Hur lär vi barn att stå emot normer när inte ens vi vuxna kan det?

Att det här med socialisering ska vara så svårt för många att förstå. Som om människan och framförallt barn är isolerade öar som inte påverkas av nåt. "Ge dem bara en bra självkänsla så blir det bra! Då bryr de sig inte när klasskompisarna säger bu eller bä!" 

Men hur jävla naiv är man om man faktiskt på riktigt tror att det funkar så lätt?

Om vi vuxna inte klarar av att strunta i vad andra tycker eller i budskapen som körs ner i våra halsar dagligen, hur ska ett liten barn klara av det? 

Givetvis ska man uppfostra dem med stark självkänsla så risken att de tar åt sig minskar samt ge dem verktyg att hantera sin omgivning med, men att människan går igenom livet opåverkad av andra är en utopisk lögn.

Har ni hört talas om klickerträning för hundar? Om inte - googla det! Tänk sen på att barn är hundra gånger mer sofistikerade än hundar så förstår ni kanske just hur mycket barn påverkas av de minsta detaljer. Hur de formas efter samhällets krav, föreställningar och regler.

För hur värjer man sig mot det där subtila som man inte kan ta på? Hur lär vi barn att vara kritisk mot blickar, rösttonlägen, ansiktsminer, kroppsspråk, NORMER? 

Ett barn i färgglada kläder får fler leenden än andra barn. Ett barn i fina kläder får fler komplimanger. Hur lär vi barn att vara kritiska mot det de ser och upplever? 

Hur förklarar vi för dem att de förföriska kvinnorna på TV bara försöker sälja saker? Och hur påverkar det? Hur kan barnen "strunta" i det? Hur kan man "strunta i" det som är subtilt och omedvetet och det man inte uppfattar med blotta ögat?

(null)

Karin

Blir tokig på klädindustrin för barn. Var inne på stan härom dagen för att hitta lite glada kläder åt mina barn med snopp. Allt(!) på pojkavdelningen var mörkblått/grått/murrigt och tråkigt! Hittade en glad, gul tröja. Känner heller inte att jag har ekonomi att handla typ Mini Rodini tyvärr. Vilket verkar vara typ det enda företag som satsar på roliga kläder för BARN. Inte för små vuxenminiatyrer...

Human

Jag gick en utbildning i HBTQ, obligatorisk genom jobbet. Där pratades Normer, eftersom jag inte var säker på vad det är så frågade jag Om normer är vad som är vanligast. Enkel fråga, men ingen kunde svara.

Ellen

Svårt ämne, ja hur gör man egentligen. Bra att prata om det med barn tänker jag men svårt att vara normkritisk mot sånt som man inte ens ser själv alla gånger, det där subtila som du pratar om. OT och kanske olämpligt att säga men vad himla snygga kläder T har!!! Hoppas verkligen han får ha sin fina och härliga klädstil helt i fred från kritiska kommentarer i skolan.

M

Hur har ni gjort för att säga till er omgivning att inte ge komplimanger till era barn? Eller att köpa stereotypa leksaker vid högtider?
Jag tycker att det är så svårt och jobbigt. Nu har vi inte pratat med en familjemedlem på tre månader för att vi sa åt hen att inte skrika på vårt barn. Tycker det är så svårt att få de äldre generationerna att förstå vår syn på barnuppfostran. De har minsann uppfostrat barn, jobbat på dagis och barnhem och gud vet vad.

Svar: Vi har ju pratat kontinuerligt om hur vi tänker och vill ha det. Vår familj respekterar ju oss även om de inte tycker lika. Annars behöver man sätta gränser och krav. Kan de inte respektera så kan de i nte träffa barnen
ladydahmer.nu

My

Du kan ju bara googla ordet "norm" och "normer" Human så får du ett enkelt svar. Ja, normer är det som är vanligast - det man förväntas leva upp till. Det ideal man ska anpassa sig till. En norm anger helt enkelt var som anses vara normalt. Det finns olika sorters normer utöver det, sociala normer är det som pratas om mest när vi diskuterar normer för vardagslivet. Sedan finns rättsliga normer och begreppet används också inom matematik.

Jag är så förvånad över din historia att jag är benägen att kalla den för hittepå.

Human

@ My Tack för förklaringen. Enklast att inte krångla till saker, då blir allting så mycket enklare

Human

@ My Önskar var hittepå, tyvärr inte.

Anonym

Att hälsa vid avtalat möte med person man ej tidigare träffat genom att ta i hand är norm i Sverige. Ganska aktuell dessutom i dessa tider med många jobbsökande muslimer som vägrar all fysisk kontakt. Men det är viktigt ha klart för sig det handlar just om norm och inte som många tror ett naturligt sätt visa respekt på.

Christa

Intressant inlägg. Som någon redan har skrivit här i kommentarsfältet så blir jag just nu mest frustrerad över hur stereotypiska leksaker och kläder till barn är. Blir tokig på det!! Häromdagen försökte jag hitta en docka åt vår son, men INGENSTANS fanns en docka för en kille. Alla dockor är långhåriga och klädd i rosa och lila. Nu kan min son LIKAGÄRNA leka med en långhårig rosaklädd docka naturligtivs, men det säger lite om industrin att man inte producerar några omsorgsleksaker och dockor i mer pojkstil. Det är så uppenbart att omsorgslekar ska lekas av tjejer och att sådana leksaker är till endast för tjejer.

Vill vi inte också att alla våra pojkar ska öva sig på omsorgslekar och växa upp till ansvarsfulla pappor (om de nu vill bli det!)??? Varför ska bara alla flickor matas med dockor och skötbordsleksaker?

/C

http://fondofhome.blogg.se - nyinvigd renoverings-/inredningsblogg

Svar: Det är onekligen intressant att det är svårare att hitta pojkdockor. Men det ska finnas. Sen ska man inte underskatta Ken! 😊
ladydahmer.nu

Lina

Älskar frisyren!!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog