Jag kommer ju känna skuld när pappa dör fast skulden egentligen är hans
Apropå att man som barn till en värdelös jävla skitförälder ändå får ta ansvar för deras känslor och liv så ringde min farsa häromdagen. Jag brukar inte svara men han ringde flera gånger och sen skickade han nåt kryptiskt sms och jag fick skuldkänslor så jag svarade nästa gång. 
 
(null)
 
 
Ok, vänta, backstory: Ni som hängt med vet att min farsa aldrig var närvarande i mitt liv. Han var spelmissbrukare och knarkare. När han kom hem på dagtid så skrek jag pga kände knappt igenom honom men sen skildes de när jag var runt sex, sju och han försvann helt. Fast inte utan att först kidnappa min lillebror på 3 bast. Det skulle dröja sju år innan jag träffade honom igen och efter det träffades vi kanske var femte år. Tills nu, han bor i min gäststuga efter att ha kommit tillbaka från grekland där han fick växa upp.
 
Jag orkar inte ens prata om detta uppbrott, om när lillebror försvann, men minns en uppväxt av att mamma var livrädd för pappa efteråt. Att han skulle ta mig. Jag minns tillfällen då pappa plingade på dörren och vi satt tysta i lägenheten och mamma vägrade öppna. Om den där gången han dök upp när jag var på gården och lekte och vi tog en tur i bilen... nej vänta, lillebrorsan satt ju i baksätet då så det dröjde inte sju år men det var en halvtimme på dessa år. Och mamma var i upplösningstillstånd när jag kom tillbaka. Hon visste inte var jag tagit vägen. 
 
Detta är också en sån där sak som varit normal för mig tills jag satt med syrran för typ två tre år sen och hon ba "farsan kidnappade brorsan" och poletten trillade ner. Mamma har ju berättat att han hotade henne med pistol. (nämde jag att han också varit yrkeskriminell hela livet?) Han själv har skrytit om det. Om hur han tog barnet. Hö hö liksom. Han har visserligen också uttryckt att han ångrar det. Sagt en endaste gång att kanske Kostas fått det bättre här. (eh ja?) Men pappa hatade mamma så mycket och pappa är en jävla psykopat. 
 
Men ja kortfattat: Farsan har sugit hårt i föräldraskapet. 
 
Men så ringer han. Och jag svarar. Och han säger trött (han är 75+) "Älskar du mig inte? Jag är din pappa." och gaggar på om hur han vill träffa oss, att han är ouppfostrad (han saknar språket, jag tror han menar att säga att han aldrig lärt sig hur man ska bete sig) men att han älskar sina barn. (Ok säg det till min syster också då din jävla röv) Och jag går sönder av skuld. Jag säger att han är välkommen närsomhelst. 
 
Men jag känner ju skuld. Och jag känner ångest. Och sorg. Och jag är arg. Förbannad på att han aldrig ansträngde sig, över all skada han gjort och över att detta omöjliggör en relation idag och ja jag vet man måste inte men jag tror jag måste, för jag tror (vet) att jag kommer må tiotusen gånger sämre om han dör och vi inte försökte, om jag inte försökte, om vi inte fick till en relation, lagade det som kanske går. Jag vet inte. Men jag vet att det är viktigt. Nu lever han antagligen tills han blir 105 som farfar men man vet aldrig. En dag är det försent och den dagen kommer jag ångra mig. 
 
Men det är så narcissistiskt. Att lägga det på mig. Att jag ska bära hans misslyckanden. 
 
När pappa är borta och mamma dansar på bordet, vad händer med barnen då?

Apropå förra inlägget så tänker jag också att såklart inget är svart eller vitt. Vad vet vi om relationen mellan dessa kvinnor och deras barn? Kanske var den fantastiskt fin och barnen aldrig kände nåt annat än att de var älskade över allt annat... .att då, som morsa, komma ut med "hej jag ångrar mitt föräldraskap" när barnen är vuxna tror inte jag skadar. Kanske sårar eller skapar förvirring, men skadar? Nej. Vi vet ju som sagt inte. Jag reagerar nog mest ur det oönskade barnets perspektiv. Själv var jag väl aldrig oänskad men jag kände ofta att jag inte var prio ett liksom. Att annat var viktigare. Och det har varit jobbigt. 

Men apropå just kvinnor som skriver om att de ångrar sitt föräldraskap eller som kanske mest koketterar med sin uselhet som föräldrar (Ok det gör jag kanske också emellanåt om jag ska erkänna, men mest för att jag vill lätta upp stämningen lite och ge er, mina läsare, en känsla av att vi alla är ganska mediokra ibland och att ni inte är ensam i er uselhet men att vi är bra ändå. Jag hoppas iallafall att vi är bra ändå!) så såg jag nåt klipp där Kerstin Thorvall kom på tal och jag tycker det hänger ihop lite med det här ämnet.

Även om Kerstin aldrig uttalade att hon önskade bort sina söner så fanns det där ändå på nåt sätt om man ska tro sonen Gunnars berättelser. (Tror även att en av hennes andra söner skrivit om henne?) Han och bröderna var i vägen för Kerstins liv och behov (det är detta jag känner igen mig i mycket) och det påverkade dem djupt.

För det gör det ju, oavsett om mamma eller pappa skriver krönikor eller böcker om det så genomsyrar det ju ändå relationen mellan barn och föräldern.

Nu var tiderna annorlunda på den tiden och som kvinna hade man inte mycket val. Man förväntades vara fru och föda barn. Att Kerstin tog för sig av livet var befriande, framförallt för hennes kvinnliga läsare. Hon förnekade sig inte. Hon gjorde som hon ville och sket i tidens konventioner och det tycker jag är fantastiskt såklart.

Men så fanns det små barn där i bakgrunden, vars behov alltid kom sist och som inte bett om att få stå tillbaka medan mamma självförverkligade sig själv. (Och vart fan är papporna??)
 
"Är man så oerhört självupptagen som hon så blir man elak. Det fanns ingen annan verklighet än hennes. Var jag ledsen, var hon tusen gånger ledsnare. Var jag sjuk var hon sjukare. [...] När Kerstin just hade dött frågade prästen mig om jag älskade henne. Jag svarade nej. Jag kände mig hel. Ärlig. Jag behövde inte ljuga mer. Jag tänkte att nu stänger vi boken. Äntligen ska hennes arv av självupptagenhet, av excentriskhet och spärrlöshet få ett slut" - Gunnar Falk om mamma Kerstin

Det påminner lite om Anna Wahlgren och boken som hennes dotter Felicia skrev för ett par år sen. Där var hon, föräldern som ville leva, festa, älska, ha kul, resa, göra sitt och självförverkliga sig själv och där barnen kom i vägen och därför fick lära sig stå tillbaka. 

Och återigen dessa ständigt frånvarande osynliga ickeexisterande pappor. (som också alltid kommer undan med att vara usla) Tänk om de faktiskt var där? Om de tog halva ansvaret, vad skulle det ha för konsekvenser för mammorna? Skulle saker ha sett annorlunda ut? Skulle mamma orkat mer? Funnits där mer? Varit annorlunda?

Jag är övertygad om det, kanske inte helt och hållet eller i alla fall, men för många tror jag det bär och brister i att man aldrig någonsin får ett endaste andrum, att man förväntas bära bördan själv och är man redan kluven i frågan sen innan tror jag ensamansvaret kan bli för mycket.

Ingen vet riktigt var mamma är. När kommer hon hem? […] Simon har precis lärt sig gå och drar Agnes i byxorna. Men hon vet inte. Istället säger hon till oss att det är dags att gå och lägga sig. Fast först borsta tänderna. Det var tur att mamma gav henne allt ansvar, för hon är bra på det. Fast hon bara är nio år.

- Ur Felicia förvann

Om jag ska återgå till föräldrar som ångrar sina barn så vill jag förtydliga att jag tycker det är ett stort problem att vi har en så pass stark barnnorm och att denna behöver göras upp med. Här tror jag vi alla är delaktiga tyvärr, jag vet att jag varit det. Att jag sagt saker som att ''man ångra inte barnen när de väl är födda'' i diskussioner med kvinnor som tvekar. Att jag i samtal om abort peppat kvinnor som står med ena foten på vardera sida att välja barnet med samma dravvel. Att jag frågat kvinnor om och när de vill ha barn. osv.

Jag tror också att det är viktigt att vi skapar trygga rum för kvinnor att prata om dessa tabubelagda känslor, och det är ju möjligt utan att det drabbar barnen. Att få ventilera på rätt plats kan förmodligen hjälpa en att bli en tryggare bättre förälder. Skuld och skam brukar som vi vet inte funka så bra.

bedtime

Halleluja!

Boken som Corinne Maier skrev och krönikan av Isabella Dutton är kanske viktig också, framförallt för kvinnor som tror de står ensamma och kan säkert i förlängningen hjälpa kvinnor att ta rätt beslut innan det blir försent. (och därmed skydda ofödda barn från att födas oönskade.)

Men dessa böcker kanske bör skrivas under pseudonymer för att bespara barnen de konsekvenser som skrivandet medför? Precis som trygga rum för kvinnor inte är öppna för allmänheten. Vi behöver alla nånstans att ventilera det fula och med dagens sociala medier och forum så har vi en möjlighet vi inte hade tidigare.


Kom och häng med Gudrun och massa feminister!
Skolorna har startat och med dem kommer såklart alla sjukdomar! Hurra! T var förkyld snabbt i början av veckan och nu har J haft feber och varit snorig i två dar och mmmm känner jag inte lite skrovlighet i halsen nu va? Såklart jag gör! Stel i nacken och ruggig i kroppen också. 
 
Och lagom tills helgen då marknadernas moder Feministisk Marknad med Gudrun Schyman går av stapeln. Jag ska sälja där. Anna Apan kommer högläsa ur sin bok "En apa i Rågsved". (förresten, har ni sett att hon aspirerar på att snusktant? Hon har precis släppt sin första erotiska novell Mästaren och Margaritan). Fanny Åström kommer både sälja och prata på scen. Gudrun Schyman kommer hålla tal och mingla runt. Massor av grymma feministiska konstnärer kommer sälja. 
 
Jag har sålt på alla Feministisk Marknads events och det har verkligen varit fantastiskt på så många sätt. De kör inte vanlig marknad utan det blir liksom alltid extra. Sist var det kvällstid och AW och det var så många kvinnor överallt, en del hade barnen med, det spelades musik och alla dansade och barnen var med och det dracks öl men det var ju ganska få män så hela kvällen kändes så trygg och mysig. 
 
 
Schema för dagen:
 
11.00 Dörrarna öppnas - samtliga utställare på plats!
12:30-13:00 Häng med Gudrun i Bar Brooklyn!
13:00-13:20 Gudruns huvudtal från stora scen Debaser!
13:30-14:45 Homeparty/samtal med Gudrun i Bar Brooklyn + boksälj och signering!
15.00 Högläsning i Bar Brooklyn med Anna Suvanna Davidsson ur hyllade "En apa i Rågsved"!
15.30 Avslutande tal av genialiska radikalfeministen Fanny Åström i Bar Brooklyn!

17.00 - Marknaden stängs - EFTERHÄNG I BAR BROOKLYN!

HUNGRIG? Calexico's har brunch mellan 11-16 samt Bar Brooklyn serverar både dryck och fika under hela marknaden!

Konstnärer:

instagram.com/inahur / http://ruhani.se/
instagram.com/afromumin
instagram.com/jessicahallback
instagram.com/aliz.bk
instagram.com/lovalotofficial / www.lovalot.se
instagram.com/femkonst / www.femkonst.nu
instagram.com/hannabrager
instagram.com/saga.melinainstagram.com/sagamelina_accessory, / www.sagamelina.se
instagram.com/lady_dahmer
instagram.com/fannyarsinoe
instagram.com/elinskladd
instagram.com/jenny_Lou_Store / www.jennyloustore.com 
instagram.com/zombiefiedsweden / thimgren.tictail.com
instagram.com/feministsmeden / www.feministsmeden.se
instagram.com/istalletforstatusuppdateringar
instagram.com/io_designstudio / 
instagram.com/artbyaluoch / https://artbyaluoch.tictail.com
instagram.com/fineapple.se / www.fineapple.se 
instagram.com/ceramicjewels/ 
instagram.com/mopsmakerskan/ 
www.smyckorama.se
instagram.com/fyramyrafixar
instagram.com/Hippstory_stockholm / www.hippstory.com
instagram.com/de_la_femme / www.femmedelafemme.se
instagram.com/konstmamman_
instagram.com/shami.se 
instagram.com/myidolls.se/ / www.myIDolls.com 
instagram.com/lille_lo / www.lillelo.se 
instagram.com/vulvagarity / Vulvagarity.com 
instagram.com/bymartinsdotter / www.bymartinsdotter.se 
instagram.com/jennulator www.spejscomic.com
instagram.com/femmenistan
instagram.com/av.klara
instagram.com/ester_sot