När sexiga selfies och smink ses som empowering blir genusmedvetet föräldraskap omodernt
Asså har genusmedvetet föräldraskap blivit omodernt? Jag har under senaste åren kunnat observera x antal feministiska profiler bli föräldrar till döttrar som redan från start kläs upp i gulliga klänningar, rosetter på huvudet och annat överdrivet feminint. 
 
Ok nu är jag ytlig och dömer boken efter sitt omslag, för vill påminna att genus inte handlar om yta enbart .... MEN ytan har ju ganska stor betydelse i hur våra barn blir bemötta och uppfattade och det är ju ganska viktigt att ha i åtanke, men nu verkar det som att det neutralare genusmedvetna har glömts bort. Eller blir man så när man får en dotter som feminist?
 
Är detta en konsekvens av den nya snygga feminismen där smink och hudvård och sexiga (helst avklädda) selfies blivit en del av kvinnokampen? Då är kanske steget till döttrar som blir empowered av att kläs som ubersöta små dockor inte lika långt? 
 
Har ni också lagt märke till detta? 
 
Anonym

Nja, min erfarenhet är nog att man är mer medveten men att man inte lägger så mycket fokus på ytan. Det finns en strävan efter att låta barnen få hitta sin egen kraft och identitet utan att avköna barnet.

Svar: Dvs man struntar i att barnen formas av hur de blir bemötta? Barn kan nämligen inte hitta sin egen kraft om de könas av omgivningen.
ladydahmer.nu

SunnyG

Japp, det känns verkligen som att vi gått varvet runt tillbaka till Spice Girls-feminism igen. 😔

Lisa

Det är väl problemet med ”obildad” feminism tyvärr. Balansgången mellan den och arrogant högskolefeminism är så svår! Å ena sidan krävs bildning för att skapa sig en relevant analys och för att kunna identifiera strukturer och problem, å andra sidan ska alla kunna ta del av och plats i feminismen. Och då blir sexiga selfies och pyntade småflickor plötsligt feminism (som ”empowerment”) för att man kanske saknar relevanta verktyg som faktiskt krävs för att förstå feminism. Och så riskerar det att bli exkluderande igen. Hur fan gör man liksom?

Svar: Jag upplever detta även hos skarpa feminister med annars grym analys! (obs du har mkt bra och relevanta poänger dock)
ladydahmer.nu

Human

Låt oss nu klä våra barn, döttrar och söner, som vi vill. Om dottern har klänning är det fel men när sonen har klänning då är det pk-genus? Total självmotsägelse.

Svar: Fundera lite på hur flickor i klänning blir bemötta vs flickor i tex jeans. Och om det påverkar deras självbild och utveckling. Fundera på det en stund. En lång stund.
ladydahmer.nu

Feminin humanist

Låtom oss klä våra barn som vi vill. En dotter i klänning, fel? Men en son i klänning, pk-genus applåder. Total självmotsägelse.

Marie

Lite OT men ändå inte. Jag tittade nyss på ett jättebra TED talk med sociologiprofessorn Gail Dines, en helt ny bekantskap för mig som jag blev tipsad om. Nu vill jag läsa allt av henne! Denna föreläsning heter Growing up in a pornified culture: https://www.youtube.com/watch?v=_YpHNImNsx8

Anonym

Mina barn (en kille och en tjej) är nog typiska stereotyper pga slappt föräldraskap. Min dotter har alltid varit lugn medan sonen varit en "röjig" individ från start. Genusmedvetet föräldraskap kräver jobb och eftertänksamt vilket vi inte har gjort. Samtidigt är jag väldigt "ofeminin" enligt normen pga inget smink och dassiga kläder. Förhoppningsvis kan detta smitta av sig på barnen.

Malin

Det här med enpowerment.. jag fattar inte? På vilket sätt är det empowerment att klä sin dotter i sockersöta dockklänningar? I don’t get it.

Elin

Jag har en fyraåring och känner typ att jag har misslyckats. Hon vill bara ha klänning och strumpbyxor och rosa. Jag har köpt jeans och vanliga tröjor men inget duger. Jag har inte könat, men hon har blivit så gulligull bemött av sin farmor som har överöst oss med skit. Hoppas jag lyckas bättre med lillebrorsan!

Tessa i höghuset

Jag har inte noterat det. Personligen kan jag känna att det är viktigt med kläderna när de är små just pga att det styr hur vi bemöts. Men, för äldre barn måste man också väga in andra faktorer, och även lyfta eventuella stereotypa önskningar. Så om en utomstående ser ett av mina barn idag jmf med för fem år sen så skulle de kanske dra den felaktiga slutsatsen att jag inte är genusmedveten. (Och tvärtom för ett annat av barnen.) Men det var inte det din spaning handlade om egentligen ju.

Anonym

Att verka för att stärka pojkars och flickors könsidentitet genom att få dom känna harmoni och trygghet med rådande könsroller har alltid varit genusmedvetet föräldraskap. Hur barnen än är så är dom helt okej som pojkar och flickor. Den tryggheten är den genusmedvetnes uppgift att förmedla. Och för att klara det måste rådande könsroller med i ekvationen. Annars har man missat nåt tycker jag.

Svar: Tror du missat en hel del.
ladydahmer.nu

Jd

Men alltså man ska väl inte behöva känna att man "misslyckats" för att ens barn väljer stereotypa kläder eller intressen? Snacka om att jobba motvals.
Självkänsla sitter inte i hur feminin eller maskulin en person är, och inte sitter ett dåligt bemötande av andra i det heller.

Svar: Nyfödda väljer väl varken kläder eller intressen? Inte heller ettåringar eller tvååringar. Och även hos äldre barn så är det ju du som köper hem kläder och leksaker. Hur ska en treåring veta att det finns prinsessklänningar att välja bland om det inte ligger i garderoben?

Självkänsla och självbild påverkas i högsta grad av hur man blir bemött. Tror du att söta flickor i gulliga klänningar blir bemötta likadant som flickor i jeans och tröja?
ladydahmer.nu

IA

Undrar hur vissa tänker. Är det till att hoppas på att barnen kommer välja "dassiga kläder" som något positivt? Och känna sig misslyckad bara för att en fyraåring tycker det är kul att klä upp sig i klänning och rosa? Har man inte satt ribban lite väl skevt för att vara nöjd med sig själv som förälder och inte känna sig misslyckad då eller?

Förr i tiden var mottot "hel och ren" en bra grund. Så jag trallar nog vidare lyckligt omedveten om genus-pk vare sig det gäller jeans eller kjol och annat. Hellre det än att känna sig misslyckad pga val av kläder. Jag menar..

Svar: Men vadå känna sig misslyckad? Med kunskap kan man väl göra bättre val för sina barn? Jag känner mig inte ett dugg misslyckad som förälder för att jag valde att aktivt agera utifrån den Kunskap jag har. Varför skulle kunskap och genus få folk att känna sig dåliga?
ladydahmer.nu

IA

"Smink och hudvård och sexiga (helst avklädda) selfies blivit en del av kvinnokampen? Då är kanske steget till döttrar som blir empowered av att kläs som ubersöta små dockor inte lika långt? "

Ja det här är ju också ett jättestort ämne som handlar om så mycket. Konsumtionssamhälle, reklam, exploatering, för att inte prata om Internet, gemenskap eller i brist på, grupptryck. Vana, eller ovana, själv uppfattning, tid och absolut ekonomi. Det kan ju vara stora skillnader från stad till förort, skola till skola, från en gata till en annan på attityder och trender. Tycker mycket också "går i vågor".

Sen är det mycket man reagerar på här ute på Internet där en manskultur verkar använda sociala media för upprätthålla en mans-hierarki, där unga kvinnor är utsatta för grova kränkningar och hålls "på plats" med hjälp av mode, "visa tuttarna", selflies hysteri osv. Unga tjejer verkar väldigt mycket utsatta i konsumtion, halvnaket, att passa in e.tc. på Internet tycker jag. Förr var det grupptryck och "passa in" i skolan nu är det ju hela tiden. 24/7..ska det passas in och se bra ut. Fruktansvärt pressat måste det ju vara.

IA

Det är nog så viktigt att hitta en sysselsättning till unga tonårstjejer annat än att "passa in på sociala medier."

Det blir värre och värre och det är riktigt hemskt förfasen!

https://www.instagram.com/p/Bf_aoh9Dcf5/?taken-by=misternapier

Isa

Jag tänker att allt en gör som feminist inte nödvändigtvis måste vara feministiskt. Alltså att inte ens personen i fråga (förhoppningsvis) skulle klassa det som feministiskt. Sen är ju föräldraskap en feminist-breaker generellt, finns ju uppsjöar av forskning på hur tidigare vettiga jämställda par faller ned i de unknaste stereotyperna såfort det kommer en unge, tänker mig att detta faller under den kategorin.

Emelie

Kan det ha att göra med att man försöker uppvärdera det feminina? Dvs att man gör ett statement genom att visa omgivningen och ens barn att man tycker feminint kodade kläder är bra.

Svar: Kan vara så!
ladydahmer.nu

Lisa

Anonym,

ursäkta, men att få barn att känna harmoni med rådande könsroller?? Tror man på mänskliga rättigheter för alla är väl det ungefär det värsta man kan göra. Tvångströjor är tvångströjor. För ett par hundra år sen var det "okvinnligt" att t ex tänka, läsa och skriva. En kvinna var en ägodel.
Nu ser det något annorlunda ut, men fortfarande inte särskilt lysande.
Fy.

Anonym

Lisa. Fast nu pratar vi könsroller i form av yttre attribut, bemötande i kontext barnuppfostran. För 100 år sedan...dessutom pratar vi nutid.

Anna

Jag tänker också att det kan bero på en vilja att uppvärdera det feminina. Som förälder tycker jag att det är himla knepigt att förhålla mig till barnens önskan och vilja att klä sig ”tjejigt”. Vill på inget sätt nedvärdera saker de själva identifierar sig med. Minns själv hur extremt förvirrande det var som barn att allt det som förknippades med flickor sågs som sämre, tex flickors kläder, lekar etc. samtidigt som omgivningen förväntade sig dessa lekar och kläder. Oerhört frustrerande. Försöker jobba stenhårt på att ge mina barn alternativ men det är inte lätt alla gånger.

Anna

hehe vet uppenbarligen inte hur det här med kommentarer fungerar. Du får mer än gärna dölja min e-post i föregående kommentar om det är möjligt, såg ut som att den skulle synas tillsammans med kommentaren vilket inte var min avsikt 😃 (och sen bara radera denna kommentar då det är ot så att säga). Tack på förhand och ha en trevlig kväll!

aelyaen

Du äger den största skatten i universum. Glöm inte det!

IA

LD- Nej det var på Elins känsla av misslyckande jag reagerade på inte att kunskap och genus får folk att känna sig dåliga. Känner man att man gjort ett misslyckande pga av klädval tycker jag man är inne på fel spår så att säga. Jag har inte mycket genuskunskap med mycket sunt förnuft om jag får säga det själv. Håller med dig om att bemötandet skiljer sig på hur man ser ut till det yttre, inte bara om flickor har klänning eller jeans. Även en fyraåring blir ju påverkad av sin omgivning och det hör väl till utvecklingen och leken att springa på tå och leka prinsessa och prata främmande språk som ingen begriper..:-)

Svar: Ah ok!
ladydahmer.nu

ellos

När jag ser dina barn på bild så tänker man (jag) att de är rätt präglade rent genusmedvetet hur de är klädda. Eller tror du att din pojke har haft "friheten" att välja själv hur han själv vill klä sig? Bakom deras klädsel anar man en stark påverkan av klädval och åsikter.
Hur tänker du kring detta? Kan det måhända bli för hårt åt" motsatt håll"?

Svar: Mina barn har alltid varit friare än andra barn o det både syns o märks. Du ser ju det själv. Tänk att min som vågar vara så trots tydliga o starka normer i samhället som säger till honom att han är fel. Trots klasskompisar som felkönar och påpekar. O min dotter som till skillnad från sina jämnåriga skiter i att vara fin eller fint klädd, som inte oroar sig för sin vikt eller sitt yttre, som fortfarande är barnsligast i sin grupp, som aldrig nånsin uttryckt åsikter om andras utseenden. På vilket sätt kan det gå för långt åt ”motsatt håll”?
ladydahmer.nu

Kim

Min fars sambo gav precis min son på 21 mån en present. En pyjamas med kamoflagebyxor och en militärgrön tröja med en stridshelikopter på. WTF??!!
Jag tycker inte såna kläder hör hemma på nåhot barn och blir så ledsen att han får såna bara för att han är kille.
Tur att mormor fattat galoppen lite iaf. Hon kom hem med en rosa tröja med mimmipigg-byxor till.
För ja. Jag vill att min son ska upplevas som mjuk, och allt vad det imnebär. Han ska inte ha hårda tryck och skit.

Får lite ångest över att jag kanske bär en flicka i magen nu. Inte pga att det är en tjej, utan för all skillnad samhället (med start redan i familjen) kommer göra på henne och min son. Hur fan ska jag bemöta? Försöka väga upp? Suck.

Emelie

Jag tycker absolut inte att du dragit det för långt "åt motsatt håll". Däremot tänker jag att alla föräldrar, hur mycket vi än anstränger oss, hur goda intentioner vi än har, en dag kommer stå där med våra vuxna barn och bli kritiserade. Vi kommer alla få stå till svars för det som blev fel under barndomen. Vad det är vet vi inte än, så länge de är små. Jag fasar lite för den dagen, men har samtidigt bestämt mig för att om (när) den kommer så ska jag lyssna, inte avfärda med "du minns fel". Men vi gör alla så gott vi kan för våra barn. Facit kommer pö om pö.

Svar: ok? Och vad innebär detta? Att man inte ska anstränga sig eller vara aktiva i sitt föräldraskap? Jag är helt ok med barn som gnäller på mig när de blir äldre så länge de har god självkänsla och inte tvingats in i ganska snäva könsnormer.
ladydahmer.nu

Anonym

Genusmedvetet föräldraskap betyder att man är medveten om de förväntningar som finns på barnen och som är enbart knutna till deras kön. Många av dessa förväntningar bär man också själv på. Genom att vara medveten om sina egna förväntningar kan man lättare undgå begå misstag i sitt förhållningssätt till sitt barn. Misstag att projicera sina förväntningar på barnet och som kanske inte alls passar barnets sanna natur. Utan kanske blir direkt hämmande och skadligt för barnets utveckling mot sin fulla potential som hel människa. Ungefär så tänker jag mig menas med genusmedvetet föräldraskap. Ett introvert föräldraskap med ständigt fokus på sig själv och sitt agerande mot barnet i syfte att inte skada/hämma det med sina felaktiga förväntningar på det.

Fast å andra sidan brukar ju pojkar och flickor utvecklas allt som oftast så som överensstämmer med samhällets och sina egna förväntningar. Det är inget misslyckande från den genusmedvetne, eller behöver vara, utan det är bara som det är. Barnen trivs i det som på förhand förväntades av dem. Och då är allt bara som det ska. Den genusmedvetne kan i det läget ge alternativ som ligger nära de aktiviteter barnen valt och som passar deras socialt konstruerade könsroller som i sin tur passar dom själva alldeles utmärkt. Detta för att söka och kanske hitta delar i barnets personliga preferensspektra som annars riskerar gå förlorat, bli outvecklat, av barnets egna förnöjsamhet med det den har och inte saknar det som kanske ligger lite djupare och mer dolt i barnet. Kanske en söt liten flicka som älskar glitter och smink och att göra sig fin innerst inne också har en brutal boxare i sig. Eller också älskar sumpiga träsk med massa småkryp att studera. Sånt vet man aldrig men den genusmedvetne vet det. Att man aldrig vet alltså och därför ska ge alternativ även när allt är tipp topp.

Jd

LD
Jag menar främst att man inte ska gå och känna sig misslyckad om ens barn är tydlig i vad den vill ha på sig, och detta på något sätt krockar med rådande "genusmedvetenhet."

"Nyfödda väljer väl varken kläder eller intressen?" - Nej men det finns ju ett åldersintervall mellan 0-18 år där barnen själva i ökande grad ska lära sig bli en autonom människa, och inte tänker jag gräma mig över om de väljer "fel" färg på kläderna. Vare sig åt ena eller andra hållet s.a.s.

"Och även hos äldre barn så är det ju du som köper hem kläder och leksaker." - Som nån skrev, hel och ren duger bra för mig. Om jag får en flicka som väldigt gärna vill uttrycka sin känsla av "flickighet" så tänker jag att det är ok, så länge jag jobbar med att ge god självkänsla/självförtroende i övrigt. Omgivningen finns där, absolut, men barnet har ju ändå rätt till eget tycke och smak i någon grad?

"Hur ska en treåring veta att det finns prinsessklänningar att välja bland om det inte ligger i garderoben?" - Jag bad själv om prinsessklänningar och rosa grejer som liten pojke, så från mitt perspektiv är man ganska tydlig som barn med vad man gillar och vad man dras till för attiraljer. Det är hela min poäng - vill min unge ha ett visst klädesplagg så kommer den få det alldeles oavsett om det är könsförstärkande eller inte.

Svar: Såhär: jag tror inte att det är en slump att min son på åtta år och min dotter på tio inte har uttryckt nån längtan efter könsstereotypa grejer. Barn påverkas av allt omkring dem. En flicka som blivit bemött utifrån sitt yttre (detta ökar om hon kläs gulligt) från tidig ålder kommer lära sig att vilja ha mer av den sortens bekräftelse. Hon är mer benägen att efterfråga vackra klänningar än en flicka som fostrats mer kompensatoriskt. Och det måste ske medvetet, man kan inte bara låta bli att köpa klänningar och tro att flickan ska växa upp friare utan det krävs ett mer medvetet och tydligt motverkande föräldraskap. Min dotter får också klänningar. Men det intressanta är ju varför hon inte vill ha det i samma utsträckning som sina vänner och varför hon är den enda som inte bryr sig om sitt yttre. Och ser man till min son som ganska tydligt bryter könsnormer trots negativt bemötande från omgivningen emellanåt - varför bryr han sig så lite om att vara kille på rätt sätt? Genus handöar inte bara om kläderna men kläderna har betydelse för hur barnet utvecklas som person ovh för hur den blir behandlad av omgivningen.
ladydahmer.nu

Emelie

Självklart ska man vara aktiv i sitt föräldraskap! Jag gör själv så gott jag kan i min genusmedvetna uppfostran. Jag menar bara att trots att man försöker göra alla rätt med barnen, så kommer de ändå äga sin egen berättelse som vuxna och fråga oss "varför gjorde du si och så?" när allt man gjort varit sitt bästa. Menar allmänt, med allt möjligt i vår fostran om barnen. Det var ingen kritik.

Jd

LD
Ok det köper jag. Tror inte det är nyttigt för något barn att lära sig få bekräftelse för sitt utseende enbart, så det får man ju verkligen jobba med på olika sätt.
Sedan kommer ju olika föräldrar prioritera olika saker hos sina rätt olika barn. Vissa barn är väldigt brydda kring sina föreställningar om kön, medan andra inte är det.

Min kompis son har långt hår och får ofta kommentarer om att han ser ut som en flicka. Han ler bara och bryr sig inte, är väldigt "grabbig" i övrigt. Det är för honom helt egalt om han tillskrivs feminina värden. Känns ändå skönt att samhället kommit en bit påväg med barnen och att det mer och mer bryts upp.

A

Förstår tankegången att man vill uppvärdera det feminina, men här har man nog blandat ihop kvinnlighet med femininitet.
Alla som är kvinnor är kvinnliga som sådana. Det finns inget kvinnor kan göra för att bli mer eller mindre kvinnliga. Vi bara är det. Däremot finns det mycket vi kan göra för att öka eller minska vår femininitet. Detta för att femininitet är något man aktivt måste göra. Femininiteten har ingenting med kvinnlighet, kvinnlig biologi eller ens kvinnlig könsidentitet att göra. De mest feminina människor du kan hitta är faktiskt män som klätt ut sig.

Sara

Det är ju skitsvårt att uppfostra genusmedvetet. Jag gör fel varje dag med min dotter. Det finns så otroligt mycket söta "flickkläder" och det är väldigt svårt att inte berätta för dem här bedårande varelsen att hon är gullig. Klart det är lättare att påstå att det är empowering och att "uppvärdera feminitet" än att erkänna att man ibland gör fel, men jag tänker att det är ganska mycket efterkonstruktion och önsketänkande. Ingen vill ju erkänna att de inte gör det absolut bästa för sina barn. Även om alla gör det bästa de kan.

IA

Undrar om någon skulle känna att det misslyckats om de har en son som absolut vill ha en fotbollströja och stålmannen dräkt..Ligger det inte något dubbelt i det här?

Madde

Jag har inga barn men blev själv påtvingad klänningar till varje avslutning, högttid osv när jag växte upp.
Nu är jag en vuxen kvinna som hatar klänningar och kjol. Skulle aldrig kunna tänka mig att ha på eländet.
Kanske om jag fått välja själv hade det varit anorlunda.

Madde

Jag har inga barn men blev själv påtvingad klänningar till varje avslutning, högttid osv när jag växte upp.
Nu är jag en vuxen kvinna som hatar klänningar och kjol. Skulle aldrig kunna tänka mig att ha på eländet.
Kanske om jag fått välja själv hade det varit anorlunda.

Mie

Min son vill helst ha fotbollströjor, men de äkta kostar ju en förmögenhet så dem har han inte så många av. Han brukar få önska sig till jul eller födelsedag, det är den enda gång han visar intresse för kläder. Jag har inga problem med det ur ett könsperspektiv eftersom sport - inklusive fotboll - är för alla, däremot stör det mig lite att vi stödjer Fifa.

Så länge jag "bestämde" hade han neutrala kläder typ Villervalla. Numera blir det mest sport/outdoor, så det är väl också rätt neutralt. Jag köper det jag tycker om eftersom han, förutom fotbollströjorna, är rätt ointresserad. Där handlar det ju egentligen inte om kläder utan mer om grupptillhörighet.

Jag har svårt att känna mig varken lyckad eller misslyckad utifrån hur han klär sig, däremot finns det andra områden där jag tror att jag har inverkat positivt.




Therese

Jag tycker också att det är svårt. Var själv en klassisk pojkflicka (hatar det ordet) som barn. Mest killkompisar, duktig på sport och klädd i jeans/mjukisbrallor och tröja. Helt obrydd om mitt utseende fram till ca 11 års ålder. Att det blev så beror inte på att mina föräldrar var genusmedvetna (det vet inte vad genus betyder) utan mer på slumpen. Jag har en tvillingbror, det var bara pojkar på gatan och mamma var/är helt obrydd om sitt utseende, nästan iaf. Det positiva med att växa upp så är ju att det aldrig var viktigt att vara söt eller hur jag såg ut (även om jag såklart också hade finkläder dvs klänning på typ julafton ibland), det gav en frihet tycker jag. Samtidigt har jag också, från tidig barndom och fram till jag var typ 28 år, nedvärderat allt som är flickigt och klassiskt kvinnligt, tyckt tjejer i allmänhet varit rätt värdelösa (även om jag alltid haft fina vänskapsrelationer med enstaka tjejer) och vänt ut och in på mig själv för att passa in "med grabbarna". Försöker nu sluta med det beteendet. Har två egna döttrar, den äldsta är tre år och har ett nytt intresse för klänningar och att klä ut sig (halsband, mina pumps osv). Det är svårt att vara neutral tycker jag, men jag och min sambo försöker hantera det genom att förstärka andra positiva saker med "flickiga kläder" än att de är söta. Typ "vad snabbt du kan springa i den där luftiga klänningen". Vi pratar också en del om att det viktigaste i livet är att vara snäll, ha roligt och vara en bra kompis. Att vara fin är roligt ibland men inget som är viktigt, egentligen. Svårt när ungen matas med motsatt budskap på förskolan och från många tv-serier. Även om programmen hon får titta på handlar om att man ska vara omtänksam och en bra kompis så är ju ALLTID flickan i huvudrollen söt som en docka. Suck.

Anonym

Vad har dina barn uttryckt längtan efter då? Icke könsstereotypa grejer förmodar jag. En sådan konsekvent yttring är ju lite märklig i sig. Man kan ju nästan tro att dina barn blivit påverkade att längta efter speciella saker som mamma först godkänt som icke könsstereotypa. Frågan är om dina barns konformistiska längtan är ett gott eller dåligt betyg för ditt genusmedvetna föräldraskap.

Svar: Mina barn är sådana att de blir glada för precis allt de får. För det mesta önskar de pyssel. Jag ser att du försöker antyda att jag hjärntvättar mina barn. Så löjligt att jag inte ens pallar bemöta det. Personligen så klappar jag mig på axeln för väl utfört jobb när jag ser hur lite mina barn påverkats av skadliga normer.
ladydahmer.nu

Tove

Jag har en son och en dotter på 4 och 3 år och tycker detta är supersvåra! Jag försöker hålla mina feministiska tankar och kunskaper och inte köpa hem för könade grejer, låta dem dela garderob osv. Men kämpar även med rädslan att de ska passa in i gruppen, inte känna sig utanför osv. Blir så besviken när sonen en dag sa:” nej det där är tjejstrumpor” när jag försökte ta på honom ett par rosa strumpor från gemensamma lådan. Du får gärna skriva ett inlägg om hur du hjälper dina barn att se bortom könade attribut LD, mer än att inte köpa hem könade kläder. BTW så ser kläderna min dotter får ärva ut som en rosaskimrande kräkhög ungefär ... (och ja, såklart dessa ärvehögar endast skickas till dottern, suck!)

Niklas

Har 3 barn, 1 dotter och 2 pojkar än så länge små 2år resp 6mån.
Finns det några bra boktips på hur man fostrar/stöttar barnen att bli så fria, starka individer som dina barn verkar vara?

ellos

@ LD (Går ej att svara direkt under ju)
Alltså jag vet inte om jag ser dina barn som friare, utan präglade av dina åsikter. Din sons klädsel är helt sannolikt ett svar på din önskan. Liksom din dotters. Tänker att barn vill vara till lags och formas hårdare än vi tror av oss föräldrar. Tänker att dina barns klädval är en direkt förlängning av det du "jobbat" för.

Svar: Du antar en massa utifrån dina fördomar om mig. Vad vet du om mina önskningar? Varför tror du att jag önskar att de ska se ut på specifikt sätt? Och om jag gjorde det: menar du att det är samma lika? Mina barn bryr sig inte om sitt utseende eller vad de har på sig. Förklara på vilket sätt detta inte gör dem friare än de barn som bryr sig.
ladydahmer.nu

Ozi

Fast LD, hur mycket dina barn har blivit påverkade av skadliga normer ser du ju först senare. Tänk om din dotter hamnar i samma kvinnofälla som du? Om dina söner struntar i föräldraledighet precis som sin far? Allt är inte bara klänningar hit och dit, det finns långt fler skadliga normer än så.


Svar: Jo jag vet. Tror du att jag bara jobbar med yta? Då tror du helt fel!
ladydahmer.nu

RebeckaL

IA
För mig skulle det vara precis lika viktigt att inte påverka en son till att vilja ha pojkiga saker. Om inte viktigare till och med.

RebeckaL

Human
"Om dottern har klänning är det fel men när sonen har klänning då är det pk-genus? Total självmotsägelse."

Jag förstår inte hur det kan vara en självmotsägelse?

Svar: Inte jag heller, tvärtom!
ladydahmer.nu

Jenn

Jag undrar dock lite om det här. För jag tänker att det som ses som neutralt ofta är samma som det som ses som maskulint och jag vill inte att det som traditionellt är feminint ska försvinna bara för att det kopplats ihop med kvinnlighet. Klänning och kjol är t.ex. ypperligt bra plagg på sommaren när det är varmt. Rosa är en fin färg. Flickor och kvinnor borde rimligen kunna fortsätta att bära klänning utan att det ses som ofeministiskt eller dålig genusmedvetenhet. Det är ju inget fel på plagget i sig.

Tycker inte att det är rimligt att kvinnor inte ska kunna syssla med feminina attribut bara för att patriarkatet bestämt att dessa saker är mindre värda än maskulina likvärda saker. Jag tror liksom inte att det blir bättre för att vi som samhälle går mer mot den manliga normen. Vi gör redan det i det mesta liksom. Detta med att uppvärdera det feminina tycker jag faktiskt är ganska viktigt ändå av just den anledningen. Men det är ju inte heller helt oproblematiskt och jag vet inte ens om det går att göra riktigt. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till eländet.

Svar: Jo visst, men vi lever ju inte i en utopi nu. Oavsett hur gärna vi vill uppvärdera det feminina så kommer ju övrigt befolkning inte vara med på det tåget. De kommer, när de ser din lilla tjej i klänning, ge henne bekräftelse på ett sätt som påverkar henne negativt. Med den kunskapen kan du göra ett informerat val.
ladydahmer.nu

Malin

Överhuvudtaget är ju svenska små pojkar väldigt sällan välklädda, är det inte det som är den största skillnaden? Flickor har klänningar och fina skor och hårspännen, men pojkar med svenska föräldrar har typ jeans och tröja även när de ska på kalas. Möjligen, möjligen en lite striktare tröja typ pikètröja eller vad det heter, sån där med krage.

Föräldrar i eller från andra länder (generaliserar nu, men tänker främst på Mellaneuropa, Sydeuropa och Mellanöstern) klär ju upp pojkarna och gör dem fina till fest med skjorta, kavaj, slips eller fluga, eleganta skor osv. Då får ju pojkarna också en massa positivt bemötande för sitt utseende! Och de är också mer noga med kläder och hår i vuxen ålder, det är ju ingen slump liksom.

Det är inte flickors klänningar och bemötandet flickorna får i sig som är problemet enligt mig, utan problemet är att svenska pojkar aldrig får klä sig fina överhuvudtaget och aldrig får beröm för sina utseenden.

Svar: Fast ... vore det bättre att pojkar också värderas utifrån sina yttren? Kan inte alla barn bara få slippa det?
ladydahmer.nu

Malin

LD skrev: Svar: Fast ... vore det bättre att pojkar också värderas utifrån sina yttren? Kan inte alla barn bara få slippa det?
Jag vet inte vad jag tycker faktiskt.
När det är mer jämlikt, att både pojkar och flickor kläs upp och får bekräftelse när de är finklädda, så tycker jag nog inte att det är ett problem att få beröm för sitt utseende. Det påverkar ju inte negativt på samma sätt som när bara flickor kläs upp och får beröm för kläderna.
Till saken hör ju att i de länder jag känner till är det mer fokus på prestation för båda könen också, viktigt att vara duktig i skolan, betyg från 6 år och så vidare. Lärare lyfter fram vilka som är bäst i klassen och så vidare. Så alla har växt upp och växer upp med vanan att hela tiden bli bedömd, både pojkar och flickor, vad gäller skolarbetet. Och privat får man bekräftelse via utseendet när man är finklädd, både pojkar och flickor.
Det kanske är ytligt och hemskt, jag vet inte. Utseendet är ju det första vi ser av en annan människa och jag tror det är utopiskt att tro att vi kan nå ett samhälle där utseende inte värderas.


Svar: Mer jämlikt kanske om fler oroar sig men knappast bra. Eller jämlikt blir det ju inte heller. En del människor är ju fula och andra vackra. Människor som lär sig att värdera och värderas efter utseendet kommer aldrig må helt bra eller vara jämlika. Det är liksom det samhället vi lever nu och som får barn att vilja banta.
ladydahmer.nu

Malin

Ja LD, men att vissa är fula och vissa vackra, det kommer vi liksom inte ifrån tror jag. Det är ju samma över hela världen, det kan skilja lite på vad som anses vackert men alla föredrar personer som motsvarar ens uppfattning om vad som är ett vackert utseende.
Säger inte att det är bra, men det känns som en utopi att tro att det ska förändras.

Svar: Precis. Så vad tror du är bättre? Att man bryr sig om hur ful eller vacker man själv eller andra är?
ladydahmer.nu

IA

RebeckaL - Okej...Det kanske går bra innan de har blivit tonåringar..om könsneuatralitet (heter det va?) håller i sig åter står att se. Rätt var det är vaknar föräldrar upp med en tonåring i huset och då är det mycket som förändras. Kanske har de ändå en bra grund att stå på och det är ju bra för när de fyllt 18 gör de som de vill! Standard..*S*

Malin

LD: bra eller dåligt att bry sig om utseende vet jag faktiskt inte.
Ur ett biologiskt perspektiv kanske det är bra. Vi har bestämt att det är moraliskt förkastligt att föredra vackra, men är det biologiskt förkastligt?
Hur ful jag själv är spelar ingen större roll för mig eftersom jag studerat, utbildat mig och skaffat mig ett bra liv ändå. Men för många andra kanske det är bra att skönhet räknas? Alka kan inte styra upp sitt liv själva, då finns skönhet som plan b, så kan de hitta en partner som hjälper dem.

Svar: Tror du att det är bra att flickor oroar sig och känner ångest för sina utseenden? Det är nämligen konsekvensen av ett samhälle där skönhet premieras.
ladydahmer.nu

Mie

Malin: Min gissning är att svenska pojkar är uppklädda på svenskt sätt - lekvänligt och relativt nedtonat precis som svensk design och mode i allmänhet. Sen väljer nog de flesta av ekonomiska skäl kläder som kan användas vid mer än ett tillfälle. Där jag bor finns det en grupp för "internationella kvinnor" och där har vi bland annat pratat om hur man ser på kläder i olika länder. Som jag förstod det anses det nonchalant i sydligare länder om man inte klär upp sig till fest och åtminstone de som var där upplevde skandinaviska kläder som tråkiga. Jag tänker att båda kulturerna har sina fördelar.

När det gäller betyg har man gjort undersökningar sen man sänkte åldern i Sverige och de är bra för duktiga barn. Jag gissar att samma sak gäller utseende. Små flickor ser ju rätt lika ut, men en dag, senast när man börjar komma upp i medelåldern tror jag att det straffar sig om man har lagt för mycket fokus på sitt utseende (för de flesta tidigare). Jag har tex en väninna i 35-årsåldern som ständigt lägger ut selfies på sociala media där hon ser ut som 20-25, så i princip bilder av en idealperson som inte finns.

Fast som du säger, utseende i kombination med en utbildning och andra intressen ser jag egentligen inga problem med, men det får inte bli för stor del av ens identitet.



Hanna

Tycker du verkligen ska ha en klapp på axeln! Jag kämpar så med detta med min 4-åring. att man duger som man är oavsett vilka kläder man har på sig. Hon har på något sätt fått för sig att man bara är fin i klänning eller kjol och att det är viktigt att vara fin. Vill inte att hon som så liten ska vara så fixerad vid yta. Fine att man tycker det är kul med kläder, det tycker både hennes pappa och jag, men det behöver ju inte vara en klänning... eller att man inte är fin annars... så svårt. :(

Malin

Mia: ja, det är ju så att svenska föräldrar ”klär upp” pojkarna i lekvänliga kläder. Men flickor får ju tyllklänningar och finskor till fest, det är ju en stor skillnad mellan hur uppklädda flickor är jämfört med vardagsklädsel, och hur pojkarna ser ut. Så resonemanget håller inte riktigt tycker jag.
Det stämmer att det anses nonchalant i många sydliga länder (Känner bara till sydliga så vågar inte uttala mig om annat) att inte klä upp sig och barnen (pojkar OCH flickor) till fest. Man klär upp sig för att visa upp sig, man är stolt över att vara fin och finklädd. Det är en ganska stor skillnad, med små svenska pojkar i jeans och t-shirt och pojkar med annan bakgrund som är jätteeleganta och fina :)

Elsa

Hur kommer det sig att dina barn råkar gilla alla färger och former och att din son verkar gilla klänningar men din dotter byxor o.dyl.? Och båda gillar massa färger och Mini Rodini-stuk. Du tror inte du påverkat dem alls i den riktningen? Min mamma älskade klassiska kläder och mörkblått så därför kläddes jag mest i mörkblå klänningar typ. Föräldrarnas smak kommer alltid att påverka vad barnet har på sig. Eller varför tycker inte din son om traditionella pojkkläder tror du? Det kan väl inte bara råka sig så?

Svar: Ja jag har såklart påverkat dem att gilla regnbågen. Hellre det än det stereotypa då det stereotypa kväver och tvingar människor medan genus gör människor mer fria. Sen har båda barnen killkläder också (de delar garderob och jag handlar ganska varierat) De älskar till exempel allt med döskallar och monster på.
ladydahmer.nu

Tess

Japp. Jag har sett en hel del föräldrar som riktigt frossade i kläder i alla färger, gå helt över till dova toner i rosa eller blått. De påstod sig vara genusmedvetna, men det visade sig att de bara följde en trend. Och nu menar jag inte dem som gillar dessa dova färger OCH som har en analys från ett genusmedvetet håll, för kläderna är inte allt. Det märks dock tydligt att en del bara "hängde på". Känns tråkigt då det försvinner fler och fler möjligheter att hitta dessa färgglada kläder för oss som fortfarande gillar dem.

Anonym

Jag växte upp oerhört genusmevetet( är tjej). Mina första 12 år så köpte mina föräldrar könsneutrala kläder till mig, min mamma och pappa kallade mig aldrig gullig eller söt utan snarare smart och intelligent osv. Jag gick även på en waldorfförskola och sedan på Waldorfskola till årskurs 6. Jag kände ändå att det var nåt fel på mig, kände Mig "oflickig" och hade ändå dålig självkänsla. När jag började högstadiet fick jag en annan världsbild och började klä mig mer feminimt. Nu när jag går på gymnasiet klär jag mig också feminimt (är 18 år) och det mår jag bra av. Jag känner mig sexig och attraktiv. Stor del av tiden sminkar jag mig inte, pga jag orkar inte. Men jag är nog ganska mainstream i min stil och är bekväm i det! Det är en anledning till att jag inte tror på genusmevetet föräldraskap när det blir för extremt. Det fick mig att känna mig annorlunda och som att jag inte hade någon riktig koll på vem jag var, kände mig som en tjej men såg ju inte ut som en! Trots mina föräldrars försök till att jag inte ska sminka mig, klä mig feminimt osv gör jag det idag (på ett positivt sätt). Jag älskar det. Jag älskar att kunna bestämma själv hur jag ska se ut, hur sexig jag ska vara osv. Därför kommer jag inte applicera samma uppfostran på mina barn, eftersom jag tror på att formas själv som individ och göra egna val. Intressant text iallafall! Ta hand om dig:)

Lisa

Kan dock se många andra relevanta skäl till att barn oavsett kön bör erbjudas och få tillgång till alla typer av kläder och attribut. Det är just argumentet " kläder och attribut påverkar hur barn blir bemötta så undvik därför vissa kläder och attribut så att de får ett annat bemötande " som jag totaldissar rakt av.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog