Jag är en annan mamma till J än vad jag var till N och T
Jag har funderat lite på mitt föräldraskap rent tidsmässigt. Jag har varit mamma i nio år. Nio år?! Det är helt otroligt. Det känns som nyss som N föddes och jag kastades in i detta himmelska helvete av känslostormar, gråa hårstrån och frustration. Men på nio år händer det ju en hel del också. Alltså i mig som människa och i mig som mamma. 
 
När jag födde N var allt nytt och jag var livrädd och hade en massa idealism och föreställningar i bagaget. Nu nio år senare är jag mamma till en ettåring på nytt och jag är ju en helt annan mamma idag än vad jag var då, på gott och ont. Jag är ju mer laid back och säker i mig själv. Det är ju också mycket enklare att uppskatta de faser som J befinner sig i än vad det var då när allt var nytt och skrämmande och jobbigt. Jag har ju en massa erfarenhet nu också. Sånt som påverkar föräldraskapet och då i förlängningen det arma barnets utveckling och välmående. 
 
Jag vet inte om jag egentligen är bättre nu, för när N kom så hade jag ju mer energi på olika sätt. Jag bar henne i sjal tills hon var drygt två och ammade ju fritt t.ex tills hon var tre och stackars J han får knappt tutta alls och selen får han sitta i när jag ska laga mat och inte kan roa honom. Bara som ett exempel. Jag tror första barnet alltid får mer av allt men jag tror också att de andra barnen får mer av det lugna och harmoniska. Man har ju även mer kunskap om barns behov. Innan famlade man ju i mörkret på ett annat sätt. Provade sig fram. Läste på. Hade panik. 
 
Nä jag vet inte var jag vill komma med det här men det är ändå ganska intressant att fundera på. Och att bli mamma är det bästa som hänt mig. Jag önskar att jag hade börjat tidigare så jag hade kunnat skaffa fler! 
 
 
Det är omöjligt att fota denna människa nu förtiden! Han står ju aldrig still! 
norrbotten emma

aw men så söt man kan va =)

kram
ha en fin fredag

Hannah

Så fint inlägg. Jag tänker också mycket på det där med tid i förhållande till föräldraskapet. Nog är det så att man är mer "chill" efter första ongen. Och jag kan se tillbaka och ångra hur jag ibland var med min förstföding. Men då tröstar jag mig med att han ju faktiskt också får ta del av den coolare och mer avslappnade mamma de har nu. Man gör sitt bästa i den tid och på den plats man befinner sig i. Kommer osökt att tänka på ett citat som Oprah brukade köra med när det begav sig: "When you knew better, you did better."

Binki

Så är det verkligen. Jag har varit mindre närvarande för min fjärde och yngsta - men hon har ju haft sina tre storasyskon som hjälp och stöd, och de har lärt henne så mycket mer än vad jag någonsin hade kunnat. Hon fick inget babysim, öppen förskola, babymassage eller sånt. Men hon fick huset fullt av kompisar och lekar hon fick vara med i. Bästa exemplet: När storasyskonen skulle leka Pippi när lillasyster var precis ett år, så fick hon vara Herr Nilsson!

Anna

Ja, snacka om att syskon får olika föräldrar även om det fortfarande är samma föräldrar genetiskt... 😊

Jag har bara tre år mellan mina men känner att jag gjort äldsta en otjänst genom att vara lite för överbeskyddande. Han har inte fått prova saker lika snabbt som lilla och är ganska osäker på sig själv motoriskt. Lilla kör dock bara på... Självklart kan de ha olika personligheter vad det gäller detta - men i så fall vet jag att jag som katastroftänkande förstagångsförälder förstärkt min sons mer försiktiga drag.

J

Det skiljer 10 år mellan mig och min syster, så vi fick ganska olika (men fortfarande bra) barndomar. Mina föräldrar var 20 när dom fick min syster och bodde i hyreslägenhet, var svårt med pengar och min syster var inte planerad överhuvudtaget så det var ganska omtumlande. Men deras vänner fick barn ungefär samma veva så dom umgicks mycket ihop och lärde sig (och slapp familjeliv.se, ljuva 80 tal!!)
När jag kom bodde dom i hus, fast jobb, mer erfarna osv. Min mamma sa att hon var mer orolig för på 90 talet blev det mer och tänka på (typ att man ska kanske inte röka när man är gravid, hehe).
Tycker det är kul nu i vuxen ålder att prata med sin syster om upplevelserna, vi ser våra föräldrar på så olika sätt. Tex ålderskillnaden har fått min syster att tycka hon har unga hippa föräldrar, jag tyckte de va rätt lastgamla ;)

Hanna Karlsson

Jag har snart varit mamma i fjorton år. Jag tycker också att jag är annorlunda som mamma nu jämfört med när första barnet kom. Det är lättare med de som kommer efter. Däremot så tycker jag fortfarande att det är svårt med första barnet eftersom att hans åldrar och faser hela tiden är nya för mig. När de andra är i samma ålder är det liksom inga nyheter för mig. Det finns en annan säkerhet.

Nina

Vilket fint inlägg!
Det tog mig nästan ett år att liksom landa i mitt föräldraskap. Vi var på semester och hade massor av saker vi ville göra men skulle släpa på en 10-månaders liten knodd. Vi insåg att det gick utmärkt att ha rolig semester tillsammans med knodden om vi bara anpassade planerna efter hans mat-, lek- och sovtider. Vi hade en jättefin semester alla tre!
Nu med två barn är vissa saker helt självklara och vissa helt nya men känslan av att ha landat i föräldraskapet har jag fortfarande kvar.

Sara

Det hade kunnat vara jag som skrivit det här inlägget. Är på riktigt en sorg att jag började skaffa barn för sent. Får vara glad för de tre barn jag har och nu vid 36 år sätter jag punkt.

Hanna

Hur gammal är du? Med tanke på, "önskar att jag skaffat barn tidigare" 😊 Tycker ni är en sån fin familj btw. Trevlig helg

Svar: Jag fyller fyrtioett i år. Och tack! :-)
Lady Dahmer

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog