Konstiga pronomen, ickemän och sliddjur
Just nu pågår två diskussioner eller debatter i feministiska kretsar på sociala medier: 
 
1. Pronomen (främst de som transpersoner använder)
2. Begreppet "ickeman". 
 
Och jag har såklart några tankar kring detta. Eller kring debatterna snarare. 
 
 
Vi börjar med pronomen: 
 
Det har raljerats mycket kring transpersoners val av pronomen. De kallas tramsiga och löjliga och felkönas medvetet och diskussionen handlar ju om hurvida det är rimligt eller inte att själv välja pronomen. Och om det är rimligt att bli ledsen eller kränkt för att man som trans inte får gehör för sina önskemål gällande frågan. 
 
Vi har ju han, hon och så nya hen. Det är de etablerade just nu. Innan hen gjorde sitt intåg så fanns det liksom inget vedertaget könsneutralt pronomen så transpersoner fick liksom hitta på egna (hen är ju också påhittat för övrigt så det inte är oklart) för att slippa tvångsköna varandra. På engelskan använder många transpersoner "they" men jag kände en amerikansk transkvinna för cirka 15 år sen som använde "shim". (En kombination av She och Him tror jag). Finns det inget vedertaget så får man ju skapa på egen hand liksom. Inga konstigher alls. I sverige så användes bland annat hyn och hin och så hen.
 
Sen blev hen upptaget av gemene person och de övriga pronomen ansågs överflödiga. Och jo, visst, de är de ju kanske eftersom att hen täcker upp bra för alla som inte är hon eller han. Jag ska förklara varför.  
 
Så här va: 

Pronomen är en grammatisk kategori. Det är en ordklass med funktionen "ersätta substantiv". Det är en stängd ordklass - det finns alltså bara ett visst antal ord som är pronomen, och rent grammatiskt är det en ascool revolution att "hen" de senaste typ fem åren blivit allmänt accepterat som ett könsneutralt pronomen.

Pronomen är ingenting man har eller är. Pronomen är någonting som används språkligt för att slippa säga hela ditt namn, "personen", "vederbörande" eller liknande. Pronomen och könsidentitet är inte samma sak. Pronomen och identitet är generellt inte samma sak alls. Det finns språk som helt saknar könskodade pronomen (som finska, eftersom språket helt saknar grammatiska genus) och språk som har jättemånga.

MED DET SAGT: 

Nu får ni bear with me för jag vet inte hur jag ska försklara begripligt, men att hen blev accepterat av gemene cis suddar ju inte ut historian eller erfarenheterna inom transcommunityt. Om man använt exempelvis hyn och lärt sig att identifiera sig på så sätt (oavsett vad grammatik och ordklasser är så kan man ju fortfarande identifiera sig med ord och pronomen, det ser vi ju inte minst på alla henmotståndare som gråter blod och vrålar kränkt att de minsann inte är nå jävla hen varje gång nån använder ordet) så kommer ju inte den känslan upphöra för att nån bestämmer att nej nu är det hen som gäller.

Jag fattar ju det och ni fattar ju det även om vi ibland raljerar kring det. Jag har ju raljerat massvis, kanske mest för att jag varit trött på att anklagas för felköning och transfobi när jag och andra misslyckats med att minnas enskilda pronomen och dels för att det har använts för att starta konflikter. Men i efterhand känner jag att det egentligen är en ickefråga (för mig alltså, inte för de det gäller) och att det är ganska få transpersoner som blir arga för att man inte har koll på deras enskilda. 

Och! Detta är viktigt att komma ihåg:

För en person som inte ens existerar enligt normsamhället så kan identitet och pronomen och ORD spela jävligt stor roll. För en person som gång på gång på gång osynliggörs, felkönas, misstänkliggörs, ifrågasätts (är du säääääker?!) och inte tillåts existera på samma villkor som andra grupper så kan det vara skitviktigt att själv få sätta ord på sin identitet och existens. 

Och det är faktiskt inte svårt att ta hänsyn till.

Nej det är inte det. Om nån vill att du använder hyn eller hin eller den eller det eller vad fan det nu må vara: gör det bara. Ja det kan vara svårt att komma ihåg alla enskilda men det är inte svårt att genomföra. 

Och något jag tycker vi som feminister bör fråga oss själva är: 

Är det viktigt?

Är det viktigt att ta den här debatten?

Är det viktigt att drämma ordklasser i huvudet på transpersoner?

Är det viktigt att bråka om det?

Gynnar det kampen alls? 

Svaret i denna fråga är nej. Självklart ska det vara ok att diskutera och reda ut, ifrågasätta och debattera. Men på bekostnad av vad och vem? Är det värt det? 

Fokusera på patriarkatet tack. Transpersoner som vill refereras till som hyn är inte ett problem och bidrar inte till kvinnors förtryck. Att däremot polarisera sig mot transpersoner där kvinnor och ickebinära med erfarenhet av kvinnoförtryck ingår är antifeministiskt. Att överhuvudtaget bidra till förtryck, om det så är förtryck mot svarta, förtryck mot funktionshindrade, förtryck mot feta eller förtryck mot transpersoner är inte rimligt eller ok som feminist heller oavsett om de frågorna i sig är feministiska eller ej. Dels för att gruppen kvinnor ingår i varje enskild grupp som jag just radade upp och dels för att vi är bättre och vet bättre än så. 

 

Om ickemän: 

Kajsa Ekis Ekman skrev en artikel för några år sen där hon ifrågasatte begreppet och jag kan hålla med om mycket, jag är inte heller bekväm med att klumpa ihop kvinnor och ickebinära till en negation av mannen. Återigen, man utgår från mannen som norm och alla som inte är män är en klump osynlig massa. Inte män. Icke män. Misslyckade män. Man osynlliggörs. Dels som kvinna men också det förtryck man utsätts för. 

(Dock menade Kajsa att begreppet hade som syfte att utplåna den binära könsmallen, men jag tror snarare det handlar om att samla alla som ej är män under ett begrepp)

Ickeman inkluderar dock även AMAB (de som tilldelats könet man vid födseln), dvs personer som generellt har manliga privilegier och som saknar erfarenhet av kvinnofiering och kvinnoförtryck. Sådana som till synes för utomstående och patriarkatet ser ut som och tolkas som man. Dessa har ingen plats i kvinnoseparatiska samanhang. Men å andra sidan har jag faktiskt aldrig stött på någon ickebinär amab som kräver tillträde till dem heller så detta kan ju vara en halmgubbe. 

Karin Kajjan skriver så här på sin instagram och jag kan inte riktigt argumentera emot även om jag inte riktigt har samma åsikt i frågan och som sagt ogillar begreppet i sig och hellre säger "kvinnor och ickebinära" om jag vill inkludera fler. Men det känns inte så viktigt för mig att debattera heller. 

Ett annat begrepp som är vanlig är slidbärare eller livmodersbärare och det används nästan alltid som en synonym för kvinna av cispersoner med missriktat vilja att inkludera (och då exkluderar de ännu mer då kvinnor inte alltid har slida eller livmoder) Sen reducerar det människor till sitt könsorgan och det känns ungefär lika fräscht som flashbacks sliddjur, men jag förstår också att det kan finnas en funktion med begreppet t.ex om man vill ha separatistiska sammanhang för personer med fitta. 

Jag är ju som ni vet en stark förespråkare för att annars använda kvinna eller kvinno- när man pratar om patriarkalt förtryck. Tex prata om kvinnovården eller kvinnoförtryck eller kvinnofrågor eftersom att kvinnor förtrycks för att de är just kvinnor och man inte ska osynliggöra detta. Men även ickebinära med erfarenhet av kvinnofiering (och kvinnoförtryck) ingår där då patriarkatet skiter i könsidentitet. Tolkar man nån som kvinna så kommer den bli behandlad (och förtryckt) som sådan och dessa personer måste få ingå i vårt systerskap oavsett om de är kvinnor eller inte. 

Sen kommer inte jag kränkt bråka eller gaffla om nån använder begreppen heller. Dels för att det är ganska sällan transpersoner likställer kvinnor med slidbärare (har det nånsin hänt? Det är ju cispersoner som gör det) men framförallt för att det finns viktigare saker att bråka om. Mäns våld och sexuella övergrepp till exempel. Förlossningsvården. Krisen i förskolan. Lika löner. Tanters pension. Patriarkatet. 

Felicia Mulinari skrev för övrigt en jättebra debattartikel som svar på Kajsa Ekis Ekmans som jag tycker ni ska läsa. 

"Kajsa Ekis Ekman vill inte kallas för ickeman. Jag kommer att respektera det och kalla henne för kvinna. På samma sätt hoppas jag att andra respekterar de som inte vill använda kvinna för att benämna sig själva, det ord som så ofta använts av patriarkatet för att osynliggöra människor; vi är många som aldrig fått vara en riktig kvinna. Och jag välkomnar en teoretisk och politisk diskussion om vad en social rörelse med växtvärk och interna makthierakier ska kalla sig. Men det är en diskussion som jag endast vill ha med ödmjukhet och respekt. En respekt som bara kan läras genom att försöka organisera motstånd tillsammans. Och att faktiskt försöka lyssna på varann."



Språko

Jag älskar din blogg! Den gör mig smartare och är en riktig ögonöppnare. Jag har en förfrågan dock som skulle för mig göra läsningen mycket smidigare och det är att inte skriva ordet ”att” efter ordet ”eftersom”. Det räcker med eftersom och blir dubbelt upp att skriva eftersom. Vill typ säga förlåt för att jag påpekar det men det stör min läsning så mycket att jag inte kunde hålla mig.

Språko

Jag älskar din blogg! Den gör mig smartare och är en riktig ögonöppnare. Jag har en förfrågan dock som skulle, för mig, göra läsningen mycket smidigare och det är att inte skriva ordet ”att” efter ordet ”eftersom”. Det räcker med eftersom och blir dubbelt upp att skriva eftersom att. Vill typ säga förlåt för att jag påpekar det men det stör min läsning så mycket att jag inte kunde hålla mig.

H

Tycker bara det är konstigt att det blir så stor sak av ett pronomen som man sällan säger när personen är med och hör och aldrig vid direkt tilltal. Hade mer förstått grejen om det funnits genus på "du" eller "jag". Generellt brukar jag byta till du/dig/din om jag vill referera till någon som är med och hör samtalet, känns överlag oartigt att prata om någon i tredje person när den är med. Mest kan jag tänka på att det är ett problem om man ska presenteras offentligt av någon annan som då säger fel. Eller vad missar jag?

Jibby

Håller med om pronomen-debatten. Upplever att de flesta transpersoner inte tar så illa vid sig när man i början inte vet hur de vill bli tilltalade. Kan även hålla med om att det är jävligt svårt attkomma ihåg alla olika pronomen eftersom väldigt många använder egna pronomen har jag märkt (använder själv namn som en galning pga minns inte alltid).

Ang icke-man.hatar begreppet. Hatar att kallar slidbärare. Alltså det är ju cis-allies som använder det, men de använder det i smmanhang där de menar cis-kvinnor eller andra som identifierar sig som kvinnor? Det blir konstigt eftersom det är återigen en påminnelse om att man är ”det andra”.

Problemet här är att det är nolltolerans för att fråga. SHH la ju ut frågan kring vad som definierar en icke-binär och blev då en terf. Håller med om att hon kunde uttryckt sig annorlunda, men ja hennes hjärna verkar fungera på sånt sätt att den går rakt på och hon säger vad hon menar (vilket jag tycker är en mycket positiv egenskap). Men jag ville faktiskt veta! Folk säger att man ska acceptera ickebinäras känslor vilket jag håller med om, men ag vet fortfarande inte vad som är grejen. Jag känner inte i mitt väsen att jag är kvinna (men definitivt född som kvinna). Det skaver lite i kvinnorollen som tvingas på. Men är jag ickebinär då? Eller är en ickebinär först när man väljer att kalla sig det?

My

Det är faktiskt extremt märkligt att det dels ska krävas av mig att jag ska minnas allas egenpåhittade pronomen och om inte ska jag kallas fula saker även om jag skulle använda det vedertagna ordet som inkluderar alla - hen.

Jag kan fatta grejen ändå. Ilskan och sorgen. Men någonstans. Nej. Någonstans får man ge sig ändå.....

Svar: Fast är det verkligen så? Eller är detta en halmgubbe?
ladydahmer.nu

Linnea

Jag hänger inte med🙃. Jag har aldrig hört begreppet hyn. Vad är skillnaden mellan hyn och hen? Och vad är anledningen till att du inte vill bli kallad hen? 🤔 Skulle bli glad för svar!

Karolina

Jag tycker också att det är lite förvirrande med alla "nya" pronomen, men jag vill inte och försöker att inte kränka någon. Jag är och vill kallas kvinna. Jag är inte alls bekväm med kvinnorollen, har vägrat rätta in mig i ledet på många sätt och blivit straffad därefter. Men jag har trots detta aldrig någonsin tvivlat på vad jag är. Att kallas icke-man eller slid-/livmoderbärare känns helt främmande och inte alls rätt, jag känner inte alls igen mig själv i de uttrycken.

Jd

Tycker inte någon riktigt har att göra med hur jag benämner dem när den inte är med. Det viktiga är väl att vara respektfull och tolerant i direkta interaktioner.

Det blir ett slags polisande från en mindre klick aktivister som jag tror går negativt ut över transpersoners möjligheter att integreras med övriga samhället. I Kanada har t.ex språklagar instiftats kring pronomen - men vilken arbetsgivare törs då anställa en transperson om de riskerar böter vid eventuella felbenämningar från någon i orginasarionen?

Emma

Jag tänker så här, hur svårt kan det vara att minnas ett önskat pronomen? Få människor kommer befinna sig i en stor grupp full av icke-hon/han.
Man minns namn, glömmer man bort säger man det och frågar, eller?
Så ett rum med 20 Pers som exempel. EN påtalar att önskat pronomen är XXX hur svårt kan det vara att minnas?

RebeckaL

Språko
Man har inte lite hybris när man vill att någon ska ändra sitt sätt att skriva pga personliga preferenser.

RebeckaL

Jag har svårt att bilda mig en bra uppfattning i detta. Det som gör det extra svårt tycker jag är att det är så tydligt vad som är rätt eller fel att tycka i frågan enligt den stora (synliga) massan.

Maria E

Jag förstår inte riktigt varför du ifrågasätter (till My här ovan) det jag vet att du själv blivit utsatt för åtskilliga ggr och det många många andra också varit med om. Det skapas ju för fan regelrätta mobbningsdrev och hatkampanjer för att nån sa hen istället för den eller inte kunde hålla reda på vem som vill kallas för hin och vem som vill kallas för hyn och xyrx. Folk går ju för bövelen bananas för att grammatik ens diskuteras och påstår att de blivit fråntagna sin existens och fått allvarliga trauman.
Det kan hända att det inte handlar om en stor grupp som håller på med detta. Men det gör det sällan heller när sk hatstormar utbryter under tidningars k-fält. Det rör sig nästan alltid om en mindre klick som skriver väldigt många kommentarer väldigt ettrigt och aggressivt. Är det heller inget problem? Klart det är. Precis som det här är ett problem som gör att kvinnor inte vågar delta i diskussioner på nätet. Vet du hur många DM jag fått från kvinnor som tackar mig för att jag skriver om detta och ber om ursäkt för att de inte vågar stötta mig öppet eftersom de fruktar repressalier? Och som berättar vad som hänt när de sagt vad de tycker och vilka som ligger bakom smutskastningskampanjerna? Det börjar bli ett gäng nu.
Som jag ser det har kvinnor fått nog. Fått nog av att hotas och hatas till lydnad och underkastelse OAVSETT varifrån hoten och hatet kommer ifrån. Jag vet inte varför du trivialiserar det, för det tycker jag att du gör. Men jag tycker det är åt helskotta fel att säga åt kvinnor att inte lägga sin energi på nåt som gör dem rädda och kuvade och istället fokusera på nåt annat. Om det här låter hårt så är det inte meningen. Jag vet bara inte hur jag ska uttrycka mig för att få fram vad jag tycker och känner.
Sen anser jag inte att Karin har större mandat än nån annan kvinna att avgöra hur det ska kännas att bli refererad till som ett könsorgan och nåt som inte är en man. Jättefint att det inte bekommer henne. Då kan hon fortsätta kalla sig slidbärare och så kan vi andra få bestämma vad vi vill kallas. En superenkel lösning är ju annars att precisera vilka man menar. Då kan man både inkludera och låta bli att stövla över andra kvinnor.

Maria E

Problemet är ju inte heller i första hand att kvinnor är rädda för att inte kunna kalla sig kvinna längre (även om den rädslan också finns). Problemet är att vi kallas nåt vi inte vill bli kallade för. Det är ett faktum. Ekis tar upp flera exempel i artikeln där media använder ordet icke-man som en synonym till kvinna. Det är ett verkligt problem. Blir verkligen illa berörd över hur Karin skriver om andra kvinnor som irrationella tokor som inbillar sig och hittar på. Särskilt när hon själv frågar andra kvinnor om de är stolta över sin feminism. Den feminism Karin bedriver med detta är iaf inte min feminism.

Maja

1. Begreppet ickemän inkluderar VISSA personer som är AMAB. AMAB som jag jag förstår det är alla som blivit assigned male at birth, alltså alla cismän samt transkvinnor bl.a. Idén att ickemän som är AMAB generellt har mansprivilegier tror jag är felaktig, men det är en svår fråga att bedöma. Min åsikt är att om en person är kvinna så är den välkommen i kvinnoseparatistiska sammanhang, oavsett AMAB eller ej. AMAB-personer som är ickemän men inte kvinnor är välkomna till separatistiska rum för ickemän.

2. Vad jag har hört/läst så används begreppen fittbärare/livmoderbärare etc. i sammanhang då man pratar om något som har med typ mens, graviditet eller sex att göra. Alltså när könsorgan är relevanta men man inte vill anta någons könsidentitet utan inkludera alla som kan ha dessa kroppsdelar. Verkar väldigt konstigt om folk använde dessa ord som synonymer till kvinna.

Sofie

Jag tror aldrig jag kommer begripa debatten. Googlar och läser på och försöker bli klokare i begrepp, och ser att folk vänligt frågar på Instagram när de inte förstår och de får alltid svaret "det är inte mitt jobb att utbilda dig. Läs på".

Jag har läst på. Läst Kajsas krönika, svaren på den och dylikt, googlar begrepp och försöker läsa debatter men de pratat ju inte om samma saker. Är ju den i omöjligt att utbilda sig själv.

Om kön enbart är en social konstruktion? Varför behövs fler kön? Då kan vi ju enbart ha de biologiska XX och XY och så kan en få vara precis som en vill inom den kategorin. Varför behövs socialt kön? Och varför behövs fler av dem? Jag förstår inte.

Jag kan läsa själv, men snälla erbjud något mer än pajkastningen på Instagram.

My

Online är det så. Man kan bli rätt grovt påhoppad om man skrivit ”hen” istället för vad än nu individen kallar sig. Det är sjukt tråkig stämning.

Frida

Cementerar du inte Hirdman's teori om att män är norm och kvinnor "det andra" könet när du använder pronomen "man" i din blogg?

Svar: Nej
ladydahmer.nu

Deckres

Det jag reagerat på i debatten om pronomen var att vissa tyckte de var fel att använda hen när du inte viste pronomen. Utan ord som personen eller likande skulle användas. Jag har tänkt att hen funkar generellt om man inte har koll/haft möjlighet att fråga.

Men vet man om en persons personliga pronomen så är de ju fel att använda ett annat. Lite som att använda fel namn med flit..

belle

@sofie. Eftersom du googlat och läst på har du väl redan sett detta. Men för säkerhets skull. Pedagogiskt och inte hetsigt:
http://trollhare.com/2012/01/08/hur-radikalt-ar-det-egentligen-att-forsvara-transsexualismen/
Hela trollhares blogg rekommenderas fö. Och så har vi ju ultrapedagogiska och informativa transformering.se

Lisa

Sofie
Genus är en social konstruktion, inte kön. Hela samhället är en social konstruktion, och något jag gissar att alla vill känna sig delaktiga i. Att då ta in ett tredje (eller fler) genus i syfte att få dem som inte känner sig som man eller kvinna, mer inkluderade (mot att känna sig exkluderade) i samhället, tänker jag är väldigt sympatiskt. Och viktigt. Gemenskap och delaktighet är grundstenar i mänskligt välmående, därför är det viktigt.

Sofia

Innan jag började följa diskussionen i internetforum så hade jag hållit med dig om att det var en icke-fråga, kunde inte förstå då hur transrättigheter skulle kunna krocka med feminism. Men efter att ha följt denna debatten under några år så har jag ändrat åsikt här. Den bild som framstår av transrörelsen online är AMABs som hotar och hatar kvinnor (what else is new, liksom?), ofta påhejade av sk feminister och även cismän som passar på att få utöva lite hederligt kvinnohat utan risk för repressalier. Tycker det säger ganska mycket att det är just AMABs och inte AFABs som står för hatet, hoten och drevandet mot kvinnor, faktiskt. Skönt att se att kvinnor äntligen börjat tröttna på detta.

pod

"Ett idealiskt postmodernt samhälle karaktäriseras av att tilltron till objektiva sanningar raserats, inga ideologier eller religioner anses längre tillförlitliga och tilltron till vetenskapen har gått förlorad. Postmodernismen är en tid då gränser suddas ut, och där ingenting är på förhand givet. Den postmoderna människan är både rot- och rastlös -och livet ses som en serie tillfälliga förflyttningar och rollbyten.

I och med att människor i det postmoderna samhället har förlorat tron på objektiva sanningar, finns ingen tillförsikt i att framtiden skulle kunna kontrolleras och styras och engagemanget i kollektiva rörelser raseras. Istället förläggs människors satsningar i hög grad till individuella projekt, och jakten efter nu-upplevelser. Det postmoderna samhället är ett samhälle där var och en ständigt måste skapa och omskapa sitt eget jag och sin egen verklighet."

Jd

Funderar över kommentarer om hur "svårt det kan vara" att komma ihåg pronomen/konstruktioner.

Hen, AMAB, AFAB, hyn, icke-män, slidbärare, den, ze, hir, zir.... problemet är att ju fler ord som aktivisterna vill att man ska lägga på minnet, desto fler uppfinns.

J

Jag var på ett seminarie där personen som presenterade pratade om "fittbärare/livmodersbärare" (minns inte exakt vilket av dom) men i det sammanhanget handlade om att prata om mens, och då vara tydlig med att det inte handlade om kvinna/man utan fittan i sig själv, vilket ju är fint iomed att det finns ju kvinnor utan fitta etc. Men i andra sammanhang än rent kroppsliga, blir det ju jättekonstigt.

FT

Den dagen någon refererar till mig eller mina mamma eller andra underbara kvinnor i min närvaro som "livmoderbärare" eller "icke-män" så får de sig en fet jävla snyting. Kvinnoföraktet bara sipprar men det har minsann blivit rumsrent.

Språko

RebeckaL
Det är en grammatisk miss att skriva ”eftersom att” och därför stör det läsningen. Det är så återkommande i just denna blogg och därför ville jag påpeka det. Jag försökte säga det på allra vänligaste sätt och hoppades att jag lyckades men din kommentar säger mig att så inte var fallet och det var ju tråkigt.

Ps: har lyckats två ggr att skicka min kommentar utan att ha skrivit färdigt. Ursäkta för det.

Maria

Du skriver om transpersoners ”existens” på ett sätt som du inte gjort förut. Om du förstått, kan du förklara vem som påstår att transpersoner inte existerar? Eller hur fel använt pronomen innebär att personen inte existerar? Jag fattar verkligen inte. I min värld är det snarare höjden av självupptagenhet; ”alla ska veta på förhand och sedan minnas mitt pronomen och aldrig säga fel, annars existerar inte jag”.

Svar: Klart det finns massvis med människor som inte tror transpersoner existerar. Min pappa till exempel. ”Man är man eller kvinna!” Random snubbe på internet.

Sen finns det gott om rövar och töntar som är trans och som använder pronomen som verktyg för att starta konflikter, men tror de är ganska få i stora hela.
ladydahmer.nu

RebeckaL

Språko
Jag förstod att det var en grammatisk miss. Tyckte ändå att det var en lustig kommentar. Jag kan också störa mig på skriven text men inte på den nivån att jag ber författaren att ändra sitt sätt att skriva, oavsett om det är grammatiskt riktigt eller ej. Men såg också i din kommentar att du försökte göra det på ett vänligt sätt.

Malin

”Som att säga fel namn”
Ja då tänker jag att ganska många gånger i livet blir vi kallade för fel namn, eller folk minns inte alls våra namn, eller minns inte ens att de träffat oss. That’s life liksom. Varför ska det vara lättare att minnas ett pronomen, eller ens att en person har ett annat pronomen än han/hon? Vi har alla våra liv. Träffar jag en transperson många gånger är det normalt att jag minns hen/hin/hyn/zhin/etc, men efter bara 2-3 gånger är det lika normalt att glömma detta som att glömma att någon heter Mattias/Mats/Markus.

Lisa

Malin
Tycker att du har en poäng där. Man glömmer, missar eller tar fel (det är tex inte ovanligt att folk kallar mig för Lina). Det måste få vara okej, så länge man försöker lägga det korrekta namnet eller pronomen på minnet till nästa gång. Vilket jag tror att de flesta faktiskt gör, undantaget gubbstruttarna som är helt ointresserade av allt som inte rör dem själva. Samtidigt förstår jag transpersoners frustration.

Anonym

Tror inte du förstått vad trans är för nåt. En transperson är binär. Man eller kvinna. Hon eller han. Ingen trans vill bli kallad hen. Eller hyn eller nåt annat än han/hon. Det är av särskilt intresse för en transperson till skillnad mot cismänniskor som inte bryr sig på samma sätt. Om en transperson hävdar hen vill bli kallad hyn eller nåt annat än han/hon i tredje person så är det garanterat en fejk som inte riktigt fattat vad en transperson är för nåt.

Svar: Låter som du har en ganska stor kunskapslucka i frågan.
ladydahmer.nu

Li - the one and only

Jag tycker alltid det är kränkande att reducera människor till vandrande bärare av kroppsdelar eller till ickemän. Även i "kroppsliga" sammanhang. Jag vill inte att min läkare ska se mig som en livmoderbärare och hur man inte kan se att det knyter an till en gammal patriarkal syn där mannen var norm och kvinnan reducerades till sina reproduktiva organ är beyond me.

Ska man tala om inkludering är det inte så värst inkluderande att att säga slidbärare eller livmoderbärare heller när man talar om kroppen och reproduktion. Alla med en slida har inte mens, på grund av t ex hormonrubbning, tidigt klimakterium, eller att personen ifråga tvingats operera bort sin livmoder. Alla med en livmoder kan inte bära fram ett barn i den, till stor sorg för många ofrivilligt barnlösa. Osv, osv.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog