Det är mitt ansvar att försöka påverka barnen
I helgen var det kyrkoval och jag såg en mamma på instagram som tagit med sin sjuåring till vallokalen. (det har vi också alltid gjort, det är ju en självklarhet) De hade pratat om feminism och rasism och sen hade de haft ett samtal om Trump där sjuåringen pratade om det kommande presidentvalet om tre år och att hon längtade tills dumma Trump försvann. En av mammans följare reagerade på detta med en kommentar som fick mig att sätta treon i vrångstrupen:
 
"Fast hur vet hon detta om Trump om ingen berättar sin åsikt för henne. Mina tonåringar förstår inte och kan absolut inte ta ställningstagande ang Trump. Jag gillar inte att påverka barn. Jag vill att dom lär sig själva. Vi tänker olika."
 
Alltså. Om ens TONÅRINGAR (!!!) inte har koll på basal politik, världshändelser och annat viktigt så är det nog dags att man tar tag i detta genast. Jag hade sett det som ett enormt misslyckande om mina barn inte haft koll på läget när de blev tonåringar. Själv har jag ju en nioåring, en sjuåring och en ettåring och med de större barnen pratar vi om sånt här precis hela tiden. Om politik, om rasism, om klass, om feminism. Och så vidare. Det är mitt ansvar som förälder. 
 
Jag stöter på sånt här resonemang lite då och då och jag tycker inställningen att vi inte ska försöka påverka våra barn eller deras värderingar och moraliska kompass är så himla konstig. 
 
Pratar ni med era barn? Alltså om sånt här. Eller hur tänker ni?
Marie

En absolut självklarhet att prata med barnen och hjälpa dem att bli medvetna! Tror att genom att inte prata påverkar man till passivitet, bristande källkritik och utan delaktighet i samhället!

Sofilo

Det är ju en självklarhet för oss. Det handlar dock inte om att tvinga in mina barn (15 och 11) till en övertygelse likt min eller min mans. Däremot vill vi att de skall ha egna åsikter och inte vara rädda för att diskutera. Samtidigt så är det en träning i att lyssna och lära av andra

Jessica

Jag pratar med mina barn hela tiden. Det handlar för min del mycket om vilka värderingar jag vill att de ska få med sig som vuxna. De är så pass stora nu - nio och elva - att många händelser diskuteras i skolan och de kommer hem och funderar. Att prata om grundläggande saker och händelser är självklart - såklart får de väldigt gärna ha egna åsikter, det är viktigt att uppmuntra det också. Men vissa värderingar vill jag inte rucka på, alla människors lika värde till exempel.

Malin

Vi pratar, men jag är noga med att inte pracka på dem mina åsikter. Jag försöker vara en sorts bollplank för att lotsa dem framåt i deras egna tankar. Jag märker att ett av mina barn har åsikter som verkar ligga en bra bit ifrån mina egna. Jag försöker inte förändra det på något sätt. Jag ställer frågor och argumenterar enligt mina åsikter, men jag aktar mig från att på något sätt nedvärdera eller kritisera hens åsikter.

Hanna Karlsson

Jag pratar också med mina barn. Det där var en extremt konstig kommentar. Hur ska man kunna ta ställning om man inte får kunskap? Det är vi skyldiga att ge våra barn. Inte våra åsikter såklart men att veta om vad som händer i världen är så viktigt.

Lesbisk1

Jag gör som Malin här ovan, det har fungerat utmärkt. Har nu en 17-åring som baserar sina beslut och åsikter på fakta (i den mån det är möjligt när man är 17 iaf) han har heller inga problem med att ändra åsikt eller ta in andras perspektiv och "bygga om" sin egen åsikt. Självklart spelar de värderingar han har fått med sig hemifrån en stor roll i de åsikter han har och skapar sig nu, tycker att det är väldigt märkligt att behandla barn som blanka ark under hela deras uppväxt. Varför liksom? Vem fyller arket om vi inte gör det? Hur ska barnet själv fylla arket utan referensramar och förmåga att söka/värdera information? ....Kyrkovalet röstar jag inte i, det kommer min son med största sannolikhet inte heller göra. Kyrkan är skild från staten pga goda anledningar, om SD eller en grupp med bakåtsträvande konservativa värderingar får mandat där; påverkar det inte mig. Eller dig. Det påverkar samhället, i rätt riktning. Eftersom det blir så tydligt vad organiserad religion är i praktiken, och vilken typ av människor som generellt dras till sammanhang som religion. Yes, jättehemskt on SD får fäste nånstans öht. Men att gå och rösta pga detta är kontraproduktivt för samhället och i synnerhet för feminismen. Det bästa vore väl att inte vara en del i statistiken här, det legitimerar kyrkan och ger en missvisande bild av vad kyrkan är och står för när man lägger en "protest-röst"

Lesbisk1

Jag menar att eftersom kyrkan inte har någon reell makt, så är det en bra sak om man lät bli att rösta i ett val man egentligen inte är intresserad av alls, eftersom det då blir så tydligt vilken typ av åsikter de människor som faktiskt är intresserade av kyrkovalet har. Jag är medveten om att SD satsar här, men SD's värderingar ligger inte långt ifrån de patriarkala strukturer och värderingar alla de abrahamitiska religionerna vilar på. Faktiskt. Bättre om detta visar sig tydligt. Så fler människor slutar dalta och pussyfoot'a kring religion. Kristendomen är en separatistisk ideologi, som ger människor carte Blanche för de mest vidriga åsikter. Åsikter vi inte skulle acceptera i NÅGOT annat sammanhang. Ni som röstar i kyrkovalet bidrar till att ge detta mer legitimitet . Det spelar ingen roll om man vill ha fram de "goda krafterna" i något som ideologiskt är separatistiskt och vilar på samma grund som nationalism och rasism. Misogyni, rasism, separatism, homofobi. Nej, inget jag stödjer. Eller respekterar.

Bee

Min 7 åring kollar på Lilla Aktuellt i skolan och självklart pratar vi im hur samhället ser ut, vad 7 åringen tycker. När det var val senast satt ungen och kollade partiledardebatten ihop med oss. Att ha tonåringar som inte vet ett skit om världens politiska läge är absurt!

Somliga Förbannade Kvinnor

Då får man kontra med att om inte du som förälder lär ditt barn vad som är rätt och fel så kommer andra göra det, t ex såna som tycker att sexism, rasism, homofobi o dy är bra. Och så kan man fråga dem ifall de inte lär sina barn att det är fel att stjäla och slåss. Vilket de förmodligen gör. Varför gör du det? kan man fråga då. Det är väl bättre att de får bestämma det själva? Säkert kommer den man pratar med bli skitsur eftersom man konfronterar de med deras dubbelmoral men förhoppningsvis får de nåt att tänka på.

Somliga Förbannade Kvinnor

Malin
Gäller det alla åsikter? Vilka är undantag i såna fall och vilka försöker du inte påverka?

Somliga Förbannade Kvinnor

Hanna Karlsson
Varför är det självklart att man inte ska tala om vad man tycker för sina barn? Har man bra åsikter så tycker jag för min del att det är självklart att man SKA tala om dem. Har jag missuppfattat dig?

Somliga Förbannade Kvinnor

Okej, jättemärkligt tycker jag efter att ha läst somliga av kommentarerna här. Varifrån kommer denna rädsla att berätta vad man tycker för sina barn? Jag har alltid berättat för mitt barn vad jag tycker. Det föll mig inte ens in att jag skulle hålla tyst om det. I dag är hon emot alla orättvisor i samhället och utbildade sig till det hon brann för, natur och miljö (hon är miljö- och hälsoskyddsinspektör). Sen vet jag inte hur mycket jag hade med hennes vuxna personlighet och åsikter att göra men jag tänkte iaf inte ta risken att inte påverka detta alls. Inte med tanke på hur viktigt jag alltid tyckt att det är att jobba mot misogyni, klassförakt, rasism, homofobi, mobbning och nu på senare år fettföraktet. Förstår inte tanken att man ska lämna över åsiktsbildandet till vilt främmande människor som kanske har en usel människosyn.

Therese

Jag har inte rösträtt i kyrkovalet så jag får vänta tills nästa år med att ta kidsen till vallokalen, men de brukar alltid få följa med och för mig är det en högtidligt stund. Jag tycker att det är jätteviktigt att ge barnen allmänbildning och koll på samhället och hur det fungerar och där har vi som föräldrar en viktig roll. Man kan inte bara förlita sig på skolan.

Jag har barn i låg- och mellanstadieåldern och vi pratar politik. Kanske inte partipolitik i detalj kanske ännu, men vi pratar om sakfrågor som ligger nära till hands för barn och sånt de stöter på i vardagen (feminism och jämställdhet, invandringspolitik, skolpolitik, sjukvård och omsorg osv) samt lite vad olika ideologier står för. Vi pratar också om enskilda politiker som det visas mycket om i media så att mina barn ska få hjälp att hänga med. Mina barn vet t ex att Trump är människa med åsikter som jag inte håller med i och att han sagt saker om kvinnor, invandrare och funktionsnedsatta som inte är snällt, det har jag berättat för dom. De vet också om att Sverigedemokraterna tycker illa om invandrare och inte vill att flyktingar ska få komma till Sverige, och jag har sagt att det är fel och att vi i Sverige måste hjälpa de som behöver vår hjälp när de t ex flyr från krig. Jag tänker inte tala om för mina barn vilket parti de ska rösta på, men jag vill att de ska veta vad jag som förälder tycker är rätt och fel. Barn behöver vuxnas hjälp med att hitta rätt i sin moraliska kompass, det är inget de föds med.

Frida

Läste någonstans att de som jobbade som vakter på koncentrationslägren inte var onda människor eller människor med en politisk agenda. De var bara medflytare, som gjorde som de blev tillsagda och inte tänkte så mycket själva. Läskigt.
(Nej, jag påstår inte att barnen kommer bli fångvaktare på koncentrationsläger om de inte bryr sig om politik. Jag ville bara berätta om hur det en gång blev i historien, för vanliga människor.)

Christina

Min 16 månaders går ju inte att prata så mkt med än, hehe men jag pratar ofta om feminism och olika ”vuxen” -ämnen med min 14 åriga bonusdotter. Barn lever i samma värld som vi gör och speciellt idag när de får så mkt info på nätet är det jätteviktigt att prata om såna här viktiga saker. Det handlar om HUR man pratar mef barn, att man tar ner det på deras nivå.

Becka

Saken är ju den att om man som förälder inte påverkar sina barn (i den inriktning man önskar) så kommer samhället att göra det istället. Då kanske ens barn väljer fel inriktning för ja, det finns faktiskt fel inriktningar. Tror man inte det lär man inte ha någon ståndpunkt. Sen om ens barn i äldre ålder gör revolt av någon anledning är ju inget man kan förutse eller göra något åt. Man kanske själv ändrar ståndpunkt i något osv.

Mie

Fast frågan är väl om mamman verkligen menade att hennes tonåringar inte vet någonting om politik, eller om hon menade att de inte kan tillräckligt mycket om amerikansk politik och det amerikanska valsystemet för att ha en åsikt som inte baserar sig på anekdotiska berättelser? Jag tycker att folk läser in lite väl mycket i kommentaren.

M

Frida:
Och omvänt så finns det forskning som visar att de som gjorde motstånd, som gömde judar med risk för eget liv osv, i princip alla hade haft en anti-auktoritär uppfostran där det att tänka själv och stå för sina handlingar och åsikter var viktigt och värdesatt. Undersökningar som letat efter gemensam nämnare hos dessa personer har inte hittat det i ekonomisk ställning, social status, klasstillhörighet, religiositet, kön, ålder, familjesituation, yrke eller andra 'synliga' faktorer.

För att svara på frågan i inlägget: JA, självklart pratar vi med våra barn!
Vi pratar om hur världen ser ut och hur människor har det - om hur det vi säger, tycker, gör och röstar har betydelse. Vi pratar om demokrati, om yttrande- och åsiktsfrihet, att ingen kan tvinga någon att tycka/tro något. Barnen säger att när de får, ska de rösta på de som:
1) är snälla mot miljön och naturen
2) tycker att alla som vill och behöver bo här ska få det
3) gör så att alla har det bra i skolan och får det de behöver
4) gör så att det blir fred på jorden

Det är ju bisarrt att tro att barns åsikter och åskådningar skulle skapas i något slags vakuum, och att det i så fall vore bättre. De som inte diskuterar hemma lär sig ju dessutom inte att argumentera, pröva åsikter och lyssna på andras - eller ens betydelsen av demokrati - skrämmande!
Vilka andra färdigheter tycker dessa personer också 'är bättre att barnen lär sig själva'?
Laga mat? Simma? Läsa?

Malin

Somliga förbannade kvinnor:
Nej, mitt svar var ganska kortfattat där. Jag kan utveckla såklart. Om mina barn skulle säga något som går emot allas lika värde, dvs rasism, homofobi, funkofobi eller andra liknande fenomen, då skulle jag säga ifrån och förklara varför jag anser att de har fel.
Men jag vill inte påverka dem så länge det handlar om åsikter som rör sig inom vad jag ser som "normalspektrat", det vill säga såna åsikter där jag och mina vänner kan tycka olika och ändå vara vänner. Till exempel om det är bra med förskola eller bra att ha barn hemma länge, bra med höga eller låga skatter, tro på Gud eller inte tro på Gud, vara nykterist eller inte, vegetarian eller köttätare, osv.

Somliga Förbannade Kvinnor

Mie
Man behöver varken ha kunskap om hur ett amerikanskt val går till eller vara politiskt insatt för att förstå att Trump är en kvinnohatande rasist. Och detta menar personen som skrev kommentaren att IG-mamman inte borde ha informerat sina barn om eftersom hon anser att en 7-åring inte kan ha förstått det ändå samt att mamman inte borde ha berättat för sitt barn att Trump är en kvinnohatande rasist (mitt ordval, hur mamman förklarat, om hon förklarat, vet vi inte). Så med andra ord, ingen läser in något som inte står i kommentaren eftersom det är det som står där. Sen kanske du håller med om att barn inte ska veta att Trump är ett svin men det är en annan fråga än den du adresserar.

Somliga Förbannade Kvinnor

Malin
Jag förstår!

FT

Givetvis prackar jag på mina åsikter då jag anser dessa vara bra/rätt och mina barn vill jag ska bli bra människor :)

Anonym

Nu är jag själv vuxen. Men tyvärr har jag negativa minnen från när jag var yngre. Min pappa pratade mycket om vad han tyckte var rätt och fel med andra människor både i politik och utanför politik. Han hade en otrevlig stämma och mycket han sade var nedvärderande mot kvinnor och homosexuella. Min mamma pratade inte mycket politik. Men jag hade önskat att jag hade en förälder som pratade politik på ett mer respektfullt sätt. Det kändes ju för mig som att min pappa inte stod för lika värde utan snarare höjde sig själv. Han spydde galla över människor på TV, framförallt kvinnor och homosexuella män, men även de som i övrigt inte röstade på det han röstade på.

Jag önskar att min mamma hade pratat mer om vad hon tyckte och tagit upp värdet av politik, vad som sker i samhället men min pappa tog upp allt utrymme när vi umgicks allihopa.

Anna

Hör inte till det här inlägget men jag måste avreagera mig.
Pratade med en kollega och uttryckte "män våldtar, män mördar.... etc" för att understryka att majoriteten av brott och ondska i världen begås av män (=män är svin). Och hon svarar: "kvinnor gör samma sak men det pratas inte om det".
Jag försöker att inte bli upprörd för jag är gravid men helvete vad provocerande.

Somliga Förbannade Kvinnor

Anonym
Hade en exakt likadan pappa. Han visade sitt förakt för andra ständigt. "Kommer du hem med en arab så slänger jag ut dig", sa han. Han kallade min mamma kubiken i kvadrat och hon var inte ens tjock. Precis som din pappa var min nervärderande mot kvinnor i stort, och även homosexuella och invandrare. Han var skadeglad och hånfull, objektifierade och sexualiserade kvinnor, t o m med och min syster, fast särskilt mig. Jag har tänkt många ggr under åren att han förmodligen är en psykopat. Han hade alltid rätt, blev väldigt aggressiv alternativt hånskrattade om nån av oss i familjen hade andra åsikter. Min mamma var fullkomligt nertryckt, hon vågade inte säga nåt. Min bror är likadan som min pappa (surprise surprise så har jag avbrutit kontakten med de båda för länge sen). Min syster och jag blev precis tvärtom. Därför tyckte jag det var extra viktigt när jag själv fick barn att vara tydlig med allas lika värde, att orättvisor är fel osv. Samt att inte fördöma och håna bara för att mitt barn inte förstod allt av sig själv och kan ske ifrågasatte och tyckte annorlunda. men som sagt, vara tydlig med rätt och fel.

S

Alltså jag tror att den där förälderns tonåring visst har en uppfattning om både trump och svensk politik. Sådana diskussioner hade vi redan i femman i skolan. Den där kommentaren är verkligen att underskatta sina barn. Om de aldrig pratar om politik och värderingar hemma är det dock inte så svårt att förstå att föräldern inte har koll på sina barns kunskaper och åsikter. Vilket enligt mig är både sorgligt och farligt.

Jag vill uppmuntra min dotter och ev framtida barn till en nyfikenhet och intresse för samhällsfrågor, så att hon ens har möjlighet att bilda en vettig uppfattning om omvärlden. Skrämmande att folk (inte ni!) mer eller mindre aktivt verkar vilja tiga ihjäl diskussioner om åsikter och värderingar hemma.

Sus

Jag och mina syskon växte upp i ett hem där politiska diskussioner pågick för jämnan. Jag minns att jag ibland innan jag somnade hörde mamma och pappa diskutera med passion i köket i flera timmar. När jag kom upp i tonåren och hade frågor och själv blev politiskt intresserad var de alltid välkomnande och noga med att ge olika perspektiv på det mesta. Vet inte vad jag vill komma med det här, men kanske att vi inte nödvändigtvis behöver ha lektioner för våra barn från tidig ålder, utan att det ger mycket att bara får vara en del och framför allt ta del av diskussioner i det vardagliga livet. Att det politiska samtalet pågår utan att det behöver vara riktat direkt till barnen och utan att stänga dom ute från det på grund av viljan att skydda dom eller rädslan att pracka på dom ett eller annat, med andra ord. Det politiska samtalet är vidare skrämmande frånvarande i de flesta sammanhang nu för tiden kan jag känna, vilket verkligen urholkar demokratin och gör mig ängslig över lag. Mer debatt åt folket!

Maskrosbarn

Min svägerska bor i London och har tre barn, en flicka och två pojkar. "I'm going to slap you woman, shut up woman"
Look at that ugly Chinese baby"
"You brown boy" Black people are ugly, they can't look good, so why is she putting on makeup mom? "Fat and chubby people are disgusting" Muslims are fucking terrorists" ja det var vad en 9 åring och en 8 åring sa när det var stor släktfest för min svärmor i somras. Tyvärr så var det bara jag, dom andra barnen och tonåringarna som hörde detta men jag undrar så vad det är som har hänt? Mamman är adopterad från Colombia (fet) hennes faster är gift med en svart man från USA, hennes kusin är mulatt och jag är svart (dom älskar mig) Jag märkte också att pojkarna är elaka mot sin mamma och syster också och dom slåss med varandra precis hela tiden. Jag skriver som en kratta för jag är så fruktansvärt arg och orolig för barnen. Hur ska det gå om föräldrar inte pratar med sina barn, åt helvete tydligen!
Än finns det hopp???

Anonym

Anna: jag har samma erfarenhet. Jag talade på jobbet om vilka skitstövlar alla män är och allt våld de står för överallt. Männen tjafsade emot och kvinnorna satt tysta. Ingen backade mig trots att jag har RÄTT! När ska männen nånsin förstå hur vidriga de är?

Mie

Somliga förbannade kvinnor: Jag tycker bara att folk läser in för mycket i kommentaren utan att personen som skrev den har möjlighet att förklara sig. Ingenstans skrev hon att hennes tonåringar vet mindre om politik än barn i samma ålder. Med tanke på att hon säger att de ska forma en egen åsikt låter det ju som om hon iallafall har tänkt till. Sen trodde jag att det var slut med att klippa in enstaka kommentarer efter att folk hade uttryckt att de upplevde det som obehagligt, fast det kanske bara gällde det här kommentarsfältet.

Somliga Förbannade Kvinnor

Mie
"Ingenstans skrev hon att hennes tonåringar vet mindre om politik än barn i samma ålder."
Det är det ju ingen som sagt heller. Det är bara du som pratar om politik. Här är personens uttalande:
"Mina tonåringar förstår inte och kan absolut inte ta ställningstagande ang Trump."
Bara för att han är politiker så finns det ju en massa annat som man kan förstå och ta ställningstagande till när det gäller Trump. T ex att han är en kvinnohatande rasistisk narcissist.

"Med tanke på att hon säger att de ska forma en egen åsikt låter det ju som om hon iallafall har tänkt till."
Fast det säger hon inte. Hon säger att hon inte tycker man ska påverka barn för de ska tänka själva. Det hon oppenerar sig mot är att IG-mamman pratat med sina barn om de här sakerna. Personen säger så här:
"Jag gillar inte att påverka barn. Jag vill att dom lär sig själva."

Jag tycker det är du som läser saker i kommentaren som inte står där om jag ska vara ärlig. resten av dina synpunkter får du prata med LD om.

Anna

Anonym: jag veeeeet! Varför känner män att de måste försvara sitt kön så jävla mkt när det är så tydligt (och bevisat) att män står för majoriteten av all ondska. Vi behöver inte ens kommentera att 'kvinnor faktiskt också våldtar' i en diskussion om manligt våld. Spott i havet!

Nemo

Jag önskar att mina föräldrar hade pratat mer politik med mig. Önskar det fortfarande, trots att jag numera är vuxen. När jag pratar om politik så är de antingen tysta eller så säger de emot, med typ "nää, så är det väl inte..." eller liknande fraser. Inga direkt "du har fel!!!" så det är inte som att de tystar ner mig heller och för mig att skämmas för mina åsikter, men jag vill ju ha debatt! Men det får jag ingen. Alltså när jag spontant tänker på det så pratade mina föräldrar aldrig om sådant här med mig, alltså, de pratade inte ens om människors lika värde eller något, även om de visade att de tyckte att alla var lika värda i sitt sätt att vara, men de diskuterade aldrig sådana frågor med mig. Mycket ledsamt tycker jag, och när en tänker på det så är det nästan förvånande att jag blev så viljestark med så många åsikter, med tanke på att jag inte fick något sådant hemifrån direkt...

Annan Anna

Anna: Kvinnor som begår grova våldsbrott pratas det väl om jättemycket. Eftersom det är ovanligt blir det ju jätterubriker och följetong (ex. "Arbogakvinnan"). Att män begår dessa brott är ju så vanligt att det oftast bara blir en notis i tidningen (om det alls nämns) om det inte finns andra "spännande" inslag i mordet/våldtäkten (som ex. dansken med u-båten). Din kollega är verkligen ute och cyklar.

Anonym

Anna: Män är helt enkelt för dumma och onda för att fatta hur vidriga de är.

Anonym

LD: Kan du inte gå in i politiken? Snälla?? Du behövs!!! Fi ska ju ha en ny partiledare. Testa!

Johanna

FT, exakt! Jag vill också föra mina övertygelser vidare till mina barn - jag tror ju på dem 😀 Framförallt när det gäller grundläggande värderingar.

Gg

Jag kan bara tänka att om en någon inte "kan ta ställning" till om det Trump gör är rätt eller fel, betyder det bara att det är en omskrivning för att dom till en viss eller stor del faktiskt håller med. Daca, abortfrågor sjukförsäkringar osv. Hur är det svårt att ta ställning?

Julia

Fan vad jag önskar att mina föräldrar hade pratat om feminism med mig. Jag är i 30-årsåldern nu men stötte på ordet genus och dess innebörd första gången när jag var 21! TJUGOETT! Feminism hade jag en helt förvriden och korkad bild av fram till ungefär samma tid. HUR är det möjligt, mina föräldrar är supervettiga människor och har uppfostrat mig på ett genusmedvetet sätt men det måste ha varit så pass självklart för dem att de råkade glömma att prata om såna värderingar med oss barn. Sjukt.

Nåja, det blev ju folk av mig också.

Mia

Om inte föräldrar påverkar ungarna så gör någon annan det. Kanske med mindre goda intentioner. Lär ungarna att diskutera och debattera så att de får pröva sina åsikter och testa om de kan stå för dem. Minns själv frustrerande diskussioner runt köksbordet där min far elegant bytte åsikt till en tvärtemot den han hade haft dagen förut och man fick bygga om argumenten från början. Som vuxen har jag haft enorm nytta av detta och blir bara lite sorgsen när andra inte vill ta en debatt där man testar sina egna teorier utan snarare upplever det som oenighet och konflikt. Diskussion är bra!

Liv

Tycker det är jättesvårt att veta hur man ska prata och vilken nivå man ska lägga sig på..... Sonen är snart fyra men lite sen språkligt så även om han förstår väldigt bra är det svårare med teoretiska resonemang.

Jag vill liksom redan nu förmedla vettiga grundvärderingar men tycker inte att han ska bekymra sig om Trump (vilket jag kanske inte tycker en sjuåring ska heller). Men jag tycker det är svårt att hitta en bra balans. Tänker en hel del på hur vi gör nu och hur vi ska göra längre fram.

Tycker det är en balansgång att förmedla bra värderingar och inte få barnen att bekymra sig om vuxenproblem. Men jag kanske överproblematiserar.

Noa

Nu är jag en 19 åring som inte har några egna barn, men har under en tid nu jobbat som barnflicka till en 5&9 åring, min 9 åriga pojke jag tar hand om och jag pratar ofta politik, och det är väldigt ofta han som tar upp det. Han har mycket frågor som barn ska ha, om varför Trump säger så mycket konstiga saker när vi lyssnar på radionyheter i bilen, om varför kvinnor inte behandlas lika, varför folk är elaka mot homosexuella. Både hans föräldrar och jag delar samma värderingar och vi svarar alltid på hans frågor och hör hans åsikter. Barn är ju så innerligt goda att dom ofta förstår utan att man helt behöver förklara att strukturerna i samhället är fel. Det första ”politiska” han tog upp med mig var ungefär 2 veckor efter jag börjat tagit hand om honom och han ville då försäkra sig om att jag tyckte att Donald Trump var dum. Tycker absolut att man ska forma och influenciera sina barn politiskt, självklart har dom rätt att upptäcka och tänka över saker själva, men i en tidig ålder så blir det ju ändå ett stort och eget ansvar för dom (men ändå ett ansvar dom defenitivt klarar av och förtjänar att ha) att få höra om hur det ser ut i samhället, man kan ju inte gå och ljuga för barnen om såna saker när dom väl börjar fråga. Självklart finns det ju gränser och ämnen man inte tar upp eller går in för djupt i, men barns funderingar och tankar förtjänas att tas på allvar.

Tess

När vi såg en dokumentär om Astrid Lindgren så visas ett klipp på Adolf Hitler. Det var helt otippat och inget jag visste var med i den dokumentären. Mitt barn blev skrämt av honom (han var 5 år då) och sa att han var en elak man och att han (mitt barn) skulle bli stor och skydda barn från denna stygga man. Jag sa att det hade hänt för länge sedan så den mannen finns inte kvar längre, men att det var snällt av mitt barn att vilja skydda andra barn. Tyckte det var en gullig händelse så delade den privat på min Facebook. Gissa om jag blev skållad av en del! Särskilt en person tyckte att barn inte ska delta i politik (det var en dokumentär om Astrid Lindgrens liv liksom) och att jag inte skulle påverka så för att det var hemskt och barnet måste istället få fatta sig en egen uppfattning om Hitler och sådant som vuxen. Jag bara "VA?!?" :-O Självklart försöker jag påverka mitt barn, men det är inte partipolitiskt som några verkade tro. Vi pratar mycket om rättvisa, jämställdhet, feminism, kroppslig integritet, mänskliga rättigheter och mycket annat.

SpeLinnea

Ingår det inte i vad som kallas uppfostran att lära ungarna "rätt och fel" och där ingår väl ens egna grundåsikter som t.ex att rasism är kass, saker kring människovärde, livsval osv? Det är väl de som tycker att Bamse är kommunism-propaganda som anser att barn ska vara blank canvas från övriga samhället, men att deras skit ska gå fram. Ah, fan jag har feber så vet inte om det jag säger är tydligt nog.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog