Allt är politik
Vi diskuterar Bamse i genusmedvetet föräldraskap (FB-grupp) och ett par högerpersoner ondgör sig över socialistpropaganda och stackars barn som hjärntvättats av detta. De kan tydligen inte tänka själv eller välja själv och det är oförsvarbart att som förälder pracka på barnen socialism. Ja lite så går snacket. Jag frågade om detta gällde feminism, men det var tydligen inte samma sak. (Fast det finns många som tycker just det) 
 
 
Okej jag var raljant och lite småtaskig, och nej jag tror inte att liberaler är onda liksom eller saknar rimliga värderingar och moral, men att avfärda socialism som propaganda som barn inte ska utsättas för tycker jag är magstarkt.
 
Högern har generellt en politik som grundar sig på mycket annat än just det som jag vill lära mina barn medan socialismen och feminismen (som också är politik) bygger på värderingar jag vill föra vidare. Folkhemmet. Ta hand om de som är svaga. Minskade klasskillnader. Solidaritet. De som har mer ger mer och de som inte har nåt får vara med ändå. osv.
 
Ni vet nog vad jag menar. 

Allt är politik liksom. Vid vårt middagsbord diskuterar vi inte krukväxter och gulliga djur (Okej, barnen pratar ganska mycket goja emellanåt) vi pratar om Trump och konsekvenserna av hans politik, vi pratar om antirasism och feminism och om att det finns fattiga som politiker vill förbjuda och att det finns människor som bestämmer som inte vill hjälpa folk som kommer från krig osv. Jag känner inte heller en enda som växt upp i ett starkt socialistiskt hem som inte kan tänka själv. Mig själv inkluderat. Däremot har vi såklart ärvt sina föräldrars värderingar. Och det ser inte jag som ett misslyckande. Eller hjärntvätt. Eller på nåt sätt dåligt. Tvärtom. 
 
Sen tror jag att alla för över sina politiska värderingar. På gott och ont. Föräldrar som är sverigedemokrater för över sin rasism på sina barn. Diskussionerna kring deras matbord ser nog ganska annorlunda ut än våra. Högerpäron för över detsamma på sina. Jag har träffat en del som växt upp i högerhem och de delar ju sina föräldrars grund, även om de kanske kommer fram till annat också. Precis som alla gör. 

Det verkar som att många tror att politik är nåt yttre, nåt annat, nåt man kan ta av sig när man kommer hem och inte nåt som faktiskt grundar sig i de värderingar och den moral man bär med sig. Högern och vänstern har inte samma värderingar eller moral. Det är ju ganska självklart tycker jag. Vissa värderingar delar vi, men många skiljer sig åt. 
Och när vi fostrar våra barn kommer dessa värderingar påverka hur vi fostrar dem och vad vi lär dem.
 
Sen, absolut, det finns föräldrar som mer eller mindre är ganska opolitiska och inte pratar sånt med barnen alls men min erfarenhet är att de barnen är de barn som när de blir vuxna också röstar på just SD eller Trump, för de har liksom aldrig fått lära sig tänka på sånt. Om jag får generalisera lite.
 
Hur ser samtalen ut hemma hos er? Påverkar ni era barn "politiskt" medvetet som en del av er uppfostran? 
Malin Johansson

Självklart! Håller med dig där, vid middagsbordet avhandlar vi politik, djurrätt, feminism, homofobi och allt däremellan. Det är självklart att föra över värderingar till ungarna, hur uppfostrar man annars liksom? Politiken genomsyrar ju hela vårt liv. Vi är liksom arbetarklass med taskig ekonomi, klart det lyser igenom i diskussionerna också.

Lina

Jag är väldigt vänster men kommer från en familj som är höger (min pappa har nog dock röstat på både det ena och det andra under sin livstid, men i diskussioner vi har haft på senare tid upplever jag att han i alla fall inte ser sig själv som vänster ö h t), och har mest haft personer med de åsikterna kring mig i övrigt när jag var barn. Dock minns jag inte direkt om vi pratat mycket politik hemma så, oavsett vad så har jag ju ändå gått min egen väg. Ibland blir det diskussioner kring det om jag upplever att de kommer med konstiga "sanningar" som jag inte håller med om, men är givetvis inte helt samma sak nu när alla är vuxna (är snart 30). Dock upplever jag att mina föräldrar har vettiga grundvärderingar för det mesta trots att de är höger (människosyn, hyfsat genusmedvetna etc.) så någonstans är det väl inte alltid helt svart/vitt heller.

Hmm

Men jag blir så trött.

Som liberal vill jag ha samma slutmål som du ang välfärd etc. Det är vägen dit som vi inte är överens om. Just att vänstern vägrar se det är anledningen till att det inte går att sammarbeta eller resonera med flesta av er.

Min hållning då. Jag tycker på riktigt att vänsterns människosyn är förkastlig. Jag direkt avskyr hur ni kategoriskt gör individer oavsett politisk värdering till sämre människor än vad de är men framförallt hur ni tvingar in folk i roller och fack som de inte känner sig hemma i och verkligen inte passar in i för det finns ingen mall som passar på mer än en person i taget och er modell går ut på att förhindra folk att få leva ett fritt liv.

👆Här har ni den verkliga skillnaden mellan vänster och liberal enligt mig. Frihet att få lov att vara den jag vill utan en etikett ditsatt av andra mot min vilja.

(Och med de orden förstår du kanske (fast jag vågar inte hoppas det) din motdebbatör som du citerat ovan bättre. )

Hypo

Så högerpäronen tycker att barn inte kan tänka själva om politik och du håller inte med, men sen påstår du själv att flickbarn och kvinnor fostras och hjärntvättas i patriarkatet om de inte får ett feministiskt inflytande vid något skede. De kan alltså inte tänka själva om inte de är feminister, då är de bara patriarkatets munstycken.

Svar: Patriarkatet är en cirka tiotusen gånger starkare kraft än en förälder som pratar politik.
ladydahmer.nu

Hmm

Och jo jag skulle sannerligen säga att högerpolitik bygger på ett människovärde. Bra mycket mer än vad vänstern står för. De står för, rätta-in-dig ’-i -gruppen -och -din -etikett -så -är -vi -”generösa” -och -låter -dig -ha -ett -människovärde -men -på -våra villkor -om -vi -känner -för -det -och -du har -enligt -oss -rätt -kriterier -för -det, -inte -dina -val.

Svar: Hahaha. Låter som du har en fördomsfull bild av vänstern, eller uppfattar du mig så?
ladydahmer.nu

Malin

Skulle aldrig få för mig att försöka påverka barnen politiskt. Jag sitter inte inne med någon sanning och jag tror alla människor har rätt till sin uppfattning. Jag försöker belysa frågor från olika håll för att barnen INTE ska bli för övertygade om det ena eller det andra i unga år. Men det har mycket att göra med att vi har utländsk bakgrund och i hemlandet ser det politiska landskapet helt annorlunda ut än i Sverige, så det är så tydligt för oss att samhällen kan bygga på helt olika premisser och inget behöver kallas rätt eller fel, samt att religion har en stark roll i samhället där jämfört med i Sverige. Och mina barn måste få se allt detta och sedan göra sina helt egna val när de blir äldre.

Hmm

LD Nej det gör jag inte.
Men det är det vänsterns politik går ut på framförallt indetitespolitik. Att vissa till vänster försöker anse att du som idivid ska ha sina fria val men inte förstår att vänsterns politik inte är förenligt med det är beklagligt.

Sedan så raljerade jag lite och drog det till sin yttersta spetts likt du ovan med skillnaden att min raljans tillskillnad från din bygger på stora korn av sanning.

Loppan Lus

I min familj har vi olika politiska åsikter, vilket jag anser vara sunt. Jag aktar mig noga för att trycka mina åsikter i ansiktet på mina barn som att de vore objektiv sanning. Jag älskar att debattera, men är noga med att poängtera att det finns många som tänker annorlunda och att man får försöka hitta sina egna åsikter om saker och ting. Precis som jag inte trycker mina religiösa åsikter på mina barn.

Felizia

Tycker det är stor skillnad mellan politik och mänskliga rättigheter. Politik handlar mer om ideologi - vilken väg man ställer sig bakom för att vi ska kunna leva i ett fungerande samhälle där flertalet kan försörja sig och barn gå i skolan etc. Här har vi olika syn på hur valen ska göras. Privatisering, egenföretagande, skatter etc. Men jämnställdhet och att vara antirasist och feminist handlar för mig mer om mänskliga rättigheter. Att alla är lika värda. Själv är jag liberal (”vänsterliberal”) och jobbar som chef inom psykiatrin. Jag vill göra gott i världen men vill också kunna tjäna hyggligt om jag jobbar hårt. Jag vill ha viss valfrihet t ex. Men jag vill inte leva i ett hårt samhälle för att det skulle gagna mig personligen. Det märkliga är att man som liberal ofta uppfattas som beräknande o s v. Man är nästan inte välkommen att offentligt vara feminist. Typ ”knutblusfeminist” fram till för några dagar sedan. Ett skällsord. Sådana som Birgitta Ohlssson i Liberalerna... Och slutligen: vid köksbordet kan man fokusera på människors lika värde. Men jag skulle inte ge mig på att dyvla på tonåringarna vad som är ”rätt” skattenivå!

Ulrika

Växte upp i en höger familj, med föräldrar som är aktiva politiker. Är själv vänster. Jag tror inte "normala" höger människor har förkastlig människosyn och moral, de tycker bara att samhället ska fungera på ett annat sätt än vänstern. När jag säger normala menar jag alltså inte extremhögern, dvs inte SD eller så, för de HAR ju en annan syn på människovärde, där de som är födda/etniskt svenska tex har mer rättigheter och värde än andra.

Tex så tror jag många vänster ser ojämlikheter (bla klass) gå i arv, och ser att ALLA ändå kan hända få behov av hjälp, pga hur livet ter sig ibland. Där vill vänstern se till att hela samhället kan hjälpa varandra. Högern däremot ser det som att man måste jobba för att kunna klara sig, och de likställer gärna "jobbar du hårt, så lönar det sig", men kan tex inte se att många kvinnliga yrken har mer hårt jobb som absolut inte lönar sig på samma sätt :p Eller att många yrken typiska för dem i lägre klasser i samhället heller inte kan löna sig på samma sätt, trots att jobbet är mer hårt och fler timmar än de som tjänar mer/har yrken typiska för högre klasser... Sen är mitt problem med högern att alla faktiskt inte har samma utgångspunkt i livet (duh! Många som är privilegierade kan ju inte se det själva..), och att man kan tjäna och spara hur mycket pengar som helst, men om man råkar illa ut en gång så kan allt skita sig och man behöver hjälp ändå. Därför är jag vänster! Yay!

Liberala tjatar sååå mycket om FRIHEEET, alltså ALLT är upp till envar individ. Mitt problem med det är att inte skyddar de som faktiskt råkar illa ut/de på utkanten av samhället/de längst ner i klasserna, man har mycket mer frihet och möjligheter och kan nyttja och njuta det på ett annat sätt om man har mer pengar/privilegier osv., därför är det ojämställd politik.

Där fick ni precis min intro-till-politik :'D Hehe. Har inte fördjupat mig nog i kommunism, socialism, marxism osv. för att gå mer in på det :p

Anonym

Instämmer med Malin. Det liknar också ett liberalt förhållningssätt. Som liberal försöker man inte lära barnen vad som är rätt eller fel att tycka utan har betoning på bildning och på argumentation för det man tycker. Inga åsikter är fel bara du kan argumentera för dem på ett bildat sätt med ett brett och relevant faktaunderlag. Ungefär.

Jag menar tex att "folkhemmet" är en socialistisk patriarkal idé som förstört mer än den byggt upp. Den är en potemkinkuliss av falsk trygghet och människor som trott på den och dess "skyddsnät" har farit långt mer illa än de som tidigt förstår att man är ensam och får klara sig bäst man kan när livet krisar.

RebeckaL

Hmm
Hur vill liberalerna att vägen till välfärd ska se ut? *Uppriktig undran*

Elsie

Så viktigt att prata om! Tror det är helt omöjligt att lämna politik utanför uppfostran, vi vill ju att de ska ha vettiga värderingar liksom. Oavsett vilka vi tycker dessa är. Är extremt tacksam över att min pappa var stolt sosse i ett övrigt väldigt blått fäste och att han pratade om vikten av solidaritet och samarbete med oss barn. Att problem är till för att lösas men att det är oviktigt vem som gör mest eller minst.

”Folkhemmet” ger mig dock dåliga vibbar med tanke på alla som uteslöts och behandlades illa pga utanför normen.

M:et

Jag har inga barn, men mina föräldrar var oerhört konservativa -- Moderaterna var verkligen Det Enda Partiet för dem, och de blev glada (!) när Palme blev mördad. Om jag uttryckte vänsteråsikter hemma så hånade de mig öppet-- jag var dum som lät mig luras och utnyttjas och skulle ångra mig bittert när "kommunisterna" tog ifrån mig allt och typ hängde mig i närmaste lyktstolpe. (Märk väl att det de kallade vänsteråsikter var sånt som att alla människor är lika mycket värda. Det var inte som att jag var med i Baader-Meinhof-ligan.)

Utanför hemmet var det dock illrött 70-tal, så i skolan ansågs jag problematisk eftersom jag var överklass (enbart på papperet, men försök förklara det som sjuåring) och därmed en osund kvarleva av ett kapitalistiskt system som alla progressiva ville lämna bakom sig. Jag fick liksom förstå att de andra barnen mobbade mig eftersom det var så jobbigt för dem att jag fanns. Jag = en ful, töntig och allt tjockare tjej, dessutom plugghäst med noll koll på sociala koder, i fula postorderkläder och ännu fulare glasögon. Privvad?

Trots detta är jag vänster i dag. Detta att jag kallades priviligierad för att jag (på papperet) tillhörde en priviligierad grupp men själv inte åtnjöt några privilegier hjälper mig att förstå (men inte ursäkta!) vita cis-män som beklagar sig över att just de minsann inte har några privilegier alls utan tvärtom är förtryckta -- av "pk-feministmaffian", tror de, när det i själva verket är av samma patriarkat som förtrycker oss alla. Det har också både vaccinerat mig mot statusjakt och lärt mig att se skillnad på folk som på riktigt kämpar för jämlikhet och folk som bara är avundsjuka. De senare kan jag förstå, men försöker de trycka till mig får de rivet skinn.

Resten av familjen är fortfarande konservativ, och rör de sig i någon riktning är det högerut. En ingift släkting verkar planera en intervention mot mig. "Vi ska nog få dig att rösta på rätt parti!" avslutade hon ett telefonsamtal -- med ett pärlande skratt, visserligen, men inte tusan skämtade hon. Jag blev för ställd för att svara "Det gör jag redan". Hon är dessutom rabiat islamofob -- senast jag försökte tala med henne försvarade hon folkmordet på rohingyer i Burma med att "de började bli så många" ...

Hmm

LD
Publicerade du inte mitt svar till dig?

RebeckaL: Svarar gärna men har du lust att göra frågan lite smalare, mer precis så jag vet vad jag ska svara?

Hmm

LD

Ok det gjorde du uppenbarligen inte. Varför det?

Den här gången famns där inga länkar och ingen kopierad text. Tror inte det ens fanns en emoji.

Svar: Kan ej svara på var din kommentar tagit vägen. Jag godkänner alla.
ladydahmer.nu

Asta

Jag resonerar som du LD i det här. Vi har alltid pratat politik, för allt är politik, med våra barn och det leder till högljudda och livliga diskussioner numera trots att vi har en gemensam grundsyn. Självklart hjärntvättar man sina barn, det gör de flesta vare sej de förstår det el ej. Det vore HELT otänkbart att mina barn skulle kunna rösta på Sd el ha den typen av åsikter just för att vi alltid har diskuterat. För att de är fostrade i att hålla två tankar i huvudet samtidigt och fundera på varför problem finns inte bara att de gör det.
För övrigt är det skrattretande hur analyslösa många av dina mer borgerliga väljare resonerar här.
Och jag är lite nyfikna på vilket parti ni liberala läsare röstar på? Liberalerna är ju ALLT utom liberala, det är pekpinnar och förbud och språktester in absurdum.

Anonym

Svar Rebecka. Vägen till välfärd stavas tillväxt för alla liberaler + de flesta socialister. Skillnaden mellan dessa är främst vägen till tillväxt där socialisterna menar att rättvis fördelningspolitik är en avgörande faktor i sig medan liberalerna menar att rättvis fördelningspolitik är bra och stimulerar tillväxt men bara så länge det finns ekonomiskt utrymme bedriva en sådan på ett progressivt sätt. Sen finns även skillnader vad gäller frågan när utrymme finns. Idag kan sägas det finns utrymme men då menar se flesta liberaler att man måste spara för kommande lågkonjunktur medan tillväxtsocialisterna menar att det bara är att gasa på med välfärd. Ekonomiskt utrymme av konjunkturella skäl är inte samma sak som utrymme av egen inhemsk ekonomisk styrka menar liberalerna. Så det finns en del skillnader även om svaret på din fråga är tillväxt för både socialister och liberaler.

ell

Högerpolitik prackas ju på barn och unga ändå? Typ när de tog bort estetisk verksamhet ur gymnasiet och nu börjar pracka på kidsen "entreprenörskap" som att det är ett legitimt ämne? Hade fattat om man läste mer om ekonomi på samhällskunskapen eller så; men det här trista Nu Ska vi Alla Starta Ett Företag var ju verkligen lika flamsigt (om inte mer) som att typ analysera ett gatukonstverk eller nåt.
Och ja; politik är fett relevant även för barn. man har ju inte hunnit forma sig en analys än och ska väl lära sig källkritik och så; men typ Lilla aktuellt på instagram gör ju ett rätt bra jobb med att göra samhällsfrågor relevanta för barn med ^^

Jos

Jag gillar personer som kan ha olika politisk åsikt, men ändå vara vänner. Tycker precis sol någon skrev här ovanför att många av värderingarna mellan höger och vänster är desamma, men att msn ser olika vägar för att komma dit. Det jag tycker mest illa om är människor som på allvar tror att politisk åsikt avgör om du är en bra eller dålig människa. Döm efter handling, och hur personen behandlar andra människor, inte efter politisk tillhörighet. Tror mycket skulle vara bättre utan folk som är vänster som tycker sig ha rätt att döma folk som är höger som ”mindre godhjärtade”, fy. På samma sätt skulle jag vilja vara utan högermänniskor som ser ner på folk som är vänster, att de är lite dummare och naiva. Bäst blir det om de olika sidorna kan mötas och få en förståelse för varandra. Det finns viktiga poänger på båda håll.

A

Problemet med högern är att den består av personer så fokuserade på individualism att de helt saknar empati. Sympati kan de absolut ha, de känner medlidande med människor de anser vara värda detta men de har ingen förmåga eller för den delen lust (det ligger helt enkelt inte i deras intresse) att försöka förstå människors olika förutsättningar och konsekvenserna av detta.

Anna

Att vi gör. Vår femåring har gått i 1 maj-tåg sedan fosterstadiet och han får lära sig att man är med i V för att man tycker att de som har mycket ska dela med sig till de som inte har nåt. Och att kungen tar pengar från fattiga barn. Jag när en kommunist vid min barm 💪

Att INTE prata politik med sina barn är i allra högsta grad också att lära sina barn politiska värden dvs du lär barnet att inte ifrågasätta, inte se och ifrågasätta privilegier och orättvisor. Allt är politik och om du inte ger dina barn värderingar kommer de få dem någon annanstans.

Hanna

Jag kan bara inte förstå hur i övrigt normalbegåvade och vettiga människor kan anse att högerpolitik kan leda till ett jämlikt välfärdssamhälle? Det är ju så uppenbart att de som driver högerlinjen politiskt är näringslivet, arbetsgivarorganisationer, folk som äger mycket egendom osv, och dessa har ett primärt intresse i att hålla sig själva uppe, vilket görs på andras bekostnad för att fungera (trickle-down economy är motbevisat sedan länge!). De är emot förmögenhetsskatt, sänkt fastighetsskatt, tagit bort arvsskatt osv. Kan inte förstå hur "medelsvensson" är så naiv att man tror att det gynnar en själv att högern vill spara några skattekronor åt en (jobbskatteavdrag tex), när det görs genom att skära i och framförallt sälja ut välfärden till kapitalister som tar pengarna och drar? Sen ser man på vilka som står bakom vänsterlinjen och det är ju fackföreningar, folk som inte äger någon egendom osv, dvs de som inte har något att vinna på att klassklyftor ökar och att folk utnyttjas. Hur kan inte detta vara en uppenbar ekvation för folk som ändå säger sig vara för jämlikhet, vill ha en fungerande sjukvård, skola, äldrevård osv? Begriper det ej.

Ulrika

Mina föräldrar pratade aldrig politik. Mamma var soffliggare under hela min tid hemma, pappa röstade med mig när jag blivit 18. Jag är inte höger och avskyr med hela mitt hjärta SD.
Har svårt att se kopplingen; ingen politik hemma =höger.

Nemo

Vi pratade aldrig politik. Det gör vi fortfarande inte heller, om jag inte är den som drar upp det, och nu när jag inte bor hemma så ja... händer det ju cirka aldrig skulle jag gissa, eftersom jag är den enda som vågar stå upp för mina åsikter och inte ser mina politiska åsikter som "hemliga", som mina föräldrar gör. Jävlar vad de inte vill avslöja var de står. Jag vet att de röstat på blåa partier förut, men även Miljöpartiet, men det är typ det jag vet. Jag är vänster och jag är feminist. Så jag passar inte in på din generalisering om att "de som inte pratat politik röstar på Trump och SD". Om jag får generalisera så tror jag att många i min bekantskapskrets inte pratat politik övht med sina föräldrar, men de skulle aldrig rösta på Trump eller SD ändå, för mer vett i skallen har dem än så. Förlåt att jag är så defensiv men jag tar väldigt illa vid mig att du generaliserar att folk inte kan bilda sina egna, sunda åsikter bara för att de inte pratat politik vid middagsbordet. Vet inte var du plockat upp den generaliseringen någonstans, men då umgås vi i helt olika sorters kretsar helt enkelt, och tycker ärligt det är en negativ syn. Alla kanske inte är feminister, eller vänster, men det betyder inte att de är rasister och/eller kvinnofientliga heller.

Lottsky

Mina föräldrar var socialdemokrater, själv blev jag liberal. Inte nyliberal där "anything goes" vill jag påpeka. Frihet under ansvar är väl snarare det jag tycker är en bra idé. Att man inte skulle kunna ha empati för att man inte är vänster tycker jag är rent struntprat faktiskt. Empatisk eller inte är snarare en fråga om personlighet och personliga erfarenheter.

Politik pratades det om hemma, och jag fick tidigt lära mig att alla människor har lika värde. Inte att alla är lika men att alla är lika värda. Feminist blev jag på alldeles egen hand utan att någon påverkade eller visade. Visste redan som tolvåring att "det är helt knäppt att flickor behandlas olika än pojkar och varför skulle jag gilla att städa och diska bara för att jag är flicka?"

Så nä, en behöver varken bli oempatiskt högerspöke eller totalt omedveten för att föräldrarna inte trycker ned "vänster vänster vänster" i halsen på en.

F ö har jag extremt svårt för kollektivism. Det kväver individen. Som tonåring på 70-talet vars stora dröm inte var att få kille, bli gift och få barn, möjligen jobba som undersköterska, och istället tycka om att läsa och lyssna på musik och ha en dröm om högre studier- det stack ut från kollektivet och se det var inte bra.

Tror man ska vara försiktig med att påverka uppväxande individer med sina egna åsikter för mycket. Det är inte att ha respekt för deras individuella rättigheter att välja själva och det kan bli bakslag och bli rekyler som det inte tänkt sig.

Något många nog inte är medvetna om vilka som blev vänstervänster och pratade om revolution på 70-talet är att det var medelklassungdomar som ofta blev radikala. Arbetarungdomar arbetade och ville ha en bra tillvaro. De hade varken ork, tid eller lust att teoritisera om uppror, införande av arbetardiktatur och slänga ut alla fabrikörer och kapitalister.

De teoritiserande medelklassungdomarna tog sina examen, fick välbetalda jobb och slog sig sedan till ro...

RebeckaL

Anonym
Förstår inte riktigt vad du menar med att bedriva fördelningspolitik på ett progressivt sätt.
Hmm
Svårt att smalna av frågan...men på vilket sätt får individen det bättre med liberalerna än socialisterna?

Lisa

Hanna
Amen🙏🏻

Anna

Hanna

Instämmer till fullo!

Nina M

Hanna:
Kunde inte sagt det bättre själv!

Anonym

Rebecka. Bedriva fördelningspolitik på ett långsiktigt hållbart sätt som inte förstör alla möjligheter att skapa nåt att fördela tillslut. Dvs förstör tillväxten. Det kan inte vara så svårt att förstå. Pengarna som ska fördelas måste först skapas och det görs inte av politiker genom att knäppa med fingrarna utan av företag som tjänar pengar på sin verksamhet. Men bra du förstod det här med tillväxt åtminstone för där råder närmast konsensus i alla politiska läger.

Anonym

Är socialistfeminist. Den jag röstar på är den politiker som greppar utbildning gällande kvinnosyn, könsroller, attityder m.m samt problematiken gällande mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld. Jag tycker ex att det är viktigare att lära sig om könsrollernas problematik än att lära sig ett nytt språk (dvs. viktigast för både svenskar och invandrare).

E

Ibland kan jag tycka det är svårt att avgöra vad som klassas som politik eller inte. Mina föräldrar pratade aldrig med mig som barn om partier, politiker eller vad som skedde i världen. Däremot pratade vi såklart om att man skulle dela med sig, inte döma människor pga hudfärg/religion/handikapp etc., men på en mycket mer basic nivå. När jag sedan blev tonårig kom jag själv hem med politiska åsikter och det var först då jag förstod vart mina föräldrar stod rent ideologiskt. De var dock väldigt öppna för att låta mig utforska saker själv och sedan, om jag ville, diskutera det med dem. Pappa var alltid rätt ifrågasättande (inte på ett nedlåtande sätt) och försökte peta hål på vad jag sa, vilket ledde till att jag oftast ville lära mig mer för att kunna argumentera bättre. Ibland kunde jag överbevisa honom och ibland fick det mig att ändra åsikt när jag insåg att något resonemang inte var hållbart.

Är väldigt tacksam över hur mina föräldrar hanterade politik hemma. Tycker dock inte det är fel att förespråka en viss sorts politik heller, så länge man låter sitt barn utforska själv och bilda sig en egen uppfattning kring saker (när hen är moget såklart, svårt som treåring liksom.) Tror det är väldigt svårt att vara helt neutral med tanke på att nästan vad som helst kan anses vara politik egentligen.

Katarina Ek

Jag är höger och tycker inte att det finns någon generell skillnad i "värderingar och moral" mellan högern och vänstern. Däremot är min erfarenhet att många vänstermänniskor tror att högermänniskor oftast säger en sak när de menar en annan och då blir det ju lite svårt att nå varandra. Jag diskuterade detta i flera timmar med en kompis som var väldigt långt ut åt vänster, och vi kom fram till att vi har ju samma mål - vi är bara inte överens om hur vi ska göra för att komma dit.
Jag läste Bamse när jag växte upp och även om tidningen var klart socialistisk så tycker jag ändå att det var bra läsning för mig. Men det var ju då, jag vet inte hur tidningen är idag.

Helena

I vårt hem pratar vi en hel del om politiska frågor, framför allt i sammanhanget att alla är lika värda, men att det finns andra som inte anser det, utan tycker att vissa är mer värda än andra. Vi har även pratat en del flyktingpolitik. Intressant i sammanhanget är kanske att jag står till vänster, medan min sambo är mer till höger, vilket framför allt beror på våra olika åsikter om ekonomisk politik. När det gäller medmänskliga värden är vi betydligt mer eniga. Han har röstat på M så länge vi varit tillsammans, men i och med deras svängning gällande invandring och deras flört med SD vägrar han nu rösta på dem.

När jag var barn pratades det aldrig politik och jag vet inte vad mina föräldrar röstat/röstar på, eftersom de hållit benhårt på "rösthemligheten", men jag tror de är mer vänster än höger. Jag vet därför inte var mina starka åsikter om politik och feminism kommer ifrån, det är nog mer något jag utvecklat genom åren efter att ha sett de orättvisor som finns i världen.

furyosa

Ja, de flesta hjärntvättas väl till viss del genom sina föräldrar. Blev själv ärkekonservativ som mina föräldrar och har alltid röstat höger trots att vi inte diskuterade särskilt mycket politik hemma. Började utforska vänsterideologi först efter senaste valet och kommer troligtvis rösta på något experimentellt i nästa val som t.ex. direktdemokraterna då jag är mer intresserad av enskilda sakfrågor än partipolitik där man väljer ett helt paket. Jag fick iaf lära mig att alla människor är lika mycket värda och att visa solidaritet med de som lider. Men det visades främst genom kyrkligt frivillighetsarbete där man bygger upp personliga relationer med de som är utstötta eller utslagna av samhället och som fallit igenom de stora maskor som ändå finns i det byråkratiska opersonliga välfärdssystemet. Det finns styrkor och svagheter i båda systemen men idag kan jag inte anklaga förespråkare för något system för att ha bristande respekt för människovärde eller solidaritet, de har bara olika sätt att visa det.

Hmm

Försöker igen då.

LD Nej det gör jag inte. Jag uppfattar dig inte så.

Men vad många till vänster inte tycks förstå är att åsikten om att individen ska få leva som hen vill utifrån sina egna förutsättningar utan iblandning och begränsningar från andra inte går ihop med politiken som vänstern för. De två åsikterna är inte förenliga.

Sedan så raljerade jag också lite som du också gjorde för att visa på en poäng men med skillnaden från dig att min bygger på korn av verkliga värderingar som vänstern verkligen utrycker.

Hmm

RebeckaL: Kortfattat. Individen får fler möjligheter att välja hur den ska få omvårdnad efter dens behov snare än att en handläggare bestämmer det åt hen.

Anonym

Alltså det här med att de politiska alternativen vill samma sak, har samma mål, är väl ändå inte riktigt sant? För att ta välfärden tex så är den en gemensamt finansierad rättighet för alla medborgare som man har under ansvar. Det betyder att man inte utnyttjar systemen på ett sätt dom inte är skapta för samt anstränger sig för att belasta dom så minimalt som möjligt. En arbetssökande ska tex aktivt och seriöst söka arbete för att få del i sin arbetslöshetsförsäkring och inte bara kunna gå omkring och slå dank i väntan på att den byts ut mot försörjningsstöd. Det är ett ansvar man har som individ och alla välfärdens skyddsnät bygger i princip på detta individuella ansvar. Men så här har det inte alltid sett ut. På 80-talet gjorde man som man ville och ingen brydde sig. Utanförskapet bland massor av vanliga svenskar var enormt i kravlöshetens välfärdssystem. Och om V och mp fick bestämma skulle vi hamna där igen. Så det här med att liberal politik inte ställer krav på individen kan alla glömma direkt. Det är genom krav som individen börjar söka och finna sin frihet och oberoende av samhällets välfärd. Så välfärdens struktur omvandling från 80-tal till nutid är i grunden en liberal seger över slapp socialistisk kravlöshet.

Svar: och vägen till klassklyftor och ökad fattigdom är också en del av liberalismen. Tack!
ladydahmer.nu

Johanna

Du gillar bara socialism så du kan leva vidare på bidrag.

Svar: Jag får inga bidrag. Varför tror du att det skulle vara en bakomliggande orsak till varför man gillar socialism?
ladydahmer.nu

Hmm

Hanna: Vi kan prata skattepolitik en annan gång. Jag tror på hög skatt men inte de skatterna du pratar om och inte i de omfattningar vi har idag. Hur i hela friden kan du motivera att ta skatt för att någon dött!?

Ett exempel i min närhet. En flicka vars pappa dog när hon var 14 en mamma med lågavlönat jobb fick en arvskatt på att allt pappan lämnade efter sig så skulle 30% bort. Detta hände alltså på tiden då arvsskatt fortfarande fanns. Hur är det rättvist tycker du? Inte nog med att hon fick växa upp utan far nu fick hon också växa upp i en ekonomisk otrygghet. Det fick sälja hus och hem för att hennes pappas hjärtinfarkt inte gick att rädda.

Att ta skatt för att någon dör är så makabert att jag inte har ord för det oavsett när det sker i livet.

Som nu. Jag har en kvinna som jobbat hela sitt liv. Bokstavligt talat. Hon började när hon var 14. Hennes man dog för en kort tid sedan. Hon har idag en pension på 12000kr brutto i månaden. Kan du föreställa dig hur hennes liv skulle se ut om hon skulle behöva betala skatt efter sin man? De har slitit och huset de äger är utan lån men är värderar till ett par miljoner på dagens marknad. Hennes mans del skulle hon då behöva skatta bort en tredje del av? Kan du ens föreställa dig hennes liv hur det skulle se ut efter ett sådant straff?

Hur kan DU inte inse det?

Jonna

Socalist för dom som är arbetslösa. Annars tänker man inte så.

Svar: Nåja, det där säger mer om vad för slags människa du är. Min man är höginkomsttagare och socialist. Som ETT exempel. Socialist är man om man tror på solidaritet och folkhemmet och ett samhälle där vi tar hand om varandra.
ladydahmer.nu

Elysia

Till Anonym " Bedriva fördelningspolitik på ett långsiktigt hållbart sätt som inte förstör alla möjligheter att skapa nåt att fördela tillslut. Dvs förstör tillväxten."
Oändlig tillväxt i en värld med ändliga resurser är inte hållbart i längden. Vi går från att ta av räntan till att tära på kapitalet. Vi behöver en ny ekonomi som inte kräver ständigt ökad konsumption för att vi ska kunna ha resurser till det som är nödvändigt såsom sjukvård.
Earth Overshoot Day http://www.wwf.se/press/aktuellt/1713473-overshoot-day-jordens-resurser-slut-redan-2-augusti
Boktips Tillväxt till Döds av Stellan Tengroth https://www.boktipset.se/bok/tillvaxt-till-dods
Planetära gränser: https://www.su.se/forskning/forskningsnyheter/fyra-av-nio-planet%C3%A4ra-gr%C3%A4nser-%C3%B6verskrids-1.218028
" Begreppet planetens hållbara gränser publicerades första gången 2009 och identifierar de miljöprocesser som styr jordens stabilitet. Det finns nio prioriterade miljöförändringar som drivs på av oss människor. Ny forskning som publiceras i vetenskapstidsskriften Science visar att fyra gränser nu är överskridna.

Att överskrida planetens gränser innebär stora risker för dagens och framtida samhällen. Exempelvis kan marina ekosystem förändras dramatiskt till följd av försurning och övergödning. Ett annat scenario är att temperaturer stiger så mycket att det hotar jordbruksproduktion, infrastruktur och människors hälsa. Ytterligare en konsekvens kan vara att fortsatt förlust av biologisk mångfald urholkar tillhandahållandet av de ekosystemtjänster som mänskliga samhällen är beroende av."
Ett ekonomiskt system som baserar sig på ständig tillväxt är som ett pyramidspel. Det måste gå att ändra det ekonomiska systemet, för fysikens och biologins lagar går inte att ändra på.

RebeckaL

Anonym
"Det kan inte vara så svårt att förstå"
Det kan inte vara så svårt att svara respektfullt på en fråga tänker jag.

ebba

Hmm, har du en egen blogg? Skulle älska att läsa mer av dig. Diggar dig.

Ebba

Hmm! Har du en egen blogg? skulle gärna läsa mer av dig. Diggar dig!

Hmm

Hej Ebba!

Tack men det har jag tyvärr inte. Vi får ses här istället. 😊🌸

Maria E

Jag diskuterade inte politik alls hemma när dottern var liten. Dels var jag ointresserad och dels hade jag ingen analys om varför världen ser ut som den gör. Mer än att män är skit ;) Men dottern blev feminist ändå med väldigt bra värderingar och rättvisepatos. Jag tror ens grundinställning till människor lyser igenom oavsett om man pratar politik, och att den påverkar våra barn. Själv blev jag tvärtemot min pappa som har en vidrig syn på det mesta. Min mamma var så nertryckt av min pappa så vad hon tyckte egentligen tror jag inte ens hon visste själv. Hon är död sen 10 år tillbaka. Gubbjäveln lever och frodas dock.

Jennifer

Socialismen är en fin tanke. Men den kräver att alla som är arbetsföra faktiskt arbetar och är med och bidrar till den gemensamma statskassan. Annars blir systemet dränerat. Så är inte läget idag. Friska, arbetsföra människor ska inte försörjas av skattepengar. Vi har för närvarande en regering som lånar pengar i en högkonjunktur. Det håller inte. Vi har en regering som anammar den politiken som SD lade fram för fem år sedan, då alla skrek att den var rasistisk. Det håller inte. Det är kaos i regeringen och har varit ända sen Persson kastade in handduken.

Hmm@telia.com

LD Din tolkning av vad anonym sade och vad som verkligen har hänt i samhället historiskt i vårvnärtid och vem som styrt majoriteten av tiden är felaktig.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog