Lady Dahmer

De där männen finns ju rakt ibland oss, vänner, bröder, pojkvänner.
Jag skulle kunna berätta så mycket om de män som dyker upp i mitt flöde då och då på FB genom gemensamma vänner. Jag ser ibland vänner, både från förr och nu, som befinner sig i sällskap med de män som begick övergrepp mot mig när jag var 12, 13, 14, 15, 16 år gammal. Män som idag är kära vänner, som det skrattas tillsammans med, fotas tillsammans med, festas tillsammans med, umgås tillsammans med.
 
Jag tänker på det varje gång jag ser detta och det gör mig både förbannad och ledsen. Jag tänker på att de vet, att de egentligen vet vad för slags män de är men att de tillåtit sig själva att glömma eller vifta bort. Han är ju så snäll. En sån schysst kille. Det var då. Glöm det där nu Natashja. Glöm det.
 
Men det är det som är problemet. Det är därför sånt här kan fortgå. För att det INTE är mörka främlingar som man kan distansera sig ifrån. För att det ÄR män vi känner och tycker om.
 
Jag kommer ihåg en jobbig händelse från när jag var 12. Jag gick i sexan och hade varit på en fest tillsammans med vuxna män. (Dont get me started on hur fucked up det är att vuxna män umgicks med mig när jag var 12, men så är livet uppe i hälsinglands småorter liksom) Vanligtvis på dessa fester så var det roligt att lyfta upp tolvåringen och bära in henne i sovrummet och tafsa och slita i hennes kläder. Att hon skrek hysteriskt var en del av det roliga.
 
Enda gången nån sa till var när en annan kvinna var med på festen och det efter att jag låst in mig i badrummet.
 
Fattar ni, jag fattar knappt, men jag förstår nu att mycket fick sin grund där och då - när jag var tolv och vuxna män sa att jag såg ut som sexton och att min kropp var välutvecklad och att de hade rätt att ta på den.
 
Men iallafall så pratade jag om detta när jag kom till skolan måndagen efter och till slut kom det fram till en av killarnas flickvän att jag sagt det ena och det andra och vid ett tillfälle där jag tillsammans med henne och honom och massa andra av människor befinner oss hemma hos en gemensam vän så säger hon högt att Natashja sprider falska rykten. Om du nånsin gör det så ska jag slå dig. Denna tjej var visserligen inte mer än femton själv men jag minns hur jag skämdes. Att jag kände mig så dålig och dum som berättat detta. Att skulden var min liksom. 
 
Det ironiska här är att den jobbiga händelsen jag minns från när jag var tolv var just denna utskällning, inte allt det som jag utsattes för. Det var ju liksom vardag. 
M

Ja, och de är kvar för att man själv 'löste situationen' genom att flytta på sig - som min tafsande scoutledare. Jag slutade åka på läger, han fortsatte..

A

Just det, "förövare". Dessa mörkervarelser som bara existerar, som uppstått ur tomma intet under någon sten nånstans och som varken har familj, släkt, vänner eller kollegor.
Alla känner ju ett offer, men ingen känner en förövare. Förövare har inga sociala band till någon över huvudet taget. De bara existerar i ett vakuum i någon parallell dimension där ens egna bekantskapskrets och släkt inte finns.
"Inte min [valfri manlig bekantskap]" heter det ju alltid. Men förövare har också familj, släkt, vänner och kollegor precis som de flesta andra och de kan vara ens egna precis som de kan vara någon annans. Precis som alla känner ett offer så känner också alla en förövare. Vi har bara så jävla svårt att ta in det när det handlar om våra närmaste.

Malin

Nu måste jag protestera lite här, jag är också uppväxt i Hälsingeskogarna men inte sjutton umgicks jag med vuxna när jag var tolv, och inte när jag var sexton heller. Det gjorde inte mina kompisar heller, och det skulle våra föräldrar ha satt stopp för om vi hade försökt!De hade stenkoll på var jag var och med vem, och en vuxen man på en fest skulle INTE ha varit okej. Det beror nog mer på enskilda fall isåfall, att i just ditt gäng eller din by var det så, men att det skulle varit normen i Hälsingland att vuxna gick på fest med barn går jag inte med på. I min umgängeskrets umgicks vi med jämnåriga. Jag umgicks inte ens med de i nian när jag gick i sjuan.

Svar: alltså ALLA tolvåringar umgicks inte med vuxna och ALLA vuxna umgicks inte med tolvåringar, men det händer ofta då och då däruppe, inte bara i min by, och det är inget som är socialt oaccepterat på det sätt man hade hoppats. Just du kanske inte hängde med vuxna men jag LOVAR att det fanns andra som gjorde det.
Lady Dahmer

Malin

LD: ja eftersom du gjorde det så var det ju uppenbarligen något som förekom, och jag kan ju inte utesluta att det hände även i min närhet, kanske inte just mina jämnåriga för det skulle jag ha vetat, men de som var lite äldre kan ju ha hängt med "gubbs".
Men min undran är om inte dina föräldrar gick i taket om du var på vuxenfester i den åldern? Jag gick på klassfester, typ, och skoldiscon. Så ocool var jag när jag var tolv-tretton år. Men inget annat hade funkat heller eftersom jag bodde i obygden och vi var beroende av att en förälder skjutsade oss vart vi än skulle.

Svar: Ja mamma gillade det väl inte men det var inget som stoppades.
Lady Dahmer

M

#intehelahälsingland!

sovgris

Vill bara säga apropå ovanstående kommentarer att inte alla föräldrar har stenkoll. Verkligen inte alla. Inte alla föräldrar bryr sig heller om vad deras barn håller på med. Jag skulle faktiskt kalla det ett privilegium att växa upp i en familj där de vuxna tar sitt ansvar. Många är de barn som lämnas vind för våg pga föräldrars psykiska ohälsa, missbruk, fattigdom med tllhörande stigma med mera med mera. Jag var ett av dem fast det syntes inte utåt. Min syster festade hela nätterna med både vuxna och jämnåriga när hon var 13, mitt i en flott stockholmsförort.

Mimma

Från nyheterna i Finland idag: en 35-årig styvpappa har filmat partnerns 15-åriga dotter i smyg när hon duschat, och även filmat partnern då hon sov naken. Under två års tid. Han fick 60 dagars villkorlig dom. Dottern vågade berätta om filmandet (hon hittade kameran i badrummet själv) först efter att även mamman hittat klippen på hans padda. FY FAN.

Lilja

Kan verkligen relatera. Så sorgsen känner jag mig, nästan uppgiven.

Har ni förresten sett Thailandsdrömmar på svt? Finner inte ord.

Emma

Jag rättfärdigar inte vad de vuxna männen gjorde men varför väljer ens en tolvåring att umgås och vistas på fest bland vuxna män? Bara Sjukt!

Svar: För att det är kul? För att hon utforskar vuxenvärlden? För att hon är nyfiken?
Lady Dahmer

Madde

Det är alltid offrets fel. Men hon skulle inte gått ditt , varför umgicks hon med äldre män? Är nästa fråga vad hade du på dig? Vad som än händer om en vuxen man förgriper sig på ett barn så är det inte barnets fel. Mannen7männen väljer att göra det. Finns en väldigt enkel regel är den du intresserad av någon under 18 och du är vuxen håll det i byxorna, och tänk efter varför är du intresserad av någon så ung istället för en i din egen ålder..
Kan inte ens tänka mig hur hemskt det måste varit och att alla på festen tog det som ett skämt , slår vad om att dem rättfärdigade sig med att dem bara hade lite roligt. Hur det kan vara roligt fattar jag inte dock!!

Malin

Madde, det finns väl ingen vettig kvinna som anser att det är offrets fel när en tolvåring blir utsatt för övergrepp av vuxna män!
SAMTIDIGT som jag anser att det är de vuxna männens ansvar att inte ha fester där det finns tolvåringar, så kan jag inte själv förstå hur en förälder kan låta bli att bli skogstokig och stoppa tolvåringen från att gå dit. Det ena kommer ju före det andra: de vuxna männen har fest med barn, hur sjukt som helst. Det är det första. Föräldrar gör inte allt som står i deras makt för att stoppa barnen att vara på festen, det är det andra. Det första är sjuukt mycket sjukare. Men det andra är faktiskt inte heller okej, enligt mig. Det betyder INTE att jag anser att det är barnets (offrets) fel, inte någonstans.

Annika

Emma; Hur tänkte du nu? Jag tycker det du skriver låter obehagligt mycket som att du lägger en del av skulden på offret.
Eller har jag missförstått dig alldeles?

Marie

Emma, hur kan det vara 12-åringens sak att ta ansvar för? Många jag känner umgicks med äldre för att det var spännande, roligt och man kan tänka sig en känsla av att vara utvald. Oavsett anledningar, det är alltid förövarens ansvar, alltid!

Madde

Jag var sarkastisk om ni inte förstog det. Eftersom det alltid är offret som blir ifrågasatt om vad som händer. Även här på sidan kom kommentaren "men varför väljer ens en tolvåring att umgås och vistas på fest bland vuxna män?"
Borde inte frågan vara varför väljer vuxna män att tafsa på en 12 åring, ett barn?
Varför stoppar inte kvinnor männen , varför tittar dem bara på?

P

Föräldrarna har ett ansvar att skydda sitt barn från dåliga vuxenkontakter. Män som bjuder barn till sina fester är dåliga män. Inte typiska för majoriteten män.

Svar: Min erfarenhet är att män generellt skiter i barns ålder om de ser vuxna nog ut. Men det är nog skönt och bekvämt att tänka att det är dåliga män. >Då kan man ta avstånd. Då slipper man konfronteras med tanken att det kan vara nån man känner. Ingen av de män som jag hängt med skulle klassas som dåliga män. De var omtyckta och hade vänner och familj som skulle garantera att de var bra killar.
Lady Dahmer

Marie

P visst har föräldrar det, men alla mäktar inte med det. Det gör inte de unga tjejerna till giltiga måltavlor för män med fel agenda. Det är männens ansvar att inte tafsa!

Visst är de dåliga män, men fortfarande män. Hur ofta blir minderåriga killar tafsade på och utsatta för andra kränkningar och övergrepp av vuxna kvinnor?

Dåliga män, ja, men alla son inte säger ifrån, som skrattar åt kvinnoförnedrande skämt, som bidrar till att sexismen frodas är också dåliga män, och ja då har vi täckt in många, väldigt många män i många grupper!

Annika

P: Nej, inte alla män... :) Jag tolkar nog inte inlägget som att LD menar att majoriteten av alla män svinar runt på just detta sätt, utan snarare som att svineri förekommer inte bara bland män som kommer från en annan planet eller kontinent utan också bland män som vi har sociala band till och som vi uppfattar som hyfsat normala.

J

"Varför väljer en 12åring att vara på en fest med vuxna?" är för mig en ganska konstig fråga. För en känner sig cool? Låter väl dumt, men allt en vill (iallafall jag) när jag var ung var att vara vuxen. Så att gå på en fest där det är vuxna människor kändes coolt, vuxet, mäktigt... kommer ifrån en håla i Dalsland och jag kan lova dig på varenda fest med 12-15åringar är det likaväl många 20-40åringar. Urk när en tänker på det som äldre, att se gubbar i 30+ hångla upp små tjejer och liksom dyrkas av oss yngre. Herregud de var ju så "sköna" som såg till att vi hade dunkar med brännvin o tysk öl. Vet inte blir ledsen att någon försöker ifrågasätta varför att vi gått på de festerna eller att våra föräldrar inte borde tillåtit oss. Såklart skulle min mor sagt nej, men jag sa ju att jag var på "sleep over", har ingen dålig relation med min mamma eller pappa men jag ljög friskt om vart jag var som ung och mamma har alltid "litat" på mig även om hon säkert vetat att jag ljugit för att ge mig rum och visa att hon litar på att jag iallafall kommer hem hel o hållen. Det har väl haft sina för och nackdelar men jag är ändå glad att hon inte hade koppel på mig. Jag var väldigt rebelliskt olikt mina andra syskon och jag tror att hade hon försökt "tygla" mig så hade jag rebellat mera. Istället gjorde jag crazy saker men visste att mamma alltid välkomna mig hem utan att döma mig. Äh, vet inte vad min point är förutom att frågan varför en ung människa var på fest där det var äldre var ganska okänslig.

A

"Varför väljer en 12åring att vara på en fest med vuxna?"
12-åringar har inte ens utvecklat en tidsuppfattning än. De vet vad klockan är, men de har ingen uppfattning om hur lång en timma är. Hur i helvete kan man begära att någon som inte ens har någon vidare uppfattning om tiden ska kunna ha en så pass utvecklad etik och ett så pass välutvecklat konsekvenstänkade att denne ser det olämpliga i att festa med vuxna?
Vi som har yngre syskon vet hur mycket de ville vara som oss när vi var 17-18 år. Barn i den åldern vill vara stora för att de tycker det är häftigt. Att se upp till äldre och vilja vara som dem är en del av utvecklingen. De väljer ingenting för de har inte riktigt förmågan till det tänket än.

Becka

Inte uppvuxen i Hälsingland men har verkligen inte samma barndomserfarenheter som LD. Fast alla barndomar är ju unika mer eller mindre.

Jag blev uppläxad redan som barn att inte följa med främlingar och trots att min pappa tillsynes hade slappa regler (kunde vara uppe sent, kolla på vad jag vill osv.) så släppte inte min pappa iväg mig vart som helst. Jag vet inte hur han lyckats men jag löd honom också alltid. Gör än idag på sätt och vis. Hans ord väger tungt för mig. Jag vet att han alltid vill mig väl. Han skulle aldrig någonsin godkänt att jag umgicks med män när jag själv var tolv år. Han varnade mig redan då för att träffa killar ensam över nätet (vi fick dator när jag var runt den åldern).

När jag gick i gymnasiet (då är man 16 år eller äldre) och jag snackade med en äldre man så reagerade min pappa starkt. Hände ingenting, dels tappade jag intresset och dels höll jag med pappa att det inte kunde bli nått.

Annika

Det känns som att vi hamnar snett när vi i diskussionen börjar fokusera på föräldrarna istället för förövarna. Misslyckande i föräldraskapet ja visst, men är inte den anmärkningsvärdaste grejen i det här inlägget att 'normala' män slet i kläderna på en tolvåring när tillfälle bjöds?

Sandra

Herregud! Snacka om att skjuta skulden på förövaren! Kvinnor av idag, hur kan ni bara göra såhär???

Mina föräldrar har inte brustit i sitt föräldraskap men när jag var 14-15 var jag och mina kompisar cheerleaders. Och laget, männen i laget (omkring 22-30) ville väääldigt gärna att vi skulle hänga med på fest. Och väl där kan en ju räkna ut hur det gick.
Jag tackar än idag mina föräldrar som uppfostrade mig till att ha integritet och styrkan att säga nej, samt att ta vara på mina vänner. Men många gånger gick det alldeles för lång för hur mycket kunde jag egentligen sätta emot.

Sandra

Jag menar naturligt vis offret i första meningen.. Morgontrött...

NEJ!

Problemet är ju verkligen att "normala män" tafsar överhuvudtaget. Att det är normalt beteende, om du är man. "Normala kvinnor" tafsar inte. Vi måste skapa ett nytt normsystem för män gällande att respektera andras kroppar.
Att föra över diskussionen till föräldraskap är verkligen att inte vilja ta i det EGENTLIGA problemet. Den som inte vet att de flesta föräldrar vill sina barn väl men av olika anledningar misslyckats måste bo på en annan planet än jag. Jag vill vara en bra förälder som skyddar mitt barn. Jag vill lära dem integritet och att kunna säga nej. Ibland kommer jag att misslyckas. Då vill jag inte att det står ett gäng "normala män" och antastar barnen vid första bästa tillfälle.

Malin

"NEJ!":

Ingen av oss vill ju att det ska finnas tafsande män någonstans, men det gör det. Vi kan vara hur upprörda som helst över det, men tills något hänt som gör att män slutar tafsa (jag tror personligen inte att det någonsin blir så, alla miljarder män som finns i hela världen och hela tiden föds det nya, det kommer alltid att finnas tafsande män) måste vi hitta sätt att skydda speciellt de yngre kvinnorna och flickorna.
Kännbara straff för tafsare och utbildning om detta redan i skolan, så att tjejerna vet att det är kriminellt.
Att så långt det går förhindra lägen där det är lätt för män att få tillgång till unga flickor att tafsa på, till exempel.
Självklart också uppfostra våra söner att INTE TAFSA och att stoppa andra mäns verbala och fysiska övergrepp om de ser något.
Och så vidare.
Men att bara säga att säkerhetsåtgärder är samma sak som att skuldbelägga offret, det leder ingenstans.

Annika

Malin; Jag tycker du har rätt i att det är vuxenvärldens uppgift att skydda barnen, bara att hela diskussionen började spetsa in sig för mycket på föräldrarnas (och i något fall barnets) skuldbörda.
Du är inne på redan är inne på förebyggande åtgärder som riktas mot förövarna och det tycker jag är ett utmärkt sätt att arbeta framåt. Möjligen vänder jag mig mot formuleringen att flickorna ska utbildas i att tafs är kriminellt, jag tycker fortfarande att fokus bör ligga på pojkarna/de eventuella blivande förövarna.

trino

Har många gånger tänkt på de män som utsatt mig för övergrepp. Alla de har familjer och barn idag. Jag är så rädd för att det är detta som är den så kallade "arvssynden. Att de aldrig vågar se in i sig själva, vad de har gjort och förändra sig. Att de istället för strukturerna vidare till sina barn. Till nästa generation.

Vi människor lär oss av varandra. Vi är så receptiva för det outtalade, det man inte sätter ord på utan bara "är". Just därför behöver vi analysen och modet att våga se just det outtalade. Sätta ord på det. Men att konstant mötas av "du ska inte ljuga", "det där kan jag inte tro på", "det där är ett undantag" eller vad de än försöker vifta bort ens upplevelser med gör att problemet aldrig någonsin konmer att upphöra.

Mina tidigare förövare förnekar att de har kränkt mig. De lägger skulden överallt förutom på sig själva. De vill inte tro att de är förövare. De lever vidare och det accepteras av deras närhet. De är ju "snälla män" och får bekräftelse av omgivningen att de är en riktigt hyvens prick. På så vis kan de fortsätta leva i en låtsasvärld där de är den "vita riddare" de så gärna vill vara.

Malin

Annika: men om vi inte utbildar tjejerna samtidigt som vi jobbar med killarna, då är det ju lättare för de män som väljer att tafsa att intala unga tjejer att det var deras eget fel. Om alla tjejer får lära sig hemma, i skolan och av samhället att även verbala övergrepp är kriminella, och att tafsa är kriminellt, då kommer färre män undan med att prata bort det eller förminska det de gjort, eller föra över skulden på offret. Offret ska inte ha minsta tvivel om vems skulden är. Desto tydligare vi utbildar barn i detta, desto mindre blir skuggzonen där mannen kan säga "det där var väl inget".

trino

Annika, bara som ett litet inspel i tankegångarna. Hade jag fått lära mig inte bara att tafsande är fel utan även vad som är tafsande. Att min känsla av obehag ska lyssnas på och att den ska respekteras. Då hade jag förstått vad tafsande/övergrepp var för något och säkert kunnat be om hjälp tidigare i mitt liv.

Men såklart får inte fokus vara "du måste säga ifrån för annars får du skylla dig själv".

Anonym

Det gör ont att läsa detta. så himla sjukt..

Annika

Jag uttryckte mig dumt, tänkte inte på att betoningar lätt faller bort i skrift.
Håller ju egentligen med om att det är en helt rimlig ståndpunkt att skola/samhälle bör utbilda flickor i rätten till sin kropp. Jag bara kände att visst ska vi fostra våra söner till rimliga män men att det inte bara ska vara flickorna som ska utbildas av skola/samhälle. Fast det var det nog ingen här som menade egentligen, det var nog jag som misstolkade.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog