer att frysa) har jag burit runt på sedan dess. För att människor liksom villkorar skuldbefrielsen med att man inte _kunde_ gjort motstånd på något sätt. Men sanningen är ju att det inte var vad _jag_ gjorde som gjorde att jag blev våldtagen. Det var hans handlingar och hans val, att han bestämde sig för att göra saker han var väl medveten om att jag inte hade eller skulle samtyckt till, som gjorde våldtäkten till en våldtäkt och mig till ett våldtäktsoffer.

Jag vill bara att man för det första slutar villkora skuldbefrielsen (jag vet att våldtäktsoffer aldrig har skuld, men så känns det liksom inte när man själv blir utsatt) med att det är okej för att man frös när sanningen är att alla inte gör det, men av olika anledningar ändå inte kan välja att få våldtäkten att sluta (typ för att valet ALDRIG står mellan att antingen bli våldtagen eller bara inte bli det - för skulle man kunnat få det att sluta utan någon typ av konsekvens som upplevs som ännu värre, så skulle man uppenbarligen gjort det). Och sedan önskar jag att man slutar se på våldtäkter som beroende på vad offren gör och inte gör, när det är förövaren som väljer åt en.

Vill bara tillägga att jag på intet sätt menar att ett implicit hot on våld är vad som gjorde min traumatiserande rädsla och underkastelse ”okej”, utan att det finns väldigt många andra saker man kan vara rädd för och att allt man gör och inte gör för att ta sig ur en våldtäktssituation (som i att fysiskt och psykologiskt levande ta sig därifrån) aldrig är någonting man själv valde och därför inte ska bära skulden för.

Julia

Men alltså det här är så sjukt så att det är inte helt klokt. Har inte velat ha sex senaste veckorna pga allt detta äcklar mig så mycket.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog