Är det rimligt att barn stirrar på en skärm hela tiden?
Apropå trollbunden vid TV'n (mitt förra inlägg) så funderar vi mycket på skärmtid, som det så fint heter, härhemma. Skärmtid inkluderar ju TV'n. Världens bästa barnvakt för övrigt. Minns innan man fick barn och ondgjorde sig över föräldrar som använde TV'n som barnvakt! Nu ba: vad ska den annars vara bra för?! Hur ska jag annars får en jävla minut till nåt annat? Och för många andra är det räddningen som får vardagen att gå ihop. 
 
Men jag håller egentligen med om kritiken mot det ökande TV-tittandet och skärmstirrandet. Det finns något obehagligt med det, den där trollbundheten som en del barn drabbas av. (N och T var aldrig intresserade på samma sätt när de var små) Och jag får ganska dåligt samvete när jag låter dem titta för mycket. Det är ju tid som inte kommer tillbaka och som de ska använda till det viktigaste som finns: leken. 
 
Elaine Eksvärd skrev ju ett bra inlägg om det: "Vad är rimlig skärmtid egentligen?" som hon också fick en massa kritik för. Jag tycker personligen det var väldigt bra reflektioner som jag vill anamma mer i min vardag. 
 
"Det är verkligen radikala förändringar här hemma sedan Benny föddes. Men bra sådana. Jag måste ändå höra mig för vad som är rimligt. Våra barn tittar inte i ipads eller telefoner alls. Vi mobilparkerar ju så länge de är med oss. De ska inte se mobilerna. Men tv har varit en svaghet. Nu har den varit ur bilden i tre dagar. Gustav och Matheo spelar fotboll ute efter maten och Evelyn, Benny och jag hänger hemma och leker."
 
Jag tror att för mycket av TV och spel dödar kreativiteten hos barn. Det får dem att glömma hur man dels roar sig själv och dels hur man leker. Och innan ni ba "Moralpanik Natashja din gamla stofil! Så sa de om böcker också!" så fundera lite på om det inte kan ligga nån sanning i det ändå? Jag upplever det själv, dels med mina egna barn i perioderna det har blivit lite för mycket och genom andra barn vars föräldrar berättar om de problem och konflikter som uppstått i samband med paddor och TV-tittande. 
 
Spel i små doser är utvecklande för barnet och för hjärnan framförallt. Men mer än, vad är det... en halvtimme om dagen? Mer än det funkar tvärtom, det stressar hjärnan.
 
Och många barn prioriterar spel före lek, spel före kompisar, paddan är alltid tillgängligt. Vid minsta tecken på att barnet har tråkigt åker den fram. På tåget. I vagnen. På restaurangen. I alla sammanhang där barn tidigare fick använda fantasin eller interagera med sin omgivning. (Nu så lämnar ju den barnahatande omgivningen inte alltid några alternativ heller, barn får synas men absolut inte höras, och då måste man ta till alla knep i boken för att få dem tysta och nöjda.)
 
  
Sen vill jag ju även påpeka att jag som gift med en man inom spelbranchen har insikt i hur dessa spel byggs upp med hjälp av olika belöningssystem som medvetet är till för att göra barnen beroende. Samma belöningssystem som man använder sig av på casinon och spelautomater. Det är nåt i hjärnan som aktivieras och barn är mer mottagliga. Det görs massvis med tester på detta för att komma fram till rätt formula som sen spelföretag använder sig av för att sälja in sina produkter till intet ont anande.
 
Sen är det ju som sagt inte svart eller vitt. Mina barn har lärt sig räkna och läsa och massa annat nyttigt genom spel och på TV'n, youtube, får de massa bra förslag på skapande och pyssel som de sedan utvecklar vidare. I många fall kan det ju bidra till kreativitet och tankar som är utvecklande. Men jag tror ändå att vi behöver dra ner lite på det där slentriantittandet. I min familj alltså. Hur andra gör lägger jag mig inte i. 
 
Hur tänker ni? 
Maria

Det blir mycket tv här när barnet är sjukt samt i bilen. I bilen sitter han och gapskriker så att han skakar och då är telefonen den enda räddningen, tyvärr.
Men utöver det är tvn avstängd, padda äger vi ingen. Dock är barnet bara 1,8 mån än så han har ju inte så mycket att säga till om.

Hmm

Det är inte skärmen som det är fel på utan vad vi väljer att använda den till.

Alla spel som gjorts är inte uppbyggda efter belöningssystemet utan för kreativ inlärning samt problemlösning. Vissa spel lär en att lösa tex abstrakta problem på ett sätt som nästa inte är möjligt att göra på något annat vis, andra språk eller matematik.

Sagor och andra lugna filmer kan vara ovärderliga sätt att kunna varva ned och få lite mys efter förskolan innan förälderna senare på kvällen har tid att läsa för barnen.

Tiden du frågar efter på små barn är ca en timme om dagen.

Hmm

Rättar mig själv lite.
Jo så klart känner de av belöningen när de gör rätt men inte efter samma mallar som i traditionella spel.

Nina

När man ätit sin mat får 3åringen titta en liten stund på morgonen medan jag hinner göra mig i ordning samt en liten stund på kvällen. Jag passar även på att borsta hans tänder framför TVn o klä på honom. Det tycker han är helt okej och jag får då borsta i 2 minuter utan gnäll. Är verksam inom tandvården och jag är så rädd för att han ska få karies eftersom han är svår i maten och han helst äter sirapssötade limpor och te (koffeinfritt) med honung i till frukost. Inte för att det är någon katastrof att få karies i en mjölktand men det vore ju såååååå pinsamt för MIG! Och JA han sväljer ju lite tandkräm när han tittar på TV samtidigt, och NEJ den mängden fluor han får i sig är ABSOLUT INTE farligt att svälja.

Skärmtid/dag ca 1 timme.

Bee

Bra inlägg. Inspirerande.

RebeckaL

Vågar knappt skriva det men håller mef Hmm till viss del😉. Tänker också att lugna filmer kan vara ett sätt att varva ned. Och sen hur man tittar också. Jag brukar titta tillsammans med min dotter och då samtidigt interagera kring det vi ser. Jag tycker det är väldigt mysigt att sitta tillsammans och titta på något lungt. Sen förstår jag att man har behov av att använda tv/mobil som barnvakt ibland och tänker att det är ok i begränsad omfattning.

wleaf

Ljuset på en ipad eller telefon väcker upp hjärnan till viss del, så ska man vara petig är det väl inte helt bra heller att se film innan man ska sova. Hade inte brytt mig om jag själv hade barn som behövde göra det för att sova men för egen skull försöker jag ändå undvika telefonen innan jag ska sova.

emma

Jag låter min son titta på Bolibompa, han är 3,5 år. Han behöver varva ner precis som vuxna efter en dag på förskolan då det leks, pysslas och umgås konstant utan skärmar. Däremot undviker jag paddan då jag upplever att han blir mer okontaktbar och har svårt att slita sig i från den. Jag har inte dåligt samvete över detta alls, oftast tittar han några minuter sen springer han i väg och leker. Däremot uppmuntrar vi lek på egen hand, det är viktigt för fantasin plus att jag tycker det är så tråkigt, skäms inte över det heller.

Hmm

RebeckaL: Ha ha, akta dig. Snart har jag omvänt dig till min onda sekt. 😉💚

wealf: Helt riktigt. Jag tror på att läsa en traditionell bok på kvällen om inte annat för att väcka läslusta hos barnen, men... det går att undvika det värsta sv ljuset som väcker upp genom att sätta paddan eller TVn i nattläge och då elleminera det blå ljuset som är det som väcker upp mest.

Bee

OT. Det skulle vara intressant att höra dina åsikter om denna artikel i DN där man anser att skolan bör anpassas till pojkar och att genusvetare ignorerar biologin.
http://asikt.dn.se/asikt/debatt/vi-behover-anpassa-skolan-till-pojkar/
Du har ju barn av båda kön så det vore intressant.

Svar: utan att läsa artikeln så vill jag spontant svara att det är pojkar som ska anpassas till skolan, inte tvärtom. Att pojkar inte kan sitta stilla och att de gör dåligt ifrån sig i skolan är ju en social konstruktion.
Lady Dahmer

Christina

Min son är 16 mån och det har blivit en hel del tv-tittande här.. Dock sånt som är anpassat, Greta Gris och Babblarna, och jag sitter ofta och pratar med honom samtidigt. Men jag har sjuuukt dåligt samvete över detta och försöker dra ner på det, och hittills verkar han inte klaga. Har varit ren och skär lathet från min sida!
Dock får han titta på ipad när han ska äta (jag vet, så dåligt!!) Men tyvär enda sättet att få honom att äta.. Jag hade stora planer för hans matintag när han började med smakportioner, gjorde eget, mkt smaker osv men han var visst en sånt där barn som inte alls är intresserad av att äta.. Så trist för jag är motsatsen 😄

Är det typ 1 tim tv som rekommenderas för små barn? Bra att ha nått att förhålla sig till..

Måste dock inlägga att vi leker även med honom och är utomhus mkt för det älskar han 😊

Svar: Nej! Inte ipadden vi maten! Jag FATTAR verkligen, men hur kommer du kunna ta bort den sen? Och nyckeln till att äta är ju främst pedagogisk måltid. dvs umgänge, matglädje, matro. Hur äter han på förskolan? <3
Lady Dahmer

Oskar

Håller med dig, viktigt inlägg

StinaS

Tycker att det beror hur barnet använder paddan. Vi har ingen begränsning hemma och det blir mycket skärmtid. Helt ok för oss, som fått ett barn som aldrig väljer paddan framför att leka med kompisar och föredrar spel av "dockskåpstyp". Dvs spel där hon flyttar gubbar själv och leker rollekar på samma sätt som i ett analogt dockskåp, men med fler miljöer att välja på och utan att behöva städa efteråt. Hon tittar även mycket på youtube, men då gör hon oftast något annat samtidigt. T.ex pysslar. Om hon blivit "hypnotiserad" av paddan, som jag sett andra barn bli, hade vi nog satt upp regler.

Linn

Jag brukar bara mitt barn se på nån barn film i 30 minuter sen räcker det tycker jag. Mobilen använder jag inte när mitt barn är i närheten. Vill inte att hon ska bli van vid att använda mobilen om jag skulle ge henne den många gånger. Mobil kommer hon få när hon blir 14 år. Brukar ägna min tid åt att lära henne alfabetet och läsa böcker för henne. Det tycker hon är intressant och roligt.

Mia

Tänker också att det beror väldigt mkt på hur barnen är och reagerar på skärmar. Vi har totalt skärmförbud på vardagar sedan ca ett år (på helgen kan vi titta på ngt tillsammans ibland). Vi hade bara konflikter runt skärmarna så fick nog. Tjat för att få titta/spela, bråk när vi skulle stänga av, tjafs mellan barnen ang vad som skulle ses samt bråk för att lilla tröttnade snabbare och ville leka med stora som hellre ville titta/spela. Dessutom tappade de fantasin för att komma på andra lekar, allt gick ut på att få tag i en skärm (iaf för stora) och de blev liksom stissiga och... arga.

Sedan vi införde förbudet har tjatet upphört och de bråkar mkt mindre. De hittar förvisso på avsevärt mkt mer hyss av typen "kasta ut alla sängkläder genom fönstret medan mamma ammar lillasyster/lagar mat", och det blir ju klart mer städning men hellre det än ovan uppradade nackdelar. Sen... De "stora" är 5 och 3 så vi kan ju fortfarande styra helt men inser att det kommer blir svårare så småningom när de på ett annat sätt kan gå iväg och titta/spela hos kompisar om de inte får hemma. Då kanske vi behöver tänka om...

Kvaser

Bee/LD; En av skolans huvuduppgift är att anpassa undervisningen efter elevens behov.

Christina

@LD

Nä jag vet, det är så jäkla fel.. Ska försöka bli av med ipaden vid matbordet.. Ganska nyligen vi började med detta.. Har bara alltid blivit så jäkla stressad när han inte äter. Han går inte på förskola, är 16 månader..

Svar: Går han ner i vikt? Eller inte upp som han ska? Vad säger BVC?
Lady Dahmer

Annika

Just nu funderar jag mest över mitt eget beteende (och än mer över makens). VI har alldeles för lätt att börja titta i telefonen när sonen är med.

Milou

Paddamys i sängen på morgonen medan vi dricker kaffe, kollar lite Alfons o liknande tillsammans. Ca 1 timme efter maten på kvällen. Aldrig telefonen, definitivt aldrig vid maten, och vi har satt lås på Youtube - DET var en vinst! Massvis av skitklipp att nästan maniskt bläddra sig igenom. Nej tack.
På paddan finns Barnkanalen och ett par appar med bokstavsspel. Sonen är 3,5 år. Funkar för oss! Ps - och inte gör nån grej av att stänga av; när det är slut så är det slut : )

Mia

Tänker som du, barn behöver bli lite uttråkade ibland utan att vi som föräldrar blir stressade. Min lilla ( 20 mån ) får titta lite på sig själv ( videor och bilder) på paddan men inte på tv eller you Tube osv. Tänker att det mest blir förvirrande för henne med en massa grejer och färger som flyger förbi i rutan utan att förstå sammanhanget. Kommer nog att dröja innan hon får se på tv eller padda. Dessutom tänker jag på hur beroende många vuxna ( inkl jag själv) är av att kolla av nätet hela tiden. Vill skydda min lilla så långt som möjligt från att känna att det är roligare än exempelvis att leka. När jag var liten fanns ju inget sånt och det var nog rätt skönt, man var mer i nuet och hittade på annat.

Somliga Förbannade Kvinnor

Det borde väl finnas forskning kring det här? Minns en artikel jag läste för en herrans massa år sen (då gällde det tv enbart) att man inte är passiv bara för att man sitter still och tittar på något. Det sker alltså väldigt mycket även i små barns huvuden som sedan omvandlas till kreativitet och lek. Så jag är väl inne på det Hmm säger, att det kanske handlar mer om VAD barnen ser på än hur länge, även om det såklart finns gränser där också. Men som sagt, jag har ingen vetenskap i ryggen mer än den där jättegamla artikeln samt det jag kan observera hos mig själv. Jag ser på rätt många kortskapar-videor i veckan på youtube och det drar igång min kreativitet massor. Ibland kan jag inte sitta kvar utan är tvungen att gå ner i min verkstad och skapa genast.

Girlfrommars

Hej alla kloka människor,

Hemma hos oss funderar vi inte alls i termer av "skärmtid" då det inte är det som vi tycker är intressant i sammanhanget utan just, som så många här redan varit inne på, VAD det är man tittar på/interagerar med.

Slötittande på meningslösa (i min mening) Youtubefilmer/spel utan pedagogiska inslag mm. har jag dock inga som helst problem med att begränsa i tid (30 min) men det har som sagt inte primärt med skärmen som sådan att göra.

Jennifer

Jag är varken antiskärm eller för det. Det är var och en att avgöra vad som passar in i familjen och hur familjen vill leva sitt liv.

Vi har ingen padda hemma = enkelt att klara sig utan för oss alla. Ingen saknar en sådan. Telefoner använder vi till det som behövs men barnet får inte ha telefonen. Hon har heller inget behov av det och är därför inte intresserad. Tv:n står på ganska ofta här hemma som bakgrundsljud. Barnet bryr sig om att kolla ibland, ibland inte, oftast är hon upptagen med något annat! Datorer använder jag och sambon till datorspel då det är vårat intresse. Självklart har vi andra intressen också, men vi gillar datorspel och har det som en social grej i och med att vi ALLTID spelar tillsammans med kompisar.

Skulle mitt barn börja spela dator/tv-spel så skulle hon absolut få göra det, jag vet ju själv hur kul jag tycker det är och hur många kompisar jag hittat pga spelandet! Det är jäkligt skönt att ha det intresset och att kunna socialisera sig utan att behöva vara ute och göra ansträngande saker bland folk, då jag har kass fysisk hälsa (pga andra orsaker än skärmarna såklart ;) ).

Jag försöker att slappna av kring frågan. Inte uppmuntra och introducera, men heller inte maniskt begränsa och förbjuda. Det blir som det blir! Det jag tycker är jobbigt är den dagen barnet kommer att ha egen telefon och tillgång till sociala medier, DÄR finns det en jävla massa mer problem än skärmen i sig, anser jag.

Jag har inte sett jättemycket negativa saker med skärmar som folk vill verka få det till. Ett av mina syskon har suttit otroligt mycket med sin padda (han är snart 4 år) i t.ex. bilen, vid matbordet (matvägrat sedan födseln och paddan är det enda som får honom att äta) och för honom har det varit ett otroligt bra hjälpmedel för sådant han har svårt med (t.ex. matsituationen). Han har inte blivit beroende (ännu) och lägger ifrån sig paddan när han behöver och är den mest fantasifulla person jag vet. Han kan sitta i timmar och leka själv med sina små figurer. Har seriöst aldrig sett ett barn som går in så extremt mycket i sin lek.

Mina småsystrar (5 & 6 år) har också använt padda/mobil mycket från tidig ålder för just nedvarvning då dom är väldigt uppe i varv och BARA ska vara ute och leka. Dom springer, klättrar och kladdar konstant och vill aldrig komma in, så för att få dom att varva ner inomhus för att öht kunna få dom nedvarvade nog att duscha, läsa saga och lägga sig så har skärmtid varit toppen för dom.

Jag har tyckt att mina föräldrar erbjudit dom lite väl mycket skärmtid men har tänkt om på senaste tiden när jag vuxit in i mitt föräldraskap. Mina syskon mår inte dåligt på något sätt, dom är superlyckliga, nöjd med livet, tacksamma, tar för sig, är snälla och omtänksamma mot andra, leker, pysslar och är kreativa. Så jag förstår inte varför skärmarna skulle förstöra detta? Uppenbarligen har dom inte gjort det hittills. Värre är det med dom stackars 10-åringarna som får för sig att banta pga instagram </3

Mie

Förutom det som folk redan har sagt, att det beror på vad barnet tittar på/spelar, tycker jag att det väger in vad barnet gör när det inte sitter vid skärmen. Rekommendationen är ju att barn ska vara fysiskt aktiva minst en timme per dag och studier visar att grovmotorisk utveckling hänger ihop med inlärning. Samtidigt visar studier att det varierar väldigt mycket hur aktiva barn är - det finns i princip en grupp som är jätteaktiv och en grupp som rör sig alldeles för lite. Så jag tänker att för ett sportigt barn finns det mer utrymme för skärmtid än för ett som hellre sitter och pysslar.

anna1

@ Christina: från en mamma med ett (tidigare) matvägrande barn till en annan: strunta i det dåliga samvetet och låt honom ha paddan när han äter. Du kommer att kunna sluta med den sedan, jag lovar! Jag tror att LD aldrig har haft matvägrande barn och det är väldigt lätt att ge "goda" råd då. Gör det som funkar nu! Barn behöver inte lära sig allt under sina första år i livet! Matgemenskap etc etc - ni hinner visa och lära honom det!! Matglädje och matro har man ändå inte med ett matvägrande barn så det är inte så att paddan förstör något där. Vi läste för vår äldsta vid varje måltid för att få honom att ens sitta still i 15 minuter och jag ångrar bittert att vi inte lät honom kolla på film istället (eftersom det var omöjligt för en själv att mata, äta och läsa samtidigt = vi åt ingen lunch som f-lediga överhuvudtaget under 2 år. Sov gjorde han bara i rullande vagn så man kunde inte äta medan han sov heller. Han var munmotoriskt sen och klarade tyvärr inte BLW, dvs vi var tvungna att skenat länge). Funderar du över barnets totala skärmtid, skala bort all annan skärm då. Men får han i sig mat och näring med hjälp av skärm, men inte utan, låt skärmen vara kvar. Han är bara 16 månader. Inte 16 år. Tittar man på alla anledningar folk kan ha att låta sina barn (bebisar) kolla på skärm så är hjälp vid matsituation inte en dålig anledning. Tvärtom.

Svar: Matvägran är ju en sak, då får man trolla lite - men också vara medveten om vad man skapar för vanor. Finns det nåt annat man kan ha istället för paddan till exempel? En familj jag känner lät barnet ha leksaker vid bordet. Men sen äter ju barn i den åldern ganska lite och det kan ge onödig panik i många fall. Mina barn har petat i maten och slängt två tredjedelar av det på golvet under måltiderna. Jag har träffat många föräldrar som fått panik över samma beteende för att de trott att barnen svälter. När det faktiskt är normalt! Sen vet jag inget om just Christinas barn, utan detta är bara allmäna reflektioner. :-)
Lady Dahmer

anna1

*skedmata (inte skenat)

Hmm

SFK: Ja det finns en del forsking på orådet. Inte massivt men en del som gjordes för att motbevisa en helt tokig studie där man helt ovetenskapligt ville få det till att paddan var farlig för utvecklingen.

Sitter tyvärr inte med länkar här. Jag lämnade en hel del inne hos Cissi om för ett bra tag sedan när hon diskuterade skärmtid om det skulle hjälpa dig att hitta dem lättare.

Isa

Lite moralpanik osar det väl ändå? Det har ju gormats i alla tider kring det "nya farliga". Jag tänker för det första att det som många andra redan nämner spelar jättestor roll på VAD ungarna tittar på/spelar. Och sen för det andra att om ungen vill kolla på tv dagarna i ända och inte har något behov av att leka t.ex. så kanske det tyder på något annat. Typ att hen inte har kompisar/inte mår bra i miljön/är inom autism-spektrat eller liknande. Visst finns det hjärndöda spel alá candycrush, men finns ju också sjukt mycket spel som stimulerar problemlösning, strategiskt tänkande och lärande. Vettiga tv-program kan vara sjukt lärorika (typ animal planet eller liknande) och själv är en av de stora anledningarna till att jag var grym på engelska i tidig ålder att jag fick lov att lära mig för att det var jobbigt att hela tiden hänga med i textningen. Och nä, jag tror inte att människor som spenderar mycket tid vid en skärm som barn blir helt lelösa vuxna. Min syster är inom autism-spektrat. Hon lekte i princip aldrig som barn, och har suttit så sjukt mycket vid datorn. Hon är ändå en av de smartaste och mest kreativa människorna jag vet. Min make var dator-nörd som barn/ung och satt och programmerade egna spel när han var typ 10 istället för att bygga barkbåtar. Han är fantastiskt kreativ, smart och är sinnessjukt bra på problemlösning. Jag har haft näsan i en bok sedan ung ålder och spenderade typ hela min uppväxt på så vis, och när jag inte läste så skrev jag egna noveller på datorn. Är inte heller socialt missanpassad eller hjärndöd :) Så nä, jag tror att det handlar om moralpanik och någon idoliserad bild av att det bästa för barnen är att leka på en grön sommaräng alá typ stenåldern. Plus att det känns väldigt icke-npf. Tänker om min mamma hade förbjudit min syster att göra repetitiva saker och att hon istället skulle ut och leka med kompisar, eller vara kreativ, det hade ju inte gått. Min syster satt antingen framför en skärm eller pysslade med något i ensamhet i ett hörn. Hade du släpat ut henne i skogen för att hon skulle leka hade hon antagligen fått en hjärt-attack :P

Svar: tycker inte man ska gorma överhuvudtaget. Däremot samtalar iallafall jag gärna om barns behov och barnafostran.
Lady Dahmer

Christina

@Isa
Tack, nu blev mitt dåliga samvete liiite mindre :) Tror också det mest handlar om vad barn tittar på.. Lite sunt förnuft liksom :)

Christina

@anna1 TUSEN TACK FÖR DINA ORD! Önskar att jag kunde ge dig en kram! Började gråta nu! Haha Det var verkligen skönt att höra! Har precis matat honom utan ipad och det blev en katastrof!! Fick inte i sig NÅNTING!! Det är ju svårt att förklara för en sån liten att det är viktigt att äta.. Åh tack!! Min sambo hälsar också <3

Josefine-trebarnsmamma

Christina, vi gör samma med våran 20 månaders här! Tredje matvägraren och äntligen har vi ett sätt som funkar! De andra har fått leva på välling men nu äntligen så får vi i vårt barn fast föda-hurra för det! Och dom andra två som nu är närmare 6 och 9 äter mat och inte välling. Det gick över det med😉 Så ta det lite lugnt med ditt dåliga samvete. Han får ju i sig mat och det är ju jättebra❤

elinmariaerikas

Tre saker tänker jag på gällande skärm och små barn:
1. En barnögonläkare på Sankt Eriks sjukhus i Stockholm genomför en studie som halvvägs in (?) visade att barn ser mycket sämre nu än för några år sedan. Samtidigt som skärmtiden ökat.
2. Hjärnan blir belönad vad än du gör med en mobil eller padda. Synen, hörseln och fingrarna blir upptagna. Och ljudet och ljusen ger belöning till hjärnan.
3. I podden "Kära barn" hänvisas till en studie som har gjorts om barn och spel. 1 h spel för 12 åriga barn ledde till ökad kreativitet. 1 h och 1 min ledde till ökad aggressivitet.

Ninni

Christina, jag vet vad du går igenom! Och fortsätt du bara med ipaden vid middagsbordet ett bra tag till. Om det känns bättre för dig själv kan du ju alltid sätta som mål att bara ha Ipad varannan måltid när barnet är 3 och bara ibland vid 4, eller något liknande. För man behöver ett långtidsperspektiv med matvägrande barn. Mitt barn åt normalnyfiket när han var runt 1, sedan kom tandsprickning from hell och han åt inget alls på flera månader (som tur ammade jag fortfarande) och efter det kom han in i den misstänksamma fasen och vägrade äta annat än pasta, plättar och blodpudding, med dator framför sig. (Plättar som jag för övrigt med stor framgång smusslat i såväl röda linser, potatis, mozzarella... Och alltid ett extra ägg! Bara fantasin sätter gränser :)Och det han han vuxit bra på måste jag säga. Vi föräldrar har ätit varierat och färgglatt och alltid erbjudit smakbitar som dock aldrig har tagits emot. Men det blir lättare och enklare med tiden. Nu har vi en fyraåring som ser på datorn ibland vid måltider, bläddrar i kalle anka ibland, konverserar ibland, ligger under bordet ibland - beroende på humör. Och häromdagen tog han en falafel från min tallrik och mumsade i sig den och förklarade att den var god! Och han smakade på en tomat också :) Jag tror verkligen på att forsätta erbjuda och uppmuntra, men att också låta det ta tid. Och att läsa Sara Asks "Första hjälpen vid middagsbordet" och att aldrig ta emot råd av föräldrar till icke-matvägrande barn, det leder bara till ångest och dåligt samvete.
Ps. Angående att aldrig lära sig äta utan ipad: Jag har också fått höra "hen kommer aldrig att lära sig somna själv om du alltid ammar till sömns" och "hen kommer aldrig att sluta med blöjor om du inte pottränar" men det kunde hen visst det. Amningen fasades ut där runt 2 år och det gick hur bra som helst att somna ändå och blöjan blev vi av med över en helg när hen var redo, 3 år gammal vilket kändes helt ok för mig. Varför skulle det vara annorlunda att ändra middagsvanor när barnet blir lite äldre och mera matintresserat?

Lisa

Vi har tittat ganska mycket på tv och Netflix på paddan och vad mitt barn har lärt sig mycket och varvat ner lite. Har valt med omsorg vad som ses. Spel fungerar jättebra eftersom mitt barn vill spela tillsammans och är jätteinbjudande. Men så fick barnet hjärnskakning och tv- och iPadförbud i en vecka och oj vad bra det var. Vi spenderar mer tid tillsammans och hittar på roliga saker och att somna går mycket lättare. Vi lyssnar istället ganska mycket på barnradions poddar men känner att det är annorlunda. Jättemysigt att pärla och lyssna på pod tillsammans. Mitt barn är snart fyra.

Christina

@Ninni

Tack snälla! Skönt att höra från ni som varit i samma situation <3 Jag har också den inställningen att allt löser sig med tiden.. Min amningen gick tyvärr inget bra (där kan vi snacka tårar och dåligt samvete..) men när mjölken försvann ville han iaf snutta till sömns och på natten. Då fick jag höra "skräckhistorier" om barn som aaaaldrig kunde bli lagd av pappan och som fortfarande behövde bröstet upp i tre-års åldern.. Då blev jag ju givetvis skitstressad av det, haha! Men helt plötsligt runt 9 mån var det inte intressant att snutta tutte längre 😄

Tack igen ❤️ Är så avis på de barn som gapar som fågelungar när maten kommer fram. Lägger vi fram bitar så tittar han på del och kastar dem på golvet.. Om det inte är blodpudding el falukorv förstås. Ja man får sina knep. Jag är sååå glad att han iaf älskar äggröra och nu även avokado..

Christina

@Josefine
Tack snälla du! Ska försöka att ta det lugnt med samvetet 😊❤️ Det sker framsteg sakta men säkert..

Christina

@LD Alltså ditt kommentarsfält är ju underbart, så mkt pepp ❤️❤️
Känner att jag tar upp mkt plats här nu, hehe
Till dina frågor.. När han var nyfödd åt han som en kratta och gick inte upp förrän vi började med ersättning. Sen har kurvat sen fin ut. Nu har vi inte varit på bvc sen 1 års kontrollen men tyngre blir han allt.
Jag är inte så orolig att han inte får i sig näring för det han äter är bra mat, dock då med ipaden som hjälp (frukosten brukar dock gå någorlunda bra utan). Jag är mest ledsen över att han inte känner nån matglädje men har förhoppning att den kommer så småningom..

Svar: Alltså i den åldern har de ingen ro att sitta och matglädjen kommer först senare! :-) Du har inget att oroa dig för. Fortsätt försöka få matstunden till en trevlig stund för er så kommer det andra tids nog. Och så länge han inte går ner i vikt så är det ingen kris. Får han flaska nåt?
Lady Dahmer

Nemo

Jag har inga egna barn, MEN kan bara tänka på skillnaden mellan mig, min syster och vår bror. Min syster och jag är födda innan skärmar fick sitt gigantiska genomslag, och vi spenderade mycket av vår tid som barn utomhus, oftast lekandes med andra barn. Ibland var vi såklart inomhus och lekte också, men vi satt ytterst sällan vid någon skärm med våra kompisar. Vi tittade på Bolibompa tillsammans på kvällarna, och jag tyckte redan som litet barn om att titta på filmer, så det gjorde jag ibland när jag var själv. Det var Disney, Astrid Lindgren, den tecknade Pippi Långstrump, Bamse, Alfons Åberg, etc.
Så kommer vi då till brorsan. Han växte upp när skärmar började få sitt genomslag, och jag vet inte om det beror på om han är kille eller pga när han är född (eller båda), men jisses vad han är skärmberoende. Det enda han gör, och alltid har gjort, är att sitta framför en skärm. Om det är TV, dator, mobil eller padda. När han haft/har kompisar över är det enda de gör sitta och spela krigsspel på TV, alternativt datorn. De få gånger när han var yngre och han och hans kompisar inte spelade krigsspel så lekte de förstås krig och härjade i hela huset. När våra föräldrar försökte begränsa hans skärmtid så har han slagit bakut och oftast tagit till världens raseriutfall, vilket i slutändan ändå alltid slutade att han fick som han ville. När han har tråkigt vet, och visste, han inte vad han ska/skulle göra, för han kunde inte underhålla sig själv. Utan en skärm att bli underhållen av så vet han inte vad han ska göra.
Det är liksom med dessa kontraster som jag är mycket skeptisk till för mycket skärmtid. Min upplevelse har ju liksom varit att det hämmat min bror något enormt. Jag tittade förvisso också på TV (dator, mobil, etc fanns inte på min tid), men kollade då, som några redan nämnt, på så kallad "kvalitativ TV". Programmen och filmerna jag tittade på inspirerade ju min fantasi och hjälpte mig utveckla min empatiförmåga enormt.
Så jag antar att mitt summa summarum av min långa utläggning här är att skärmar kan bidra till någonting bra och fint, men att det gäller att se till att det inte blir för mycket, samt att det spelar roll VAD för något barn (eller för den delen vuxna) ser på eller spelar. Krigsspel är enligt mig skit, och hade jag fått bestämma hade jag bränt upp alla spel min bror har och istället tvingat honom leka med dockor eller titta på Pippi eller klättra i träd eller NÅGONTING som inte involverar våld och/eller skärmar. Blir verkligen ledsen över när jag inser hur mycket min bror faller in i "pojkfällan" och är så stereotypisk när jag och min syster inte är det.

Anonym

Fick min första smartphone när jag var 13, nu är jag 19 och jag tror att den där mackapären har sabbat min hjärna litegrann. Eller mitt beteende, ska jag säga. Detta har jag märkt särskilt mycket under det sista året, när jag varit sjukskriven och varit ganska utelämnad åt min smarta telefon - borstar jag tänderna så tittar jag eller lyssnar jag på något, sitter jag på toa så läser jag om något, vid nästan varje måltid jag inte har sällskap av någon tittar jag eller lyssnar på något. Jag åker ganska mycket tåg och buss långa sträckor och sitter alltid och lyssnar på någonting i princip, kan inte läsa någonting utan att bli åksjuk nämligen. Det har man väl i och för sig gjort i alla tider, typ, men just det där med att jämt och ständigt bli "underhållen" (och nu lyssnar jag på ljudböcker och poddar som till exempel filosofiska rummet så det är inte det mest "hjärndöda" jag konsumerar, om man nu ska vara lite självgod och elak) har gjort mig outhärdlig, vardagssituationer outhärdliga. Min koncentrationsförmåga har blivit märkbart sämre; kan koncentrera mig på samma sak, i det här fallet körkortsteori, i cirka 40 minuter, sedan börjar det klia i knoppen och förut kunde jag sitta med samma sak, hur tråkigt det än var (nästan… med några undantag såklart) i timme ut och timme in utan att bli rastlös och känna mig irriterad, och nu, när jag piercat conch på båda öronen (typ inuti örat, om det mejkar sense) och inte kan ha hörlurar när jag åker buss eller tåg finner jag mig själv sitta och bli helt rådvill när det enda jag kan göra är att titta ut genom fönstret. Initialt är det reaktionen, så småningom börjar jag ju observera mina medresenärer och fundera på saker, men det är som om jag inte riktigt är van vid att bara vara i mitt eget huvud längre… är det någon som fattar hur jag menar??? Och man är så van vid att distraktioner och underhållning bara är ett knapptryck bort, så att säga. Poängen är i alla fall att om jag upplever att det blivit såhär för mig, som varit uppkopplad sedan jag var 13, hur blir det då inte för kidsen som växer upp med allt ett knapptryck bort från att de är pyttesmå? När jag var liten fick man ju underhålla sig själv så mycket, jag kunde leka med vilka underliga föremål som helst och dök ner i mina fantasier så fort det inte fanns någonting att besjäla till hands. Precis som flera skriver i kommentarsfältet - smartphones är fyllda med belöningar för våra stackars hjärnor, hela tiden, och att få det med bröstmjölken… hur blir det, egentligen?? Samtidigt kan jag tänka mig att det kan bli lite ledsamt för barnen om de inte får göra likadant som andra barn (vad jag förstår är det ju rätt vanligt att man sticker åt sina barn en skärm i tid och otid nu) att man kan känna sig himla utanför - mina föräldrar var rätt restriktiva med barnprogram vad jag minns, och det tyckte jag var förfärligt när jag var liten och inte visste vad de andra snackade om. Idag kan jag ju uppskatta att mina föräldrar höll mig borta från grejer som jag idag kan tycka är jätteskeva, men det fattade jag ju inte då. Hoppas detta blev läsligt, känns som att jag bara svamlar, hehe. För att klargöra: jag är alltså inne på att skärmar är rena rama giftet för en liten barnahjärna, att det är nyttigt att behöva underhålla sig själv. Vara med sig själv, liksom, från att man är liten.

Tilia Petra

Intressant inlägg!
Vårt ena barn blir heelt uppslukad av Tv:n när den är igång. (Precis som jag var) Medan den andra kollar 5 min o sen går o pillar med nått annat.
Så tv-tittande är inget vi uppmuntrar. Det blir kanske en timme om dagen varannan dag.
Vår surfplatta har aldrig batteri kvar så den har barnen nästan glömt att vi har 😜

Det är många som säger att barnen får titta en stund på Tv:n för att varva ner. Men jag tycker att det är jätteviktigt att barnen kan varva ner sig själva. Det ska inte behövas konstant stimulans för att barnet ska sitta stilla o bli lugna.
Jag säger till en trött son att han ska sätta sig i soffan o glo ut i tomma luften. Det är när man låter hjärnan spinna fritt utan störning som idéer föds.

Jag intalar mig att han kommer tacka mig när han blir vuxen 😁

Lisatorun

Alltså jag tror som de flesta andra att det kan vara bra med måtta på skärmtiden och att det spelar stor roll vad barnet gör vid skärmen. Tror verkligen att det är bra för barn att vara ute mycket och att leka utan "hjälpmedel" för att stimulera fantasin. Men en klok vän till mig gjorde mig uppmärksam på att tvn på ett sätt kan vara en ersättare till en stam eller by för barnet, dvs förr (typ innan elektriciteten) satt man troligtvis ner mycket mer tillsammans och berättade historier och händelser en varit med om för varandra och det har ju de flesta idag inte alls möjlighet till idag. Tänker att det kan vara bra för barn att kunna lyssna på/se historier från även andra än föräldrarna(även om jag också tror att det är bra för barn att umgås mycket med föräldrarna). En kan såklart också uppnå det med att ha gäster, lyssna på ljudböcker eller läsa högt, men eftersom det är svårt att alltid hinna och orka så tror jag inte det är farligt att ta tvn till hjälp.

Anna i stugan

Christina: Vi körde med ipad vid maten rätt ofta fram till kanske runt fyra års ålder. Nu är vår son ganska liten i växten och det har såklart gjort sitt till att man stressar lite. Via bvc blev vi remitterade till både barnläkare och dietist för att hålla koll på tillväxt, så det var inte bara vi som nojade. MEN vi upplevde samma med matglädjen som ni. Intresset för mat var noll, i princip, och för att han ändå skulle få i sig något så körde vi ofta med tecknad film på youtube medans han åt.

Ju äldre han har blivit desto lättare har matsituationerna också blivit. För nu går det ju att prata, resonera och förklara (och muta ibland om det behövs). Vi behövde inte ta någon fajt för att plocka bort ipaden, vi fasade ut den när vi kände att det funkade. Idag fokuserar vi jättemycket på att det ska vara trevligt och roligt att äta, och det går bra!

Många tror också att barn som inte äter hemma oftast eller alltid äter bra på förskolan - så var det inte för oss. Skillnaden är att på förskolan kan de inte hållas ansvariga för hans viktuppgång och matintag - det ansvaret ligger på oss som föräldrar, och då blev det också ofta att man var tvungen att "komma ikapp" med matintaget varje kväll när man var hemma. Dvs ofta åt han minimalt eller inget på föris, var hungrig när han kom hem, men så fort han hade fått stillat den allra värsta hungern så var det ointresse igen. Hade vi då inte försökt fylla på med hjälp av ipad så hade han inte fått den viktuppgång han behövde. Tippar jag iaf.

Idag är han drygt fem år och vi har aldrig någonsin ipad vid matbordet. Fortfarande är han rätt kräsen, men han har i alla fall några olika rätter som man vet ALLTID går hem. Och som andra säger - det finns massor med tid att lära sig bra manér vid bordet. Man behöver inte kunna allt när man är 16 månader <3

Katarina

Jag jobbar som optiker och de senaste... 3-4 åren kanske? så har barn och tonåringar med synproblem ökat lavinartat och många föräldrar vägrar inse att det inte hjälper med glasögon, att det är skärmvila som krävs. Jag träffade en ögonläkare nyligen som menade att vissa föräldrar beter sig som att de är besvikna när det inte är något fel på barnets ögon, och de inser att de istället måste ta striden om mängd skärmtid.
Jag vill förtydliga att jag lägger alltså inga värderingar i den som plockar fram paddan en stund för att det ska bli lugnt vid matbordet osv - det är de många timmarna per vecka som är många barns verklighet, som jag vänder mig mot.
Och glöm inte att stänga av skärmen minst 45 minuter före sovdags om det går trögt med insomnandet - gäller både barn och vuxna. Har du ett barn som har svårt att somna kan det alltså vara idé att skrota godnattsagan via paddan och köra med en hederlig gammal bok istället.

KA

Till Anonym
Intressant det du skriver om hur all skärmtid (sedan du som 13-åring fick en smartphone) har sabbat din hjärna lite grann. Jag tror du är något på spåren där. Jag tror inte det är bra att ständigt bli underhållen och att ha så lite tid till egen reflektion. Att inte ha några "underhållningspauser" där tankarna kan löpa fritt. Jag tror precis som du, att det inte är bra för hjärnan.

jag tror absolut att barn som växer upp i dag, blir ännu mer påverkade av detta, eftersom det ofta är en så naturlig del av deras vardag, redan från att de är mycket små.
Men när man luftar uppfattningar som dessa, får man ofta höra att man är en teknikfientlig bakåtsträvare. Många andra, både de som själva har barn och de som är barnfria, verkar se paddan och telefonen som något enbart positivt. Även för barn. Det är i alla fall min uppfattning. (Och vad jag har fått höra när jag har lyft frågan.)
Jag har själv ett barn med mycket myror i brallan, men har aktivt valt att begränsa skärmtiden så mycket det går. Visst, han tittar på tv ibland, men ofta kan det gå flera dagar mellan gångerna. Datorn tittar han på ibland, men då nästan alltid i sällskap med oss. (Om det är något vi tillsammans ska ta reda på, exempelvis.) Telefonerna får han aldrig sitta med, och padda har vi ingen. Istället försöker vi ägna oss åt högläsning så mycket som möjligt, och han sitter också gärna och tittar själv i böcker och serietidningar.
Nu kanske en del tror att han inte alls har "myror i brallan", men tro mig, det har han. Dock verkar det här med böcker ha blivit en så naturlig del av hans vardag att det ändå funkar bra att sitta ner vid de tillfällena. Han blir helt enkelt så fängslad.
Nu menar jag förstås inte att skärmar är djävulens påfund (bara lite) ;) och jag är långt ifrån någon perfekt förälder. (Faktiskt allt annat än perfekt, det är jag väldigt medveten om) Och även om min son är krävande på vissa sätt, har jag bara ett barn. Och vi är två föräldrar.
Med det sagt förstår jag verkligen de föräldrar som ibland tar till skärmar som barnvakt. Jag fattar absolut att man ibland inte orkar. Det hände mig också, för några veckor sedan. (Ja, jag erkänner. Jag sa ju att jag inte är perfekt.) Min 4-årige son fick sitta vid datorn och kolla roliga katter och bebisar, i helta 90 minuter. Men när förklarade att det var dags att sluta titta, blev han helt vansinnig. Det tycker jag säger en hel del om hur beroendeframkallande skärmar är - för sådan blir han aldrig annars när det är dags att byta aktivitet.



Christina

@Anna i stugan
Tack för dina ord ❤️ härligt att höra att matsituationen har blivit bättre för er. Förstår att det måste ha känts sjukt stressande när ert barn inte gick upp i vikt. Man får helt enkelt försonas med att alla barn är olila och att allt blir lättare med tiden. Tack igen ❤️❤️

Anna

Christina: Vi började läsa böcker för vår son när han var i tvåårsåldern för att han skulle äta. Det har vi gjort till och från (särskilt om han skall äta något riktigt nyttigt och tråkigt), nu är han fyra år och kräver högläsning vid måltider. Mkt enklare med iPad tänker jag, men det vägrar han. Ja, ja, tids nog äter han nog utan högläsning brukar jag tänka🙂. Jag själv MÅSTE läsa något när jag äter, han har väl ärvt det från mig. Det är så olika det där med vad man tycker är kutym vid måltider, när jag växte upp fick man äta när man ville och läsa vid bordet (vi fick tom äta framför TV:n), det var inte superviktigt att vi åt tillsammans, vi umgicks övrig tid istället. Tycker inte alls att du skall känna något dåligt samvete, du gör det som fungerar bäst❤️.

Hmm

KA och anonym, jag tycker dock ni verkar tillhöra kategorin som blandar ihop att allt med skärmen är dåligt med att det faktiskt beror på vad du gör med den och hur mycket.

Tex så skulle min bästa gissning till varför du blivit hjärnskad av din mobil bero på att du håller på med insta, snapp eller fb och inte att du läser vetenskapliga artiklar, lyssnar på dokumentärpoddar eller sitter med i chattforum där man tar upp alltifrån tekniska problem t o m någon som är av mer sociala form där virka eller sticka avhandlas. Har jag rätt?


elinmariaerikas: Uhm, fast de resultaten ang försämrad syn behöver nog granskas samt bli lite mer tydliga ang vad de menar.

Jag skulle också vara väldigt inetserad över alla dessa optiker och hur de kan härleda sin statistik, om det ens finns någon sådan officiellt, till att det skulle bero på mer skärmtittande. Har för mig att det finns en viss studie som ville visa på att det isf skulle bero på den ökade ljusexopneringen och jag behöver hitta den igen för att komma ihåg varför jag avfärdade den.

Anonym

Hmm: nu vill jag väl inte riktigt tro att jag är hjärnskadad, och jag har varken Snapchat, Instagram eller Facebook. Så nej, du har inte rätt. Som jag skrev: det jag använder min smartphone till, istället för att sitta och "vara med mina egna tankar", så att säga, är att lyssna på ljudböcker, Filosofiska rummet (gud vad pretto men det råkar vara en favorit just nu), radio i allmänhet, för närvarande förkovrar jag mig också i en serie med föreläsningar om solsystemet och liv i universum, så det är verkligen ingenting som pockar på min uppmärksamhet jämt och ständigt som jag måste kolla var och varannan minut. Dessutom, om jag får lov att säga det själv, så är det ju en del av det som jag just nämnde som mina förstahandsval som är utbildande. Ibland har jag någon sitcom på som får gå i bakgrunden medan jag borstar håret eller tvättar ansiktet. Jag tror att vi talar om olika saker -det här med att ständigt vara uppkopplad emot en massa människor på sociala medier är naturligtvis ett problem, vilket kanske inte är så aktuellt för små barn, men det jag pratar om är att ständigt konsumera någonting som man tycker är underhållande, i bakgrunden, då man för 20 år sedan kanske bara hade åkt tåg, om man nu blir åksjuk av att läsa en bok eller en tidning, eller bara borstat håret, eller bara ätit lunch under tystnad eller hållit till godo med vad det råkade vara på radion vid det tillfället. Hur stimulerande det man konsumerar via skärmen, apparaten, vad det nu må vara, än är så kanske det är så att man som barn kan ha nytta av att… inte vara stimulerad av en skärm, ibland, helt enkelt. Att hitta på egna sätt att underhålla sig på, som inte kräver just någonting mer än det egna självet. Är du med? Dessutom finns det ju många andra grejer som man kan försöka presentera för sina barn som är lärorika och som inte innebär skärm, och det kanske är någonting att överväga i och med att det finns en del belägg för att de här apparaterna inte är toppen för oss. Men vad vet jag, jag har ju inga egna avkommor, däremot är jag någons avkomma och minns att det fanns många förhållandevis kreativitetsfrämjande och stimulerande aktiviteter som mina föräldrar kunde sätta igång mig i när de behövde ha händerna fria en stund.

KA: Där satte du huvudet på spiken! Det är för lite pauser från informationen och "underhållningen". Precis. Pauserna från det är rariteter som man blir lite hjälplös och naken inför. Ur mitt perspektiv tycker jag det låter som att din unge har det alldeles förträffligt! Jag tänker att det inte nödvändigtvis är frågan om att utesluta skärmar helt, men att problematisera sättet på vilket vi lutar oss emot det digitala som någon slags dagmamma, just för att ge barnen en möjlighet att hantera de där "pauserna", som faktiskt har varit en rätt stor del av folks liv förr. Större än icke-pauserna. För mig är icke-pauserna mer dominerande, känns det som…

Svar: Håller med dig helt och upplever samma sak själv. tyvärr. Och barn behöver pauser. De behöver ha tråkigt. Barn som servas hela tiden, om det är av spel, för mkt leksaker eller av mamma och pappa som hittar på saker hela tiden, tappar förmågan till fantasi och egna initiativ.
Lady Dahmer

Hmm

Anonym: Ja ok, bra ändå att jag hade fel 😊 Men då är det väl olika då hur man reagerar men jag håller helt med om att man inte ska vara uppkopplad i för många timmar. Samma då med vad man än gör. Jobbar, tränar, stickar etc.

Sedan så finns ju motsatsen också att vara uppkopplad är det som mångas isolering som bryts av samt att man kan lära sig saker från någon på helt andra sidan jordklotet.

Det hela kommer alltså tillbak till hur och varför man använder något och allt, precis allt kan någon må dåligt av eller missbruka. Även vardagliga saker som kläder eller mat. Inget är nyttigt i för stora portioner och alla har vi något som vi lätt fastnar i.

Själv så blir jag inte beroende av något som jag förtär vare sig det är kaffe, socker eller alkohol. Inmundigar det mer ön gärna , ja jag är kanske inte så förtjust i vitt socker då, men får aldrig begär till det. Det enda är då salt när det är varmt ute och kanske syrligt när jag är törstig men spel...
Traditionella spel har jag fått ge upp. Är alltför kul och jag vill veta hur det ska gå eller nästa nivå hur den ser ut.
Börjar med att jag tänker spela en halvtimme och fem timmar senare slutar jag först. Så, det har jag slutat med då det slukade för mycket tid dom jag ville ha till annat. Tex sova 😉

Detta hindrar inte att skärmen är till stor nytta för mig i övrigt samt inte till några problem för mig. I lagom doser så klart.

Ang St Erik så avfärdar de så klart också till att synen skadas av skärmar.
http://www.sankterik.se/sv/sjukdomar-och-besvar/om-ogat/vanliga-fragor-om-ogon-och-syn/?setcookie=true

Hmm


Därför är paddan inte skadlig för ditt barn

Är surfplattan dålig för barns utveckling och studieresultat – kan den rentav vara farlig för hjärnan? Nej, menar Elza Dunkels som är Sveriges ledande forskare inom ämnet internet och barn. KIT har pratat med henne för att reda ut vad som egentligen stämmer.

09 september 2015. Uppdaterad för 2 år sedan.
Linda Öhrn Lernström

Googla ”Surfplatta inte farligt för barn” och du kommer att mötas av uppsjö artiklar som hävdar motsatsen.

I artikel efter artikel påstås nämligen att surfplattor är skadligt för barns hjärnor, inlärning och syn.

Särskilt farlig menar man att paddan är för små barn. Läkare råder att barn under fyra år överhuvudtaget inte ska använda surfplattor.

SÅ MÅNGA BARN HAR TILLGÅNG TILL EN SURFPLATTA I SVERIGE:


Källa: Statens medieråd
Så behöver jag som förälder oroa mig över barnens skärmtid?

Nej. Inte alls.

Det menar forskaren Elza Dunkels som i över 16 år studerat barns nätanvändning på Umeå Universitet:

– Det finns ingen forskning som visar att det skulle vara skadligt för barn, stora som små, att använda en surfplatta. Eftersom vi använt tekniken under en sådan kort period är det inte ens möjligt att kunna se några resultat av en eventuell forskning.

Varför påstår man då att det är farligt?

– Som föräldrar är vi ofta känslostyrda och vi människor har överlag svårt att relatera till nya saker i samhället. Att använda digitala verktyg till barnen för att underlätta vardagen ses av många som skamligt, fortsätter Elza.


”Att använda surfplattor ses av många som skamligt”, säger Elza Dunkels.
Elza gör en tillbakablick och påminner vilken skepsis, på samma sätt som surfplattan, även boken och tv:n möttes av när de var nya i samhället.

– Vi romantiserar gärna kring vår egen barndom och sätter upp den som ett ideal. Jag menar, varför skulle det till exempel vara mer kreativt att leka med kottar än att använda en Ipad?

BARN 0-1 ÅR SOM SPELAR SPEL PÅ SURFPLATTAN:


Källa: Statens medieråd
Elza reder ut 3 vanliga påstående:


1. ”Strålningen från paddan är farlig”

– Finns inga belägg för att så är saken – tvärtom. Istället för att lyssna på den privata lobbyorganisationen Strålskyddsstiftelsen (som bland annat fått utmärkelsen ”Årets förvillare 2013”, reds anm) bör du söka information hos Strålskyddsmyndigheten.

2. ”Det är ett hot mot barns lärande”

– Nej, barn får idag tillgång till lek och lärande som tidigare inte varit möjligt. Jag anser att det är orättvist mot barnen att vägra dem teknik, föräldrar måste offra sina känslor.

– Att använda en surfplatta påminner mer om ett barns lek med lego än att till exempel sätta hen framför tv:n – det är stillasittande men samtidigt interaktivt för barnet.

3. ”Det är extra farligt för små barn”

– Nej, det stämmer inte – inte heller här finns någon forskning som tyder på att så skulle vara fallet. Om ditt barn är road av en surfplatta, så låt hen leka med den – oavsett ålder.

– Självklart, är det så att du märker att ditt barn är helt beroende av paddan, kanske du ska minimera användandet för en period. Men det är ju på samma sätt om ditt barn bara vill äta makaroner – ”beroendet” har ingenting med att det är ett digitalt verktyg.

Sedan finns det ju ytterligare en aspekt:

– Fråga dig själv om det kanske inte är bättre att ladda ner en app till ditt barn istället för att köpa en massa plastleksaker som fraktats över halva världen, avslutar Elza.

Svar: Farligt eller inte, det är inte riktigt det som är mitt problem. Det jag reagerar på är hur uppslukade barn blir av den och att den liksom tar över vardagen (för vuxna och barn för övrigt). Jag känner barn som väljer bort lek för plattans skull. Eller för TV,n och spel osv. Jag känner till barn som blir aggressiva av den. osv.
Lady Dahmer

Hmm

Ovan är en kort sammanfattning på rådande forskning.

Här är länken.

https://kit.se/2015/09/09/9539/darfor-ar-paddan-inte-skadlig-for-ditt-barn/

Vid samma universitet avfärdas det att skärmar skadar synen på barn.

Vad som kan vara skadligt är att fixera blicken vid något för länge men det spelar ingen till om det är en lärlplatta, bok eller skärm.

Svar: Grejen är ju att man inte fixerar blicken på böcker eller pärlplattor på samma sätt som med skärmar. Eller på lika nära håll.
Lady Dahmer

Hmm

*pärlplatta...

Ellen

Jag kan bara utgå från mig själv, då jag inte har barn. Det jag funderar över är om barnen som är små nu kommer att lära sig processa och hantera den typen av stimuli bättre än vi som är äldre?

Jag märker en markant skillnad på mig själv (född -94) och mina småsystrar (födda -01) när det kommer till informationsinhämtning. Jag har oerhört mycket svårare att strukturera och processa information som jag får genom rörligt material än genom text. Jag tittar nästan aldrig på film, serier, youtube etc för att slappna av, utan läser bloggar eller böcker, medan mina systrar aldrig läser utan nästan enbart tittar på film.

Vad jag vill komma fram till är om det finns en möjlighet att hjärnan inte "störs" lika mycket av den stimuli som fås av skärmen om den "lärt sig" hantera intrycken från tidig ålder? Jag vet inte hur plastisk hjärnan är i det avseendet. Vet bara att jag själv upplever mig mer fragmenterad i tanken om jag läser saker på datorn, kollar klipp eller dylikt, än om jag läser en bok eller gör något annat jag upplever går mindre fort.

Christina

@LD
Ja matglädjen kommer säkert 😊 Vi äääälskar mat och min sambo lagar mer än gärna mat, provar nya recept osv så när vår som blir äldre måste han ju bara bli nyfiken på det dära som vi andra uppskattar så mycket 😊 Nu har han precis ätit frukost utan ipad och det gick helt ok, wohoo!

Ja han får flaska, dricker välling när han ska sova och på natten. Började med välling ganska sent för han vägrade (är fortfarande inte jätteintresserad av vällingen, så som många andra barn kan vara, och inte alltid han dricker upp..)

Christina

@Anna

Tack för dina ord ❤️ Åh låter bökigt för er att läsa samtidigt som ni också ska äta.. Dessa små varelser, som de styr och ställer, hehe

Sandra

Jättebra inlägg. Jag har också mkt dåligtsamvete över skärmtiden. Mitt barn är en sån som fastnar och kan titta i flera timmar och är bara 18 månader.
På senare tid har jag har plockat bort paddan nästan helt och begränsat tv-tiden markant och jag ser en jätte skillnad i hans lek!
När vi började trappa ner skärmtiden kunde han få utbrott när vi stängde av eller nekade. Men nu flödar kreativiteten och han leker dessutom bättre själv än innan (sålänge jag är i samma rum vill säga 😉) .,

Vi är själv mkt teknikintresserade, både jag och min man, Så när vi såg hur väl vårt barn använde paddan så blev vi glada och tyckte att det kan vara bra för honom att lära sig tekniken, eftersom att vi lever i en teknisk värld. Men nu har vi kommit till insikt att allt har sin tid, tekniken kommer inte försvinna

Anonym

Hmm: Jag förstår att det måste finnas undantagsfall, frågan är väl bara om det är jag eller du som är undantagsfallen, om folk skulle rannsaka sig själva. Böcker och pärlplattor lyser inte heller. Spontant, när jag ögnar igenom det du sammanfattar i dina kommentarer, tänker jag att det kanske kan vara fördelaktigt att ta dessa studier som framställer apparater som något bra med en nypa salt. Varför? För att apparaterna är produkter som vi köper och när vi köper dem gynnar vi en väldigt lukrativ industri. Finns det någon som kan vinna på att det påstås att, till exempel, plattorna är the bees knees för barn? Finns det någon som kan förlora på att det påstås motsatsen? Nu säger jag inte att personerna du citerar skulle vara Samsungs eller Apples lejda hejdukar, det tror jag inte att de är, de låter som seriösa figurer i forskningssammanhang, men jag tycker ändå att det kan vara bra, om inte annat bara intressant, att ha sådant i åtanke. PLUS att, som du också citerar någon, "tekniken har använts under en så kort period att det skulle vara omöjligt att se resultat av eventuell forskning". Är det inte det som är lite oroväckande? Att det är så okänd terräng, som vi bara springer ut i med öppna armar. För om det är under en så kort period kan man ju inte se några positiva effekter heller, eller?

Linda

@Christina och LD: Har själv barn som har varit mkt svår med maten. Har läst om flera barnpsykologer som menar att man ska göra det som krävs för att barnet ska äta, tex låta barnet titta på paddan. Det viktigaste är att de äter och att man får en trevlig stund utan tjat. Med padda äter tex mitt barn mkt av "svårare" mat som han annars inte äter alls. Man ska göra matsituationen så enkel och trevlig det bara går. När det serveras mat han verkligen gillar behövs inte paddan.

Christina

@Linda

Tack ❤️

anna1

@Christina: Roligt att höra att min kommentar varit till stöd! Stor kram tillbaka till dig! <3

Hmm

Anonym: Som jag skrev till SFK så finns det inte massiv forsking på området men den som finns är positiv men inte som du använder den utan som jag skrev, allt med måtta.

Sedan så ser jag ingen som omfamnar den med öppna armar men de som har svårt att ta skeptikerna på allvar då det inte har någon medicinsk eller vernssolig grund i sin skepticism.

Det är bra att du är kritisk till vem som gör studierna. Det borde fler vara men här har du ingen grund till oro i fråga.

Att det lyser in i dina ögon med det ljuset du får från en skärm är inte dåligt och som forskaren i Umeå mycket riktig påpekar så är det inte vad du fokuserar dun blick på längre stunder utan vad.

Vissa saker om vår nys teknik behöver vi inte särskild forsking på utan den har redan gjorts även om den gjordes på andra användningsområden men som är fullt applicerbara även här.

Helena

Det finns forskning. http://norran.se/nyheter/vard-omsorg/forskare-vi-har-skarmtidspanik-liknar-det-vid-mobbning-791366

Läs gärna Elzas populärvetenskapliga blogg www.kulturer.net eller ta del av det hon skrivit.

Mycket av oron för "skärmar" är obefogad.

Stephanie

Tv kan ju vara både väldigt utbildande, intressant och avkopplande, och det beror väl mycket på vad man tittar på kanske, men jag håller med dig... man sitter ju liksom helt passiv och bara tar in och tar in och tar in informationen som man blir matad. Ibland är det asskönt att bara titta på någon skitdålig film och inte behöva tänka så mycket på alla problem i världen och ens omgivning, men tror absolut att det finns en fin gräns i vad som är för mycket tv-tittande. Det känns liksom som att det inte krävs nånting av hjärnan och det kritiska tänkandet när man tittar på tv och sitter jag inne en hel dag kollar på olika saker känner jag mig så himla värdelös, typ "vad har jag gjort med mitt liv idag egentligen".

Tess

Kör alltid på mottot att det är viktigt att ha tråkigt ibland :-) Det här med att "barn måste stimuleras" osv tycker jag har blivit extremt. Det var ingen som höll på och roade mig och mina kompisar hela tiden när vi var barn. Så varför tror folk att det behövs nu?

Anna

Har du och Cissi Wallin pratat om detta? Om: vad är hennes argument? Hennes unge sitter ju vid paddan på ungefär 9 av 10 bilder/instastories. Padda vid maten... Stort NEJ! Stör mig så fruktansvärt, men alla gör ju som de vill. Trist när de kommer till oss på skolan och frågar efter ipads det första de gör på morgonen kl 6 när vi öppnar. Min dotter är 2 år och vet inte vad padda är. Hon får se på tv efter 18 och brukar sova från 19. Jag tänker att fsk/skola introducerar pedagogiska spel senare för henne.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog