Nu börjar det
Halva natten varvades av skrik (en timmes skrik) och bebis som bars runt och pratade. Till slut var han så trött att han bara grät lite grann när jag la ner honom och sen somnade han. Idag är han på solskenshumör och jag ett vrak. 
 
Förresten så har dödsförnekar/dödsbejakar-perioden börjat. Ni vet den där perioden i små människors liv där allt är en nöjespark med bergsbestigning som största attraktion och perioden i mammors liv där allt är en dödsfälla. Hjärtat i halsgropen varvat med bestörtning (och lite humor såklart). 
 
Har ni också en sån här?
 
 
Notera att det ligger grejer över hela golven. Oskar ba "varför låter du honom riva i lådorna?" Öhhhh för att han är nöjd då??? 
Mia

Hej! Nej, min lilla har inte haft någon sådan period ( ta i trä) och hon är ändå över 20 månader. Jag låter också henne rota runt bland de flesta saker, bra sysselsättning även om man får plocka mkt. Min kille säger nej till saker som jag inte ser någon anledning till att säga nej till när det gäller grejer att leka med. Jag tänker att så länge hon inte skadar sig eller har sönder något viktigt så är det ok. Blir mkt nej annars.

Denna morgon, ett liv

Hehe, min son är född några dagar efter din och vi lever verkligen samma liv, hög igenkänning på allt din J tar sig för. Jag bröt ihop i helgen då vi var på besök hos vänner, han rev i alla deras lådor och klättrade och kladdade på allt, leksakslådan värdparet tagit fram var helt ointressant. Fick dessutom förstoppning, fick inte ro att skita under tiden han försökte krypa in i deras torktumlare, lyckades sätta på tvättmaskinen och tog sig in i duschkabinen och rev ner alla schampoflaskor som stod fint uppradade... MEN, också en supercharmig ålder!

The K

Eh ja en vilding här med dock två år så hen har lugnat sig lite...
Innan barn "jag skulle aldrig låta mitt barn (insert random thing)"
Efter barn "bara hen är tyst och nöjd!!!!"

Binki

Mitt andra barn (pojke) och mitt fjärde (flicka) var precis sådär. Kunde de klättra upp på något gjorde de det. de gick aldrig, bara sprang. När lilltjejen var 20 månader klättrade hon över staketet och gick ensam till lekplatsen, dessutom utan byxor.

M

Vår stora ställde sig upp och, inte gick, men, sprang vid nio månader och sedan dess har det varit parkour: klättra, balansera, hoppa, kasta, rusa, rulla, volta.. Enda gångerna hon ramlat har typ varit när vi försökt intervenera så vi har slutat med det - alltså säga 'oj, var försiktig', eller 'hjälpa till' genom att hålla handen eller så. Vi har aldrig haft trappgrind eller annan 'säkring' (de hade bara tagit sig runt och över = ännu farligare), och ser att våra kunnat hantera detta från krypålder.

Josefine- utbränd trebarnsmamma

Eh, hand upp! Men jag är för trött för hjärtat i halsgropen och låter han klättra på bordet och köksbänkar.... han är asduktig på det😉

Trygga räkan

Verkligen igenkänning. Mitt barn får riva i allt som inte kan döda honom. Annars hade jag sagt nej nej nej hela dagarna (som nån nämnde ovan). Och palla. Hans pappa säger också nej oftare. Är det för männen spenderar mindre tid med sina barn så de orkar säga nej och lyfta bort barnet de där timmarna på kvällen? Eller har de lärt sig av sina pappor (pappor ska vara stränga?)? Vet inte ens om pappor säger mer nej. Antar det finns andra sidan också: pappan och barn leker ner allt i bostaden och har roligt, och mamman städar upp.

Marie

Just idag handlade Kropp och själ i P1 om barn som inte sover. Jag hann inte lyssna på det, men kanske kan du få några idéer där?
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/953855?programid=1272

Sara

Så himla kul att få kommentaren: varför låter du honom... Ja, för att man kanske har sovit fyra sekunder och är helt slut och hjärnan inte kan fatt rationella beslut. Att javisst, jag vet att jag får plocka upp sen men just nu kan jag sitta och blindstirra på kaoset medan bebben röjjer. Och typ vila...
Därför...

Christina

Haha min kompis sa att det är så jobbgt att tjata om att hens barn inte får röja i skåp och lådor.. Ja ba Va?! Det är väl det små barn gör 😂 Min gillar att slänga ut potatis över hela köket, blir ett bra tillfälle att träna på att städa.. Dock slutar det alltid med att mamma el pappa får städa, hehe

Min son har också nattskräck ibland (antar att det var det som J har) faaaan vad det är jobbigt, man får ångest i hela kroppen!

Monica

Exakt samma här:

"Varför låter du honom leka med det där?? Han har leksaker!"

"Därför att han svävar inte i livsfara, är hyfsat stilla, nöjd och jag får chans att andas några minuter!"

Lätt att vara principfast när man inte är den föräldern som är närvarande (och får ta alla konflikter) 24/7...

Tres

Åh, hej och hå!
Same same hit different!
Alla barn är ju olika, men jag har PRECIS börjat kunnat resonera med min 2,3 åring varför det inte är en bra idé att kasta sig utför stup/avsatser/etc utan rutschkana osv. Innan har det varit nerver på helspänn....

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog