Min identitet sitter inte i kläderna jag har på kroppen
Läste en märklig debattartikel från Laila Högfeldt: "Sluta experimentera - låt flickor vara flickor!" Hon ondgör sig över genusexperiment och föräldrar som förbjuder sina döttrar att ha klänning och jag förundras som alltid över denna märkliga halmgubbe. 
 
När söner uppmuntras att klä sig i klänning eftersom det anses modigt, normbrytande och positivt för pojkens självbild, medan döttrar inte får gå i klänning eftersom det skulle påverka hennes självbild negativt, så gör man sina barn en björntjänst. Man tar ifrån dem deras identitet.
 
Alltså VEM förbjuder sina döttrar att ha klänning eller leka med dockor? När? Händer det någonsin? Har ni verkligen träffat en enda? Har Laila det? På henne låter det som att det är nåt som sker tillräckligt ofta för att hon ska känna sig nödgad att skriva en hel debattartikel om det så jag undrar verkligen när och var detta händer?
 
Det jag upplever personligen är nämligen motsatsen: Att det är väldigt många föräldrar som förbjuder sina SÖNER att ha klänning eller leka med dockor eller ha nagellack. Och förbjuder de inte så får de iallafall aldrig tillgång till det alternativet. Det tycker iallafall JAG är ett större problem. Alla dessa pojkar som inte får tillgång till hela regnbågen, inte ens när de uttrycker en önskan om det. Alla dessa pojkar vars föräldrar säger nej eller i värsta fall blir arga eller skrattar åt dem när de vill ha nåt som ses som tjejigt. Och sen kommer dessa pojkar till skolan och retar mina söner vilket i sin tur resulterar i att de inte vågar ha den där klänningen eller den där rosa tröjan. Så vem fasiken är det som förbjuder vem egentligen? 
 
När vi pratar om identitet så håller jag med om att vår identitet utgår mycket och starkt utifrån det kön vi tilldelats vid födseln. Inte på det sätt som Laila menar för hon verkar vara helt omedveten om att mycket av vår ojämställdhet beror på att vi ses på olika sätt och att vi fostras och bemöts på olika sätt.
 
Men jo kön har ju relevant. Vi formas ju efter det. Inte för att könet i sig har en massa inneboende egenskaper helt väsenskilda från det motsatta. Men för att könet påverkat hur jag blivit bemött, mina möjligheter, min trygghet osv. Jag är ju den jag är för att jag fötts som och växt upp som flicka, för att jag behandlats utifrån det. 
 
Detsamma gäller ju män, att växa upp som pojke är nämligen också starkt förknippat med könet och det påverkar såklart deras självbild ganska tydligt. Att vara pojke, att vara man, är att INTE vara flicka eller kvinna och för att inte vara det så uppmuntras man av samhället att ta så mycket avstånd från flickor och kvinnor som möjligt. Att vara så olik oss som möjligt. Att förkasta det som kan tolkas som tjejigt (dvs fjollig om man är kille) och anamma en machonorm och en maskulinitet som inte ger utrymme för mjuka värden.
 
Att t.ex ha klänning som pojke är skitsvårt även om man blir uppmuntrad i hemmet, för utanför så möter man ju starkt motstånd där man inte bara får höra hur fel det är utan även förminskas till flicka. Ja förminskas. Att vara flicka är det sämsta som finns. 
 
Det är dags att sluta använda våra barn som sociala experiment och politiska slagträ. Det är lika ok för en flicka att leka med en bil som med en docka. Likadant är det för pojkar. Men att förbjuda dem att leka med en viss leksak eller ha på sig ett visst klädesplagg vore att förneka våra biologiska skillnader, det som karaktäriserar det kvinnliga och det manliga. 
 
Att föräldrar skulle använda sina barn som verktyg i en politisk kamp eller att vi skulle experimentera på våra barn är en riktigt ful anklagelse. Och helt osann. Som att det vi gör inte skulle handla om att vi vill våra barn det bästa utan om att vi totalt skiter i dem för vår egen politiska övertygelses skull. Tror hon verkligen det? Att vi sätter politiken före våra barns väl och ve? Att vi bryr oss mer om att göra politiska poänger än om att våra barn mår bra? Att vi struntar i om de far illa eller om deras eventuella utveckling och "identitet" påverkas negativt? 
 
 
Newsflash: Det gör vi inte. Vi som är genusmedvetna gör de val vi gör i vårt föräldraskap för att vi tror att det är vad som är bäst för våra barn. Inget annat. 

Ska vi snacka om experiment så tycker jag snarare att denna könsnormativa hjärntvätt som vi sysslat med de senaste tusen åren är värd att omvärderas. Den har ju inte lett till nåt bra om man säger så. 
 
Laila pratar om mångfald och om att låta barn få "blomma" som individer, men hur individuellt och fritt utvecklas man inom ramarna för könsnormer? Hur fria blir mina barn om de bara har tillgång till ena sidan? Om man bara kan vara flicka på ett sätt (med klänning på) eller pojke på ett annat sätt, hur tillåter man då variation och individualism?
 
Och jag vet inte hur det är med er för övrigt, men min identitet sitter inte i kläderna jag har på mig. Det går alldeles utmärkt att vara flicka utan att ha klänning på sig. Våra eventuella biologiska skillnader (som är jäkligt små, det är nämligen större variation INOM könen än mellan dem) påverkas inte av leksakerna vi leker med eller kläderna vi har på kroppen eller vad det nu må vara. 
Idz

Det var väl inte så att min mamma direkt förbjöd mig att ha klänning, däremot lät det alltid så här hemma hos oss: "De där tjejiga tjejerna leker med dockor, men det vill väl inte du? De har på sig rosa och klänning, det vill väl inte du? En sån där tjejig leksak vill väl inte du ha? Eller så tjejigt hår eller så tjejiga kläder? Smink eller tjejiga intressen? Tjejiga kompisar. Det vill väl inte du ha? Du vill väl inte va som en tjej?"

Jag är cis-tjej och min mamma lider av internaliserat kvinnohat. Det var inte så jävla kul att alltid få höra att ens kön är mindre värt. Att man förvägras vara den man är. När hela tjejavdelningen är avstängd för att det är mindre värt att vara tjej. Men att jag skulle vara exakt som mina bröder, ha samma intressen som dom är kläder som dom, samma sätt som dom, var inget problem för mina föräldrar. De trodde till och med att de var progressiva. För vem vill vara tjej?

Detta har såklart lett till en hel del problem jag lider av så här långt senare. Kan man inte bara få välja från allt? ÄVEN från "tjejavdelningen"? Varför är det fucking sämre att vara tjej!?!?!?!?

Ps. Innan någon börjar missförstå kan jag säga att jag håller ju med LD i allt hon skriver angående detta om det nu inte framgick.

Jennifer

"Men att förbjuda dem att leka med en viss leksak eller ha på sig ett visst klädesplagg vore att förneka våra biologiska skillnader, det som karaktäriserar det kvinnliga och det manliga."

Jag har aldrig förstått den här enorma biologiska skillnaden som gör att bara tjejer ska ha klänning. Kan någon förklara? Trillar snoppen av om en pojke sätter på sig klänning? Får pungen skavsår av klänning? Och varför måste en tjej ha klänning? Får man svamp i fiffin annars? Blir infertil?

Har läst en del biologi samt mycket om människokroppen på universitet men förstår ändå inte den här enorma biologiska skillnaden.

Obs, spelar absolut dum, jag vet ju att det inte finns någon skillnad. Det är bara vad dessa livrädda könsuppdelare vill tro.

Nina

Hittade en text där det stod "Könsnormer förtycker barn". Så är det.

Hannah

Jag förstår ändå vad Laila menar. Det är dags att sluta att könsneutralisera allt. Tycker barnet självt ska få bestämma vad han eller hon vill leka med och ha på sig osv. Utan att barnet ska stå i dålig dager eller behöva skämmas. Det är en viktig tid i våra liv som lägger en grund till hur vi ska bli som människor.
Och ha ett barn som är förvirrat om sin identitet, och kanske till och med rädd för att visa sina känslor eller säga vad dem tycker om det hela, ger ju varken starka individer. Eller individer som kommer vilja göra aktiva val i samhället. Jag behandlar mina barn som barn, dom får leka med vad dom vill och vara precis den dom är, men mina pojkar är pojkar och min flicka en flicka..

Svar: Ah du tänker att vi ska fostra våra barn under en sten då? Så att de inte påverkas alls av samhälles normer och andras åsikter? Mina pojkar är också pojkar och min flicka är en flicka. Vad skulle de annars vara?
Lady Dahmer

Em

Hej fina du, jag undrar om det finns något sätt att kontakta dig som inte betyder att man måste posta en offentlig kommentar? Jag har en omständig fråga och ett litet hopp om hjälp, men har givetvis total förståelse för att du inte kan eller vill lägga tid på enskilda individfrågor. Men kände att jag behöver ändå testa genom att skriva denna kommentar. Tack för ALLT. Kram Em

Svar: min mail ladydahmer@hotmail.com men kan inte lova svar! Får massvis med mail, det beror alldeles på hur omfattande svar som krävs. :-)
Lady Dahmer

Loanne

Tror att det är en rätt vanlig missuppfattning bland "oinsatta", just detta att barn till genusmedvetna skulle förbjudas att leka med vissa leksaker etc. Har hört det flera gånger. Men varför skriva en debattartikel om det utan att ta reda på hur det verkligen ligger till, liksom.

Loanne

Tror att det är en rätt vanlig missuppfattning bland "oinsatta" att barn till genusmedvetna skulle förbjudas att leka med vissa leksaker etc. Har hört det flera gånger. Men varför skriva en debattartikel om det utan att ta reda på hur det verkligen ligger till, liksom.

Christina

@Hannah
Fast tror du det är en slump att alla (generellt) flickor leker med dockor och pojkar med bilar? Och för att förrtydliga det som LD skriver: genusmedvetna föräldrar tvingar INTE sina barn till någonting, vi erbjuder fler möjligheter. Stor skillnad.

Anna

Jennifer: Word! Jag förstår verkligen inte heller. Och om det nu skulle vara så ofantligt stora skillnader mellan könen (som det ju inte är), varför "råkar" det vara så att det typiskt kvinnliga till största del går ut på att behaga betraktaren?

Elsie

Hannah - fast vad menar du med att barnen får bestämma själva? Tror du att bara för att du inte rakt ut talar om för dem vad de ska leka med så berörs de inte av normer? Dina barn träffar en massa människor som visar och säger hur en pojke/flicka "ska vara", dina barn är inte immuna. Vi föräldrar behöver vara en motvikt och kompensera om vi nu vill att våra barn ska få åtminstone någon möjlighet till ett eget val.

Somliga Förbannade Kvinnor

Hannah
Verklig valmöjlighet hade varit att inte könsbestämma barn alls. Att de fick göra det själva, om de vill, när de är mogna att fatta det beslutet. Samt att det inte behöver vara oåterkalleligt.

Zarahza

Jag hade en liten aha-upplevelse om mina kläder igår... Även om identiteten inte sitter i kläderna så visar de ju hur man vill identifiera sig om man utgår ifrån hur gemene man ser på kläder och tillhörighet. Jag säger ja till killar i klänning och tjejer i kjol!

Mia

Men gisses vad hon är ute och cyklar! Precis som att viljan att ha klänning är något genetiskt och biologiskt medfött. Kläder är ju något som vi människor har uppfunnit ( alla föds ju nakna) och inte något som ligger i våra gener. Dessutom har ju män också burit kjol ( eller skynke) ute på slätten och även kilt. Har väl handlat om vad som är smidigt att ha på sig.

Mia

Min tjej leker dessutom lika mycket med bilar som dockor efter eget val...

Linnea

Men jag blir så trött på folk som säger att genusmedvetna föräldrar tvingar sina barn att leka med vissa saker eller tvingar dem att ha på vissa kläder och då skulle ju motsatsen vara att föräldrar som inte är genusmedvetna erbjuder sina barn hela världen. Vi alla vet ju att det inte är sant. Folk som säger att de tycker att barn ska få välja själva, hur ofta kommer de aktivt köpa dockvagn, dockor och andra "flickigare" leksaker till sina söner så att pojkarna verkligen får "testa allt"? Alla föräldrar gör ju aktiva val i vad de sätter framför sina barn, vare sig de vill inse det eller ej. De som påstår att deras barn bara är intresserade av en viss sak har oftast presenterat de sakerna sedan barnet var mycket litet. Det är helt enkelt vad som har erbjudits.

Och nej, det finns inte genetiska skillnader i vad barn tycker om att leka för lekar, vilka leksaker de gillar och vilka klädesplagg de kan ha på sig. Alla vet att det är samhället som skapar normer och om man bryr sig om att läsa på lite så blir man medveten om att saker som ansetts typiskt "pojkigt" tidigare numera ses som normativt "flickigt" osv. Normer skapas av samhället, inte av Gud eller någon annan allsmäktig varelse som sätter agendan gällande barn och genus. Allt är föränderligt.

A

Jennifer:

Tyg som är sytt på ett sätt som samhället har bestämt är kvinnligt innehåller starka kvinnliga hormoner som kommer förstöra pojkars könskromosomer och förvandla dem till infertila könshybrider om de ens tänker på att ta på sig det. Det enda sättet för pojkar och män att skydda sig mot denna extremt farliga hormonsmitta är att aktivt ta avstånd från och öppet klanka ner på och äcklas av denna typ av tyg.

Det vet typ alla ju! ;)

Anna

Jag har träffat på de som INTE ville klä sin flicka i klänning, rosa och volanger faktiskt, för att förstärka det "pojkiga" så att säga, men de flesta genusmedvetna låter ju sina barn välja av allt vilket detta barns föräldrar också gör nu mer. Jag upplever dock att det förstnämnda att klä sitt barn främst i "motsatta" kläder förekom bland genudnedvetna mer för 5 år sedan... Men det kanske bara är min uppfattning :-)

Svar: Att låta bli klänning är ju inte detsamma som förbud dock.
Lady Dahmer

Natasha

Det finns absolut inget fel i att klä en flicka i klänning (eller plagg med könsstereotypa färger/modeller) och jag skulle aldrig förbjuda min dotter att klä sig så, däremot undviker jag gärna själv det av en mycket enkel anledning: De gånger hon kläs på detta sätt översköljs hon direkt av komplimanger för sitt utseende och folk ska tvunget kommenteras vilken, fin/söt/vacker liten tjej hon är. Det stör mig, inte det faktum att hon har en klänning på sig. Jag vill helt enkelt att min lilla tvååring ska förskonas från kommentarer som i förlängningen kommer göra att hon värderar utseende högre än något annat, då jag själv vet hur fruktansvärt destruktivt det kan vara.

Svar: Precis. Jag har skrivit en del om hur N blivit bemött när hon haft klänning och det är helt sjukt!
Lady Dahmer

Harmagedon

Jag har läst en krönika Laila lyckades få publicerad i någon av kvällsblaskorna. I den ondgjorde hon sig över vår tids slappa föräldraskap när hon egentligen var sur på en familjs något märkliga beteende på en flygresa. Händelsen lätt väldigt mycket som att det inblandade barnet var autistiskt och mamman kämpade på med låg affektivt bemötande. Men Laila fick sina 15 minuter och mer trafik till sin Loppiblogg. Jag antar att hon försöker upprepa det tricket.

/ en genusmedveten mamma som gått på stan idag med en flicka klädd i rosa glittriga saker.

Jennifer

Natasha:
Du sa precis allt det jag tänker!
Min ettåring har aldrig haft klänning på sig pga det mest opraktiska och jävliga plagg som existerar på barn som inte kan gå. Jag har klätt henne i mycket färger, undvikit både stereotypa pojk-/flickkläder just för att jag inte vill att hon ska bli identifierad som ett kön. Jag vill att folk möter henne som person och ser hennes individuella egenskaper som hon självklart har massor av.

Någon enstaka gång när hon fått en rosa body full med spets och volanger så har jag satt på henne den för att vara snäll mot släktingen och varenda jäkla gång så har hon blivit behandlad som en skör liten docka. Ingen bryr sig längre om hur glad, kittlig och busig hon är. Dom enda kommentarerna som haglar är "men såå söööööt liten tjej", "åh vilka finaaaa klädeeeer", "ååååh så puttinuttigt gullig hon är, tihihihi". Vill fan spy på hur utseendefixerat det blir så fort ungen råkar ha ett "tjejigt" plagg på sig. Jag vägrar att folk ska bemöta henne utifrån sitt utseende och jag vägrar att hon ska bli ett gulligt, sött och sitt fint-objekt från så tidig ålder. Hon är tjej och kommer bli behandlad som ett objekt med högt utseendevärde i sinom tid, men jag vill undvika det så länge det går för det är fan inte nyttigt att bli behandlad så. Värdet sitter inte i utseendet. Klär jag henne i neutrala färgglada kläder får vi aldrig kommentarer om hennes utseende, då är det fokus på henne som person och det är ju så det ska vara, oavsett kläder. Så den dagen dessa könsfascister kan lägga band på sina gullegull-kommentarer så KANSKE vi kan ta debatten igen. Tills dess undviker jag dock könsnormativa plagg tills ungen kan välja själv.

En motfråga till dessa (mammor) som hävdar att klänning är så viktigt för små barn och att genusmedvetna föräldrar styr sina barns klädval... Men vad gör inte ni då? Har eran 6-månaders bett om en klänning med spets kanske?

Peter

Det var ju en klädbutik var ägare, som sa sig vara feminist, tog bort alla klänningar ur sortimentet för att endast ha "könsneutrala" kläder. Jag fattade inte riktigt logiken i det. Könsneutral är väl att se alla som individer och låta dem göra sina val? Att var och en är den dom är, helt oberoende av vad de har mellan benen eller på kroppen?

Att

Annika

Det är inte länge sen som jag såg en pappa efterlysa barnböcker som handlar om vad som helst förutom traktorer, för att hans lilla barn hade gått och blivit förtjust i traktorer och det är ju inte särskilt modernt eller whatever. Undrar om det stackars barnet aldrig fick bläddra i en traktorbok längre, eller vad som hände sen.

Therese

Annika -

Kanske hade barnet redan tillgång till 1000 böcker om traktorer och pappan ville visa/läsa om något annat?

Vi gör så hela tiden! Visst vi köper de barnen vill ha, utifrån deras intressen men vi köper och önskar också andra saker, som är minst lika roligt och kanske blir nästa stora grej för barnet


Vi har satt på snippbarnet klänning 2 gånger, alla har hatat de! Så jävla jobbigt opraktiskt på ett litet barn! Snoppbarnet däremot har massor av klänningar/tunikor, i lekvänliga modeller, snippbarnet ärver allt rakt av + lite second hand i alla möjliga färger och former (som är lekvänligt!)
Alla tror vi har två snippbarn och blir totalförvirrade när dom hör namn ^^
Många tror nog att färgerna också är min ide/fel, men min favoritfärg är lila och mörkblå, pappans favoritfärg är rosa :D han har även många egna plagg i rosa och köper ibland byxor på "damavdelningen"
Så snoppbarnet är inte ett dugg ett "genusexperiment" eller "politisk statement" och vi förbjuder inte alls klänning för snippbarnet (bara skiter i de tills hon kan gå) utan dom är bara del av våran familj.

Cecilia

Hejsan!
Måste bara börja min kommentar med att hylla dig. Du för en viktig kamp och du belyser många människor med insikter vi inte tidigare var medvetna om. Heja dig, du är bäst! Till följande tänkte jag fråga dig om hjälp. Jobbar som lärare och kommer att utveckla vår jämställdhetsplan med betoning på genus. Skulle du kunna skriva ett inlägg om hur man ska gå igenom genus i skolan, hur vi lärare ska tänka eller kan du rekommendera litteratur?
Tusen tack, du är en stjärna!

Anna

Annika: Det kunde ha varit min man som efterlyst detta. Vårt barn ville under en period bara att vi läste traktorböcker, vi höll på att bli galna tillslut och försökte introducera lite andra böcker vid sidan av traktorboken. Det var samma sak när han under en period bara ville att vi skulle läsa faktaböcker om hästar för honom, jag höll på att bli tokig trots att jag är hästintresserad.

Veronica

Känner till Laila lite sedan innan och blev så upprörd och gråtfärdig över hennes okunskap i inlägget att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Sedan noterade jag att du hade gett det ett försök genom hennes kommentarsfält och nu har jag även detta. Vill bara säga tack. Tack för att du orkar skriva det man själv tänker men inte kan få ner i några vettiga ord och inte orkar ta den jävligt tröttsamma kampen. Du anar inte hur mycket det betyder!

Tess

Otroligt bra skrivet! Jag fick leka med det jag ville och ha på mig alla färger (barn på 80-talet) och har alltid blivit stöttad i det JAG gillat. I alla fall från familjen. För sen har vi den där... "omgivningen" då. Fast det började ändå rätt "sent" på den tiden. Det tog några år in i skolan innan man började höra att tjejgrejer var dåligt, tjejer var dåliga, tjejer kunde man inte leka med, tjejer var töntiga och larviga osv osv. Jag gick i 3:an när mina killkompisar började be mig att inte berätta i skolan att vi lekt hemma, för det var "pinsamt". Ursäkta mig, men VEM F*N vill ha det så? Och hur tänker föräldrar som har "en av varje" eller fler, som medvetet eller omedvetet lär sina söner att nedvärdera ALLT som går att förknippa med deras systrar? Är det omedvetet så tänker de ju inte, men hur kan man undgå att märka det? För mig är det som en käftsmäll varje gång som jag sett två syskon leka t.ex. Tingeling och pojken får höra att "det där kan du inte ha på dig, det är så tjejigt" och sedan värsta skrattet medan flickan står bredvid. BÅDA barnen tar med sig nåt från det och det är INTE nåt positivt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog