Lady Dahmer

Mäns självklara rätt till kvinnors kroppar
Mitt ex hade en ganska obehaglig ovana. Han brukade, när jag t.ex gick förbi eller stod framför honom, peta mig i rumpan eller fittan med sina fingrar. Liksom sådär snabbt i förbifarten.
 
Han brukade också, när jag skulle sätta mig på en stol eller soffa, snabbt lägga handen under mig med ett finger upp så att jag liksom satte mig på det. Rakt upp i skrevet. Han visade inget intresse för att upphöra med detta trots att jag både visade tydligt att jag inte ville samt att jag faktiskt sa ifrån.
 
Bortsett från att det var kränkande så skapade det en väldigt otrygg och obehaglig miljö och vardag för mig där jag aldrig kunde känna mig fredad utan istället fick vara på min vakt. Att aldrig kunna slappna av var en del av vardagen och jag tror mycket av mitt eget kroppshat slog rot där och då. Att detta inte var normalt beteende fattade jag liksom aldrig. Hur sjukt är inte det egentligen? 
 
Så här i efterhand så fattar jag såklart att det var helt fucked up och jag blir förbannad. Men jag undrar varför han gjorde så, varför han inte slutade och varför han trodde att det var ok att behandla mig som en ägodel? Hur är man funtad då liksom? Mitt ex är långt ifrån den enda man jag mött som betett sig så här. Män som tar på sina flickvänner och fruars rumpor, bröst, kroppar på ett sätt som är tydligt ovälkommet men där protesterna viftas bort och skrattas åt. Ofta helt ogenerat och öppet. Jag hade nåt ragg för många antal år sedan som också gjorde så på mig. Och jag liksom... fann mig i det. 
 
Det handlar ju såklart om mäns självklara rätt till kvinnors kroppar. Att ta på och begagna som de behagar, att äga och bestämma över när de vill. Oavsett om vi pratar om det privata som sker mellan par eller det som sker i domstolar och på sjukhus så är kvinnors kroppar inte våra egna och det genomsyrar hela samhället. Men hur kommer vi åt det? 
 
Vad har ni för erfarenheter? 
 
 
ile

Brr. Tänker bara på att mitt ex tyckte det var självklart att han fick runka med min sovande kropp som runkmaterial. Vaknade av att han brukade dra i mina kläder för att kunna se. Eller att han tafsade när jag sov, fattade inte då att det var fel. Ung och dum antar jag, eller helt enkelt hjärntvättad. Minns att jag brukade känna mig så äcklig när jag vaknade av det eller att jag försökte sova på ett sätt så det var svårt för honom att ta på mig. Ihopkurad. Det var liksom ett stående tema hela vår relation. Ändå var vi ihop alldeles för länge. Tycker så synd om den stackars lilla 16-åriga tjej jag var då.

Y

Ha inte relationer men män

P

Det är så bra att du pratar om sånt här! Känner så himla mycket igen mig fast jag inte kan sätta ord på det riktigt än. Är uppvuxen i en sexualiserad miljö där jag alltid känt för att gömma mig. Jag börjar nu (närmar mig 40) förstå hur mycket det påverkat mig. Och jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men något är det som gjort att gått och gömt mig, både fysiskt med kläder, samt mentalt inte velat vara med. Fy i helvete vad tid det tagit för mig att inse att jag levt under stress hela min uppväxt, att inte kunna slappna av och vara mig själv. Utsatt är ett ord jag börjat använda, för jag känner att jag levt utsatt i hela mitt liv (inte alltid och jämt men tillräckligt mycket), jag har inte vetat annat utan måsta leva i det. Nu måste jag inte leva i det. Jag önskar att ingen behövde leva i det. Det är bra att du/vi pratar om det här, det kan få människor att bli bättre på att sätta ord på saker samt sätta gränser OCH känna av gränser bättre!!

Sofia

Usch när jag läser detta tänker jag på en kursare jag hade på socionomprogrammet, hon berättade/frågade mig om jag hade någon erfarenhet av att någon man hade penetrerat mig då jag sov.... Då jag reagerade med NEJ vilket vansinne berättade hon att hon hade varit i en relation där hennes dåvarande pojkvän hade (i mina ögon) våldtagit henne kontinuerligt nattetid, hon vaknade av att han låg med hennes kropp... fy fan säger jag bara!! Den här kvinnan förstod inte till fullo i realtid vad som egentligen hade hänt i hennes relation och vad hon hade utsatts för, tänker på män och den bristfälliga empati de har inför att den andra parten är med på det som händer, att det för män så många gånger handlar om att ta sig RÄTTEN till våra kroppar.

Flora

Ja, jag har erfarat det här. Just för tillfället behöver jag råd om just det här. Min bror behandlar sin flickvän på det här viset. Jag har bättre kontakt med henne än vad jag har med honom. Men, vi har inte känt varann så länge. Jag vill inte riskera att hon isolerar sig i relationen med honom, och att förklara för honom att han beter sig fel lär inte funka (det skulle även kunna vara farligt, vad vet jag om hans humör i deras relation). Vad kan jag säga till henne? Jag ser ju att han skämmer ut henne. Hon gillar det inte (till synes och möjligtvis omedvetet), men finner sig i det.
Jag däremot kan inte blunda men vill hantera den känsliga situationen på ett smidigt sätt.

Julia

Flora: Har hon själv uttryckt att det är ett problem eller är det du som har reagerat på det? Alltså, har hon insett själv att det är fel? Du kanske kan försöka ge henne verktyg att se att det inte är okej och därigenom styrka att ta upp det med pojkvännen? Genom att rekommendera att hon lyssnar på Penntrickets avsnitt om sex och kvinnors kroppar. Det känns som en bra ingång i det.

Sandra

Har inte riktigt med ämnet att göra (eller till viss del kanske) men skulle vilja lyfta detta. Jag har varit singel i några år, sällan ute så jag får kontakt med män via typ Tinder och andra dejtingsidor. Något jag märkt senaste typ året är att de killar jag får kontakt med har nästan ett tvångsmässigt sätt att direkt vilja prata om sex. De frågar vad jag går igång på, vad jag gillar etc etc och trots att jag väldigt tydligt kommunicerar att jag inte är intresserad av det samtalsämnet så respekterar de sällan det och jag anses vara en tråkig tjej. De som inte pratar sex är ofta väldigt lama, ställer inga frågor, när jag ställer frågor är det korta svar "ja", "nej", "inget", det är helt utmattande att hålla igång en konversation. Det känns mer och mer som att kvinnor och män kommer längre ifrån varandra när det gäller kommunikation och det känns helt j-kla hopplöst liksom.

O

När jag var 10 år så var det några killar (de "coola") som ofta gjorde så, satte handen på stolen så de tog på min rumpa. Inte med något finger upp tack och lov men ändå, 10 år liksom. Då gillade jag de, eller ja, jag gillade bekräftelsen det innebar. Senare hade jag en pojkvän som jag inte kunde röra utan att det förväntades att vi skulle ligga. Eller nej det är fan gemensamt för varenda jävla kille jag träffat så jag tillslut inte kunnat vara nära för då har jag ju automatiskt bjudit in till mer.

Annonymen

Erfarenheter: min första pojkvän blev jätteförnärmad av att jag sa att jag inte gillade att bli daskad i rumpan. Och för att jag tog på mig kläder efter duschen inne i duschrummet så att han inte fick se (!). Han tjatade rätt mkt om att vi skulle ligga med varandra också, så när vi väl gjorde det, och jag grät för att det gjorde ont, så strök han mig över håret och sa att jag "var så duktig". Så jävla creepy, och det kändes ju fel redan då, fast man tänkte att det var en själv det var fel på.

Min man är också lite sådär, att han tycker det är tråkigt och ospontant och lite glädjedödande att man inte bara får ta på varann hur och när man vill. Många män verkar ju vilja bli tafsade på konstant hela tiden, så de har väl helt enkelt bara svårt att förstå att andras kroppar kan fungera annorlunda.

Men frågan är om män har svårare för att reagera på subtila signaler? Har tänkt på en liknande grej, när min man klappar vår katt så händer det ibland att hon hugger efter honom "helt oprovocerat" enligt honom, men när jag tittar på dem så ser jag ju nästan alltid små signaler på att hon är trött på att bli klappad INNAN hon försöker bitas. Nån med liknande tankar?

Men ja, för många män verkar det vara en total självklarhet att kvinnokroppen är till mer eller mindre fritt nyttjande av mannen när man är i ett förhållande. Om kvinnan inte vill så är hon "sur", "besvärlig" eller "frigid". För tjejer ska ju bara vara "kåta glada och tacksamma" ....

Becka

Jag kan inte påstå att jag känner igen mig alls. Dock har jag aldrig varit i nån relation (japp, jag är nån typ av nunna utan religiös betydelse). Fast jag kan inte i min vildaste fantasi se hur jag skulle acceptera nått sånt. Herregud, minsta fel jag hittar och det är slut. Haha. Nä, men typ. Inget skammande av er dock, finner det bara väldigt främmande.

Sandra: Här känner jag igen mig dock. Använder inte Tinder och pratar inte med män på nätet längre (förutom på sidor mer väldigt specifika intressen). Höll dock på mycket i tonåren och det var sex redan då. Det gick inte att snacka med killar utan att konstant handla om sex. Jag bara infann mig i det, kanske var mer nyfiken då. Nu senare insåg jag hur otroligt menlösa konversationerna var. Inte precis så att jag skulle vilja ha nån relation med någon utav de killar jag snackade, kanske ett undantag men då var det en kille som jag faktiskt snackade något kul med dvs. ett intresse och inte sex. Även om sex ibland kom på tal fast inte på "vad gillar du att göra"-stilen utan mer allmänt eller rent av sexskämt.

Jag vet inte hur man ska hitta vettiga män (om det nu är det man vill göra så att säga). Tror dock Tinder och dylikt är värdelöst för det. Säkert dejtingsidor också. Män som går inför dejta på dessa ställen vet inte hur man gör. Bättre att söka sig till sidor baserat på intresse (eller i verkligheten, ägna sig åt sina intressen) och hoppas att en av männen där är singel och faller en i smaken. Umgås inte med män IRL heller precis men jag har svårt att tro att de skulle bete sig så IRL, typ ställa opassande sexfrågor. Fast det är iofs inte kul att de tror att det är ok online heller. Hmpf...

trino

Sandra, ja! Kan bekräfta att män är precis såhär på varenda jäkla datingapp. Bara sex. Helt stört. Jag blockade så många på en app att appen undrade om jag behövde hjälp med mina inställningar...

trino

Alltså, det är lättare att räkna antalet som kr respekterat mig än tvärtom. Jag har bara mött två män som har respekterat min kropp och min vilja. Alla andra - verkligen alla andra - har skitit helt och hållet i mig när jag sagt ifrån. Det har varit deras vilja och inget annat. Fler har till och med skällt ut mig för att jag inte vill och resterande har tjatat om "siiiina behov". Som att jag då skulle vara skyldig att vilja, för att han ville. Urk!

Loanne

Känner absolut till den typen av män som tycker det är helt i sin ordning att tafsa på kvinnors kroppar, dock har ingen av de män jag haft en relation med betett sig så.
Det är snarare tvärtom med min nuvarande man, det är jag som typ ber honom att försöka ta på mig lite spontant ibland, för att jag vill känna mig lite åtrådd 😂

Jennifer

Sandra och Becka: Delar era erfarenheter kring män på tinder! Vill dock bara flika in att det finns undantag, men dom är nog jäkligt få! Jag hittade min sambo och pappan till mitt barn via tinder. Han är nog den mest feministiska karl jag någonsin stött på och det tog lååång tid in i dejtandet innan ämnet sex kom på tal.

Jag hade klart och tydligt skrivit i min tinderprofil att jag inte accepterade sexuella inviter och endast var ute efter seriösa kontakter. Är inte normsnygg heller så jag tror att jag slapp många svin utifrån det. För det var ganska sällan jag stötte på dessa "karlakarlar".

Pernilla

Framför allt har jag erfarenheter av att män kommenterat min kropps utseende. Då jag var smal fick jag en viss sorts komplimanger, som tjock låter det istället att jag har ett jättefint ansikte, men borde göra något åt resten. Har t o m hört det ifrån två olika manliga läkare, vilket gör att jag numera kräver kvinnliga läkare. För det är så jäkla obehagligt att få sitt utseende recenserat av män som tror att de ger en en komplimang och inte minst när man söker vård i ett helt annat syfte.

Becka

Fyfan angående läkarna, Pernilla.

Johanna

Åh min första pojkvän ville alltid ha handen innanför min bh på mitt bröst, jämnt! Hela tiden. Sjukt irriterande och stressande, men han sa att han blev trygg av det (?) och jag som hade komplex över mina små bröst intalade mig att jag blev smickrad.

Pernilla

Becka, den ena gången var det en läkare som uttryckte det som att jävlar vad du är välbevarad trots min ålder. Sökte för övrigt hjälp då för att min sambo var döende och ändå var han tvungen att kommentera mitt utseende, precis som att det hade gjort mig bättre till mods. Min livs kamrat höll liksom på att dö ifrån mig.......Den andra manliga läkaren som kommenterade mitt utseende sa det i stil med att om jag bara skärper till mig lite så kommer jag bli en tiopoängare. Inser nu i efterhand att jag borde anmält det här, men det är lätt att var efterklok och dessutom när en närstående är sjuk då svartnar ju allt. Det vet alla som varit med om det.

Maria

Va!! Inte klokt. Fan vad arg jag blir och ledsen. Vad vi kvinnor kan råka ut för. Hade det hänt mej jag kastat ut han. Men så är jag känslig och romantisk. Nä så där gör man inte. Nä vad mycket man kan få vara med om. Men nog har man råkat ut för övergrepp. Ja vi måste bli tuffare. Stor kram.

Maria

Jag vill tillägga jag ser inte dom som män som gör så här utan dom är förövare. Och dom ska man dumpa genast var rädd om era själar tjejer. Man får inte bete sej hur som helst. Kram.

FT

För en gångs skull har jag inte varit med om detta. Men skämdes första gången jag läste när du skrev om detta för att jag har/hade en tendens att tafsa min kille på rumpan/kuken. Han var inte överförtjust heller så jag har slutat med det. Skulle inte gilla om han gjorde så...

Anna

Usch, det där grundläggs ju så himla tidigt, pojkar får ju göra vad de vill med flickor under hela uppväxten och fortsätter sedan med det som vuxna. Det måste stoppas redan i tidig ålder. Total nolltolerans mot sexuella trakasserier både verbalt och fysiskt i skolan, avstängning vid minsta övertramp. Ett problem är att pojkar får "lära sig" att flickor och kvinnor vill hasch behöver deras uppskattning, typ komplimanger och tafs. Inför feminism som skolämne!

Annonymen: Håller med! Män behöver verkligen lära sig att tyda subtila signaler! Jag tror inte att det beror på biologi utan att män aldrig har behövt göra det.

Annonymen

Anna: jag tror samma. Det förväntas inte heller av män att de ska kunna, så varför skulle de ha besväret med att lära sig?

Caroline

Ett ex var sådan. När han tafsar på mina tittar trots protester för sjuttioelfte gången på en dag brukade jag vara så sur att jag slog bort hans händer. Då var jag knäpp och våldsam. När vi diskuterade främmande män som tafsar på krogen (ett litet försök att få honom att tänka) så var det övervåld från tjejens sida om hon smällde till den som tafsat på hennes kön. På sin höjd fick hon putta bort honom. Även om hon vägde 50 kg och han 100 kg. Satt jag och skrev arbeten eller tentapluggade gillade han att sitta vid sin dator bredvid och spela krigsspel. Givetvis utan hörlurar. När jag fick nog av att höra att allt jag tyckte var fel och att han aldrig gjorde något hemma mer än att stöka ner (typ drössla soft airgun-kulor i hela huset) drog jag nästa dag. Efter några dagar skickade han ett SMS och undrade om jag lugnat ner mig... ja, det var ju givetvis jag som var hysterisk. Klart han tyckte att han var felfri. Nej, jag gick inte tillbaka

Aviendha

Jag är en kvinna med stor sexlust, alltid haft. Det brukar ju vara något män ser som positivt - i teorin. När det sedan kommer till kritan, att JAG vill, tar initiativ eller tar det där taffsandet som invit.. Ja, då dör det av rätt fort. De slutar ta. De får mindre lust. Vill inte alls ha sex flera gånger per dag som de alltid inledningsvis framhållit som behov och önskan. Det här har hänt i dussinet relationer och jag har efter mycket analyserande landat i att jag tror det har med just det här att göra: mäns rätt till våra kroppar - på SINA villkor. När de insett att jag har en egen lust, att jag på egen hand kan vara kåt. Att jag söker en likasinnad som kan möta mig utifrån min lust och mina begär likväl som sin lust och sina begär och att jag inte bara är en passiv mottagare av kuk. Ja, då är jag inte lika intressant lägre. Rentav skrämmande. Definitivt inte en aktningsvärd kvinna. Upplever det som att jag hotat deras manlighet genom att äga egen lust. Det här "problemet" har jag aldrig mött med kvinnor, för även om min lust ofta vart större än deras har det inte varit ett problem. Alls. Kanske för att vi mötts som jämlika människor? Jag tror det.

Cecilia

Normaliserat? Oh, yes! När jag ingick mitt första "riktiga" (längre än ett par månader, flyttade ihop sen) förhållande (var 15 när vi träffades, han 22) vet jag att min mamma berättade vid flera tillfällen efter att han varit på besök att han gjort just såna saker (klämt/känt både fram, bak, uppe, nere - mitt i umgänget med HENNE!?) och jag blev då extremt generad i efterhand. Men jag antar att det liksom var en sån sak som var en sån "självklar" del av vårat "umgänge" (hemma hos honom, tillsammans med hans vänner, hos hans mamma) att jag inte ens märkte det (/kopplade ifrån undermedvetet för att palla?). Inte fan var det nått annat i alla fall (han hade 0 intresse av att tala med mig - för att han hade extremt lite att faktiskt komma med intellektuellt, även om han var mån om att försöka påskina motsatsen, har jag insett efteråt - därav också vägran att istället för att avfärda mig genom att nedvärdera alla MINA eventuellt positiva egenskaper faktiskt kommunicera ö h t. Detta är också den av mina ex som är allmänt känd som "den FÖR snälla" f ö, något jag bitvis slutat gå med på först nu lååångt efter vårt förhållande). =/

Ledsen

Detta har egentligen inget med inlägget att göra men ville bara dela med mig. Häromdagen kom jag hem rätt sent när det var mörkt och jag var tvungen att gå en bit. Det var upplyst men lite sådär dåligt som alltid. På vägen kommer någon snubbe gående och han tittar lite åt mitt håll och går förbi, men ca 7m efter ropar han helt plötsligt typ "vänta" och börjar gå mot mig. Plockade upp min telefon och "tog ett samtal" så jag pekade liksom mot telefonen och skyndade bort hemåt. Jag vet ju inte vad han ville, men det kändes fett obehagligt att han helt plötsligt skulle vända efter mig när han redan gått förbi + att det var nattsvart ute förutom lamporna. Jag kände mig löjlig, men samtidigt irriterad på att jag ens kände så.

Ann Onym

Brr. Jag har levt i halvt frivilligt celibat i sådär tio år nu, och det är först nu som jag börjat dejta och känna mig okej med det igen. Men sex har jag inte haft på länge.

Jag tröttnade på gränslösa män som inte respekterade mig. Jag har flera gånger (när jag var yngre) väckts av män jag sovit med som helt enkelt väckt mig genom att börja ha sex med mig. Inte ok vet jag nu, men mitt unga jag "fann sig". "Vi hade ju haft sex på kvällen, och nu var han ju redan igång så jag tyckte att det kändes konstigt att säga stopp..." typ. En annan gång var det en man som jag tydligt sagt att ja du kan absolut sova över, men vi skall defenitivt inte ha sex. Jag somnade och vaknade senare av att jag kände att han lirkat in sin snopp under mina trosor och försökte stoppa in den i mig!! Jag lyckades vrida mig bort och få honom att sluta. Vem vet om han hade fullfört om jag inte vaknat.

Dessa händelser (och en del annat som också klassas som övergrepp) har bränt mig såpass att det tagit lång tid att kunna känna mig avslappnad när jag går till sängs med en man. Jag litar inte på att de lämnar mig ifred.

Väldigt många verkar också dra slutsatsen att vill man hångla så vill man ligga.

Mina erfarenheter har gjort mig enormt skeptisk och jag behöver känna mig väldigt trygg innan jag går till sängs med någon.

Jag är heller inget stort fan av att gå på krogen, och gör jag det har jag gärna med mig en killkompis så att jag slipper tänka på att värja mig. Tråkigt men sant. Med lite alkohol i kroppen tycker många att det är helt ok att börja lägga armen om midjan och vara ganska påstridiga.

Min erfarenhet med andra ord är att en hel del män tar sig friheter som absolut inte borde förekomma!

K

O: "Senare hade jag en pojkvän som jag inte kunde röra utan att det förväntades att vi skulle ligga. Eller nej det är fan gemensamt för varenda jävla kille jag träffat så jag tillslut inte kunnat vara nära för då har jag ju automatiskt bjudit in till mer."
Känner så igen detta. Kan vi inte bara kramas lite? Yeah, right, det har aldrig hänt.
Jag är ofta lite mer otrevlig och fjär än jag egentligen är/vill vara för att allt trevligt beteende kan tolkas som en invit. Sorgligt men sant.

Becka

Men hjälp, jag vill ju aldrig börja dejta efter läsa allt ni skriver. Usch!!! Vad är det här. Det finns tydligen många fördelar med att inte dejta. Vet inte om jag är asexuell eller nått, kan tillfredsställa mig själv men känner inget behov av att hitta en sexpartner. Däremot kan jag önska en livspartner, typ nån att dela livet med. Det är liksom inte kul att vara ensam. Fast kanske lika gärna borde försöka hitta vänner, men känns som vänner bara är vänner till de hittar en kille. Sen är man exkluderad. Buhu. Varför är det så att par ogärna är vänner med singlar?

J

När man för sjuttioelfte gången sagt att "jag är så trött... har du sex med mig nu kommer jag bara ligga här" o killen börjar ha sex med en men sen slutar för han är ju såååå sårad av att jag bara ligger där, jag verkar ju inte vilja ha sex alls, jag älskar honom inte längre osv osv osv... Det var ju inte så att jag just sa att har du sex med mig nu kommer jag bara ligga här som en död fisk. Eller det jävla tjatet om att han har ju tillåtelse att bara random tafs på fittan eller något annat obekvämt för jag är ju "HANS tjej", en kan ju aldrig göra ett övergrepp på sin partner. Fyfan.

Annie

Pernilla: Din kommentar fick mig att tänka på en sjuk grej som hände för några år sedan! Jag skulle göra en plastikoperation (inget skammande tack) och när jag skulle fylla i hälsodeklarationen en gör innan en operation så var det en fråga om vilka mediciner en äter och varför. Fyllde i att jag åt antidepressiva pga tidigare depression + ångest, och när kirurgen läste det sa han typ "ja då kanske den här operationen kan få dig att bli lite gladare". Wtf liksom. Han har ändå extremt bra rykte och är väldigt skicklig, men det var verkligen en så otroligt märklig kommentar...

Somliga Förbannade Kvinnor

Tänker på det här med mäns oförmåga att tolka signaler. Jag är övertygad om att de inte alls är sämre på det än kvinnor. De är t ex väldigt bra på att tolka andra mäns subtila signaler. Vet precis vad gränsen går, vilket som är ett socialt accepterat beteende att umgås på och vad man gör och framför allt inte gör. Problemet är att män får lära sig att man inte behöver respektera kvinnor. Kvinnor är inte jämlikar. De är inte människor på samma sätt som andra män är. De är först och främst kvinnor. Och det innebär för män att de anser sig ha rätt till våra kroppar, uppmärksamhet och omsorger. Och ju lägre kvinnan hamnar på madonna/hora-skalan desto mer friheter har man rätt att ta sig med henne, desto mindre är hon värd respekt och hänsyn. Ju lägre på skalan, desto mindre är det ett övergrepp att gå över hennes gränser. En hora kan ju inte våldtas. Och i ett förhållande är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd. Gör hon inte det självmant får man ta det man vill ha. Det har kvinnans sagt ja till i samma stund som hon sa ja till att vara flickvän eller ha sex första gången. Detta handlar BÅDE om sex och makt (som någon var inne på). Många män tänder nämligen på makt över kvinnor, att dominera och kontrollera dem. Är kvinnan då lika kåt och tar för sig lika mycket eller mer kan de bli direkt avtända och förolämpade. De upplever sig kastrerade, avmaskuliniserade och fråntagna sin gudagivna (eller biologiska beroende på hur man ser det) rätt att vara den aggressiva, den som tar vad den vill ha, initiativtagaren, belägraren, förföraren, nerläggaren. Mannens manlighet blir till först i mötet med kvinnan han kan utöva sin sexuella makt över.

Hanna

Mitt ex hade sex med mig efter att jag däckat vid ett tillfälle. Mådde jättedåligt över det, men fattade inte då att det faktiskt är våldtäkt. Var tillsammans med honom i flera år.

Han hade för vana att på olika sätt tjata och pressa sig till sex. Utåt sätt framstod han alltid som en riktigt "good guy". Snäll, romantisk och enligt vissa en toffel. Det ingen annan visste var att han alltid förväntade sig något åter. Efter röda rosor och en middag var det alltid sex som gällde. Annars blev han ooooerhört sårad.

När jag sa att jag inte ville eller påpekade att det gjorde ont (han föredrog hårt penetrerande sex som pågick en evighet) la han ofta fram diverse statistik (som han samlat in genom samtal med kompisar). Det var siffror på hur ofta det faktiskt var normalt att ha sex i en relation samt siffror på hur länge ett penetrerande samlag skulle pågå (hans kompisars flickvänner tyckte minsann att det var skönt i minst 45 minuter).

Han tog fullständigt död på all min sexlust. Så här efterhand, när jag lever med en bra man (som respekterar mig och min kropp fullt ut), förstår jag hur fel allt det där var. Skulle hellre vara singel för resten av min liv än att återgå till det.

Maria

Min fina älskade pojkvän har också vääldigt svårt att förstå vem som bestämmer över min kropp.

Han har uppfattningen att han vet bättre än mig hur saker känns på min kropp. Någon slags ide om att jag "lär mig tycka om" saker ifall han fortsätter göra dom, även efter att jag sagt nej.
Detta har han typ lärt sig via porr och flashback, och jag som lärt mig att "ställa upp" väntade alldeles för länge med att reagera rättmätigt och inte bara "hantera situationen" eller hinta lite fint.
Smart och vettig kille annars, jag är en smart och vettig tjej annars. Så vidrigt att vi är blinda för dessa strukturer.
Har fan svårt att förstå vad jag själv tycker och vill, och vad jag vill för att jag borde vilja.

Inte konstigt att han har så nära till sin sexualitet och jag är obekväm och inte kan slappna av.

Svar: Be honom läsa den här tråden. Säg åt honom att sluta. Våga bli FÖRBANNAD.
Lady Dahmer

L

Hej! Försöker lyssna på din nya podd på acast, försökt både idag och igår men den funkar inte 😔😔😔 Är det bara jag som har problem? Övriga poddar fungerar...

Malin

Jag tänker också hur utlämnade unga flickor är till männen i en kultur som den svenska där det är okej att väldigt unga har sex.

Unga har sex över hela världen, men det är bra mycket krångligare i kulturer där det inte är accepterat att en trettonåring sover hos en kille, eller ens sover borta utan att föräldrarna följt med och hälsat på kompisens föräldrar etc.

Svenska unga tjejer har ju inga ursäkter, vadå självklart man ska ha sex liksom. I många länder ät motsatsen självklar, att tjejen såklart inte får ha sex för sina föräldrar och har tjejen sex så måste hon vara uppfinningsrik och hitta en plats att vara på på dagtid, till exempel.

Du LD som sov hos en kille som trettonåring och hade en otäck upplevelse, du hade kanske mått bra av ett mindre tillåtande samhälle, du hade kunnat behöva ha i ryggen att alla vet att sex är off limits för unga tjejer och du hade kunnat våga säga nej med den vetskapen, att både du men framförallt killen visste att det inte var accepterat och du hade kunnat skambelägga honom på ett helt annat sätt då.

Vet inte om jag lyckas få fram vad jag menar.

Malin

Min dotter var tretton och gick till ungdomsmottagning pga för riklig mens. Hon blev ifrågasatt när hon inte ville diskutera sex och samlevnad utan bara få en lösning på mensproblemen.
Hon sa "jag är ett barn, jag vill inte ens ha sex". Men det var inte självklart för den vuxna barnmorskan, som fortsatte insistera på frågor om min dotter "vill ha sex med tjejer eller med killar".
En trettonåring kan också INTE vilja ha sex eller ens ännu veta om hen attraheras av tjejer eller killar. Men det var liksom inte ett alternativ.

j

min första kille (han var feminist, påläst, vänster, hade bra analyser) när jag var 15 tog ofta på och i mitt underliv när jag sov, låtsades för det mesta fortsätta sova pga chockad de första gångerna, sen för att jag skämdes (för nåt han gjorde, fy fan) tillslut fick jag nog och bad honom att ge sig för att jag inte ville, det fortsatte ändå lång tid efteråt. gjorde slut till sist tack och lov. ville egentligen aldrig ha sex med honom under de år vi var tillsammans men tänkte att det var någonting jag borde som flickvän. fick tillslut problem med smärta i underlivet men tänkte att det skulle lägga sig under veckorna, vi sågs bara på helgen, sen började det om. trodde tillslut att jag hade vestibulit, men fortsatte ändå ha sex. grinade ofta efteråt. visade ganska ofta att jag inte ville, men han verkade inte bry sig nämnvärt. detta pågick under 3 år. började försöka undvika att röra mig på vissa sätt, och låta bli att andas ljudligt etc pga för att inte göra så han skulle vilja ha sex med mig. har fortfarande problem med ångest, äckelkänslor och svårigheter att slappna av i min nuvarande relation, trots att min nuvarande partner är väldigt inkännande och jag litar på honom. har äntligen sökt hjälp för detta då det påverkar mig så mycket fortfarande.

jävla as.

Therese

Blir så ledsen när jag läser era berättelser. Att så många, typ alla jag känner, har varit med om något som varit obehagligt, äckligt och smärtsamt. Oavsett om det är att bli taffsad på, tjatat på om sex eller att bli utsatt för grövre övergrepp som våldtäkt. Jag tror att det väldigt viktigt att sätta ord på hur sjukt detta är, att så många (även vi själva) normaliserar dessa handlingar.
Jag tycker att du missar målet lite, Malin, när du framhåller avhållsamhet och "att hålla på sig" som en lösning här. Visst är det så att man är alldeles för ung att ha penetrerande sex när man är 13, men att sova över och ligga och pussas med någon i samma ålder kan ju vara helt fantastiskt. Sex är ju i grunden något bra, jag vill lära mina döttrar att det är så. Jag tror att vi måste fokusera på att lära unga människor att sex är mer än penetration, att samtycke inte är något valbart, vad det innebär att vara en bra kille/bra tjej, vad som inte är okej osv osv. Först då kan vi i grunden förändra.

Anna

SFK: Klockren analys!

Malin

Therese! Jag håller med dig och jag uttryckte mig inte jättebra. Att hålla på sig är inte lösningen jag förespråkar, jag försökte mer få fram att samhället och vuxenvärlden pushar ju allt i riktningen sex. Hur ska då en osäker trettonåring själv våga sätta gränser och säga "pussas är okej men jag vill inte ha omslutande sex", när hon hela tiden hör att det är okej och bra och normalt med sex redan innan man är byxmyndig (och min egen dotter var tretton när hon mötte en barnmorska som utgick från att min dotter ville ha sex).
Alla barn vill inte ha sex och alla barn är inte i grunden bekväma ens med att ligga och pussas hemma hos en kille, även fast de är kära, det är så mycket man gör för att samhället säger till oss att såhär ska det vara. Det kan vara jättemysigt men det kan också vara konstigt och lite otäckt att ligga i någon annans främmande säng i en annan familjs hem, med en kille när man bara är tretton. Jag förstår inte varför allt måste hända så tidigt. Det är helt okej att vänta med sex tillsa man är femton (eller till och med äldre! )
När jag själv var tretton-fjorton var det jättemånga av mina jämnåriga kompisar som redan haft sex (omslutande eller av annan sort) med killar de var kära i, och som tyckte det var vidrigt och jobbigt men som inte heller ville säga nej eftersom det var så man "skulle göra". Vi som inte hade haft sex var töntarna och de som hade sex var de coola. Och skolsköterskan, kuratorn och andra vuxna framhöll bara hur viktigt det var med p-piller, inte hur viktigt det är att lyssna på sig själv och inte på samhället, killen, andra tjejkompisar.

LR

Jeg har også vært sammen med en slik, som ble fornærmet på meg når kroppen min etterhvert reagerte instinktivt for å beskytte seg selv når han kom for å "ta seg til rette"
I tillegg så kunne jeg fortelle om ting andre menn gjorde, og få vite at "det var ingenting å bry seg om", jeg "overreagerte" som syntes det var ufint, ekkelt, utrygt,...
Samtidig så reagerte han MYE mer enn meg dersom noen menn gjorde noe lignende (men gjerne i ensvakere grad) når han var samme sted. Det var naturligvis en fornærmelse mot ham. Til å ellers være en intelligent mann så var det umulig å forstå min logikk om at jeg hadde rett på "min plass" enten sammen med ham, alene med andre menn eller om vi var samme sted.

Det siste har jeg observert flere ganger. Menn som knapt registrerer hva som skjer, som synes alle andre overreagerer og lager noe som ikke er der. Helt til eget ego blir pirket borti, da skal det ikke mye til.

Emma

Har vid ett flertal tillfällen varit med om snubbar som haft sex med mig när jag sovit. Jag har alltså vaknat av att de haft sex med mig. Var för feg för att säga ifrån utan låg kvar som en död säl tills de var klara. Detta har varit killar som jag varit tillsammans med eller dejtat. Kände mig alltid så äcklad i efterhand. Av mig själv och av min kropp. Först nu, alltså NU i vuxen ålder när jag precis fyllt 30 har jag insett hur fel det har varit och att felet inte legat hos mig.
Sen kan jag inte räkna antalet gånger jag blivit antastad på t.ex uteställen. Vid ett tillfälle blev jag fly förbannad på en man som tog sig friheten att ta på mina bröst, utan min tillåtelse såklart. Resultatet? Jag blev utkastad från stället för att jag var "bråkig". Vilka var det som kastade ut mig? Män såklart.
Det här är bara ett axplock av övergrepp och psykisk misshandel jag upplevt under mitt liv.

Sara

Jag har som tur är aldrig varit med om att vakna till våldtäckt, dock till taffsande/naket skrev mot låret. Även blivit taffsad på när jag försökt sova och då låtas som jag redan sovit för att slippa ta en konflik. Alla dessa av folk jag ej var i en relation med eller haft sex med.

Det mest absurda var jag med om på ett konvent för en massa år sedan. Jag och en kompis låg på våra liggunderlag brevid varandra och pratade och ignorerade att jag hade en jag tidigare dejtat som låg bakom mig och taffsade och hon hade ett ex som låg bakom och taffsade på henne. Helt uppenbart var ingen av oss roade av närmandena, men ingen av oss protesterade över någon av deras beteenden. Så jävla indoktinerade i att inte säga nej eller ställa till med en scen.

Gutterflower

Har deprimerande nog en hel massa erfarenheter av detta precis som de flesta andra ickemän. Från barndomen redan då killarna i klassen hade som "lek" att lyfta upp tjejernas kjolar i skolan för att se trosorna så att man aldrig vågade ha kjol/klänning i skolan, killar som tafsat eller till och med haft sex med mig när jag sovit, killar som inte lyssnar på nej utan fortsätter och tjatar tills man blir förbannad och säger ifrån mer våldsamt. Då får man förstås ilska istället men nu som vuxen tar jag hellre det. Trots att man blir rädd av det också. Som yngre har jag dock oftast legat still som en pinne och låtsats sova med förhoppningen att dom ska sluta om dom inte får nåt gensvar. Har ju sällan fungerat dock...

Nästan mest tragiskt är hur tacksam, överraskad och lättad man blir när killar INTE beter sig så här. När dom lyssnar, är inkännande och alltså beter sig som en normal jävla människa. Blir så himla ledsen...

Anonym

Mitt ex hade sex med min kropp analt dagen efter att jag aborterat vårt barn och blödde massor från fittan och "kunde" således inte ha vaginalt sex. Han var ett respekterad "schyst" kille, satt i kommunfullmäktige för vänsterpartiet. När jag berättade om det för min psykolog sa hen typ "va, en vänstervriden man skulle väl aldrig göra något sånt"...

Jen

När jag var 17 var jag ihop med en 20-årig kille som dumpade mig som en smutsig trasa när han fått som han ville med mig.

När jag skulle bli av med oskulden var det för att han hade pressat mig till att "gå med" på att ha sex en dag när vi skulle träffas i veckan. Hans oklippta fingrar gjorde så ont att jag sa att vi kunde ha sex bara för att få dem ur mig. När han skulle in i mig gjorde det ont och jag bad honom vänta, vilket han gjorde i kanske någon sekund innan han fortsatte. Jag skrek av smärta när han trängde in i mig, men det struntade han i.

När vi gjorde slut började han direkt berätta om sin nya tjej som han träffat under ett event vi båda deltog i, och visade bilder på henne med sömnrufsigt hår, från eventet.

Anonym

Var på sista klassresan i nian, var 14. Jag och min (vad jag trodde) bästa "killkompis" låg i en våningssäng, låg högst upp och tittade på film med resten av några i klassen utspridda i de andras sängar. Han tror tydligen att jag har somnat och börjar ta på mina bröst, panikartat ligger jag helt still och låtsas sova med en sådan klump i halsen, känner att hans hand börjar vandra neråt och då i all hast får jag panik och vrider mig och låtsas vakna, samt verka helt oförstående av vad som hänt (som att jag verkligen bara sovit liksom). Gick därifrån och väljer att i efterhand berätta för mina kompisar som tillsammans med mig konfronterar honom, han blir ledsen och säger att han inte vet vad som hände och att han trodde att jag sov och ber om ursäkt. Jag förlät honom? Och fortsatte vara vän med honom för tänkte att "Jaja, sånt kan hända" han har i efterhand uttryckt sig jävligt strange om kvinnor och så, han ansåg att de var torra för att ingen ville ligga osv.. sa upp kontakten och har i efterhand förstått att det är ett övergrepp och att han troligtvis alltid kommer ha samma syn på kvinnor och vad man får och inte får göra.

Kajsa

Alltså jag är troligen en fuckboy, fast en dam-sådan. har alltid knullat, och alltid slagit tillbaka. Antagligen haft "rykte". Allt detta ni säger bekommer mig mkt illa. Allt har blivit värre, inte bättre (är 48 år). Natashja du hjälper!

A

Jag var 18 när vi träffades och han var över 30. Första gången vi låg med varandra höll vi på hela natten, han fortsatte fast jag var helt torr och det gjorde bara ont. Var helt svullen. Dessutom tryckte han in den i min rumpa utan att fråga. Men jag sa inget. Vi blev tillsammans och några månader in i vårt förhållande ville han bara stoppa in den i min rumpa när vi hade sex, för att min fitta var så sönderknullad och slapp. Jag gick med på det. Varje gång han gick förbi mig, spände jag mig för att jag visste att han antingen skulle slå mig hårt på rumpan eller trycka in ett finger i fittan. En gång träffade fingret rakt in i "benet", det gjorde så ont att jag började gråta och slog honom. Då skrattade han bara bort det, sa att det inte var meningen men jag kan ju för fan inte slå honom.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog