Är man minsta nyanserad så är man lika dum som den som gjort fel
Jag har sett ett ganska intressant fenomen apropå senaste diskussionerna ang. drevmentaliteten och det oförlåtande klimatet i feministiska kretsar. Igår skrev Alexandra Rejsmar ett inlägg på sin instagram om hur hon blivit bemött av två kända kvinnor när hon, på det mest pedagogiska snälla sättet, bett dem fundera över hur de pratar om amerikanska urinvånarna. Svaret hon fick var under all kritik, min första reaktion var chock och jag är fortfarande helt bedrövad över hur detta hanterades och hur Alexandra behandlades. 
 
Hon skrev iallafall om det på instagram, och Alexandra är en person som liksom jag är kritisk till drevmentaliteten och alltid tidigare uppmanat till saklighet. Nu var ju inget undantag men hon ville prata om hur rasism kan te sig även hos människor man tror är allierade på olika sätt. 
 
Jag svarade:
 
Får så jäkla ont i magen av detta. Vad händer liksom? Vad gör hon? Varför? Tror inte XXX eller XXXXXX är dåliga människor som vill göra andra kvinnor illa. Och jag förstår att man ibland kan tycka det blir jobbigt med kritiken. Men detta bemötande är inte ok alls. ❤️
 
(Nu hade jag redan snackat med Alexandra privat och gett både stöd och ilska, men ville tydligt visa stöd öppet också för jag tror det är viktigt med sånt) 
 
Svaret lät inte vänta på sig. Genast vänder fokus mot mig och det jag skriver. Hallå Natashja försvarar du dessa VIDRIGA RASISTER, varför håller du vita kvinnor om ryggen va va va, förklara dig genast, så ledsamt att se stora feminstiska profiler försvara sånt här. 
 
Det här är inte ovanligt alls. Jag ser ofta den här typen av reaktioner i liknande sammanhang. Man liksom letar efter en fiende att ta ut ilskan på. Är inte personen som utförde dumheterna där så riktar man sig mot nästa. Den som kanske är närmast. Jag har sett det så många gånger förr och jag har själv drabbats av det.
 
Men jag tar inte betet längre, jag tänker inte gå med på ohederliga premisser där fokus skiftas från den som gjort fel och jag tänker inte gå med på att jag måste slita itu kvinnor för att inte anklagas för att ta ställning för dem. Det är egentligen så jävla sjukt och det är inte konstigt att folk reagerar med brinnande hat när all form av eftertanke och nyansering bestraffas och pekas ut. Kolla en person som tror väl om människor, som inte kallar personen för äckligt jävla vider som borde dö, utan som faktiskt är kritisk mot beteendet utan att vilja riva ner. 
 
Jag svarade på tramset:
 
Jag tycker du kan fokusera på de som gjort fel här istället för att vända det mot mig. I see what youre doing.
 
Och så fortsatte det med att nja jag tycker nog att du bla bla bla för nu blev jag fienden. Jag svarade: 
 
Den enda jag håller om ryggen här är Alexandra och det du gör nu är fruktansvärt fult och ohederligt! Det finns gott om människor här som kräver blod, jag tänker inte be om ursäkt för att jag inte gör det och tänker inte finna mig i att utpekas som en del av det Xxx och Xxxxxxxx gjort.
 
Men det är så symptomatiskt för en samtalskultur där ingen får göra fel. Obs nu menar jag inte att det som hände Alexandra var ett litet snedsteg, tvärtom så var det också symptomatiskt för vita människors entitlement och privilegium att aldrig behöva ta hänsyn till andra grupper. Och det är ju fan skitviktigt att kunna prata om. Men det går alldeles utmärkt att göra utan att dra fram tjära och fjädrar när nån försöker vara sansad. 
 
Inte konstigt att folk är rädda att skriva och tala inom feministiska kretsar. Vi tystar ju för fan varandra. 

(null)
 
 
Sen vill jag även passa på att påtala att det ÄR ett problem att vita (eller män eller vilken förtryckargrupp det handlar om ) alltid ursäktar varandra och håller varandra om ryggen. Vi måste kunna granska varandra och oss själva och vi behöver bli bättre på att se konsekvenserna av vårt beteende i det stora hela. Nu blir det ju istället synd om de här två kvinnliga profilerna och inte Alexandra som faktiskt blev illa behandlad. (Googla begreppet "white tears" för mer om hur vita kommer undan)
 
Och så behåller vi status quo ett tag till liksom. Ingen tar ansvar för rasismen vi alla reproducerar och cementerar. 
 
Och det är här jag upplever att det då blir otroligt svårt att balansera när dreven går. Hur lyfter man kritik eller påtalar människors beteenden när pöbeln går loss? För det är ju det som sker. Och då tappas fokus på det viktiga, det som hände och kritiken som levererades och istället blir alla upptagna med att antingen dreva eller kritisera drevet. Om ni hajjar hur jag menar. 
 
Förresten, ett PS: Lyssna gärna på Alexandras podd där jag gästar! Vi hade ett fint samtal om just drev och kritik. 
 
 
Joppan

Bra skrivet. Jag tror att detta drevande och svart/vita tänkande får folk att överge politiska diskussioner. Jag känner själv att allt är så polariserat att jag inte orkar längre. Kan vi inte lyssna på vad människor verkligen vill? Det som först låter illa kanske kan förklaras? Kanske var ett hastigt snedtänk och inte illa ment? Och kanske kan man även lyssna på de som tycker annorlunda än man själv? Även om de tror på andra vägar är de kanske inte onda? (Menar ej uttryckliga nazister el våldsförespråkare, men idag dömer så många ut folk helt och fullt så fort de tycker annorlunda i en politisk fråga. Just nu är jag uppgiven. Ser ingen eg vilja till samtal o dialog i debatten utan bara fördömande och ngn sorts vilja att briljera och tillrättavisa andra. Istället för att se att du stöttade Slexandra vill msn genast slå ner på dig, håna dig för att du inte fördömde x och x tillräckligt. Sorgligt.

Mia - Bloggkommentatorerna

Javisst är det så!

En annan grej som är obehagligt är när folk börjar jaga efter ställningstagande från människor som inte har med saken att göra. Om någon känd person eller bloggare eller liknande hoppar över att kommentera en sak därför att tex allt redan är sagt, eller att man inte vill spä på ett drev som redan är 10000 personer mot en, då kan det komma krav från personer i drevet att man bör säga vad man tycker (och man måste såklart tycka rätt) för annars är det också ett tydligt tecken på att man är vidrig.

Just nu känner jag en stark avsmak kring att tycka någonting om olika individer. Ingenting är någonsin så enkelt som det låter från ena sidan.

Svar: Ja just ja! "Jaha varför har inte du skrivit nåt om XXXX" i anklagande ton som om man då aktivt tagit ställning
ladydahmer.nu

Malin

Jag tror forum som instagram och så vidare är jättedåliga på många sätt, folk med mycket fritid sitter och skriver HOS VARANDRA OM VARANDRA och det blir bara en stor grötig hatgegga av allting, och skitsnack hit och dit. Synd att ni inte kan ses i verkligheten istället, en gång i månaden eller något, organisera konferenser för att prata om och promota frågor ni tycker är viktiga, för ansikte mot ansikte sker inte allt detta hat och skitsnack och medvetna missförstånd.

Farbror Ida

Jag förstår inte hur din kommentar kan tolkas som att du ursäktar dessa kvinnor. Du skriver ju att deras beteende är under all kritik. Sed vill du inte bränna dem på bål. Det vill inte jag heller. Jag tycker det var vidrigt gjort. Jag har också gjort vidriga saker i mitt liv. Vi är inte vidriga människor för det.

Hur ska någon kunna ändra sig om personen blir stämplad som en vidrig människa. Jag är inte den som förespråkar god ton hela tiden. Tycker absolut den förtryckta gruppen har rätt att sparka uppåt på sina förtryckare. Men det blir väldigt skevt när en massa människor som inte tillhör den amerikansk urbefolkningen går in och hatar. Vi har liksom råd att vara sakliga i vår kritik.

Om någon kränker mig som lesbisk kanske jag inte orkar med att ge saklig kritik. Jag kanske behöver sparka lite. Även om det inte leder till nåt konstruktivt. Men när kränkningen inte drabbar personligen, då har jag ett ansvar att lyfta blicken, vara en bra allierad och försöka använda den kunskap jag har för att åstadkomma förändring.


Svar: Håller med 100%
ladydahmer.nu

Hmm

Håller med helt och hållet och för omväxlings skull även med Mia ovan.

IA

Jamen asså hallå..Vi har haft hela jä*a NATO här som har övat, bombat och you name it, som andra länder inte tillåter. Som har tagit över hela Norrbotten och tillsammans med vår militär beskjuter och förstör våra viktigaste vattentäkter, och USA som skramlar för fullt med trupper och sin jä*a krigsmaskin och kärnvapen i Norge och runt våra gränser medan Sverige ska tillåta någon slags medlemskap med mer jä*a vapen på Gotland, medan Brittiska bolag vill ta över och plundra våra naturresurser och Ryssar som flyger omkring..och våra bondgårdar och skogar brinner ner.

Jamenar liksom..det finns att lägga ner energi på..så hä ba..

IA

Ursäkta...det var nog lite Off Topic så att säga..Men you get my point? Det är väl en sak att ha en åsikt eller reagera på något, bli beklämd eller känna sig ansatt.. men sen dra igång hela drev där alla måste ta ställning och "välja sida" etc..är en väldigt slöseri med tid och energi..enligt min mening..

IA

Jag menar..det är slöseri med tid och energi och splittrar en feminist rörelse som är så himla viktig. Det är ju att splittra och söndra där kvinnor behöver hålla ihop. Tänker jag speciellt när jag hör dessa plan i vårat luftrum. Tänk om dessa jä*a massfolkmördare hade lekt med dockor istället! Det är INTE KLOKT så de håller på och spänner sig med sina jä*a krigsmaskiner!

Human

Aldrig, aldrig tycka att någon annans åsikter är ÄCKLIGA. en åsikt är en åsikt, en ros är en ros

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog