Ja jag curlar mina barn jättemycket
Kalas i två dagar! (Tredje sparar vi tills sen). Vi har ju alltid mamma, pappa, syskon-kalas på själva födelsedagen. Det var i fredags och då ville N som fyller hela tio (!!!) år ha smörgåstårta och pannkakstårta så då blev det så. Och så paketen. 

Tyckte jag köpt för lite tills vi la upp allt på bordet. Då sa jag till Oskar att så här kan vi inte hålla på. Jag fick EN födelsedagspresent när jag var liten. Det är väl nån slags kompensation jag sysslar med. 

Det roliga med våra barn är att de blir nöjda och glada, alltså JÄTTEGLADA, för alla presenter de får. Då är det kul att köpa. Hade bland annat köpt lite småpyssel på Monki i vackra glittriga färger. Typ ett rosaglittrigt mobilskal, en pytteliten necessär i halogenrosaturkost, en nyckelring i rosa skinnimitation med guld som såg ut som en häst. N ba "det känns som en dröm!". Så glad för allt man ger.

(null)


Sen igår lördag hade vi det traditionsenliga familjekalaset då farmor och farfar och alla kusiner och faster och farbröder kommer. Då äter vi vanlig tårta och bullar och så får födelsedagsbarnet paket från familjen. Hon fick bland annat en matlagningskurs (en dags) och en övernattning hos farmor. 

T hanterade detta dåligt. Han har aldrig nånsin varit avundsjuk eller missunsam när N får nåt (och vice versa såklart). Detta har jag ju klappar mig på axeln för pga jobbat hårt med denna bit. Så gårdagen blev en överraskning. Han blev jätteledsen och arg. För han ville ju också. Deklarerade högt att han ALDRIG fick presenter han ville ha. 

Men sen har vi ju också curlat våra barn som fan. De är inte vana vid besvikelser. Vi har liksom täckt upp. Som när T ville skriva brev till Felix Sandman och jag tänkte i panik på när jag skrev brev till Michael Jackson som liten och inte fick nåt svar alls och på hur ledsen och besviken T kanske skulle bli om han skrev och ej fick svar så ja jag utnyttjade min plattform och efterlyste ett sätt att komma i kontakt med Felix varpå hans styvmamma svarade och ja på den vägen var det och så fick T ett personligt videosvar från Felix som vi tittar på ofta och så slapp han bli besviken och mammahjärtat kunde lugna sig. Ja ni hör ju. Så ser mitt föräldraskap ut. Ja jag vet att det är kasst. Men jag står inte ut med tanken på ledsna barn. 

Jaja iallafall så har vi kalasdag tre kvar. Då brukar vi ha vanligt barnkalas. Barnet som fyller år får bjuda vännerna. I år vill jag ha nåt mysigare och lugnare med bara bästisarna kanske? Hur har ni gjort med era tioåringar? Vad har ni för kul förslag? 

(null)



Q

Tycker begreppet curling är komplext, på ett negativt vis. Jag ser tre aspekter i själva begreppet - dels underlättandet, dels barnets svåra känslor och dels föräldrarnas förmåga att hantera barnets känslor. Den problematiska aspekten av själva curlingen är om det sker för att föräldrarna har en oförmåga att hantera barnets svåra känslor och därför inte ger barnet de verktyg det behöver genom livet. För vad är det för fåfäng idé om att man som allsmäktig förälder ens skulle ha förmågan att curla bort allt jobbigt? Barnet stöter på svåra känslor från dag ett. Kanske är det därför begreppet curling klingar illa - för att det egentligen säger mer om föräldrars vanvettiga försök att curla bort sitt eget ansvar att möta svåra känslor, än om att barnen skulle slippa göra det. Så curla på för all del, det vill säga underlätta, men just för att underlätta - inte för att tro att en förälder skulle slippa lära barnet att hantera svåra känslor. Men ännu hellre - avskaffa begreppet curling, då det innebär att barnet får klä skott för föräldrarnas rädslor, oförmågor och tillkortakommanden. Varför försöker vi reglera barnets känslor för att vi inte kan reglera våra egna? Vi försöker manipulera och frammana en gräns på ett högst obehagligt vis - att inte låta barnet gå hungrigt är inte curling - men att inte låta barnet bli besviket är curling. Det handlar om känslor alltihopa. Vi är föräldrar, vi har barn, vår uppgift är att göra allt vi kan för dem - inkluderat att hjälpa dem bära känslor av alla slag, och de känslorna har vi ingen makt över, hur mycket vi än vill tro det genom att mynta begrepp som curling.

IA

Kalas i tre dagar har varit tradition här också. Och jul i en vecka. Är det lite mer släkt och sånt som ska träffas drar det ut i flera dagar. Tycker jag är sk*tkul. Härligt foto där på kalaset, det talar sitt tydliga språk. Ett personligt videosvar från Felix Sandman är det inte alla som har, vilken upplevelse. För det är ju inte bara presenterna som gör allt det är ju människorna och upplevelsen också. Fast det skulle ju inte vara samma sak utan presenter..så är det ju bara.

Fiskdamm är ju en klassiker också sk*tkul tycker jag. Tänker på kalas som barn när man sprang runt stolar och lekte vad-den-nu-heter när en står med ryggen bort och resten smyger sig fram tre steg och sen vänder sig den med ryggen emot snabbt och den som inte klarar att stå still åker ut.

Curla? Jamen asså vaddå jag har lika roligt själv. Kostar gör det ibland men det är det ju värt. Ha en bra fortsättning på kalaset.

sanna

Fast är det att curla?
Jag förstår tanken med att barn inte alltid ska få allt de vill ha och inte alltid ha skitroligt och bli undehållna osv.

Men ni har ju ett vanligt liv, en vanlig vardag, föräldrar som älskar sina barn, ger dom mat på bordet, kläder på kroppen, ser till att de är friska och lyckliga. Är inte det grunden och det viktigaste?

Min mamma var skitfattig när jag var liten, ändå såg hon till att jag alltid hade ett fint kalas, fint rum, roliga leksaker, det var alltid pyssel och stoj. Alltid bra mat, inte oxfilé eller hummer utan normal, näringsrik, husmanskost.
Jag var aldrig hungrig, jag led aldrig. Visst, vi hade ingen tv, ingen bil, reste bara dit det gick att lifta eller åka buss. Jag hade sällan superfina kläder och skor och hade gräsligt fula glasögon.

Ändå tyckte folk att jag i tonåren var bortskämd, det vi idag kallar curlad.
Så hur fan ska folk ha det?
Jag växte upp i ett kärleksfullt och kreativt hem.
Är det inte bra?

Äh, du är bra, barnen har en bra mamma och en bra pappa, ett tryggt och kärleksfullt hem. Vem fan bryr sig om de inte gråter tillräckligt mycket eller är missnöjda tillräckligt ofta?

IA

Det man kan göra om man är orolig att man"skämmer bort" är att om barn vill ha något låta dem önska sig något några månader eller så och få det till jul eller födelsedag..tycker jag är en jättebra "regel"..Så T får väl önska sig lite småpyssel på Monki till nästa gång också då ra..

Vad gjorde man som 10 åring? Ja...gömma nyckeln? Fisk, fågel eller mittimellan..Gosuch ja det tål ju att funderas på..

Josefine-tre barn

När våran äldsta fyllde nio i höstas fick hon också välja några stycken, tror dom blev runt sju stycken. Mest för att JAG inte orkade ett större kalas... Men det blev ett spa-kalas, ansiktsmasker och gurka på ögonen, bastu och sedan pizza och film!

Jag var en sådan där som fixade kalas för 20 barn, med tema (där även jag och min man var utklädda) och två fartfyllda timmar, bakade och fixade "rolig mat". Nu har jag förkortat kalasen till 1,5 timme, oftast med korv och bröd och glass. Och barnen är lika nöjda ändå!

T

Under mellanstadiet var jag på pyjamasparty/övernattningsfest. Typ 6 kompisar och myskväll med film och sällskapsspel och käk och snacks, sen antingen att sova över eller gå hem på kvällen. När jag tänker tillbaka så var det mina bästa kalas. Vad gäller mina egna kalas hade jag dem tillsammans med en annan tjej, vågade inte ha nåt eget för var så rädd att ingen skulle komma. Håller fortfarande i sig.

Maja

Jag tycker det är jättefint att du lägger så mycket tid och engagemang på dina barns födelsedagar. Att ge dem en massa presenter är väl inte så farligt? Det är ju förhållandevis billiga småsaker. Att bara ge snordyra presenter tror jag inte är så bra dock, det sätter en orimligt hög ribba och det gör dem inte gladare. När jag tänker på ordet curla tänker jag att det mer är att göra så att barnen knappt kan klara sig själva, de behöver inte ta ansvar, för någon annan kommer och städar upp efter dem - både bildligt och bokstavligt talat. Så länge barn lär sig generositet, vanligt folkvett, och att förstå värdet av pengar så tror jag att det går finfint.

Jag fick sällan presenter som barn och mina föräldrar lagade mig en tårta de själva ville äta, jag ville tex inte ha morotskaka till en födelsedag och då gjorde de just den så att de kunde ha den själva (rätt komiskt ändå!). Jag vet inte om detta har påverkat mig så värst mycket för jag är väldigt generös mot mina vänner och andra runtomkring mig, men jag tror inte att det hade blivit annorlunda om jag vuxit upp på ett annat sätt. Om någon gör något riktigt fint till mig, eller köper mig en present där det märkts att de tänkt på mig, börjar jag dock gråta för att jag blir så rörd, haha! Jag vill säga att man uppskattar saker mer när man inte förväntar sig det, men det stämmer ju inte med tanke på hur glada dina barn blir. Kanske har med åldern att göra? :) Måste fråga, tror du svarat på detta innan dock: vad är dina nästa tatueringsplaner?

Igelkott

När jag var barn var jag också väldigt missunsamm på min lillebror och fick därför alltid en liten present när han fyllde år för att bevara husfriden, haha! Jag växte bort ifrån det och är (enligt mig själv i alla fall) nu en välfungerande, empatisk människa. ;) Så det ordnar sig säkert med lite tid.

Therese

En av mina syrror var helt besatt av presenter och julklappar

Hon räknade dom och om någon fick fler än henne, då skrek och bråkade hon och förstörde hela julen.. om hon fick flest men någon annan fick dyrare, samma sak, skrik och bråk
Och fan ta dig om en fick dyrare/finare/fler födelsedagspresenter, då förstörde hon ens dag, snodde grejer och förstörde dom eller gav bort till sina vänner...

Jag önskade mig en sminkdocka, hon fick en, jag önskade mig en häst, hon fick en, jag önskade mig en hund, hon fick en (som hon sen vägrade ta hand om så jag fick rasta och städa efter honom..)
Jag har aldrig ens någonsin fått en egen barbiedocka..

När jag fyllde 17år var vi på begravning av min farfar samma dag.. när jag fyllde 18år fick jag panikångest och låg på badrumsgolvet och skakade.. sen dess firar inte jag, firar min sambo som fyller några dagar innan, men firar inte mig själv.. vill men kan inte och nu är jag så gammal och har inga vänner och knappt släkt kvar så ingen bryr sig heller..

Kul att fira barnen iaf! Rätta till alla fel som jag varit med om
Dom får de dom önskar och sånt vi tror är bra

Johanna

Tioåringen fick pga anledning inget kompiskalas när hon fyllde tio i somras. Vi lovade att det skulle bli när saker lugnat sig, och på hennes 10,5-årsdag bjöd vi in till kalas. En kall, rening januarikväll. Hela klassen. Litet hus. Orkar inte bröt och stök inne, så jag beordrade kläder efter väder och ficklampor med på kalaset. Satte upp en snitslad reflexbana i skogen bakom huset, tände en brasa och satte maken på att grilla korv och marshmallows i slutet av banan. Skrämde upp ungarna med lite läskiga historier, sen gav vi oss ut och jagade reflexer med ficklampor. Mycket uppskattat, mycket skratt och skrik, enorma mängder grillkorv och alla luktade som rökta böcklingar när vi var klara. Födelsedagsbarnet var mycket nöjt. Vi brukar köra på friluftskalas även andra årstider. Mysigt att grilla över öppen eld och upptäcka nån ny skogsdunge.

Petronella

Vi kör önskedag, dvs man får ta med sig en eller två kompisar och oftast blir önskan Gröna Lund för den ena och det andra barnet väljer oftast ett äventyrsbad eller bio med restaurang. Här får barnen vara utan syskon, våra barn är tighta men har rätt till egen tid med sina kompisar ibland precis som vi föräldrar ibland gör saker med bara ett barn åt gången. Äldsta är 14 år och iår valde hen att inte ha någon önskedag utan få extra pengar till moppen som ska köpas om ett år. Att ta ekonomiskt ansvar och förstå vad saker kostar och själv spara är ju viktigt så kag blev glad av det valet.

Nemo

Som äldst i en syskonskara på tre fick jag lov att som 6-7 åring låta mina syskon öppna mina presenter, pga att de annars blev så ledsna. Det gjorde mig ingenting direkt, det var en av de mindre upöoffringarna jag fick lov att göra som äldst. Men jag tror att detta bidrog till att mitt intresse för min födelsedag svalnade av, som 10-åring brydde jag mig inte alls längre.
Så tycker det är väldigt fint hur dina stora barn fortfarande bryr sig om sina födelsedagar, vad de får i present och vad ni ska äta osv, mycket mer hälsosamt!
Och förstår att det måste ha varit jobbigt att T reagerade som han gjorde, men tänker att det kanske är kopplat till julen - eftersom du berättat att han fick saker han inte ville ha? Och nu fick N igen något han ville ha (och nu inte heller kan ta del av (?)). Men tänker att han får önska sig det till sin egen födelsedag, låta N ha sin dag med farmor ifred (kan ju inte tala för hur just N känner, men som äldst är det HALLELUJA när en får lov att bli bortskämd ifred hehe).

IA

Therese - Å herre jisses! Nu när du är vuxen tycker jag du kan ta igen din födelsedag och försöka mota paniken. Baka dig en härlig tårta, köp en bukett rosor och unna dig en spa vistelse eller något. Jisses stackars liten..Där har dina föräldrar gjort något konstigt tycker jag. Likaså att baka en morotstårta till sitt barn på födelsedagen som den inte vill ha, för att äta själv. Det är f*n barn misshandel!

Moa

Jag hade världens bästa tioårskalas för snart tjugo år sedan. Bjöd hem sju vänner som råkade bli namndubletter Anna, Anna, Elin, Elin, Johanna, Johanna och så jag och en Lena som blev ett udda par. Vi ställde ihop fyra sängar i vardagsrummet. Först åt vi nog tacos som var ett helt nytt påfund och delade sen på två påsar chips framför Good Will Hunting som gick way over our heads. Har än idag ingen aning om vad den handlar om. Skitsnack, fniss och övernattning. Efter frukost åkte vi till ortens då oansenliga simhall och hade vansinnigt rolig "fri lek" i en timme. Rekommenderas starkt! Minnet av detta toppenkalas överspeglar besvikelsen från när jag fyllde 13 och ingen kom. Välj en bättre anpassad film bara😊

Mollan

Förutom att jag är väldigt anti konsumtion för konsumtions skull, och inte vill att barnen kopplar ihop materiella saker med lycka, så tänker jag att det här har med det emotionella att göra. Att du själv ev inte fått lära dej hantera livets svårare känslor på ett ok sätt? Men jag menar, livet blir inte plötsligt plättlätt för att en är vuxen - men då har barnen ingen aning om hur de ska hantera minsta motgång emotionellt. Hur tänker du att de ska bli hela vuxna om du inte lär dem att alla känslor är ok, men att de kan ha strategier för att inte skada andra/sej själva medan de upplever dem?
Jag tror det blir lättare lära sej som ung, men jag förstår ju du vet detta. Och att du försöker minimera pga kärlek. Jag tänker väl också på Underbara Claras numer episka (?!) Krönika om curlade barn och tänker att jaa, hellre det faktiskt.

Äh end rant.

Nina

En skattjakt kanske kunde vara kul på barnkalaset?
Min mamma ordnade en skattjakt på mitt kalas när jag var ca 10 år. Alla kunde läsa i alka fall så vi kan ha varit något yngre. Mamma hade skrivit lappar med olika uppdrag, ett till varje barn, av typen Lisa - gå och titta bakon den stora krukväxten i vardagsrummet. Skatten i slutet var godispåsar till alla barn.
Jag kommer fortfarande ihåg hur kul det var med skattjakten och tänk att min mamma ordnade den.

Marie Jensen

För mig är att ordna fina kalas med massa presenter inte att curla, snarare att det skulle kunna falla under "skämmabort".. curling för mig innebär mer att göra saker åt dem som de skulle kunna göra själva, tex att de aldrig behöver hjälpa till hemma, inte behöva tex cykla till kompisen/ eller när det regnar, utan alltid skjutsa.. att skjuta till extra pengar när de inte hushållat med månadspengen.. alltså ansvarsgrejer och sånt som förbereder för vuxenlivet, det känns mer curling för mig..

Emma

Jag gillar kalas som bygger på en aktivitet. Om vädret tillåter kanske de kan ha picknick i gräset, och då först få packa fika i en korg och sedan gå ut och hitta en bra plats, duka upp och ha sig, spela "Finns i sjön", leta reda på varsin pinne, tälja en spets och sedan grilla pinnbröd/marsmallows/korv över liten öppen eld? Och om vädret inte tillåter kanske man kan ha muffinsverkstad där de får några skålar med någon slags frosting/kräm/glasyr och lite olika sorters matfärg, så att de kan färga i olika färger, spritspåsar med snygga tyllar, ett gäng olika strössel osv... Så kan de dekorera sina muffins, och sedan duka upp och fika.

Moa

Vad tycker ni om drevet som bloggbevakning för mot Isabella Löwengrip? Är den rimlig eller har den gått över gränsen? När jag läser kommentarerna i bloggbevaknings-inläggen så känns det som att alla gaddar ihop sig för att förstöra så mycket som möjligt för en kvinna. Gör de ngnsin likadant mot män?

Svar: Tycker det känns sjukt obehagligt faktiskt.
ladydahmer.nu

Moa

Tack! Visst är det? Speciellt i och med alla mordhot Bella fått det senaste (om man lyssnar på Schulman show där Bella beskrev alla brev som hon får med hot mot sig och sina barn). Kommentarerna i inläggen visar tydligt vilken agenda de har med denna bevakning. Ex i ett inlägg skriver hon om Jocke Lundell, och där kan man läsa kommentarer som "Men skriv mer om Bella istället" som om det är viktigare att sänka Bella än att diskutera det Jocke har gjort det senaste.

Hanna

Helt OT men angående att Arnault ska ha ofredat en känd kvinna, vilket typ alla tidningar skriver om. Har iofs inte hängt med jättebra men ingenstans har jag sett att kvinnan själv har velat kommentera detta. Är det inte helt sjukt av SvD att då gå ut med det och att resten av medierna hakar på? Borde hon inte få välja själv om det är något som hamnar i media? Tycker det är fruktansvärt.

Karin

Svar till Moa:

Det har väl knappast något att göra med vilken könstillhörighet hon har?
Jag tycker att det är bra att hon granskas, och nu får stå till svar för de saker hon ljugit om.
Ska man bli Sveriges nästa Oprah Winfrey får man köra med lite snyggare spel.

Moa

Karin
Läs det som skett på Bellas blogg. Att granskningen påverkat Bella bra mkt värre än den skulle påverkat en man tycker jag är klart och tydligt.

A

Hej! Minns att du skrev förut om att N och T hade alla saker gemensamt. Blev nyfiken nu på om det fortfarande är så eller annars när/hur det upphörde?

Svar: De har fortfarande saker gemensamt. De delar rum och garderob. (och då allt däri). Sen har de nån enstaka grej kanske som är deras egna.
ladydahmer.nu

Karin

Moa

Jag läser inte hennes blogg sedan ett par år tillbaka så kommer inte gå in på den, men antar att du syftar på lappen hon "hittade" på sin bil?
Tror att det är ett medvetet drag från hennes sida att försöka vinna sympatier faktiskt, något hot är det ju hur som helst inte.
Vidhåller dock att granskningen inte har något med hennes kön att göra

Stephanie

Jag hade en skattjakt en gång på mitt kalas, fick ledtrådar att klura på och följa till varje nytt ställe där en ny ledtråd fanns, tills vi hittade skatten :) Var också på ett kalas där alla barnen fick göra sina egna pizzor, alltså vi fick deg pizzabasen och så la vi vad vi ville på, lite som tacos fast med pizza. Av ngn anledning tyckte jag det var superkul! haha. Minns också att jag tyckte det var kul med sova över kalas när jag var typ 11 :)

Tuva

Varför får hon en kurs i matlagning? Du ser verkligen till att fostra henne i patriarkatets anda. Fy och usch!!

Svar: Haha va? Ja för att kunna laga mat är verkligen patriarkalt.
ladydahmer.nu

Ellen

Vår nioåring bjöd in typ 8 kompisar. Vi körde Just Dance på Youtube, bjöd på pizza, kiosk med låtsaspengar (tänk färdigköpt, typ delicatobollar, chips och salta pinnar), lite dans och sen skattjakt i smågrupper istället för fiskdamm. Hade laddat upp med lekar men de hanns inte med, de underhåller sig rätt bra på egen hand i den åldern.

Sophie

Minns att jag själv för 5-6 år sedan, är 16 snart, helst hade disco eller den ”vuxna” kompismiddagen som gick ut på att vi, några bästisar, lagade mat i princip själva (tacos eller hamburgare typ) och sedan fick äta ensamma i ett rum och snacka skit sippandes på någon ”drink”, dvs. typ sprite med lime, hallon och jox i. Hoppas kalaset går bra! Kram.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog