Klappar mig själv på axeln för väl utfört föräldraskap
Oh det är nästan lite spännande med kommentarer som antyder att jag hjärntvättat mina barn med genus och att de minsann inte alls är så fria som jag önskar utan tvärtom inträngda i min egenknåpade hemstickade genusmall. Det var länge sen jag bollade med sånt trams, när N var liten så var det många upprörda röster som protesterade mot mitt - enligt dem - vansinne. Många menade att jag berövade henne livet och identiteten för att jag inte köpte hem klänningar. 
 
Men jag är trygg i mitt föräldraskap. Jag ser på mina barn och ser att de inte är som andra barn i samma ålder. Jag ser att de skiter i det yttre, skiter i vad tjejer får och inte får göra, om de inte gör kön rätt eller att killar inte får gilla klänningar. De skiter verkligen i det. På riktigt. De skiter i vad andra tycker om dem och de skiter i hur andra gör och ser ut och då tänker jag att jaha om jag hjärntvättat dem att inte lägga värde där utan på att alla får vara som de är och som de vill, så har jag väl ändå gjort nåt bra?
 
Hur kan man jämföra det med flickor som gråter för att de är fula, sjuåringar som vill banta, pojkar som övervakar varandra och bestraffar den som sticker ut, flickor som granskar varandras yttren osv osv? Ba "ja du har ju också påverkat dem!!!!". Mmmm ja det har jag. *high five!*
 
Det är ju ingen slump att de blivit som de blivit liksom. 
 
Och för den som oroar sig: N gillar klänningar. Inte mer än nåt annat plagg visserligen, men hon gillar dem och har på sig dem ibland. Och T gillar sånt som andra killar gillar också. Inte så mycket att vara cool och häftig eller kläder i murriga färger ... men räknas monster, vampyrer och spiderman? Är han pojkig nog då? Trots att han föredrar glitter, guld, regnbågar, gulliga djur och sånt som tjejer generellt föredrar.
 
Och bara en sån grej. Att vara nästan åtta bast och medveten om att andra tycker si och så och ändå vara stark i sig själv att strunta i det? (och han blir inte förolämpad av att folk tror att han är tjej emellanåt). Herregud Natashja, parenting well done skulle jag säga. *Klappar mig själv på axeln*

(null)

Karro

Du har verkligen hjälpt mig jättemycket i mitt föräldraskap. Jag har haft väldigt svårt med hur jag ska bemöta släktingar men har fått mycket kött på benen så att jag faktiskt kan berätta varför jag inte vill att de köper klänningar, berömmer frisyrer eller köper baddräkter till mina barn som är 1,5 och 2,5 år. Tycker det är ganska lätt nu men är väldigt nervös för framtiden och hur jag ska bemöta omgivningen när ungarna blir äldre.

Tova

Om jag någonsin får bli förälder, är det mitt mål att mina ungar ska få den frihet som det innebär att genuint inte bry sig om folk tycker om dom. För fan vad jag har bytt mig, och vad vad det snor energi som jag kunde gjort något roligt med. Du är en förebild!

Lisa

Grattis! Världen är stor och kan vara så underbar. Om dina barn får chansen att verkligen upptäcka det, kan ingen "uppfostran" vara "bättre". Tänk all glädje, all vilja, allt intresse, alla begåvningar...alla uppfinningar och möjligheter, som har gått upp i rök för att det ena eller andra inte har passat sig. Det borde va kriminellt att beröva barn deras möjligheter.

Myrgrisen

Du är så jäkla grym och en förebild och en sån där boj på ett stormigt vatten när jag tappar bort åt vilket håll jag ska simma.
Det gör mig så glad att läsa att dina barn har integritet och stark självkänsla. Att de VET att de har rätt att vara som de är. Så många barn och vuxna vet ju inte det. Inte jag iallafall. Jag rakade mig under armarna igår för att jag skulle gå till naprapaten (kvinna) och jag tänkte att det inte skulle vara oke [för henne] att se mig så. Så sorgligt! (Men att jag faktiskt inte rakat mig under armarna på flera veckor är ju ändå ett steg åt rätt håll.) Jag ser det hela som ett bakslag. Upp på hästen igen, ba! :-D nästa gång skiter jag förhoppningsvis i det.

eva

varöfr är din instagram privat ibland och ibland inte? så irriterande

Svar: För att förhindra insyn från obehagliga människor
ladydahmer.nu

Maja

Just det där tror jag är så viktigt, att T inte tar illa upp över att andra misstar honom för en tjej. Varför är det så illa? Det ska inte vara skamfyllt. Det påminner mig om hur folk tycker att det är så otroligt roligt och pinsamt om en tjej vinner över en kille i t.ex. armbrytning. När min bror spelade fotboll som yngre brukade tränaren gasta "Du springer som en tjej!" om någon sprang långsamt eller irrade bort sig. Det är inte förrän nu jag reflekterat över det, det är ju galet.

Förresten, varför gör du din insta privat då och då? Själv har jag nte instagram utan bara liksom googlar upp din instagram och följer dig på så sätt.

Sara

Håller med dig, well fucking done! 👏🏻 Hoppas min son också ska känna sig trygg i att vara sig själv och inte stereotypt killig (lika gammal som J)

Lisa

Hade också klappat mig själv på axeln i din sits! Att barnen dina har den inställning de har trots samhällets snäva normer är din förtjänst och det ska du vara stolt över.

Anonym

"Ingen slump de blivit som de blivit." Och det är väl detta den genusmedvetna kritiken du får handlar om. Det genusmedvetna föräldraskapet handlar inte om att forma barnen genom aktiv påverkan. Även om intentionen är god och resultatet tycks vara lysande. Det genusmedvetna föräldraskapet ska stödja och hjälpa barnet söka och hitta och utveckla det som är hen från början. Och metodiken som används är i huvudsak utökade alternativ i barnens lek i kombination med så lite könsstereotyp påverkan som möjligt.

Klappa dig själv du men särskilt genusmedvetet tror jag inte ditt sätt är. Men det blir säkert bra ändå tillslut.

Svar: Haha. Nja. Föräldraskap handlar om att forma barnen. Allt du gör formar barnen. Som förälder behöver du fundera på HUR du vill forma dem. Och hur du vill hjälpa dem att utveckla förmågor och talanger.
ladydahmer.nu

Kattpanda

Tycker du verkar ha lyckats något otroligt bra!:)

S

Tycker det är ett så konstigt argument, när folk antyder att man BEGRÄNSAR sina barn om man klär dem utifrån en genusmedvetenhet. Man ba' ja? Det är klart att man begränsar barnen, det är väl det som är meningen? Här tycker jag att vi genusmedvetna föräldrar ibland ber för mycket om ursäkt för oss själva och går med på motsidans premiss, att begränsning automatiskt är dåligt. Man ba' "det är inte alls begränsning jag sysslar med, jag ger barnen MER möjligheter osv". Men jag tycker det är bra att begränsa överdrifter och tycker inte begränsning är dåligt i sig. Om begränsning är bra eller dåligt går inte att säga utan att vara specifik. Det beror liksom helt på vad man begränsar, på vilket sätt och hur mycket. Jag menar, jag begränsar massor av saker för mina barn hela tiden, därför att det är viktigt att deras liv är i balans. Jag kan liksom inte överlåta det ansvaret på dem. Jag har ingen sockernoja, men de får inte heller äta så mycket sötsaker att de spyr. Jag älskar att mitt äldsta barn är extrovert och charmig/rolig, men hen får inte ta över alla sammanhang och göra stor show, utan måste vänja sig vid att kunna dela på utrymme och släppa fram andra och lära sig lyssna. Osv osv. Uppfostran handlar väl om att lära sig att bli en genomtänkt person som inte bara är slav under nycker/impulser/yttre tryck? Ofta pratar folk om att deras barn "minsann älskar den och den klädstilen" och bara vill ha på sig det och det. Ja, fast det finns ju inget som säger att det därmed automatiskt är skadligt för barnet att ha på sig andra kläder också? Det är ingen som skulle säga "mitt barn älskar faktiskt godis" och därmed låta barnet leva på enbart skumbananer. Inget behöver ju vara hundra procent förbjudet (som inte brukar våld på omgivningen eller är direkt skadligt). Men balansen i barnens liv är det jag som vuxen som ansvarar för. Och nu lever vi i en samhällelig kontext där pojkars och flickors liv blir obalanserade, mycket på grund av omgivningens förväntningar. Då kan jag ju begränsa vissa saker och kompensera upp andra. Det handlar inte om att aldrig få ha klänning, eller aldrig monstertröja beroende på kön. Utan om att eftersträva någon sorts balans som jag absolut inte vill lämna åt omgivningens godtycke att bara få till hux flux. För det kommer nog omgivningen inte att göra.

S

Brows on point!

Regina

Könsroller är ju fan GRUNDEN i kvinnoförtrycket så önskar att fler kunde inse att det är bäst att bekämpa dem. Men nej, istället säger folk att det är att "låta barn vara barn" att ta bort halva deras möjligheter.

Har gjort en analys om varför gruppvåldtäkter sker, och könsroller (alltså att män och kvinnor har så olika, vilket gör att kvinnor kan avhumaniseras) är en av anledningarna. Gå in och kolla om du vill, tycker det blev ganska klockrent :) på www.zaitzova.com

Tove

Vänta lite nu, när blev T 8 år?????? Han var ju nyss en bäbis, han var nästan nyfödd när jag började följa din blogg :S Då måste N vara 10???? Hur gick det till?

RebeckaL

Anonym
"Det genusmedvetna föräldraskapet ska stödja och hjälpa barnet söka och hitta och utveckla det som är hen från början. Och metodiken som används är i huvudsak utökade alternativ i barnens lek i kombination med så lite könsstereotyp påverkan som möjligt."

Det är väl det LD gör/gjort? Eller hur menar du att hon påverkat dom aktivt istället?

Madelene

Jag skulle också vilja nå dit...

IA

Jag har aldrig tänkt så kallat genusmedvetet. Jag har vuxna barn nu. När de växte upp var de inte intresserade av kläder i den utsträckning barn är nu. Då var det frågan om mest praktiskt, regn och vädertåligt. Mycket val gick på automaten så att säga. Så var det gamla inrutade könsroller i skolan så att säga. Vilket får mig att tänka på den här artikeln:

"Vi ska medvetet träna pojkar att bli bättre på att kontrollera sin ilska och inte hävda sig genom att trycka ner andra. Vi behöver motivera dem att ta skolan på större allvar och utveckla sin känslomässiga intelligens och sociala kompetens.
Vi behöver medvetet lära flickor att tro på sig själva, att våga säga ifrån och ibland tänka lite mer på sig själva."

https://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/jamstalldhet/article16139583.ab

Men mycket ser ju annorlunda ut idag. Med könsnormer och identiteten och framför allt konsumtionssamhället vilket verkligen har förändrat mycket. Det här med könsroller och att vara genusmedveten är ju också en fight mot konsumtionssamhället vilket spelar ju i hundraåtti på könsroller vilket för med sig att åttaåringar vill banta, läppförstoring och you name it. Jag skulle bli väldigt frustrerad om jag hade en tolvåring som ville banta, ha läppförstoring och "göra ögonfransarna" eller tatuera ögonbrynen.

Det är så otroligt uppchåsat och en sån kommers inte minst på Internet och skolan, med grupptryck och passa in och allt vad det heter i dagens samhälle, så jag förstår ditt resonemang om att dina barn "skiter i det yttre, skiter i vad tjejer får och inte får göra, om de inte gör kön rätt eller att killar inte får gilla klänningar."

Det är en "fight" mot både konsumtionssamhälle och grupptryck..kan man säga..

My

HUR har du gjort? Vill också lyckas med det.

Lotta

Vad härligt att ha en sån stabil självbild! Snälla ge mig en punktlista på hur man gör haha.

Jennie

Bra jobbat!

Alle

Grymt jobb gör du 💪. Har följt dig sen du började "härja" på familjeliv. Och jag gillar verkligen dig 😍.

Emma

Heja dig! 👏 har precis fått mitt andra barn och använder din blogg lite som en guide i uppfostran. Du skriver så klokt och jag får väldigt ofta ”aha-upplevelser” (även om jag själv tycker att jag tänker jämställt och genusnedvetet 😂😅)
Älskar när du bloggar om föräldraskap, skulle vara roligt om ni tog upp mer om barnuppfostran i podden ❤️

Carolina

Så. Jäkla grymt. Men alltså HUR, hur gör man för att lyckas med det? Min son är bara lika gammal som J än, vi har starkt begränsat stereotypa pojkleksaker (han leker nog på förskolan med vad han själv vill liksom), erbjuder sång/musik, omhändertagande lekar i mycket högre grad istället och försöker ha ett så nära föräldraskap som jag mäktar med. Har enbart färgglada roliga kläder för att uppmuntra omgivningen att inte behandla honom som en ”cool kille” och säger ifrån när släkt och omgivning könar/tänker på att själva inte använda pojke/flicka utan kompisar/barn osv men allt det här är ju bara småbarnstiden. Hur gör man sedan? När det ska börja kommuniceras? En förälders genusguide om man får önska inlägg!

Ala

Jag är gravid med mitt första barn och jag har länge gillat hur du hjälpt, respekterat och uppfostrat dina barn och jag kommer personligen plocka mycket från det du lärt mig om föräldraskap via din blogg. Tycker verkligen du ska vara stolt

Anonym

Tips på fler feministiska bloggare? Jag är urusel på hitta saker på internet eller leta information nu för tiden🤦‍♀️ Men vill läsa mer! Det är just "forskandet" min hjärna inte orkar.

Lilly

Hej, har ett önskeämne till Penntricket.
Från flera håll hör jag talas om att feminismens backlash är på stark ingång. Och nej, inte enbart från Alexander Bard-hållet. Feministen Nina Åkestam skrev ett uppmärksammat inlägg om hur feminismen aldrig varit trängre än idag på FB och släpper tydligen en bok om det till hösten. Inspirationen kommer från boken ”Därför är jag inte feminist”. När Bianca Ingrosso säger att hon inte är feminist i en podcast får hon en aggressiv nätmobb emot sig osv. Skulle vilja höra era tankar!

Steph

anonym^ men åååå, som att inget annat i vår omgivning påverkar och formar oss som människor? Vi bara landar på denna planet och helt oberoende av varandra och lösryckt vill göra bröstimplantat, analblekning, eller läppinjektioner?

Ida

Ååh nån ovan önskade barnuppfostran i podden, men alltså kan du inte göra en egen pod om enbart barnuppfostran? Det önskar jag trots att jag inte ens har barn.

Emelie

👍🏾👍🏾👍🏾👍🏾👍🏾👍🏾❤️❤️❤️❤️❤️

ellos

Tror inte du hjärntvättat dina barn men definitivt påverkat de lika "hårt" (indirekt och kanske inte med mening)men lika mycket som andra föräldrar som påverkar mindre i genustänk. Vi är också frukter av våra föräldrar. Till en viss grad.
Och att just dina barn har blivit så exemplariska rent genustänk-mässigt tror jag absolut inte är en slump. Du har påverkat dem. Jag har påverkat mina. Oavsett om jag velat eller ej.

Svar: Så du tycker inte det är skillnad att påverka sina barn till att inte bry sig om sitt eller andras yttren, inte bry sig om könsroller eller vad flickor och pojkar får eller inte får vs att påverka sina barn att känna kroppsångest, granska andras kroppar, vara noga med vad flickor får göra osv? Intressant att flera här men noll analys ba ”du har påverkat dina barn lika mycket!!” utan att ta fem minuter till att tänka på konsekvenserna av föräldraskap som utgår från genus jämfört med ett föräldraskap som inte gör det. Tänk ett varv till och fundera på om det är dåligt att påverka sina barn i en riktning som får dem att må bra.
ladydahmer.nu

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog