Lady Dahmer

Blir pojkar som har klänning mobbade i skolan?
 
"Jag minns att Matheo hade en kompis på förskolan som hade klänning på sig fram tills han var kanske tre år. Jag tyckte det var så bra att Matheo fick se det men jag visste själv inte om jag vågade låta honom ha klänning. I småbarnsavdelningen är det en sak men hur blir det när de blir större? Att låta barnet välja i denna värld är det att utsätta dem för risk eller är det att låta dem vara sig själva. Eller är det kanske både och? Jag vet inte och jag får ont i magen av att skriva det här."
 
Jag känner ju igen tankarna, det vet ni ju, jag har ju funderat på samma saker i sju år nu och för ett år sen när T började skolan blev dessa tankar mer relevanta. Ni minns kanske att jag skrev inlägg om min oro då. Min oro för att T, som älskar allt som är tjejigt, klänningar, rosa, glitter, hårspännen, dockor, pyssel, nagellack, skulle hamna utanför. Skolan är tuffare än förskolan. 
 
Men jag följde magkänslan och min magkänsla är att låta T vara den han är, helt och fullt, utan min inblandning och om... OM nåt händer, ta det därifrån. 
 
Jag har ju satt klänningar och tjejkläder på T sen han föddes. Precis som jag gör med J nu. Jag har resonerat som så att det ska vara lika naturligt och normalt för mina söner att ha klänning och rosa som det är för min dotter. Jag vill ge dem alternativet. Jag tror få pojkar som inte redan från start fått tillgång till hela regnbågen helt plötsligt en dag kommer välja den. Jag tror steget blir längre och motståndet starkare. Så T har haft klänningar. Och han har fortsatt välja klänning varje år som gått. 
 
Nu är han sju år och går i ettan. Han har gått ett helt år i skolan och under detta år har han fått kommentarer. Han har sett andra pojkar retats för sina tjejigare val. Han har fått "sanningar" påprackade av mindre vetande klasskamrater. Men han har stått fast. Han har aldrig någonsin uttryckt en tanke om att det han gillar och väljer skulle vara fel. Aldrig. Det verkar inte finnas i hans värld att det är honom det är fel på. Han fattar och uttrycker tydligt att det är de som säger att bara tjejer får ha rosa eller klänning är de som är dumma och fel. 
 
Jag tror det är omöjligt att förutspå vem som ska bli mobbad. Iallafall som förälder.
 
Jag tror att det enda skyddet mot mobbing är att ge barnet en stark självkänsla och framförallt ett starkt jag där hen vet att det hen är och tycker om och väljer och vill göra är BRA och RÄTT och OK. Och det bygger man inte upp genom att visa rädsla inför barnets önskningar och vilja. Även om jag förstår rädslan helt och hållet. 
 
Så här några år in i denna resa så känner jag ofta stolthet. Jag ser att T är en förebild för de andra pojkarna. Att de vågar mer för att han vågar. Att han bidrar med mjukare värden i pojkgruppen. Att han visar att det inte är fel att vara tjejig eller fel att vara tjej eller fel att gilla det som tjejer gillar. 
 
Mitt råd till Elaine (om hon nu skulle behöva nåt) och andra föräldrar med samma funderingar är att de ska sitta lungt i båten. Inte gå händelserna i förväg. Ha tillit till sig själva och sina barn.
 
Vårt viktigaste jobb är att hjälpa våra barn, söner som döttrar, att hitta rätt och hitta sig själva och det kräver att vi vågar kliva utanför boxen. Inte med barnen som verktyg för vår ideologiska agenda (som många anklagar oss för) utan med vår ideologi som verktyg för att ge barnen mer frihet att utvecklas. 
 
 
 
Lika

Jag tänker att det nog är lättare nere hos er, att ni kommit längre. Här i Norrlands trångsynta inland finns varken förståelse hos vuxna eller barn. Min dotter på 4 år vill ha kort hår och snagg och blir seriöst retad i förskolan pga detta. Och har mina söner klänningar eller nagellack får de konstiga blickar och kommentarer.

Jag orkar inte. Nu när 6 åringen började förskoleklass får han helt enkelt se ut som alla andra... :( jag vill så gärna ge barnen allt. Men vi får nöja oss med att prata, prata, prata och se ut som vi vill hemma. Jag kan inte göra något på bekostnad av mitt barn

Svar: Vad säger pedagogerna då?
Lady Dahmer

Anna

Åh, vad jag saknat de här inläggen! Det var inlägg som detta som gjorde att jag en gång fastnade för din blogg Lady Dahmer. Jag har tre barn, och med min minsting är jag, mycket tack vare dig, fullständigt trygg i att ge honom tillgång till "hela regnbågen". Det är bilar, prinsessklänningar och Frost; allt i en salig blandning som varierar dag till dag. Så TACK för att du lyfter detta viktiga ämne!

Antipatina

Hur pratar du m dina barn kring detta? Min pojke på 3,5 har alltid haft klänning/kjol eller rosa/lila kläder - men senaste tiden valt bort dessa kläder. Han berättar att andra barn på föris säger att han är en flicka o att han blir ledsen för att de kommenterar hans kläder. Jag känner mig jätteosäker på hur jag ska prata m honom om detta på ett konstruktivt sätt. Gärna råd o tips!!!

Svar: Jag hade sagt till honom att de andra barnen är dumma. Att de inte vet att man får ha vilka kläder man vill oavsett om man är flicka eller pojke och att de har fel. Att han ÄR en pojke och att de är korkade om de inte fattar det fast han sagt det och att det inte är nåt fel alls att vara flicka. Och förtydligat: "DU får ha vilka kläder du vill!" Sen hade jag upprepat detta dag ut och dag in. Det är så jag gjort. Sen hade jag tagit upp det med förskolan, krävt att de säger ifrån och jobbar med dessa frågor och om tillfälle finns även pratat med berörda föräldrar. :-)
Lady Dahmer

d_dan

jag kommer ihåg en dag på förskola under början av 80-talet. Snyggt klädd i svart-polo med en "diamant"brosch och passande rosa nagellack. Blev utskrattad av killkompisar och förskolläraren tvättade bort nagellacket och tog bort broschen... Skönt att se att det finns progression i den verksamheten då det är lätt att glömma de små viktiga framstegen och framgångarna.

Jennifer

Håller med "lika". Det ÄR problematiskt på mindre orter där genustänket inte har introducerats på samma sätt som i storstäder. Folk är mer trångsynta och man vill ju självklart att ens barn ska få vara fria att inte följa normen, men samtidigt inte på bekostnad av deras välmående. För barn kan också vara vidriga, riktigt vidriga.

Jag kommer från småställen i Dalarna och där är det också förjävligt i småstäderna/på landet ang genustänk. Nu bor jag i Uppsala och här är det så jäkla mycket mer öppet. Får sällan höra pikar, ruttna kommentarer eller bröliga uttalanden. Folk är väldigt förstående, accepterande och välmenande. Jag upplever dessutom väldigt lite hets och negativitet kring föräldraskapet.

På småställena sticker oftast ett barn med genusmedvetna föräldrar ut och därmed gärna blir ett offer för kommentarer, mobbning osv. Här är alla så himla olika att det sällan är någon som sticker ut. Det är barn till genusmedvetna, invandrare, internationella studenter etc etc vilket gör att blandningen blir större och jag upplever barnen mer toleranta. Jag längtar tillbaka till Dalarna för jag älskar landet och lugnet men samtidigt så vill jag fanimej hellre att mitt barn ska växa upp i "storstan" för att slippa all jävla inskränkthet som finns på landet....

Christina

Älskar detta. Är mamma till en pojke på snart fyra som jag så gott jag kunnat fostrat medvetet. Han har inte klänning, men har alltid på sig regnbågens alla färger. Det jag har lagt störst vikt på är representation. Jag är helt övertygad om att kulturen våra barn konsumerar är en enskilt största faktorn för ett framgångsrikt genusjobb. Med genomtänkt representation identifierar han sig med flickor omedvetet och därmed är de varken på piedestal eller är demoniserade.
Han vet såklart att han är en pojke men är inte alls särskilt intresserad av kön. Kallar kompisarna både han och hon om vartannat. Leker alltid könsblandat på förskolan. Han är mjuk, följsam och empatisk. Är stolt över att vara hans mamma varje dag. Bor i Norrland men i en större stad och jag tycker att många fler barn än väntat fostras på detta vis. Jag må vara naiv men jag är hoppfull för framtiden!

K

Jag har alltid erbjudit mina barn kläder av alla färger och klänning etc. Min äldsta son har alltid gillat mer att leka med tjejer. När han blev fyra och mer medveten om kön bestämde han helt enkelt att han var en tjej. Därefter har han princip klänning varje dag. På förskolan var det aldrig några problem. Nu har han börjat förskoleklass och så vitt jag förstår är allt frid och fröjd. Han har massa nya (tjej-)kompisar och är prima nöjd. Vi bor dock också i Uppsala och inte på vischan.

My

För oss är det en kostnadsfråga också. Fyraåringen önskade sig en rosa overall till vintern (han fick en förra året) och hela jag vill ge honom den men jag har inte råd att köpa en ny om han blir retad och inte vill ha den sen....... Så han fick en grön och jag ljög och sa att det inte fanns fler rosa just idag :(

I övrigt har han rosa. Älskar rosa. Väljer aktivt bort att leka med pojkar pga dom slåss och skriker så mkt.. Han är så fin. Åt helvete med världen!

Katarina

Hmm jag vet inte jag.. Jag är också förälder till både flickor och pojke..Vår son får ofta kläder från " tjejavdelningen" med söta djurtryck på, han gillar djur, söta och snälla djur..På pojkavdelningen finns nästan enbart hajar , dinosaurier och andra " tuffa" djur. Jag vill också uppmuntra honom till att ha nära till känslor, våga vara mjuk och känslig.
Dock tar det slut vid klänningar och kjolar.. ja, han är ett barn, och ja han får gärna leka , klä ut sig eller prova dessa plagg.. Men jag tänker framåt..alltså helt ärligt..hur skulle man reagera om tex en manlig mäklare kom i spetsblus,pennkjol och högklackat?! Eller din chef ? Eller bankmannen? Eller din EGEN man?! Det är vårt samhälle, vi har kvinnor och män, homosexuella, transpersoner m.m Dock är vi alla ett kön. ( oftast) Vi har könsroller, vårt samhälle är uppbyggt så . Jag en heterosexuell kvinna dras och finner " manliga" män attraktiva. Jag vill att min man och barnens pappa är manlig.. Han behöver inte vara okänslig för det. Jag vill att hans manliga sidor skiljer sig från mina. Jag vill att vi kompletterar varandra. Jag vill att han ska kunna borra ett hål i väggen, byta olja på bilen och ha andra " manliga" intressen som skiljer sig från mina intresseområden..
Jag fattar ju att manligheten inte sitter i ett klädesplagg.. och att en pojke likväl är en pojke trots att han väljer att ha klänning på sig.. Men kan inte denna trenddebatt vara lite mer nyanserad?! Ska vi ta bort våra kön helt? Ta bort våra könsroller? Jag är inte med på det! Jag är en kvinna och mamma och vill behandlas så! Jag har provst manliga tunga yrken, jag säger bara en sak.. VIÄROLIKA!!!!!! Kvinnor orkar inte lika mycket som män, våra kroppar ÄR olika! Det betyder inte att vi inte är lika värda! Nä..våga höja våra olikheter och könsroller också, först då är denna debatt jämnställd.

PS jag uppskattar att min bankman klär sig i traditonella manliga kläder och likaså min man!!

Svar: hur skulle man reagera om en mäklare dök upp i hello kitty eller en tröja med dinosaurier? Det jag undrar är varför vi dels jämför barn med vuxna i denna fråga och varför så många av oss har svårt att förstå att våra normer format oss och vår uppfattning. Ja jag skulle hajja till om jag såg en vuxen man i klänning men jag vill att mina barn ska växa upp med andra möjligheter än de barn som idag är vuxna växte upp. Min egen mans kläder skiter jag i. Han får ha vad han vill.



..
..
Varför vill du behandlas annorlunda än män?
Lady Dahmer

Antipatina

Tack LD! För ditt svar o för dina inlägg o tankar!

K

Katarina - du tycker alltså att jag inte ska låta mitt barn som älskar rosa och klänningar inte ha det på sig? Som jag ser det finns det två scenarior för mitt barn. Antingen växer han upp och känner sig fortsatt som kvinna/flicka och då var det väl tur att hon även fick uttrycka det i barndomen. Det andra, kanske mer troliga, scenariot är ju att han med åldern blir mer normativ. Då är jag glad att han fått med sig att man får vara som man vill, en bättre insikt i tjejrollen och att tjejigt inte är dåligt. Jag har svårt att se detta som något negativt!

Sarah

Jag tycker den här kläddebatten är så orimlig. Hur kan det här vara ett problem? Hur har det blivit såhär? Varför blir folk så upprörda så fort alla pojkar inte ser exakt likadana ut och alla flickor inte ser exakt likadana ut? Ingen skulle kolla snett om jag har blå tröja och svarta byxor men när min dotter har det är det plötsligt ett "statement". Så fruktansvärt fånigt!

Få män bär klänning idag, men vad är det värsta som skulle kunna hända om det plötsligt blev socialt accepterat? Slutar män kunna borra hål i väggen? Orkar de plötsligt inte bära lika tungt längre? Nej, ingenting händer förutom att det finns fler klädesplagg att välja mellan. Sen kan man ju tycka vissa kläder är fula, det har man all rätt att göra!

Em

Sarah- håller med. Det är fånigt. Det är "bara" kläder, eller borde vara det. Samma sak med ordet "hen", ingen tappar snoppen för att det ordet används men en del blir så nervösa. Det är ett praktiskt ord när man inte vet eller vill bestämma kön. Det är berikande och kul att ha fler färger, kläder eller leksaker att välja mellan!

Katarina

Som jag skrev.. vår son har också mjuka " tjejiga" kläder från " tjejavdelningen" , jag nämnde aldrig ngt om färger, han får och har alla regnbågens färger på sina kläder. Och jag skrev att han i leken får experimentera med olika klädesplagg, testa könsroller osv hur mycket han vill. Vilket faktiskt innebär att han provar klänningar m.m Jag framförde MIN åsikt att MIN gräns i det här med alla " lika" och jämnställdhet går vid att klä honom i klänningar till tex skolan, förskolan m.m. Ni som gör det får gärna göra det! Det är era barn och ni ansvarar och gör det bästa för dem utifrån era värderingar. Det är en debatt och i en debatt borde bägge sidor få göra sin röst hörda, eller hur?
Jag anser att min skyldighet som förälder att visa och upplysa om andra alternativ ,absolut, men också att förbereda mitt barn för att bli en självständig samhällsmedborgare , en vuxen, i ett samhälle och värld där vi faktiskt ÄR OLIKA. Jag tycker att det är viktigt och lärorikt att i leken få utrymme för allt det där som tex en klänning på en pojke innebär, men jag tillåter (uppmuntrar inte) inte mitt barn "leka"på tex ett bibliotek, restaurang,el på någon annan plats där vi inte låter barnen leka. Ett barns lek pendlar mellan fantasi och verklighet och i slutändan tar leken ändå slut för att vi lever i verkligheten. Denna avtrappningen sker redan i skolans värld där lektioner är verklighet och därmed allvar. Därför vill JAG ( alla gör som de vill) också förbereda mitt barn för att i verkligheten blir det tokigt om en mäklare kommer i Hello Kitty tröja eller i en klänning om hen är en man. Men vi begär att barnen i skolan ( som är verklighet inte en fantasiplats) inte ska kommentera eller " höja på ögonbrynet" en pojke i klänning.. Alltså begär vi mer av barnen än av oss själva som är vuxna. Låter tokigt i MINA öron efter MINA värderingar. Jag tycker att det känns som ett socialt experiment, " vi ser vad som händer" .. det vill jag inte utsätta MITT barn för..
Vidare betyder detta inte att jag skulle bli besviken ifall min son eller dotter blir/är homosexuella /transpersoner osv. Detta hör ändå inte till denna debatt..

Svar: varför tror du att jag och andra föräldrar experimenterar med våra barn? Har du lyssnar alls på oss när vi berättar hur vi tänker? Har du även funderat på villa barn det är som kommenterar pojkar i klänning? Har du tänkt på att ditt sätt att fostra dina söner på ökar risken för att just de kommer att vara de som retas när de ser en pojke i klänning? Mina barn kommer ju inte göra det. De vet ju bättre.
Lady Dahmer

Ylva

Jag har tre döttrar och en son på väg ! Och ja jag har fått väldigt flickiga döttrar som gärna har kjolar och klänningar , utan att jag är flickig själv . Har sällan smink då och då klänning inte så ofta handväska osv osv . Jag handlar jättemycket kläder på " killavdelningen" åt dom och vi blandar kjolar och star wars hej vilt ! Jag tycker det är alledes för puttinuttigt på tjejavdelning och jag avskyr det så det blir ofta polarn och pyret. Min älsta dotter har star warskallingar då det inte finns star wars på "tjejavdelningen "och ingen retar henne. Den mellersta är väldigt trygg i sig själv och har en totalt egen stil som gör den hon är till henne och hon älskar allt tjejigt men även star wars ( mamman älskar star wars ) den älsta är också trygg i sig själv men har mer grabbig stil :) ! Den yngsta hon hänger bara med ! Nu med en son på ingång så får han bestämma sig vad han vill ha på sig klänning eller ej ( pappan tycker inte rosa och inte klänning på föris ) vi får se vad han är för person när han kommer :)

Johanna

Ett viktigt inlägg. Och jag håller med! Däremot skulle jag inte säga till mina barn att andra barn är dumma, utan något i stil med att vi är alla olika och att de barn som retas kanske inte gillar klänningar eller har sett en pojke ha det förut. För mig är det en viktig skillnad mellan vad en är och vad en gör. Vi kan alla göra dumma saker, men vi är inte dumma för det. Och vi kan bli medvetna om att vi har gjort någon ledsen och säga förlåt. Även "vad tänkte/kände du när hen sa så?" "Så får en inte säga till någon" är saker jag hade pratat med mitt barn om. Det samtalet hade jag föredragit framför att kalla andra barn dumma. En reflektion, bara.

Svar: Jag förstår hur du menar men kagg ar gjort ett aktivt val att säga just så. Människor som mobbas o retas ÄR dumma. Tycker jag alltså. Och jag tror der hjälper mina barn att förstå att felet ligger hos denne. O att den som retas vill o försöker vara elak. Det handlar ju inte bara om att tycka olika då.
Lady Dahmer

Anna

My: Igenkänning! Just nu tittar vi på vinteroveraller och jag har faktiskt ljugit om att den rosa är slut i hans storlek just för att han är i någon sorts gränsålder för vad de andra barnen (främst pojkarna) "accepterar" för kläder på andra barn. Overallen är ju så dyr och vill helst inte behöva köpa ytterligare en om han blir retad och inte vill ha den rosa då. Andra kläder får han vilka färger han vill.

Katarina: På vilket sätt är vi olika? Angående fysisk styrka så finns det mängder med hjälpmedel att ta till. Och ta ett område som kräver väldig fysisk styrka som inom häst- och stallskötsel där det främst är tjejer och kvinnor. Jag är bra mkt starkare än random män som jag känner. Inom min yrkeskategori sjuksköterska har det tillkommit många män (heterosexuella och "manliga" om det har någon betydelse för dig) och nog sjutton är de lika bra på omvårdnad som kvinnliga sjuksköterskor. VARFÖR skall vi vara olika? Och i alla fall jag vill inte bli behandlad som kvinna i den föreställningsvärld om vad som är kvinnligt som finns idag.

Sofie Larsson

Jag har aldrig sett en kvinnlig advokat/mäklare/banktjänsteman i glittriga hello Kitty-kläder. Varför skulle en pojke som erbjuds kläder han känner sig fin i inte bli lika anpassad till vuxenvärlden som kvinnor som klätt sig som prinsessor i barndomen? Dålig ursäkt för att hämma sina söner.

Maja

Är det inte ett problematiskt perspektiv?
Problemet med mobbning är väl att pojkar mobbar flickor? Pojkar behöver inte skyddas från mobbning de behöver lära sig att inte mobbas.
Pojkarna är kanske söta när de är små men de växer upp till män och på vägen dit är de en plåga för flickorna.

Solanas skrev om faran med pojkmamman.

Katarina

Då lämnar jag denna debatt då jag anklagas över inte lyssna eller läsa mig till era tankar.
Tack det har jag, och jag tycker det är en bedrövlig debatt om vi inte kan samsas om våra och andra oliktänkande på ett hyfsat sätt. Jag uppfostrar inte söner utan döttrar och EN son. En son som är mjuk och känslig och ett barn. En son som är pojke. Du höjer ögonbrynen om en vuxen Karl kommer i klänning men beger att andra barn inte ska göra det. Dubbelmoral. Min son uppfostrats till att alla får vara som de är och inte kalla andra barn för dumma för att de inte tycker likadant... Han uppfostras till att det är ok att tycka olika och att det är ok att prata om det eller ställa frågor kring det som är annorlunda . Det ska han och andra få göra utan påhopp att han är dum.
Jag gjorde inte några påhopp på dina barn ( hur de kommer att bli som vuxna eller bete sig i skolan gentemot andra barn) utan deltog i vad jag trodde var en vuxen debatt. Utan rätt och fel men med olika åsikter. Du förespråkar olikheter men bara om man tycker likadant som du själv gör...

Svar: Du sa att jag experimenterar med mina barn. Det skulle iallafall jag kalla för ett påhopp.
Lady Dahmer

Towa

Får mig att tänka på när YOHIO i mello dök upp. En kille med rosa. En kille med smink. En kille med långt hår. Tja, jag som då i yngre tonåren faktiskt var på en av hans konserter kan ju säga att tjejerna knappast var frånvarande ;)
Både yngre tjejer och killar såg upp till YOHIO för att han "vågade vara sig själv".

Tro helt klart på fler "förebilder" som honom i framtiden, och somsagt en god självkänsla som du nämnde ovan!
Med en god självkänsla och bra självmedvetenhet så orkar man starkare stå emot elakheter/påhopp.

Sarah

Katarina: det är väl självklart att LD tycker att hon gör rätt, annars skulle hon väl inte göra så. Precis som du. När man blir ifrågasatt argumenterar man för sin sak. Det är inte schyst att antyda att folk experimenterar med sina barn och använder dem som politiska spelbrickor istället för att se till deras bästa. Klart man blir sårad och ledsen.

Sen är det absolut inte schyst att antyda att du uppfostrar mobbare och jag tror att din son är jättefin. Men kom ihåg en sak: att retas är inte att tycka annorlunda, att retas är att vara dum. Sen kan man i sitta i sin kammare och tycka att folk ser ut som clowner men det är en annan sak.

Anonym

Jag har en lillebror, som alltid gick i kjol och klänning när vi va små, idag vet jag inte vad han är,och jag bryr mig inte, han är världens finaste och bästa oavsett vad han är!

Maja

Towa
Men vi har inget problem i samhället med att män har dåligt självförtroende, tvärtom att de har för mycket av det.

Tjejer (eller killar) behöver inte fler manliga förebilder.

Lär era söner att backa tillbaka och lämna plats åt tjejerna istället. De kommer att bli män.

Maja

Jag läste kommentarerna under inlägget före och efter detta. Där har alla förstått problemet män utgör och att de inte har något i feminismen att göra.
Men så fort det handlar om män som inte blivit vuxna än så verkar pojkmammorna glömma hela könskampen.

furyosa

Angående det Katarina skriver om att könsskillnader är något skyddsvärt i sig självt: "Ska vi ta bort våra kön helt? Ta bort våra könsroller? Jag är inte med på det!":

Män definierar ju sin manlighet utifrån att inte vara kvinna, dvs de väljer ut en hel del mänskliga egenskaper och uttryck som de kallar kvinnliga och sätter sedan upp könslagar om att män inte får ha tillgång till dessa egenskaper och uttryck samt utser könspoliser som ser till att männen håller sig inom dessa könslagar annars straffas de med hån och hot om våld. Män som har egenskaper och uttryck som ligger närmare det manligt kodade lever sina liv relativt ostört medan män som känner sig mer hemma med kvinnligt kodade egenskaper och uttryck blir olyckliga av att konstant straffas för det. Jag ser inte vitsen med att upprätthålla strikta könsroller som begränsar vissa mäns liv. Det är ju inte så att män som känner sig hemma och bekväma med det manligt kodade uttrycket helt plötsligt tvingas uttrycka sig kvinnligt om vi entledigade könspoliserna. Däremot ger det de män som känner sig mer hemma i det kvinnligt kodade frihet att uttrycka det. Jag tippar på att manligt kodade män (såsom vi definierar manligt idag) inte kommer att vara sällsynta i ett samhälle som slutat vakta på våra könsroller.

F.ö. skulle jag bli glad av att möta en manlig mäklare, chef, bankman etc i spetsblus, pennkjol och högklackat. Jag vet att han måste ha betalat ett mycket högt pris genom att motta könspolisernas straff för att kunna möta mig i det uttrycket och det inger respekt hos mig.

Maja

Furyosa
Är inte problemet snarare att män kommer undan med vad som helst och kvinnor bevakas att följa sin tilldelade roll?

Varför blir så många feminister oroade för mäns välmående så fort man påminner dem om deras söner?

My

Vad menar du Maja? Att vi med söner inte ska göra allt i vår makt för att uppfostra en generation män som på riktigt är feminister istället för att bara säga att dom är det medan dom lutar sig tillbaka och låter kvinnorna föra kampen?

furyosa

Maja,
Män som går i kvinnliga kläder utsätts för hån, våld och hot om våld. Sen bevakas även kvinnor så att de håller sig inom sin roll. Men här finns även en dimension där det manliga hyllas och det kvinnliga anses mindre värt. Så en kvinna som anammar manliga uttryck och blir en sk pojkflicka får cred för det eftersom hon då konfirmerar männens syn på att det manliga uttrycket är bättre genom att välja det, samtidigt som hon får skit för det för att hon egentligen borde hålla sig inom sin tilldelade könsroll. En man som väljer ett kvinnligt uttryck får skit för att han ratar det som anses högre värt, dvs det manliga, samt att han får skit för att han överskrider sin könsroll.

Maja

My
Nej och ja.
Män ska inte föra någon feministisk kamp. De ska lära sig att backa undan och ge makt till kvinnor. Män behöver inte bättre självförtroende eller mer skydd, det är kvinnor som behöver det.

De där gulliga sönerna växer upp och blir män. De är förtryckare och potentiella våldtäktsmän, behandla dem som det.
Tänk att det är som ett farligt djur. Gulligt och vänt som unge men farligt när det vuxit upp.

Maja

Furyosa
hån och våld mot män är inget samhällsproblem och inget som feminister ska fixa åt dem.
Sen tycker jag inte alls att det är så. Transexuella visst. Men de som "lajvar kvinna" får bara en massa ryggdunk och kvinnlig uppmärksamhet. Som Yohio, Wurst och After dark t.ex.

Frida

Detta kan vara det finaste bloggvärlden har bjudit på. Kanske någonsin. Så viktigt ❤️

Maja

My
Sen är det så numera att man kan välja bort att föda söner. Då slipper man hela problemet med att behöva föda upp sina egna förtryckare.
En generation utan pojkar hade ju varit bäst.

furyosa

Maja,
Yohio ville inte gå ut med sitt riktiga namn ett tag pga de dödshot han fått motta. Även Tom Neuwirth har fått dödshot riktade mot sig, ett tag på daglig basis. Jag är dock för opåläst för att säga om män som anammar ett kvinnligt uttryck räknas som queer men känner instinktiv att även de ingår i den feministiska kampen som utmanar den nuvarande ordningen.

Anonym

Maja
Med den synen du har på pojkar/män så blir man mörkrädd. Vilken sjuk inställning att man ska behandla sin son som en potentiell våldtäktsman! Hur tror du den pojken blir som vuxen man med en sådan uppfostran?! Du tror inte det är en stor risk att han får en skev inställning till kvinnor med en morsa som behandlar honom som en våldtäktsman?!

Maja

Anonym
Det är inte kvinnors fel att alla män måste betraktas som potentiella våldtäktsmän.
Du borde bli mörkrädd av det som män gör mot kvinnor istället.

My

Maja: Män blir som dom blir pga normer och patriarkal kultur. Jag väljer att, istället för att se på min bebis med snopp som en våldtäktsman, att uppfostra mjuka och respektfulla individer som ska stå emot könsnormer och patriarkal struktur. Framtida eventuella män som är tysta när det behövs och som ryter ifrån när det behövs, precis som deras far. Och nej. Det går inte idag att välja bort pojkfoster, i teorin ja men inte i praktiken då det inte är tillåtet. Att glida in här och trolla runt som du gör för att få en reaktion är rätt omoget. Vi feminister med söner är väl medvetna om den kultur våra barn växer upp i. Det är ju därför vi är feminister och kämpar så jävla hårt med vår omgivning för förändring. Vi vill bättre för våra söner och döttrar. Du behöver på inget sätt tala om för oss vad det är för värld som väntar dom där ute.

Barn som sticker ut från normen behöver absolut stöd och uppmuntran, oavsett sak mellan benen. Det är jävligt tufft att vara pojke som inte gillar typiska pojksaker i skolan, och än tuffare att vara pojke och stå emot norm. Självklart ska barn som sticker ut ha allt stöd som finns. Det är ju pojkar som INTE faller in i könsroll och machokultur vi vill ha. Hån och våld mot pojkar och män som avviker från norm är definitivt ett patriarkalt problem.

Mina söner ska föra feministisk kamp. Det borde alla göra.

Sofie

Hur gör man då när sonen efter fyra dagar i förskoleklass inte längre vågar vara sig själv? När han inte längre väljer sina rosa kläder, sina glittriga tröjor. När han inte vill använda sin matlåda med Frostmotiv eller sin rosa gympapåse.
Jag har erbjudit honom allt sen han föddes och under alla år i förskolan har han valt själv och ingen har lagt sig och om någon har kommenterat så har han inte brytt sig.
Men nu började han i f-klass och kom ensam från sin förskola in i gruppen. Efter fyra dagar så märker jag att han stortrivs med sina nya kompisar, fyra flickor men att han inte längre vågar/vill välja de normbrytande saker/kläder han älskat tidigare. När vi pratar om det så berättar han att några barn sagt att han är en tjej när de såg hans matlåda. Vi har pratat och han vet att de andra barnen har fel men han vill inte längre.
Det gör så förbannat ont i mitt hjärta att det inte ens gått en vecka och han redan förändrar sig själv för att passa in.
Jag blir på något sätt besviken på mig själv som uppenbarligen inte lyckats att stärka hans självkänsla till den grad att han vågar stå upp för sig själv.
Men mest av allt blir jag så sjukt provocerad av andra föräldrar som är så jädra inskränkta att de lär sina barn att mitt barn inte är rätt.

Maja

My
Du är blåögd. Det är just det som är problemet med pojkmammor som Solanas skrev om.
Det är visst tillåtet att välja bort pojkfoster. Det är fri abort, anledningen spelar ingen roll.

My

Maja: Det är inte fri abort i veckorna du får veta könet. Få har idag råd att ta blodproven som påvisar kön tidigare än RUL.

Du är en mkt korkad människa om du på riktigt tror att medvetna föräldrar inte har koll på hur deras söner förväntas bete sig. Du är dock bara här för att trolla. Trist nivå.

Annika

Maja: Att feminister skulle välja bort pojkfoster låter som något en anti-feminist skulle dra till med för att få uppmärksamhet.
Att uppfostra mjuka och empatiska söner tycker jag däremot låter som en fantastisk idé. Hur tänker du kring det?

Anna

Annika: Precis! Det känns som att det är en antifeminist som skriver detta för att folk skall förfasas och tycka att "feminismen har gått för långt".

Annika

Anna; Jag kan ha varit ute och cyklat nu, det känns fel att tillskriva någon en uppfattning när jag inte vet.
Finns ju en möjlighet att Maja menar allvar och i så fall vore det fel av mig att diskvalificera henne från samtalet genom att plain kalla henne anti-feminist.
Om du menar allvar med det du skriver Maja så tycker jag du resonerar orimligt. Vi kan inte tillämpa någon slags arvssynd på pojkbarn.

Annika

...på det sätt du beskriver, bara göra vårt bästa för att de ska växa upp till rimliga män.

Anonym

Maja
Sund inställning att man ska kunna abortera pojkfoster! Enbart pga könet! Det man gjort och fortfarande gör mot flickfoster tycker du man ska legitimera och nu också göra mot pojkfoster? I samma syfte. Låter logiskt. NOT. Tror du på allvar att världen skulle bli bättre om männen inte fanns? Det gör inte jag. Kvinnor med makt är lika vidriga som män med makt.
Skulle planeten få det bättre med kvinnor vid makten? Knappast.
Skulle miljöhotet helt plötsligt försvinna? Skulle alla bli veganer om det bara fanns kvinnor? Kvinnan anser sig vara förtryckt men förtrycker själv andra arter med gott samvete.
Och hur gör vi med de kvinnor som känner sig som en MAN fångad i en kvinnokropp?

Själv är jag stolt mamma till 3 vuxna söner. Alla 3 är empatiska, mjuka män med sunda värderingar vad det gäller kvinnor. Har aldrig tänkt på de som farliga djur eller våldtäktsmän. Djur är de men det är vi allihop.
Skulle kunna ge mitt liv för mina söner. Utan de skulle mitt liv bli innehållslöst och tomt. Nog svårt för dig att förstå som gladeligen skulle abortera ett pojkfoster istället för att glädjas över att bli förälder. När jag själv var gravid oroade jag mig inte över om det skulle bli en pojke eller en flicka. Oron handlade istället om barnet skulle vara friskt.

Sist men inte minst. Aldrig undrat över varför det finns två kön? Livets mening, ur ett biologiskt perspektiv, är att få avkomma. Varken mer eller mindre. Vi finns till endast för att säkerställa vår arts överlevnad. Sådan är naturen.

Svar: Forskning visar precis just det du inte tror på, att i de samhällen där kvinnor får mer makt är också de samhällen som är fredligast, fler bryr sig om miljön och djuren och annat. Det är liksom inget påhitt.
för övrigt finns det fler än två kön. Problemet är att ett av dem ägnar sig åt att mörda de andra.
Lady Dahmer

Anna

Annika: Du har rätt. Jag får dock en olustig känsla när någon ifrågasätter kvinnor som inte vill abortera sina pojkfoster.

Maja

Anna
Vad skulle vara fel på det? Foster är inte människor och kvinnan bestämmer själv över sin kropp. När pojkarna väl är födda kan man inte gärna förhindra att de växer upp till män.

Ovanligt att bli anklagad för att inte vara riktig feminist när man pratar om manshat.

Maja

Anonym
En kvinna får göra abort av vilket skäl som helst. Det finns inget fel skäl, kvinnan bestämmer.

Ja. Det män gjort mot kvinnor ska göras mot män tills det blir jämlikt. Män har tagit makt med våld och de kommer inte lämna ifrån sig den frivilligt.

Jag tror säkert att du älskar dina söner. Det jag ser hos dig och många andra pojkmödrar är dock att det blir en dimma som förhindrar feminismen.
Har dina söner backat undan och gett kvinnor plats, t.ex. lämnat sin plats i bostadskön, på universitetet, sitt arbete eller liknande?
Har de aldrig gjort sexuella närmanden mot kvinnor?
Vet du att de aldrig våldtagit ?

Malin

My, redan i v 12 kan skickliga läkare se könet. Det är inte så vanligt att sådana ultraljud görs i Sverige, men i vissa länder görs det ofta (för att kunna abortera flickor). Dessutom möjliggör både moderkaksprov (v 10-12) och fostervattensprov (v 14-16) att du aborterar icke önskat kön innan v 18. Så det är i teorin fullt möjligt att abortera pojkfoster i Sverige.

Jag har söner och jag är helt medveten om att de i en snar framtid är potentiella våldtäktsmän. Det är något jag lever med och oroar mig för, och självklart gör allt för att motverka, men jag undrar hur stor makt jag har?

Anna

Maja: Ja, kvinnan bestämmer och jag skulle inte vilja göra abort pga. barnets kön. Jag tror på det som My skrev om normer.

Det var fel av mig att insinuera att du skulle vara antifeminist. Ber om ursäkt för det.

Annika

Maja: Jag insåg mitt misstag och backade, eller hur?
Att abortera pojkfoster vore att förneka hela gruppen män deras rätt att existera och jag får inte ihop det med principen om allas lika värde. Jag tror att en del av mäns svinbeteenden beror på biologi men att mer beror på en ofunktionell och skev mansroll. Kanske skulle vi börja med mansrollen och se var vi hamnar? Eller, du nämner "en generation" förresten, var det någon slags snabbomstart av mansrollen du tänkte dig?
Ang. det du skriver om pojkbarn tänker jag på hundvalpar. De är också rovdjur men om man ser på en hundvalp som en farlig best har man snart... en farlig best. Min jämförelse haltar en aning eftersom hundar inte har lika mycket makt som män men fattar du hur jag tänker?

Anonym

Maja
Vad menar du med sexuella närmanden?? I ett förhållande gör man väl sexuella närmanden till sin partner? I det fallet så har min äldsta son gjort det då han har varit sambo med en kvinna. Våldtagit har han inte gjort. Mina andra två tänder inte på kvinnor då de är gay. Och om de våldtagit så är det isf män. Men det är väl helt o.k i din värld.
Förstår verkligen inte varför mina söner skulle behöva lämna plats för en kvinna i bostadskön, i sitt arbete m.m?
Mina söner har växt upp hos mig som varit ensamstående i många år och hjälpt mig med ekonomin genom att betala hem. Så i förlängningen drabbar det mig som kvinna om de skulle lämna över sitt jobb till en annan kvinna. Den yngste sonen bor fortfarande hemma och då vi bor i en storstad är det stört omöjligt att få ett boende. Nu är det ju så att barn ska inte bo hemma hos sina föräldrar när de blivit vuxna. Varken kvinna eller man. Även i det fallet drabbar det mig som kvinna om min son ska lämna företräde åt en tjej. För skulle sonen hitta ett eget boende så kan jag flytta till mindre och spara en jävla massa pengar på billigare hyra. Ditt resonemang håller inte.

Anonym

Annika
Håller med i det du skriver. Mycket har nog med biologi att göra. Och såklart finns det mycket att förändra i mansrollen. Jag skulle nog vilja börja där med istället för att "utrota" män. :)

Anonym

Lady Dahmer
Vilka samhällen syftar du på? Mig veterligen finns det inget samhälle här i väst där kvinnor sitter vid makten som inte är lika maktgalna som männen. Kolla bara på våra egna kvinnliga politiker. Makten är nr ett. Djurens, kvinnans och miljöns väl är sekundärt. Så nej jag köper inte ditt svar.
Behöver bara gå till kvinnliga chefer på arbetsplatser där jag varit. Översittare hela högen. Tar jag mitt senaste jobb så var det dessutom en kvinnlig kollega till mig som avancerade till chef. Hon ljög, tog åt sig äran för mitt arbete och tog definitivt inte mitt parti i en arbetskonflikt. Var till sist tvungen att sluta. Jobbat där i 10 år. En annan kvinnlig chef utsatte mig för utfrysning pga att jag var fackligt ansluten. Och ännu en njöt av att bolla med sina anställda bara för att hon kunde. Däremot har jag blivit väl behandlad av alla mina manliga chefer utom en. Makt berusar. Kvinna som man .

Svar: Jag pratade inte om matriarkat. Jag pratar om samhällen där kvinnor fått mer makt än innan. Där de fått utbildning, pengar, politisk makt osv. När man lägger ansvaret för samhället hos kvinnor så går der bättre. Finns många sådana projekt just nu på olika platser i bland annat Afrika.
Lady Dahmer

Maja

Anonym
Du förstår väl att de kvinnor som skulle ha fått jobb och bostad om dina söner kunde lämna utrymme till dem också har mammor?
Om inte dina söner ska lämna plats och makt åt kvinnor, vilka män ska göra det?

Christina

Hade älskat att ha en manlig mäklare i klänning! Skulle en mäklares klädval ens påverka hens arbetsförmåga? Mer folk som vågar bryta snäva normer tack!!

Maja

Christina
Varför inte välja en kvinnlig mäklare istället?

Anonym

Maja
Med ditt resonemang är alltså en kvinna som är mamma till söner mindre värd??Jag och mina söner har inte rätt till samma välfärd som kvinnor som fött döttrar? Patriarkatet straffar mig som kvinna med sämre lön, sämre villkor och sämre vård för att jag är född kvinna. Manshatande feminister tycker att jag ska straffas en gång till för att jag fött söner.

Tack och lov så resonerar de flesta kvinnor som så att de vill bli erkända för sina meriter och sitt kunnande och inte bara för att de är födda som kvinnor.

Anonym

Katarina skrev att det utifrån hennes värderingar kändes som ett socialt experiment skicka sin pojke till skolan i kjol. Därför gör hon inte det. Hur du gör med Tamlin är ditt val, förhoppningsvis utifrån dina värderingar, vars konsekvenser du får ta ansvar för. Ingenstans skrev hon att du experimenterar med dina barn. Men Katarina skulle utsätta sin pojke för ett socialt experiment om hon gjorde lika som du gör med Tamlin. Vad som är ett socialt experiment för Katarina behöver inte vara det för dig. Och det har Katarina heller aldrig hävdat. Slutligen var ditt bemötande av Katarina under all kritik och speciellt som du påstår dig ha ambitionen bli bättre, en varm famn etc, på det.

Svar: Jo det är samma sak. SKriver man att "det känns som ett socialt experiment att låta pojkar ha klänning i skolan" så säger man att föräldrar som gör detta experimenterar med sina barn. Sen kan du försöka vrida och vända på det, men det är precis det hon sa.
Lady Dahmer

Tess

Min son dansar också balett. Han har gråtande berättat att barn på skolan (särskilt pojkar) har skrattat åt honom när han pratat på det. Jag blir så otroligt ledsen att det ska klankas ner på en grej som han tycker så mycket om. Det känns tragiskt att vi måste jobba med att stärka honom och stötta honom så mycket, något som inte alls hade behövts om han t.ex. spelat fotboll. Han testade karate en gång och när han berättade om det innan så var det bara "coolt". Nu så gillade han inte karate och går inte på det något mer.

Förresten... en person som anser att kvinnor inte orkar lika mycket som män har nog aldrig fött barn >:-(

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog