Varför blev inte jag alkoholist?
Råkade hälla upp två treo i morgonförvirringen och nu funderar jag på om jag ska dricka upp båda för att inte waste'a liksom. (Och för att det är så gott och för att det gör mig lycklig) Ja jag vet jag vet JAG VET. Har tänkt mycket på det här med beroende förresten.
 
När jag var tretton, fjorton, femton osv så söp jag jämt. Ganska stora mängder sprit. En vuxen i min närhet brukade köpa ut en kvarting sprit till mig (eller tio starköl) och jag kunde, med min lilla pubertetskropp, få i mig detta och ändå stå på benen. Helgerna var ett töcken av fylla. Visserligen hade jag jävligt kul under denna tid men det är ju ändå så sorgligt på nåt sätt, att det började så tidigt och att ingen satte stopp och att jag inte hade nåt annat som betydde nåt i livet eller nåt ananat jag tyckte var kul än nästa fylla, nästa rus, nästa fest. Jag rökte också ganska mycket braj på den tiden. Sprit och braj. Om vartannat. Massa hångel men inte så mycket ligga. Mycket självdestruktivt för det mesta dock. Fy fan egentligen. Fy fan. 
 
Men det som är anmärkningsvärt är att jag trots regelbundet supande, i perioder tre (!) gånger i veckan (Fredag och lördag såklart men också Onsdagar som i hudiksvall också innebär fest då krogarna hade öppet med allt för 25 spänn i baren) mellan tretton och tjugoåtta års ålder aldrig utvecklade ett alkoholberoende. Folk har ju blivit alkisar för mindre liksom. Varför inte jag? 
 
Anna

Det är nog väldigt mycket genetik i det. Det är samma med mig. Har överhuvudtaget svårt att bli beroende av saker. Förutom människor och CHOKLAD.

Svar: Samma här. Jag tror samma och jag fungerar samma.
Lady Dahmer

Malin

Det är jättemånga som i ungdomen festar, feströker, använder hasch och kokain osv och aldrig blir beroende.
Säkert genetiskt.
Lite tror jag också att vi i Sverige är påverkade av antidrogpropaganda till att tro att det är lättare att bli beroende än vad det verkligen är.
När jag bodde utomlands var det tvärtom, det var aldrig någon som pratade om beroende och när någon sedan trillade dit på ett beroende verkade folk inte ens fatta att det faktiskt var det utan fortsatte tänka att det var frivilligt liksom.

Marie

Stress- sårbarhetsmodellen är ett sätt att förklara uppkomsten av psykisk ohälsa. Som någon nämnt ovan (kring genetik) kan en enligt denna modell födas med en viss sårbarhet, som sedan när individen utsätts för någon form av stress (t ex trauman av olika slag, behöver inte objektivt sett vara stora händelser, det är individens upplevelse av det som avgör), leder till att ett substansbruksyndrom eller annan form av psykisk ohälsa utvecklas.

Tycker denna modell är intressant, då den ser till både biologiska och psykosociala aspekter.

J

Tänker genetik. Jag blir rusig på citodon och gillar känslan, min kompis kan ta benzo helt utan verkan. När jag rökte så rökte jag Alltid ett paket, hon kunde röka 3 cigg på en dag. Min genetik Älskar ”droger”, henne, not so much....

C

Hade likadan tonår, dock inte efter det pga barn tidigt. Men jag söp & sånt där mellan 14-17 år. HÅRT. Min pojkvän var dessutom alkoholist & missbrukare, hela mitt umgänge var så. Men jag testade ALDRIG något annat än braj trots massa erbjudanden & att det fanns runt mig. Jag drack sprit. Men jag blev aldrig beroende.

Annie

Ja jättemycket genetik. Och sen också lite miljö, men MYCKET genetiskt. Jag skulle aldrig kunna bli alkoholist. Det är jag rätt säker på. Jag vet inte NÅN i min stora släkt som är alkoholist (ja det kan ju såklart finnas nån som döljer det för omgivningen, men som sagt ingen jag vet om). I min släkt är ingen heller nykterist, utan det tas nån öl eller vin till maten t ex. Men jag upplever att i min familj är alkohol en ickefråga liksom. Det är inte laddat. Alkohol är varken nåt dåligt eller nåt bra. Det är nåt som man ibland dricker för att man vill men det är inget konstigt om nån hellre dricker ett glas Fanta. Däremot så har jag människor i min direkta närhet som kommer från släkter där var och varannan är alkoholist/är i ett riskbruk. Där märker jag också att alkohol är mer laddat och mer förknippat med känslor...

Hanna

Jag festade också hårt och rökte under en ganska lång period. Alkoholen var det inga problem att sluta med och samma sak när jag slutade röka. Många har det jättejobbigt när de ska sluta med alkohol/cigaretter, men inte jag. Jag slutade från en dagen till den andra. Intressant det där hur olika vi är.

Panna

Definitivt genetik. Min farsa har 7 syskon. Deras farsa var alkolist. 5 av alla syskon är alkolister. (Min pappa en av dem) min syster är också alkolist. Jag höll mig borta från alkohol när jag var ung då jag ansåg att det bara förstörde och var rädd att jag också skulle bli beroende. Började dock festa när jag var 18. Jag tycker det är roligt att dricka med folk på fest. Men sen jag fick barn dricker jag mig berusad kanske en gång om året och har väldigt sällan något "sug" både min bror och syster har tidigare rökt. Nu snusar dom (och mina föräldrar) jag är varken alkolist eller snusar/röker fast jag provat allt. Dock är jag tjock så alla i familjen tror jag är socker-beroende haha. Jag och pappa är tjocka.

Fia

Jag drack också mycket i den åldern. Sen bara slutade jag, var inte sugen, ville inte. Har aldrig känna ett sug, aldrig druckit ensam, aldrig tagit en återställare osv. Båda mina föräldrar är mer eller mina alkoholiserade, troligtvis minst en av mina bröder... men inte jag. Jag äter starka mediciner pga svår värk i dag, men inte ens dem blir jag beroende av utan kan vara utan när värken ibland lugnar ner sig. Pepsi max däremot, där har jag inget att sätta emot, jag har gett upp.

Lisa

Från de få föreläsningar vi har haft på ämnet än så länge, så verkar koncensus vara att ca 10% av befolkningen utvecklar alkoholberoende om man har tillräckligt hög alkoholkonsumption. Och den mängden alkohol konsumerar de flesta svenskar åtminstone under en period av sitt liv(historiskt mest män, men nu för tiden även kvinnor).
Som kontrast kan man säga att för nikotin så är är samma risk nästan 90%. (Ta allt detta med en viss nypa salt, är ungefärliga siffror och från första året på läkarprogrammet, så vi kommer säkert lära oss om två år att allt detta bara är påhitt)

Sen kan ju vem som helt utveckla abstinens och därför fortsätta dricka för att undvika det, men den "riktiga" alkoholismen (alltså den som är livlång och inte går över efter en avgiftning) är en annan fråga. Och så klart, att ha andra psykiska problem och dränka dem i alkohol är ju också ett typ av beroende, men då handlar det ju mer om dysfuktionell självmedicinering.

Logiken säger ju att man borde öka sin risk mer om man dricker ännu mer, men jag vet inte hur mycket det stämmer.

Nansi

Arbetar med personer som har npf-diagnoser. De flesta vittnar om samma sak, stort intag av sprit/droger (självmedicinering?) under lång tidsperiod utan att utveckla beroende. Jäkligt intressant tycker jag.

Lisa

Jag har ingen aning om hur abstinens känns. Rökte ganska mycket förr för jag tyckte det var gött lol, men har ingen aning om hur det är att faktiskt känna behov av nikotin. Aldrig ens känt behov av koffein. Dricker en del kaffe men kan tvärt låta bli i flera dagar utan att det påverkar mig. Det är som att strukturen i hjärnan bara inte svarar på det sättet hos mig. Farsan är likadan.

J

Jag är så evinnerligt trött på alkoholtramset. "Jag drack mycket, varför blev jag inte alkis?"
Jag skulle inte påstå att 3 gånger i veckan under flera års tid är särskilt mycket eller något som ens går att relatera till alkoholism eller utvecklandet av alkoholism. Det är så mycket annat som spelar in i det där. Alkoholism är komplicerat.
Jag har växt upp med en alkoholist och det går inte på något vis att jämföra med ett par års halvtaskig ungdomsfylla några dagar i veckan.

Frida

J: jag är dotter till en alkoholist. Jag tycker definitivt tre gånger i veckan är mycket, väldigt mycket till och med. I övrigt håller jag med om att nöjesdrickande inte riktigt går att jämföra med beroendedrickande.

Lisa (den första)

J:
Jag tror det kan vara bra att prata om, just för att det är så komplicerat! Folk har ju en tendens att se det som att alla som utvecklat alkoholism har druckit alldeles för mycket, och att det därför är deras eget fel. I verkligheten spelar ju både alkoholkonsumption, genetik och en mängd andra faktorer in. Och att dricka 3 ggr i veckan är absolut tillräcklig konsumption för att kunna bidra till att man utvecklar alkoholism, även om det socialt inte ses som missbruk.

Det gör ju inte att man inte själv har ansvar för att söka hjälp och försöka förminska påverkan på folk omkring sig, men själva sjukdomen är ju av naturen svår att påverka.

Sen är det ju alltid viktigt att skilja på missbruk och beroende. Man kan ju missbruka alkohol utan att vara beroende, och man kan utveckla beroende utan att ha ett drickande som klassas som missbruk.

Linnsa

Brukssamhälle. Började med vin och öl som 12åring. Vid 14-15 var det en liter sprit per kväll som gällde, plus öl och vin. Inget konstigt i det. Söp även med andra vuxna. Fruktansvärt i efterhand.

e

Föds inte vissa med mer beroendebenägenhet än andra? Liksom vissa kan bli beroende av allt man kan bli beroende av, alkohol, droger, sex, socker, koffein you name it, medan andra kan leva ganska hårt med allt det och ändå inte bli beroende. Sedan kanske psykiska faktorer spelar in också. Ju stabilare allt annat är runt omkring, desto svårare att bli beroende, eller vad tror ni?

Linnsa

Det är för övrigt så att inom beroendevården diskuteras konsekvenserna av driclandet/missbruket, inte mängden substans. Det säger en del tycker jag.

Becka

Två missbrukande föräldrar, den ena värre än den andra, gör att jag avstår alkohol. Kan erkänna att alkohol upprör känslor hos mig. Värst känslor får jag när vuxna dricker i barns sällskap. Skiter i att det finns en stor majoritet som kan hantera alkohol. Det är nämligen så att när det är socialt accepterat att dricka i barns sällskaps så dricker "alla" och det gör att de som inte kan hantera det också dricker. Det finns nog ett mörkertal av barn som tvingas växa upp med ständigt påverkade föräldrar. Saken är den att som barn försvarar man sina föräldrar med näbbar och klor för man ska inte tro att barn är dumma. Vi förstår att om vi berättar så finns risken att vi förlorar våra föräldrar.

OBS! Jag ogillar inte mina föräldrar, jag ogillar (hatar) alkohol och samhället som låter det vara tillgängligt och socialt accepterat. Inte bara accepterat, man förväntas dricka från och med en viss ålder (innan man ens är myndig) och anses tråkig om man inte gör det. Ja, jag har alltid fått höra att jag är tråkig som inte dricker. Jag får också höra att jag överreagerar när det kommer till alkohol (få verkar ju vilja erkänna att det ÄR en drog och inte den mildaste). Det sved lite när jag var yngre att få höra att jag var tråkig (tydligen är det fjantigt att vara nykterist trots att man inte har ett missbruk) och jag söp mig full EN gång. Nu när jag är äldre biter det inte på mig längre tur nog. Istället har jag utvecklat en enorm ilska gentemot folks idiotier. Livrädd för den dagen jag får barn och lär dem att avstå alkohol. Kommer de också få höra att de är tråkiga? Hoppas jag har gjort de starka och säkra nog att stå emot skitsnacket.

Jess

Det finns vetenskapliga studier som jag läste för ett tag sedan när jag undrade varför jag aldrig blir beroende av ex mina mediciner, och de har visat att endast 1/3 har gener som gör att de är -extra- känsliga för beroende-substanser där det krävs väldigt lite för att bli beroende, 1/3 som blir beroende efter lång tid och mycket användande, och 1/3 som inte har gener för beroende. Jag minns inte vad studierna heter dock eller var de kom ifrån, kan försöka leta upp de.

Jag pratade med mitt läkarteam om detta och de sade samma sak. De berättade att de haft patienter som gått på starkt beroende framkallande läkemedel i över tjugo år med hög dos och inte fick abstinens/beroende medan det fanns andra som åt beroendeframkallande läkemedel i tre dygn och blev beroende. De sade även att om man har rätt dos och rätt medicin för ex smärta så är risken noll till ytterst lite att utveckla beroende öht och har man börjat utveckla beroende skall man först och främst dosera dos eller byta till rätt läkemedel och fungerar inte det så är man nog en av de tre som har väldigt lätt för att bli beroende och har dessa gener för det.

Jd

Bruk/missbruk är ju komplext, men om det är något tunga missbrukare har gemensamt förutom genetik så är det den sociala utsattheten. Det är svårt att bryta sina flyktbeteenden om du saknar goda relationer, arbete och överlag faktorer som är mer värda att lägga energin på än missbruket

Becka

"Det finns nog ett mörkertal av barn som tvingas växa upp med ständigt påverkade föräldrar."

Menar inte "ständigt" påverkade föräldrar utan snarare "regelbundet" påverkade föräldrar. Givetvis försöker de låta bli men så fort de bli helg, fest, nån högtid eller dylikt så ballar det ur.

FT

Jag är förmodligen helknäpp men att festa onsdag, fredag och lördag när man är tonåring är för mig normalt. I alla fall från 15 och uppåt. Jag gjorde det typ alla jag kände gjorde det, ingen är alkoholist idag.

Rebecca

Jag tror samma som Marie här högre upp i kommentarsfältet!

En annan Malin

Miljö miljö miljö. Finns en viss del genetik, men beroende är till 10% substansen och 90% beteendemönster. Ditt liv gick vidare, du behövde inte längre alkoholen för att ha kul, dina vänner gick förmodligen också vidare, eller så gick du vidare och fick nya vänner, du skaffade familj, osv. Nya motivationer och källor till lycka och välmående. De som blir kvar i beroendet är de som inte har så mycket annat positivt i livet som får dem att må bra, och inga vänner som ägnar sig åt annat än att supa/droga. Ingen väg ut eller motivation till att sluta. Väldigt tydligt för oss som jobbar med beroende. Exempel: heroin är extremt beroendeframkallande, morfin är exakt samma substans. Varför blir inte alla som får en morfinkur efter operation t.ex. då beroende? För att när smärtan är borta har de ingen anledning att fortsätta ta morfinet. Livet går vidare.
Genetik har ju dock förstås en del i det hela genom att en kan vara genetiskt predisponerad för psykisk sjukdom, depression, borderline osv. som har ett nära samband med att börja/fastna i att självmedicinera med alkohol/droger. Vilket i sin tur skapar mindre motivation att sluta trots kanske "ordnat liv" i övrigt = gör en beroende.

Becka

En annan Malin: Vill bara poängtera att det finns de som blir beroende av morfin också efter operation.

Ulrika

En annan Malin:
NEJ!
Det är inte 90% miljö, absolut inte. Så jävla elakt och naivt att tro att "om man går vidare i livet och inte behöver alkohol längre för att må bra så är man inte längre beroende"... Du vet att jättemånga alkoholister blir det senare i livet, när de har fru, barn, familj, bra jobb osv. Det handlar INTE om det.

Forskning visar att den absoluta största anledningen till alkoholism är just genetik, precis som många andra också skriver. Det är svårt att veta exakt hur mycket, men det verkar som om vissa lättare blir beroende än andra, och att vissa aldrig blir beroende oavsett konsumtion. Det är kort sagt olika. Barn till alkoholister gör bäst i att hålla sin konsumtion låg, då det som sagt är genetiskt och man inte vill "trigga" ett beroende. Hade själv vänner i tonåren som var försiktiga med att dricka då de hade släkt/föräldrar med tidigare (eller pågående) beroende.

RebeckaL

FT
Kan väl inte vara normalt att supa onsdag, fredag och lördag när man är 15 år? Hur sköter man ens skolan samtidigt?

Ida

Du har väl enzymerna som kan bryta ner alkoholen. Riktiga alkolister saknar det så de får ett merbegär.

Emma

Båda mina föräldrar rökte när jag var liten. Bad pappa en dag att sluta och han slutade direkt, rökte aldrig en cigarett mer och hade aldrig något sug. Mamma har försökt sluta flera gånger men har alltid fallit tillbaka.

Asta

Jag kommer ur en släkt där fler är missbrukare än ickemissbrukare. Jag nyttjar alkohol men jag är på min vakt.
Jag har inte trillat dit... än.

Hedvig

Jag rökte ett paket om dagen i perioder som ung, särskilt när jag var i Australien i ett år och festade väldigt mycket. När jag kom hem lade jag bara av, saknade det inte ens. Är mycket genetik i det..

FT

@RebeckaL jag sa inte att det var bra, men alla gjorde det. Ingen är alkis idag. De var ju så det var.

LR

Jeg mener man kan misbruke alkohol uten å være alkoholiker. Akkurat som man kan misbruke/overkonsumere andre substanser uten at det ligger noen patologi i grunnen.

Jeg tror også at det kan ligge både fysiske og emosjonelle årsaker i grunnen, men blandingen av de årsakene kan nok være ganske forskjellige.

Jeg har bodd med en alkoholiker, og jeg har flere på min fars side som drakk tett og mye.
Min far hadde problemer med å stoppe og kunne drikke veldig raskt, men han bestemte seg da han fikk barn at vi ikke skulle oppleve den utryggheten. All ære til ham for det. Jeg så ham ikke full før jeg var over 20 år, men da fikk jeg sjokk.

Jeg trodde altså jeg hadde anlegg for alkoholisme - pga gener, men jeg drakk mye da jeg bodde sammen med en alkoholiker. Det var mange andre element i bildet som gjorde at jeg etter en stund ikke klarte å si at jeg ikke ønsket å drikke så mye. Min samboer drakk hver dag. alt fra 8 øl - oftere 10-12, til en papp vin og en sjelden gang sprit. Jeg endte med å drikke hver dag. Ikke like mye, men opp mot en flaske vin daglig i 5 år.

De gangene mannen var på jobbreise, så var det godt med en pause fra alkohol. Den gangen han endte på sykehus i 3 uker, var det godt med en pause. Da jeg endelig klarte å avslutte forholdet, gikk jeg tilbake til å drikke et eller to glass vin når det passet. Det kan gå måneder mellom eller det kan være to ganger i måneden. Jeg tenker aldri på alkohol.

Sukker derimot har jeg nok vært avhengig av siden barndommen. Jeg får sug om jeg ser et bilde av sjokoladekake. Jeg har tenkt mange ganger at det bare er å slutte, og jeg slutter i perioder. De gangene jeg har tenkt å slutte, så kommer hjernen hele tiden med tanker som "bare en til". Dersom jeg spiser den kaka, så trenger jeg ikke mer. Kjøper jeg den sjokoladen, så er det slutt etterpå. Jeg lager meg unnskyldninger for å "få lov" til å spise litt mer. Jeg kan våkne og det første jeg tenker på er å bake. Jeg har spist i smug, gjemt sjokoladepapir, laget kakeglasur og spist med skje, spist ting jeg egentlig ikke synes er så godt - fordi det er vanskelig å la være. Jeg har nå spist nesten sukkerfritt i åresvis, og har ikke noe fysisk sug i det daglige - det emosjonelle er der nesten hele tiden. Hver gang jeg blir tilbudt kake og ikke klarer å si nei eller har lyst å si nei på grunn av situasjonen, så begynner hjernen med "bare litt til".

Jeg tror vi har forskjellige ting vi kan være sårbare for. Jeg er lykkelig for at jeg ikke var sårbar for alkohol selv om jeg misbrukte det lenge. Jeg oppfatter/tror mer at jeg var medavhengig. Jeg tror ikke vi vet enda så godt hvorfor noen blir avhengige og andre ikke, men jeg har lest av hjernene våre kan reagere veldig forskjellig på samme stimuli.

Beklager langt innlegg på norsk, men hadde lyst å dele tankene mine :)

nina

Jag kunde dricka MYCKET MER när jag var tonåring.
Drog i mig en kvarting på en kväll.9, ev 5 st Cider 7.0.
Idag tål jag inte på långa vägar lika mycket!!
Fått lära mig att BARN och TONÅRINGAR har en mer effektiv alkoholmetabolism, dvs
deras enzymsystem mättas inte lika fort som hos vuxna!!!

Vad gäller alkoholberoende är det bevisat att det är särskilda gener som styr alkoholberoende speciellt.
Det är ju en jävla folksjukdom.
Min bästis som drack precis lika mycket som mig blev alkoholberoende i 20 års åldern,
idag är hen nykter och där finns oxå en tydlig genetisk koppling till just alkoholberoende som man kan följa i generationer

nina

Jag kunde dricka MYCKET MER när jag var tonåring.
Drog i mig en kvarting på en kväll.9, ev 5 st Cider 7.0.
Idag tål jag inte på långa vägar lika mycket!!
Fått lära mig att BARN och TONÅRINGAR har en mer effektiv alkoholmetabolism, dvs
deras enzymsystem mättas inte lika fort som hos vuxna!!!

Vad gäller alkoholberoende är det bevisat att det är särskilda gener som styr alkoholberoende speciellt.
Det är ju en jävla folksjukdom.
Min bästis som drack precis lika mycket som mig blev alkoholberoende i 20 års åldern,
idag är hen nykter och där finns oxå en tydlig genetisk koppling till just alkoholberoende som man kan följa i generationer

Linda

Jag har, utan tvekan, en beroendepersonlighet. Precis som andra har varit inne på, är det delvis en frågan om fallenhet. Jag har varit storrökare och jag har missbrukat Treo under tjugoårstid. Båda ett minne blott eftersom jag totaltröttnade på att hänga upp mitt liv på skitsaker! Precis som du, LD, drack jag på tok för mycket under min ungdomstid - det är ett mirakel att jag inte hamnade i mer trubbel än vad jag gjorde. Till saken hör att min mamma var nykter alkoholist (+ beroende av socker, mediciner, cigaretter etc.) - jag antar att det är bra att jag är ganska lik min far. Trots allt.

/Linda

RebeckaL

FT
Jag använde inte ordet bra utan ordet normalt vilket du själv använde i din tidigare kommentar.

Karin

Jag har använt alkohol och droger på ett självdestruktivt sätt i längre perioder när jag var mellan 18-30 utan att bli beroende.
Slutade röka för drygt 3 år sedan efter att ha rökt i 15 år, cold turkey, bara fimpade den där sista ciggen och tände aldrig någon ny.
Trodde att jag skulle behöva kämpa som en gnu för att kunna sluta röka men hade inte ens en gnutta till abstinens.
Mamma har berättat att mormor var likadan.
Godis däremot är HELT JÄVLA OMÖJLIGT att sluta med ;)

alice

jag själv började dricka i 13årsåldern med och drack rätt mycket (inte lika ofta som du dock iom att jag hade få vänner i min stad. drack mest med 1 kompis och sedan i sthlm med kusinen), gick på fester där det fanns massa äldre killar som tog sig friheten till det ena och det andra. det som vände det hela var när jag träffade min nuvarande sambo sommarlovet innan första året i gymnasiet. han har aldrig gillat alkohol, öl sprit etc är inte hans grej. lite drinkar eller cider ett par gånger om året var hans attityd och iom att jag berättade om min bakgrund så hjälpte han mig bryta min cigarettvana+ skära ner på alkoholkonsumptionen. dricker nu VÄLDIGT sällan och när jag väl dricker dricker jag mig inte berusad. så otroligt skönt. mamma är alkoholist och pappa medberoende så att se deras decline är verkligen något som gör att man inte blir sugen på vin precis. tror framförallt att se hur fruktansvärt förödande konsekvenser alkoholism har genom dem hjälpt avskräcka mig från att dricka för mycket.

Malin

Många skriver om cigaretter här, att röka utan att bli beroende. Nikotin beskrivs ju ofta som lika beroendeframkallande som heroin. Jag rökte massor i perioder som ung, tio-femton cigaretter per dag, för att kompisarna gjorde det, typ. Slutade röka utan problem, aldrig känt abstinens, aldrig saknat cigg.

AK

Ta det positivt. Tog mig bara en månad, efter svårt trauma visserligen att utveckla ett alkoholmissbruk.
Fri sen 4 år tillbaka så ingen fara 😊

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog