Lady Dahmer

Att vi blir arga på varandra ibland är inte farligt
Det är många av er som, i samband med mitt inlägg där jag bad om ursäkt till Hahahanna, berättat att ni inte vågat kommentera tidigare av rädsla att bli sågad vid knäna, hånade eller till och med uthängda. Jag tycker verkligen att det är jättetrist att så många känner så och tar såklart ansvar för att jag bidragit till den känslan. Som jag sa tidigare så är det viktigt för mig att kvinnor är trygga här. Jag blir riktigt ledsen att det inte är så för alla. 
 
Jag upplever personligen tvärtom att mitt kommentarsfält är magiskt. Att det är här det händer. Att vi har fantastiska samtal och systerskap och att jag aldrig lärt mig allt jag kan utan de diskussioner som uppstår bakom kulisserna. Jag tycker också att ni är bra på att säga ifrån när nån beter sig illa eller klampar på. 
 
Men jag tänker att det sistnämnda är en stor bidragande faktor till att många inte upplever det som jag. Jag tror att många av oss (jag inkluderar mig själv, för jag har känt lika tidigare) inte är vana att bli emotsagda och att många av oss även tycker det är obehagligt att bemöta arga människor, speciellt om dessa blir arga på nåt vi sagt eller gjort. De diskussioner vi för här är ju om ganska allvarliga ämnen och det kommer göra deltagarna upprörda, arga, känslosamma. Och arga upprörda känslosamma människor kan vara riktigt läskiga ibland, speciellt om man råkat säga nåt som provocerar. 
 
Många som kommer hit, och tycker annorlunda, har ofta ett ganska otrevligt sätt att förmedla detta på. Det är som att en del tänker att frihet att tycka innebär att få tycka och säga vad man vill utan att nån reagerar på det eller säger emot. Och det är när detta sker och mina läsare säger ifrån som jag ofta möts av kritiken att man inte får tycka annorunda än mig här, för då får man skit. Helt utan att själv fundera på varför människor blev arga eller om man kanske uttryckte sig jävligt klumpigt eller oschysst. Nu säger jag inte att NI gör så här, men jag kan tänka mig att det kan vara nåt som ni sett och upplevt som obehagligt dvs de utskällningar dessa personer fått när de gjort övertramp. 
 
Men det här är ju ett sidospår egentligen för det jag vill förmedla här, till er nu, är att vi inte ska vara rädda för varandra. Även om jag kan bli arg och låta hård så är jag alltid på er sida. Och jag bits ju inte. Och det gäller de flesta andra som är här. Vi är på samma sida och när det gäller så kommer vi ha varandras ryggar. Att vi blir arga på varandra ibland, irriterade, sura, ledsna eller raljerar och svarar hånfullt ibland - ÄR INTE FARLIGT! Det är mänskligt och även om jag förstår att det kan vara skitjobbigt så vill jag uppmuntra er att våga ta plats ändå.
 
Se mitt kommentarsfält som övning, en plats att testa åsikter och argument på, en plats att öva på argument och landa i vad ni tycker. En plats att öva er på att genomskåda härskartekniker och förminskanden. (och passivt aggressivt beteende som levereras trevligt och till synes sakligt, men som egentligen är knivhugg.) Den erfarenheten tar ni med er ut i andra samanhang sen. 
 
Jag kommer ihåg när jag började blogga och skrev grejer som folk blev skitförbannade på. Gud vad det var jobbigt. Jag kunde vara knäckt i dagar efteråt. Men för varje gång som gick så lärde jag mig dels massa nytt, fick fler perspektiv (för ofta hade jag ju fel) och framförallt mer övning i att framföra mina åsikter samt bemöta andras. Är ni med?
 
Jag tycker som sagt att det är skittrist att många av er känner att ni inte vill kommentera så jag lovar er att jag ska anstränga mig för att hålla tonen. Och jag uppmuntrar alla andra att göra detsamma, samt att vi hjälper varandra när det spårar ur. OCH att vi också tar ansvar för vad vi säger, hur vi förmedlar våra åsikter och ansvarar för hur de blir emottagna. 
 
Deal? 
TTM

DEAL!!! 😍 😘

lars

Jag är inte en fullblommig feminist. Men jag löser ofta dina inlägg. Gillar dem.
Mest gillar jag dig för att du står för din kropp. Vilket jag har svårt att göra meg min. OK men jag har skrivit om det tidigare. Du har gett mig råd. Jag ska bara omsätta dem
OK Ha de

Stoisk

Jag lär mig otroligt mycket av din blogg, jag är sedan tidigare en väldig rak person. Oknusslig och trubbig enligt många, hård och för rak eller "du är en sådana som man blir rädd för person" (oftast uttalat av män)

För min del önskar jag mer rakhet och att vi alla säger ifrån då vi tycker saker, på jobbet, hemma eller ute i samhället. Att vi reagerar innebär ju inte att man hatar eller ogillar människan som gör eller säger saker. Jag blir inte rädd för människor som säger vad de tycker, även om åsikten är annorlunda min egen. Jag blir däremot rädd för människor som inte tycker, eller inte vågar säga vad de tycker högt av RÄDSLA.

Lisa

På tal om att må dåligt av kommentarer... jag har inaktiverat min Instagram. Behöver en paus. Varför? Jag la upp en bild och skrev att mitt barn inte sover middag längre. Jag delade bara med mig, utan att be om tips, råd, eller nåt annat. Endast info. Min kollega delar dagen efter en artikel på Facebook som handlar om att barn måste få sova på förskolan, helst 1,5 h blabla. Och min andra kollega hade gillat den direkt. DÅ fattade jag, att det var dels riktat till mig, men även att dom har pratat om mig och hur jag gör med mitt barn. Och jag blev så ledsen... fick även några kommentarer under en bild på Instagram där jag delade med mig av att mitt barn är ledset när jag lämnade på fsk. Tex "Men det är ju inte så konstigt, hon vet ju att du är hemma med lillasyster" osv. Jag får dåligt samvete för ALLT! Jag vill att min stora ska gå på fsk av flera anledningar, men jag måste ju fortfarande få tycka att det är jobbigt när hon är ledsen vid lämning? Hon är glad resten av tiden, leker, äter och sover och grejar. Okej nu till min fundering... hur hanterar man alla kommentarer som man mår dåligt av? Jag vill inte behöva försvara mig.. ska jag helt enkelt sluta dela med mig av saker? Ska jag radera kommentarerna som jag mår dåligt av? Vill ha Instagram fast ändå inte...typ 😓

Anna i stugan

Jag tror det upplevs som hotfullt också för att det ofta är många personer som säger samma sak. Det är liksom inte varje enskild kommentar som är hård, men mängden. Plus att det lätt utvidgar sig till något större - att en klumpig kommentar kan resultera i att 50 pers plötsligt har åsikter om att man borde byta jobb.

Men annars håller jag med, tycker också det är läskigt med hetsiga diskussioner även om det inte går till personangrepp, men jag försöker vänja mig :-) det är ju som du säger oerhört lärorikt.

jos

Håller med om vad du säger, men tror också poängen är viktig att du, som ägare av bloggen, har en stor makt i kommentarsfältet. Den makten kan det vara bra att vara medveten om, för det kan ta rätt hårt att bli utskälld av den som är "ledare".. Man känner sig utsatt på ett annat sätt. Även om du är en enskild person så har du en plattform med folk som ser upp till dig, och när du då vänder dig mot någon blir det känslan att ha fått en plattform emot sig.. Kan tangera litegrann känslan man får av mobbing. Det är de allra flesta rädda för, det känns väldigt hotfullt.. Och därför är det viktigt, tror jag, att du kan agera som ledare även i kommentarsfältet.. Dvs inte gå till angrepp. Viktiga grejer hur man använder sin makt till något positivt.. Jag tycker att du har gett så mycket rent generellt med din feministiska gärning, men ibland kan det kännas som du inte är så "försiktig" och omsorgsfull om människor. Med makt kan det vara viktigt att tänka på.

Karin

Tack för detta. Jag kommenterade för ett tag sedan när du berättade om bantning mm. Jag skrev några förslag till dig och menade absolut inte att vara nedlåtande eller ge bantningstips. Du skällde ut mig och efter det har jag inte känns för att diskutera alls. Du missuppfattade min kommentar ganska genomgående. Så ja, rätt eller fel, jag blev ganska stött och kände mig nedslagen. Är självklart inte det nu längre och har reflekterat över mitt inlägg. Det var ganska mästrande. Men jah skrev det i farten och utan att fundera så mycket. Tycker det är lite synd att allt måste vara så himla genomtänkt och felfritt innan man kan våga uttala sig... men men... som sagt man lär sig och får bryta ihop och komma igen.

Svar: Genomtänkt är man ju inte alltid men då får man också vara beredd om man får en reaktion liksom. Vi pratar ju med riktiga människor med riktiga känslor. Tror vi alla behöver ta mer ansvar för vad vi säger även när vi är stressade och inte tänker igenom. Jag också. 😊
Lady Dahmer

Linnea

Precis som Anna i stugan säger så är det inte att man får mothugg av EN person som är problemet. Det är när den 49:onde personen måste säga emot en och upprepa exakt samma sak som redan skrivits som upplevs som jobbigt. Men det är ju en svår balansgång, det är ett diskussionforum i kommentarerna och folk vill gärna hålla med varandra för att backa upp. Men det upplevs som ganska hotfullt när man råkar vara den där enda personen som hade en avvikande åsikt. Och om man har försökt vara hövlig i sitt sätt att förmedla den åsikten. (Ej vara en rövhatt alltså).

Elvira

Jag ser denna blogg som en blogg för vuxna människor inte för tonårstjejer eller barn. Ibland när LD eller andra feminister "hänger ut" eller kritiserar andra kvinnor för deras åsikter så kan tonen vara väldigt hård, och då tänker jag ofta på mitt 14-åriga jag med all okunskap jag då hade och alla andra kvinnor som inte har den kunskapen om feminism som feminister med plattformar har och hur jag då inte vågat diskutera i dessa kommentarsfält med risk för att bli dumförklarad.

RebeckaL

Bara inte folk nu använder detta som ett medgivande till att få skriva dumma saker. T.ex. bör detta vara ett kommentarsfält fritt från bantningstips och där tycker jag LD och andra har rätt att säga till på skarpen.

Svar: Japp! Det kommer jag fortsätta med. Samt blocka de som bara vill bråka.
Lady Dahmer

Annika

Det där med när det blir många som drevar mot en person som haft otur när den tänkte eller formulerade sig/har avvikande åsikt, har LD skrivit om någon gång vill jag minnas. Att när man märker att drevet redan går behöver man inte hänga på, även om man fortfarande principiellt tycker personen har fel. Bra poäng då, bra poäng fortfarande.

Joppan

Men är det inte så att vi lärt oss att vi faktiskt inte får vara arga? Och då blir det jättejätteotäckt när en massa kvinnor skriver arga kommentarer? Själv sliter jag med frågan om jag faktiskt får/bör uttrycka ilska alls. Min man stoppar mig alltid när jag är arg. På olika sätt. Lämnar rummet, säger att jag ser hatisk ut, säger att han får ont i bröstet och måste lägga sig ner och efteråt att det är mitt fel att hand magsår blossat upp, att han fått migrän osv osv. Vi har gått i parterapi där jag tillslut frustrerat utbrast att man måste väl ändå få bli arg när ngn svikit, varpå terapeuten la huvudet på sned och sa att jag i sådana situationer ska tänka på hur jag uttrycker mig och vara noga med att inte döma ut min man utan bara prata om hur jag känner och helst uppmärksamma allt positivt min man ändå gör. Så hat jag gjort i tio år (typ "snälla, rara X, hav vet att du har mkt på jobbet, och jag uppskattar verkligen att du ändå handlade mat i helgen, men eftersom jag har ryggskott känns det jobbigt för mig att handla alla andra dagar plus hämta barnen. " när han struntat i att göra sådant han lovat). Det har inte funkat så bra, och jag tänker att deg vore rimligare om man (=kvinna då såklart) faktiskt med arg röst fick säga att man är besviken och arg för att han inte gjort ditten eller datten.

Jag tänker att det inte bara är jag som av skola o samhälle fostrats in i det här utan nästan alla kvinnor. Och det gör att vi får ont i magen och bröstet när en kvinna faktiskt höjer rösten och säger (skriver) att jag tycker inte det här är OKEJ! Typ? (Och så vill jag så gärna läggs till "men det är bara som jag tror, jag kan ha fel, ursäkta, förlåt...." men nu gör jag inte det.)

Somliga Förbannade Kvinnor

Jag ÄLSKAR mitt IG-konto sen jag gjorde det privat och blev selektiv med vem jag släpper in. För nu kan vi samtala. Alla tycker inte exakt likadant men vi delar grundvärderingar och det gör att ev diskussioner mer handlar om detaljer och lösningar än, som det ofta blir när alla får vara med, om att nån ba "Fast jag tycker tjocka är lata och ska äta mindre!" Eller "Fast jag tycker kvinnor får skylla sig själva om de blir tillsammans med taskiga killar!" Det är såna unkna jäkla grundvärderingar, en människosyn som liksom inte är nåt att diskutera. Tycker jag då. Det enda man kan göra är att fräsa ifrån eller hålla tyst. Sen har jag blivit expert (mycket pga av dina k-fält haha) på att se vad folk säger bakom den goda tonen, de där passiva aggressiva förolämpningarna. Typ "Du skriver fantastiskt! Men har du tänkt på att barn riskerar få allvarliga problem som vuxna om man ger dem gifflar som barn? Tycker du verkar vara en underbar mamma, synd att du inte förstår detta, puss o kram 😊😊💖❤️💖" Urk. Skit ska skit ha är min devis hehehe

Christina

Jag har lärt mig väldigt mkt hur man kommenterar sakligt av dig och många av dina följare. Och många av dina följare är så himla kloka!

Även om inte jag känner mig träffad är det väldigt fint av dig att reflektera och be om ursäkt ❤️

Annika

Jag håller fullt med om att uthängningar och drev blir obehagliga och är förödande för det kreativa i samtalet men finns inte de lite varstans på nätet? Är det just i LDs kommentarsfält stämningen kan bli uppiskad? Råkade surfa in på ett forum om cykling när jag läste på om elcyklar och fy vad de var elaka därinne. Eller på typ byggahus eller vad det heter. Eller på bloggbevakning?

Maria

Ja en del bloggar accepterar folk med fula påhopp. Inte ok. Att inte kunna ha en gräns. Dom har inte här att göra tycker jag. Utan vill bara leta bråk. Hoppas det inte blir så här för det är obehagligt. Olika åsikter kan man ha med respekt. Hoppas du mår bra.

Nina

Till Lisa ❤

S

Jag tycker inte heller att kommentarsfält ska anpassas så så många som möjligt vill skriva. Vissa kommentarsfält kanske är obekväma och man riskerar att få mothugg och få arga reaktioner när man skriver något klumpigt. Jag tycker verkligen inte att det verkar som att många här är ute efter att bråka, men det är många som har starka åsikter och om det finns människor som inte pallar det så är det väl vettigt att låta bli att kommentera? Man måste faktiskt inte kommentera, man får ut väldigt mycket av dina inlägg bara av att läsa och reflektera.

Malin

Jag har inga problem att bli sakligt motsagd. Men här och ännu mer i din instagram (nu senast mot Hahahanna) är det fullt av kommentarer av typen "herregud vilken idiotisk kommentar" "Oerhört märklig kommentar" "Jeeesus" , "du verkar vara....(valfritt negativt ord)"ja olika kommentarer för att angripa personen och nedvärdera snarare än diskutera. Det är varken intressant eller konstruktivt.

Hmm

Absolut så ska man fundera på hur man uttalar sig/skriver men,...

Jag tycker det borde vara på bägge hållen. Att den som läser också anstränger sig att inte missförstå vad där står eller ha förutfattade meningar. Att den som läser också har ett stort ansvar för vad som händer i kommentarsfältet innan hen svara på en kommentar.

Att försöka förstå vad som sägs, menas, och att skriven text kan uppfattas som något rak och hård.

Nina

Till Joppan:

Jag har också upplevt att man inte alls blir lyssnad på när man blir arg, trots när det gäller saker där ilska är en rimlig reaktion. Händer ju fan hela tiden, höjer man rösten det minsta slutar omgivningen ta en på allvar och tycker att man är hysterisk.

T.ex. för några månader sedan bråkade jag och exet en del (var fortfarande tillsammans då), eller snarare jag bråkade på honom för att jag blev galen på vissa beteenden och ovanor han hade. Grejen var bara att jag la ofta fram mina synpunkter på antingen ett saklig och kanske aningen "känslokallt" sätt eller på ett direkt aggressivt sätt (då jag tappat tålamodet). Framförallt när jag blev arg sket han fullständigt i budskapet om att hans oansvariga beteende påverkade mig starkt negativt och fick mig att må dåligt, han började istället argumentera med mig och bråka tillbaka. Jag förstår att det är jobbigt när nån är arg på en men det var som att han vägrade försöka förstå varför jag blev arg. Till slut var jag så trött på att bråka om samma saker och nästa gång det blev problem igen brast jag ut i gråt (till stor del medvetet) och förklarade hulkande att han inte kan göra så.. oj vilken skillnad i bemötandet! Då var det såå synd om mig och han kramades och lovade att skärpa sig. Har tjejkompisar med liknande erfarenheter..

Moral of the story: Arga kvinnor är läskiga/irrationella och kan/bör ignoreras eller tystas. Det enda acceptabla sättet för kvinnor att uttrycka negativa känslor på är med sorg/gråt.

Becka

<3

Hmm

Ang hur hela den här frågan kom till stånd, jättebra att den gjorde det klar behövt, så tycker jag LD att du och andra som reagerade på Hannahs kommentar läste dåligt och jag såg inget av det ni såg i hennes första kommentar. Inte alls faktiskt och att hur hon sedan fortsatte svara blev en form av som man ropar får man svar.

Du LD kunde om du velat istället för ditt svar till henne frågat om det var menat så som du tog emot det eller liknande, och då skulle hela er konversation utvecklat sig helt annorlunda för Hanna hade fått en chans att förklara sig.

Det är just den här attityden där ni utgår från att ni vet vad avsändaren avsåg och tolkar in betydligt mer än vad där stod som enligt mig är tokig.
En hel del som skriver här är uppenbara men det är väldigt många som jag ser som åker med i bara farten där det blir direkt oförskämt av er att läsa in i kommentaren betydligt mer än vad där står.

Ibland så känner jag att det borde tas mycket mer ansvar från den som läser att se till sina egna ömma tår och att det är kanske dem som gör att en kommentar tas emot för mycket mer än vad där egentligen vad som sades. Att ens glasögon kan vara kraftigt färgade så att kommentaren t o m förvrids totalt från dess ursprungliga innebörd.

Så jag upprepar min önskan för att kunna säga deal. Ansvar från både avsändare och mottagare borde betydligt oftare än vad som görs nu implementera för att det ska bli rättvist. Att ställa sig själv frågan om det kan vara så att det är "jag" som inte förstår eller missuppfattar också kan vara ett alternativ.

Jag är dock uppriktigt ledsen att Hanna, en riktig person av kött och blod, skulle behöva bli den som tog hela smällen för att frågan skulle bli lyft.

Hoppas hon smygläser här så jag skickar all min kärlek. <3

Jessica

Håller helt med dig Hmm! Upplever att man ofta i det här kommentarsfältet snarare "fäller än friar" istället för att dubbelkolla att man förstått personens avsikt. Givetvis går detta åt båda hållen, men det är viktigt att de som läser kommentarerna också tar ett ansvar för hur de uppfattar saken. Jag har inga problem att folk säger emot mina åsikter - varken online eller IRL. Jag orkar dock inte med att få en massa skit för något som inte alls varit illa menat eller som blir totalt missförstått och taget ur sitt sammanhang.

Ella

Till Nina och Joppan

Alltså den igenkänningen! Har jag en diskussion med min kille och höjer rösten (OBS inte skriker, höjer volymen på rösten så att den är aningen högre och något skarpare än vad den var innan) så lämnar han rummet. I kid you not, han bara går, så att jag får följa efter honom och försöka fortsätta diskutera, möts då oftast av total tystnad tills jag lyckas dra ur honom att han inte tänker prata med mig när jag skriker. I och med att jag inte lyckas hålla totalt lugn förlorar jag alltså all legitimitet och det jag hade att säga är inte värt att lyssna på. Precis som LD skriver i inlägget så måste vi sluta vara så jävla rädda för folk som är arga. Arg är en känsla! Ibland blir man arg, det betyder inte att man hatar personen man blir arg på. Sen kommer jag också från en familj där vi skriker mycket på varandra, för att sen bli sams fem minuter senare när vi har skrikit klart, när vi har fått ur oss det jobbiga. I båda mina seriösa förhållanden har detta varit jätteproblem, mycket (hobbypsykologar jag) tack vare mina partners passivt aggressiva uppväxtmiljöer.

Anna i stugan

Herregud, jag hade fått spader om min partner följde efter mig och diskuterade. När jag blir konfronterad blir jag tyst och behöver jag betänketid, sån har jag alltid varit. Nu kan jag ju uttrycka det om det skulle behövas, men som ung var det inte alltid så lätt.

Att skrika ut sina frustrationer behöver inte alls vara det bästa sättet, jag och min man skriker aldrig nånsin på varandra eller höjer rösten. Vi är oense ibland men löser det på andra sätt. Fine att man är arg, men skrika är inte okej i min bok.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
Jag tycker du ger bra råd i din kommentar. Vi är ju inte alltid överens men jag håller med dig om att det är en bra idé att fråga om man förstått rätt. Det är nåt vi alla borde tänka mer på, jag också. Sen tror jag att detta med hur vi uppfattar kommentarer skiljer sig så pass mycket åt att det ibland blir svårt att mötas. Jag tänker t ex på de här passivit aggressiva kommentarerna. Ibland när jag har fått såna på mitt konto (mest på det förra som var ett renodlat fettaktivistkonto) så kunde det dyka upp folk och skriva nåt åt det här hållet: "Hej! Älskar ditt konto! En fråga bara. Hur kunde du tillåta din kropp att förfalla så mycket? Menar absolut inget illa, ha det bra, puss o kram!" Såklart blev jag illa till mods och skrev att de kunde sluta följa mig om de bara tänkte dela ut förolämpningar. Varpå personen själv och ett par tre till tyckte jag reagerade jätteorättvist. Hen frågade ju bara! Hen höll ju god ton! Hen SA ju att hen inte menade nåt illa! Det var tack vare såna som jag faktiskt som stämningen blev dålig på nätet. Herregud får man inte ställa en fråga i all oskyldighet nu?! Att kalla människors utseenden och kroppar för "förfall" är ju liksom en förolämpning i sig själv oavsett vad man skriver innan och efter och avsett hur många frågetecken man sätter bakom. Jag tror ju att personerna som skriver sånt är fullkomligt medvetna om att de förolämpar, det tragiska är väl de som inte ser det och försvarar otrevligheterna. Det här ble långt, ville mest säga att det är bra att du påminner om att kolla av och att det ibland handlar om att folk är jäkligt duktiga att förpacka sitt skit i god ton.

Somliga Förbannade Kvinnor

En sista grej som jag har tänkt på. Många skriver att de är rädda för att kommentera för att folk missförstår och att andra har ansvar för att kolla av. Ja, det håller jag med om. Men jag anser också att man har ett visst ansvar för hur man uttrycker sig. I skrift är orden de enda vi har att gå på. Vi har inget tonfall, inget kroppsspråk, ingen röstvolym att gå efter. Då är det ännu viktigare att inte bara slarva ner några ord i farten utan vidare tanke. Gör man det (vilket vi såklart alla gör ibland) så får man räkna med att det kanske missförstås anser jag. Man kan inte lägga allt ansvar på mottagaren. Kanske får man ägna sig åt lite självrannsakan ibland och försöka se på hur det man skrev kan tolkas utifrån. Se om kritiken kanske inte var rimlig ändå utefter det man skrev och inte utefter det man menade i sitt huvud.

Hmm

SFK: Ja men jag håller med. Ibland är det uppenbarare än uppenbart att det är skit som inlindats i silkespapper och då ska man helt klart säga ifrån.

Sen håller jag som sagt med som jag också skrev ovan att det är ett ansvar som går åt bägge hållen även den som skiver har så klart ett ansvar. Minst lika stort som den som läser och kanse lite mer än så t o m.

Vad hen som skriver dock inte vet men borde räkan med men blir omöjligt att förutse exakt hur och vem det är som läser det hen skrev. Vad läsarna har för bagage kan man omöjligt veta och blir då i stort sett omöjligt att ta hänsyn till alltid.

Något att ha i åtanke kanse. Att hen som skrev inte vet att just du skulle läsa vad som står här.

Aja, ny dag i en ny vecka i början på en mådanden och början på ny sägon. Bra början för nystart helt enklet.

Ha en fin dag alla! <3

Julia

Mmmmmm fy fan vilket mysigt inlägg!
Jag har känt lite så, men skall försöka sluta med det. Fick en sådan god känsla av detta.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hmm
En fin dag till dig med!

Janna

Jag har tyvärr både fått känslan av och bevittnat (i vissa inlägg, i majoriteten av inläggen är det säkert inte så) att det är ett gäng elitistiska feminister, som jag får känslan av, som står redo som blodtörstiga trehövdade hundar ala harry potter och de vises sten för att äta de enda föda som duger: hobbyfeminister med iblabd bristande analys. Slakten av dessa är brutal. Det finns ibget förstående och överseende i svaren till dessa och den naturliga reaktionen när man blir slaktad levande är att sparka och skrika för att försöka komma undan. Det blir inga bildande och förstående svar. Det blir mothugg som givetvis försvaras med ännu mer mothugg och sen blockeras man?

Jag vågar aldrig kommentera dina inlägg just pågrund av ovanstående känsla. Jag gjorde det en endaste gång när du lade ut en teckning med text om feminism som din son gjort. Jag tyckte det var utlämnande och att du inte värnade om din sons integritet och menade inte att vara elak utan reflekterade mer över om det var rätt eller fel då jag hade blivit sur som fan om min mamma gjort samma sak mpt mig om hennes publik var lika stor som din. Jag fick inget svar utan blev bloclerad direkt. Så min känsla är att du ljuger för dig själv i detta inlägg. Det finns inget systerskap i kommentarsfälten hos den feministiska eliten. Det är min känsla!

Svar: Säger man till nån att denne inte värnar om sina barns integritet så får man räkna med att bli visad på dörren. "menade inte att vara elak"? Nehe? Vad menade du då? Om jag säger till dig att du inte bryr dig om dina barn, hur reagerar du då? Reflektera kan man göra utan att anklaga människor för dåligt föräldraskap. Jag står fast vid min blockering och kommer inte börja låta mig behandlas respektlöst och illa. Det är inte vad detta inlägg handlar om alls.
Lady Dahmer

Stina

Det handlar inte om ifall det är farligt att vara arg eller inte. Det handlar om att det saknas psycological safety i kommentarsfältet. Om det hade funnits psycological safety hade, om inte varenda en, så åtminstone de allra flesta, vågat skriva utan rädsla för konsekvenserna.

För att folk ska känna sig inkluderade, trygga, viktiga, respekterade, tagna på allvar, ja, säkra, kan man inte såga kommentarer ,eller inlägg för den delen, och personerna där bakom, med så hårda tillmälen, smädelser och offentlig förödmjukelse.

Jag upplever detta kommentarsfält som ett minfält, som tenderar att explodera så fort någon kliver lite snett. Det borgar inte för sammanhållning och känslan av att "vi har varandras ryggar". Mera psycological safety, tack.

Linnéa

Eftersom det tangerar till ämnet: har du ändrat ställning kring "feministdrevet" som pågick kring dig häromåret? Kan ha missat eventuell uppföljning på det. Menar inte att rota i något som jag förstått var riktigt jobbigt för dig <3.

Svar: Nej har ej ändrar ställning alls. Tvärtom. Det är med bland annat det i åtanke som jag skriver detta.
Lady Dahmer

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog