Varför kallar jag mig för Lady Dahmer?
Många undrar var namnet Lady Dahmer kommer ifrån och idag har ni tur för det ska jag berätta! Ja, ni som gissat att det har med seriemördaren Jeffrey Dahmer att göra har gissat rätt. Men fortsätt att läsa!
 
Ibland dyker det ju upp nån antifeminist som ba ”haha du kallar dig för Lady Dahmer pga du älskar Jeffrey Dahmer för att han mördade män!” (Några antirasister har även anklagat mig för att vara rasist som kallar mig för Lady Dahmer för att Jeffrey Dahmer mördade mestadels svarta män.)
 
Detta är såklart inte sant alls.
 
 
"Cause I'm your laaaaaaadyyyyyy...." Haha nä jag bara skoja! Eller?!
 
Jag har ett stort intresse för seriemördare. Det har jag haft sen jag var liten. Jag har sett och älskat skräckfilmer och dokumentärer om seriemördare sen så långt tillbaka jag kan minnas och sen jag lärde mig läsa så har jag slukat hemsidor och böcker om ämnet. En period brevväxlade jag med ett par seriemördare också. (David Berkowitz, Edmund Kemper, Danny Rolling, Richard Ramirez samt Edward Spreitzer)
 
Varför? Ja det finns säkert nån mänsklig mekanism bakom men mitt intresse är inte speciellt ovanligt alls utan tvärtom så pass vanligt förekommande att tidiningar och författare och filmskapare tjänar miljarder på att filma/skriva om mord. Folk älskar dock att förfasa sig över mitt namn men jag kan slå vad om att 99% av dessa lusläser tidningarna när nåt hemskt händer. Eller att de iallafall tycker våldsfilm är skitbra.
 
Så varför kallar jag mig för Lady Dahmer då? Jo det var på hösten 1999 som jag fick tillgång till internet. Jävlar vilken värld som öppnade sig. Det allra första jag altavistade (dåtidens google) var just ”Jeffrey Dahmer” och sen var jag fast. Jag hade fan mardrömmar i en vecka. Nån tid senare hittade jag till dåtidens största diskussionsforum om brott och mord: Serial Killer Central och signade upp. Man måste ju välja ett användarnamn då och det första jag kom på var just Lady Dahmer. Och så var det med det liksom. (Ja, det är jättetöntigt!)
 
Nu 18 år senare (ARTON ÅR?!?!) så sitter jag här med en enorm feministisk plattform och ett namn som väcker starka känslor och mycket frågor men ärligt talat, när jag startade min blogg 2008 trodde jag mest att jag skulle få tre läsare från typ familjeliv. Jag hade ingen aning eller ambition att etablera mig som nån slags offentlig person. (Och nu kan jag ju inte byta)
 
I såfall hade jag valt ett mer genomtänkt och framförallt passande namn.
 
 
 
Trollet

Ha ha, det är ju underbart! Låt folk förfasa sej;)

Loanne

Gud så spännande med brevväxlingen! Kanske du inte vill svara på, eller så är det en för bred fråga, men undrar om du lyckades få något samlat intryck med hjälp av breven?
Tycker för övrigt att Lady Dahmer är ett lagom provokativt namn ;)

Svar: Nja... mest att de är väldigt ensamma och har stort behov av mänsklig kontakt.
Lady Dahmer

Li

Helt sjukt intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Har själv alltid funnit seriemördare fascinerande, och letar alltid efter nya dokumentärer att sluka.
Spännande att du har brevväxlat med så kända seriemördare också. Vem var mest intressant att skriva med?

Svar: Danny Rolling.
Lady Dahmer

The XX

Apropå övervikt - kolla in vad som står i texten på länkade sidan om övervikt innan vs efter klimakteriet i relation till risk för bröstcancer. Hade ingen aning men nog fan är det intressant!

http://karmastudien.se/forskning-i-karma/

anna1

Åh, fy f*n, jag skulle aldrig lyfta ett finger för att underhålla dessa serievåldtäktsmän och -mördare i fängelset. Låt dem leva och dö där, bortglömda, i tristess och utan uppmärksamhet från omvärlden. De förtjänat ingenting annat.

Svar: Det var ju inte för att underhålla DEM som jag skrev. Det var för att underhålla MIG SJÄLV! Såklart!
Lady Dahmer

Nina

Tycker det är väldigt intressant detta... Ställde du frågor om ämnet och fick svar? Eller vad skrev ni om? Tror aldrig man hade tordats breväxla med nån i sverige, men utomlands hade ju känts tryggare... =)

Svar: De jag skrev till ville inte prata om sina brott. Tyvärr.
Lady Dahmer

L

Kan Blondinbella byta så kan du. Tror de flesta i din målgrupp känner till ditt riktiga namn ändå och de övriga kommer lära sig snabbt.

Ellen

Älskar när du skriver om detta! Det är nämligen ett av mina intressen också (dock inte SÅ djupt så jag har koll på flera seriemördare, bara de "vanligaste" liksom). Du tipsade om några böcker i en live en gång men det har jag ju såklart glömt bort. Tips på inlägg annars, bästa svenska och engelska böckerna, dokumentärer und so weiter! Min bästa doku är "en seriemördares bekännelser" som gick på tv4play men inte längre. Och så är den typ 50/50 fransk och amerikansk så man fattar ju bara hälften om man inte har subs...

anna1

@LadyDahmer: Jag var otydlig! Självklart förstår jag att du skrev till dem för att det intresserade dig och inte för att göra dem en tjänst! Men bieffekten går inte att komma ifrån... Brevväxling är ett tidsfördriv för en intagen, ett sätt att boosta sitt ego, ett sätt att hålla kontakt med omvärlden och ett sätt att få in lite överraskning i fängelsevardagen... Att vara bortglömd, ouppmärksammad och leva i total förutsägbar tristess dag ut och dag in tills man dör eller blir avrättad - DET är vad fängelsestraffet går ut på mina ögon för dessa empatilösa serievåldtäktsmän och -mördare. En brevväxling (oavsett syfte) gör straffet lättare. Och det är det jag personligen ALDRIG skulle bidra till, hur intresserad av seriemördare jag än var.

Maria

L:
För de allra flesta är dock Blondinbella fortfarande Blondinbella och inte Isabella Löwengrip. Svårt att tvätta bort tror jag.

Rena

Skickade du bilder till dem?

Svar: ja
Lady Dahmer

Djävulsadvokaten

Vilken av dom (som vi känner till) anser du vara den värsta seriemördaren? Och jag menar inte bara i antalet offer eller så, utan vilka av dom tar sig verkligen under skinnet på dig? För min del är det nog Albert Fish eller John Wayne Gacy.

Sen också, Dahmer är en som jag också finner otroligt fascinerande, mycket beroende på hur tragisk han var. Jag vet att han hävdade att han var ondskan personifierad, men jag tycker ärligt talat mest bara synd om honom, trots allt det vidriga han gjorde. Det kan inte vara lätt att vara så där fruktansvärt ensam som jag antar att han måste ha varit.

Svar: Jag tycker det är svårt att bedöma på så sätt. Värsta pga antal offer eller typ av offer eller tillvägagångssätt? Dahmer är nog den som väcker mest empati. Han lockar mig mest pga så fruktansvärt vidrigt hela grejen var med kroppar som styckades i badkar och nekrofili och bilderna han tog, men han var ingen sadist och mördade männen först efter att han sövt dem. Han ville ej tillfoga smärta och kände ånger över det han gjorde. Allt kring honom var så sorgligt. Ensamheten, den frånvarande pappan och känslomässigt distansierade mamman och sveken från dem båda. Och så mardrömmen som han försatte sig själv i.

Men sen har vi män som njuter av att tortera små barn, som skurit bort könsorganen på små pojkar på fem sex år medan de varit vakna. Nåt värre kan jag inte föreställa mig. Spontant tänker jag att Chikatilo är värst men om jag tänker efter så finns det säkert värre jävlar än honom också. Fish var ju förjävlig på andra sätt, han skrev ju detaljerat brev till barnets föräldrar. Det är så fruktansvärt på alla sätt.
Lady Dahmer

Lesbisk1

anna1

Väl talat, du satte ord på mina tankar.

Anna

Ellen: får jag tipsa om en svensk bok fast jag inte är LD, så är det Monster av Micael Dahlén. Där intervjuar han flera kända mördare, men skriver också om människors fascination för dem. Sen kan jag även tipsa om Kakelungsmordet av Lars Ohlson om sett inte behöver vara seriemördare. I den får man verkligen komma både offret och mördaren nära. Mördaren hade fullt sjå med att övertyga polisen om sin skuld och fick ett väldigt konstigt straff tyckrr jag. Om man vill läsa mer om gamla mord och om en svensk rättsskandal så kan jag rekommendera En mördare i folkhemmet, en true crime- roman som handlar om idrottsmannen Olle Möller som dömdes för två uppmärksammade mord (misstänktes för tre) mot sitt nekande. Själv tror jag att han var oskyldig. Men jag kan också se varför han blev misstänkt.
Mvh bibliotekarien som såg sin chans till boktips på böcker hon själv gillar : )

A

Jag har också konsumerat orimliga mängder true crime, men har tröttnat på hur otroligt onyanserat och effektsökande det mesta är. Det går liksom aldrig på djupet varken vetenskapligt eller på ett personligt plan. Ett undantag skulle vara en intervju som en kvinnlig journalist gjorde med Edmund Kemper alldeles efter att han dömts. Hon gav texten både ett personligt och reflekterande anslag genom att dels utgå ifrån sig själv som medelålders kvinna i samma ålder som några av hans offer, men också genom att växla mellan att beskriva det i sammanhanget ganska avslappnade samspelet mellan henne själv och Kemper och hans brott. Jag kan faktiskt inte komma på någon annan (kvinnlig) förstahandskälla som varit en aktiv och delvis ifrågasättande part i en intervju med en seriemördare. Hur upplevde du att du blev bemött som person och kvinna? Fokuserade de till exempel något på ditt yttre eller var de mer intresserade av ett, hm... intellektuellt utbyte? Och var det någon/några av dem som visade på någon slags ödmjukhet eller självinsikt/kritik så att säga – eller ville de bli strukna medhårs?

Kiwii

Jag tycker det här är så jävla häftigt!
Är själv mycket intresserad av setiemördare, det är så fascinerande att försöka förstå sig på hela grejen. Har många gånger tänkt att det hade varit så kul att se en liten glimt av vad som finns i huvudet på dessa män, även om det inte handlar om just brotten, utan kanske bara vem de är bakom allt det. Hur tänker en så hemsk människa "vanligt" liksom?

Och jag är förresten helt för att behålla sina gamla töntiga, pinsamma användarnamn, det är ju jätteroligt!

Djävulsadvokaten

LD. Jag antar att jag skulle gå på både antalet offer och tillvägagångssätt och typ av offer. Jag var på väg att ta upp Chikatilo jag också, men där stöter jag igen på ett problem jag har, i det att jag känner på nåt sätt att han också försökte kompensera för nåt han saknade, och det gör att jag inte riktigt kan placera honom på min värsta-lista. Jag tror att dom som verkligen ger mig rysningar är dom här som gör det dom gör, inte för att väga upp för nåt dom saknar, men som helt enkelt gör det för att dom tycker det är kul. Jag menar, vi har nog alla på nån punkt velat ta ut ilska på nån random person/personer för att få lite känsla av rättvisa i livet, och därför har jag, hur sjukt det än låter, åtminstone lite sympati och förståelse för en som Dahmer, Wournous eller till och med Gacy. Inte för att nåt av det dom gjorde var rätt, men man kan på nåt vis förstå varifrån dom kom. Dom jag verkligen inte kan förstå är dom där typerna som kommer från fungerande förhållanden och bakgrunder, som bestämmer sig för att dom är så uttråkade med sina liv att dom bara måste skada nån annan för att få lite krydda i vardagen.

Linda

Du ska definitivt inte byta ut ditt namn.

Hanna Marie K

Av dem du har skrivit med hade jag nog haft svårt att skriva till Ed Kemper alltså, han och hans mord som ger mig sådana seriösa kalla kårar. Brevväxling är inte och har aldrig varit min grej (alltså med mördare, inte överlag) men Henry Lee Lucas hade faaaan varit spännande att se vad han kunde skrivit för slags brev... om han kunde skriva.

För att inspireras av Djävulsadvokaten som ovan skrev om vilka hen tyckte var värst så är mina värsta David Ray Parker (Toy-Box Killer) och vad fan nu snubben idet där paret nu hette som mördade folk i England hette, The Moor Murders ni vet. Huuuh det är sånt jag önskar att jag faktiskt inte hade snöat in på och läst om. Så vidrigt vidrigt vidrigt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog