Jag är bara en enkel hårig slampa
Varför är håret så viktigt för mig? Varför obsessar jag över långt hår och är jag bara en bekräftelsehungrig hårslampa som fiskar komplimanger? (Nej tack så dont bother men låt oss prata hår ändå?!)
 
Jag har faktiskt inte den blekaste aning om varför jag identifierar mig så starkt med mitt hår men det är den sista fåfängan jag tillåter mig själv, vältrar mig i. Jag känner mig ful för det mesta men nej inte på det där ledsamma sättet som behöver bemötas med protester utan mer på ett accepterande vis. Jag är ok med hur jag ser ut generellt, men är håret fult eller för kort så mår jag verkligen skitdåligt.
 
Mamma höll mig kortklippt som barn. Tänk stubb. Pop'ig stubb a la 80-tal med tillhörande råttsvans på ena sidan. Ingen var vacker på åttiotalet men jag tror jag var lite extra ful.
 
Jag var dessutom svartskallen i klassen. Den fula kortklippta svartskallen med mörkt mörkt men smutsigt brunt hår bland de fina blonda flickorna med långt ljuvligt änglahår. Så kändes det iallafall. Det var först när jag var tolv år som jag fick börja bestämma över mitt hår själv (och därmed min kropp) och det var då jag började spara långt för första gången.
 
Jag har toppat och "klippt bort det slitna" om och om igen under åren för man ska tydligen ha ett hår som ser ut som i shampooreklamen för annars ska det klippas av. Och jag har konstant känt ångest för att det aldrig blir längre och att det alltid blir slitet när det blir för långt men det var först när jag slutade upp med dessa dumheter som håret fick växa sig långt på riktigt. Och lugnet som infinner sig nu. Det är verkligen helt stört egentligen. 

(null)


IA

Hårtrauma...Undrar om det inte var värre på 40 början på 50 talet när de satte en potta på huvudet på ungarna och klippte efter. Jag vet fler 40-talister som har sjuka hår trauman där det aldrig får klippas mer än en centimeter och som aldrig går över. Där det har verkligen gått överstyr på somliga.

FT

Man ska givetvis ha den frisyr man själv vill ha, kan folk ge fan i! Sen undrar jag varför du inte toppar pytte-pyttelite nu när det är så sjukt långt? Så det är fräscha toppar? Hade jag pallat med tovor och svetten så hade jag gärna haft långt hår igen men klippte av mitt i panik haha

Svar: Varför ska man ha fräscha toppar egentligen? Jag ogillar dessutom den avklippta looken. Gillar sk fairytale endings dvs när håret blir tunnareut i topparna. 😊👍🏼
ladydahmer.nu

Annie

Jag känner igen mig så mycket. Min mamma övertalade/tvingade mig att klippa mig i praktiskt stubbfrisyr på 80-talet. En smårund bonn-jänta i kort stubb. Tror ni jag blev Lucia nån gång? Nä såklart inte. Jag blev tagen för pojke ibland och jag minns hur jag skämdes och mådde dåligt. Sen har jag i många år experimenterat med håret och sprungit till frisören ofta, haft olika längder men aldrig riktigt långt. Men så för några år sedan "släppte jag det fritt" och nu har jag långt hår som jag älskar. Och ja när det gäller mitt hår är jag också fåfäng. Men jag tänker att det är ok. Jag är tjock, medelålders och gick igenom skolgången med ful frisyr som skulle vara praktisk (herregud så själadödande att tvinga ett barn till sånt). Så nu tänker jag att jag gör som jag vill.

Loanne

Har mitt på utväxt och är fullständigt fixerad vid hår, så gillar detta 👍
Har nu inte klippt mig på åtta månader, och vill inte göra det på länge än känner jag. Vill helst klippa mig själv för frisörer tar alltid av för mycket :(
Klipper du dig inte alls? Hur sköter du håret nu för tiden (no poo, vanligt schampo etc)?

Erika

Jag har också en väldigt stor del av identitet liksom i mitt hår utan att jag riktigt kan förklara det. Jag hade jättelångt ljusblont hår som liten, men när jag var 12 bestämde jag mig plötsligt för att klippa det kort. Killarna i nian skrek efter mig att jag var ful och såg ut som en kille, och vad gjorde jag? Klippte det kortare. Färgade det illrött. Jag får det inte att gå ihop, för som tonåring var jag smärtsamt osäker, ätstörd och självmedveten. Håret är min fristad bara, som jag inte kompromissar med för någon. Har haft olika page- och pixiefrisyrer och massor av olika färger sedan dess. Känner mig obekväm och utklädd med långt hår (haft det i perioder men återkommer alltid till korta frisyrer). Flera pojkvänner och andra, både män och kvinnor, har påpekat att jag borde ha långt hår, men jag ÄR helt enkelt en korthårig person.

Emma

Jag har hår ner till under rumpan med så kallade fairytale ends, vilket jag tycker är snyggt, och när jag var och tog blodprov i morse så säger sköterskan till mig att jag MÅSTE klippa topparna så jag får sådär fina nyklippta toppar??? Varför tar sig folk fortfarande rätten att lägga sig i andras utseenden? Blir så ARG! Kan man inte ens få vara ifred när man går till vårdcentralen liksom? :(

Men ja, mitt hår är en fåfänga jag antagligen aldrig kommer komma ifrån, har klippt mig 5-6 gånger de senaste 22 åren så skulle känna mig så naken utan mitt långa hår! Plus att jag har inga barn så mitt hår är min bebis hehe :)

Nemo

Hår! ❤ Jag älskar också långt hår och har typ de senaste snart tio åren (?!! vad gammal jag känner mig nu) haft ner till svanskotan långt hår. Hade en paus där emellan i början när jag fick lov att nästan klippa av mig allt för att bli av med de röda färgresterna, fy så jag hatade att ha så kort hår, kände mig naken! Lyckligtvis växer mitt hår som ogräs så det traumat var över hyfsat fort. Sedan har jag dock haft tillfällen när jag blivit helt galen på mitt superlånga hår, som ska fastna i skruvar på stolarna, är som en jävla fleecefilt på ryggen på sommaren... det tråkigaste är nog att jag inte kan göra något med mitt hår. Det är så tjockt och så glansigt att inga frisyrer annat än en vanlig hästsvans fungerar. Vilket gör att jag känner att jag lika gärna kan klippa håret, så det är typ till brösten istället, för då känner jag mig av någon anledning inte lika tvungen till att "göra något" med mitt hår, så det inte bara hänger rakt ner. Men så gör jag den klippningen och några månader senare är håret ändå ner till svanskotan igen! Utan några konstnärliga frisyrer. Suck.

Julia

Inget riktigt hårtrauma som ung förutom att jag ofta fick det påpeket av vuxna att jag ej aldrig borde ha långt hår för det passar inte mitt långa ansikte. Så kanske lite trauma ändå... Gick till en frisör för 6år sedan. Hon klippte av håret till öronsnibbarna och efter det har jag aldrig gått igen. Visst ser jag visserligen förjälvig ut när håret är utsläppt och slickar sig längs mitt långa huvud men nu när jag haft det långt så länge kan jag inte med mig att klippa av det igen. Haha värst är ju ändå när man nästan rycker skallen av sig när man råkar sätta sig på håret. Ops. Jag har dock oftast alltid håret uppe i en bulle på huvudet och det känns så magiskt?/hemligt? att gå runt och veta att jag minsann har hår ända ned till rumpan i den där bullen på huvudet. Som min alldeles egna hemlis typ.

Elin

Jag har alltid fått höra tvärtom! ”Du som har så fiiint hår ska väl ha långt! Låt det växa nu när du är ung! Långt hår hör ungdomen till.”. Så jag hade så långt hår i tonåren. Långt ner på ryggen. När jag fick gult kort på fotbollsplan fick domaren be mig flytta håret för att se min siffra. Efter studenten klippte jag page och sen har det vuxit igen. När jag fick mitt andra barn för ett år sedan var det långt över brösten igen.

Då började jag tänka lite mer. Vaknade av amning på natten och smärtan från hårbotten. Är ju så otroligt håröm. Så sedan sonen föddes har håret blivit kortare och kortare och nu har jag nån typ pixiefrisyr och trivs så bra.

Har en politisk motivering också och det är att jag faller inom normen på massa sätt, vit, smal, medelklass. Bestämde att håret får bli min normavvikflse.

Märkligt nog har det blivit många kommentarer.

FT

Nej, där är man olika och givetvis måste man inte ha fräscha toppar jag bara tycker det är så jä-hä-vla snyggt med fräscha toppar och mitt hår mår mycket bättre av att klippas regelbundet (tappar mindre då osv) men mitt växer sig långt även om jag klipper så jag är väl lyckligt lottad :)

Human

Att snagga en dotter, flicka är detsamma som barnmisshandel, om det är tvång. Så det finns det som är Mycket Värre än att klä barnen i pojk- resp flickkläder och färger.

Svar: Är det misshandel att snagga pojkar också? Om nej, varför inte? Och varför är det misshandel att klippa håret kort på flickor? Tycker ärligt att detta påstående är ett hån mot alla oss som blivit misshandlade. Problemet är väl att bestämma över barnets kropp oavsett kön.
ladydahmer.nu

Lisa

Jag har en lejonman (och hade när jag var tonåring) men struntar i det.
Ingen sa nånsin åt mig vad jag skulle göra med håret, men de närmaste verkade lite sorgsna ibland att jag inte tog vara på det bättre.
Det får leva sitt eget liv. :)
Jag bestämde mig som väldigt ung för att inte "manipulera" det, och slita på det i onödan.
Det är väl ok.

Human

@LD att tvinga någon att snagga sig är misshandel oavsett. Min son vill ha kort hår så jag tänkte inte så, men eftersom min dotter vill ha och har långt hår med söta frisyrer tyckte jag det var hemskt.

Svar: Precis. Att tvinga nån, oavsett kön, att snagga sig. Men vill en flicka snagga sig så ska man givetvis låta henne göra det pga hennes kropp hennes val. Det lät lite otydligt först som om du sa att kort hår på flickor alltid var kränkande.
ladydahmer.nu

Lisa

Här sitter jag med världens mest skandinaviska hår - tunt, platt och spikrakt, som bara ser ut som en tunn råttsvans när det blir långt. Helt utan liv. Drömmer så om tjockt långt vackert hår. Är dessutom naturligt råttfärgad och jag AVSKYR råttfärgat hår, sån anskrämlig icke-färg. Har inte haft min naturliga hårfärg av den anledningen sen jag var åtta, då mamma lät mig tona håret för första gången. Är 27 nu. Har haft alla färger utom de på röd-skalan pga gillar inte rött. Dvs även extremfärger som grönt, blått, lila, rosa, turkos. Min favoritfärg är grått, älskar grått hår, särskilt på unga. Så ballt. Det kräver sjukligt mycket underhåll dock, så för tillfället har jag gett upp det och är helsvart istället.

Är uppenbarligen hyfsat besatt av mitt hår jag med. Haha.

Katta

Åh, nu fick jag lära mig ett nytt ord: fairytale ends. Det är ju det jag har! Har inte klippt mig på snart 2 år, bara för att det inte har blivit av, och gillar verkligen mitt ojämna hår. Jag har tjockt hår och jämt avklippt ser jag mer ut som ett troll än en älva!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog