Smala antirasister och feminister som förminskar tjockas förtryck är ett stort problem inom rörelsen
Nu vill jag snacka lite om hur tjocka blir bemötta inom den feministiska och antirasistiska rörelsen. Vårt förtryck räknas ju inte riktigt som ett förtryck och vår utsatthet ska alltid sättas i förhållande till andras, då riktiga, förtryck.
 
Jag minns när en respekterad (och generellt grym!) antirasist sa att vi tjocka iallafall kan förändra vår vikt medan svarta inte kan ändra på sin hudfärg, och även om det teoretiskt är sant så vet vi ju dels att det nästan är omöjligt för tjocka att bli smala och även om det vore sant så är inte det ett argument för att förminska den utsatthet och det förtryck som tjocka blir utsatta för. Jag menar homosexuella kan väl leva i garderoben och muslimer kan väl ta av slöjan, om vi nu ska resonera så. Men det ska vi fan inte. 
 
Men jag såg ett jäkligt talande exempel häromdagen inne hos en tjock aktivist som ofta skriver om ämnet. Denne skrev om representation inom filmen och kultur, om att som tjock aldrig vara representerad annat än som humorinslag eller annan negativ rekvisita och hur det gör för ens självbild som tjock. Det hade även betytt mycket för den att se på film där tjocka fick vara huvudrollen, subjektet istället för objektet man skrattar åt, som den förklarade själv. 
 
En välkänd och respekterad antirasist och aktivist, vi kan kalla denne för Narges svarade på detta: 
 
"Förstår hur du menar men tänk på att du som vit representeras överallt, det är viktigt att ta med dig för ni vita lär er redan vid tidig åkder att ni är framgångsrika, smarta, kan få jobb och tror på er själva på ett helt annat sätt pga vithet." 
 
Detta skriver den alltså till en tjock person som precis förklarat hur jobbigt det är att inte representeras som tjock. Kontoinnehavaren förklarade igen att som tjock får den bara finnas med som ett skämt om ens det varpå Narges svarade med att det är lättare att älska sin kropp och sig själv om man är vit. 
 
Om vi bortser från hur jävla förmätet och derailande och respektlöst det är att avbryta någons ganska känslosamma och personliga vitnessmål om förtryck hen utusatts för så är det även förminskande och okunnigt. Speciellt som smal i denna fråga.
 
Narges är nämligen just det. Smal. Dvs representerad precis överallt. Dessutom är hen konventionellt attraktiv, dvs riktigt jävla snygg och innehar andra attribut som anses fördelaktiga. Jag ska inte recensera dennes yttre men i denna fråga är det relevant. 
 
Narges har inte fel i att vithet är en fördel, för det är det. Även för tjocka. En tjock vit person får ett annat bemötande än en tjock svart person exempelvis. Och en vit tjock man får oftare fler fördelar i samhället än till exempel en svart smal kvinna. Speciellt om den vita också är rik. Men vad händer en den tjocka är en kvinna och den svarta personen är rik och välutbildad och smal? Men det är nu den berömda intersektionaliteten kommer in som verktyg. Kunskapen om att du som privilegierad i en fråga kan vara underprivilegierad på andra sätt och att flera förtryck kan samverka. 
 
Narges säger att vita tidigt får lära sig att de är smarta, bra, får jobb osv. Dvs den totala motsatsen till det du får lära dig som tjock. Som tjock får du tidigt lära dig att du är dum, korkad, äcklig och lat. Och jobb? Tjocka är den grupp som diskrimineras mest på arbetsmarknaden idag. Och vi får lägre löner. 
 
Jag gissar att det teoretiskt är enklare för just snygga smala vältaliga och bildade Narges att få jobb än det är för kontoinnehavaren eller annan random tjock eller fet vit person. För feta personer är hatade. Vi utsätts för ett omfattande samhällshat. Vi får inte jobben, vi får sämre lön, vi får sämre vård. 
 
Och vi älskar fan inte våra kroppar. När skulle vi få chansen att ens överväga detta när vi drunknar i budskapet att vi är värdelösa? 
 
Men det här är ett återkommande problem inom feministiska och antirasistiska kretsar. Smarta bildade människor som fortfarande förminskar och viftar bort vårt förtryck. Jag blev riktigt illa berörd av att läsa den här konversationen men innerligt tacksam för den som iallafall sa ifrån. (Och som skrev mycket av det jag också gör här) 
V

Tycker att det visar på att en intersektionell analys inte fungerar eftersom att det bara blir en tävling om vem som är mest förtryckt.

Astrid

Känns som att i många smalas ögon är ens vikt inte något konstant. Det är liksom skamligt att ens tala om det "tillfälliga" olyckliga tillstånd man befinner sig i. Tjockhet finns inte på riktigt och kan därför inte vara ett förtryck. Det är få grupper som blir förtryckta så lättvindigt i media men hur kan man förtrycka en grupp som inte finns? Vadå, är ju bara att gå till gymmet och sluta käka chips! Är ju i slutändan bara ett verktyg i att kontrollera och manipulera kvinnor till att hata sina kroppar och varje tillstymmelse till övervikt. Hålla dem på plats. Har i perioder inte velat äta bland folk. Typ suttit och frossat hemma istället för att följa med vännerna på restaurang för att jag inte pallar att alla lägger sig i. Man tycker att det är okej att gå på en tjock för att det är "en god gärning". Kör upp din jävla beklädda kritik så långt upp i röven du kan! Vi behöver liksom sluta vara utseendefixerade på ett så dumt sätt. Varför kan man inte bara gå efter regeln : "kan de inte göra något åt det på mindre än fem minuter? Håll käften!"

furyosa

V: Den intersektionella analysen är ett akademiskt användbart verktyg men jag håller med om att som politiskt verktyg verkar det alltid urarta till en tävling i att samla poäng i vem som är mest förtryckt och där olika förtryckta grupper ställs emot varandra. Eftersom man välment vill lyfta upp de förtrycktas röster i det feministiska samtalet har olika förtryck man upplever blivit hårdvaluta som man kan använda sig av för att göra sig hörd och tysta andra. Det är en tragisk utveckling som infekterar det feministiska samtalet och jag har avföljt en hel del feministiska konton på sociala medier pga den utvecklingen eftersom det har blivit tröttsamt att följa.

blomma

tycker intersektionella analysen är helt perfekt verktyg för att få förståelse för att varje individ har sina förutsättningar. Alla grupp- och samhällsanalyser gör att den enskilda individen kommer i skymundan. och dessa individer med de allra sämsta förutsättningarna finns i alla grupper.

Visst kan man analysera strukturer i samhället och grupper, men man ska inte endast snöa in sig på det, för i varje samhälle, varje grupp finns det individer som inte har de bästa förutsättningarna för ett bra liv i gemenskap med andra, som inte räknas med. Så att "tävla" vilken grupp som är mest utsatt funkar inte. det blir så onyanserat då.

De mobbade, de utfrusna, de sjuka, den traumatiserade, de som ej har någon som älskar dem, de som anses fula enligt normen: Dessa människor finns överallt i alla grupper. Och det är dessa individer vi måste kämpa för.. Det är så LÄTT idag att ta kampen och kämpa för den utsatta gruppen i samhället genom att skrika högt och sedan tycker man att man har gjort sitt. Ord är ett första steg, men vart är handlingarna där de verkligen behövs?
Hur många väljer att bli vän med den som inga vänner har? hur många bjuder till för den enskilda individen. hjälper sin granne, sin mobbade klasskompis som man tycker är knepig? är det någonstans man kan förändra samhället så är det att SE och MÖTA och LÄRA KÄNNA och inkludera dessa mest utsatta människor på RIKTIGT. Det är så man skapar ett gott samhälle.



E

Likaså tycker jag många (nästan alla?) feminister saknar perspektivet om urban norm och landsbygdsförakt. Lantisar porträtteras ju också enbart som korkade, lågutbildade, rasistiska eller som ren underhållning med grov dialekt etc.

V

furyosa: Ser inte hur det är användbart överhuvudtaget, åtminstone inte i en svensk kontext, eftersom att så många olika faktorer spelar in, såväl synliga som inte. Det blir svårt om inte omöjligt att avgränsa det hela.
Har också avföljt en del feminister på grund av detta även om jag samtidigt uppskattar olika röster i frågor. Men tycker att samtal ofta hamnar på låga nivåer på grund av det här.

Hanna

Det känns som ett exempel på vad som verkar vara ett försök att tillföra intersektionalitet - att dra upp yttterligare en aspekter ens identitet - istället i praktiken får helt motsatt effekt.
Med en verklig internationell blick så vet vi ju att alla vita inte socialiseras på samma sätt, utan att det beror på just vilken intersektion man faller inom. Att det inom gruppen vita finns massor av människor som värderas helt olika och som läses med olika typer av fördomar. Och för enskilda individer är det nog en klen tröst att veta att även om man är illa sedd, så är man inte riktigt lika illa sedd som en annan person som bär på ytterligare en faktor att bli illa omtyckt för.

Hatet mot tjocka drabbar ju alla tjocka. Att vissa dessutom drabbas av rasistiskt hat, gör inte tjockhatet mindre för dem som inte drabbas av detta.

Ärligt talat, intersektionalitet är för viktigt för att reduceras till något slags nollsummespel där förtryck och privilegier skulle ta ut varandra som plus och minus. Känns som att vi alla måste ta oss i kragen och fundera på hur vi använder det på ett konstruktivt sätt som för dialogen framåt. Och absolut inte trycker ner eller förminskar dem vi talar med.

Jd

Inte för att man inte kan vara "förtryckt" på en massa sätt, själva livet förtrycker oss, men det känns som att det här offernarrativet vi helt slukats av bara står ivägen för riktig frigörelse.
Vissa hävdar väl att man måste ha kunskap om hur man förtrycks för att kunna resa sig, men jag tycker mer att fler och fler bara lägger sig.
Det spär på hat mellan ständigt nya grupper av människor istället för att bygga på det vi har gemensamt.

Inte minst, den personliga agensen står inte högt i kurs. Att som individ tillskrivas ansvaret för sitt liv.

Nemo

Väldigt bra inlägg! Detta är något jag funderat på ibland själv.

Hmm

Men det är väl generellt detta som jag har propagerat för genom åren på din blogg. Att man ska sluta ta upp sina egna "förtryck" på bekostnad av någon annan. Att när en prata om sina upplevelser eller problem så ska resten hålla tyst och den som pratar ska då inte utnyttja situationen genom att jämföra sina problem men FRAMFÖRALLT inte förringa de andras.

Så grattis till din insikt. :) 🌸

Svar: Grattis till min insikt? Sen när har jag nånsin propagerat motsatsen? Tror du finner, om du läser igenom arkiven, att detta inte är nåt nytt jag kommit på. Jag har skrivit mkt om exempelvis smala som kapar diskussioner om tjockas förtryck genom att gnälla om hur synd det är om dem.
ladydahmer.nu

Hmm

Jaha. Ser att mitt grattis kom för fort och att du hade taggarna utåt.

Uuuuhm men nu är det så serru att också du har tagit upp överviktigas förtyck på bekostnad av andras problem och även förringat deras. Tex smalas. Eller så har det gjorts av dina läsarens. Och så blev du förvånad när tråden ”kapades”.

Jag trodde i min enfald att mitt malande här på din blogg äntligen gett frukt när jag läste ditt inlägg, men det var så klart dumt av mig. 🙄

Svar: Jag har inga taggar utåt. Jag bemöter ett påstående jag tycker är felaktigt.
Det du menar är när jag pratar om problemet med att smala saknar kunskap om vad förtryck handlar om. Att skriva om smalas beteende och entitlement är viktigt. Precis som när svarta skriver om hur vita beter sig eller grinar över. Smal är ju inte en utsatt grupp.

Jämförbart hade varit om en smal berättade om hur jobbigt kraven är och en tjock valsade in och sa åt hen att tänka på att hen iallafall är smal, och då spelar det väl ingen roll om hen känner krav på knullbarhet. Detta kommer du aldrig se mig göra.
ladydahmer.nu

Hmm

För att vara övertydlig. Jag tyckte alltså INTE att du i detta inlägg förringade någon annans förtyryck. Min kommentar gäller din historia och andra inlägg.

RebeckaL

Hmm
Är du medveten om att det är ganska självgott att gratulera andra till nya insikter?
Du vet att jag brukar förundras över din självsäkerhet.

Hanna

Fast jag tycker det känns väldigt sorgligt om vi inte tror att det går att göra någonting åt fetma. Att bara tjock behöver ju faktiskt inte vara ett konstant tillstånd. Dock har vissa betydligt lättare för att gå upp i vikt, jag själv för att nämna ett exempel. Ska jag hålla en för mig hälsosam vikt krävs hårt arbete och inte minst disciplin. Skittufft att inse och förhålla sig till när andra kan äta vad som helst utan att gå upp i vikt. MEN, visst går det, OM jag pallar leva så disciplinerat vad beträffar mat och motion. Men det är en livsstil som är svår att hålla, men trots det nödvändig. Blir för framtung och får ont i ryggen när jag går upp för mycket.

Svar: Du får tro vad du vill. Men jag är inte intresserad av att tro. Speciellt inte på sånt som inte stämmer.
ladydahmer.nu

Lina

Hanna, för vissa tjocka är det så "enkelt" som du beskriver, att bara ha disciplin å kämpa, men det fungerar inte för alla pga olika anledningar t ex sjukdomar. För vissa är det ett hån när du kommer med din kommentar.

Hanna

Lina, absolut! Där är jag med dig helt. Jag hade kunnat uttrycka mig mer tydligt och skrivit ” för de allra flesta”, då jag också är medveten om att bl.a. sjukdom kan göra det omöjligt att gå ner i vikt. Däremot för de flesta finns ju möjligheten att påverka sin vikt, om än inte en lätt uppgift. Dieter är ju som bekant inget vinnande koncept och gör ju snarare att man går upp i vikt. En livsstilsförändring däremot är en annan sak. Att varje jäkla dag året om tänka på vad man stoppar i sig och att man rör på sig osv. Inte minst när man börjar bli lite äldre så ämnesomsättningen saktar ner..suck.. Om man önskar, pga hälsoskäl gå ner i vikt (Utseende oviktigt så länge kropp o själ mår bra) och inte lyckas trots ansträngningar är det bäst att höra med läkare och ta reda vad det kan bero på. Själv har jag hittat en vikt som funkar, några kilon för mkt om min rygg skulle få bestämma men en ok livsstil att leva efter. Vill påpeka att ingen ska känns sig tvingad att gå ner i vikt pga samhällets normer kring smalhet. Vikt är bara intressant när det kommer till rena hälsoskäl.

Svar: Livsstilsförändring är ett annat ord för banta. Enda sättet att gå ner i vikt är att äta mindre. Dvs banta. Och nej för se flesta är det inte alls möjligt att påverka vikten. Annat än väldigt kortsiktigt. Du är otroligt okunnig och denna okunskap skadar människor.
ladydahmer.nu

Hanna

Låter som vi är på väg mot ett samhälle liknande USA då, med en befolkning som blir fetare och fetare... och som inte kan påverka det...

Svar: Nå. Vi kan påverka kommande generationer, t.ex genom att ha en sund matkultur och för det mesta har vi det i sverige. Vi har t.ex gratis skolmat. De har de inte i USA.
ladydahmer.nu

Hanna

Men du menar alltså att om man en gång blivit tjock, säg pga fel kosthållning, så är det liksom kört. Det gäller alltså att inte bli tjock från början. Viktigt att påpeka här att jag ff pratar om fetma som skadar kroppen såsom min och där jag borde gå ner i vikt för att avlasta rygg, axlar osv. Jag vill inte bli smal men har i 10 år (och ämnar fortsätta) klarat av att hålla min vikt på en nivå som är något mindre skadlig för mig iallafall.

Svar: Tar man tag i det direkt, alltså inom ett halvår så finns det en bra chans (tex därför som många som gått upp mycket under graviditete också kan gå ner vikten).
Det som händer när man blir tjock är att man får fler fettceller. Dessa kan aldrig bli färre än innan. Och de är lika hunriga som de var innan, så som tjock måste du alltid banta - alltså ALLTID vara hungrig - om du överhuvudtaget ska behålla en lägre vikt efter att du bantat ner. Utöver det så påverkar bantning din ämnesomsättning på så sätt att kroppen lär sig klara sig på mindre mat. Så för varje gång du bantar så måste du äta mindre och mindre. Väldigt få klarar av att ständigt befinna sig i svält.

Sen har jag inte räknat in alla individuella skillnader där hormoner osv spelar in.
ladydahmer.nu

Hanna

Tack för ditt svar. Jag tror du har rätt där. Dock är jag aldrig hungrig då jag lärt mig äta rätt, dvs mkt av livsmedel m lite kalorier i, men instämmer i att det är en kamp. Men i mitt fall inget alternativ att fortsätta vara tjock. Risken är ju att jag lägger på mig ännu mer om jag äter ”fel” och rör på mig för lite. Jag är 39 år, himmel min kropp ska hålla väldigt länge till. 5 kg till skulle förstöra mycket för min livskvalité. (Mina bröst exploderar i storlek när jag går upp i vikt vilket utlöser smärta och minskad livskvalité). Så, jag får acceptera att leva såhär. De fettceller jag har, har jag. Men jag vidhåller ändå att jag kan hålla min vikt i chack, med hjälp av motion (rolig sådan) och en bra kosthållning. Ingen vansinnesgrejer som bantning, och inget extremt leverne. Lever bra-men medvetet. Ibland är det surt såklart men anser inte att jag har något val. Måste ha en stark kropp om inte så annat så för mina barns skull. Vill tacka för en bra blogg & instagram. Du gör en skillnad för människor. Alla former måste få finnas och synas! Ha en fin lördag!

Sandra

Det låter hemskt att hela tiden behöva tänka och planera kost och motion för att hålla ”en hälsosam vikt”. Vem har tid för det?

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress
Powered by Jasper Roberts - Blog