Det är normalt att knappt träffa sina barn på vardagarna
Äntligen är lovet över! 
 
Eller förlåt, får man inte känna så? Vet ni, jag är ju en sån mamma som tycker att man ska vara med barnen mycket. Jag tror ju att sånt är viktigt. Mina barn har aldrig gått heltid på förskolan till exempel, och N går inte på fritids längre utan kommer hem efter skolan och T går på fritids kanske en gång i veckan så samma där... vilket betyder att jag är ensam med J mellan 7 och 14.
 
Shit, det är ändå sju timmar för ungarna.... Men då ingår bussresan och frukosten som äts på skolan för alla segersängsbarn som måste åka bussen tidigt. Men ändå. Barn går ofta hela arbetsdagar och ofta mer. Går de på fritids så blir det ju ofta från 7 till typ 16 eller till och med 17, 18 för de vars föräldrar inte går hemma. Det är en ganska lång arbetsdag för dem. Och lång tid utan sina föräldrar. Och sen när de kommer hem så ska det ändå lagas mat och styras upp så det är inte konstigt att genomsnittet för hur mycket föräldrar pratar med sina barn varje dag är en halvtimme. En halvtimme! 
 
Jag vet inte ens vad min poäng var, men det var nånting om att jag är hemma mycket med barn och att lovet fan dränerar även den mest engagerade hemmamamman (obs det är inte jag som är hon). Så.
 
Jävla skönt med skolstart igen. Just saying. 
 
Vad gjorde ni på lovet förresten? Vi gjorde ingenting! Vi behövde semester från sportlovet och var bara hemma. 
Malin

Mina barn tog det mest lugnt på lovet, de hade sina idrotter och lite besök av kompisar men mest slappade de. Jag jobbade en hel del hemifrån för jag tycker om att finnas på plats fysiskt med mina barn även fast de är ganska stora och även fast vi inte direkt gör så mycket tillsammans.
Med lite större barn är det överhuvudtaget så underbart när de får vara lediga och sova ut! Jag hatar vardagmorgnar.

Mamman

Känner nästan alltid på samma sätt efter lov😂. Har fyra barn och jag och min man har prioriterat korta dagar på förskola/fritids samt sen förskolestart. Även fast det periodvis varit jobbigt tror jag verkligen på att ge barnen tid (om man har möjlighet).

Sara

Fint skrivet. Det är det absolut det viktigaste.
...inväntar nu alla ilskna kommentarer eftersom man ju inte får säga/skriva så LD. Man får ju inte ge "skuldkänslor" och "min ettåringar har minsan behov av ett eget socialt liv" och "tänk på pensionen" och "jag kan inte stimulera min två-åring" och "KVINNOFÄLLA" etc etc etc
:-)

Svar: Jag vill absolut inte få nån att känna skuld eller skam, men jag vill heller inte hymla om att det för många barn är jobbigt med långa dagar, speciellt i miljöer som har stora brister som skolan och förskolan har nu. Men det är viktigt att komma ihåg att det är ganska få föräldrar som sätter sina barn i förskolan för att de vill bli av med ungarna, de flesta gör det för att få vardagen att gå ihop. Skulle aldrig drömma om att döma någon, möjligtvis samhället som inte möjliggör andra alternativ eller mer resurser till de som behöver.
ladydahmer.nu

Anna j

Hej! Förstår verkligen att det är gött att känna att man gör rätt med sina barn och vill berätta om det (särskilt som man vad man än gör, gör det på bekostnad av ngt annat, typ ekonomisk säkerhet och jämställdhet i fallet med hemmamamma-skap). Jag förstår också att en bloggare lever på att det ska bli lite debatt osv. MEN jag tycker det är onödigt att skriva såna här saker, typ att skriva att förskolan är ”ett jobb” för barnen. Dessutom kommer detta inlägg leda till shejmamde av framförallt kvinnor som gör andra val än att vara hemmamammor, vilket du vet.
Efter några år som mamma har jag nu bättre självförtroende i mil prioritering: att jag väljer att jobba, ha barn på förskolan, försöka leva jämställt osv men för några år sen så var inlägg som detta så sjukt ångestframkallande. Jag bara ber dig fundera över syftet med inlägg som dessa.

Svar: Inom förskolan är man ofta noga med att påpeka att förskolan är barnens jobb. För det är det. Och det är jobbigt att vara där femtio timmar i veckan som många barn är. Det skriver jag inte för att det ska bli debatt utan för att det är så. Det är viktigt med kunskap och viktigt att vara ärlig när man pratar om barns behov. Även om det känns obekvämt.
ladydahmer.nu

Mie

Jag hittade det här utdraget från en avhandling från Uppsala Universitet:

'En minskning av mammornas arbetstid har förhållandevis liten effekt på hur mycket tid föräldrarna lägger ner på sina barn, visar han. Förvärvsarbetande mammor drar i första hand ned på sin fritid och sin privata tid.'

När mitt första barn var liten jobbade jag mycket och då var det precis så. Det enda som fanns i mitt liv var familj och barn. Visst hade jag mindre tid med mitt barn än om jag hade varit hemma, men vi pusslade så gott vi kunde och med flexibla arbetstider gick det ändå rätt bra. På plussidan låg ju också en stabilare ekonomi.

Nu är jag hemmamamma och ja barnen får mer tid och jag är absolut en mer fixig mamma, men framför allt hinner jag lägga lite tid på mig själv och mina intressen - träna, inreda, träffa vänner osv. och det är inte så stressigt hela tiden.

Vad som är bäst/värst vet jag inte. Jag hade föredragit något mittemellan. Egentligen ville jag mest säga att bara arbetstiden inte är utslagsgivande för hur närvarande man är som förälder.

Sen undrar jag lite hur de beräknar den där halvtimmen. Läser jag för mina barn pratar jag ju tex hela tiden. Då blir det jättefort en halvtimme. Gör vi däremot en cykeltur, speciellt om det är andra barn med, pratar jag antagligen rätt lite med mitt äldsta barn (10 år), fast vi kanske spenderar en hel dag tillsammans.





Malin

Anna j: risk för skammande av kvinnor som gör valet att vara hemmamammor, den risken finns kanske men det måste väl ändå vara en försvinnande liten minoritet i Sverige som är hemmamammor? Jag känner personligen inte en enda hemmamamma. Kanske i några smala kretsar finns det, men "vanligt folk" är inte hemmamammor.
Hursomhelst, risken för att skamma de som väljer det måste vara minimal också för att förskolan är närmast upphöjd till statsreligion i Sverige. Folk tror verkligen att den är viktig för barnen! Det är den inte, den är viktig för föräldrarna.
Barnen kanske har kul där ibland, de har också tråkigt där ibland, och de skulle ha lika kul om de träffade andra barn på öppna förskolan tillsammans med pappa/mamma, eller i lekparken tillsammans med pappa/mamma.
Mina barn gick på förskola allihop och de började vid 1-2 års ålder så det är absolut inte för att framhålla någon form av egen präktighet jag skriver detta. De hade det bra på förskolan men de hade haft det mycket bättre om de kunnat vara hemma med oss föräldrar och träffa grannbarn istället.Det är bara enkel fakta. Skammar ingen med detta för isåfall är jag den första att vara skammad (lämnat 1-åringar på dagis) :-)

Svar: Så här är det ju. Man är inte dålig förälder för att man lämnar barnen på förskolan, men den här synen på förskolan som helig och nödvändig vill jag göra upp med. Speciellt nu när det hela tiden rapporteras om brister, om barngrupper med 25 barn, om barn som far illa och pedagoger som går på knäna.
ladydahmer.nu

Therese

Jag får alltid en stor klump i magen och skäms ohyggligt när du skriver om hur dåligt det är för barn att gå på förskola.

Min lilla går mellan 07:30 och 15:15 varje dag. Då har vi båda gått ner i arbetstid för att kunna klara det. Vi gör det inte för att vi prioriterar pengar över vårt barn, eller för att vi tycker karriär är viktigare utan för att annars går det inte runt. Vi klarar oss precis som det är nu, men det får inte ske något oväntat, majoriteten av kläder till barnet handlas secondhand, de vuxna får klara sig på det vi har och semestrar tillbringas hemma.

Jag ska inte klaga, vi är inte fattiga och vi har det bra, men vi har inte marginaler att justera barnets tider mer, även om jag såklart inget hellre vill än att ha hen hemma. Jag vet inte vad jag ville få sagt med det här egentligen, kanske lätta ett mammahjärta som slår hårt av ångest över barnets förskoletider efter att ha läst...

Svar: Men hur skulle ni annars göra? Vem ska jobba om barnet inte är på förskolan? Ska ni bo i en kartong i parken? Under en bro? Ska ni svälta? Fan, vi måste slåss för att få till en förbättring ju! Ta den där skammen och ångesten och gör om den till ilska och rikta den dit den hör hemma! <3
ladydahmer.nu

anna j

LD: Det är inte obekvämt att ni kallar det jobb, det är bara lite fånigt och i många många fall så används det för att skamma. Visst den pedagogiska verksamheten där barnen lär sig saker är såklart att jämställa med ett jobb precis som alla studier i alla åldrar.
Att leka med andra barn på gården, att vila 2h per dag, lyssna på saga och äta mat, är inte det och detta utgör ju resterande tid. Det är också exakt samma sak de skulle göra hemma, förhoppningsvis iallafall. (jag vet att det finns många dåliga förskolor, men nu utgår jag från fungerande förskolor som ändå de flesta är.)

Det som också blir problematisk om man glömmer av, är att, som du uttryckte det i ett annat sammanhang: de handlingar man gör, gör man inte i ett vakuum, allting påverkar. Om man som i mitt fall är två heltidsarbetande föräldrar innebär det (inte nödvändigtvis men i mitt fall iaf), att vi är mer jämställda, jag (kvinna) är inte ekonomisk beroende av min man om ngt skulle hända, att vi kan bo i ett bra område och ge ekonomisk trygghet till våra barn, jag är en bra förebild som visar på att även kvinnors jobb och intressen räknas osv. Men konsekvensen av detta blir naturligtvis mindre tid med mina barn, både för mig och min man. Och det är ju så lätt att säga att "det viktigaste är tiden", men nånstans är det ju en cut-off för alla, alla (nästan ingen) kan ju inte ha två föräldrar som inte jobbar och ägnar all tid åt sina barn (förlåt för heteronormativt och tvåsamhetsnormativt i denna text).

Alltså: Vad man än gör prioriterar man bort något annat som är viktigt. Utan vetenskapligt belägg men med kvalificerad gissning så görs majoriteten av dessa val utifrån vad man tycker är bäst för just sina barn och sin familj.


Svar: Oj oj oj! Om du tror att förskolan är jämlikt med att gå hemma så har du ett och annat att lära om dels barns behov men framförallt om förskolans pedagogiska verksamhet! 😬
ladydahmer.nu

Catherine Rosander

Om du som mamma (det är ju uteslutande mammornas ansvar) har möjlighet att flexa tiden vad det gäller förskola och fritids så är det toppen. Men när mina barn gick i förskolan och jag frilansade och jobbade hemma, så upplevde jag att den typen av jobb inte tas lika seriöst som ett korrekt 8-17 jobb. Nästan så jag kom på att jag ursäktade mig och skyndade på för att hämta tidigare. Skulle pappor göra så? Tror inte det.
Visst är det skönt med lov men det lägger också en kravens snara runt halsen. Men det snaran har jag fan klippt av för jag orkar inte. Jag suckar bara djupt åt alla högpresterande föräldrar som flänger livet ur sig för att aktivera sina ungar och stilla sitt samvete med att man minsann har gjort massa skojigt på lovet. Jag tog med mina tre kids till mormor och morfar i Göteborg över helgen, åt gött och var i Slottskogen, kollade på änder och hjortar och åt glass. Det var det.

Malin

Therese: ni gör ju inget fel alls, tvärtom gör ni ju alla rätt. Var stolt och glad att ni prioriterar ert barn istället för att jobba så mycket det bara går och istället för att rabbla mantrat "vårt barn behöver verkligen stimulansen som bara förskolan kan ge". Ni gör ju allt rätt. Du kan ju vara jättestolt över dina val!

Anna J

Jag måste bara tillägga nu när jag läst ytterligare några kommentarer att vi verkar leva i helt olika världar: Där jag bor så är det sjukt upphöjt att ha barnen hemma länge innan de börjar förskolan, och praxis att kvinnan går ner i deltid för att lämna sent och hämta tidigt: "alla" har exakt samma åsikter som de flesta här inne verkar ha: att förskolan bara är ett nödvändigt ont och har man inte prioriterat bort precis allt annat i livet så är man ego. Det är INTE status att jobba mer (som mamma) och försöka leva jämställt.
Jag känner alltså inte alls igen det här med "statsreligion" och liknande.

Det verkar alltså som att vi lever i helt olika världar, och jag tror att det oavsett vilken värld man lever i är jobbigt att göra ett annorlunda val om man känner att "alla andra" ser ner på en för att man valt just så (särskilt som man vet att de har delvis rätt, man har ju som sagt prioriterat något viktigt före något annat viktigt). Hoppas ni förstår vad jag menar.


Anna J

" Oj oj oj! Om du tror att förskolan är jämlikt med att gå hemma så har du ett och annat att lära om dels barns behov men framförallt om förskolans pedagogiska verksamhet! 😬"

Jag tar tillbaka min senaste fredstrevare. Det där är inte "att diskutera obekväma (så kallade) sanningar". Fy fan vad förminskande, skammande och elakt.

Svar: Förminskande möjligtvis men på vilket sätt är det skammande och elakt? Att vara hemma i lugn miljö med mamma eller pappa och leka med kanske en eller två kompisar under nån timme i parken kan inte jämföras med åtta, tio timmar i stor barngrupp på kanske arton barn, aktiviteter, stoj och pedagogiska sysslor med pedagoger som emellanåt byts ut eller vikarierar. Du påstår ju att det går att jämställa och då vet jag ärligt talat inte ens var jag ska börja för att få dig att förstå hur extremt stor skillnad det är.

Sen håller jag med om att alla gör det val de tror är bäst. Jag har aldrig påstått nåt annat heller. Tvärtom. Jag ger inga kängor åt föräldrar som har sina barn på förskola. Jag försöker däremot prata om att förskolan brister och att barn behöver mer tid med sina nära.

ladydahmer.nu

Malin

Anna J: bara av nyfikenhet, om du skulle vilja svara utan att bli för detaljerad såklart: var och i vilken typ av miljö är detta?
Jag bor i förort till storstad, välutbildad medelklassområde, alla, precis alla mammorna gör karriär och av de man möter vid tidig hämtning är mitt intryck att 50% är pappor. Finns inte en enda hemmamamma i mitt närområde och det ger verkligen inte status att jobba lite, här är det karriär och inkomst som ger status. Både för män och kvinnor.

hw

Där jag bor (nära nog landsbygd) gör folk lite olika. Majoriteten jobbar nog massor för att kunna konsumera i den takt samhället förväntar sig, men en icke försvinnande del är faktiskt hemmafruar. Jag tror inte jättemånga människor hinner ta sig tid att reflektera över sina livsval, utan springer på i ekorrhjulet och gör så gott de kan.

Och ja, det var faktiskt lite skönt att påsklovet tog slut. Vardag är gutt.

Anonym

LD: Hur kan du inte tycka det är skammande och elakt att påpeka att om jag tycker att förskolan mina barn går i är bra för mina barn, då har jag "ett och annat att lära om barns behov och förskolans pedagogiska verksamhet"? Som om du automatisk vet vad som är bäst för mina och alla barn för att du gjort ett annat val som dina barn mår bra av. Din tur att andas lite och tänka efter innan du skriver mer.
Jag vågar gissa att jag kan mer om detta ämne än dig men det kan jag ju inte bevisa så skitsamma, vi kommer inte längre i denna diskussion.

Malin: Låter gött! Vi flyttade till liten håla utanför stor stad och här är det så. Medelklass i bemärkelsen att många har ganska gott om pengar, dock ej akademisk medelklass. I den större staden var det inte så, så vi ska flytta tillbaka när vi har möjlighet.

Svar: Det var inte det jag sa, jag sa absolut ingenting om dina barns bästa. Jag sa att om du tror att förskolan är som att vara hemma så tror du fel. Att du tror förskolan är bra är nåt helt annat. Det kanske den är, men det är inte samma sak som att vara hemma. Inte i närheten. Tror du det så tror du ju fel.
ladydahmer.nu

Johanna

Jo fast vi som inte har ett val? Som måste jobba för att få det att gå omkring ekonomiskt. Trots att jag vet att det är en sanning som du skriver, så mår man ju piss att höra det från dig. Så onödigt inlägg för oss som inte kan vara hemma som dig =(

Johanna

Det som skulle vara bra är om vi som MÅSTE ha våra barn på förskolan får ha det. Men att lämna barn till dagis när man har syskon hemma, eller bara för att dom tror barnen "behöver det" ska sluta med det !! =( men får man ens ha barnen på förskola bara för att i vissa kommuner ? här måste man jobba eller gå på typ akassa för att få ha barnet på förskolan

Malin

hw: jag blir på riktigt jätteförvånad att läsa att det finns hemmafruar i dagens Sverige (ja alltså bland svenskfödda kvinnor med svenska föräldrar, vi har själva utländsk bakgrund i familjen och bland landsmän/i hemlandet är hemmafru jättevanligt).
Vad gör de ens på dagarna när barnen börjat skolan? Alla kan väl inte vara bloggare/influencers? Är det träning och trädgård för hela slanten? Hur piffigt man än vill ha det hemma och hur vältränad man än vill vara så finns det liksom inte så mycket att piffa och träna att det räcker för mån-fre 8-14!

Svar: Tror det är ganska ovanligt med hemmafruar i sverige. Arbetslösa eller sjukskrivna mammor kanske. Men är man hemma med barnen så är man ju hemma med barnen, då finns det ingen tid för träning eller piff. Då har man fullt upp från 7 - 20 varje dag.
ladydahmer.nu

Ankan

Vi har tackat nej till förskola pga är gravid med bf i augusti vilket var månaden vi planerat fsk-start för ettan, känns tveksamt att ba Hejdå gå till föris nu oj hej nu kom en liten bajsskrikmaskin som snor din mamma och pappa också :)))))) OBS No shame om man inte kan/vill skjuta på förskolestart.
Men jag får så himla dåligt samvete pga alla (läs gamla människor som inte ens har barn på förskola) som säger att ettan hade haft myyyyyycket roligare på föris än hemma med ammande mamman och att barn behöver social stimulans och att hon kommer bli ett socialt missfoster med noll kompisar. Vi hänger på öppna förskolan och i lekparker men i augusti så börjar alla mammakompisar jobba igen och kvar är jag och mitt lilla crew liksom. Tips på bra comebacks till fölk som är *dumma*? mvh 4ever alltid så jävla dåligt samvete

Svar: Det kanske är ROLIGARE på förskolan. men roligt betyder inte bättre. Jag hade skitroligt när jag söp som trettonåring, roligare än att sitta hemma med mamma i soffan, men vette fan om det var så bra. Nej jag jämför ej förskolan med att supa haha. Men ni hajjar.
Barn behöver lugn och trygghet och att få vara hemma om de kan är ju det bästa. Om folk är dumma tycker jag du ska vara dum tillbaka, dvs säga nåt om "stackars barn som får vara på förskolan". ;-)
ladydahmer.nu

Anonym

Jag ber om ursäkt om jag missuppfattat dig, men på inläggen innan har det låtit som att du i princip alltid tycker det är bättre för barn att vara hemma med mamman än att gå på förskolan. Jag läste också in att du skrev att det var som ett "jobb" som något som är dåligt, men jag kanske läste det fel? Eftersom du bara skriver saker som "ojojoj, va fel du har som tror att det är samma sak att vara hemma som på förskola", och att du dessutom tar upp skräckexempel med förskolan (18 barn och alternerande lärare tex) så läser jag, ganska naturligt in, att du tycker att jag inte ser klart och inte vet vad förskola innebär, eller?

Det jag ville få fram var att istället för att vara så himla svartvit i vad som är bra och dåligt för barn är att det dels handlar om att familjer och barn är olika, dels att alla val man har ger konsekvenser i form av annat. Man kommer ju alltid, som du VERKLIGEN gör, att försvara det val man gjort själv och tänka att man gjort det val som är bäst utifrån sina förutsättningar. Men har fått för mig att du gillar att problematisera de val man gör (typ annan feminism som smink och bantning etc) och jag ville dessutom försöka belysa att det är problematisk att om igen meddela till mammor att "barn far illa i förskolan, men måste du ha dem i förskolan ska du såklart ha det men men...".

Kan du inte läsa igenom mina inlägg igen, vänta lite och sedan eventuellt svara efter det? För jag tycker faktiskt att dina come backs till mig är ovanligt grunda och verkar baseras på nån slags överilad ilska, samt att du bara svarar på en liten del av mina inlägg vilket ger en sned debatt.

Svar: Jo jag anser att det är bättre att vara hemma. generellt, det finns ju barn som far illa hemma och som mår bättre av att vara på förskolan. Men generellt. Men det har ju inget med inlägget jag skrev till dig? Där svarade jag ju bara på påståendet att förskolan och hemmet inte skiljer sig åt. Inget annat. Ilska läser ju du in, för det var absolut inget jag kände eller förmedlade.
Detta är ju sant oavsett om man tycker förskolan är bra eller inte. Det är ju alla som jobbar inom förskolan överens om också, och försöker ofta förmedla till föräldrar att barnen kan vara trötta efter den långa dagen där osv.

sen kan man absolut problematisera valen jag gör också; inte att barnen är hemma för det är bara bra, men att jag väljer bort jobb för detta och vad det har för konsekvenser och effekter, både direkt och i det långa loppet.
ladydahmer.nu

Malin

LD skrev:"Tror det är ganska ovanligt med hemmafruar i sverige. Arbetslösa eller sjukskrivna mammor kanske. Men är man hemma med barnen så är man ju hemma med barnen, då finns det ingen tid för träning eller piff. Då har man fullt upp från 7 - 20 varje dag."

Ja självklart, är man hemma med så små barn är det ju som att vara föräldraledig även om föräldrapenningen är slut, men vid 6 år börjar barnen skolan och då kan man ju inte kalla det "vara hemma med barnen". Visst, har man fyra-fem barn, eller ännu fler, då blir det en utdragen period till yngsta börjar skolan, men pratar vi svensk-svenska mammor så har de flesta 2, max 3 barn.

Svar: Nu är inte jag hemmafru men mina barn kommer hem vid ett, två. Så mycket av min tid går åt till dem trots att de går i skolan. Innan de kommer hem så tar man ju hand om allt annat: tvätt städning osv. Innan J kom så målade jag också.
ladydahmer.nu

Anonym

Jag bor på Åland och veckopendlar till Stockholm för jobb. Min man jobbar 25-40 % hemifrån men ägnar det mesta av sin vakna tid åt vår sjuåring, som hemskolas. Han gick på förskola och i förskoleklass i Sverige men vi tyckte inte det verkade så bra för honom med skola så vi flyttade. I alla fall så hade vi alltså inget lov men var mest hemma. Iväg och träffade lite folk och åt påsktårta. Spelade UNO och pysslade. Letade efter bra klätterträd, såg film och åt godis.

Här på ön är vi nu nästan tjugo familjer som flyttat hit från Sverige för att kunna ha barnen hemma. Längre eller helt, under hela skoltiden. Det är en väldigt skön livsstil för barnen. De får sova ut, ägna sig åt det som intresserar dem och umgås med de barn och vuxna de verkligen gillar, i den mängd och frekvens som passar dem. Mitt barn mår väldigt bra av detta. Jämfört med när han gick på förskola i Sverige så är ju detta himlen, att vara på förskola är enormt annorlunda jämfört med att vara hemma.

Malin

Anonym: 18 barn i en barngrupp är inget skräckexempel, på de förskolor vi haft var det vanligt med 18 barn i småbarnsgrupperna, storbarnsgrupperna var ibland upp till 30 barn (förutom de bästa avdelningarna, de hade 24-25 barn). På detta var det tre pedagoger, både för de små och de stora grupperna. Och vid sjukdom blev det mot slutet av vår tid i förskolan så att det sprang pedagoger mellan avdelningarna för att täcka upp, eftersom det var en flera år lång period med nya vikarier hela tiden, barnen grät och till slut protesterade alla föräldrar väldigt mycket varje gång de såg en vikarie. Så då blev det låg personaltäthet istället, för att inte ta in vikarier.

Petra L

Det var jag som råkade bli anonym ovanför Malin.

Mie

Malin, varför frågar du inte de hemmafruar du har i din familj varför de behöver så vansinnigt mycket tid att träna och fixa till trädgården? ;)

Som hemmafru gör du väl samma sak som alla andra föräldrar gör eller eventuellt betalar någon annan för att göra. Du städar, tvättar, lagar mat, tar hand om barn, gör läxor, kör till aktiviteter, uppehåller ett socialt liv, ordnar med praktiska saker som tandläkarbesök och håller generellt koll på allt som hör till familjen etc. etc. Ofta har du en man som jobbar och är borta väldigt mycket. Tänker att det är lite typiskt att de saker som kvinnor traditionellt har gjort nedvärderas i jämförelse med "riktiga jobb". Ingen frågar vad barnlösa gör hela kvällarna och på helgerna liksom.

Therese

Anonym;
18 barn är tyvärr inget skräckexempel. Vi bor i en kommun där det har beslutats att alla grupper ska innehålla 19 barn, blandade åldrar, på 3 pedagoger. Mitt barn, som inte ens fyllt två, trängs med 18 andra barn från 1 år upp till 5 år. Den ordinarie personalen blir sjuk eller är borta, det är vikarier minst varje vecka känns det som. Jag har mailat, ringt, pratat och träffat de ansvariga politikerna, men det är som att de inte hör eller bryr sig.

Malin

Anonym Åland: härligt att läsa om er som vågar bryta så kraftigt mot normer. Eller, hemskolning är ju inte bara att bryta mot normen utan till och med förbjudet i Sverige förutom i undantagsfall, så ni sticker ut rejält.
En fråga: är din man utbildad lärare? Om inte, tror ni han kan ge sonen en fullgod utbildning ändå?
Det är min enda undran i fråga om hemskolning, socialt sett tror jag det är jättebra om man har möjlighet att bo på en plats där flera familjer hemskolar, så det finns tillgång till kompisar och barnet inte blir isolerat.
Mina barn är äldre och går i vanliga skolor i Sverige, det fungerar ok men jag känner att skolan är en djungel verkligen, så många stökiga elaka barn och ungdomar som det finns i skolan så är det en ständig zig-zag-bana för att undvika mobbning, trakasserier, utfrysning. Det är så tufft i skolan :(

Petra L

Malin
Nej, han är inte lärare! Men det coola är att det är bara i stora grupper av barn som det verkar behövas lärare. Annars räcker det med att vara förälder. Föräldrarollen förändras ju när barnet blir äldre. När de är små och vill hjälpa till att baka hjälper man ju dem med bunke och visp osv. När de är sju och vill lära sig skriva skrivstil för att kunna göra fina skyltar till sin restaurang i leken så googlar man fram skrivstilsinstruktioner och hjälper och peppar dem att öva. De har sin egen agenda och slukar ämnesområden i en rasande fart när det är inte är bestämt exakt var och när inlärning ska ske. Ett tag ville min unge bara att jag skulle läsa i en faktabok om fåglar för honom som godnattsaga, senare var det historieböcker som gällde. Men i alla fall... eftersom man inte behöver ägna sig åt att hålla rätt på och möta behoven hos en hel flock okända ungar, utan bara sina egna som man känner väl, så behöver man inte vara lärare för att hemskola.

Ja den är ju tyvärr det :( jag är egentligen inte så anti skola, om vi känner att något inte funkar med hemskolningen så får vårt barn gå i skola. Men på Åland. Eleverna har bättre resultat där än i både Sverige och Finland och grupperna är små, knappt några läxor utan man jobbar i skolan. Vi bor dessutom i jordens mysigaste by som vi inte vill lämna!

Isa

En viktig faktor i denna analys är om hemmet är bra eller inte. Vi lurar oss om vi tror att alla hem är lugna, pedagogiska, nyktra och omhändertagande. Tycker att det oftast missas att det i vissa fall är en livlina att få spendera tid hemifrån att det på intet sätt behöver vara någon stereotyp A-lagare det gäller. Jag fattar att det inte är dessa familjer du pratar om, men saknar denna faktorn i diskussionen, att det du skriver inte är allmängiltigt. Finns t.ex. studier på att barn från välutbildade familjer i överklassområden generellt är klängigare på förskolepersonalen eftersom tiden och fokuset på intim närhet inte alltid finns i hemmet med nannys osv.

Svar: Nä precis. Påpekade detta i en av kommentarerna.
ladydahmer.nu

Mayy

Jag är hemmafru, eller hemmaförälder som jag föredrar att kalla det. Har en tvååring och bebis nr 2 kommer i April. Vi har valt bort förskola medvetet för vi tror det är det bästa för våra barn. Barnen kommer vara hemma till förskoleklass, året innan ettan eller vad man säger nuförtiden. Jag känner en till mamma som är hemma på heltid och ett par som är hemma längre perioder än norm. Det är otroligt mycket skammande av hemmaföräldrar men man vänjer sig vid det och är man övertygad om att man gör vad man tror är bäst så är det hanterbart.

Malin

Mie: hemmafruarna i min/makens släkt har utländsk bakgrund. Deras liv ser inte ut som svenska mammors liv! De tränar inte, de har en helt annan tradition av att städa/putsa hemmet varje dag och laga mat som man kliver upp 07 och börjar förbereda. Det gör inga svenskor :) inte jag heller, men det går liksom inte att jämföra. När städa och mat är klart sätter de sig i telefon och ringer runt till systrar, döttrar och fastrar och skvallrar :)

Malin

Mie: hemmafruarna i min/makens släkt har utländsk bakgrund. Deras liv ser inte ut som svenska mammors liv! De tränar inte, bor i lägenhet utan trädgård, de har en helt annan tradition av att städa/putsa hemmet varje dag och laga mat som man kliver upp 07 och börjar förbereda. Det gör inga svenskor :) inte jag heller, men det går liksom inte att jämföra. När städa och mat är klart sätter de sig i telefon och ringer runt till systrar, döttrar och fastrar och skvallrar :)

SunnyG

Jag tänker inte sticka under stol med att främsta anledningen till varför mina barn går på förskola är för att jag och sambon ska kunna jobba, vi jobbar båda deltid nu efter föräldraledigheterna men hade man klarat sig utan att jobba (basinkomst ja tack) så hade vi nog båda slutat jobba nästan helt och bara gjort kul grejer tillsammans istället.
Barnen går på en vanlig förskola, men på avdelning där man istället för svenska talar vårt modersmål (nationellt minoritetsspråk), så vikarier/extrapersonal är alltid desamma eftersom språket är ett krav. Jag tror att det för oss var ett bra val. Möjligheten finns för barnen att få fortsätta i en liknande språkklass i grundskolan sen så förhoppningen är att kompisarna följer med genom åren = mindre stök och otrygghet.

Nansi

Gaahh! Jag höll på att bli tokig på 12-åringens behov av att vara nära när jag kom hem från jobbet på påsklovet. Häng och kläng och som en kulspruta i munnen. Jag som längtar och trängtar efter närheten, och knappats får nån efter en vanlig jobb/ skoldag. Djupandas och ge ungen vad hen behöver, sen går man in i duschen och pratar/ skäller högt för sig själv. Poff! Så är lovet över och en längtar till att bli klängd på ganska snart igen . Jag har faktiskt inget dåligt samvete över det här.

Nilam

Jag tycker och tror förskola är bra för barnen. Alla barn över 3 år borde få gå minst 25 h(istället för 15h- allmän förskola)i den pedagogiska verksamheten. Det är en fantastisk socialiseringsprocess som sker. Förskolelärarna, chefterna och kommunerna borde bara få resurser för att få till en fungerande pedagogisk verksamhet om sådan inte finns. Idag ökar ju förskollärarna mycket även om det ff saknas massa och mtp den pedagogiska utbildning de får torde en pedagogisk verksamhet inte vara svår att få till. Mitt barns förskola är fantastisk och jag är så tacksam över allt hen får vara med om där. Det är mycket mer än jag någonsin hade orkat ge hemma med småsyskonet. Mitt barn är fem i år.

Nemo

Jag älskade att gå i förskolan! Eller dagis som det hette på den tiden eftersom detta var på 90-talet. Jag gick på dagis mellan kl 07-17 fem dagar i veckan och många dagar nästintill vägrade jag att åka hem för att jag trivdes så bra (obs! Ingen missbruksproblem eller liknande hemma som gjorde att jag kände så).
På mitt dagis var vi typ 20-25 barn totalt, och i min åldersgrupp var vi typ 6 stycken om jag minns rätt. Vi hade ett eget litet bord som vi åt vid, vilket vi tyckte var jättehäftigt och vuxet. Överhuvudtaget fick vi 5-åringar klara oss mycket själva men vi tyckte det var roligt. Med det sagt, jag har arbetat på förskola i nutid, och upplever det som att det är större barngrupper nu. Förskolan jag arbetade på var privat, och byggnaden var ganska liten, och ändå var det massvis med barn - byggnaden kändes för liten när alla barn var inne. Så jag upplever det som om 2010-talet är en babyboom. Har ingen statistik men det känns som om kvinnorna som är i 30-40 års åldern får barn, samtidigt som de i min ålder (20-25åringar) också får barn, vilket blir ett babyboom, och överfulla förskolor.
Så, jag är inte påläst angående problematiken kring förskolor, men det går ju inte att missa att det verkar vara typ panik inom det fältet; för få pedagoger (De som fanns tidigare går i pension, de som finns nu är utarbetade, och för få läser på högskola till förskolepedagog), och massvis med barn på, troligtvis, liten yta. Sedan den låga lönen också. Jag tror, och delvis vet, att förskolepedagogerna gör så gott de kan, men det går tyvärr inte att förneka att barn nu för tiden förmodligen mår bättre av korta dagar... vilket ju inte går ihop med kraven som arbetande föräldrar ofta har på sig (!!). Nu blev detta jättelångt svammel, och det jag ville säga var väl att jag trivdes jättebra, och jag tror det finns barn idag som också gör det trots kaos, och samhället går fan inte ihop. De föräldrar som har sina barn på förskola ska inte må dåligt över att de har det, era barn och er relation behöver inte bli sämre bara för att de går på förskola. Vill väl mest bara skicka iväg en styrkekram till er som kämpar på och försöker få vardagen att gå ihop på ett så bra sätt som möjligt för era barn ❤

Bizzi

Helt OT. Jag funderar över mansplaining. Min sambo vill alltid förklara allt för mig, berättar detaljerat hur han tänker fast jag redan fattat för länge sen.. Mainsplainar han? Eller är det ett personlighetsdrag? Han blir ledsen för att jag blir sur för att han förklarar så detaljerat 🙈 What to do??!

Svar: Haha ja han mansplainar
ladydahmer.nu

Bizzi

Haha okej men kan jag göra något åt det..? Eller är det bara att förlika sig? Pallar inte gå runt och va sur hela tiden 🤷

Annelie

Jag jobbar på småbarnsavdelningen på förskolan och har bestämt att våra små absout inte får börja innan de är fem. Hoppas vi har råd att vara hemma ända tills skolstart.

Förskolorna i sig är bra MEN de barn som är 1-1,5 kan ju inte ens prata och göra sig förstådda.
3- åringarna leker på och tycker det är kul för det mesta, men de små! Ofta är det alltid ngn liten som går och grinar 90% av dagen och vill bli buren heeela tiden. Eller så kommer ngt större barn och ”puttar” eller domderar över de små som inte kan ta för sig än.

Och det är ju flera barn så det går inte att bära på en liten hela tiden, annat ska ju göras också.

Förstår om man veeerkligen mååååste jobba men vi lever fan fattigt men det är det värt om ngn av oss kan vara hemma med barnen. Det sociala får barnen via öppna förskolan samt leker med grannbarnen.


Tycker synd om de små som behöver mer uppmärksamhet och närhet på förskolan samt de föräldrar som ser ut som de har dåligt samvete när de hämtar, för vissa blir det en rävsax.

Sofia

Hej! Det kan nog se lite olika ut. Jag slås ständigt av hur tidigt de flesta föräldrar hämtar här i södra Sthlm där vi bor och även när vi bodde i sjöstan i Sthlm. Många hämtar 15.30-16 ca, går hem med barnen o leker o lagar mat och jobbar ev ngn halvtimme när barnen somnat. Så ser det även ut för vår del. Funkar fint oftast. Men alla har ju olika typer av jobb där vissa kräver fysisk närvaro o då är det inte lika enkelt.
Ha en fin kväll!

Anna

I vår kommun har förskolepersonalen larmat om att de inte kan garantera barnens säkerhet då de anser att det är för lite personal, och jag ser även på personalen på mina barns förskola att de sliter ont. Kommunen i fråga har bestämt att det ska vara fem barn per pedagog vilket är ganska vanligt om jag har förstått det rätt. Och om personalen har det så, då tänker jag att det rimligtvis även måste gå ut över barnen. Detta tycker jag mig ha fått bekräftat då samtliga av de pedagoger jag känner privat som jobbar på olika förskolor dels har haft sina egna barn hemma så länge som möjligt samt inte utnyttjat 15 timmar/vecka när de varit föräldralediga med småsyskon med motiveringen att de inte vill ha sina barn i den miljön i onödan. Jag har själv mina barn på förskola ca 8 h/dag och jag tycker att förskolan och personalen vi har nu är toppen (jämfört med andra förskolor), men barnen hade helt klart haft det bättre hemma om jag ska vara ärligt. Jag/vi borde kanske prioritera annorlunda. Eftersom att samhället i princip förutsätter att barn ska vara på förskola från tidig ålder tycker jag att det är helt galet att det inte satsas mer på just förskolan. Och ju mer tid barn är på förskola/fritids desto mer ansvar gällande "uppfostran" faller ju på förskola/fritids av naturliga skäl när barnen träffar sina föräldrar några få timmar per dag. Vilket också blir väldigt knepigt.

Anna

Jag tycker det blir himla problematiskt om det inte går att kritisera hur förskolor fungerar idag utan att riskera att ge någon förälder dåligt samvete. Vi vet att många inte har ett val när det gäller om/hur länge barnen är på förskolan. Därför borde ju fokus istället ligga på hur kan vi göra förskolan så bra som möjligt så ALLA barn har det så bra det bara går, oavsett om de är hemma eller inte. Och det går ju inte att låta bli att lyfta problematiken med hur förskolorna ser ut idag bara för att inte trampa någon på tårna. Då blir det ju i slutändan barnen som drabbas vilket vore oerhört sorgligt. För problematiken med förstora barngrupper, stress osv MÅSTE lyftas.

Anonym

Bra skrivet Annelie. Du har ju insyn i barnomsorgen. En förskolepedagog kan aldrig ersätta en förälder.

Sara

Jag blir så oerhörd provocerat av detta. Mest för att jag tycker du gör rätt för dig och din familj, men tydligen tycker du jag gör fel, då jag inte als delar din åsikt i denna fråga. Även om du säger det är systemets fel, så är detta din åsikt som säkert många delar, medan jag ser på förskolan som något alldeles fantastisk. Jag är inte dum i huvudet för det, och jag ser till mina barns behov. Förälderskåpet, barn och förskolar är så olika. Det du beskriver om förskolar är säkert saningen för många. Men inte för min familj. Jag har tre barn på förskolan, där det finns två fröknar på 8 barn och i stora gruppen tre fröknar på 15 barn. Vår förskola är inte mindre än fantastisk och de saker som de gör med barnen ger mina barn så otroligt mycket. De är ute hela dagarna och mina barn fullkomligt älskar det. Fröknarna bryr sig på riktigt om barnen, åker till förskolan på en lördag om någon har glömt en nalle, da de vet hur viktig den är för barnen. Kommer hem till oss med ritningar om ett barn har varit på sjukhus. Då jag jobbar hemifrån kan barnen välja vara hemma, men det är sällan tillfället och den minsta som är lika gammal som Juno blir tokig om han inte får följa med sina syskon. Jag blir arg, för att du verkar vara en fantastisk fin mamma, som bryr sig så mycket om dina barn och vill dom det bästa. På den fronten och många andra har du min fulla respekt, men när du blir så här trångsynt och enbart ser förskolan som ett onde, och att föräldra som kan rent ökonomisk ända vill ha sina barn på förskolan gör fel, då blir det tvärstopp för mig. Det är shaming om nått! Det finns inte rätt och fel här (om inte det finns brist i förskolan så klart), så lite mer nyans hade varit fint.
Vi var förresten på skidsemester (ett par gångar i veckan, samt på helger och semester åker vi skateboard eller snowboard) jag älskar att umgås med mina barn på detta vis och hade gärna tagit en vecka till faktisk trots sjuka barn. Men rita streckgubbar med dem är inte min grej. Tur de lär sig det på förskolan:)

Jd

Asså jag skulle gärna vara hemmafru men är det inte ett jäkla misslyckande att det finns mammor som väljer att vara hemma för att svenska förskolor blivit så dåliga? Typ fel anledning. Är 80-talist och sådär vidriga förskolor som beskrivs i kommentarerna ... så såg det ju inte ut. Antar att välfärdsbygget krackelerat för länge sen bara att jag aldrig lade märke till det.

Hanna

Att knappt träffa sina barn på varadagarna. Tänker att de även måste gälla partnern till den som är hemmaförälder då någon måste ta försörjningsansvaret. Gissningsvis på heltid för att allt ska gå runt ekonomiskt. Lägg till tiden för resväg till och från jobbet på det. 30 mins samtal per barn (om det finns flera) per dag känns helt plötsligt optimistiskt.

Svar: Japp och det är inte bra alls när det är så såklart. Oftast är detta pappan dessutom som inte heller anstränger sig i övrigt för en fungerande relation. (Obs generalisering)
ladydahmer.nu

Ida

Jag tror det är olika på olika förskolor gällande om man anser att förskolan är ett ”jobb” för barnen. På min dotters förskola säger man aldrig det. Jag har henne ofta mellan 8-17 på föris pga ensamstående och hon är pigg som en mört varje gång jag hämtar henne (snart tre år).
Hela den här diskussionen är så sämst och i-landsproblemaktig eftersom de som borde ta åt sig av problematiken ”för stora barngrupper på för lite personal” inte deltar i den, utan vanliga kvinnor och morsor som får dåligt samvete för att ungen måste gå 9h på dagis fem dagar i veckan. Vad är vitsen med det? Det är ju självklart så att föris inte ersätter tid med föräldrarna (det är väl ingen jävel som påstår det heller?) men jag kan helt och hållet från dotterns perspektiv säga att hon har flera fina anknytningar till pedagoger på dagis och kan knappast tänka mig att det inte är berikande för hennes liv. Det är inte svart eller vitt.

Uniunicorn

Jag håller med om mycket som har sagts men vill ändå lyfta ett obekvämt perspektiv - kan vi bara prata om att barnen som inte hade gått på förskola (dagis hette det ju då) var konstiga och hade svårare att komma in i klassen under hela lågstadiet och en bit in på mellanstadiet. MIN erfarenhet är att de inte hade samma förmåga att play the game som de som skrotat runt på föris och fritids. Och de hade färre men starkare relationer med andra barn vilket verkar ha gjort det tuffare för dem att hantera att leka med nya barn varje dag och de ställde högre krav på sina kompisrelationer, vilket ju inte bara är positivt i en kontext när man ska kunna leka med alla och ole-dole-doff kan avgöra vem du ska samarbeta med. Jag är uppvuxen i en småstad, 4 av 21 barn hade inte gått på dagis.

Svar: Jag tänker inte förminska din erfarenhet, men huruvida barn kan leka med andra barn eller hantera sociala situationer beror ju helt och håller på hur övrigt föräldraskap sett ut. Det finns en föreställning att barn måste gå på förskola för att lära sig sånt, men barn lär sig hela tiden. De lär sig dels av att själv utsättas för andra människor och dels (eller framförallt) av att iaktta sina föräldrar. Men visst, sitter man mest hemma så får ju barnet ingen träning alls. Mina barn har aldrig haft svårt med det sociala, tvärtom - Vi gick till öppna förskolan och lekparken och lat mamma som jag är så fick mina barn lära sig att söka kontakt själva. N är lite bättre på den fronten än T, men han red ju mest på hennes framgångar men är i övrigt inte blyg eller annat än kompetent socialt.
sen ser jag det inte som negativt om barn ställer mer krav på sina relationer, tycker det är ett problem att många barn finner sig i att behandlas illa bara för att få vara med.

Det enda negativt med barn som inte går alls i förskola är väl att de inte lär känna barnen som de ska gå i skolan med, så jag skulle nog sätta barnen på förskola iallafall sista året innan de börjar förskoleklass. Men detsamma gäller ju barn som flyttar när de går i skolan, man hamnar liksom efter då gruppen man introduceras i redan är etablerad. Mina barn har börjat när de är tre, men det är mest för att jag inte pallar längre än så hehehe.
ladydahmer.nu

Anonym

Uniunicorn:
Allt fler skolor använder idag UG istället för klasser, alltså blandar hela årskullen och splittar dem i nya grupper var tredje/fjärde/femte månad ungefär, lite olika beroende på skola. Detta har man börjat med eftersom ungarna annars bildar grupperingar och sammanslutningar som är väldigt negativa.
Alla dessa ungar av idag har ju gått i förskola...ändå funkar de inte i grupp utan skolorna måste ta till såna här nya metoder

Hmm

Jd ”Antar att välfärdsbygget krackelerat för länge sen bara att jag aldrig lade märke till det.”

Ja men visst är det så. De gamla kommer inte in på hem och får omsorg innan de är drygt 90. Sanningen om våra gamla idag är att de oftast dör inom en månad när de väl har kämpat till sig en plats till ålderdomshemmet pga att det mer eller mindre är försent.

Vi har ca 300 000 st pensionärer( lika många som alla invånare i hela Malmö!!!) som lever under gränsen som EU satt som fattiggräns och då i ett land som har moms på mat och andra livsnödvändigs saker som är dyrare än resten av EU. Vi inbillar oss samtidigt att medicin om vård är gratis men 2000kr per år när du lever långt under existensminimum är mycket pengar och många har inte råd art både äta och ha sina mediciner. Till det kommer kostnaden först för läkare men även tandvård. Behöver du hjälpmedel så är detta idag dyrt för den enskilde.

De nya hem och platser som byggdes till de gamla och handikappade har tillsatts av andra.

Man skär ner på rätten till assistens även för dem som är helförlamade och detta gäller inte bara svårt sjuka barn utan även vuxna som inte bor hemma.

Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst men började med att visa dig att de mest utsatta och svaga, och framförallt dem utan röst, har sedan länge tvingats leva under all värdighet och anständighet och jag är förvånad att alla inte vet detta.

Att det tog så lång tid innan det sipprade mer till förskolan beror krasst på att staten får in mer i skatt ju fler som har möjlighet att kunna jobba.

Så för min del, alla som beklagar förskolan och dess svårigheter, cry me a river. Vården är bedrövlig och många människor i Sverige idag har sedan länge tvingats leva ett liv under all värdighet. När de svagaste i samhället fått ett anständigt liv igen så kan vi börja titta på resten, men förskolan som många egtligen inte skulle behöva utnyttja om de bara struntade i nya huset, bilen eller semesterresan blir jag inte så upprörd över.

Se istället till att det finns möjlighet för unga vuxna att kunna flytta, kvinnor kunna föda barn utan svåra skador och hjälp om de uppkommer eller allt ovan först.

Och jo så här är det, vi MÅSTE ställa grupper mot varandra. Alla andra floskler är bara struntprat för det är det som all politik går ut på. Hur vi ska fördela våra begränsade pengar.

Petra L

Angående att hemmaföräldrar och försörjningsansvar:

Baserat på mina erfarenheter av att vara hemma med barn länge (till fyra år) och sedan hänga i hemskolningscommunityn och själv hemskola så vill jag påpeka att det är ett normbrytande beteende att vara hemma med sina barn. Och de som väljer den vägen är oftast väldigt tänkande människor, som också ifrågasätter andra normer, till exempel könsrollerna. I hemskolningscommunityt jag rör mig i så är det vanligt att mammorna är hemma med barnen men det är också många som turas om att ströjobba inom olika branscher och växlar vem som är hemma.

Sen tänker jag väl också på det här med vad som är bäst för barnet... Någonstans är det ändå så, tänker jag efter att ha tillbringat många år i terapi efter just en trasig barndom, att barn behöver trygghet och att bli sedda. Det är ju behov som inte går att kompromissa med. Det kanske är läge att lyssna på skuldkänslorna ibland, hur jobbigt det än är.

Petra L

Lyssnar just på ett radioprogram, "Heliga familjen", med Maria Sveland. Det är gamla program, men avsnittet från 3 juli 2009 handlar just om mammor, samvete och vilka olika attityder mammor och pappor har. Rekommenderas så starkt!

Känner att jag själv får lite annan syn än den jag gav uttryck för i inlägget ovan nyss.

Stine

Vet ni vad; jag älskar mitt barn och jag älskar mitt jobb!! Jag vill faktiskt inte vara utan varken barnet eller jobbet.

Helena

Jag är en av dom vikarierna som åker runt till olika förskolor när förskollärarna blir sjuka, utbrända eller är lediga.
Är i ett relativt lite område med förskolor på landsbygden. Föräldrarna känner igen mig på dom flesta avdelningarna jag är på.
Min upplevelse är följande.
Barngrupperna är stora (för stora) på alla förskolorna jag varit på. För det går på kommunens rekommendation av personaltäthet per barn. Förskollärarna går på knäna vissa dagar och stressen är ibland påtagligt stor.

Förskolan behövs, den ska fungera bra (vilket politikerna också behöver inse) och den ska nyttjas när den behövs. Jag dömer inte föräldrar som kämpar för att gå runt ekonomiskt och behöver ha sina barn på förskola långa dagar.

Efter en halv lärarutbildning och 1 år på dessa förskolor så är min tanke att ha min och min mans framtida barn så lite som möjligt på förskola. Från 3-4 år och uppåt ser jag fördelar med några timmars förskola per dag. Kan vi leva snålt och vända på kronorna så är vår ambition att ha våra barn hemma tills dom fyllt 3 år iaf.
Till saken hör att vi kämpat med att bli föräldrar i snart 9 år. När det här väl händer så vill vi båda få så mycket tid med vårt/våra barn som möjligt.

Christina

Ni som skriver att ni behöver vara två föräldrar som arbetar för att få det att gå runt, kan inge ni berätta lite mer om hur era liv och utgifter ser ut? Frågar endast för att jag ör genuint intresserad :)

Jd

Hmm: Nu tycker jag du har en unken Sverigebild *obs ironi*

Jo det har förfallit sedan långt tillbaka förstås. Norge verkar ha en väldigt bra vård utan köer så vi borde ta efter deras exempel. De är liksom nästgårds.

Nemo

"Kärlek har ingen ålder"* menade jag, även om min poäng nog kom fram ändå

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog