Sånt som man uppskattade innan som nu mest känns skitjobbigt
Nu är alltså hösten här. De gula bladen har dröjt så länge så jag har levt i nån slags förnekelse. Och med hösten kommer ju de där jäkla depressionerna. Jag är ju van nu så jag vet att det inte är farligt. Jag har nästan alltid varit så men en period när vi var nyinflyttade i stockholm (och nykära) och hade jobb, pengar och noll barn och bodde inne i stan så var hösten och vintern mysig. Vi tog långa helgpromenader genom stan, vi drack örtte och lyssnade på new age-musik på kvällarna och tände doftljus på kvällarna. Allt var så mysigt. 
 
Nu känns det som en livstid sen. Hur gjorde vi då? Ska jag tända ljus och dricka te och lyssna på new age-musik nu? Det låter ju skitträligt och jobbigt bara. Eller så är det jag som är dum i huvudet och behöver hitta tillbaka på nåt sätt. 
 
Jag blir även så frustrerad av att inte ha tid till nåt. Eller av att inte ha tid till er. Jag hinner inte svara på kommentarer, jag hinner inte instagramma och jag hinner knappt blogga. Vi är inne i en period där J inte låter mig sitta själv en längre stund. Jag hinner en snabbis ibland om jag mutar honom med macka och TV men han ledsnar fort. Och på kvällen, då jag har lite mer tid, så är jag så jäkla trött att hjärnan går på lågvarv och så har jag kanske en timme att nyttja till att typ andas ut på soffan till en halvkass tv-serie. Orkar inte ens se på nåt bra för hjärnan pallar inte. Sen är det march i säng. 
 
Jag vet ju att det är en övergående period, det kommer passera, det är en kort tid osv. Men när man är mitt i det så känns det ju som en evighet. Pust och puh liksom. 
 
Hur har ni andra som är hemma med barn det? Också självmordsbenägna inför höst och vinter eller fulla av en massa pirr och myskänsla? Hjälp mig för bövelen!
 
 
Binki

Japp, minns den skitjobbiga tiden när mina var små, och jag också kände att jag aldrig fick ro med mina egna tankar. Det jag gjorde var att vara ute mycket med barnen - inte för att jag tyckte det var kul att stå på lekplatsen i duggregn och putta gunga, men för att barnen blev så mycket mer harmoniska av det, så att de var lugnare sen inne.

Louise

Alltså vet EXAKT hur det känns ingen åldern, min minsting var helt vild och väldigt aktiv samt otroligt mammig i den åldern. Klättrade på allt så man kunde inte ens vänds sig om utan att han gjorde nåt livsfarligt och ville gosa och bli buren hela tiden. Men nu ett år senare har allt lugnat ner sig, han lyssnar och kan leka mera självständigt. Tiden som var som jobbigast känns avlägsen. Lider med dig, men som sagt, det går över och det blir bättre! Och en dag blir det vår igen :)

Milla

Det som funkat för mig hittills är 1) dagsljus & tillskott av d-vitamin. Verkligen vara ute någon halvtimme hur kasst vädret än är och helst ta detta på förmiddagen, för att sedan komma in och MYSA med kaffe, te, musik & tidning. 2) planera in roliga saker och inte begränsa mig för att det är höst, mörkt, och att jag egentligen är trött och deppig. Senaste veckan har jag kört på loppis, promenad med vän & hennes bebis, restaurang och filmkväll. Trots att jag egentligen vill ligga inne och gråta och sova liksom. OBS har själv inga barn dock men ändå <3

Svar: Bra tips! Ja man mår onekligen bättre med frisk luft och rörelse men nu när jag jobbar hemifrån och barnen är så stora så kommer jag ut mer sällan. Är ju folkskygg också så undviker ju utomhus.
Lady Dahmer

s p i n d e l t j e j e n

Jag är skittrött mest hela tiden och stressad över allt jag måste hinna med men inte har tid till. Men så försöker jag hitta energi och boosta lite i form av middag med vänner eller bara en kaffe på morgonen hos någon kompis. Kanske promenad och andas in frisk luft och bara försöka uppskatta även de små sakerna? :)

Svar: nu låter du som min man dvs jättejobbig, uuuuhhh måste jag röra på mig alltså? hehehe. nä men ni har ju båda rätt. promenader o frisk luft är a och o. Speciellt när dagsljuset försvinner.
Lady Dahmer

Elli

När ska Juno börja förskola är det tänkt? :) sorry om för privat.

Svar: Jag tänker att han ska få börja hösten när han fyllt tre. :-) Inte privat alls, jag skriver mkt om just sånt så helt ok att fråga!
Lady Dahmer

Liss

Tror att jag har frågat detta förut, men har du sökt hjälp för ditt mående? Dvs för depression och ångest? Livet behöver inte bestå av massa ångest, det finns mycket bra hjälp att få ♡

Svar: nä jag tror inte det funkar för mig. gick på bup som yngre. mår bara sämre av att älta i det.
Lady Dahmer

Sonja

Slapp du depp pga tända ljus och te eller var det för att du var nykär och inte hade så mkt mer att göra än att drunkna i pengar, tid och typ hans ögon? :)
Jag och min mans nöjen innan vi fick barn för 12 år sen var att åka omkring på måfå med bilen och röka på olika platser. Ofta skippade vi middan för bullar köpta på ica renen. Det är jag inte sugen på nu för tiden :) Ja jag vet inte vad man ska göra som hjälper mot depp, jag har alltid varit usel på att ta mig upp ur det. För mig har det varit som ett väder typ and you cant control the weather, så det har handlat om att härda ut. Försök att göra mig själv gladare har i slutändan bara gjort mig tröttare? Nä fy vad deppigt detta låter. Jag stannar kommentaren här :) men jag tror du kan skippa de tända ljusen och örtteet med gott samvete iaf :p

Svar: riktiga deppen är svår, dvs den som är kemisk och den kommer ju oavsett, men jag kände inte av mörkret eftersom att vardagen var full av mys. Vi brukade träffas efter jobbet på onsdagar för att typ ha dejt på restaurang. Sen hem och tända ljus och se på mysiga serier ihop.
Lady Dahmer

Linnea

. Tror jag kan förstå vad du menar, fast typ tvärt om. När våren kommer så kommer alla krav för mig. På att vara glad, hitta på saker, ligga och typ gå ut. Och allt är så vackert och fint i naturen vilket mitt glåmiga ljusblå ansikte inte kan matcha. Gillar inte ljuset och solen. Den liksom exponerar mig på ett sätt jag inte gillar. Nu när hösten kommer så känner jag frid i skälen. Äntligen kan jag dra luvan över huvudet och höra stormen som jag älskar. Stormen liksom påverkar mina tankar så att dom inte fastnar i vinkelvolter av ältande. Jag har inga barn så våra villkor är väldigt olika, men det är intresssant hur årstiderna påverkar oss.

Svar: De där kraven har jag faktiskt lyckats släppa! Oj så jobbiga de var förr även om jag lever upp på våren. Men sen insåg jag att va fan jag är vuxen och jag bestämmer faktiskt själv vad jag ska göra och vill inte jag gå ut och vara social så behöver jag inte det! En sommar satt jag inne och spelade dataspel hela tiden.
Lady Dahmer

K

Här myskänsla och pirr, hemma med två små under 3. MEN jag gör ingenting mer än att ta hand om dem och lagom mycket "hemarbete" som matlagning, the occational dammsugning etc. Hade jag haft press på mig (om än bara från mig själv) att prestera något utöver det hade jag nog inte mått så bra. Med det sagt så beundrar jag er som klarar mer än att "bara" vara hemma med små barn. Fast jag vill ju ni ska må bra in the process oxå... 🤔

Emelie

Promenera! Vilket skitväder det än är så mår man mycket bättre av lite frisk luft, i början får man tviiiinga ut sig och kanske bara en liten liten kort stund men sen gör man det bara. 🍁🍃🍂🦌 sorry om det låter för lätt, jag har varken barn eller adhd. Har dock varit utbränd och då kändes hela kroppen förlamad och jag fick tvinga mig till att ens fungera som människa. tack för en bra blogg ❤️

Hmm

Vi som hängt med sedan länge vet ju att du inte bloggar så mycket så här års, så snälla ha inte dåligt samvete. 💚

Men seriöst, medicinera med melantonin är inte något att tänka på?

Svar: Jag ogillar att äta mer kemikalier än jag måste, mkt medicin har obehagliga biverkningar också. Det blir lite av att det man känner till är enklare än nåt nytt och okänt. Jag är ju van vid ångest. Tänk om biverkningen är att typ kräkas varannan dag eller nåt annat galet. Funderar ju på att äta medicin mot adhd när jag slutat amma men en av biverkningarna där är "plötslig död". Då låter depressioner och adhd mycket bättre.
Lady Dahmer

Vendela

Upplever det som att du instagrammar och bloggar väldigt frekvent! Så lite kanske känslan av att du inte hinner handlar om pressen från dig själv att blogga/instagramma mycket? Känns iaf som att jag läser/ser något av dig flera ggr om dagen. Vilket är supertrevligt förstås :D Men jag menar att det nog inte blir lidande av att du drar ner på det i perioder då det behövs <3

Wendigon

Jag har en 2 och en 8 åring, är 40+ och kan skriva under på allt. Hatar mörkret och kylan. Ångest, depression och folkskygg emellanåt. D-vitamin är viktigt. Köper holistics d-vitamin (som är starkare än den på Apoteket. ) Det enda som hjälper annars för mig är att få vara kreativ, själv med min hjärna. Egen tid betyder allt. Lika viktigt som mat, luft, sömn och vatten. Jag tappar min livslust utan egen tid. Blir som en "Zombie" som bara jobbar, tar hand om familjen och sover. Och det är det som är värst för mig med småbarnstiden. Min 2-åring sitter som ett frimärke på mig. :-) Jag har fått min man att förstå mitt behov också, så han brukar ta barnen och åka iväg någon vardagskväll och någon helgdag.

Svar: Jag tror också just de här första två åren gör att man blir deppigare, man känner sig så ofri och instängd och så uppe på det kommer hösten och mörkret.
Lady Dahmer

Mjaauuu

Pirr blandat med ångest. Flyttar hem till Sverige med familjen, jag ska börja jobba och maken vara hemma med vår "bebis" som nu snart blir 8 månader. Ångest att inte vara med henne hela dagarna, pirrig att få jobba och använda hjärnan igen. Ångest över att jag kanske ångrar mig om några år. Vi kommer nog bara ha ett barn så kanske borde jag stanna hemma längre och passa på? vänder och vrider på det men kommer fram till samma sak: måste jobba. Väntar jag är jag rädd att jag blir oattraktiv på marknaden. Jag vågar inte satsa allt på att jag och maken alltid kommer vara tillsammans, jag måste ha ett jobb med bra lön om jag nån gång blir ensamstående. Tycker dock precis som du att barn mår bäst av att ha sin mamma (pappa?) hemma. Tycker du gör ett enastående jobb för dina barn och inspireras mycket. Är nog därför jag också får ångest, att inte vara "en lika bra" mamma. Jag skulle kunna låta maken arbeta (han skulle nog hellre göra det än att vara pappaledig tror jag) och vi skulle kunna leva bra på hans lön. Han kommer dock vara lika het på marknaden nu, som om 6-7 månader, därför anser jag det bäst att jag börjar jobba och han får vara hemma. Vår bebis är alldeles ljuvlig så klart jag har ångest att inte få spendera ALL tid med henne.

Annars är hösten favoriten för mig, och vintern med. Kanske för jag inte bott i Sverige på 15 år och förträngt hur jävligt det blir... men slippa känna att solen skiner och man ska vara UTE OCH HA ROLIGT!! nu är det fullt legitimt att vara inomhus och dumglo. Inga krav på att socialisera. Mörkt och jävligt!

För övrigt älskar jag dina inlägg om barnuppfostran, dina instastories där du lagar mat och allt med föräldrarskap.
Tack!


Svar: Så jäkla förjävligt att man inte har nån valfrihet i det här, utan som du säger - måste jobba.
Lady Dahmer

Ulrika

Jag har inga barn än, men ALLT blir bättre om jag får lov att tända myslampor, ljus (alltså stearinljusförbruket är högt här hemma just nu), dricka mycket te och äta mörk choklad. Samt vara ute, tex en promenad eller cykeltur (alltså typ 5-10 min max :'D) på väg till jobbet är guld värt, precis innan/när solen går upp och se hur tomt det är ute, med fukt och kyla i luften, varm och skön halsduk, också att himlen är sådär helt tömd på färg men samtidigt så kommer solen och ljusar lite upp... Det ger mig energi för att kunna sitta inne resten av arbetsdagen :p Också höra musik typ hela tiden, medan man lagar mat, bara sitter vid datorn etc... Så kan man liksom "välja" vilken stämning man ska ha.

Tycker förresten du uppdaterar och skriver och är sjukt aktiv! Jämfört med alla andra bloggar osv. jag följer.. (har bara dig och en annan på bloglovin, dvs 97% av alla inlägg jag läser är från dig!! Den andra har två små och uppdaterar kanske.. 1-2 gånger i veckan :) )

Svar: När jag tränade som mest var jag också piggast. Kroppen mår ju bäst av att vara i rörelse.
Lady Dahmer

Josefin

Hej! Jag har behandlats flera gånger för depression. Det viktigaste konkreta, förutom sjukskrivning och medicin initialt (inte för alla, I get it), är 30 minuters rörelse av kropp utomhus. Läkarna har blivit bättre på att poängtera vikten av det. När jag är inne i en depression ligger jag mest i sängen och gråter. Tycker att 30 minuter utomhus och att röra på sig är jävligt hurtiga tips som mest kan dra åt helvete. Kroppen producerar "välmående ämnen" typ endorfiner eller nåt. Skitsamma vad det är. Det funkar iallafall.

Kim

Min första tanke är liksom, chilla! Det är ditt sista (vill jag minnas att du skrivit) lilla barn som är litet och asjobbigt och ..litet. du behöver inte carpa för fem öre för ibland suger tiden med småbarn. Men försök landa i att dem tar tid. Bloggen finns kvar, insta finna kvar. Du behöver inte göra allt precis nu. Är juno inne i en period då han behöver mer - försök ge honom det genom att släppa annat. Lättare sagt än gjort och verkligen inte menat som nån pekpinne. Men man har begränsat med tid, och ork, och får försöka välja (eller tvongas välja av minibossen en har hemma) vad man gör med den.

Oskar

Kära Natashja, nu ligger du och sover så jag skriver här. Vi bor ju i världens mysigaste och tryggaste lilla by mitt i fina naturen och Juno är alltid nöjd i barnvagnen. Som du redan vet så är solljus, frisk luft och rörelse det bästa botemedlet. Fyll termosmuggen med gott te, lyssna på trädens sus, andas friska höstluften och för guds skull koppla ner internet ett par timmar! Det KAN inte vara bra att alltid vara aktiv på nätet, stångas mot idioter, prestera, alltid vara tillgänglig och alltid stå i skottlinjen. Lämna mobilen hemma och följ med mig ut! I din mobil finns ditt arbete och du bär det med dig överallt, alltid redo, ska bara kolla den där lilla grejen, ska bara svara på den där kommentaren. Jag vet att du brinner för det du gör men du kan inte alltid jobba och tro att det inte ger konsekvenser. Ibland måste man tänka på sig själv också. Försök att spara en del av din begränsade energi och investera den i dig själv för att skapa ny energi, jag tror verkligen ditt huvud behöver få vila ibland. Den energi det kostar dig att gå ut på den där promenaden är jag övertygad om att du får tillbaka x4, jag tror inte detsamma gäller för den energin det kostar att svara på ytterligare en kommentar på nätet.

RebeckaL

Mjaauu
Känner igen det där mef dåligt samvete pga att både vilja vara hemma med barnet/barnen länge och värna om sin karriär samtidigt.
Vi har kört nån mellanväg där barnen inte börjar förskolan jättetidigt men inte heller jättesent och så har vi båda arbetat deltid för att minska ned på tiden på förskolan plus att vi samsover och försöker ge så mycket närhet och trygghet vi bara kan när vi är tillsammans.
Jag försöker verkligen släppa på mina prestationskrav och mitt dåliga samvete och tänka att jag hela tiden gör vad jag kan utifrån mina förutsättningar. Är ju jättesvårt men en dag ska jag komma hela vägen 😊

M

@Oskar: välformulerat. Jag tror också att sociala medier är en ny energitjuv som vi inte riktigt ännu inser hur stor energitjuv den är. Iaf för mig så äter det hjärnceller.

FT

Lyssna på din mans kommentar här ovan, problemet löst :)

Nina

Utomhuslek är det bästa för mina barns (och mitt). Jag får släpa ut dem iblan (och mig själv) men sen vill de inte gå in (och inte jag heller). Jag ser att många andra har skrivit samma sak.
Jag har också börjat med skärmtid för mig själv. Hur mycket tid per dag är rimligt för mig? Hur mycket tid vill jag ha med barnen? När jag gjorde tydligare gränser mellan skärmtid och icke-skärmtid blev jag lugnare och det blev bättre med känslan av otillräcklighet som jag bar på hela tiden, jag fick mindre dåligt samvete för att jag försummade barnen resp inte hann det jag ville hinna på internet.

anna1

Skärmtid även för vuxna tror jag stenhårt på. Jag kan själv fastna i det här "ska bara kolla snabbt en grej" på mobilen och så gör man det 1000 gånger om dagen och vips har man splittrat hjärnan i 1000 bitar med input och känslor och tankar som man ändå inte kan göra något åt i stunden.
Jag tycker f ö att du är superproduktiv, LD, och imponeras av i vilken takt du leverar så du kan lugnt dra ner med hälften och ändå inte tappa följare... Många bloggare har "helgstängt" lördag- söndag har jag märkt och det kan jag tycka är ganska skönt som läsare också.

Cim

Jag blir deprimerad på sommaren. Jag pallar inte värmen, svetten, luften. (kan inte sova, inte tänka) Den eviga hetsen kring att "hitta på saker" när det är ljust. Så kommer hösten & jag blir lugn. Äntligen... sval luft, det blir mörkare, jag kan tända mina fina lampor. Känna att det är OK att ligga på soffan & slöglo på teve. Jag kan städa utan att svettas igenom kläderna inom 30 sekunder. Jag sover bättre. Kan vädra & känna att det faktiskt blir skillnad. Så kommer snön, minusgrader. Det knarrar under skorna.
Så jag förstår inte det här med deppiga svenskar på hösten & vintern. Jag känner bara frid.

moa

Jag tycker att det låter som om du behöver tydligare strukturer för när du jobbar och när du är ledig/med barnet. Kanske borde du ge dig en gräns för hur mycket du ska prestera på bloggen/insta/debatter osv varje dag, eller för hur mycket tid du ska lägga ner. Kanske ska det vara noll på helgen? Jag tycker att du är väldigt aktiv för att ha barn hemma på heltid. Du verkar skriva flera inlägg om dagen och du ger dig in i diverse debatter i andras sociala medier. Det tar ju upp sjukt mycket tid och energi. Ta ansvar för ditt mående och ta ett grepp om situationen. Var inte en duktig flicka.

PS Fin och omtänksam kommentar från din man.

Ida Marie

Mina deppmånader är mitten av januari till april. Solen uppe i norr är typ obefintlig på vintern så efter månader av typ ingen sol och inget roligt deppar jag ihop. Men hösten är té, doftljus och mysiga murriga serier typ Outlander, The last kingdom osv. Att ha mysbelysning istället för stark takbelysning är myyyysigt :P Sen älskar jag kalla krispiga mornar där frost, dimma och höstlöv berikar luften.

Däremot brukar det hjälpa mig att vara ute å trötta ut mig fysiskt när jag håller på att deppa ihop. Inte träna eller så men bara vara utomhus, typ äta lunch utomhus osv för att bli kall och fysiskt trött vilket gör mig mindre rastlös och ger mig mindre tid å energi att "känna" deppen. När jag jobbade på förskola hatade jag om vi var tvungna att vara inne nån dag för att bara vara utomhus gjorde gott för min själ xD

Bianca

Hösten för mig är utomhus. Leka i löv, utflykt i skogen, fika ute, hoppa i vattenpölar, grilla korv, cykla. Sedan plockar vi med hösten in, pysslar med höstlöv, målar höstfärger med vattenfärgerna. Att vara föräldraledig under hösten är perfekt, då kan man verkligen utnyttja dagsljuset och ta med sig barnen ut!
*höstälskare*

Natalie

Sorry nu kommer hobby psykologen här men det låter verkligen som att du har en depression men haft det så länge att du förmodligen inte ens fattar hur dåligt du mår egentligen. Jag började äta antidepressiva för ett halvår sedan när jag fick mitt andra barn på 2:år och inte förrän då fick jag insikt i hur dåligt jag hade mått innan. Så bra som jag mår nu har jag inte mått på kanske 10 år. Jag upotäcker nästan varje dag att jag faktiskt tycker att saker är roliga igen ochans sker som är jobbiga inte är övermäktiga längre. om terapi inte är nåt för dig kanske medicin är de5, terapi gav inte mig något. Kanske ska tillägga att jag ska utrenas för adhd. Ta kontakt med en vårdcentrak eller öppenpsyk och få hjälp att må bra!

Svar: Jo jag har ju varit deprimerad sen jag var 12 liksom. Men har gått till psykolog och det har aldrig hjälpt.
Lady Dahmer

X

Ja du, vet inte hur jag ska hjälpa andra när jag inte ens kan hjälpa mig själv ur mina ångestattacker ibland, som i för sig är ganska befogade- inget jobb, en needy (helt normal) tvååring och en allvarligt sjuk far och en sönderarbetad mor som jag lider med. Sorry, måste gnälla av mig lite. Om det är nåt som hjälper lite så är det mina hobbies... och promenader som andra också sagt. Har du någon bortglömd hobby, som inte är särskilt tidskrävande, så kanske det kan det kanske vara en ide att ta ta upp den igen. Att hålla mig sysselsatt brukar funka för mig då det trycker bort ångesten lite.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog