Hur lyssnar vi på varandra?
Apropå senaste dagarnas diskussioner om det oförlåtande klimatet på feministiska plattformar så är jag ju som sagt ledsen och bedrövad av att så många är rädda att delta i samtalen.
 
Jag upplever liksom ni att klimatet på vissa håll (här inkluderat alltså men på många andra platser än värre vilket påverkar oss alla även här och även om jag försöker förbättra mina rum) har blivit prestigefullt och oförlåtande. Jag önskar att feminismen kunde vara mer som en mjuk varm famn även för de som fuckar upp, uttrycker sig klumpigt eller fördomsfullt till och med.
 
Ibland är ju feminismen en käftsmäll och ibland är den som en välkomnande famn och tycker precis som jag att det senare är att föredra även om det förstnämnda är både nödvändigt och oundvikligt emellanåt.
 
För jag tänker så här: om jag inte kan vara trygg i egna ledet, var är jag trygg då? Jag tror att det är viktigt att vi börjar förstå att alla kvinnor är förtryckta i ett patriarkat och att detta bör tas hänsyn till när vi sparkar åt alla håll. Det är som sagt viktigt med käftsmällar ibland, mentala sådana i form av ny kunskap och nya perspektiv men jag vill inte behöva stå stridsredo i det feministiska rummet, alltid redo att behöva försvara mig. Det är nämligen också väldigt exkluderande. 
 
För mig är det också viktigt att försöka förstå andra. Precis som flera av er varit inne på. Alltså, verkligen försöka lyssna på vad andra säger och inte hur de säger det istället för att haka upp mig på formuleringar som blev fel eller var otydliga. Självklart är det viktigt att tala om språk och sätten vi uttrycker oss på och det är viktigt att säga ifrån när folk härskar eller beter sig illa men jag vill inte att det för mig ska bli ett självändamål där samtalen aldrig kan förekomma såvida samtalspartnern inte har full koll på alla de rätta formuleringarna.
 
Jag vill inte samtala så och jag tror så många missförstånd och konflikter skulle undvikas om vi verkligen försöka HÖRA vad den andra egentligen säger. Åt alla håll. Jag tror det är en del av problemet många gånger när folk debatterar. Man lyssnar inte på det som faktiskt sägs eller det personen vill förmedla utan är för upptagen med att lyssna på HUR det sades. (Och det gäller också åt båda håll då en del är experter på att leverera skit på ett sätt som låter snällt och trevligt) 
Malin

Jag tror inte det går att få alla att hålla en trevlig ton mot varandra när man samtidigt tillåter såna elakheter som det som skrevs på din instagram mot Peter Jihde när han reagerade mot chokladen i fruktdisken. Får man göra ner och håna andra på det sättet så riskerar även nivån sinsemellan att bli låg. Även om man väljer att se Peter Jihde som fienden, vit kränkt man eller vad man nu vill så borde man kunna kommentera utan att håna, enligt mig.

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofia
Jag anser ju inte att män och kvinnor kan leva i jämställda förhållanden helt enkelt för att patriarkatet är ett övergripande ekonomiskt, politiskt och socialt system. Det är ett system som gynnar män och missgynnar kvinnor. Det finns med i alla aspekter av våra liv. Det smyger sig in i de mest triviala vardagssituationer eftersom vi alla bär med oss den kultur vi fötts in i. Den går inte att undkomma. Och den är oerhört svår att se vidden av eftersom den är det normala, det vi ser överallt hela tiden. Jag tycker nog mest det är intressant att det för somliga kvinnor (säger inte att du är en av dem) är så viktigt att påpeka att de lever i en 100% jämlik relation när det här diskuteras. Jag misstänker att det är ett sätt att slå ifrån sig att man själv har det precis som alla andra kvinnor, att ens man inte är den där enda unika jämställda mannen i universum utan att han är lika patriarkatskadad som alla män (sen finns det grader i helvetet som man brukar säga, det är klart det finns betydligt mer jämlika förhållanden och medvetna män än andra). Jag har svårt att se vad syftet annars skulle vara med att påpeka detta i de här diskussionerna. Hoppas jag inte uttryckte mig på ett sätt som var obehagligt nu, jag menar det verkligen!

Svar: Precis! Och vi måste ju kunna prata om detta utan att det ska tas som ett påhopp! Förutsatt att det inte levereras med ett "jävla pucko" liksom.
Lady Dahmer

Sandra

Uppenbarligen läser jag din blogg, och uppskattar mycket av det du har att säga. Även detta inlägg är ett fantastiskt sådant! Jag önskar att du själv också tar till dig det du har formulerat. Man förändrar genom sina handlingar, och där har du en hel del kvar. Kanske är det detta du menar och ditt inlägg är din vision, det är i såfall mycket glädjande och inspirerande. Menar du allvar med att det är denna värld du önskar dig, så börja berätta för oss hur du agerar för hur bidrar. Det är att vara ett föredöme och inspirera andra till förändring.

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofia
Sen tänker jag också att det här inte är en åsiktsfråga utan en kunskapsfråga. När man förstår hur de patriarkala värderingarna verkar, vilka effekter de har och hur de påverkar oss alla så blir det omöjligt att hålla med alla dessa kvinnor, för de är många, som anser att just de lever i det enda jämlika förhållandet. Man kanske inte behöver säga nåt när de hävdar det, det kanske är bättre att vara tyst, jag vet inte. Å andra sidan kan de där kommentarerna ofta kännas som ett hån mot de kvinnor som kanske för första gången vågar berätta om saker deras män gör när de trycker ner dem med hjälp av patriarkala hjälpmedel. Kvinnor känner sig dåliga, undrar varför just de utsatts, varför lyckades inte de hitta en sån där jämlik man, det verkar ju krylla av dem?

Bee

Sen tror jag att många triggas personligen av vissa saker och då blir det svårt för vissa att ta ett steg bakom och titta på vad end opponent försöker förmedla. En annan grej är att okunskap möts ofta även med ignorans, förakt och förlöjliganden. Man säger åt personer att man inte är en uppslagsbok och thats it eller att tolkningsföreträde gäller. Samtalen haltar då och inget konstruktivt kommer ur det. Jag har upplevt att flera som försöker ha en annan syn och även du LD när du postade ditt sminkade ansikte så blev du mönstrad på lite fula vis offentligt. Det är tråkigt för man glömmer att det är en annan kvinna som kanske har en annan åsikt eller klantar sig. Sen är feminismen bred och det finns olika sortens riktningar, bättre att försöka förstå även om man inte håller med än att stänga dörren.

Somliga Förbannade Kvinnor

Sandra
Jag blir jätteobehaglig till mods av den här kommentaren. Jag uppfattar den som en av de där passivt aggressiva som vi har pratat om. Jag säger inte att min upplevelse är sanningen men vill ändå berätta hur jag känner när jag läser den. LD har precis blottat sig, visat sig sårbar, öppnat upp för samtal, hon är mjuk, tillgänglig. Och då kommer detta: "Man förändrar genom sina handlingar, och där har du en hel del kvar." Åh så obehagligt, är vad jag känner. Varför? varför trycka till någon med detta när den skrivit ett sånt här inlägg? Varför säga till någon att den har en hel del kvar att förändra om man inte vill såra och skada? Jag fattar inte. Det är inte ju liksom inte en objektiv sanning. Jag tycker det här förstör så himla mycket. Korrigera mig gärna om jag har fel.

Svar: Precis så upplevde jag också kommentaren. Vi har ALLA ett ansvar här, även Sandra, och där ingår ansvar över hur man faktiskt uttrycker sig.
Lady Dahmer

RebeckaL

Sandra
Jag håller med det somliga förbannade kvinnor skriver. Kände också obegag för LD:s skull när jag läste din kommentar. Jag hade nog själv varit ganska sårbar efter att ha skrivit ett sådant här inlägg men förhoppningsvis känner inte LD som jag.

Svar: Jag känner lika. Men nu har tre av oss sagt ifrån så nu får vi andas och backa lite! Det är det här som är svårt. Även om vi alla tre levererat detta snyggt och schysst så kan det kännas som påhopp om vi blir för många som säger samma sak. Balansen är fasiken skitsvår känner jag! Vi får hjälpas åt! <3
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofia
Fast nu undrar jag vad det är för typer av diskussioner människor vill ha egentligen. Är det ens diskussion de är ute efter? Hur ska man kunna prata om hur män förtrycker kvinnor, vad patriarkatet är och hur det fungerar utan att prata om det? Då är det ju inte samtal man vill ha, då vill man bara berätta att man själv inte är förtryckt i sitt förhållande och vad är vitsen med det? Varför ens skriva det på en blogg där diskussion och samtal om svåra och komplicerade samhällsfrågor är hela grejen? Det dyker upp kvinnor överallt som säger att det inte finns något patriarkat och att kvinnor inte alls är förtryckta. jag kommer inte hålla med dem heller oavsett hur taskig de än tycker att jag är.

Svar: Jag tror det blir konflikt när man har olika förväntningar på samtalet. Det jag vill uppmana alla till, även mig själv, är att ha tålamod och försöka vara en varm famn istället för en knytnäve när man argumenterar emot. Men hålla med folk bara för sakens skull kommer jag aldrig göra! Inte om jag tycker de har fel och det är i ett sammanhang där diskussion pågår. :-)
Lady Dahmer

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofia
Men hur ska man göra då när man verkligen inte tycker lika? Menar du att man inte ska argumentera för sin ståndpunkt då utan vara tyst, alternativt säga "Vad spännande"? Mitt svar på din fråga är att patriarkala fördelar inte är något man kan välja bort mer än ytterst marginellt. Samt att detta med kvinnoförtrycket sträcker sig så mycket längre än bara till vilka fördelar som delas ut. Det handlar t ex väldigt mycket om hur olika vi bemöter män och kvinnor och vilka beteenden som vi accepterar eller uppmuntrar och vilka vi bestraffar beroende på kön. När undersökningar gjorts har inte ens de mest medvetna och insatta förstått hur olika de bemöter män och kvinnor och vilka olika krav de ställer på dem.

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofia
Jag kan bara tala för mig själv men jag är inte ett dugg aggressiv, varken öppet eller passivt. Jag diskuterar sakfrågan utan att personpåhopp, gliringar och spydigheter. Jag tycker inte man kan begära mer än så. Men för att återknyta till vad vi redan pratat om, så är denna diskussion ganska symptomatisk för just de olika förväntningar vi har på män och kvinnor. Kvinnor ses i regel som aggressiva när de håller sig till sakfrågan utan att ge upp sin ståndpunkt. Män däremot måste nästan skriva hora och liknande innan det uppfattas som otrevligt och vissa fall inte ens då.

Sofia

Okej. Jag lyssnar på er och förstår vad ni menar.

Jag tycker det är EXTREMT stor skillnad på att leva i ett förhållande där: kvinnan gör majoriteten i hem, med barn, mannen beter sig som ett svin, är oinsatt i feminism, är otrogen, använder sin fysiska styrka emot kvinnan osv osv. I jämförelse med där hushållsysslor och barn delas lika, mannen är insatt i feminism, säger ifrån när andra män beter sig som svin, osv osv.

Men jag förstår att ni tycker att detta är ingen (möjligen marginell) skillnad, och då tycker jag ni har fel. Agree to disagree.

Sahara

Lite ot här iom att inlägget handlar om ödmjukt bemötande (väldigt bra inlägg!), men ändå: Just den här diskussionen om huruvida man lever i ett "jämställd" förhållande (dubbelfnuttar eftersom jag anser att ett heteroförhållande omöjligt kan vara jämställt i vårat samhälle) eller ej finner jag smått obehaglig då det lätt urartar till pojkvänstävling; vem har lyckats kapa den bästa, mest jämställda killen. Det är en intressant diskussion ur samhällsperspektiv men inte på individ/parnivå.

Hanna Karlsson

Intressant hur ett inlägg som handlar om viljan att vara mjukare ändå får en negativ kommentar. Jag tolkar Sandras kommentar på exakt samma sätt som LD och Somliga förbannade kvinnor. Shit alltså, hur du än gör är folk ändå inte nöjda.

Somliga Förbannade Kvinnor

Sofia
Vi tycker alla att det är stor skillnad. Ingen har sagt något annat. Det är snarast ett hån mot oss som levt med män som misshandlat och våldtagit oss att säga att vi inte kan se skillnad på det och en man som är "normal". Eftersom jag blir väldigt irriterad när folk bygger halmgubbar pga att det enligt min mening är en oärlig diskussionsteknik så lämnar jag diskussionen med dig nu.

Krull

Jag upplever också att det finns just en prestige och en väldigt oförlåtande inställning inom de politiska grupper/diskussioner jag varit inne och nosat på de senaste åren. Ja, LD's plattformar och kommentarsfält är ett sådant ställe, men jag tycker att det är värre på andra håll.

Det jag tycker mig se är en stark VILJA hos folk att någon ska uttrycka sig klantigt eller på ett sätt som kan tolkas som problematiskt. Som exempel kan jag ta de personer som anklagat dig LD för transfobi (och rasism och allt vad det var): Dels tar man saker du skrivit och vrider och vänder på det så att man kan säga att det är transfobt eller whatever. Dels vägrar man förlåta det som LD sagt som faktiskt varit problematiskt - trots att hon backat, bett om ursäkt flera gånger och förklarat att hon förstått sitt misstag. Man VILL ha en transfob (eller rasist eller vad som) som man helt onyanserat kan kalla för ond, i princip.

Sådär håller folk på och det är så jäkla trist - för det derailar diskussioner, skrämmer bort folk från att engagera sig, gör att folk känner sig anklagade och korkade och därmed defensiva. Viktiga diskussioner kommer att handla om helt andra saker för att någon uttryckt sig dumt. Ett annat exempel: en bekant till mig diskuterade i Ap-gruppen på fb. Det var en man som var uppe till diskussion, som någon framhöll som "kvinnornas vän" i stil med Lamotte. Min kompis visste dock att killen var total rasist och skrev typ "han kallade någon för n-ordet" - fast hon skrev ut n-ordet. Genast kom diskussionen att handla om att hon som vit inte får använda n-ordet, och trots att hon bad om ursäkt, ändrade sitt inlägg och förklarade att hon inte menat illa utan citerat någon, så vägrade folk släppa tanken på att HON var rasisten. Det är en inställning som gör att man fastnar. Och inte hjälper det väl den feministiska kampen (eller den antirasistiska eller någon annan kamp heller).

Ok. Nu har jag skrivit en lång roman här men det här är nåt som stört mig ett tag. Tack för att jag fick ventilera 😅

Sofia

Min tanke var aldrig att bygga någon halmgubbe. Jag tolkade det du skrev så, ursäkta om jag tolkade fel.

Jag har också levt med en man som misshandlat och våldtagit mig, så i sådana fall hånar jag mig själv.

Enligt min mening gör den här attityden att många stannar med idioter, inte för att dom vill utan för att dom tror att det inte finns bättre.

Strunt samma! Jag skrev en utlämnande kommentar där jag beskrev vad som får mig att ibland inte uttrycka min åsikt. Jag skrev inget elakt, tvärtom bara enligt mig fina saker. Jag ville inte ha två giganter som gaddade ihop sig och fick mig att känna mig ännu mindre. Antagligen inte er avsikt men så blev det. Är man skör så ska man kanske hålla sig borta från sånt här och endast diskutera feminism med sina vänner, jag håller mig där så slipper ni nålar i ögonen.

furyosa

Jag har tidigare varit mycket konflikträdd och när någon visar upp översvallande känslor, eller t.o.m. bara stått fast vid sin position i en sakfråga, har jag alltid stängt ner och gått undan, dvs väldigt fruktlös konflikthantering. Numera kan jag stanna kvar i konflikten och försöka reda ut vad det är motparten vill förmedla oavsett tonläge och försöka förmedla min ståndpunkt utan att stänga ned, mycket tack vare nonviolent communication. Men när min energinivå är låg och någon försöker förmedla något till mig med ond ton är första instinkten att undvika diskussionen ett tag. Och det är väl ok. Oftast går det att räta ut igen vid senare tillfälle när min energinivå är högre och vi kan återvända till att försöka reda ut konflikten och lära oss något om våra olika ståndpunkter.

Vill väl bara förmedla till de som liksom mig har en bakgrund i att vara konflikträdd och ofta väljer att stå utanför diskussionen utav rädsla för mothugg, att det måste få finnas ett visst utrymme för ond ton och raljerande. Parterna i de konflikter som uppstår i de här rummen delar ju samma grundvärderingar om allas lika värde, så vårat människovärde är ju aldrig ifrågasatt här även om det sitter i ryggmärgen att förknippa mothugg i sakfrågor med känslan av förkastelse.

Sofia

Du får jättegärna ta bort mina kommentarer från detta inlägg. Detta blev inte bra och jag fick bara ångest av detta.

Sorry! <3

Svar: Ok, men du behöver inte känna så! Jag avpublicerar dem så kan du ångra dig om du känner mer lugn sen. Vet precis hur det är, kände lika förr.
Lady Dahmer

Jonas

Krull:
Ligger inte det här med att "vilja" hitta rasister, transfober eller för den delen kvinnohatare lite i den bakomliggande ideologiska/filosofiska kärnan då? Att kritisera och demontera?

Jag kanske är ute och cyklar men ju mer jag försöker läsa in mig på rörelsernas historia så känns det som att dagens feminism och antirasism har korsbefruktats med marxistisk analys (kapitalägare utnyttjar löneslavar), och den är ju åtminstone i praktiken väldigt kritisk och nedmonterande. Känns ju igen i slogans som "krossa patriarkatet", "krossa normer" eller "krossa kapitalismen" etc, m.m.

Tror det är superviktigt ATT vara kritisk, för att finna bristerna och orättvisorna. Men idag ses det ju snarast som något "problematiskt" att lyfta framgångarna eller beskriva vad som faktiskt blivit bättre? Inte för att man ska fastna i det och strunta i resten, utan för att just kunna veta vad som är viktigt att gå vidare med?



Ellen

Sofia!

Jag hör vad du säger. Jag tänker såhär; du lever i ett så jämställt förhållande det går att leva i efter de förutsättningar som finns. (Vilket är grymt och jag önskar själv jag gjorde det, verkligen glad att du hittat någon som är insatt och engagerad!) Det känns som att SFK, LD och du går förbi varann en aning?

Där LD och SFK menar jämställd som ett slags, vad ska man säga, utopiskt tillstånd, där allt i samhället är jämställt och därmed även det individuella förhållandet, menar du kanske på jämställdhet inom ramen för nutid så att säga? Att din partner bemöts annorlunda i samhället jämfört med sina kvinnliga gelikar kan han ju som individ inte påverka, men detta formar ändå hans upplevelser, även om han kan ta avstånd från detta? Så hundraprocentig jämställdhet är omöjligt att uppnå så länge som man är präglad av ett ojämställt samhälle, eftersom den ena parten har en fördel utanför förhållandet s.a.s, men valen i själva förhållandet kan vara jämställda.

Förstår du hur jag tänker att ni tänker (haha) eller är jag ute och cyklar? Jag kanske hade haft en helt annan inställning om jag upplevt ett i min åsikt jämställt förhållande. Och jag tycker det är inspirerande och bra att höra olika historier och röster från kvinnor! <3

Sofia

Tack Ellen, din kommentar gjorde mig glad då jag upplevde att du förstod vad jag menade (vilket inte alla gånger är så lätt att förmedla).

Jag tog också tidigt upp att just mitt förhållande inte är intressant ur ett samhällsperspektiv och i en sån här diskussion, det förstår jag mycket väl. Lämnar därför plats för andra att säga sitt nu!

Kram

Krull

Jonas: visst är det viktigt att vara kritisk! Och särskilt vara uppmärksam på när t ex feminismen blir exkluderande och kommer att handla primärt om vita medelklasskvinnors väl och ve, och skita i t ex färgade kvinnors situation. Men: det är en sak att vara kritisk och en sak att med flit leta fel och vägra "förlåta" när någon säger nåt klantigt men ber om ursäkt och lovar att göra bättring. Vissa älskar helt enkelt att hata, och jag tror inte att det är något man vinner på.

Jonas

Krull: Word. Undrar vad det står för... typ vilja att nån har värre åsikter än de faktiskt har. Blir lite klassförakt i sånt också eftersom det förväntas att alla omedelbart ska ha samma "kunskapsnivå" på en gång

Annika

Ibland känns det som att en part i en diskussion börjar tillskriva motparten åsikter som den kanske inte ens har. Åsikter som vid första anblicken påminner om argumenten parten framfört men som är lite mer extrema, liksom för att dumförklara motparten.
Också svaras det med samma mynt tillbaka och man gräver ner sig mer och mer i skyttegravarna istället för att komma framåt i resonerandet. Förstår ni hur jag menar?

Hmm

Jag har ingen eneregi att skriva något givande men vill bara skicka kärlek till det här inlägget och till att så många verkar vara med på tåget att vi alla har ett ansvar avsändare som mottagare, för att skapa ett varmt rum där vi lungt eller vilt tryggt kan diskutera likheter eller olikheter.😍 💕

RebeckaL: Ska förvåna dig nu genom att säga att jag uppfattade kommentaren på samma vid som du gjorde. 😉

Annika

...eller jag tror kanske att målet ofta inte är att dumförklara (dumt ordval) utan man gör det i sin iver att påvisa hur orimligt man tycker motpartens resonemang är.
Men resultatet blir detsamma, ingen gillar att bli tillskriven åsikter och diskussionen går i baklås.

Hmm

Just det, sen så håller jag helt med Bee och Krull i det de säger.

Hmm

Furiosa : "Parterna i de konflikter som uppstår i de här rummen delar ju samma grundvärderingar om allas lika värde, så vårat människovärde är ju aldrig ifrågasatt här även om det sitter i ryggmärgen att förknippa mothugg i sakfrågor med känslan av förkastelse."


Huvudet på spiken. Många verkar förväxla att man inte håller med någon i en sakfråga eller att man inser att hen har bristande kunskap med att man automatiskt föraktar hela dennes person och förkastar den helt och hållet som människa. Så tänker iaf inte jag och jag hoppas flertalet med mig. Det måste liksom till betydligt större skillnader i värderingar och moral för att jag ens ska känna lite förakt för någon.

Det här är något som jag skulle önska att folk förstår och kommer ihåg. Att inte bli ledsnas så snabbt för att man inte håller med alltid.

Hmm

Annika: Förstår precis hur du menar. Ofta det byggs halmgubbar eller antas att bara för du tycker A så måste du tycka B också. Helt galet.

Jag personligen orkar bara förklara mig lungt ett visst antal gånger att det inte stämmer för att sedan falla in i det du beskriver. Då kan man ju tycka, varför bara inte bli tyst? Jo för att om man inte säger ifrån så blir dessa knasiga påstånden tillsist till en sanning för alla. De utgår från att det stämmer.

Det är dock skittråkigt att hålla på så och jag har inga problem att sluta på studs. Jag tillhör inte dem som tycker gnabb och groll kan vara kul.

Anna B

Ok. Jag ska testa å kommentera lite nu då, har aldrig vågat då du hugger mycket efter folk som kommenterar å typ tycker de är dumma i huvudet. Ibland säger man ju saker pga av okunskap: vi är här för att lära 😊.

RebeckaL

Hmm
😊

anna1

Tack för det här inlägget, LD, jag blev jätteglad! Jag har lärt mig massor av dig (tack!), men har tidvis känt rent obehag av kommentatorsfältet och hur folk hugger som vilda hundar efter varandra. Minsta felformulering, missförstånd eller bara ren okunskap, så BAM, hugg på strupen direkt. Jag har inte följt feministiska bloggar/fora längre än att jag minns min egen okunskap för inte så länge sedan. Och jag kan verkligen förstå dem som kommer in här och bara inte förstår någonting (vadå patriarkat? vadå, jag sminkar ju mig för min egen skull? vadå, Sverige är ju superjämställt jämfört med många andra länder? Etc.). Folk tycker (oftast) inte så för att de är dumma i huvudet utan för att de aldrig sett saken från ett annat perspektiv. Och att då mötas av "meh, läs på, idiot" eller annat, det kommer inte få personen att återkomma hit eller till någon annat feministiskt forum (vilket ju är skitsynd!). Samtidigt fattar jag att man efter ett tag tröttnar på samma "idiotfrågor"... Skulle du inte därför kunna samla alla dina bästa inlägg på ett ställe (jag menar just de inlägg som förklarar det där med smink, patriarkat, "hata män", varför Sverige inte är jämställt etc etc) och så kan du bara hänvisa dit! Som typ ett "best of LD" eller "feminism for dummies"-arkiv? Det lockar till att läsa mer och risken minskar att frågeställaren blir dumförklarad och avskräckt. Och detta gäller kvinnor som män. Man lockar fler flugor med honung än med vinäger så att säga.

Shakopee

Då kanske man vågar börja kommentera igen utan att få ett underförstått "du är dum huvudet" som svar när man genuint inte förstår allt. Det tar bort all lust till samtal.

Stine

En del i att försöka lyssna är kanske även att försöka sluta "döma" eller "bestämma" hur saker och ting är och ska vara? Vi har alla olika upplevelser och olika infallsvinklar. De flesta av oss här inne är överens om att det finns strukturer i samhället som gynnar män och missgynnar kvinnor enbart pga vilket kön man har.
Själv gillar jag att läsa texter som får mig att fundera och tänka till. "Ah, är det där också en struktur. Den har jag inte tänkt på." Det jag inte gillar är när det ska skapas etiketter av typen "så här måste du göra för att vara en god feminist". (Ett typiskt exempel på det är när diskussionen om BH kommit upp. Väldigt intressant att fundera på BH:n som en del av strukturer i samhället. Men väldigt tråkigt när känslan jag fick av vissa texter var att så länge man har BH är man ingen "riktig" feminist. Vad man tyckte var bekvämt var liksom inte ett alternativ....)
Vi alla gör och tänker som sagt utifrån våra egna erfarenheter och vi kan ha kommit olika långt inom olika områden. Att förmedla vad man menar enbart genom text är inte alltid lätt, men vi får kämpa på så gott vi kan och försöka förklara oss när någon inte förstår!

Pojkmamma

Oj! Det har blivit alldeles för många kommentarer för att kunna hålla reda på vem man svarar till. Men en lugnare ton i feminist/patriarkatdebatten skulle gynna alla.

Jag tror att:
1. De mammor och pappor som skulle behöva läsa detta gör tyvärr inte det.
2. Varken små pojkar eller flickor mår bättre av att man rackar ned på det ena könet för att skapa jämställdhet.

Däremot tycker jag att det ska vara total nolltolerans mot sexism, rasism, tafsande, bråk och liknande i skolor och på arbetsplatser.

Utredningar kring våldtäkter ska prioriteras framför polisbevakning vid fotbollsmatcher- det kan besökarna bekosta med biljetten. Blir kollektiv bestraffning av fotbollspubliken men man kan i alla fall välja om man vill gå på fotboll eller ej. Att vara en vanlig kvinna på väg hem kan man inte välja.

Jag har själv aldrig upplevt varken i skolan eller på jobbet att kvinnor anses sämre.

Vi kommer i alla fall ta vårt ansvar som pojkföräldrar. Visa att män och kvinnor kan göra alla saker (utom att föda barn) lika bra.

Inga leksaksvapen har kommit innanför väggarna på detta hem. När "pojkigheten" spårar ur här hemma, vilket det sällan gör, blir det samtal om detta också.

Händer något i skolan eller på förskolan får vi föräldrar garanterat veta det. Jag litar på att lärare, samt andra föräldrar om mitt barn ställer till det, kommunicerar det till oss.

Inget nedsättande språk tolereras här hemma, varken om män eller kvinnor. Sen kan vi såklart ryka ihop som familjer gör, men könsrelaterade påhopp förekommer inte.

Att debattera och arbeta för jämlikhet är enormt viktigt men att dra alla män över en kam är inte konstruktivt.

Pojkmamma

....och så svarar jag under fel inlägg.
Mitt ovanstående svar skulle vara till inlägget om mansskatt.

Ditt senaste blogginlägg var härligt att läsa!

Jag har funderat på feminism och patriarkat idag och kommit fram till att jag kanske inte har märkt av förtrycket eftersom jag lever så skyddat. Min mamma är karriärkvinna, pappa den som fixat mat, pysslar mest med barnbarnen, lugnast i humöret av mina föräldrar. En velourpappa som ändå gjort karriär. Kanske därför jag haft tur och hittat en make med liknande goda egenskaper.

Har själv lätt för "manliga" ämnen och att umgås med manliga kollegor på ett intellektuellt sätt utan flirtande. Är inte så snygg och ganska tillbakadragen. Har hela livet själv snarast känt en fördel av att vara kvinna.

Vi bor i ett lugnt område med en lugn skola och barnen har ännu inte blivit äldre än 10 år.

De negativa manserfarenheter jag har kommer från festande i ungdomen samt kollektivtrafiken.

Så jag får be om ursäkt för min skyddade livssyn men håller fast vid att man ska vara snäll, men tydlig och rättvis, mot pojkar också.

Sara A

Jag upplever att det i kommentarsfält på sociala media snabbt kan urarta i väldigt aggressiv argumentation. Är fostrad till feminist sedan barnsben och är idag väldigt tacksam att jag är gammal nog att ha haft mer än 25 år att få utveckla och fördjupa min feministiska analys.
När jag var 15 såg jag vilket förtryck jag utsattes för som kvinna. När jag var 15 hade jag inte den insikten jag har idag om vissa av mina privilegier. Jag är vit. Jag är hetero. Jag har aldrig tillhört en ekonomiskt utsatt klass i samhället. Jag har aldrig haft en kulturell tillhörighet som hånas. Sedan har jag med all säkerhet många privilegier jag ännu inte ser. Detta är något som jag haft möjlighet att upptäcka och konfrontera över tid hos mig själv.

Idag söker jag aktivt upp sammanhang där mycket av det som skrivs svider i mig. För att när något gör det, då vet jag att jag är ett privilegie hos mig själv på spåren.

Jag vet inte hur, men eftersöker ett klimat där de som formar sin feminism och sina tankar får utrymme att göra det utan påhopp. Där det ges möjlighet och tid för reflektion och fördjupning, där den som uttryckt sig problematiskt får hjälp att förstå hur det som sades/skrevs mottogs, utan att bli utpekad som homofob/transfob/rasist/klassföraktare för alltid.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog