Ta INTE debatten!

Vad betyder egentligen "ta debatten"? Som feminist får man ju ofta höra att man måste ta just debatten. Men vad innebär det? Betyder det att vi måste stå förfogande för alla som vill eller tycker nåt? Bör vi agera  jourhavande feminister till varje antifeminist?

Eller räcker det med att föra samtal, twittra, organisera sig, skriva debattinlägg, böcker, bloggar och allt det där som feminister är förbaskat bra på? Jag tror nämligen på det senare.

Jag har debatterat med motståndarna sen 2008, i början med passion och ihärdighet men efter dessa år så är min erfarenhet att att all form av debatt med antifeminister är meningslös. De hör ofta vad de vill höra och ser vad de vill se men framförallt så utgår de från en helt annat världsbild. Det är som att diskutera astronomi med en person som tror att jorden är platt. Vi kan inte nå varandra. Och det ger varken mig eller motståndaren någonting utöver frustration.

De frågar oftast inte heller sina frågor för att de vill förstå eller se saken från vårt perspektiv utan för att sätta dit oss eller se oss snubbla. Ställa frågor de tror att vi inte kan besvara för att på så sätt bekräfta deras egna fördomar om feminister.

Bör vi verkligen gå med på det?

Svar nej. Så sluta ta debatten. Skit i den. Skit i dem. 


Loanne

Tack för detta, kändes så lättande att läsa! Har själv tänkt att man "måste" ta debatten och alltid ha de rätta svaren för att de ska fatta, men utgångspunkten är ju oftast att de inte vill fatta.

Lisa

Jag struntar i debatten mer och mer tack vare ditt uppmanande. Insikten om att det inte går eller ens är viktigt att få med män (= antifeminister om vi ska generalisera) har varit så skön! Kvinnor som är avigt inställda till feminism brukar jag däremot diskutera med (snarare än debattera) för att jag tror att det fortfarande är en viktigt grej att prata om kvinnor emellan. De lyssnar dessutom på mig och respekterar det jag vet och har lärt mig, till skillnad från män som aldrig lyssnar, och drar ”argument” ur arslet.

Lisa

Det gör sig självt. Hur intressant, eller möjligt, är det att gång på gång "bevisa" att himlen är blå (eller grå eller vit eller svart).
"Jag har aldrig lidit av att himlen har en viss färg, för det har den, men inte blå." "Det finns statistik som visar att himlen i själva verket är turkos."
"Kan du vara säker på att det du menar med blå är det andra menar med blå?" Blå, blå, bla, bla, bla...
Det tråkiga är att det inte är färger som "diskuteras" och ifrågasätts utan kvinnors grundläggande mänskliga rättigheter.

Marie Jensen

Jag tar ofta debatten, dock inte för att "vinna" eller omvända nån.. Jag gör det för att göra en markering om att jag inte tycker det den personen säger inte är okej. Och även om personen inte lär ändra sina unkna åsikter så kanske hen iallafall lär sig att hålla truten och inte förgifta omgivningen med sitt skitsnack! Har för övrigt även slängt ut min egen svärfar ur mitt hus när vi rök ihop om att han (sjukpensionär och bor på landet) skulle rösta på SD enbart pga invandringen.. men där fick jag faktiskt en ursäkt efteråt (typ den första nån nånsin fått av honom, den envisa gubbj-vlen) Jag gör det även med förhoppningen att fler andra vettiga människor också ska våga säga ifrån när det behövs.. Tyvärr är det ju så att de som skriker högst sällan er de som har rätt..

IA

Man bör väl lägga energin där den gör någon nytta. Provokatörer finns väl i de flesta sammanhang. Det är väl positivt om det aktiverar något som leder någon stans annars är det mest till för att avleda, ta uppmärksamheten och energin från frågan så att säga.

Mikael

"De frågar oftast inte heller sina frågor för att de vill förstå eller se saken från vårt perspektiv utan för att sätta dit oss eller se oss snubbla. Ställa frågor de tror att vi inte kan besvara för att på så sätt bekräfta deras egna fördomar om ."

Detta stycke finner jag fånga ett fenomen som är näst intill allomfattande idag, oavsett val av ämne, plattform och sida av debatten. Folk i gemen skulle må bra av att släppa en gnutta på sina egon och gå in i en diskussion i stället för att konstant ta en debatt.

Sökandet efter kunskap genom utforskandet av andra människors erfarenhet sätts ofta i skuggan av målet att övertala andra om att "min sanning" är den singulärt korrekta.

Malin

Håller helt med! Har slutat diskutera feminism med personer (män) som inte redan är feminister pga att det bara leder till frustration. Kvinnor som inte fått upp ögonen ännu har jag lite mer tålamod med, där har jag ändå en förhoppning att de ska ”få på sig glasögonen” så småningom.

Moa

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rLK03l/anklagas-for-sexism-efter-mejlet-farre-hudytor-efter-metoo

Har ni läst detta? Vilken äckel-gubbe! Blir så arg!! Har så svårt att ignorera och inte ta debatten

d_dan

Jag tar sällan debatten.
Men brukar fråga om jag förstår mannen rätt genom att göra om personens påstående/fråga till ett exempelvis "förstod jag dig rätt om att du tycker att Sverige är världens mest jämställda land trots att du inte kan hänvisa till något?". Vips börjar fanskapet som tycker något att googla och lär sig dels något och samtidigt förlorar diskussionen inför andra (feministen hade rätt).
Ingen förlorar ansiktet, mannen har lärt sig en sak och åhörarna har sett vem som har rätt utan att jag har behövt göra speciellt mkt.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog